Som israelvän..?

"Man kan fundera över rimligheten i att borda skepp på internationellt vatten" skriver borgaren Segersam i sin enligt egen utsago patriarkala blogg. Va? Inte finns det något att fundera på. Borda på bara och leve piratmoralen!

Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?

Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.

I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.

Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson