Centerns ungdomsförbund ska utmana socialdemokratin genom att bära grön lösnäsa. Efter detta illdåd måste Sahlin och Wedin snart vara bortskrämda. Clowner är ruskiga. Det finns folk som fått allvarliga barndomstrauman av dem.
I sin kampanj säger centerungdomen att de tror att jag vet hur mycket jag vill jobba och vilken lön jag vill ha. Det stämmer: jag vet precis! Det gör alla andra också. Var och en för sig. I centerungdomarnas värld finns inget samhälle, inga gemensamma intressen varken lokalt eller globalt. Där finns bara JAG. Jag som vet hur jag vill ha det.
Blir det så då?
Nej, för där finns en person till. Arbetsgivaren. Hen och jag ska bestämma tillsammans, säger centerungdomen. Hur får man ihop detta? I deras sköna värld av laglös egoism tänks Chefen överge sin invanda makt och börja fatta beslut två och två. Sannolikt i chock efter att ha hemsökts av gröna näsorna.
Medan verklighetens utsätts för lönefiffel i allt mer självtillräckliga multiföretag.
I filmen Mannen som slutade röka säger kvinnan att hon i sin nikotinabstinens låg med hela norska murarfacket. Centerungdomen nöjer sig inte med små sektioner, de kräver att få ha sex med den samlade kåren av LO, TCO osv.
Den som fortfarande tror att detta går att förstå kan beställa ett presskit.
I linje med centerungdomens språkbruk är det väl samma press-skit som du köper i lösnummer... eller menar de möjligen en liten necessär?
Med en liten men fasaväckande lösnäsa inuti.
Approximationer gör det roligare. Se där någon som kan clownbranschen!
måndag, maj 17, 2010
lördag, maj 15, 2010
Vårskriket
På morgonen ligger dimman i ridåer över åsarna och sjöarna
I alla hagar är vitsipporna tända mellan grandungar och granitblock
Denhär stackarn dog i vintras. Troligen av tristess. Annars skulle hon ha varit lycklig nu.
Framåt kvällen blir det första grillningen för året
medan björkarna börjar lövas fredag, maj 14, 2010
I döda fåglars sällskap
Våren är sen i år, det förbiflytande åvattnet luktar ännu bara is, inte järn, löv och insjö, och i sluttningen mot ån ligger en stor död svan. Hela långa halsen slingrar i de gula grästorvorna och vingarna är tragiskt och uppgivet utbredda, medan svanens buk är delvis uppäten av något ohygieniskt djur så att där är skum av frostigt blod och tarmar utslängda som grått snokbo.Den döda svanen är besynnerligt upprörande och jag gnäller om att någon måste ta bort den, för inte vågar jag göra det själv och isåfall hur? Jag antar att man först förser sig med spade och skottkärra... men sedan - hur gör man när det kommer till verkställande?
Ska svanar begravas? eller hystar man ut dem medströms på något ställe där våra barn inte ska bada... så att liket flyter iland där något annat barn ska bada? Dålig idé. Lika dåligt att läggar svanas i soptunnan, den sopsorteringen finns bara inte.
Faktum är: som intellektuell har du inte lärt ett skit om ansvarstagande gravsed för mycket stor fågel.
En dag när jag som vanligt går nedåt ån och kollar vattenståndet, temperaturen och de uppdragna båtarna (och svanen, min fixa idé), kommer två småpojkar paddlande i kanadensare och går iland för att upptäcka. Jag frågar om de vill se något äckligt, vilket de på barns nyfikna vis förstås vill, så jga pekar mot kadavret. Pojkarna blir lite skakade och försöker hålla färgen.
- Varför är den död? frågar de.
- Jag vet inte, svarar jag som inte kan förstå varför någon är död.
- Men, vad dog den av?
Nej - även om jag har ett hum om sådant som balettens fonduer och EU:s tjänstedirektiv har jag inte den blekaste aning om vad svanar kan gå sta och dö av, lika litet som jag har löst problemet med vad man gör med dem när de nu har gjort det. Men den ene pojken förmodar: "Den kanske dog av sorg."
Jag drömmer mardrömmar om svanen och överväger att tillbringa sommaren på annan ort hellre än att simma ihop med de parasiter som ätit sig feta på rutten svan, jag har ofrivilliga återblickar på halsen slingrande i gräset och halvt upplösta näbben som blivit myrstack.
Men ettpar veckor senare är liket borta. Någon granne med bättre vetskap och redskap - och det har de flesta av våra grannar - har förbarmat sig över eländet. Kanske körde han upp den på skogen. Där ligger ju avlidna älgar och rävar utan att störa, inte för att jag sett så många men någonstans måste de ju ligga. Utan att störa.
Detta är ingen bildningshistoria. Jag lärde mig ingenting alls till nästa gång. Hanteringen av död svan vet jag lika lite om som förut.
Men på ett inre plan instämmer jag med den lille pojken som tänkte att: den kanske dog av sorg.
Publicerad 060422 som krönika på Estradpoesi
onsdag, maj 12, 2010
Vinsten mot samhället
Rosenberg är min favoritborgare – om han ens är borgerlig längre, han som idag försöker förklara för DN:s läsare att vinst kan vara en olämplig drivkraft för att erbjuda hög kvalitet på vissa tjänster. Med sedvanlig god smak undviker han att skriva skola-vård-omsorg, men det är bland annat dem han menar med att det finns ett ämne till konflikt mellan vinstintresset och samhällsintresset:
”Mot detta har hävdats att företag som alltför uppenbart låter vinstintresset gå ut över samhällsintresset med tiden förlorar sina offentliga uppdragsgivare och/eller sina offentligfinansierade kunder/patienter/klienter, och att ’marknaden’ därmed korrigerar sig själv. Ett sådant resonemang utgår från att verksamheter som barnomsorg och sjukvård i grunden är produkter på en marknad, vilket de i grunden inte är. Verksamheter som ytterst har till uppgift att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner måste ytterst kunna upprätthållas med andra incitament än ekonomisk vinst.” (min kurs.)
Rosenberg säger visserligen att ekonomiska incitament i många fall är nyckeln till utveckling och förnyelse. Men han räknar inte upp vilka de fallen är. Hans argumentation för alla de andra fallen är alldeles utmärkt. Han kommer också in på vad motreaktionen blir när de privatföretagarna inte sköter sig: mer kontroll...
Som ett rent apropå följer på nästa sida en debattartikel från SEKO:
Naivt att tro att marknaden kan ge alla full postservice.
De tar upp förslaget till ny postlag som lägger alla lösningar hos ”marknaden” och skriver:
”Seko anser att en postlags huvudsakliga funktion bör vara att säkra samhällsservicen. Regeringens förslag verkar i stället ha som huvudmål att öka konkurrensen, vilket framstår som i huvudsak ideologiskt motiverat.”
Den som till äventyrs tänkte avfärda artikeln med att facket talar i eget intresse, kan läsa om sista meningen. De som talar för snäva särintressen är de som skulle vara hela landets regering. De som inte ens kan se till att hela landet får post.
”Mot detta har hävdats att företag som alltför uppenbart låter vinstintresset gå ut över samhällsintresset med tiden förlorar sina offentliga uppdragsgivare och/eller sina offentligfinansierade kunder/patienter/klienter, och att ’marknaden’ därmed korrigerar sig själv. Ett sådant resonemang utgår från att verksamheter som barnomsorg och sjukvård i grunden är produkter på en marknad, vilket de i grunden inte är. Verksamheter som ytterst har till uppgift att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner måste ytterst kunna upprätthållas med andra incitament än ekonomisk vinst.” (min kurs.)
Rosenberg säger visserligen att ekonomiska incitament i många fall är nyckeln till utveckling och förnyelse. Men han räknar inte upp vilka de fallen är. Hans argumentation för alla de andra fallen är alldeles utmärkt. Han kommer också in på vad motreaktionen blir när de privatföretagarna inte sköter sig: mer kontroll...
Som ett rent apropå följer på nästa sida en debattartikel från SEKO:
Naivt att tro att marknaden kan ge alla full postservice.
De tar upp förslaget till ny postlag som lägger alla lösningar hos ”marknaden” och skriver:
”Seko anser att en postlags huvudsakliga funktion bör vara att säkra samhällsservicen. Regeringens förslag verkar i stället ha som huvudmål att öka konkurrensen, vilket framstår som i huvudsak ideologiskt motiverat.”
Den som till äventyrs tänkte avfärda artikeln med att facket talar i eget intresse, kan läsa om sista meningen. De som talar för snäva särintressen är de som skulle vara hela landets regering. De som inte ens kan se till att hela landet får post.
Trams
Såg du ohly i metro? Hur trevligt som helst, men blir det aldrig ett slut på idrottstramset? Finns väl andra folkliga kulturyttringar - schlager, falukorv, lotto, lisbet salander... Folket kräver omväxling!
måndag, maj 10, 2010
Vänsterkongress 8: Nu är det slut!
Kongressens sista timmar består av alltmer otåligt röstande och en allt tröttare personal som städar undan. Som avgående programkommissionär hade jag inte längre någon uppgift att fylla, men hann istället med ett samtal med Lars Werner,
tidigare partiledare.
Werner ville få klart för sig hur mina band med släkten Duroj ser ut, och när vi rett ut stamtavlan påminde han om att det var minsann var han och min svärfar Stig Duroj som murade Stockholms Folkets Hus – det ni! Werner kom också väl ihåg Stigs bror Tord, min morbror, som Werner träffade på världsungdomsfestivalen i Rumänien år 1953, alltså tjugotre år innan Tord tog in mig i partiet.
Vi funderade båda över den tid som går och går, men plötsligt frågade Werner:
- Förresten, var det inte jag som begravde Stig?
- Visst gjorde du det, sa jag. Det var jag som begravde Tord.
- Det var som fan! sa Werner.
På så vis fick min sista partikongress inom överskådlig tid en värdig avslutning. Det var som fan! tål att sägas om det mesta jag varit med om hela denna tid vid alla dessa intensiva tillställningar. Många fester var det, och många begravningar har det blivit.
Det värsta var när jag efter bara ettpar mandatperioder röstades ut ur partistyrelsen utan att ha gjort något, bara sågs som en ointressant stockholmare som stod ivägen.
Det mest spännande var omröstningarna om K-et i partinamnet och om feminismen i partiprogrammet. Det ena försvann, det andra kom in.
Det bästa var att jag efter år av arbete dels definierade integration, dels var med om att skriva in även antirasismen i partiprogrammet.
Det dummaste beslutet var när vi råkade förstatliga all jord i ett alltför sent plenum. Beslutet revs upp dagen därpå.
Det roligaste var första gången vi valde Lasse till partiledare.
Det mest påfrestande var när journalisterna klättrade i kursgårdens äppelträd för att få en skymt av en nykter men sänkt Schyman.
Värsta kongressfesten åt vi paj på papptallrik i Södertälje. Den bästa valsade vi i Blå Hallen.
Vassaste mediakritiken var när en kamrat la ifrån sig tidningen med orden: Detdär är inte Aftonbladet. Det är en dödsattest.
Det var det inte. Vänstern lever och har hälsan, men nu får det räcka för min del. Nästa kongress följer jag via obegripliga nyheter.
Det var som fan!
tidigare partiledare.
Werner ville få klart för sig hur mina band med släkten Duroj ser ut, och när vi rett ut stamtavlan påminde han om att det var minsann var han och min svärfar Stig Duroj som murade Stockholms Folkets Hus – det ni! Werner kom också väl ihåg Stigs bror Tord, min morbror, som Werner träffade på världsungdomsfestivalen i Rumänien år 1953, alltså tjugotre år innan Tord tog in mig i partiet.
Vi funderade båda över den tid som går och går, men plötsligt frågade Werner:
- Förresten, var det inte jag som begravde Stig?
- Visst gjorde du det, sa jag. Det var jag som begravde Tord.
- Det var som fan! sa Werner.
På så vis fick min sista partikongress inom överskådlig tid en värdig avslutning. Det var som fan! tål att sägas om det mesta jag varit med om hela denna tid vid alla dessa intensiva tillställningar. Många fester var det, och många begravningar har det blivit.
Det värsta var när jag efter bara ettpar mandatperioder röstades ut ur partistyrelsen utan att ha gjort något, bara sågs som en ointressant stockholmare som stod ivägen.
Det mest spännande var omröstningarna om K-et i partinamnet och om feminismen i partiprogrammet. Det ena försvann, det andra kom in.
Det bästa var att jag efter år av arbete dels definierade integration, dels var med om att skriva in även antirasismen i partiprogrammet.
Det dummaste beslutet var när vi råkade förstatliga all jord i ett alltför sent plenum. Beslutet revs upp dagen därpå.
Det roligaste var första gången vi valde Lasse till partiledare.
Det mest påfrestande var när journalisterna klättrade i kursgårdens äppelträd för att få en skymt av en nykter men sänkt Schyman.
Värsta kongressfesten åt vi paj på papptallrik i Södertälje. Den bästa valsade vi i Blå Hallen.
Vassaste mediakritiken var när en kamrat la ifrån sig tidningen med orden: Detdär är inte Aftonbladet. Det är en dödsattest.
Det var det inte. Vänstern lever och har hälsan, men nu får det räcka för min del. Nästa kongress följer jag via obegripliga nyheter.
Det var som fan!
söndag, maj 09, 2010
Vänsterkongress 7: Vegetarisk mat, dålig kolumnist och bra politik
Den sista debatt jag hörde denna kongress handlade om stadgar och organisation. Låter det tråkigt? Jaså, men om jag säger demokrati och aktiv medverkan blir det strax lite roligare.
Organisationen är politisk. Metoderna vi använder är till för att öka medlemmarnas inflytande.
Ett förslag som något överraskande gick igenom var att vänsterns arrangemang i fortsättningen ska ha veg-mat som första alternativ och kött som möjligt tillval. Inte mig emot! – säger en som ätit trådig kyckling i tre dagar.
Mörtarna på Aftonbladet har inte nätpublicerat en osedvanligt klantig krönika av Melin. Därför kan jag inte via en länk påtala att hon dels behandlade vänstern med ytliga schabloner (vilket bara är en fråga om god smak, egentligen) och dels inte förstod eller ville förstå vad Josefin Brink sa i sitt anförande om integritet.
Utan länk får du tro mig på mitt ord. Men det ska man aldrig göra, så gå och leta i pappersinsamlingen som är rätta platsen för kolumnen i alla händelser.
Ohlys avslutande tal rockade röven av högerns kasinolirande. Hur många miljoner som privata privata ägare tjänat på att förskolorna i Stockholm slumpats bort och lägenheterna blivit handelsobjekt, det vill du inte veta. Men om du absolut vill, och vill höra en del klokt för övrigt. så finns hela talet här.
Dess sammanfattning var klassiskt enkel: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Lindahl har bra koll på läget.
Ekot berättar om Sahlins och språkrörens besök.
Organisationen är politisk. Metoderna vi använder är till för att öka medlemmarnas inflytande.
Ett förslag som något överraskande gick igenom var att vänsterns arrangemang i fortsättningen ska ha veg-mat som första alternativ och kött som möjligt tillval. Inte mig emot! – säger en som ätit trådig kyckling i tre dagar.
