Naivt men långrandigt utbreder sig Göran Hägglund än en gång om hur en vänsterkulturelit har tagit över dethär landet bara för att göra livet surt för dem som han älskar att utnämna till De Vanliga.
Men vänta, den lille bytingen Hägglund råkar väl vara landets socialminister? Fastän han är så rädd för vad folk säger. Stora stygga oppositionsledare, miljöpartistiska minoritetsborgarråd och före detta myndighetspersoner hotar hans trygga värld genom att - hör och häpna vilken fräckhet: lägga förslag som han inte tycker är bra!
Det som Hägglund tycker är bra är normalitet, status quo och trygga rutiner. Och vanligt folk vill inte veta av politik, enligt socialministern. Vad de vill är att sitta där under sin kork... nej vid sina köksbord och prata om arbetsvillkor, fritidsaktiviteter, matpriser, villkoren för de gamla och barnens skolgång.
Alltså, en rad frågor som Hägglund raskt avpolitiserar!
Vad han vill är att återupprätta det sunda förnuftet i politiken. Är det sunt förnuft som råder när a-kassan slaktas och sjuklingar jagas? Då kan han behålla det. Liksom jag behåller mitt osunda oförnuft och fortsätter vänta mig att människor, hur vanliga eller ovanliga de än är, ska ta tag i sin situation och ge sig i kast med politiken. Hägglund kallar det folkförakt, men det är raka motsatsen – det är tilltro!
Tanken på ett handlingskraftigt folk med självförtroende skrämmer förstås Hägglund, han som vill fortsätta ansa krukväxterna i Rosenbad medan De Vanliga virkar på sina vanliga små liv, av socialministern beskyddade från varje utmanande tanke.
Sen fick jag för mig att Hägglunds retorik trots sitt barnsliga tilltal påminner om de fundamentalistiskt inskränkta attackerna i USA riktade från plattskallade pittbullar mot bögarna med hjärna. Men som du vet är Politik och poesi allmänt illa underrättad på det området och fördomsfullt USA-fientlig!
Dock bekräftades min förflugna idé av Sjöstedt som verkligen befinner sig över där.
Även Alliansfritt Sverige drämmer till.
torsdag, september 17, 2009
onsdag, september 16, 2009
Ankfru i tomteland
I patriarkernas egen myslya Newsmill pågår någon sorts ankdebatt. Först kom en förmodligen fejkad artikel av den förvuxna bimbo som anser att det är fritt, fräckt och framåt att passa upp på en schlagerstofil som Paul Anka. Ankfrun följdes upp av en uppenbart seriös Timbro-tomte som är stolt över att kunna unna sig lyxen av en ”hemmafru”.
Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.
Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.
Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt
Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.
Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.
Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt
tisdag, september 15, 2009
Det politiska, är det privat?
För länge sen bloggade jag om det ”entreprenöriella” som ska in i flera kommuners skolplaner och nu även i den nya skollagen. Inget ont i företeelsen - att ta sig fram, ta sig för, ta tag i saker. Fantasi och handlingskraft. Men jag saknar det lika bängliga uttrycket ”empowerment” - iståndsättande. Det gick ut på ungefär samma saker men med den viktiga skillnaden att det handlar om grupper. Att gemensamt se sina villkor och vad som ska göras åt dem.
För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.
Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!
Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park
För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.
Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!
Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park
Nu till dagens jubilar: Länge leve Norge!
måndag, september 14, 2009
Fortsätter idiotin så är jag inte här jag heller!
Aftonbladets hovblogg gör det igen - blandar ihop grävande journalistik med att nå botten. Nu beskrivs ett stort bröllop där prinsessan INTE var.
Även med ett väl uppdrivet sinne för absurditeter blir detta för mycket av det goda.
Jag gifte mig i Stockholms stadshus i juli 1985. Prinsessan var INTE där.
Jag var på goda vänners bröllop i Huddinge kyrka år 2006. Prinsessan var INTE där.
En annan vän gifte sig i Stjärnsund med utsökt musik på kohorn. Och gissa vad? Prinsessan var INTE där heller!
Nu har det varit storbröllop på Cypern. Hovbloggen rapporterar pliktmedvetet: Prinsessan var inte där, men tänk så fint det hade varit om..!
Ja tänk. Bröllop och begravningar rustas över hela klotet, och prinsessan var inte där. I förtroende: hon är inte här på kontoret heller. Och inte står hon nere på Tumba station. Hemma hos mig går hon verkligen inte och dammsuger, även om det vore en god gärning.
Prinsessan är inte på massor av platser samtidigt! Vilket inte kräver nån större färdighet, men iallafall.
Har man prinsessdille finns helt enkelt hur mycket som helst att skriva om. Inte bara platser där prinsessan inte var. Man kan utsträcka temat till alla viktiga beslut hon inte fattat, alla dramatiska händelseförlopp hon inte påverkat och alla de världens öden som inte ligger i hennes lilla hand.
Utom ett öde, ett enda som angår någon annan än henne själv: Hagaparken och dess framtid.
Leve republiken!
Se namnlistan Haga ska vara park!
Upptäckte att jag hade fel igår. Du behöver inte vara inloggad för att kommentera Hovbloggen. Men frågan om de tar in kritik kvarstår.
Även med ett väl uppdrivet sinne för absurditeter blir detta för mycket av det goda.
Jag gifte mig i Stockholms stadshus i juli 1985. Prinsessan var INTE där.
Jag var på goda vänners bröllop i Huddinge kyrka år 2006. Prinsessan var INTE där.
En annan vän gifte sig i Stjärnsund med utsökt musik på kohorn. Och gissa vad? Prinsessan var INTE där heller!
Nu har det varit storbröllop på Cypern. Hovbloggen rapporterar pliktmedvetet: Prinsessan var inte där, men tänk så fint det hade varit om..!
Ja tänk. Bröllop och begravningar rustas över hela klotet, och prinsessan var inte där. I förtroende: hon är inte här på kontoret heller. Och inte står hon nere på Tumba station. Hemma hos mig går hon verkligen inte och dammsuger, även om det vore en god gärning.
Prinsessan är inte på massor av platser samtidigt! Vilket inte kräver nån större färdighet, men iallafall.
Har man prinsessdille finns helt enkelt hur mycket som helst att skriva om. Inte bara platser där prinsessan inte var. Man kan utsträcka temat till alla viktiga beslut hon inte fattat, alla dramatiska händelseförlopp hon inte påverkat och alla de världens öden som inte ligger i hennes lilla hand.
Utom ett öde, ett enda som angår någon annan än henne själv: Hagaparken och dess framtid.
Leve republiken!
Se namnlistan Haga ska vara park!
Upptäckte att jag hade fel igår. Du behöver inte vara inloggad för att kommentera Hovbloggen. Men frågan om de tar in kritik kvarstår.
söndag, september 13, 2009
Möbler och taggtråd
Hovbloggen i LO-ägda Aftonbladet håller sitt bottenläge. Idag har de några rader på ren familjealbumsprosa om hur paret väljer möbler. De funderar på att handla på Svenskt Tenn. En sån oerhörd överraskning! Där har ju överklassen shoppat sen butiken slog upp dörrarna. Jag väntade mig inte att de skulle gå på Myrorna, nej, men jag väntade mig heller inte att Aftonbladet skulle understödja sån här skit.
Bloggen som gjort sig till lakej och inget annat skriver om hur Victoria ska inreda sitt nya hem utan att berätta det, för det har paret inte bestämt ännu.
Informationsvärde = intet.
Den enda intressanta raden i bloggen är en som du långt tidigare kunnat ta del av på Politik och poesi: ”Nu pågår säkerhetsmässiga diskussioner”.
Vi vet. Men vi får inte veta vad de går ut på.
Skillnaden i nyhetsvärde mellan möbler och taggtråd är inte precis försumbar.
Bernadotternas heminredning är deras privatsak.
Tillgången till nationalstadsparken Haga är en offentlig angelägenhet.
Haga ska vara park! Skriv på namnlistan…
eller prova att kommentera Hovbloggen. En av Politik och poesis läsare säger att de inte tar emot kritik. Så funkar kanske monarkin. Inte demokratin.
Vad jag kan se måste man vara inloggad för att kommentera. Då är det inte en blogg, utan en tidning.
Bloggen som gjort sig till lakej och inget annat skriver om hur Victoria ska inreda sitt nya hem utan att berätta det, för det har paret inte bestämt ännu.
Informationsvärde = intet.
Den enda intressanta raden i bloggen är en som du långt tidigare kunnat ta del av på Politik och poesi: ”Nu pågår säkerhetsmässiga diskussioner”.
