Barnkonvention och språkkonvention

Pappor livsfarliga för sina egna barn? Det säger konsulten Sternberg, vars konservativa biologism mest är löjeväckande. Tanken att männen ska jaga bisonoxe gör knappast avtryck i kvinnokampen. Men när hon försöker skrämma bort papporna från omsorgen om sina barn har hon hittat torrt krut. Ty en bebis är överväldigande och skrämmande i sin totala värnlöshet. Vem som helst kan tvivla på sin förmåga att bara ge det bästa och aldrig skada detta lilla liv. Den som får höra att han är klumpig och felprogrammerad riskerar att tro det, inte för att han nödvändigtvis är olämplig utan, som Trollhare skriver ”eftersom män mer sällan har erfarenhet av att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar på samma sätt som många kvinnor har. Killar är helt enkelt mer mottagliga för antifeminism - - - för att det är färre killar som är vana att fundera över könsroller.”

Vissa män är farliga för barn. En av dem är minister Billström som vill inrätta trygga omsorgsboenden - i Afghanistan, av alla ställen, så att ensamma flyktingbarn kan skickas tillbaka. "Sverige inte alltid barnens bästa" skriver DN, som får det till att etnocentriska föreställningar om Sveriges överlägsenhet skulle ligga bakom argumenten för att skydda barnen. Nåja, i jämförelse med att vara ensam i ett land vars regering inte kan garantera säkerheten för någon, och där möjligheten att återförenas med släkt och familj är liten verkar Sverige vara ett hyfsat erbjudande.

Trots de skamliga övergrepp som en patriarkal tystnadskultur utsatt den våldtagna flickan i Bjästa för. På den skolan var det livsfarligt att vara barn av kvinnligt kön.

- - -
När Josefin Brink skriver om det tredje könet blir jag glad. Frågan om trans- och intersexuellas status brukar avfärdas med att de är så få så att det inte kan vara någon viktig fråga; ett effektivt sätt att understryka uddaskapet. När man med respekt och ett förändrat språkbruk åtminstone kan underlätta en vansklig situation.
Pronominet ”hen” har anammats i queer-kretsar. Det kan användas enbart som beteckning för ”det tredje könet”, som könsneutralt pronomen istället för det bängliga han/hon, eller konsekvent för alla oavsett kön. Språknämnden avråder - än så länge, kan tilläggas, eftersom de brukar följa ett språkbruk när det blivit gängse. Motståndet mot pronominet är nog för starkt för att en förändring ska ske inom överskådlig tid, men till skillnad från många krångligheter är det av praktisk nytta, exempelvis när någon varit hos läkaren och du frågar: Vad sa hen då?
Livsviktigt är det inte. Men inte livsfarligt heller.