Mörtarna på Aftonbladet har inte nätpublicerat en osedvanligt klantig krönika av Melin. Därför kan jag inte via en länk påtala att hon dels behandlade vänstern med ytliga schabloner (vilket bara är en fråga om god smak, egentligen) och dels inte förstod eller ville förstå vad Josefin Brink sa i sitt anförande om integritet.
Utan länk får du tro mig på mitt ord. Men det ska man aldrig göra, så gå och leta i pappersinsamlingen som är rätta platsen för kolumnen i alla händelser.
Ohlys avslutande tal rockade röven av högerns kasinolirande. Hur många miljoner som privata privata ägare tjänat på att förskolorna i Stockholm slumpats bort och lägenheterna blivit handelsobjekt, det vill du inte veta. Men om du absolut vill, och vill höra en del klokt för övrigt. så finns hela talet här.
Dess sammanfattning var klassiskt enkel: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Lindahl har bra koll på läget.
Ekot berättar om Sahlins och språkrörens besök.
Vänsterkongress 6: Rödgrönt för hela Sverige
FÖR HELA SVERIGE står det på datorbilden över scenen. Det är 132 dagar kvar till valet, och ”tillsammans är man mindre ensam”, sa Lars Ohly när han inbjöd de rödgröna att ta plats.De fick en stående ovation.
Sahlin klargjorde att hon avskyr de klyftor som spräcker vårt land. Vi måste klara jobben för att klara välfärden. Vi är tre partier som kompletterar varandra, men en av de saker vi har gemensamt är att vi aldrig under några omständigheter kommer att luta oss mot Sverigedemokraterna.
Oavsett vilken oro man kan hysa för samarbetet är detta en historisk situation. Somliga historiska situationer vill man inte uppleva, men denna hör till dem vi är glada att ha varit med om. ”I dethär fallet är det vår statsminister!” sa Alice Åström (nedan).
Wetterstrand läste en limerick med rimmet regering – rättvisesanering! Eriksson påtalade hur den ekonomiska krisen får borgarna att hoppas på att de ska återfå förtroendet, men ”att införa euron är väl inte det piggaste just nu”. Han var förbluffande rolig och raljerade bitskt med hela Alliansen.
Det kommer inte att bli lätt, framöver. Det kommer inte ens att bli lätt att vinna valet. Men en sak är säker: vi vinner det aldrig om vi funderar över svårigheterna. Alliansen som säljer ut våra tillgångar måste bort. För ett rättvist, hållbart Sverige.
Vänsterkongress 5: Vi har råd att skratta
Sista morgonen i ruggigt Gävle. Festen igår försiggick ute i Gasklockorna där femhundra högljudda personer sjöng och skrek. Skrek i kvardröjande diskussionsdyningar, skrek för att alls höras i den ekande lokalen, eller skrek av skratt åt Ronny Eriksson, kvällens gäst som kom med ståupppkomik och elaka visor i en skön förening av svensk arbetarklass och lite klezmer.Varför sänds överhuvudtaget A-ekonomi? frågar sig Eriksson. Varje dag ska vi sitta där och titta på staplarna. Finns Nasdaq? Var ligger det? Programmet är inte för ekonomer, de kan redan detdär. Det sänds för oss – men i vems intresse?
En annan Erikssonfråga: De säger att Rosengren sålde Telia till svenska folket, men vem ägde det förut då?
Och dethär med demokratiskt underskott i EU – det är väl demokratiskt överskott det är, sa Eriksson, när man får hålla på och rösta och rösta och rösta, ända tills det blir rätt!
Ett gott skratt förlänger livet. ”Men har vi råd med det?” frågade Eriksson med tanke på en åldrande befolkning utan pensioner.
Igår kväll tog vi oss råd att ha roligt!
Mera skoj: Expressen presenterar våra ministerkandidater.
Och idag ska vi få storbesök i kongresshallen.
lördag, maj 08, 2010
Vänsterkongress 4: Integritet!
Välfärd, jämställdhet och integritet var de tre renodlade teman som partistyrelsen ville ha i valpen. Kongressombuden lyckades genomföra flera ändringar: en skärpning av texten om Afghanistan, en mening om införandet av sex timmars arbetsdag, och ett helt nytt stycke om miljö och klimat. Inget ont i det, men det förvånade och oroade mig att flera ombud argumenterade för att få bort integriteten som prioriterat tema. De menade att den inte är så aktuell, eller att det rentav är fråga om trygghet. Det var också några som var inne på att vi aldrig ska betona något som är privat - inte ens om det är våra egna liv. 
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.
Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!
Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!
Framåt kvällen blir det kongressfest...
Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.
Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!
Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!
Framåt kvällen blir det kongressfest...
Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!
Vänsterkongress 3: Frihet, stolthet
Vi börjar dagen med de unga och de gamla. Först Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande som gick till storms mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och diskriminering. ”Är det någon som ska skriva under på ett svenskhetskontrakt så är det Reinfeldt som har attackerat allt som var rättvist, jämlikt och bra i landet!”
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut. 
Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.
Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!
Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.
Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)
Inom arbetarrörelsen är vi stolta över dem som gått före och trampat upp stigen för oss. Veteranen Britta Berg påminde oss om den tid då partikamrater internerades som säkerhetsrisker och rensades ut ur fackklubbarna, då barn till förtroendevalda mobbades under det kalla kriget och hur folk spottade på Ny Dag-försäljarna. Tack Britta för allt arbete du och dina jämnåriga har lagt ner för att hålla socialismen vid liv trots de dåliga exemplen österut. 
Vill ni ha det som i Sovjet? var en fråga vi ofta fick höra innan murens fall. Nej, det ville vi inte. Men till skillnad från andra partier vill vi det fortfarande inte. Integriteten och rätten till ett privatliv är idag hotad inom EU. Rossana Dinamarca förklarade att det inte handlar om att ”ha rent mjöl i påsen” utan om att friheten beskärs eftersom övervakning och ingrepp i den personliga sfären blivit allt vanligare under 00-talet. Det handlar inte heller enbart om internet, utan om övervakningskameror och kontroller i arbetslivet.Men på fotot nedan är Dinamarca upptagen med något helt annat, nämligen den förnämliga elektroniken under kongressen. Borta är de gula lapparna som vi förut sprang med fram till ordförandena för att begära ordet. Idag matar ombuden in sina yrkanden i datorer, pappersfritt och smart!
Här konkurrerar Politk och poesi med TV4 om att fånga den nyvalde partiledaren. Lasse är stolt, glad och nästan rörd över det stora förtroende han har, och firade valet med att läsa några gripande rader av Jenny Wrangborg för oss.
Se även Sjöstedt om kongressens sakfrågor. Han tycker inte heller Brors' analys är någon höjdare (se mitt förra inlägg)Vänsterkongress 2: Återbruk
I DN:s papperstidning idisslar Henrik Brors gamla inbillade oförrätter när han påminner om att minoriteten inom vänstern fick uppmaningen "Stick och brinn" vid en tidigae kongress. Nu var det såhär: Den otrevliga åthutningen var en påhittad pratbubbla som en kvällsblaska klistrade på Ohly. Givetvis i avsikt att läsarna skulle tro att han sagt det. Resten av media var inte sena att haka på, och förfasa sig över ett åsiktsförtryck som alltså aldrig ägt rum.
Vi var allihop förbannade på tilltaget, vilket föranledde en kamrat att slutligen säga detdär barnsliga s-&-b från talarstolen. Visserligen med ordentlig källhänvisning, men ändå klantigt. För nu går det inte att beslå Brors med lögn. Bara med trist stil, eftersom han förstås vet vem som myntade uttrycket.
En dumhet blir inte bättre av att upprepas.
I nättidningen ser jag bara förhoppningar om kritik mot partiledningen. Förhoppningar som säkert infrias, eftersom vi som sagt är ett demokratiskt parti med både högt till tak och långt till golvet.
Broberg beskriver väl lugnet under kongressens första dag. Det är inte politiken vi är oense om, utan hur den ska prioriteras.
Vi var allihop förbannade på tilltaget, vilket föranledde en kamrat att slutligen säga detdär barnsliga s-&-b från talarstolen. Visserligen med ordentlig källhänvisning, men ändå klantigt. För nu går det inte att beslå Brors med lögn. Bara med trist stil, eftersom han förstås vet vem som myntade uttrycket.
En dumhet blir inte bättre av att upprepas.
I nättidningen ser jag bara förhoppningar om kritik mot partiledningen. Förhoppningar som säkert infrias, eftersom vi som sagt är ett demokratiskt parti med både högt till tak och långt till golvet.
Broberg beskriver väl lugnet under kongressens första dag. Det är inte politiken vi är oense om, utan hur den ska prioriteras.
fredag, maj 07, 2010
Vänsterkongress 1: Valpen och internationalismen
Vänsterpartiets första kongressdag öppnade ståtligt i Gävles illblå konserthus. Den största frågan för dagen är förstås valplattformen eller "valpen" som ska antas.
Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.
Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden.
Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!
Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.
Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden. Elegant och slagkraftigt sammanfattade han sedan hur partistyrelsen resonerat om plattformen: Välfärden är beroende av att fler människor arbetar, och av ett ökat skatteuttag. Den viktigaste frågan är givetvis mänsklighetens överlevnad, på existensiellt lång sikt, men just nu handlar det om strategier för att uppnå det möjliga. Vi är mitt uppe i ett samarbete som vi ska göra det bästa av - vi som ändå vet att vi är det enda kämpande socialistiska och feministiska partiet i Sverige.
SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.
SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.
Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!
torsdag, maj 06, 2010
Greker mot EMU
Vi är många som med vänskaplig oro följt, om inte den grekiska valutakrisen så i varje fall de grekiska upploppen. Vi är många som har varit där, som en gång var bekanta med kvarter och krogar runt parlamentet och Síndagma, och som har grekiska vänner som kan bekräfta eller förkasta: Såhär har det alltid varit i Grekland! Såhär har det aldrig varit i Grekland!
Samma röster ur folkdjupen har också förklaringen redo: Vi har blivit lurade av Europa! Vi greker är stora lögnare! Allt beror på att vi är med i EU! Allt beror på att vi aldrig fick vara fullvärdiga medlemmar i EU!
Utan att begripa mycket om valutor begriper jag en smula om EU. Ungefär så mycket som att det aldrig är särskilt klokt att sätta upp en norm för alla där bara somliga passar in. Prisstegringarna i Grekland strax efter inträdet i valutaunionen var för mycket till och med för en turist. Att sedan få höra att de ändå inte var tillräckliga är precis vad jag väntade mig. Inte av Grekland, men av EU.
Hade det varit bättre för Grekland att stå utanför valutaunionen? Inte vet jag. Det verkar vara bättre för Sverige. Vi har ännu inte fått upp arbetslösheten på europeisk nivå, även om vi är på väg.
Idag har det grekiska parlamentet antagit det sparpaket som för en upplånad nation borde ha varit på gång för länge sedan. Inte kommer folket att tacka parlamentet för det - men vildhjärnorna kan inte bära brandbomber till Bryssel. Bara till banken.
Samma röster ur folkdjupen har också förklaringen redo: Vi har blivit lurade av Europa! Vi greker är stora lögnare! Allt beror på att vi är med i EU! Allt beror på att vi aldrig fick vara fullvärdiga medlemmar i EU!
Utan att begripa mycket om valutor begriper jag en smula om EU. Ungefär så mycket som att det aldrig är särskilt klokt att sätta upp en norm för alla där bara somliga passar in. Prisstegringarna i Grekland strax efter inträdet i valutaunionen var för mycket till och med för en turist. Att sedan få höra att de ändå inte var tillräckliga är precis vad jag väntade mig. Inte av Grekland, men av EU.
Hade det varit bättre för Grekland att stå utanför valutaunionen? Inte vet jag. Det verkar vara bättre för Sverige. Vi har ännu inte fått upp arbetslösheten på europeisk nivå, även om vi är på väg.
Idag har det grekiska parlamentet antagit det sparpaket som för en upplånad nation borde ha varit på gång för länge sedan. Inte kommer folket att tacka parlamentet för det - men vildhjärnorna kan inte bära brandbomber till Bryssel. Bara till banken.
onsdag, maj 05, 2010
Moderat x 2
"Fattiga motiveras av ökad fattigdom, rika motiveras av höga bonusar - vi är alla olika”
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.
Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.
Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!
tisdag, maj 04, 2010
Nu blir det allvar av
Idag är jag inte rolig. Idag menar jag allvar. Idag gör jag en sammanfattning av TT:s sammanfattning av det rödgröna budgetförslaget. Kul är det inte. Men det är eller kan bli viktigt.
Inriktningen i oppositionens budget är att få fram fler jobb och säkrad välfärd. En tjugolapp i månaden kan gott och väl tas från oss som arbetar, vilket inte är mer än rätt för att ge sänkt skatt för arbetslösa och sjuka. Även a-kassan ska höjas. De rika får bekosta andra satsningar - som att återställa tryggheten i försäkringssystemen och höja kvaliteten i sjukvård och skola.
Det var Thomas Östros, Ulla Andersson och Mikaela Valtersson som presenterade budgeten, som är utformad så att nio av tio hushåll ska tjäna på den.
Hr Reinfeldt (som man skrev på hans tid) behagade i nyhetsreferatet raljera om att det skulle sitta ”en hemlig person i skogen som man kan ta pengar ifrån”. Eftersom hr Reinfeldt inte kan se att sitter en hel jävla överklass på våra axlar och snor oss på pengar och arbetsglädje genom att auktionera bort vad vi gemensamt har arbetat ihop.
Den hemliga personen i skogen är en enligt taxeringskalendern bekant skara som får avstå från omkring fyra miljarder i höjda förmögenhetsskatter.
Hr Reinfeldt är också orolig för företagandet, men i budgetförslaget sänks skatten för småföretagare med 2-3 anställda. Till och med LRF tyckte att det var kul, även om de inte hurrade för övrigt.
Vidare ska miljöskatten på kärnkraft och vattenkraft höjas, liksom koldixoidskatten. Det sistnämnda ökar förstås literpriset för bensin, så reseavdraget höjs för att underlätta för dem som har långväga arbetsresor i glesbygd. Men inte för mig som sitter i kö på Essingeleden! Jag och de som står ivägen för mig får istället betala trängselavgift från år 2012, och det gör jag gärna med en ny regering.
När vi tar över regerandet görs en besparing på två miljarder i försvaret, och avdraget för hushållsnära tjänster kommer att avskaffas.
Resultatet av denna politik blir 100 000 nya jobb, utbildnings- och praktikplatser.
Fler planer: en fördubbling av byggandet av bostadsrätter, och ökade resurser till kommunerna med 12 miljarder kronor och fortsatt rot-avdrag med klimatprofil. Låter ganska bra, va?
Vänsterpartiet har gått med på att göra eftergifter på skatteområdet för att få till en bra helhet med förbättringar för bland annat kvinnor.
Hur har reaktionerna varit? Att reaktionerna Svenskt näringsliv är negativa och LO positiva kommer kanske inte som en överraskning. Roligt att notera är att pensionärernas riksorganisation välkomnar satsningarna på pensionärer och stödet till kommuner och landsting.