Vi vet. Men vi får inte veta vad de går ut på.
Skillnaden i nyhetsvärde mellan möbler och taggtråd är inte precis försumbar.
Bernadotternas heminredning är deras privatsak.
Tillgången till nationalstadsparken Haga är en offentlig angelägenhet.
Haga ska vara park! Skriv på namnlistan…
eller prova att kommentera Hovbloggen. En av Politik och poesis läsare säger att de inte tar emot kritik. Så funkar kanske monarkin. Inte demokratin.
Vad jag kan se måste man vara inloggad för att kommentera. Då är det inte en blogg, utan en tidning.
lördag, september 12, 2009
Tjäna på andras arbete
Regeringen har presenterat sina förslag för hur nya immigranter ska skaffa sig fotfäste i Sverige. En del bra förslag, så som den snabba inriktningen på egen försörjning. Men segregationsfrågan tar regeringen inte upp alls. De rika, välmående kommuner som inte behagar ta emot flyktingar ska inte heller i fortsättningen behöva göra det. Den lagstiftning om kommunernas skyldighet att ta emot som Vänsterpartiet föreslagit saknas fortfarande. Vilket leder till att fattiga kommuner och stadsdelar får en fortsatt pressad situation när det gäller bostäder och inte minst arbete.
När det gäller ”arbetslinjen” är ett av de mer horribla borgarförslagen att privata så kallade lotsar ska få skattemedel för att hjälpa människor söka arbete eller skaffa dem lämpliga kontakter. Än en gång kan de borgerliga inte ge sig på en fråga utan att samtidigt föra över offentliga medel till näringsliv och företag. Som nyinflyttad i Sverige blir dina möjligheter till arbete beroende av privat vinstintresse. ”Se vad privata arbetsförmedlingar och haveriet med fristående skolor ställt till med för att se faran med att privatisera introduktionen” varnar Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Intressant att notera är att borgarna nu har insett att samhällsorientering är en nödvändig del av introduktionen i ett nytt land. Vänstern har alltid sagt att den ska ingå i SFI, medan borgarna varit emot, i tron att ”effektiv svenskundervisning” hindras av deltagarnas studier av samhället och diskussioner om det. Nu ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda samhällsorientering (demokrati, jämställdhet med mera), om än oklart i vilken form. Att kommunala tjänsteutförare talar om för folk att här i landet är vi demokrater leder inte så långt om folket inte själva inte har någon del i det.
Som alltid lyckas Sabuni irritera när hon beskriver den dåliga politik hon tillskriver andra: ”Det är dags att gå från omhändertagande till egenmakt, från bidragsberoende till egen försörjning, från utanförskap till delaktighet.”
Vänsterpartiet har gång efter annan fastslagit att integration bygger på arbete och demokrati. Det är så ett samhälle byggs.
När det gäller ”arbetslinjen” är ett av de mer horribla borgarförslagen att privata så kallade lotsar ska få skattemedel för att hjälpa människor söka arbete eller skaffa dem lämpliga kontakter. Än en gång kan de borgerliga inte ge sig på en fråga utan att samtidigt föra över offentliga medel till näringsliv och företag. Som nyinflyttad i Sverige blir dina möjligheter till arbete beroende av privat vinstintresse. ”Se vad privata arbetsförmedlingar och haveriet med fristående skolor ställt till med för att se faran med att privatisera introduktionen” varnar Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Intressant att notera är att borgarna nu har insett att samhällsorientering är en nödvändig del av introduktionen i ett nytt land. Vänstern har alltid sagt att den ska ingå i SFI, medan borgarna varit emot, i tron att ”effektiv svenskundervisning” hindras av deltagarnas studier av samhället och diskussioner om det. Nu ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda samhällsorientering (demokrati, jämställdhet med mera), om än oklart i vilken form. Att kommunala tjänsteutförare talar om för folk att här i landet är vi demokrater leder inte så långt om folket inte själva inte har någon del i det.
Som alltid lyckas Sabuni irritera när hon beskriver den dåliga politik hon tillskriver andra: ”Det är dags att gå från omhändertagande till egenmakt, från bidragsberoende till egen försörjning, från utanförskap till delaktighet.”
Vänsterpartiet har gång efter annan fastslagit att integration bygger på arbete och demokrati. Det är så ett samhälle byggs.
fredag, september 11, 2009
Hovblogg
I höst ska TV4 följa Bernadotternas totalt utslätade ansiktslösa ickeäventyr. Nowinski är en respekterad journalist, så kanske blir det nakna avslöjanden och inträngande ifrågasättanden... ICKE.
När hovet har en hel infostab till att oinformera skulle teve aldrig ha fått ”unik access*” om inte överenskommelsen vore att göra sedvanligt dönickiga skolplanscher.
Men det är reklampelaren TV4 det. Vi har även seriösa, fackföreningsägda media. Aftonbladet till exempel, som håller sig med en hovblogg!
Du läste rätt. Det står: en HOVBLOGG.
I denna kan vi läsa att prinsessan var i Aten. Där gick hon på museum och åt lunch. Inte särdeles originellt. Horder av människor gör det varenda satans dag!
Så varför varför varför?
Jo det ska jag säga er: När det är dags för bidragsunderstött sagobröllop då kommer marken att vara ångande upplöjd, gödslad och beredd. Intet surmulet republikanskt mummel kommer att höras när lilla fru Bernadotte drar in på Haga slott och förskansar sig bakom elstaket och vaktbolag. Mediadrogad och monarkibeskänkt kommer populasen att vara tacksam över att få begapa Haga grindar i hopp om en skymt av Hon.
Hur hon nu ska kunna göra deras elända liv en enda bit bättre.
Jungfrun av Lourdes är hon icke.
Men hon kanske är lik sig från teve?!
Parken däremot kommer inte att vara sig lik med beväpnad prinsesseskort på gångstigarna.
Människa! Är vi medborgare eller undersåtar?
Storma Bastiljen, eller skriv på namninsamlingen för att Haga ska vara park
* fullvuxna mediapersoners barnspråk, betyder ungefär egen tillgång eller ensamrätt
När hovet har en hel infostab till att oinformera skulle teve aldrig ha fått ”unik access*” om inte överenskommelsen vore att göra sedvanligt dönickiga skolplanscher.
Men det är reklampelaren TV4 det. Vi har även seriösa, fackföreningsägda media. Aftonbladet till exempel, som håller sig med en hovblogg!
Du läste rätt. Det står: en HOVBLOGG.
I denna kan vi läsa att prinsessan var i Aten. Där gick hon på museum och åt lunch. Inte särdeles originellt. Horder av människor gör det varenda satans dag!
Så varför varför varför?
Jo det ska jag säga er: När det är dags för bidragsunderstött sagobröllop då kommer marken att vara ångande upplöjd, gödslad och beredd. Intet surmulet republikanskt mummel kommer att höras när lilla fru Bernadotte drar in på Haga slott och förskansar sig bakom elstaket och vaktbolag. Mediadrogad och monarkibeskänkt kommer populasen att vara tacksam över att få begapa Haga grindar i hopp om en skymt av Hon.
Hur hon nu ska kunna göra deras elända liv en enda bit bättre.
Jungfrun av Lourdes är hon icke.
Men hon kanske är lik sig från teve?!
Parken däremot kommer inte att vara sig lik med beväpnad prinsesseskort på gångstigarna.
Människa! Är vi medborgare eller undersåtar?
Storma Bastiljen, eller skriv på namninsamlingen för att Haga ska vara park
* fullvuxna mediapersoners barnspråk, betyder ungefär egen tillgång eller ensamrätt
torsdag, september 10, 2009
Världens lyckligaste
Mycket intressant recension av Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. Sundström har genom ett gediget journalistiskt arbete bemödat sig att förstå islamofobin i Danmark, ett land som tidigare alltid framställdes som ytterst frisinnat. Boken verkar mycket tilltalande, exempelvis Sundströms sarkastiska upptäckt att de rasistiska väljarna ser betydligt mer positivt på dödsstraff och barnaga än vad de muslimska immigranterna gör - de som beskylls för att ligga bakom och sprida sådana uppfattningar.
Allra viktigast är hennes slutsats att Dansk Folkeparti inte av egen kraft spelade någon stor politisk roll. Det var liberala Venstre som banade väg för dem. Denna slutsats är fullt möjlig att utsträckas till att gälla även Sverigedemokraterna.
Vilket borgerligt parti kommer att släppa in dem?
Vi vet redan vilket borgerligt parti som snabbast anammade deras retorik.
