Någon gång under 90-talet publicerades denna dikt av Kåre Dyberg. Trots denna starka programförklaring har jag senare aldrig hört talas om författaren. Någon som vet?
Här har jag kortat i Dybergs text och ändrat han till hon.
Ny lyrisk handbok
Den som fattar en dikt, hon kommer att få problem
Den som lever sin dikt, hon kommer att dö ensam
Den som lever två av sina dikter, blir otrogen mot en
Den som ligger med en dikt får ett barn mindre
Den som bär drottningkrona emedan hon skriver, hon blir ingens
Den som inte bär drottningkrona, ska endast bli övergiven av sig själv
Den som är rädd för döden, räddas av sina dikter
Den som inte är rädd för döden, kan möjligen räddas av sina dikter
6 kommentarer:
Den dikten gillar jag verkligen.
Är förmodligen skriven av en kvinna
modell äldre som skriver av sej
sin visdom och lämnar det kvar som
ett testamente.
De som fattar dikten blir imponerade
önskar de skrivit det själva.
Gladiatan
Här är jag inte med dig, Helena (vilket är ovanligt). Jag blir skeptisk mot ändringar i andras texter, särskilt om det handlar om poesi. Hur vet du att ordet "hon" stämmer överens med den musikalitet, den rytm, den ljudbild poeten velat förmedla i sin dikt? Dessutom blir jag som läsare störd i läsningen av att jag börjar grubbla på om ordet "drottningkrona" i sin tur är en konsekvensändring. Jag undrar vad du själv skulle ha tyckt om någon ändrade i dina dikter så att rytmen och orden inte längre var desamma, så att sången inte längre lät som du sjöng den utan som en annan sång.
Dock: en alternativ läsning är att denna dikt verkligen är bara sprungen ur din egen lyra men att du velat ge dikten en klang av en tänkt poet med ett tänkt/fiktivt namn (som du begår ett litet övergrepp på).
Styckets innehåll hamnar hur som helst i skuggan av dess form.
nej, man ska inte ändra i andras texter, åtminstone inte utan att fråga. jag har i olika fora försökt få reda på vem förf är, men ingen känner till namnet.
om någon återgav en av mina dikter och skrev "här har jag ändrat lite" skulle jag nog ta det, beroende på art och grad av förändring. förresten, vid högläsning ändrar jag till och med i karlfeldt...
August Strindberg skriver i sina öppna brev till Intima teatern att skådespelarna har frihet att avvika från författarens bokstav om det på det sättet låter bättre i talat språk. Så en del rätt vill jag ge dig just i fråga om högläsning.
Skrev Dyberg verkligen "emedan" i femte raden? Författaren verkar tro att det är en tjusigare form av "medan".
inte helt ovanligt, men jag tror dyberg menar "för att"
Skicka en kommentar