För en sansad ledarkommentar! se Hanne Kjöller
För den mer humoristiskt lagda: se Homo politicus
Inriktningen i oppositionens budget är att få fram fler jobb och säkrad välfärd. En tjugolapp i månaden kan gott och väl tas från oss som arbetar, vilket inte är mer än rätt för att ge sänkt skatt för arbetslösa och sjuka. Även a-kassan ska höjas. De rika får bekosta andra satsningar - som att återställa tryggheten i försäkringssystemen och höja kvaliteten i sjukvård och skola.
Det var Thomas Östros, Ulla Andersson och Mikaela Valtersson som presenterade budgeten, som är utformad så att nio av tio hushåll ska tjäna på den.
Hr Reinfeldt (som man skrev på hans tid) behagade i nyhetsreferatet raljera om att det skulle sitta ”en hemlig person i skogen som man kan ta pengar ifrån”. Eftersom hr Reinfeldt inte kan se att sitter en hel jävla överklass på våra axlar och snor oss på pengar och arbetsglädje genom att auktionera bort vad vi gemensamt har arbetat ihop.
Den hemliga personen i skogen är en enligt taxeringskalendern bekant skara som får avstå från omkring fyra miljarder i höjda förmögenhetsskatter.
Hr Reinfeldt är också orolig för företagandet, men i budgetförslaget sänks skatten för småföretagare med 2-3 anställda. Till och med LRF tyckte att det var kul, även om de inte hurrade för övrigt.
Vidare ska miljöskatten på kärnkraft och vattenkraft höjas, liksom koldixoidskatten. Det sistnämnda ökar förstås literpriset för bensin, så reseavdraget höjs för att underlätta för dem som har långväga arbetsresor i glesbygd. Men inte för mig som sitter i kö på Essingeleden! Jag och de som står ivägen för mig får istället betala trängselavgift från år 2012, och det gör jag gärna med en ny regering.
När vi tar över regerandet görs en besparing på två miljarder i försvaret, och avdraget för hushållsnära tjänster kommer att avskaffas.
Resultatet av denna politik blir 100 000 nya jobb, utbildnings- och praktikplatser.
Fler planer: en fördubbling av byggandet av bostadsrätter, och ökade resurser till kommunerna med 12 miljarder kronor och fortsatt rot-avdrag med klimatprofil. Låter ganska bra, va?
Vänsterpartiet har gått med på att göra eftergifter på skatteområdet för att få till en bra helhet med förbättringar för bland annat kvinnor.
Hur har reaktionerna varit? Att reaktionerna Svenskt näringsliv är negativa och LO positiva kommer kanske inte som en överraskning. Roligt att notera är att pensionärernas riksorganisation välkomnar satsningarna på pensionärer och stödet till kommuner och landsting.
För en sansad ledarkommentar! se Hanne Kjöller
För den mer humoristiskt lagda: se Homo politicus
lördag, maj 01, 2010
Mobbad denna vecka
Kanske är jag utmobbad, vad vet jag. Hur som helst har jag regelbundet länkat till svd, dn och senast ekot, medan mitt bloggverktyg envist påstår att jag inte diskuterar några som helst intressanta nyheter.
Enligt egen uppfattning diskuterar jag alltid något intressant, länkat eller ej. Annars skulle jag inte blogga. Endast undantagsvis meddelar jag att jag äter yoghurt med bär och nötter till frukost.
Men den förment fria bloggosfären fungerar på gam-medias villkor, och hittills har styrverktyget hittat länkarna till deras per definition viktiga artiklar.
Men inte den senaste veckan. Så det är klart man undrar....
Enligt egen uppfattning diskuterar jag alltid något intressant, länkat eller ej. Annars skulle jag inte blogga. Endast undantagsvis meddelar jag att jag äter yoghurt med bär och nötter till frukost.
Men den förment fria bloggosfären fungerar på gam-medias villkor, och hittills har styrverktyget hittat länkarna till deras per definition viktiga artiklar.
Men inte den senaste veckan. Så det är klart man undrar....
Leve leve leve 1 Maj
Vi var fler än tiotusen personer som hörde Ohlys 1 Maj-tal i Kungsträdgården i Stockholm. Ekot kommenterar: ”När man ser tusentals i vänsterpartiets demonstrationståg är det svårt att förstå att partiet stundtals ligger farligt nära riksdagens fyraprocentspärr.”För en gångs skull lyckades de sätta ord på en stark känsla.
Ung Vänsters Ida Gabrielsson och en stolt partiledare tågar ut från Medborgarplatsen
Landets till ytan minsta kommun hänger förstås på, och är varken den minsta elle tystaste grupperingen
Några paroller: Att sälja stöldgods är häleri / offentliga sektorn äger vi!
Halva makten / hela lönen!
Ropen skalla, arbete åt alla!
Ropen skalla, bostad åt alla!
Yalla yalla, muren ska falla!
Inga pigor åt överklassen / låt dom skura dom egna dassen!
Inga rasister på våra gator / fyll dom istället med bögar och flator!
Inga rasister på våra gator / fyll dom istället med bögar och flator!
Kronprinsessan i bostadskö / Hagaparken ska vara park!
Krossa USA-imperialismen!
Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet!
torsdag, april 29, 2010
Lika för alla är inte alltid rättvist
Nu ska det tas från de fattiga igen! Stadshushögern drar sig som bekant inte för det, och ser till att dra ned på det socioekonomiska stödet till skolor i fattiga områden. Ett stöd som skolorna är helt beroende av för att ge barnen möjlighet att lyckas.
Stödet används till nödvändig undervisning, främst i modersmål och svenska som andraspråk. Det används till förlängt öppethållande, så att det ända till kvällen finns personal och datorer till hands så att barnen kan sköta sina studier, även om de bor trångt eller inte har högutbildade föräldrar. En del av stödet går också till fritidsledare och öppen verksamhet, eftersom barnen i de här områdena vanligen inte tillbringar sin fritid med att skjutsas runt från den ena häftiga hobbyn till den andra.
Som exempel nämns Hjulsta skolor vars stöd minskat med två miljoner medan antalet elever ökat med 14 procent. Rektor på Hjulstaskolan uttalar sig och har helt rätt i sin kritik, utom när hon säger att de i Hjulsta har ett annorlunda uppdrag än andra skolor.
Nej! De har precis samma uppdrag. Men det krävs mer för att kunna fullgöra det.
Stockholms folkpartistiska borgarråd pekar istället på att skolpengen har höjts. ”Vi valde att lägga det lika över alla skolor istället” säger hon. Ja, det var just det. Detta är inte ett misstag, det är ett medvetet val. Och när det man har att välja på är att ge stöd åt dem som behöver eller att gynna dem som redan har, då kan man alltid lita på att borgarna väljer fel.
Se även Alliansfritt Sverige
Stödet används till nödvändig undervisning, främst i modersmål och svenska som andraspråk. Det används till förlängt öppethållande, så att det ända till kvällen finns personal och datorer till hands så att barnen kan sköta sina studier, även om de bor trångt eller inte har högutbildade föräldrar. En del av stödet går också till fritidsledare och öppen verksamhet, eftersom barnen i de här områdena vanligen inte tillbringar sin fritid med att skjutsas runt från den ena häftiga hobbyn till den andra.
Som exempel nämns Hjulsta skolor vars stöd minskat med två miljoner medan antalet elever ökat med 14 procent. Rektor på Hjulstaskolan uttalar sig och har helt rätt i sin kritik, utom när hon säger att de i Hjulsta har ett annorlunda uppdrag än andra skolor.
Nej! De har precis samma uppdrag. Men det krävs mer för att kunna fullgöra det.
Stockholms folkpartistiska borgarråd pekar istället på att skolpengen har höjts. ”Vi valde att lägga det lika över alla skolor istället” säger hon. Ja, det var just det. Detta är inte ett misstag, det är ett medvetet val. Och när det man har att välja på är att ge stöd åt dem som behöver eller att gynna dem som redan har, då kan man alltid lita på att borgarna väljer fel.
Se även Alliansfritt Sverige
tisdag, april 27, 2010
Tradition och schablon
Hur förväntas vi se på den blivande drottningen? Att tidningar och jubileumsböcker hyllar tradition och schablon framgår av Tillemas intressanta artikel där hon tar upp tre nya böcker om Victoria Bernadotte. En består av Herman Lindqvists sedvanliga devota plattityder, en låtsas vara privat, och en skildrar oskuldsfulla kungabrudar genom tiderna.
Drottning Kristina sa: ”Det krävs större mod att gifta sig än att dra i fält” - och avstod från bådadera. Men hon var ju intelligent.
Artikeln visar att det inte går att skilja bevakningen av en blivande regent från bevakningen av en kvinna. (Se även Politik och poesi om Kleopatra.) Kronprinsessan måste vara vacker eller åtminstone ge intryck av att vara det, men inte utmananade. Hon förväntas förkroppsliga patriarkatets och heteronormativitetens dygder. Jämförelsematerial i Victorias fall är lillasyster, som får ta på sig rollen av världslig, sexig tjej vars liv är festligt eller struligt. Storasyster måste visa sig ämbetet värdig genom att vara pliktmedveten och duglig - och i de nämnda böckerna citeras mäktiga män som kan bekräfta Victorias förmågor och den paradox som krävs av henne: hon är pappas favoritmedarbetare, men hon måste alltid kunna luta sig mot den trygge fästmannen. En kvinna är aldrig något i sig själv.
Artikeln kunde gärna ha gått några steg längre i framförallt feministisk analys. Det enda intressanta med Victoria sammanfattar Tillema i slutorden: ”Victoriagestalten sänder uppfordrande signaler och manar till självreglering: Se ut si, var så!”
Bättre förebild kan patriarkatet inte få än denna unga kvinna, som under intryck av de primitiva sederna i Förenta staterna tänker låta sig ledas av sin far fram till altaret. Som man leder en ko till betäckning.
Mer kungligt rolig mediekritik i dystopin i Wahllöfs tevekrönika
För övrigt anser jag att Haga ska vara park
Drottning Kristina sa: ”Det krävs större mod att gifta sig än att dra i fält” - och avstod från bådadera. Men hon var ju intelligent.
Artikeln visar att det inte går att skilja bevakningen av en blivande regent från bevakningen av en kvinna. (Se även Politik och poesi om Kleopatra.) Kronprinsessan måste vara vacker eller åtminstone ge intryck av att vara det, men inte utmananade. Hon förväntas förkroppsliga patriarkatets och heteronormativitetens dygder. Jämförelsematerial i Victorias fall är lillasyster, som får ta på sig rollen av världslig, sexig tjej vars liv är festligt eller struligt. Storasyster måste visa sig ämbetet värdig genom att vara pliktmedveten och duglig - och i de nämnda böckerna citeras mäktiga män som kan bekräfta Victorias förmågor och den paradox som krävs av henne: hon är pappas favoritmedarbetare, men hon måste alltid kunna luta sig mot den trygge fästmannen. En kvinna är aldrig något i sig själv.
Artikeln kunde gärna ha gått några steg längre i framförallt feministisk analys. Det enda intressanta med Victoria sammanfattar Tillema i slutorden: ”Victoriagestalten sänder uppfordrande signaler och manar till självreglering: Se ut si, var så!”
Bättre förebild kan patriarkatet inte få än denna unga kvinna, som under intryck av de primitiva sederna i Förenta staterna tänker låta sig ledas av sin far fram till altaret. Som man leder en ko till betäckning.
Mer kungligt rolig mediekritik i dystopin i Wahllöfs tevekrönika
För övrigt anser jag att Haga ska vara park
måndag, april 26, 2010
De kunde väl fråga först
Klart för moské i Rinkeby - det lät som en utmärkt idé så som partierna i Stockholms stadhus presenterade den. Men Vänsterpartiet var inte med på det. Varför?
Därför att det inom vänstern ryms ett flertal rinkebybor som är dödströtta på att aldrig bli tillfrågade vid rådslag, som de boende i andra stadsdelar vanligen blir.
Självklart behövs en moské. En böne- och samlingsplats för alla olika islamska riktningar, så som de kristna samfunden på en ort kan dela på ett kyrkobygge när de små träkapellen står tomma och de behöver samla krafterna. Men detta bygge har utlovats åt ett enda samfund utan förberedande dialog eller samordning av intressena.
Självklart är det mycket mer som också behövs i Rinkeby. Sedan de stora arbetsplatserna flyttades därifrån går det sämre för handeln. Om gallerian måste slå igen är vi tillbaka vid utgångsläget, med videouthyrning i källaren och livsmedelsbarack på fältet. Detta anser stockholmspartierna att man löser genom att fyratusen moskébesökare shoppar i centrum. Parkeringsplatser för fyratusen bilar saknas dock.
När rinkebyborna i vintras ockuperade sitt gamla förvaltningshus för att hindra rivning var det en stolt gest för det gemensamma. För möten, bostäder, ungdomsverksamhet, kultur och demokrati. Allt det som en gång var Rinkebys kännetecken. Men ockupanterna kördes bort, huset revs, och ett nybygge beslutades i rasande fart.
Den borgerliga majoriteten tror sig plocka mångfaldspoäng på detta oförankrade utspel. Men hur har Socialdemokraterna resonerat, de som alltid tidigare haft en stark bas i den gamla Rinkeby-solidariteten?
Se Stockholmsvänstern
Därför att det inom vänstern ryms ett flertal rinkebybor som är dödströtta på att aldrig bli tillfrågade vid rådslag, som de boende i andra stadsdelar vanligen blir.
Självklart behövs en moské. En böne- och samlingsplats för alla olika islamska riktningar, så som de kristna samfunden på en ort kan dela på ett kyrkobygge när de små träkapellen står tomma och de behöver samla krafterna. Men detta bygge har utlovats åt ett enda samfund utan förberedande dialog eller samordning av intressena.
Självklart är det mycket mer som också behövs i Rinkeby. Sedan de stora arbetsplatserna flyttades därifrån går det sämre för handeln. Om gallerian måste slå igen är vi tillbaka vid utgångsläget, med videouthyrning i källaren och livsmedelsbarack på fältet. Detta anser stockholmspartierna att man löser genom att fyratusen moskébesökare shoppar i centrum. Parkeringsplatser för fyratusen bilar saknas dock.
När rinkebyborna i vintras ockuperade sitt gamla förvaltningshus för att hindra rivning var det en stolt gest för det gemensamma. För möten, bostäder, ungdomsverksamhet, kultur och demokrati. Allt det som en gång var Rinkebys kännetecken. Men ockupanterna kördes bort, huset revs, och ett nybygge beslutades i rasande fart.
Den borgerliga majoriteten tror sig plocka mångfaldspoäng på detta oförankrade utspel. Men hur har Socialdemokraterna resonerat, de som alltid tidigare haft en stark bas i den gamla Rinkeby-solidariteten?
Se Stockholmsvänstern
fredag, april 23, 2010
Stockholmsbilder
Några stockholmska hus att uppskatta:
Femtiotalets Vällingby. En årgång som står sig, även intill Wingårdhs eleganta galleria. 
Gröndal. Det syns ju förresten.
Kistas nybrutalitet, en rak höger i synfältet.