- - -
ÄNTLIGEN händer det nåt roligt i den europeiska unionen! Vänsterpartiets jämställdhetspris från Europarådet kommer förstås att slås upp stort på nyhetsplats?
Allra viktigast är hennes slutsats att Dansk Folkeparti inte av egen kraft spelade någon stor politisk roll. Det var liberala Venstre som banade väg för dem. Denna slutsats är fullt möjlig att utsträckas till att gälla även Sverigedemokraterna.
Vilket borgerligt parti kommer att släppa in dem?
Vi vet redan vilket borgerligt parti som snabbast anammade deras retorik.
- - -
ÄNTLIGEN händer det nåt roligt i den europeiska unionen! Vänsterpartiets jämställdhetspris från Europarådet kommer förstås att slås upp stort på nyhetsplats?
onsdag, september 09, 2009
Hemligt statsbesök
Fyra miljarder för bättre brottsbekämpning! Det var det glada beskedet när regeringen besökte närpolisen och medborgarkontoret i Hallunda. Alltihop väl genomfört i bästa utåtriktade stil (den som Schlingmann är emot). Enda missen var att kommunens företrädare lika lite som medborgarna fått någon information om besöket.
Det hör till vanligheterna att sådana statsbesök genomförs med gemensam uppställning. Men när Alliansen klampar in med sitt pressfolk är det inte fråga om besök, utan om uppvisning.
Långt från all god ton.
Schlingmann nämnde ordet "utgiftschock" om de rödgröna. Frågan om hur Alliansen ska finansiera fyramiljarderspoliserna tas upp av Oven.
- - -
En utmärkt bloggpost om uselt uttal finns här. € uttalas inte jorå!
Det hör till vanligheterna att sådana statsbesök genomförs med gemensam uppställning. Men när Alliansen klampar in med sitt pressfolk är det inte fråga om besök, utan om uppvisning.
Långt från all god ton.
Schlingmann nämnde ordet "utgiftschock" om de rödgröna. Frågan om hur Alliansen ska finansiera fyramiljarderspoliserna tas upp av Oven.
- - -
En utmärkt bloggpost om uselt uttal finns här. € uttalas inte jorå!
tisdag, september 08, 2009
Svårt med godheten
Tecknaren Berglin är förskräcklig. Driva med influensan! Nu innan man ens har bestämt sig för om man ska vara orolig eller inte.
Men han hans förslag att Reinfelt ska hålla tal till nationen kan ge bakstöt. Se hur det gick för en annan sympatisk högerdemokrat!
Den stackars Obama försökte gå ut med ett tal till alla skolbarn att de ska skärpa sig och sköta sina studier. Orkanen av protester var makalös och han liknas vid såväl Saddam som Hitler.
Hans republikanska konkurrenter uttrycker sig förstås inte på det sättet, men de "förstår folks oro", som det brukar heta när man själv inte vill säga något obehagligt.
En svaghet i ursprungstalet var att skolbarnen skulle tänka ut hur de bäst kan hjälpa presidenten. Det ändrades efter protesterna till hur barnen bäst kan nå sina studiemål. Skillnaden är väsentlig. Men det är tydligt att bådadera behövs i staterna.
- - -
Rekommenderas: Återgivningen av 70-talistiska barnböcker på Kulturarbete. På den tiden tyckte jag böckerna var hemskt plattitydiska. Nu när plattityderna är helt annorlunda blir jag lite rörd. Det fanns en tid när vi trodde att godhet var naturlig.
Vilket påminner om när jag åkte tåg genom öst-Tyskland i sällskap med ett gäng jugoslaver. Längs järnvägen såg vi stora affischer med texten: ”Vad folkets händer har skapat, ska tjäna folket.” Samfällt utbrast vi:
Å VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DET DÅ?
Men han hans förslag att Reinfelt ska hålla tal till nationen kan ge bakstöt. Se hur det gick för en annan sympatisk högerdemokrat!
Den stackars Obama försökte gå ut med ett tal till alla skolbarn att de ska skärpa sig och sköta sina studier. Orkanen av protester var makalös och han liknas vid såväl Saddam som Hitler.
Hans republikanska konkurrenter uttrycker sig förstås inte på det sättet, men de "förstår folks oro", som det brukar heta när man själv inte vill säga något obehagligt.
En svaghet i ursprungstalet var att skolbarnen skulle tänka ut hur de bäst kan hjälpa presidenten. Det ändrades efter protesterna till hur barnen bäst kan nå sina studiemål. Skillnaden är väsentlig. Men det är tydligt att bådadera behövs i staterna.
- - -
Rekommenderas: Återgivningen av 70-talistiska barnböcker på Kulturarbete. På den tiden tyckte jag böckerna var hemskt plattitydiska. Nu när plattityderna är helt annorlunda blir jag lite rörd. Det fanns en tid när vi trodde att godhet var naturlig.
Vilket påminner om när jag åkte tåg genom öst-Tyskland i sällskap med ett gäng jugoslaver. Längs järnvägen såg vi stora affischer med texten: ”Vad folkets händer har skapat, ska tjäna folket.” Samfällt utbrast vi:
Å VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DET DÅ?
måndag, september 07, 2009
Seriösa rödgröna frågor
Moderaternas Schlingmann är bekymrad över helgens rödgröna fest i Kungsträdgården. För mycket jippo, förebrår han. För lite politik.
Är det därför vi så sällan ser högern på gator och torg? Jag som trodde det var lättja eller ovilja, och så är det är av ren seriositet som de sitter i bunkern och slår varandra på fingrarna med räknestickan!
Men Schlingmann tycker tvärtom det är vänstern som inte pratar politik utan bara håller på och spelar Lili och Sussi hela tiden.
Eftersom han inte är där märker han inte när vi pratar politik med medborgarna på gatan i deras egen stad. När aktivisterna springer upp och ned i trappuppgångarna, knackar på och frågar om läget, lyssnar på förorten. Och det gör vi inte för att med Schlingmanns ord berätta för väljarna om ”finansieringen av utgiftschocken”. Vi gör det för att tala om det som folk frågar efter.
De frågar om klimatet, om invandringen, om skolan. De frågar varför de diskrimineras och slits ut. De vill veta varför de inte får ett jobb eller varför de måste jobba när de är sjuka, och varför i helsike pensionen inte ska räcka när man har jobbat i hela sitt liv.
När får vi höra högern ge motiveringen till välfärdschocken?
De får gärna göra det utan musikinslag, om de är på det tråkiga humöret.
För bilder från Kungsträdgården, se Lasses blogg
Rödgröna samarbetsbloggen finns här
Är det därför vi så sällan ser högern på gator och torg? Jag som trodde det var lättja eller ovilja, och så är det är av ren seriositet som de sitter i bunkern och slår varandra på fingrarna med räknestickan!
Men Schlingmann tycker tvärtom det är vänstern som inte pratar politik utan bara håller på och spelar Lili och Sussi hela tiden.
Eftersom han inte är där märker han inte när vi pratar politik med medborgarna på gatan i deras egen stad. När aktivisterna springer upp och ned i trappuppgångarna, knackar på och frågar om läget, lyssnar på förorten. Och det gör vi inte för att med Schlingmanns ord berätta för väljarna om ”finansieringen av utgiftschocken”. Vi gör det för att tala om det som folk frågar efter.
De frågar om klimatet, om invandringen, om skolan. De frågar varför de diskrimineras och slits ut. De vill veta varför de inte får ett jobb eller varför de måste jobba när de är sjuka, och varför i helsike pensionen inte ska räcka när man har jobbat i hela sitt liv.
När får vi höra högern ge motiveringen till välfärdschocken?
De får gärna göra det utan musikinslag, om de är på det tråkiga humöret.
För bilder från Kungsträdgården, se Lasses blogg
Rödgröna samarbetsbloggen finns här
lördag, september 05, 2009
Slå på den som sitter
Polisen slog besinningslöst mot de aktivister som samlats vid Brorsons kirke i Danmark för att protestera mot avvisningen av irakier, enligt en youtube-video.
Skrämmande.
Skrämmande.
fredag, september 04, 2009
Däckad i snön
Kan någon förklara för mig?
Det hotas med förbud mot dubbdäck i Stockholm. Dubbdäck skadar gatubeläggningen och släpper loss myriader av skadliga partiklar. Dessutom behövs de inte. Det finns ingen snö på Stockholms gator.
Nej, just det. Och folk kör förstås bara bil inom sin egen area. Stockholmare kör dubbfritt i slasket i sin egen stad medan norrlänningarna travar fram med dubbar på sina skogsvägar av hårdpackad snö som inte tar skada och inte frigör några partiklar. Alla glada?
