Dåliga recensioner

Lite fult är det att ta upp en bok jag inte själv läst, men eftersom den språkvetande underhållaren Fredrik Lindström enligt min mening är högt överskattad kunde jag inte undgå att irriteras av recensionen av hans senaste bok. Diktsamling kallas den, men det är snarare infall och kåserier säger recensenten, infall som oftast inte är särskilt originella. Trots det finner han det sympatiskt att Lindström går runt där och småfilurar och tjänar pengar på förströdda anteckningar. Det bifogade citatet om att tillsammans med honan köpa påslakan i väntan på kriget motsvarar väl mina lågt ställda förväntningar.

Pestvarning för en bok som jag läst, Kristina Hultmans Undersökningen. Den ska behandla hennes komplexa komma-ut-process men surrar med koncentrationsnivån hos en fluga om allt och ingenting i den triviala omgivningen. En recension - för övrigt inte entusiastisk - trodde att detta var en medveten gestaltning av svårigheten att veta vad som är betydelsefullt. Jaha, grattis då till inlevelseförmågan i en kokett vimsfias vardag. Det hade dugt som novelluppslag. En annan recensent tyckte det var duktigt av en debutant att komma upp i 600 sidor. Men 600 sidor vad? Alla Lotta-böckerna är sammantaget längre än så, och de är åtminstone kul.

”Visst hade man önskat att han hade gett oss alla fingret. Vad har vi med hans otrohet att göra?” skriver Croneman i en krönika om en golfspelare som nyligen varit i teve.
Nej, det hade man visst inte önskat. Varför skulle han ge mig fingret? Varken han eller någon annan golfspelare angår mig, och innan Cronemans kolleger utbasunerade det kunde jag aldrig föreställa mig att golfspelare kan ha sex med fler än en person.
Nej, länge trodde jag kvällstidningarna skrev om en tiger, och fortfarande anser jag att det är vad de borde ha gjort. Om tigrar finns det mycket intressant att säga.
Innehållet i Cronemans krönika går i och för sig att instämma i, men den förstärker det fenomen han vill motarbeta dels genom sitt ämnesval, dels genom detdär bedrägliga ”oss alla”.
Vi som inte är med i Cronemans fiktiva ”vi” existerar inte, ur mediesynpunkt.