Dockskåpet i Bromma där du ser möbleringen i uterummen hela vägen upp!
En gång kollektivhus på Kungsholmen, ritat av Markelius. Enkelt och skönt.
Femtiotalets Vällingby. En årgång som står sig, även intill Wingårdhs eleganta galleria.Gröndal. Det syns ju förresten.Kistas nybrutalitet, en rak höger i synfältet. Södertanten skriver varmt om Slussen - snörlivet eller svalget mitt i Stockholm som måste åtgärdas fastän ingen vet hur. Ett av förslagen är att avlägsna funkisrondellen och ställa ut monopolhus där utan att passera gå. Jag menar, så att ingen kan gå. Södertanten är av förklarliga skäl emot och flaggar för protest imorgon lördag.
onsdag, april 21, 2010
Dansmuséet är bättre än Förbifarten
De rödgröna föreslår folkomröstning om Förbifarten, en utmärkt idé. I synnerhet som det ger möjlighet att sätta sig in i frågan bättre för sådana som mig som egentligen inte ser någon lösning på trafikskiten. En ny, två mil lång motorled över Mälarens kulturlandskap för 28 miljarder låter som megalomaniskt vansinne. Sitta i bilkö varenda dag är ett mer småskaligt, individuellt vansinne. Tron att det ska gå lätt och smidigt att under fimbulvintern pila iväg över länet på energisnåla spår med välfungerande vagnar låter just som tro. God tro.
Folkomröstningar är inte alltid mest demokratiskt, men de höjer alltid kunskapsnivån.
En ofta förekommande uppfattning är att de rödgröna bara förhalar om tiden, eftersom vi ändå förlorar. Kanhända. Men Jens Holm jämför med trängselskatten. Ett impopulärt förslag som segrade och där det varit glest med klagomålen.
De alltigenom blåa föreslår att Dansmuséet flyttar för att ge plats åt dem själva. Regeringen behöver huset under en renovering av Rosenbad, så konstsamlingar i världsklass kan väl maka åt sig.
Svårigheten med ett dansmuseum är att det inte går att ställa ut själva dansen. Det som finns är kostymer, kulisser, foton och video - och Dansmuséet har samlat sådant från stora delar av världen.
Målgruppen är smal. Därför är läget bredvid Operan en förutsättning för levande verksamhet. Den andra förutsättningen är utåtriktat arbete, något som Dansmuséet utför förnämligt. Här finns lunchservering, butik för musik- och dansvideo, seminariekvällar och lördagsaktiviteter som samba, afrikansk dans eller gamla folklekar för både barn och vuxna.
Mycket mer än så kan ett smalt museum inte göra, och på detta vis har Dansmuséet skaffat sig gott renommé.
Något som alltså kan försvinna lika fort om de färgsprakande dräkterna magasineras och lokalerna hamnar avsides.
Du som föredrar tåspets och kabukimasker framför Allians-regeringens utbredning runt hela Gustav Adolfs torg, gå in på Dansmuséets hemsida och skriv på namnlistan.
Som bekant finns det en namnlista till. Ty oavsett om monarkins anhängare minskar (SOM) eller är konstant (Sifo), måste vår nationalstadspark i Haga bevaras som fritt strövområde.
Haga ska vara park!
Det är inte ofta jag kommer upp i hela tre Stockholms-frågor i inläggen, eller hur, Stockholmsvänstern?
Folkomröstningar är inte alltid mest demokratiskt, men de höjer alltid kunskapsnivån.
En ofta förekommande uppfattning är att de rödgröna bara förhalar om tiden, eftersom vi ändå förlorar. Kanhända. Men Jens Holm jämför med trängselskatten. Ett impopulärt förslag som segrade och där det varit glest med klagomålen.
De alltigenom blåa föreslår att Dansmuséet flyttar för att ge plats åt dem själva. Regeringen behöver huset under en renovering av Rosenbad, så konstsamlingar i världsklass kan väl maka åt sig.
Svårigheten med ett dansmuseum är att det inte går att ställa ut själva dansen. Det som finns är kostymer, kulisser, foton och video - och Dansmuséet har samlat sådant från stora delar av världen.
Målgruppen är smal. Därför är läget bredvid Operan en förutsättning för levande verksamhet. Den andra förutsättningen är utåtriktat arbete, något som Dansmuséet utför förnämligt. Här finns lunchservering, butik för musik- och dansvideo, seminariekvällar och lördagsaktiviteter som samba, afrikansk dans eller gamla folklekar för både barn och vuxna.
Mycket mer än så kan ett smalt museum inte göra, och på detta vis har Dansmuséet skaffat sig gott renommé.
Något som alltså kan försvinna lika fort om de färgsprakande dräkterna magasineras och lokalerna hamnar avsides.
Du som föredrar tåspets och kabukimasker framför Allians-regeringens utbredning runt hela Gustav Adolfs torg, gå in på Dansmuséets hemsida och skriv på namnlistan.
Som bekant finns det en namnlista till. Ty oavsett om monarkins anhängare minskar (SOM) eller är konstant (Sifo), måste vår nationalstadspark i Haga bevaras som fritt strövområde.
Haga ska vara park!
Det är inte ofta jag kommer upp i hela tre Stockholms-frågor i inläggen, eller hur, Stockholmsvänstern?
tisdag, april 20, 2010
Inte fria
Finns det nåt sätt att få folk att sluta säga "friskolor"? Det heter fristående skola. Drömmen om företagens frihet från allmänhetens bästa är borgarnas - ren propaganda som t o m myndigheter har svalt.
Sluta genast!
Sluta genast!
söndag, april 18, 2010
Ny lyrisk handbok
Någon gång under 90-talet publicerades denna dikt av Kåre Dyberg. Trots denna starka programförklaring har jag senare aldrig hört talas om författaren. Någon som vet?
Här har jag kortat i Dybergs text och ändrat han till hon.
Ny lyrisk handbok
Den som fattar en dikt, hon kommer att få problem
Den som lever sin dikt, hon kommer att dö ensam
Den som lever två av sina dikter, blir otrogen mot en
Den som ligger med en dikt får ett barn mindre
Den som bär drottningkrona emedan hon skriver, hon blir ingens
Den som inte bär drottningkrona, ska endast bli övergiven av sig själv
Den som är rädd för döden, räddas av sina dikter
Den som inte är rädd för döden, kan möjligen räddas av sina dikter
Här har jag kortat i Dybergs text och ändrat han till hon.
Ny lyrisk handbok
Den som fattar en dikt, hon kommer att få problem
Den som lever sin dikt, hon kommer att dö ensam
Den som lever två av sina dikter, blir otrogen mot en
Den som ligger med en dikt får ett barn mindre
Den som bär drottningkrona emedan hon skriver, hon blir ingens
Den som inte bär drottningkrona, ska endast bli övergiven av sig själv
Den som är rädd för döden, räddas av sina dikter
Den som inte är rädd för döden, kan möjligen räddas av sina dikter
torsdag, april 15, 2010
Strypta apotek och friska villaägare
Något skumt är det med apoteket. Det som inte längre finns. Socialdemokraterna anser att det var en medveten strypning av denna av folket finansierade verksamhet, Hägglund försvarar sig, och jag var inte där så jag vet då inte vem som gjort vad.
Men en sak vet jag. Den som är i Sundbyberg och vill hämta ut sin medicin på Apoteksbolaget, eftersom det offentliga är vår egen verksamhet och det inte ens är säkert att medicinen finns hos de tre-fyra närmaste privata pillertrillarna, den har inget apotek att tillgå. Det ska snart öppna ett i Kista, säger webben. Det fanns ett där förut, ett i Rinkeby, två i Sundbyberg och några i Solna. Men de är sålda allihop. Närmaste offentliga apotek är hos överklassen på Östermalm. Är det något de gjort sig förtjänta av tack vare sina höga skatter, eller?
DN:s förstasida (papper) framhåller att det är yrkesarbetande villaägare som tjänat på Alliansens politik medan det är arbetslösa och sjuka som förlorat. Som om dessa två kategorier ginge att jämföra! Som om den yrkesarbetande villaägaren hade sitt på det torra - när hon kan bli arbetslös eller sjuk vilken dag som helst.
Då sitter hon där, och torkar baken med sina borgerliga valsedlar.
Olycka väljer man inte. Men solidaritet kan man välja.
För att förhindra alla sådana idéer har DN infört kontroll på riksdagsledamöter så du kan se vem av dem som driver dina frågor, allt för att privatisera, individualisera och splittra. Allt för att undanröja partipolitikens ideologiska långsiktighet.
Låt friska villaägare kolla vem som driver friska villafrågor. Låt dem tro att intet ont kommer att vederfaras dem eftersom de besitter jorden.
Men en sak vet jag. Den som är i Sundbyberg och vill hämta ut sin medicin på Apoteksbolaget, eftersom det offentliga är vår egen verksamhet och det inte ens är säkert att medicinen finns hos de tre-fyra närmaste privata pillertrillarna, den har inget apotek att tillgå. Det ska snart öppna ett i Kista, säger webben. Det fanns ett där förut, ett i Rinkeby, två i Sundbyberg och några i Solna. Men de är sålda allihop. Närmaste offentliga apotek är hos överklassen på Östermalm. Är det något de gjort sig förtjänta av tack vare sina höga skatter, eller?
DN:s förstasida (papper) framhåller att det är yrkesarbetande villaägare som tjänat på Alliansens politik medan det är arbetslösa och sjuka som förlorat. Som om dessa två kategorier ginge att jämföra! Som om den yrkesarbetande villaägaren hade sitt på det torra - när hon kan bli arbetslös eller sjuk vilken dag som helst.
Då sitter hon där, och torkar baken med sina borgerliga valsedlar.
Olycka väljer man inte. Men solidaritet kan man välja.
För att förhindra alla sådana idéer har DN infört kontroll på riksdagsledamöter så du kan se vem av dem som driver dina frågor, allt för att privatisera, individualisera och splittra. Allt för att undanröja partipolitikens ideologiska långsiktighet.
Låt friska villaägare kolla vem som driver friska villafrågor. Låt dem tro att intet ont kommer att vederfaras dem eftersom de besitter jorden.
onsdag, april 14, 2010
En bal på slottet
Högern ökar i Europa, skriver Eva-Britt Svensson med anledning av det ungerska valet. Ett naziliknande parti, Jobbik, har fått 17% av rösterna och kan ingå i regeringssamarbetet. Det som omedelbart oroar är hur situationen ska bli för de redan förtryckta romerna i landet.
Vad är då en bal på slottet?
I jämförelse med den gastkramande fascismen och rasismen är den - platt intet.
En demokratins löjliga formsvacka, en ansiktskräm för kapitalismen.
Därför är jag glad över att Lars Ohly artigt men tydligt tackar nej till att delta vid Victoria Bernadottes bröllop i sommar. Han önskar ungdomarna lycka till med sina privata liv - som de gärna kan fortsätta med oss förutan. Ärvda ämbeten är otidsenliga. Låt dem kamma sig och skaffa ett jobb och gå hem till sitt. Och då helst inte i Hagaparken. Namnlistan för ett fritt Haga har ökat!
Borgerskapet trallar på. Samhället är en saga för de rika och en dokusåpa för de fattiga.
Men verkligheten - den är det som borgarna kallar för utanförskap.
Vad är då en bal på slottet?
I jämförelse med den gastkramande fascismen och rasismen är den - platt intet.
En demokratins löjliga formsvacka, en ansiktskräm för kapitalismen.
Därför är jag glad över att Lars Ohly artigt men tydligt tackar nej till att delta vid Victoria Bernadottes bröllop i sommar. Han önskar ungdomarna lycka till med sina privata liv - som de gärna kan fortsätta med oss förutan. Ärvda ämbeten är otidsenliga. Låt dem kamma sig och skaffa ett jobb och gå hem till sitt. Och då helst inte i Hagaparken. Namnlistan för ett fritt Haga har ökat!
Borgerskapet trallar på. Samhället är en saga för de rika och en dokusåpa för de fattiga.
Men verkligheten - den är det som borgarna kallar för utanförskap.
tisdag, april 13, 2010
Terror är inte så bara
Inga nazister på våra gator!
Nu på lördag 17 april demonstrerar nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen i centrala Stockholm.
Nätverket Mot Rasism samlas för motdemonstration klockan 1130 vid korsningen St Eriksgatan – Fleminggatan, där nazisterna planerar att marschera förbi.
Du som inte vill delta i en aktiv motdemonstration, passa ändå på att fylla trottoarerna där nazisterna marscherar förbi. Stirra ut dem, plinga med cykelklockan, stå med ryggen mot gatan. Det finns många sätt att visa sitt ogillande.
En tidigare kommentar här bloggen skrev att det inte finns någon anledning att protestera ”bara för att nazisterna e där”. Jo. Det är precis vad det handlar om. Nazisterna är inte ”bara” i något sammanhang. Det är en antihuman, antidemokratisk rörelse som inget annat slut har än
terror och mord. ”Bara” de visar sig utgör de ett hot.
Samme person skriver också att man bör räkna med att få stryk, om man står där och skriker. Detta är ett uttryckligt hot, och sådana kommentarer tar jag inte in i fortsättningen.
Nazisterna kommer inte att tillåtas göra om det en gång till.
Ibland är jag faktiskt orolig för att lägga ut denhär typen av information. Det finns en risk att den drar till sig odemokratiska, aggressiva typer som gillar att slåss på gatorna. Vilket förstås är det sista jag önskar. Men om jag av rädsla avstår från att skriva är vi ett steg närmare fascismen.
Nu på lördag 17 april demonstrerar nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen i centrala Stockholm.
Nätverket Mot Rasism samlas för motdemonstration klockan 1130 vid korsningen St Eriksgatan – Fleminggatan, där nazisterna planerar att marschera förbi.
Du som inte vill delta i en aktiv motdemonstration, passa ändå på att fylla trottoarerna där nazisterna marscherar förbi. Stirra ut dem, plinga med cykelklockan, stå med ryggen mot gatan. Det finns många sätt att visa sitt ogillande.
En tidigare kommentar här bloggen skrev att det inte finns någon anledning att protestera ”bara för att nazisterna e där”. Jo. Det är precis vad det handlar om. Nazisterna är inte ”bara” i något sammanhang. Det är en antihuman, antidemokratisk rörelse som inget annat slut har än
terror och mord. ”Bara” de visar sig utgör de ett hot.
Samme person skriver också att man bör räkna med att få stryk, om man står där och skriker. Detta är ett uttryckligt hot, och sådana kommentarer tar jag inte in i fortsättningen.
Nazisterna kommer inte att tillåtas göra om det en gång till.
Ibland är jag faktiskt orolig för att lägga ut denhär typen av information. Det finns en risk att den drar till sig odemokratiska, aggressiva typer som gillar att slåss på gatorna. Vilket förstås är det sista jag önskar. Men om jag av rädsla avstår från att skriva är vi ett steg närmare fascismen.
lördag, april 10, 2010
Thorvall, passion och arbetarskildring
Via fejsboken får jag reda på att Kerstin Thorvall är död.
Via wiki får jag reda på utgivningsåren för hennes böcker.
Via tidningarna får jag inte reda på mer än det jag vet.