Nej, så någon kanske kan förklara det för mig?
Är det tänkt som att var och en ska hållas inom socknen, som på medeltiden?
Om nollåttorna ska göra en tripp norrut, ska vi då skifta däck i Sala? Om norrlänningarna behöver ta sig in i Fjollträsk, ska de då ställa bilen vid en infartsparkering nånstans vid Ulriksdal?
Men allra viktigast att komma ihåg är att det finns glesbygd inom Stockholms län. Den som i Vallentuna eller Dalarö skottar fram sin bil på morgonen för att åka till jobbet i city ska alltså livsfarligt jazza fram i snöglopp och på isbark för att en timme senare skona innerstans gator?
Jag ger mig tusan på att det i själva verket är gatuunderhållet det handlar om. Att de där partikelmolnen är uppfunna senare för att få med miljövännerna.
Inte ska stadsbarna behöva dö i astma, nej hellre kör vi ihjäl lantbarna…
Fast det är tänkbart att någon kan förklara det för mig.
Det hotas med förbud mot dubbdäck i Stockholm. Dubbdäck skadar gatubeläggningen och släpper loss myriader av skadliga partiklar. Dessutom behövs de inte. Det finns ingen snö på Stockholms gator.
Nej, just det. Och folk kör förstås bara bil inom sin egen area. Stockholmare kör dubbfritt i slasket i sin egen stad medan norrlänningarna travar fram med dubbar på sina skogsvägar av hårdpackad snö som inte tar skada och inte frigör några partiklar. Alla glada?
Nej, så någon kanske kan förklara det för mig?
Är det tänkt som att var och en ska hållas inom socknen, som på medeltiden?
Om nollåttorna ska göra en tripp norrut, ska vi då skifta däck i Sala? Om norrlänningarna behöver ta sig in i Fjollträsk, ska de då ställa bilen vid en infartsparkering nånstans vid Ulriksdal?
Men allra viktigast att komma ihåg är att det finns glesbygd inom Stockholms län. Den som i Vallentuna eller Dalarö skottar fram sin bil på morgonen för att åka till jobbet i city ska alltså livsfarligt jazza fram i snöglopp och på isbark för att en timme senare skona innerstans gator?
Jag ger mig tusan på att det i själva verket är gatuunderhållet det handlar om. Att de där partikelmolnen är uppfunna senare för att få med miljövännerna.
Inte ska stadsbarna behöva dö i astma, nej hellre kör vi ihjäl lantbarna…
Fast det är tänkbart att någon kan förklara det för mig.
torsdag, september 03, 2009
Privata affärer
Radiobrus framför ofta en tydlig och väl formulerad vänsterkritik mot privatskolor (även i Hallandsposten).
Det enda som saknas i den senaste artikeln är att vänstern också betonar det demokratiska underskott som uppstår då skattemedel undandras politisk kontroll. Som i skräckexemplet nedan.
Men först en invändning mot det allt vanligare bruket av ordet ”friskolor”. Detta är borgarnas uttryck, de började nöta in det redan på 90-talet när reformen skulle genomdrivas. Ordet privatskola fanns i bruk sedan tidigare men stod för gamla förstelnade institutioner som Lundsberg, en association som borgarna ville undvika. Dels för att den knappast skulle vara lockande för så kallat vanligt folk, dels för att överklassen vill ha några verkligt privata insynsfria zoner helt för sig själva.
Det var alltså med ”friskolor” som de kommunala skolorna skulle sugas ut!
Den neutrala juridiska termen är ”fristående skola”, vilken Skolverket och kommunerna använder, även om det förekommer att frihetsmyten nästlar sig in också i tjänsteskrivelser. Inom vänstern har vi en gång bestämt oss för att säga privatskola, och det bör vi fortsätta med eftersom det är vad det är frågan om.
Jag hör redan suckarna: Vad du tjatar om ord jämt, namnet är inte det viktiga!
Nej. Ekonomi, ägande, demokrati och likvärdighet är det viktiga.
Att borgarna styr till och med över vårt språk, är också viktigt.
Se hit!
Intresserad av hur borgarna skänker bort medborgarnas pengar? Läs om det privata förskolemonopolet i Årsta som tog över 18 förskoleavdelningar för småpengar (600 tkr) och idag lyfter en miljonvinst! Hör du något fyrfaldigt leve från alla småbarnsföräldrar?
Jämfört med stockholmshögerns affärer föredrar jag till och med Evita Perons stackars lotterier!
Läs Stockholmsvänstern istället
Det enda som saknas i den senaste artikeln är att vänstern också betonar det demokratiska underskott som uppstår då skattemedel undandras politisk kontroll. Som i skräckexemplet nedan.
Men först en invändning mot det allt vanligare bruket av ordet ”friskolor”. Detta är borgarnas uttryck, de började nöta in det redan på 90-talet när reformen skulle genomdrivas. Ordet privatskola fanns i bruk sedan tidigare men stod för gamla förstelnade institutioner som Lundsberg, en association som borgarna ville undvika. Dels för att den knappast skulle vara lockande för så kallat vanligt folk, dels för att överklassen vill ha några verkligt privata insynsfria zoner helt för sig själva.
Det var alltså med ”friskolor” som de kommunala skolorna skulle sugas ut!
Den neutrala juridiska termen är ”fristående skola”, vilken Skolverket och kommunerna använder, även om det förekommer att frihetsmyten nästlar sig in också i tjänsteskrivelser. Inom vänstern har vi en gång bestämt oss för att säga privatskola, och det bör vi fortsätta med eftersom det är vad det är frågan om.
Jag hör redan suckarna: Vad du tjatar om ord jämt, namnet är inte det viktiga!
Nej. Ekonomi, ägande, demokrati och likvärdighet är det viktiga.
Att borgarna styr till och med över vårt språk, är också viktigt.
Se hit!
Intresserad av hur borgarna skänker bort medborgarnas pengar? Läs om det privata förskolemonopolet i Årsta som tog över 18 förskoleavdelningar för småpengar (600 tkr) och idag lyfter en miljonvinst! Hör du något fyrfaldigt leve från alla småbarnsföräldrar?
Jämfört med stockholmshögerns affärer föredrar jag till och med Evita Perons stackars lotterier!
Läs Stockholmsvänstern istället
onsdag, september 02, 2009
Könsbyte
Varje gång uttrycket genus dyker upp väcker det rädsla och misstänksamhet. Från oron i att alla ska göras lika (hur nu det skulle gå till) till fasan för att pojkar på något vis skulle hindras, hållas tillbaka eller tvingas göra något de inte har lust med.
Men läs denna rediga artikel av Anna Wennergren! Här betonas det att det som binder och hindrar är våra nuvarande könsroller, medan de förskolor som använder genuspedagogik tvärtom vill öppna och bredda våra beteenden och uttrycksmönster.
Det går inte ut på att "sätta pojkarna på rosa mattor" som en lokalpolitiker trodde, eller att tjata på Pelle att han inte får ha tuffa demonen utan måste välja gulliga bebben. Det är vi vuxna som är målgrupp.
Vi bär med oss traditionella könsrollsmönster som får oss att förvänta oss att flickor och pojkar ska uppföra sig på olika sätt. Barnen ser bara till att det ska stämma eftersom de gärna vill passa in. Vi som formar barnen måste börja med att ifrågasätta oss själva.
I alla sammanhang när vi möter barn kan vi fråga oss: gör jag skillnad på flickor och pojkar när jag...
- ger en uppmaning eller en förklaring?
- berömmer - och vilket beteeende?
- kritiserar - och vilket beteende?
- växlar mellan ljust och mörkt röstläge?
- söker ögonkontakt för att få mehdåll, eller för att kontrollera?
- tar kroppskontakt - buffligt eller keligt?
Alltså, inte att göra barnen lika, utan att själv vara mig lik med barn av olika biologiskt kön.
Idag vet vi att både flickor och pojkar gillar både fotboll och balett. Det betyder givetvis inte att alla barn måste hålla på med fotboll och balett! - utan att valet inte ska vara bekönat. Alla barn är inte lika, utom i ett avseende: De behöver få tillgång till sitt hela, fulla register.
En enkel teknik som nämns i artikeln är att byta namn och kön på huvudpersonerna i böcker. Även moderna barnböcker är fulla av schabloner där pojkarna är äventyrslystna och utåtriktade medan flickorna är omsorgsgivande och vända mot intimsfären. Till och med böcker med djur som huvudperson brukar handla om den busiga hunden Buster och den rara kaninen Kajsa!