Så nu tar Politik och poesi upp det jag vet.
Thorvall har funnits sedan jag var flicka. Som någon att få stöd av eller störas av. Ungefär som en mamma. En mamma att önska sig eller för allt i världen inte önska sig.
Handboken till tonårsflickor; Boken till dig utkom 1959. Då var jag fyra år, men nio år senare blev den till stadigvarande läsning och flera omlån. Thorvall ville uppmuntra flickor att... vad? Vara sig själva? Nej, att vinna rätta killen och innan vi gjort det stå ut med vårt tillfälliga deppande som kanske, kanske skulle gå över med en nystruken blus och sol på cykelvägen.
Då trodde jag att det var så tonåringsliv borde se ut: "Att på lördagskvällen gick jag och dansade", som var en av Thorvalls mindre lyckade formuleringar. Att jag inte, är min egen.
Boken till dig och mig var späckad med modeteckningar; flyhänta, attraherande. Under teckningarna drog hon regelboken som hon lärt sig i Paris: att den som är liten och rund inte i onödan ska dela av figuren med brett bälte, att den som är lång och rank inte ska klä sig i randig skjortblusklänning.
Thorvall, hon som hade evig ungdomsnoja, fick mig att redan som femtonåring åldras under försöken att fundera ut vad farao en skjortblusklänning var för slag?
Endast tio år efter välmenande tonårshandboken hade Thorvall vuxit ikapp sina egna barn, och då släpptes Vart ska du gå? Ut? Barnromanen handlade om en trulig tonårspojke, och titeln blev till ett i decennier bevingat ord för pubertal konversation.
Det är eller var ett bra uttryck – lever det än? Eller vårdar barnen av idag sina relationer och sin sociala kompetens på de lysande lakonismernas bekostnad?
När Det mest förbjudna utkom 1976 gjorde den mig illa berörd. Eftersom en riktigt tråkig skilsmässa utspelades i min egen familj ville jag minst av allt höra talas om kvinnor som låg på dörrmattor och kved av längtan, och Thorvall reducerade jag till krönikör i modetidningar. En syssla hon för övrigt skötte mycket bra. Extra roligt var det när hon använde sitt presskort från Damernas Värld för att knö sig in på ett hotell på Rivieran där den medelåldrige Joe Cocker höll till, rockstjärnan som hon en gång avgudat. Stjärnan blev stolt och glad över att ännu lysa, och intervjun var något av ett skop.
År 1993 utkom När man skjuter arbetare... Påträngande och avslöjande, men en arbetarroman. Pinsam förstås, så som vi kvinnor lätt blir så snart vi berättar vad det verkligen handlar om, men likafullt en arbetarroman. Detta kan ingen kan ta ifrån henne.
Men det försöktes. Om tonårs- mode- och passionsskildraren skrivit en psykologisk arbetarroman var det väl en ren händelse, eller kanske bara en uppkräkt bekännelse? så lät kritikerna. Fram till Thorvalls nästa böcker I skuggan av oron och Från Signe till Alberte, böcker som avslöjade – ingenting som helst. Inget mer avslöjande än att det var ett kompetent fall av medvetet gestaltande vi hade framför oss.
Det kom sent. Hon hade kämpat för det.
Är det arbetarskildring vi ska ha, då handlar Thorvalls författarskap om erövring. Rita och kåsera och tjäna pengar, det kunde hon. Det sa hon själv, trots bristande självförtroende. Men att författa var något hon lärde sig och år 2000, när Thorvall var 75 år, lyckades hon få ihop alla delarna i Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Här presterade hon en bekännelse som var personlig, gestaltad, upplevd och skapad. Här skrev hon så som det ska skrivas.
Då var det inte lång tid kvar. Jag minns kåserierna om förödmjukelsen i att inte kunna gå, när man helst vill dansa. Att be hemtjänsten om en promenad, istället för städning.
Utan konkreta belägg tror jag att Thorvall med dessa kolumner har påverkat hemtjänsten mot det som idag kallas valmöjligheter, vilka hon betraktade som människovärde.
Nu är hon död. All heder åt Kerstin Thorvall ikväll, på lördagkvällen!
Läs gärna Tiina Rosenberg i samma ämne
Såhär skriver SvD
Via wiki får jag reda på utgivningsåren för hennes böcker.
Via tidningarna får jag inte reda på mer än det jag vet.
Så nu tar Politik och poesi upp det jag vet.
Thorvall har funnits sedan jag var flicka. Som någon att få stöd av eller störas av. Ungefär som en mamma. En mamma att önska sig eller för allt i världen inte önska sig.
Handboken till tonårsflickor; Boken till dig utkom 1959. Då var jag fyra år, men nio år senare blev den till stadigvarande läsning och flera omlån. Thorvall ville uppmuntra flickor att... vad? Vara sig själva? Nej, att vinna rätta killen och innan vi gjort det stå ut med vårt tillfälliga deppande som kanske, kanske skulle gå över med en nystruken blus och sol på cykelvägen.
Då trodde jag att det var så tonåringsliv borde se ut: "Att på lördagskvällen gick jag och dansade", som var en av Thorvalls mindre lyckade formuleringar. Att jag inte, är min egen.
Boken till dig och mig var späckad med modeteckningar; flyhänta, attraherande. Under teckningarna drog hon regelboken som hon lärt sig i Paris: att den som är liten och rund inte i onödan ska dela av figuren med brett bälte, att den som är lång och rank inte ska klä sig i randig skjortblusklänning.
Thorvall, hon som hade evig ungdomsnoja, fick mig att redan som femtonåring åldras under försöken att fundera ut vad farao en skjortblusklänning var för slag?
Endast tio år efter välmenande tonårshandboken hade Thorvall vuxit ikapp sina egna barn, och då släpptes Vart ska du gå? Ut? Barnromanen handlade om en trulig tonårspojke, och titeln blev till ett i decennier bevingat ord för pubertal konversation.
Det är eller var ett bra uttryck – lever det än? Eller vårdar barnen av idag sina relationer och sin sociala kompetens på de lysande lakonismernas bekostnad?
När Det mest förbjudna utkom 1976 gjorde den mig illa berörd. Eftersom en riktigt tråkig skilsmässa utspelades i min egen familj ville jag minst av allt höra talas om kvinnor som låg på dörrmattor och kved av längtan, och Thorvall reducerade jag till krönikör i modetidningar. En syssla hon för övrigt skötte mycket bra. Extra roligt var det när hon använde sitt presskort från Damernas Värld för att knö sig in på ett hotell på Rivieran där den medelåldrige Joe Cocker höll till, rockstjärnan som hon en gång avgudat. Stjärnan blev stolt och glad över att ännu lysa, och intervjun var något av ett skop.
År 1993 utkom När man skjuter arbetare... Påträngande och avslöjande, men en arbetarroman. Pinsam förstås, så som vi kvinnor lätt blir så snart vi berättar vad det verkligen handlar om, men likafullt en arbetarroman. Detta kan ingen kan ta ifrån henne.
Men det försöktes. Om tonårs- mode- och passionsskildraren skrivit en psykologisk arbetarroman var det väl en ren händelse, eller kanske bara en uppkräkt bekännelse? så lät kritikerna. Fram till Thorvalls nästa böcker I skuggan av oron och Från Signe till Alberte, böcker som avslöjade – ingenting som helst. Inget mer avslöjande än att det var ett kompetent fall av medvetet gestaltande vi hade framför oss.
Det kom sent. Hon hade kämpat för det.
Är det arbetarskildring vi ska ha, då handlar Thorvalls författarskap om erövring. Rita och kåsera och tjäna pengar, det kunde hon. Det sa hon själv, trots bristande självförtroende. Men att författa var något hon lärde sig och år 2000, när Thorvall var 75 år, lyckades hon få ihop alla delarna i Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Här presterade hon en bekännelse som var personlig, gestaltad, upplevd och skapad. Här skrev hon så som det ska skrivas.
Då var det inte lång tid kvar. Jag minns kåserierna om förödmjukelsen i att inte kunna gå, när man helst vill dansa. Att be hemtjänsten om en promenad, istället för städning.
Utan konkreta belägg tror jag att Thorvall med dessa kolumner har påverkat hemtjänsten mot det som idag kallas valmöjligheter, vilka hon betraktade som människovärde.
Nu är hon död. All heder åt Kerstin Thorvall ikväll, på lördagkvällen!
Läs gärna Tiina Rosenberg i samma ämne
Såhär skriver SvD
fredag, april 09, 2010
En rolig historia och en farlig historielöshet
I en sifo-undersökning har människor tagit ställning till vilka valfrågor som är viktiga, och hur väl partierna driver dem. Arbete åt alla kommer förståeligt nog i topp. Mindre förståeligt är att Moderaterna anses ha den bästa politiken för det.
Tydligen har det lönat sig, dr G:s testamente att ”säga en sak tillräckligt många gånger, så den blir sann”.
Vänsterpartiet anses inte framträdande inom något politiskt område utan ligger mellan tre och fem procent, som starkast i sjukvårdspolitiken. Vi klarar oss åtminstone bättre än C och Kd.
När det gäller skola och utbildning har Folkpartiets kanonader inte givit riktigt den effekt majoren laddade för. Här är faktiskt Socialdemokraterna de som klarar sig bäst, med 20 procent. Folkpartiets stödtrupper i skolfrågan visar sig vara de som är längst ifrån verksamheten - det är pensionärerna! I åldersgruppen 15-29 år får Fp stöd av endast två procent, vilket är sämre till och med än V, och i åldrarna 30-64 är stödet för Björklunds pekpinneviftande strax under Socialdemokraternas.
Sensmoral: Högmod går före fall. Tomma tunnor skramlar mest. Tala är silver, tiga är guld.
Eller: Kunskap är bra att ha också i politiken.
- - -
Nästa lördag den 17 april planerar nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen en demonstration i centrala Stockholm. Detta är en av de allra farligaste nazi-grupperna, och det är viktigt att de möts av protester. Om deras självförtroende stärks och de börjar förlita sig på en tänkt tyst majoritet är det ett hot mot oss alla som avskyr nazisternas världsbild präglad av ”raser” och ”raskrig”.
Nätverket Mot Rasism kommer att gå ut med information om var och när protesten kommer att ta plats. Det är viktigt att visa civilkurage - att så många civiliserade människor som möjligt går på Stockholms gator den dagen.
Tydligen har det lönat sig, dr G:s testamente att ”säga en sak tillräckligt många gånger, så den blir sann”.
Vänsterpartiet anses inte framträdande inom något politiskt område utan ligger mellan tre och fem procent, som starkast i sjukvårdspolitiken. Vi klarar oss åtminstone bättre än C och Kd.
När det gäller skola och utbildning har Folkpartiets kanonader inte givit riktigt den effekt majoren laddade för. Här är faktiskt Socialdemokraterna de som klarar sig bäst, med 20 procent. Folkpartiets stödtrupper i skolfrågan visar sig vara de som är längst ifrån verksamheten - det är pensionärerna! I åldersgruppen 15-29 år får Fp stöd av endast två procent, vilket är sämre till och med än V, och i åldrarna 30-64 är stödet för Björklunds pekpinneviftande strax under Socialdemokraternas.
Sensmoral: Högmod går före fall. Tomma tunnor skramlar mest. Tala är silver, tiga är guld.
Eller: Kunskap är bra att ha också i politiken.
- - -
Nästa lördag den 17 april planerar nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen en demonstration i centrala Stockholm. Detta är en av de allra farligaste nazi-grupperna, och det är viktigt att de möts av protester. Om deras självförtroende stärks och de börjar förlita sig på en tänkt tyst majoritet är det ett hot mot oss alla som avskyr nazisternas världsbild präglad av ”raser” och ”raskrig”.
Nätverket Mot Rasism kommer att gå ut med information om var och när protesten kommer att ta plats. Det är viktigt att visa civilkurage - att så många civiliserade människor som möjligt går på Stockholms gator den dagen.
torsdag, april 08, 2010
Dåliga recensioner
Lite fult är det att ta upp en bok jag inte själv läst, men eftersom den språkvetande underhållaren Fredrik Lindström enligt min mening är högt överskattad kunde jag inte undgå att irriteras av recensionen av hans senaste bok. Diktsamling kallas den, men det är snarare infall och kåserier säger recensenten, infall som oftast inte är särskilt originella. Trots det finner han det sympatiskt att Lindström går runt där och småfilurar och tjänar pengar på förströdda anteckningar. Det bifogade citatet om att tillsammans med honan köpa påslakan i väntan på kriget motsvarar väl mina lågt ställda förväntningar.
Pestvarning för en bok som jag läst, Kristina Hultmans Undersökningen. Den ska behandla hennes komplexa komma-ut-process men surrar med koncentrationsnivån hos en fluga om allt och ingenting i den triviala omgivningen. En recension - för övrigt inte entusiastisk - trodde att detta var en medveten gestaltning av svårigheten att veta vad som är betydelsefullt. Jaha, grattis då till inlevelseförmågan i en kokett vimsfias vardag. Det hade dugt som novelluppslag. En annan recensent tyckte det var duktigt av en debutant att komma upp i 600 sidor. Men 600 sidor vad? Alla Lotta-böckerna är sammantaget längre än så, och de är åtminstone kul.
”Visst hade man önskat att han hade gett oss alla fingret. Vad har vi med hans otrohet att göra?” skriver Croneman i en krönika om en golfspelare som nyligen varit i teve.
Nej, det hade man visst inte önskat. Varför skulle han ge mig fingret? Varken han eller någon annan golfspelare angår mig, och innan Cronemans kolleger utbasunerade det kunde jag aldrig föreställa mig att golfspelare kan ha sex med fler än en person.
Nej, länge trodde jag kvällstidningarna skrev om en tiger, och fortfarande anser jag att det är vad de borde ha gjort. Om tigrar finns det mycket intressant att säga.
Innehållet i Cronemans krönika går i och för sig att instämma i, men den förstärker det fenomen han vill motarbeta dels genom sitt ämnesval, dels genom detdär bedrägliga ”oss alla”.
Vi som inte är med i Cronemans fiktiva ”vi” existerar inte, ur mediesynpunkt.
Pestvarning för en bok som jag läst, Kristina Hultmans Undersökningen. Den ska behandla hennes komplexa komma-ut-process men surrar med koncentrationsnivån hos en fluga om allt och ingenting i den triviala omgivningen. En recension - för övrigt inte entusiastisk - trodde att detta var en medveten gestaltning av svårigheten att veta vad som är betydelsefullt. Jaha, grattis då till inlevelseförmågan i en kokett vimsfias vardag. Det hade dugt som novelluppslag. En annan recensent tyckte det var duktigt av en debutant att komma upp i 600 sidor. Men 600 sidor vad? Alla Lotta-böckerna är sammantaget längre än så, och de är åtminstone kul.
”Visst hade man önskat att han hade gett oss alla fingret. Vad har vi med hans otrohet att göra?” skriver Croneman i en krönika om en golfspelare som nyligen varit i teve.
Nej, det hade man visst inte önskat. Varför skulle han ge mig fingret? Varken han eller någon annan golfspelare angår mig, och innan Cronemans kolleger utbasunerade det kunde jag aldrig föreställa mig att golfspelare kan ha sex med fler än en person.
Nej, länge trodde jag kvällstidningarna skrev om en tiger, och fortfarande anser jag att det är vad de borde ha gjort. Om tigrar finns det mycket intressant att säga.
Innehållet i Cronemans krönika går i och för sig att instämma i, men den förstärker det fenomen han vill motarbeta dels genom sitt ämnesval, dels genom detdär bedrägliga ”oss alla”.
Vi som inte är med i Cronemans fiktiva ”vi” existerar inte, ur mediesynpunkt.
onsdag, april 07, 2010
Europa, USA
Europa är en blandning och försöket till enhetsbygge riskerar att bli förljuget. Omkring det resonerar Rosenberg i en kolumn. Låt vara att han är tämligen EU-positiv, men han tar upp Europas våldspräglade historia och kommer fram till en slutsats som vi delar: ”Virrvarret av kulturer och språk är Europas historiska grundtillstånd och varje försök att basera Europa på något mera enhetligt än så riskerar att utlösa undertryckandets och utstötningens mekanismer.”
På nittiotalet skrev jag skrev en bok om Europa som blandning och unionsbygget som grandios lögn: ”Tåget ska strax gå - en europeisk mosaik”
Reaktionerna från förlagen var i bästa fall kyliga, stundom fientliga. Både mitt kön och min ålder drogs in som försvårande omständigheter. De vänner som läste boken tyckte om den, men invände att ett europeiskt arv inte alls var möjligt att tala om.
Unionen har cementerats sedan Tåget ska strax gå skrevs, och jag är bara ännu mer övertygad om att vårt blodiga arv måste synas och sonas.
EU vilar på en lögn, och människor som matas med lögner blir farliga.
Förenta staterna är Europas värsta avkomma, och detta ett bygge på våld och lögn. Videoklippet om nedskjutningen av civila irakier är förhoppningsvis en skärva av sanning - och visar vad som händer med dem som indoktrinerats till en frihet som ger dem lov att ta sig alla friheter.
På nittiotalet skrev jag skrev en bok om Europa som blandning och unionsbygget som grandios lögn: ”Tåget ska strax gå - en europeisk mosaik”
Reaktionerna från förlagen var i bästa fall kyliga, stundom fientliga. Både mitt kön och min ålder drogs in som försvårande omständigheter. De vänner som läste boken tyckte om den, men invände att ett europeiskt arv inte alls var möjligt att tala om.
Unionen har cementerats sedan Tåget ska strax gå skrevs, och jag är bara ännu mer övertygad om att vårt blodiga arv måste synas och sonas.
EU vilar på en lögn, och människor som matas med lögner blir farliga.
Förenta staterna är Europas värsta avkomma, och detta ett bygge på våld och lögn. Videoklippet om nedskjutningen av civila irakier är förhoppningsvis en skärva av sanning - och visar vad som händer med dem som indoktrinerats till en frihet som ger dem lov att ta sig alla friheter.
måndag, april 05, 2010
Exotica
Bästa stockholmsskildringen? Biblioteksbesökarna har fått nominera romaner, poesi, serier och sånger, och röstar sedan mellan de föreslagna. Till min stora glädje hittade jag Exotica av Helena Duroj, mellan Bo Bergmans klassiska Månsken på strömmen och Bodil Malmstens skräckscenario Bakom centrumen bland summa tio lyrikalster.
Exotica ingår i Rinkebysvit (-98) som finns att låna/beställa på bibliotek.
Världskonferens
konferensvärd
guidad tur i multikulti
extrem lunch ingår
i bildproduktionen:
une salade pärlband tequila sunrise
Handelsresande i identiteter
for a few euros more
Kulturlandskapets kulturalisering
smältdegel och separator
vi flaggar med barnkör
i Folkens hus
Nobelpristagaren skrattar
Fredspristagaren gråter
Invandrarmininstern sjöng we shall ///
barnkören boffar i källaren
overcome ???
Alla hälsar hälsa alla
inom statsministerns planetbana
Vänskapliga
Sällskapliga
Säljbara
nyttjar vårt staccato
Hår & Lår AB under kameran
när ni kommer
expressssssss
Teve 1, 2, A B C:
”rånarna försvann i riktning mot Rinkeby”
på en väg som går till Oslo
”här vill ingen bo”
i en regnbågsby
”en bomb som hotar att brisera”
ja jag minns,
det var ju på Axbyplan
- - -
Biblioteket blogg apostroferade sina gästpoeter såhär
Vi har hela listan - de nominerade i DN
Exotica ingår i Rinkebysvit (-98) som finns att låna/beställa på bibliotek.
Världskonferens
konferensvärd
guidad tur i multikulti
extrem lunch ingår
i bildproduktionen:
une salade pärlband tequila sunrise
Handelsresande i identiteter
for a few euros more
Kulturlandskapets kulturalisering
smältdegel och separator
vi flaggar med barnkör
i Folkens hus
Nobelpristagaren skrattar
Fredspristagaren gråter
Invandrarmininstern sjöng we shall ///
barnkören boffar i källaren
overcome ???
Alla hälsar hälsa alla
inom statsministerns planetbana
Vänskapliga
Sällskapliga
Säljbara
nyttjar vårt staccato
Hår & Lår AB under kameran
när ni kommer
expressssssss
Teve 1, 2, A B C:
”rånarna försvann i riktning mot Rinkeby”
på en väg som går till Oslo
”här vill ingen bo”
i en regnbågsby
”en bomb som hotar att brisera”
ja jag minns,
det var ju på Axbyplan
- - -
Biblioteket blogg apostroferade sina gästpoeter såhär
Vi har hela listan - de nominerade i DN
torsdag, april 01, 2010
Dum, dummare, DN
Hur många undersökningar av dethär slaget tror du vi får se före valet? Idag har DN/Synovate frågat folk vem de tror är bäst på att sköta en statsministers uppgifter; statsministern eller någon annan? Folk tror, naturligt nog, att den som innehar uppgiften är bäst på att sköta den. För närvarande är det bara att instämma.
Tidningens slutsats: Sahlin har slagits av Reinfeldt, vilket är "illavarslandet för Sahlin". Varför då? Illavarslande (roligt ord!) för landet vore det istället om den främste folkvalde företrädaren inte klarade sitt jobb ens på den punkten. Det är hans politik som är vedervärdig, inte hans representationsförmåga.
Illavarslande för journalistiken och rent tragikomiskt är att de som tillfrågats också fått ta ställning till Maria Wetterstrands statministeregenskaper. Här svarar de än en gång fullkomligt logiskt. De tror att den eventuellt blivande statsministern gör jobbet bättre än en person som inte ens är påtänkt för uppgiften.
Vad är det så kallade nyhetsvärdet i detta? Jo sir man på: Wetterstrand får lägre svarsvärden än Sahlin trots att hon är så populär!
Åhh, jag baxnar.
Inte över resultatet, utan över nivån i landets största tidning.
En av frågorna gäller vem man tror är bäst på att skapa majoritet för sin politik i riksdagen. Om jag fick en så dum fråga per telefon skulle jag kunna svara fel i ren förvirring. För det är väl.. ja, den som har majoritet, väl? Visst är det?
Jo, väljarna har huvudet med sig och svarar rätt. Men hur länge ska de komma ihåg parlamentarismens spelregler under en förbannad fördumningskampanj?
”I höstens val kan statsministerkandidaterna få ökad betydelse” ursäktas, jag menar avslutas den tvåsidiga artikeln.
I höstens val kommer statministerkandidaterna att få ökad betydelse på grund av att denna duell hamras in av en enig borgerlig press som kallar allmänna val för just det: en duell, där de poängsätter olika grenar.
Medias bästa gren är Reinfeldts personliga egenskaper och misstron mot Sahlin som kvinna och offentlig person. Därför avstod de från att fråga om ännu en udda medtävlare som exempelvis Maud Olofsson. Det hade nog inte blivit så kul för dem.
Den synliga avsikten är att förespråka tvåpartisystem, personval och ytliga individuella kampanjer. Det är åtminstone demokratiskt, med ytligt usa:nska mått mätt.
Men den osynliga avsikten är att privatisera politiken.
När det parlamentariska systemet osynliggörs och de dumma väljarna får en robinsontävling att rösta i, blir både insikt och ideologi förbehållna den bildade eliten.
Så som borgarna alltid har velat ha det.
Metodiken är utomordentligt illavarslande.
Tack till Moteld för medeld!
Tidningens slutsats: Sahlin har slagits av Reinfeldt, vilket är "illavarslandet för Sahlin". Varför då? Illavarslande (roligt ord!) för landet vore det istället om den främste folkvalde företrädaren inte klarade sitt jobb ens på den punkten. Det är hans politik som är vedervärdig, inte hans representationsförmåga.
Illavarslande för journalistiken och rent tragikomiskt är att de som tillfrågats också fått ta ställning till Maria Wetterstrands statministeregenskaper. Här svarar de än en gång fullkomligt logiskt. De tror att den eventuellt blivande statsministern gör jobbet bättre än en person som inte ens är påtänkt för uppgiften.
Vad är det så kallade nyhetsvärdet i detta? Jo sir man på: Wetterstrand får lägre svarsvärden än Sahlin trots att hon är så populär!
Åhh, jag baxnar.
Inte över resultatet, utan över nivån i landets största tidning.
En av frågorna gäller vem man tror är bäst på att skapa majoritet för sin politik i riksdagen. Om jag fick en så dum fråga per telefon skulle jag kunna svara fel i ren förvirring. För det är väl.. ja, den som har majoritet, väl? Visst är det?
Jo, väljarna har huvudet med sig och svarar rätt. Men hur länge ska de komma ihåg parlamentarismens spelregler under en förbannad fördumningskampanj?
”I höstens val kan statsministerkandidaterna få ökad betydelse” ursäktas, jag menar avslutas den tvåsidiga artikeln.
I höstens val kommer statministerkandidaterna att få ökad betydelse på grund av att denna duell hamras in av en enig borgerlig press som kallar allmänna val för just det: en duell, där de poängsätter olika grenar.
Medias bästa gren är Reinfeldts personliga egenskaper och misstron mot Sahlin som kvinna och offentlig person. Därför avstod de från att fråga om ännu en udda medtävlare som exempelvis Maud Olofsson. Det hade nog inte blivit så kul för dem.
Den synliga avsikten är att förespråka tvåpartisystem, personval och ytliga individuella kampanjer. Det är åtminstone demokratiskt, med ytligt usa:nska mått mätt.
Men den osynliga avsikten är att privatisera politiken.
När det parlamentariska systemet osynliggörs och de dumma väljarna får en robinsontävling att rösta i, blir både insikt och ideologi förbehållna den bildade eliten.
Så som borgarna alltid har velat ha det.
Metodiken är utomordentligt illavarslande.
Tack till Moteld för medeld!
onsdag, mars 31, 2010
Danmark är inte längre ett yndigt land
Danmark, ett land som det en gång var lätt att bli förtjust i, drar iväg mot fascistiskt styre och integritetens upplösning. För att få bo i landet behöver du poäng som du tjänar ihop till genom kurser i danskt språk och samhällsliv och mystiskt fluffiga kulturkurser, samt att du är idog gnetare inom föreningslivet.
(Bästa läsare! Har du gått på möte i brukshundsklubben idag? Och jag struntar i om du inte har nån hund.)
Du måste också avstå från besök hos vänner och släktingar i ditt gamla land. Då ryker uppehållstillståndet direkt.
En grym politik avsedd att bryta ner individen.
Du har ingenting, du är ingenting utan oss.
Typiskt nog insåg inte Dansk folkeparti att islamiska samfund ännu räknas som föreningar, också i Danmark. De försöker nu ändra regleringen så att folk inte ska plocka falska danskpoäng under fredagsbönen.
Om detta berättar Arvidsson, verksam i Roskilde, och jag är tacksam för rapporten men bekymrad över slutraderna. Där dristar sig Arvidsson att dra slutsatsen att försöket att ”etniskt kvalificera vissa aktiviteter” kan leda till diskriminering och rasism (min kursivering). Är det ett tankehopp, ett struket stycke? Eller syns det inte, för den som bor i det bitvis förtjusande Danmark, att lagen är diskriminerande därför att rasismen finns hos lagstiftarna?
- - -
Nu rapporteras det i media att Lasse syns mer i media. Det låter som en lustig paradox, men är ett symtom på att för media finns ingen verkligare verklighet än de själva. Ska vi vinna något i valet krävs det att media väljer att förverkliga fler av våra företrädare.
Vi kan vara hur tydliga som helst på torgen - om det sedan skrivs något i stil med att vi var rödgröna flummare är det den versionen som blir verklig i folks huvuden, oavsett vad de hört. Ungefär som att Mona i media är kvinnan utan efternamn som förlorar mot den reinfeldtska auktoriteten, oavsett vad hon sagt.
Se också Sjöstedt och Emil Berg
(Bästa läsare! Har du gått på möte i brukshundsklubben idag? Och jag struntar i om du inte har nån hund.)
Du måste också avstå från besök hos vänner och släktingar i ditt gamla land. Då ryker uppehållstillståndet direkt.
En grym politik avsedd att bryta ner individen.
Du har ingenting, du är ingenting utan oss.
Typiskt nog insåg inte Dansk folkeparti att islamiska samfund ännu räknas som föreningar, också i Danmark. De försöker nu ändra regleringen så att folk inte ska plocka falska danskpoäng under fredagsbönen.
Om detta berättar Arvidsson, verksam i Roskilde, och jag är tacksam för rapporten men bekymrad över slutraderna. Där dristar sig Arvidsson att dra slutsatsen att försöket att ”etniskt kvalificera vissa aktiviteter” kan leda till diskriminering och rasism (min kursivering). Är det ett tankehopp, ett struket stycke? Eller syns det inte, för den som bor i det bitvis förtjusande Danmark, att lagen är diskriminerande därför att rasismen finns hos lagstiftarna?
- - -
Nu rapporteras det i media att Lasse syns mer i media. Det låter som en lustig paradox, men är ett symtom på att för media finns ingen verkligare verklighet än de själva. Ska vi vinna något i valet krävs det att media väljer att förverkliga fler av våra företrädare.
Vi kan vara hur tydliga som helst på torgen - om det sedan skrivs något i stil med att vi var rödgröna flummare är det den versionen som blir verklig i folks huvuden, oavsett vad de hört. Ungefär som att Mona i media är kvinnan utan efternamn som förlorar mot den reinfeldtska auktoriteten, oavsett vad hon sagt.
Se också Sjöstedt och Emil Berg
tisdag, mars 30, 2010
Svenskt näringsliv hade fel
Läs Etzler i envig mot Svenskt näringsliv när han förklarar 1) skillnaden på arbetslöshet och fritid och 2) att de rika berikar sig själva.