Varför ska nästa generation svara upp mot sådant? Byt!
Detta är genuspedagogik, eller iallafall en god början.
Men läs denna rediga artikel av Anna Wennergren! Här betonas det att det som binder och hindrar är våra nuvarande könsroller, medan de förskolor som använder genuspedagogik tvärtom vill öppna och bredda våra beteenden och uttrycksmönster.
Det går inte ut på att "sätta pojkarna på rosa mattor" som en lokalpolitiker trodde, eller att tjata på Pelle att han inte får ha tuffa demonen utan måste välja gulliga bebben. Det är vi vuxna som är målgrupp.
Vi bär med oss traditionella könsrollsmönster som får oss att förvänta oss att flickor och pojkar ska uppföra sig på olika sätt. Barnen ser bara till att det ska stämma eftersom de gärna vill passa in. Vi som formar barnen måste börja med att ifrågasätta oss själva.
I alla sammanhang när vi möter barn kan vi fråga oss: gör jag skillnad på flickor och pojkar när jag...
- ger en uppmaning eller en förklaring?
- berömmer - och vilket beteeende?
- kritiserar - och vilket beteende?
- växlar mellan ljust och mörkt röstläge?
- söker ögonkontakt för att få mehdåll, eller för att kontrollera?
- tar kroppskontakt - buffligt eller keligt?
Alltså, inte att göra barnen lika, utan att själv vara mig lik med barn av olika biologiskt kön.
Idag vet vi att både flickor och pojkar gillar både fotboll och balett. Det betyder givetvis inte att alla barn måste hålla på med fotboll och balett! - utan att valet inte ska vara bekönat. Alla barn är inte lika, utom i ett avseende: De behöver få tillgång till sitt hela, fulla register.
En enkel teknik som nämns i artikeln är att byta namn och kön på huvudpersonerna i böcker. Även moderna barnböcker är fulla av schabloner där pojkarna är äventyrslystna och utåtriktade medan flickorna är omsorgsgivande och vända mot intimsfären. Till och med böcker med djur som huvudperson brukar handla om den busiga hunden Buster och den rara kaninen Kajsa!
Varför ska nästa generation svara upp mot sådant? Byt!
Detta är genuspedagogik, eller iallafall en god början.
måndag, augusti 31, 2009
Ber hovet någonsin om tillstånd?
Hagaparken är inte glömd, och under hösten kommer jag att göra nya försök att få besked från dem som planerar för att prinsess-säkra vårt strövområde.
En svårighet är att få svar överhuvudtaget. En annan att svaren förmedlar en vag välvilja till parken som ”förstås” ska vara öppen, bara lite mindre än nu. Man "tror inte" att Bernadotternas intåg ska medföra några nackdelar - och varför i herrans namn skulle det inte göra det?
Kommer du på någon enda liten grannfejd om någon ynka liten kvadratmeter som varit utan nackdelar? Eller, om jag sätter mig i hallen hemma hos dig och säger att det kan inte störa för jag är en tillbakadragen och belevad person och du har hela köket att vara i…
Nåväl. Det finns lagar som styr nationalstadsparkernas nyttjande, men dessvärre är de svårtolkade och det är möjligt att parken saknar tillräckligt juridiskt skydd, särskilt som planerings- och utförandeansvar ligger hos en rad myndigheter (hovförvaltningen, fastighetsförvaltningen, Stockholm, Solna, Länsstyrelsen och några till).
Från Länsstyrelsen fick jag det beklagande svaret att bestämmelsen om nationalstadsparken i miljöbalken* träder i kraft först när beslut fattas av andra lagar knutna till miljöbalken, så att åtgärder som inte är tillståndspliktiga inte omfattas av lagen!
Om hovet inte behöver begära tillstånd för någonting, är miljöbalken då satt ur spel?
Av en kamrat fick jag denna förträffliga formulering:
”Om lagstiftningen är otydlig ska försiktighetsprincipen gälla, så att man avhåller sig från ingrepp som förändrar parkens karaktär och/eller tillgänglighet.”
Hallå, finns det några folkvalda som kan jobba och lobba för det?
*Miljöbalken 4:7 stadgar att ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.”
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!
- - -
I Lindahls blogg är jag utnämnd till Sundbybergs bästa bloggare!
Själv ger han Reinfelt en avhyvling
Kolla in Tema Skola hos Stockholmsvänstern!
En svårighet är att få svar överhuvudtaget. En annan att svaren förmedlar en vag välvilja till parken som ”förstås” ska vara öppen, bara lite mindre än nu. Man "tror inte" att Bernadotternas intåg ska medföra några nackdelar - och varför i herrans namn skulle det inte göra det?
Kommer du på någon enda liten grannfejd om någon ynka liten kvadratmeter som varit utan nackdelar? Eller, om jag sätter mig i hallen hemma hos dig och säger att det kan inte störa för jag är en tillbakadragen och belevad person och du har hela köket att vara i…
Nåväl. Det finns lagar som styr nationalstadsparkernas nyttjande, men dessvärre är de svårtolkade och det är möjligt att parken saknar tillräckligt juridiskt skydd, särskilt som planerings- och utförandeansvar ligger hos en rad myndigheter (hovförvaltningen, fastighetsförvaltningen, Stockholm, Solna, Länsstyrelsen och några till).
Från Länsstyrelsen fick jag det beklagande svaret att bestämmelsen om nationalstadsparken i miljöbalken* träder i kraft först när beslut fattas av andra lagar knutna till miljöbalken, så att åtgärder som inte är tillståndspliktiga inte omfattas av lagen!
Om hovet inte behöver begära tillstånd för någonting, är miljöbalken då satt ur spel?
Av en kamrat fick jag denna förträffliga formulering:
”Om lagstiftningen är otydlig ska försiktighetsprincipen gälla, så att man avhåller sig från ingrepp som förändrar parkens karaktär och/eller tillgänglighet.”
Hallå, finns det några folkvalda som kan jobba och lobba för det?
*Miljöbalken 4:7 stadgar att ”Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.”
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!
- - -
I Lindahls blogg är jag utnämnd till Sundbybergs bästa bloggare!
Själv ger han Reinfelt en avhyvling
Kolla in Tema Skola hos Stockholmsvänstern!
fredag, augusti 28, 2009
Barnindoktrinering
I Solna centrum har skolbarnens inplastade teckningar lagts ut över golvet av en proffsig dekoratör. Utförandet är läckert, färgrikt och roligt. Innehållet visar fredslängtan och god vilja på barns ogenerade vis. Men budskapet är ett resultat av barnindoktrinering.
Det finns teckningar om favoritlaget, Solna, Sverige och världen också. Samt allmän peace-love-understanding, som man bara inte kan hålla ungarna borta från hur mycket de vuxna än föraktar "-68". Men det är den europeiska unionens förmenta freds- och frihetskamp som dominerar.
Eftersom jag själv har sysslat med barnindoktrinering känner jag igen det. Men då lärde vi ut att FN var världens hopp. FN, som med sina svagheter ändå i teori och praktik är en fredsorganisation, inte en inmurad näringslivslobby.
Jag har aldrig gillat Afzelius' låtrad "Är det verkligen fred vi vill ha?*" - för det är det verkligen.
Det finns teckningar om favoritlaget, Solna, Sverige och världen också. Samt allmän peace-love-understanding, som man bara inte kan hålla ungarna borta från hur mycket de vuxna än föraktar "-68". Men det är den europeiska unionens förmenta freds- och frihetskamp som dominerar.
Eftersom jag själv har sysslat med barnindoktrinering känner jag igen det. Men då lärde vi ut att FN var världens hopp. FN, som med sina svagheter ändå i teori och praktik är en fredsorganisation, inte en inmurad näringslivslobby.
Jag har aldrig gillat Afzelius' låtrad "Är det verkligen fred vi vill ha?*" - för det är det verkligen.
Men ögonblicksvis kommer texten för mig.
* hela texten finns här
torsdag, augusti 27, 2009
Bloggigt och seriöst
I senaste numret av tidskriften SPRÅK finns en krönika av Olle Josephson om hur man skriver krönikor. Språkkännaren Josephson har vid flera tillfällen fått beröm i Politik och poesi, senast för sin JO-anmälan av regeringens bristande netikett, men se nu får det vara slut med den saken. Ty när Josephson vill varna för att texten blir för privat, för pratig, för oseriös eller för platt dissar han den med uttrycket ”det blir för bloggigt”.
Misstaget är dubbelt: han tar för givet att bloggar är privata, och att det personliga är oseriöst.
Josephson ger rådet att uttrycka åsikter som fakta, utan inledande ”jag tycker”, vilket jag finner högst riskabelt. Det är möjligt att etablerade tidningskrönikörer kan arbeta så, eftersom läsarna hyser en förväntan att möta åsikterna hos just den ena eller andra, precis som när man bläddrar bland favoritbloggarna. Men att kolla fakta ingår väl än idag i respektabel journalistik, och för seriösa civilbloggare med minimal tid till bakgrundsforskning måste sorteringsfunktionen tycka-eller-veta ständigt vara inkopplad.
”Essän ska tas på större allvar än bloggen” avslutar Josephson. Ett yttrande som, även om det i allmänhet stämmer, visar tankefelet: Josephson betraktar blogg som en genre, inte som en arena.
Men blogg betyder inte: Typ prata på med er mina kramizza läsare om hur perfekt NAJS mitt liv är nu utom den borgliga regeringen. Me hate! :(
Blogg betyder att skribenter som inte får betalt för att tryckas på papper kan publicera iallafall, till och med bygga upp en lite läsekrets för sina kåserier, krönikor, brev, foton, dikter, debattinlägg, predikningar o s v.
Att gam-media behöver tuppa sig inför denna oauktoriserade verksamhet är inte så konstigt. Men det förvånar mig att Josephson gör det.
Misstaget är dubbelt: han tar för givet att bloggar är privata, och att det personliga är oseriöst.
Josephson ger rådet att uttrycka åsikter som fakta, utan inledande ”jag tycker”, vilket jag finner högst riskabelt. Det är möjligt att etablerade tidningskrönikörer kan arbeta så, eftersom läsarna hyser en förväntan att möta åsikterna hos just den ena eller andra, precis som när man bläddrar bland favoritbloggarna. Men att kolla fakta ingår väl än idag i respektabel journalistik, och för seriösa civilbloggare med minimal tid till bakgrundsforskning måste sorteringsfunktionen tycka-eller-veta ständigt vara inkopplad.
”Essän ska tas på större allvar än bloggen” avslutar Josephson. Ett yttrande som, även om det i allmänhet stämmer, visar tankefelet: Josephson betraktar blogg som en genre, inte som en arena.
Men blogg betyder inte: Typ prata på med er mina kramizza läsare om hur perfekt NAJS mitt liv är nu utom den borgliga regeringen. Me hate! :(
Blogg betyder att skribenter som inte får betalt för att tryckas på papper kan publicera iallafall, till och med bygga upp en lite läsekrets för sina kåserier, krönikor, brev, foton, dikter, debattinlägg, predikningar o s v.
Att gam-media behöver tuppa sig inför denna oauktoriserade verksamhet är inte så konstigt. Men det förvånar mig att Josephson gör det.
onsdag, augusti 26, 2009
Kom igen, läsare!
Manifestet för 10-talets litteratur är bra. Det anmärker på olidliga tendenser inom svensk bokutgivning: triljonerna deckare, det ständiga tjuvtittandets dokufiktion som alltid gömmer sig bakom ”jag bara skojade”, typologierna, hajperna av unga människor med udda hobby. Inte heller är författarna intresserade av finkulturella formexperiment, utan vill i dessas ställe sätta ett återupprättat berättande.
Men enbart en viss sorts berättande, förstås. Ty nackdelen med manifest är att de är manifest. Något du förväntas ställa dig bakom så att flera gör likadant.
Men en likriktad litteratur har vi redan, vi behöver inte en till!
Idag kommer svar på manifestet. Det är också bra. Här finns underbart utmanande exempel på allt som en mångfaldig prosa kan och får göra - men det som tas i försvar är banaliteterna. Författarna skriker, fräser och proklamerar att de minsann vill ha allt och är beredda att göra’t själva... men det snöpliga löftet att fortsätta skriva hårt genrestyrda deckare är inte direkt exciterande.
Märkligt nog poängterar båda uppropen att de vill ha massor av läsare.
Har vi utan att jag märkt det gått igenom en så introvert epok att behovet att bli läst måste påpekas särskilt? Eller är det en tävling manifesten emellan om vem som mest älskar den stora massan som ska slita manusen rykande varma ur våra skrivare?
Författande är inte synonymt med berättande, orerande eller ordbrukande.
Författande är att vilja ha massor av läsare.
Men enbart en viss sorts berättande, förstås. Ty nackdelen med manifest är att de är manifest. Något du förväntas ställa dig bakom så att flera gör likadant.
Men en likriktad litteratur har vi redan, vi behöver inte en till!
Idag kommer svar på manifestet. Det är också bra. Här finns underbart utmanande exempel på allt som en mångfaldig prosa kan och får göra - men det som tas i försvar är banaliteterna. Författarna skriker, fräser och proklamerar att de minsann vill ha allt och är beredda att göra’t själva... men det snöpliga löftet att fortsätta skriva hårt genrestyrda deckare är inte direkt exciterande.
Märkligt nog poängterar båda uppropen att de vill ha massor av läsare.
Har vi utan att jag märkt det gått igenom en så introvert epok att behovet att bli läst måste påpekas särskilt? Eller är det en tävling manifesten emellan om vem som mest älskar den stora massan som ska slita manusen rykande varma ur våra skrivare?
Författande är inte synonymt med berättande, orerande eller ordbrukande.
Författande är att vilja ha massor av läsare.
tisdag, augusti 25, 2009
Storstadsutveckling mer än villa
Det är synd om medelklassen i Stockholm. De lider av karriärstress och kan inte bo i villa, som en rörmokare på landet.
Det är också synd om Socialdemokraterna. De förlorar väljare, i synnerhet i storstäderna.
Dessa tu ting måste man kunna göra något av. Helst genast, konstaterar fyra socialdemokrater vars trollformel lyder: klassgränserna har suddats ut. Den illusionen leder till nästa, att sudda ut även partigränserna. Simsalabim - så har vi ännu ett borgerligt parti!
När de egna gamla S-väljarna röstar på sverigedemokraterna eller inte alls kan partiet antingen aktivt försöka vinna tillbaka dem, eller också gräva ett dike för att på allvar distansera sig från dem. De fyra socialdemokrater som skrev på gårdagens debattartikel är säkra på att framgången ligger i att glömma arbetarrörelsen och ömka den stockholmska medelklassen:
Ge dem villor och fler privatskolor, bygg ut deras trafiksystem och sänk skatterna i deras favoritbranscher, så de slipper lida förödmjukelsen att mitt i all karriärframgång sakna någon bekvämlighet.
Inom konceptet att valla och fixa och feja åt väljarna så att de slipper tänka föreslår de fyra sossarna att ”kvalitetslotsar” ska anställas i kommunerna. Deras jobb ska vara att hjälpa allmänheten med det tidsslukande valet av tjänster, och att sätta åt de tjänsteutförare som inte fattat att de ska erbjuda mest till dem som redan lyckats.
Boendet är en stor fråga. De fyras uppfattning är: ”När familjen växer måste de som vill bo i villa ha möjlighet att göra det.” Var finns den mänskliga rättighet som säger att någon måste bo i villa?
En mer väsentlig rättighet är rätten att få försörja sig själv. Det har människor i bruksorter knappast kunnat under de sista femtio åren. Där slumpas fina gamla funkisvillor bort för ettpar hundratusen. För den som måste bo i villa är det bara att flytta dit, dra igång sitt tjänsteföretag och lära sig överleva!
I höst kommer S att anta ett nytt storstadspolitiskt program. Artikeln var så att säga varningsflaggan. ”Partiet som bejakar framgång” - som om den inte skulle vara sin egen belöning - vill underblåsa illusionen om att det går att få allt för dem som redan har.
Storstadsutveckling är alldeles för viktigt för att vara bete i hysteriskt röstfiske. Låt oss hoppas att några mer tongivande socialdemokrater väljer att tillsammans med vänstern arbeta med:
- antisegregerande lösningar för regional sammanhållning och rättvis fördelning
- värdet i variationerna mellan glesbygd-småstad-storstad
- balansen mellan kultur och kommers, hantverk och IT-bubblor
- en frisk miljö samtidigt som rörligheten inom länet underlättas
Se även Alla smutsiga detaljer
Noterar med glädje Aftonbladets uppfattning
Det är också synd om Socialdemokraterna. De förlorar väljare, i synnerhet i storstäderna.
Dessa tu ting måste man kunna göra något av. Helst genast, konstaterar fyra socialdemokrater vars trollformel lyder: klassgränserna har suddats ut. Den illusionen leder till nästa, att sudda ut även partigränserna. Simsalabim - så har vi ännu ett borgerligt parti!