Citat: "De flesta människor vet mycket väl varför rika blivit rika och fattiga fortsätter vara fattiga, och de har lärt sig detta utan att läsa Marx och på ett helt annat ställe än universitetet. Det kallas arbetslivet. "
Citat: "De flesta människor vet mycket väl varför rika blivit rika och fattiga fortsätter vara fattiga, och de har lärt sig detta utan att läsa Marx och på ett helt annat ställe än universitetet. Det kallas arbetslivet. "
Poesi och spel
En av alla möjliga kombinationer utspelas
i en cell i palatsets källare
biljard och slamfinal
Geometrins bågar, röd och vit över grönt
i spinn
Aritmetikens poängblock efter ord på scen
spänning
Här är alla spelare, stötiga lirare
poetjävlar, bollrullare
klacketiklack
en tango av ansikten
Nu på torsdag - SKÄRTORSDAG - utkämpar slampoeterna i Stockholm norra kampen om de fyra platserna i SM Poetry Slam som i år går i Uppsala. Åtta män och två kvinnor har gått till final, men chansen finns fortfarande att det blir jämnt i SM-laget.
Lokalen är i källaren till Biljardpalatset, St Eriksgatan på Kungsholmen. Fantastisk miljö! Klockan 19 startar det.
i en cell i palatsets källare
biljard och slamfinal
Geometrins bågar, röd och vit över grönt
i spinn
Aritmetikens poängblock efter ord på scen
spänning
Här är alla spelare, stötiga lirare
poetjävlar, bollrullare
klacketiklack
en tango av ansikten
Nu på torsdag - SKÄRTORSDAG - utkämpar slampoeterna i Stockholm norra kampen om de fyra platserna i SM Poetry Slam som i år går i Uppsala. Åtta män och två kvinnor har gått till final, men chansen finns fortfarande att det blir jämnt i SM-laget.
Lokalen är i källaren till Biljardpalatset, St Eriksgatan på Kungsholmen. Fantastisk miljö! Klockan 19 startar det.
söndag, mars 28, 2010
Flickors vrede
Läste boken Flickors vrede av Rachel Simmons. Särskilt välskriven eller vässad var den inte, men intressant. Med stöd av ett enormt intervjumaterial från skolor i USA visar författaren på viktiga men ofta förbisedda fakta.
När flickor mobbar varandra är det en alternativ aggressivitet, även om de inte slåss.
Eftersom flickor är fostrade till att framför allt vårda sina relationer, sårar ”relationell aggressivitet” dem mer än något annat. Det räcker med att vända ryggen till eller bryta vänskapen. En flicka som blivit, eller tror att hon blivit, övergiven av sina vänner upplever total isolering och slutsatsen hon drar är att hon måste vara ännu trevligare, ännu mer sympatisk och empatisk.
Vuxna har svårt att urskilja flickors aggressivitet eftersom den dels inte förmodas existera, dels inte låter som pojkars aggressivitet. Flickorna har själva svårt att urskilja den, eftersom de vet med sig att de inte ska vara arga och otrevliga, för då kommer ingen att tycka om dem.
Tala om dubbelbestraffning. Först lär vi flickorna att vara flickor, sen får de skit för det. Föräldrar och lärare enas om att flickbråk är mycket värre, att flickor är lömska, att en käftsmäll är mer rak och ärlig. Men, suckar vuxengenerationen, flickor bara är sådana. Vuxna kvinnor med, för den delen. Kanske lika bra att de lär sig stå ut med väninnornas gemenhet redan i skolan.
På så vis får flickorna nästan aldrig någon hjälp.
Men flickor är inte värre än pojkar för att de förtalar och hånar varandra istället för att klippa till. Pojkar är inte sämre än flickor för att de skriker och gapar istället för att försöka reda ut problemen. Flickor och pojkar gör ingenting annat än det vi lärt dem att göra.
Under alla åren jag arbetade i grundskolan tog jag flickornas beteende i försvar, eftersom jag aldrig såg det trivsamma kompisskapet i att krypa omkring i skolgårdsgruset och leta efter sina framtänder. Jag försökte också hjälpa flickorna ut ur sina hembyggda tortyrburar, vilket inte är lätt eftersom (skriver Simmons) de hellre underkastar sig en dålig vänskap än ingen alls. Eller så försökte jag helt enkelt få dem att uppföra sig som folk.
Men inte heller jag såg det som Simmons påpekar och som finns alldeles framför oss: att det handlar om bortfostrad vrede och ett allt överordnat krav på omsorg och sociala relationer.
Om definitionen på flicka är att aldrig vara självhävdande ligger halva landets befolkning illa till.
Förenta Staternas flickskolor ligger långt från Bjästa. Men när det gäller svek, neutralitet och att urskilja när någonting stort pågår finns beröringspunkter med den ursinniga texten hos Approximation
När flickor mobbar varandra är det en alternativ aggressivitet, även om de inte slåss.
Eftersom flickor är fostrade till att framför allt vårda sina relationer, sårar ”relationell aggressivitet” dem mer än något annat. Det räcker med att vända ryggen till eller bryta vänskapen. En flicka som blivit, eller tror att hon blivit, övergiven av sina vänner upplever total isolering och slutsatsen hon drar är att hon måste vara ännu trevligare, ännu mer sympatisk och empatisk.
Vuxna har svårt att urskilja flickors aggressivitet eftersom den dels inte förmodas existera, dels inte låter som pojkars aggressivitet. Flickorna har själva svårt att urskilja den, eftersom de vet med sig att de inte ska vara arga och otrevliga, för då kommer ingen att tycka om dem.
Tala om dubbelbestraffning. Först lär vi flickorna att vara flickor, sen får de skit för det. Föräldrar och lärare enas om att flickbråk är mycket värre, att flickor är lömska, att en käftsmäll är mer rak och ärlig. Men, suckar vuxengenerationen, flickor bara är sådana. Vuxna kvinnor med, för den delen. Kanske lika bra att de lär sig stå ut med väninnornas gemenhet redan i skolan.
På så vis får flickorna nästan aldrig någon hjälp.
Men flickor är inte värre än pojkar för att de förtalar och hånar varandra istället för att klippa till. Pojkar är inte sämre än flickor för att de skriker och gapar istället för att försöka reda ut problemen. Flickor och pojkar gör ingenting annat än det vi lärt dem att göra.
Under alla åren jag arbetade i grundskolan tog jag flickornas beteende i försvar, eftersom jag aldrig såg det trivsamma kompisskapet i att krypa omkring i skolgårdsgruset och leta efter sina framtänder. Jag försökte också hjälpa flickorna ut ur sina hembyggda tortyrburar, vilket inte är lätt eftersom (skriver Simmons) de hellre underkastar sig en dålig vänskap än ingen alls. Eller så försökte jag helt enkelt få dem att uppföra sig som folk.
Men inte heller jag såg det som Simmons påpekar och som finns alldeles framför oss: att det handlar om bortfostrad vrede och ett allt överordnat krav på omsorg och sociala relationer.
Om definitionen på flicka är att aldrig vara självhävdande ligger halva landets befolkning illa till.
Förenta Staternas flickskolor ligger långt från Bjästa. Men när det gäller svek, neutralitet och att urskilja när någonting stort pågår finns beröringspunkter med den ursinniga texten hos Approximation
fredag, mars 26, 2010
Barnkonvention och språkkonvention
Pappor livsfarliga för sina egna barn? Det säger konsulten Sternberg, vars konservativa biologism mest är löjeväckande. Tanken att männen ska jaga bisonoxe gör knappast avtryck i kvinnokampen. Men när hon försöker skrämma bort papporna från omsorgen om sina barn har hon hittat torrt krut. Ty en bebis är överväldigande och skrämmande i sin totala värnlöshet. Vem som helst kan tvivla på sin förmåga att bara ge det bästa och aldrig skada detta lilla liv. Den som får höra att han är klumpig och felprogrammerad riskerar att tro det, inte för att han nödvändigtvis är olämplig utan, som Trollhare skriver ”eftersom män mer sällan har erfarenhet av att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar på samma sätt som många kvinnor har. Killar är helt enkelt mer mottagliga för antifeminism - - - för att det är färre killar som är vana att fundera över könsroller.”
Vissa män är farliga för barn. En av dem är minister Billström som vill inrätta trygga omsorgsboenden - i Afghanistan, av alla ställen, så att ensamma flyktingbarn kan skickas tillbaka. "Sverige inte alltid barnens bästa" skriver DN, som får det till att etnocentriska föreställningar om Sveriges överlägsenhet skulle ligga bakom argumenten för att skydda barnen. Nåja, i jämförelse med att vara ensam i ett land vars regering inte kan garantera säkerheten för någon, och där möjligheten att återförenas med släkt och familj är liten verkar Sverige vara ett hyfsat erbjudande.
Trots de skamliga övergrepp som en patriarkal tystnadskultur utsatt den våldtagna flickan i Bjästa för. På den skolan var det livsfarligt att vara barn av kvinnligt kön.
- - -
När Josefin Brink skriver om det tredje könet blir jag glad. Frågan om trans- och intersexuellas status brukar avfärdas med att de är så få så att det inte kan vara någon viktig fråga; ett effektivt sätt att understryka uddaskapet. När man med respekt och ett förändrat språkbruk åtminstone kan underlätta en vansklig situation.
Pronominet ”hen” har anammats i queer-kretsar. Det kan användas enbart som beteckning för ”det tredje könet”, som könsneutralt pronomen istället för det bängliga han/hon, eller konsekvent för alla oavsett kön. Språknämnden avråder - än så länge, kan tilläggas, eftersom de brukar följa ett språkbruk när det blivit gängse. Motståndet mot pronominet är nog för starkt för att en förändring ska ske inom överskådlig tid, men till skillnad från många krångligheter är det av praktisk nytta, exempelvis när någon varit hos läkaren och du frågar: Vad sa hen då?
Livsviktigt är det inte. Men inte livsfarligt heller.
Vissa män är farliga för barn. En av dem är minister Billström som vill inrätta trygga omsorgsboenden - i Afghanistan, av alla ställen, så att ensamma flyktingbarn kan skickas tillbaka. "Sverige inte alltid barnens bästa" skriver DN, som får det till att etnocentriska föreställningar om Sveriges överlägsenhet skulle ligga bakom argumenten för att skydda barnen. Nåja, i jämförelse med att vara ensam i ett land vars regering inte kan garantera säkerheten för någon, och där möjligheten att återförenas med släkt och familj är liten verkar Sverige vara ett hyfsat erbjudande.
Trots de skamliga övergrepp som en patriarkal tystnadskultur utsatt den våldtagna flickan i Bjästa för. På den skolan var det livsfarligt att vara barn av kvinnligt kön.
- - -
När Josefin Brink skriver om det tredje könet blir jag glad. Frågan om trans- och intersexuellas status brukar avfärdas med att de är så få så att det inte kan vara någon viktig fråga; ett effektivt sätt att understryka uddaskapet. När man med respekt och ett förändrat språkbruk åtminstone kan underlätta en vansklig situation.
Pronominet ”hen” har anammats i queer-kretsar. Det kan användas enbart som beteckning för ”det tredje könet”, som könsneutralt pronomen istället för det bängliga han/hon, eller konsekvent för alla oavsett kön. Språknämnden avråder - än så länge, kan tilläggas, eftersom de brukar följa ett språkbruk när det blivit gängse. Motståndet mot pronominet är nog för starkt för att en förändring ska ske inom överskådlig tid, men till skillnad från många krångligheter är det av praktisk nytta, exempelvis när någon varit hos läkaren och du frågar: Vad sa hen då?
Livsviktigt är det inte. Men inte livsfarligt heller.
torsdag, mars 25, 2010
Skydda parken!
Nu har de vaknat. Lite sent kanske. Men äntligen tycks det finnas en opinion mot att förortsfolket berövas vår nationalstadspark.
SvD meddelar att vi får behålla strandpromenaden - längs med järnstaket. Solna kommun har givit dispens från strandskyddet för att med detta staket kunna skydda bernadotterna. Ingenting stoppar prinsessor!
Arrangemanget anses av von Quanten vid Statens fastighetsverk vara ”en fin gest” - inte en gärd av generositet mot prinsessan gubevars, utan ”en fin gest” att allmänheten får komma så nära!
Jag tror jag får rabies. Människa, det är ju VÅR PARK vi talar om!
Inte har vi bett om ynnesten att få komma nära prinsessan. Vi vill gå längs våra egna vattendrag utan att be- och övervakas.
Det är som sutte det en on/off-knapp för förnuft bakom pannan. En knapp som automatiskt slår över på off i närheten av dem som genom en hundraårig konvention anses för kungliga.
Enligt miljöpartisten Martin Hansson kommer sju procent av parkens yta att försvinna vid byggnationerna. Det låter inte mycket, men det är mer än vad som först antyddes (vem trodde något annat?) och det påverkar både dagens friluftsliv och den framtida exploateringen av Norra Stationsområdet, enligt Hansson.
Han tycker för övrigt att det är ”trevligt” med la Bernadottes intåg i parken, men hur trevligt är det egentligen att röra sig under bevakning? Victoria må vara van, men det är inte vi andra. Hansson är överens med Politik och poesi om att ”Haga slotts utsatta läge ej är optimalt ur ett säkerhetsperspektiv”. Det var ju bland annat av det skälet det var besvärligt att låta främmande statsbesök residera där. Självklart behöver kändisfamiljen Bernadotte skydd - därför är det obegripligt hur de har fått i skallen att de ska bo just i Haga.
Nu är det parken som behöver skydd. Hansson lyfter lagstiftningen, som Politik och poesi tidigare varit inne på: ”Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.” Enligt det svar jag fick från Länsstyrelsen är lagskyddet odefinierat och svårt att använda - men det är inte heller någon som försökt att använda det.
Förnuftsknappen stod på off, igen.
Frågan om trafiken bland barnfamiljerna och hundrastarna i parken har fortfarande inte fått något svar. Ska Victoria, Daniel, deras stab och säkerhetspersonalen köra bil på Hagas gångstigar? Ska grusvägarna i Haga breddas och asfalteras? Eller ska familjen & entourage ta buss 515?
Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent, skriver Hansson.
Skyll inte på Politik och poesi.
Skriv på Haga ska vara park
SvD meddelar att vi får behålla strandpromenaden - längs med järnstaket. Solna kommun har givit dispens från strandskyddet för att med detta staket kunna skydda bernadotterna. Ingenting stoppar prinsessor!
Arrangemanget anses av von Quanten vid Statens fastighetsverk vara ”en fin gest” - inte en gärd av generositet mot prinsessan gubevars, utan ”en fin gest” att allmänheten får komma så nära!
Jag tror jag får rabies. Människa, det är ju VÅR PARK vi talar om!
Inte har vi bett om ynnesten att få komma nära prinsessan. Vi vill gå längs våra egna vattendrag utan att be- och övervakas.
Det är som sutte det en on/off-knapp för förnuft bakom pannan. En knapp som automatiskt slår över på off i närheten av dem som genom en hundraårig konvention anses för kungliga.
Enligt miljöpartisten Martin Hansson kommer sju procent av parkens yta att försvinna vid byggnationerna. Det låter inte mycket, men det är mer än vad som först antyddes (vem trodde något annat?) och det påverkar både dagens friluftsliv och den framtida exploateringen av Norra Stationsområdet, enligt Hansson.