När de egna gamla S-väljarna röstar på sverigedemokraterna eller inte alls kan partiet antingen aktivt försöka vinna tillbaka dem, eller också gräva ett dike för att på allvar distansera sig från dem. De fyra socialdemokrater som skrev på gårdagens debattartikel är säkra på att framgången ligger i att glömma arbetarrörelsen och ömka den stockholmska medelklassen:
Ge dem villor och fler privatskolor, bygg ut deras trafiksystem och sänk skatterna i deras favoritbranscher, så de slipper lida förödmjukelsen att mitt i all karriärframgång sakna någon bekvämlighet.
Inom konceptet att valla och fixa och feja åt väljarna så att de slipper tänka föreslår de fyra sossarna att ”kvalitetslotsar” ska anställas i kommunerna. Deras jobb ska vara att hjälpa allmänheten med det tidsslukande valet av tjänster, och att sätta åt de tjänsteutförare som inte fattat att de ska erbjuda mest till dem som redan lyckats.
Boendet är en stor fråga. De fyras uppfattning är: ”När familjen växer måste de som vill bo i villa ha möjlighet att göra det.” Var finns den mänskliga rättighet som säger att någon måste bo i villa?
En mer väsentlig rättighet är rätten att få försörja sig själv. Det har människor i bruksorter knappast kunnat under de sista femtio åren. Där slumpas fina gamla funkisvillor bort för ettpar hundratusen. För den som måste bo i villa är det bara att flytta dit, dra igång sitt tjänsteföretag och lära sig överleva!
I höst kommer S att anta ett nytt storstadspolitiskt program. Artikeln var så att säga varningsflaggan. ”Partiet som bejakar framgång” - som om den inte skulle vara sin egen belöning - vill underblåsa illusionen om att det går att få allt för dem som redan har.
Storstadsutveckling är alldeles för viktigt för att vara bete i hysteriskt röstfiske. Låt oss hoppas att några mer tongivande socialdemokrater väljer att tillsammans med vänstern arbeta med:
- antisegregerande lösningar för regional sammanhållning och rättvis fördelning
- värdet i variationerna mellan glesbygd-småstad-storstad
- balansen mellan kultur och kommers, hantverk och IT-bubblor
- en frisk miljö samtidigt som rörligheten inom länet underlättas
Se även Alla smutsiga detaljer
Noterar med glädje Aftonbladets uppfattning
måndag, augusti 24, 2009
Vad det är gulligt med kvinnor
Lite roligt att på min födelsedag få hylla Anne på Grönkulla, som fyller 100!
Det har varit stor konferens för forskare och läsare, där de förra betonar hur svårt det är att få Montgomery erkänd som ”riktig” författare. En sådan som skriver om allvarliga saker, inte om barndom, ensamhet, konstnärsskap och kärlek till nästan.
Det skulle gå lättare att vinna erkännande om inte konferensen skildrades som ett samkväm för besläktade själar som pratade om Montgomerys dagböcker, Prins Edvards ö och chokladkarameller. Som alltid när kvinnor är i majoritet talas det om upplevelse och närhet, för att inte tala om kommentarerna kring konferensdeltagarnas utseende. Här står det klart att när vi kvinnor får möta en livslevande flickbokshjältinna då klappar våra små hjärtan och tårarna är nära...
Vad gjorde forskarna där? Grät ut i varandras armar över usel mediabevakning?
Nåja, till all lycka innehöll samma tidning igår en rätt hyfsad essä om hundraåringen på Grönkulla och det komplicerade livet hos hennes upphov. Montgomery hade säkert anledning att gråta ibland. Men framför allt att skriva. Att vara författare.
- - -
Min födelsedagsönskning är att fler undertecknar uppropet Haga ska vara park!
Det har varit stor konferens för forskare och läsare, där de förra betonar hur svårt det är att få Montgomery erkänd som ”riktig” författare. En sådan som skriver om allvarliga saker, inte om barndom, ensamhet, konstnärsskap och kärlek till nästan.
Det skulle gå lättare att vinna erkännande om inte konferensen skildrades som ett samkväm för besläktade själar som pratade om Montgomerys dagböcker, Prins Edvards ö och chokladkarameller. Som alltid när kvinnor är i majoritet talas det om upplevelse och närhet, för att inte tala om kommentarerna kring konferensdeltagarnas utseende. Här står det klart att när vi kvinnor får möta en livslevande flickbokshjältinna då klappar våra små hjärtan och tårarna är nära...
Vad gjorde forskarna där? Grät ut i varandras armar över usel mediabevakning?
Nåja, till all lycka innehöll samma tidning igår en rätt hyfsad essä om hundraåringen på Grönkulla och det komplicerade livet hos hennes upphov. Montgomery hade säkert anledning att gråta ibland. Men framför allt att skriva. Att vara författare.
- - -
Min födelsedagsönskning är att fler undertecknar uppropet Haga ska vara park!
lördag, augusti 22, 2009
Klok vänsterpolitik
I en ambitiös artikel i ETC: bilaga Efter arbetet redogör Ulla Hoffman, tidigare partiledare för Vänsterpartiet, och Kalle Larsson, V:s flyktingpolitiske talesperson, för de fem krav som ska ställas på en ny human flyktingpolitik i en ny rödgrön regering.
Här är kraven i närmast stympad korthet:
Åtgärda brister inom Migrationsverkets utredningar och landinformation, samt den idag svaga rättssäkerheten i asylprocessen.
En tolkning av begreppet ”väpnad konflikt” som harmonierar med folkrätten så att ingen kan avvisas till länder där det råder svåra inre motsättningar.
Bestämmelserna om kvinnors asylskäl måste skärpas så att kvinnor som utsätts för människohandel eller riskerar hedersrelaterat våld kan få skydd. Vidga lagbestämmelsen om synnerligen ömmande omsätndigheter så att apatiska barn inte längre kan utvisas. Amnesti för de papperslösa så att de får möjligheter att bygga sin framtid.
Alliansregeringen deltar i EU:s uppförande av den nya järnridån runt unionen. Den förra hindrade folk att resa ut, den nya hindrar folk att resa in. På vår kontinent välkomnas bara dem som går att utnyttja för kapitalismen, antingen den behöver billig säsongsarbetskraft eller högavlönade högteknologer vars utbildning bekostats i andra världsdelar.
Det är denna expansiva immigrationspolitik som Canada sedan många år bedrivit och som från svenskt håll ses ssom ett gott exempel därför att folk kan försörja sig. Det har man alltid kunnat på koloniala praktiker.
Läs artikeln här.
Hoppet om en human och rättvis flyktingpolitik kräver ett regeringsskifte och en förändrad politik!
- - -
Vill inte skriva något i Aftonbladet-debatten om kroppsdelar och antisemitism. Tyckte inte den första artikeln var särskilt välunderbyggd. Tyckte responsen var förskräcklig. Tycker efterspelet bara blir värre. Har läst slödder på Newsmill; antisemiter och islamofober och elaka människor som håller inskränkta vendettor. Är glad att tillhöra ett parti och stöder deras uppfattning: Kalla hem ambassadören och klargör grunderna för svensk tryckfrihet.
Här är kraven i närmast stympad korthet:
Åtgärda brister inom Migrationsverkets utredningar och landinformation, samt den idag svaga rättssäkerheten i asylprocessen.
En tolkning av begreppet ”väpnad konflikt” som harmonierar med folkrätten så att ingen kan avvisas till länder där det råder svåra inre motsättningar.
Bestämmelserna om kvinnors asylskäl måste skärpas så att kvinnor som utsätts för människohandel eller riskerar hedersrelaterat våld kan få skydd. Vidga lagbestämmelsen om synnerligen ömmande omsätndigheter så att apatiska barn inte längre kan utvisas. Amnesti för de papperslösa så att de får möjligheter att bygga sin framtid.
Alliansregeringen deltar i EU:s uppförande av den nya järnridån runt unionen. Den förra hindrade folk att resa ut, den nya hindrar folk att resa in. På vår kontinent välkomnas bara dem som går att utnyttja för kapitalismen, antingen den behöver billig säsongsarbetskraft eller högavlönade högteknologer vars utbildning bekostats i andra världsdelar.
Det är denna expansiva immigrationspolitik som Canada sedan många år bedrivit och som från svenskt håll ses ssom ett gott exempel därför att folk kan försörja sig. Det har man alltid kunnat på koloniala praktiker.
Läs artikeln här.