Han tycker för övrigt att det är ”trevligt” med la Bernadottes intåg i parken, men hur trevligt är det egentligen att röra sig under bevakning? Victoria må vara van, men det är inte vi andra. Hansson är överens med Politik och poesi om att ”Haga slotts utsatta läge ej är optimalt ur ett säkerhetsperspektiv”. Det var ju bland annat av det skälet det var besvärligt att låta främmande statsbesök residera där. Självklart behöver kändisfamiljen Bernadotte skydd - därför är det obegripligt hur de har fått i skallen att de ska bo just i Haga.
Nu är det parken som behöver skydd. Hansson lyfter lagstiftningen, som Politik och poesi tidigare varit inne på: ”Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.” Enligt det svar jag fick från Länsstyrelsen är lagskyddet odefinierat och svårt att använda - men det är inte heller någon som försökt att använda det.
Förnuftsknappen stod på off, igen.
Frågan om trafiken bland barnfamiljerna och hundrastarna i parken har fortfarande inte fått något svar. Ska Victoria, Daniel, deras stab och säkerhetspersonalen köra bil på Hagas gångstigar? Ska grusvägarna i Haga breddas och asfalteras? Eller ska familjen & entourage ta buss 515?
Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent, skriver Hansson.
Skyll inte på Politik och poesi.
Skriv på Haga ska vara park
onsdag, mars 24, 2010
Mer eller mindre förnämliga test
Minns ni dem än... Jens Orback, Stegö-Chilo och Persson den Store? Apropå Ask och de gredelina kuverten har SvD tryckt ett roligt frågetest med otroligt dumma ministercitat. Bara att para ihop groda med person. (Jag fick alla rätt. Verkligen ett förnämligt test!)
Apropå kuvert, fastän orangea - vilket politiskt parti har sagt att du kommer att få bättre pension när du får välja och pussla själv? Svar: Samtliga utom Vänsterpartiet. Vi var inte överens om den blocköverskridande pensionsuppgörelsen.
Apropå nätfrågor så blir Sahlin gång på gång utklassad av Reinfelt ifråga om förtroende hos väljarna. En verkligt respektingivande omröstning - den bidrar ju till att forma opinionen så att vi efter några omgångar reagerar pavlovskt: ”Sahlin, visst ja, det är ju hon utan förtroende...”
Så långt fungerar metoden. Om den hindrar henne från att bli statsminister återstår att se.
Ty fortfarande är jobben, vården och skolan de viktigaste politiska frågorna för en majoritet av befolkningen. Det har SIFO tagit reda på. Ett betydligt mer gediget opinionsinstitut än knapptryck på nätet, men det får långt ifrån samma uppmärksamhet.
Apropå kuvert, fastän orangea - vilket politiskt parti har sagt att du kommer att få bättre pension när du får välja och pussla själv? Svar: Samtliga utom Vänsterpartiet. Vi var inte överens om den blocköverskridande pensionsuppgörelsen.
Apropå nätfrågor så blir Sahlin gång på gång utklassad av Reinfelt ifråga om förtroende hos väljarna. En verkligt respektingivande omröstning - den bidrar ju till att forma opinionen så att vi efter några omgångar reagerar pavlovskt: ”Sahlin, visst ja, det är ju hon utan förtroende...”
Så långt fungerar metoden. Om den hindrar henne från att bli statsminister återstår att se.
Ty fortfarande är jobben, vården och skolan de viktigaste politiska frågorna för en majoritet av befolkningen. Det har SIFO tagit reda på. Ett betydligt mer gediget opinionsinstitut än knapptryck på nätet, men det får långt ifrån samma uppmärksamhet.
måndag, mars 22, 2010
Stockholm berättar, kväll med poesi
Stockholm i mitt hjärta? Knappast. Staden har blivit en vana och mitt förhållande till vanor är ambivalent.
Östermalm, den enda riktigt vackra stadsdelen när det gäller arkitektur och mode.
Hippa Södermalm och kvasi Vasastan. Sången i Gamla Stan.
Pompösa Kungsholmen med sina offentliga byggnader och oändliga kajer.
Norrmalm, en så anonym stadsdel att den nästan inte finns. Ändå tillbringade jag en del av min ungdom där, i kvarteren från Dalatrappan och runt gamla Balettakademien på Västmannagatan, upp till blåsiga tråkiga Odenplan, tillbaka nedför Drottninggatans norra del och in på de lustiga smågatorna vid Centralbadet. En viss tillgivenhet finns kvar, och har jag något Stockholm i mitt hjärta är det kanske här. Men märkvärdigt som stad är det inte.
Och så kringadresserna. Många omfattar Aspudden och Farsta med samma hängivenhet som jag ägnat Rinkeby.
Stockholm berättar är ett arrangemang på Kungsholmens bibliotek nu på torsdag kl 1730. Poeterna Annika Brink, Helena Duroj, Jonas Edström och Jane Morén läser stockholmspoesi ur egna verk. Det blir också öppen scen när du kan läsa själv ur medhavd poesi.
VÄLKOMMEN!
Östermalm, den enda riktigt vackra stadsdelen när det gäller arkitektur och mode.
Hippa Södermalm och kvasi Vasastan. Sången i Gamla Stan.
Pompösa Kungsholmen med sina offentliga byggnader och oändliga kajer.
Norrmalm, en så anonym stadsdel att den nästan inte finns. Ändå tillbringade jag en del av min ungdom där, i kvarteren från Dalatrappan och runt gamla Balettakademien på Västmannagatan, upp till blåsiga tråkiga Odenplan, tillbaka nedför Drottninggatans norra del och in på de lustiga smågatorna vid Centralbadet. En viss tillgivenhet finns kvar, och har jag något Stockholm i mitt hjärta är det kanske här. Men märkvärdigt som stad är det inte.
Och så kringadresserna. Många omfattar Aspudden och Farsta med samma hängivenhet som jag ägnat Rinkeby.
Stockholm berättar är ett arrangemang på Kungsholmens bibliotek nu på torsdag kl 1730. Poeterna Annika Brink, Helena Duroj, Jonas Edström och Jane Morén läser stockholmspoesi ur egna verk. Det blir också öppen scen när du kan läsa själv ur medhavd poesi.
VÄLKOMMEN!
lördag, mars 20, 2010
Idag var jag centerpartist ett tag
Gör en konsekvensbeskrivning för landsbygden! Det föreslår Centerpartiet i Säter i en motion till fullmäktige. Förslaget innebär att översiktsplanen och andra viktiga frågor för kommunen ska bedömas i ett landsbygdsperspektiv.
Det förvånar mig om en landsbygdskommun som Säter inte redan har ett perspektiv på hela kommunen i sin planering.
Det förvånar mig ännu mer att spontant stödja ett centerförslag.
Kanske måste man ha arbetat med storstadsutveckling för att förstå hur de menar. I regional utvecklingspolitik är likheterna större än skillnaderna. Det handlar om människors rätt till en värdig försörjning där de är. Vilket inte har något att göra med nostalgi eller lokalpatriotism, utan med de ekonomiska och psykosociala kostnaderna när för mycket folk går och mår pyton på samma ställe.
Tydligen finns det fortfarande centerpartister i Centerpartiet.
Allt är inte bävergnag och Stureplan. Tack och lov.
Det förvånar mig om en landsbygdskommun som Säter inte redan har ett perspektiv på hela kommunen i sin planering.
Det förvånar mig ännu mer att spontant stödja ett centerförslag.
Kanske måste man ha arbetat med storstadsutveckling för att förstå hur de menar. I regional utvecklingspolitik är likheterna större än skillnaderna. Det handlar om människors rätt till en värdig försörjning där de är. Vilket inte har något att göra med nostalgi eller lokalpatriotism, utan med de ekonomiska och psykosociala kostnaderna när för mycket folk går och mår pyton på samma ställe.
Tydligen finns det fortfarande centerpartister i Centerpartiet.
Allt är inte bävergnag och Stureplan. Tack och lov.
fredag, mars 19, 2010
Att få nåt på hjärnan
Associationsbanorna börjar bli uppnötta som gamla skoterspår.
Kom hem och skumläste lokalbladet. Det var en nyöppnad affär som sålde änglar av tvål och en klubb för veteranutombordsmotorer.
Det var planer på en rondell mellan Klashyttevägen och Kvarnvägen. Foto på korsningen också: Här sker många olyckor, kanske bygga rondell... Inte för att det är så mycket trafik. Men det ser snyggt ut med en rondell. En rondell saktar ned trafiken på länsvägen. Varför inte bygga en rondell?
Som sagt, jag skumläste bara.
När jag la bladet i pappersinsamlingen var det med en vag minnesbild av att ha läst något om hundar.
Kom hem och skumläste lokalbladet. Det var en nyöppnad affär som sålde änglar av tvål och en klubb för veteranutombordsmotorer.
Det var planer på en rondell mellan Klashyttevägen och Kvarnvägen. Foto på korsningen också: Här sker många olyckor, kanske bygga rondell... Inte för att det är så mycket trafik. Men det ser snyggt ut med en rondell. En rondell saktar ned trafiken på länsvägen. Varför inte bygga en rondell?
Som sagt, jag skumläste bara.
När jag la bladet i pappersinsamlingen var det med en vag minnesbild av att ha läst något om hundar.
Kort exponering av Expo
Senaste numret av Expo har flera läsvärda artiklar. Bland annat presenteras en rapport från en oberoende tysk tankesmedja (Bertelsmannstiftelsen) som tagit fram strategier för att bekämpa högerpopulismen i Europa.
Underbart! Då sätter vi igång! - Nej, riktigt så enkelt är det aldrig. Flera av strategierna har vi hört förut, tänkt ut själva, diskuterat som användbara. Frågan hur? återstår alltid. Men de är värda att ta del av:
1. Ta politiskt ansvar
Politiska ledare måste visa att rasisim och diskriminering är problem värda att ta på allvar. Stiftelsen föreslår bildandet av ett uppföljande centrum för dessa frågor. Så som vi i Sverige har i Centrum mot rasism som ständigt avhånas, och Diskrimineringsombudsmannen som arbetar på ett individuellt plan med alltför många frågor.
2. Utöva politiskt ledarskap och kontrollera debatten
Ett aktivt avståndstagande från främlingsfientliga argument och ett påvisande av de positiva följderna av immigration. Det gör de flesta svenska politiker - men lyckas inte styra debatten
3. Diskriminering ska leda till konsekvenser
Demokratisk uppförandekod för personer på offentliga positioner med möjlighet till avstängning. Detta går inte helt ihop med svensk anställningstrygghet, men DO bevakar sådana frågor
4. Utbilda offentligt anställda
Öka medvetenheten om diskriminering och rasism och vad det innebär för den som drabbas. Stiftelsen motiverar det med att personalen sällan präglas av etnisk mångfald. En aktiv mångfaldspolicy kan vara en strategi i sig
5. Samverkan mellan olika institutioner
Bygga upp en informationsbank - en sådan som Integrationsverket hade innan de lades ner. Kunskaperna överfördes till Centrum mot rasism, men det ser tyvärr ut att vara något fel på den sidan. Men det är oerhört svårt för en frivilligorganisation att utföra samma kunskapsinsamling som en myndighet
6. Utnyttja den ojämlika fördelningen mellan män och kvinnor i extremhögern
Med jämställdhet som regel för parlamentariska församlingar skulle extremhögern på grund av sin manliga dominans få mycket svårt att komma in
Övrigt ur tidningen: en nästintill komisk återblick på Bert & Ians farliga tramsande i Ny demagogi och en värdefull granskning av hotbilden ”muslimerna tar över Europa” - som helt enkelt är en lögn.
Underbart! Då sätter vi igång! - Nej, riktigt så enkelt är det aldrig. Flera av strategierna har vi hört förut, tänkt ut själva, diskuterat som användbara. Frågan hur? återstår alltid. Men de är värda att ta del av:
1. Ta politiskt ansvar
Politiska ledare måste visa att rasisim och diskriminering är problem värda att ta på allvar. Stiftelsen föreslår bildandet av ett uppföljande centrum för dessa frågor. Så som vi i Sverige har i Centrum mot rasism som ständigt avhånas, och Diskrimineringsombudsmannen som arbetar på ett individuellt plan med alltför många frågor.
2. Utöva politiskt ledarskap och kontrollera debatten
Ett aktivt avståndstagande från främlingsfientliga argument och ett påvisande av de positiva följderna av immigration. Det gör de flesta svenska politiker - men lyckas inte styra debatten
3. Diskriminering ska leda till konsekvenser
Demokratisk uppförandekod för personer på offentliga positioner med möjlighet till avstängning. Detta går inte helt ihop med svensk anställningstrygghet, men DO bevakar sådana frågor
4. Utbilda offentligt anställda
Öka medvetenheten om diskriminering och rasism och vad det innebär för den som drabbas. Stiftelsen motiverar det med att personalen sällan präglas av etnisk mångfald. En aktiv mångfaldspolicy kan vara en strategi i sig
5. Samverkan mellan olika institutioner
Bygga upp en informationsbank - en sådan som Integrationsverket hade innan de lades ner. Kunskaperna överfördes till Centrum mot rasism, men det ser tyvärr ut att vara något fel på den sidan. Men det är oerhört svårt för en frivilligorganisation att utföra samma kunskapsinsamling som en myndighet
6. Utnyttja den ojämlika fördelningen mellan män och kvinnor i extremhögern
Med jämställdhet som regel för parlamentariska församlingar skulle extremhögern på grund av sin manliga dominans få mycket svårt att komma in
Övrigt ur tidningen: en nästintill komisk återblick på Bert & Ians farliga tramsande i Ny demagogi och en värdefull granskning av hotbilden ”muslimerna tar över Europa” - som helt enkelt är en lögn.
onsdag, mars 17, 2010
Vinst på apoteket
Här är information om avregleringen av apoteken som jag funnit på Fejsboken. Känner inte till källan närmare:
"- Realprisökningar med i genomsnitt 11%
- Inte längre möjlighet att ta reda på var din medicin finns om den är slut på ditt vanliga apotek, eftersom alla har olika lager
- Om du använder Apotekets e-tjänst för receptbelagd medicin kan den endast hämtas ut på statliga apotek.
- Ökad marknadsföring för vi ska köpa 'rätt' medicin"
Ingen kan väl ha undgått att tevereklamen för receptfria läkemedel blir allt vanligare, allt mer högljudd och lovar allt mer. Inte för att vi ska bli friskare, utan för att företagsägarna ska få ökad vinst.
Också på Apoteksbolaget går vinsten tillbaka till ägarna. Med den skillnaden att här är det staten, det vill säga vi medborgare som tjänar på det.
"- Realprisökningar med i genomsnitt 11%
- Inte längre möjlighet att ta reda på var din medicin finns om den är slut på ditt vanliga apotek, eftersom alla har olika lager
- Om du använder Apotekets e-tjänst för receptbelagd medicin kan den endast hämtas ut på statliga apotek.
- Ökad marknadsföring för vi ska köpa 'rätt' medicin"
Ingen kan väl ha undgått att tevereklamen för receptfria läkemedel blir allt vanligare, allt mer högljudd och lovar allt mer. Inte för att vi ska bli friskare, utan för att företagsägarna ska få ökad vinst.
Också på Apoteksbolaget går vinsten tillbaka till ägarna. Med den skillnaden att här är det staten, det vill säga vi medborgare som tjänar på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)