Hoppet om en human och rättvis flyktingpolitik kräver ett regeringsskifte och en förändrad politik!
- - -
Vill inte skriva något i Aftonbladet-debatten om kroppsdelar och antisemitism. Tyckte inte den första artikeln var särskilt välunderbyggd. Tyckte responsen var förskräcklig. Tycker efterspelet bara blir värre. Har läst slödder på Newsmill; antisemiter och islamofober och elaka människor som håller inskränkta vendettor. Är glad att tillhöra ett parti och stöder deras uppfattning: Kalla hem ambassadören och klargör grunderna för svensk tryckfrihet.
fredag, augusti 21, 2009
Tvångsutbildning
Siwe raljerar med Socialdemokraternas försök till rättvisetänkande. Det missunnar jag ingen att roa sig med, på DN ingår det rentav i uppdraget. Men är det nödvändigt att göra det med en till dumhet gränsande förenkling?
När S vill ha en IT-plan slår Siwe bort det: ”En skoluppgift är en skoluppgift. Eleverna tycker inte den är ett enda dugg roligare för att den utförs med dator i stället för med penna, block och bok.”
Roligt eller ej - det finns det inga mätningar på. Däremot har det konstaterats att lågpresterande pojkar gör bättre ifrån sig vid datorn än med ”penna, block och bok” som de vant sig vid är någon sorts tortyrredskap. För en dyslektiker kan skillnaden i verktyg vara ett helt dagsverke.
”Risken med att fokusera på inlärning genom IT är att innehållet försvinner, att lärare och elever fastnar i tekniken.”
Låt oss därför koncentrera oss på själva lärandet och välja metod efter behov. Fast i tekniken är den som sätter tjugofem barn i raka bänkrader för att lösa samma uppgift i varsin bok.
”Det är viktigare att skriva begripligt än att kunna olika designprogram.”
Det är viktigare att argumentera begripligt än att konstruera motsättningar.
”Att tvångsfortbilda tvekande lärare i IT bara för sakens skull är att kasta bort pengar. De lärarna kommer att göra ett sämre jobb när de inte får välja det undervisningssätt som passar dem.”
Att tvångsutbilda barn är däremot billigt och bra, åtminstone på kort sikt. Resultaten är som bekant inte lysande. Saken är nämligen den att de gör ett mycket sämre jobb om de aldrig erbjuds en lärstil som passar dem.
När S vill ha en IT-plan slår Siwe bort det: ”En skoluppgift är en skoluppgift. Eleverna tycker inte den är ett enda dugg roligare för att den utförs med dator i stället för med penna, block och bok.”
Roligt eller ej - det finns det inga mätningar på. Däremot har det konstaterats att lågpresterande pojkar gör bättre ifrån sig vid datorn än med ”penna, block och bok” som de vant sig vid är någon sorts tortyrredskap. För en dyslektiker kan skillnaden i verktyg vara ett helt dagsverke.
”Risken med att fokusera på inlärning genom IT är att innehållet försvinner, att lärare och elever fastnar i tekniken.”
Låt oss därför koncentrera oss på själva lärandet och välja metod efter behov. Fast i tekniken är den som sätter tjugofem barn i raka bänkrader för att lösa samma uppgift i varsin bok.
”Det är viktigare att skriva begripligt än att kunna olika designprogram.”
Det är viktigare att argumentera begripligt än att konstruera motsättningar.
”Att tvångsfortbilda tvekande lärare i IT bara för sakens skull är att kasta bort pengar. De lärarna kommer att göra ett sämre jobb när de inte får välja det undervisningssätt som passar dem.”
Att tvångsutbilda barn är däremot billigt och bra, åtminstone på kort sikt. Resultaten är som bekant inte lysande. Saken är nämligen den att de gör ett mycket sämre jobb om de aldrig erbjuds en lärstil som passar dem.
torsdag, augusti 20, 2009
Trots, tröst, möjlighet
Någon gång under sommaren hade SvD en läsvärd understreckare om Adorno. Filosofen som bland mycket blivit känd för sitt yttrande att poesiskrivande är barbariskt efter Auschwitz. Jag har tidigare resonerat om det, kommit med motförslaget att kanhända är endast poesin möjlig efter förnuftets sammanbrott. I artikeln tolkar kritikern Halldin yttrandet som att Adorno menar att ”världen efter Auschwitz har blivit en ovärdig plats för mänskligt liv” och diktande om skönheten blir en bortförklaring av ondskan. Den enda trösten är att gå rakt på det förfärliga och först med ”oförsonande medvetenhet om negativiteten” drista sig till att hålla fast möjligeten att något kan vara bättre.
Detta innebär på inget vis att Adorno skulle vara emot konsten. Tvärtom tänkte han att ett konkret politiskt tänkande inte är något värt utan att balanseras av tron på konsten som transcenderande kraft - märk väl utan banal optimism. ”Konsten utgör det trotsiga motstånd som paradoxalt nog visat sig möjlig. Det trösterika i stora konstverk ligger inte så mycket i vad de uttalar som i att de kunnat avtvingas världen sådan den är.”
Författaren Imre Kertesz som lyckats skriva prosa om personlighetens nedbrytning i koncentrationsläger, säger: /Om vi ska lära för livet/ ”borde jag hela tiden, uteslutande, ha fått lära mig om Auschwitz.”
Detta är den oförsonande medvetenheten.
Det finns företeelser du inte kan ta dig till annat med än att se. Inte vända bort blicken.
Detta innebär på inget vis att Adorno skulle vara emot konsten. Tvärtom tänkte han att ett konkret politiskt tänkande inte är något värt utan att balanseras av tron på konsten som transcenderande kraft - märk väl utan banal optimism. ”Konsten utgör det trotsiga motstånd som paradoxalt nog visat sig möjlig. Det trösterika i stora konstverk ligger inte så mycket i vad de uttalar som i att de kunnat avtvingas världen sådan den är.”
Författaren Imre Kertesz som lyckats skriva prosa om personlighetens nedbrytning i koncentrationsläger, säger: /Om vi ska lära för livet/ ”borde jag hela tiden, uteslutande, ha fått lära mig om Auschwitz.”
Detta är den oförsonande medvetenheten.
Det finns företeelser du inte kan ta dig till annat med än att se. Inte vända bort blicken.
onsdag, augusti 19, 2009
Scener ur ett äktenskap - eller Brott och straff?
Åklagare Hillegren försöker reda ut begreppen i en ny debattartikel. Vad han ville var att påvisa svårigheter med beviskrav och straffsatser, inte alls att förändra synen på våldtäkt. Bra. Men en person som gjort mycket för den moderna synen på våldtäkt är professor Leijonhufvud, och hon utmålas i artikeln som okunnig och oförsonlig och med en ”bisarr syn på sexualitet”! Detta till skillnad från gentlemannen själv som gjort ”fåfänga försök att hyfsa debatten”. Ehm...
Hillegrens exempel rörde som bekant en händelse mellan ett bekant par som är i enrum. Hans nya poäng är, om jag förstått det rätt, att det är svårt att få fram bevis. Förvisso, när ord står mot ord.
Inom äktenskapet, inom parförhållandet, mellan hemmets väggar är allt möjligt. Innerlig lycka, raffinerad terror, tristess och kamratskap, tjänster och gentjänster, gömda och glömda oförrätter och delikata små förrätter. Det går att berätta men inte bevisa något om det.
Lagstiftningen är så viktig därför att den visar att det finns en gräns mellan samliv och samhälle. På ena sidan ointressant vardag, parrelationens små förhandlingar, sådant som ska sväljas vid en försoning eller överses med när det finns annat som är fint. På andra sidan ett möjligt brott som kan redas ut. Det är svårt att få fram bevis, men att avstå från anmälan eller undersökning vore inte opartiskt, utan att ge ena parten rätt från början.
Lagen kan ses som gränsen mellan offentligt och privat. Det är den som gör oss till medborgare, inte bara familjemedlemmar.
Hillegrens exempel rörde som bekant en händelse mellan ett bekant par som är i enrum. Hans nya poäng är, om jag förstått det rätt, att det är svårt att få fram bevis. Förvisso, när ord står mot ord.
Inom äktenskapet, inom parförhållandet, mellan hemmets väggar är allt möjligt. Innerlig lycka, raffinerad terror, tristess och kamratskap, tjänster och gentjänster, gömda och glömda oförrätter och delikata små förrätter. Det går att berätta men inte bevisa något om det.
Lagstiftningen är så viktig därför att den visar att det finns en gräns mellan samliv och samhälle. På ena sidan ointressant vardag, parrelationens små förhandlingar, sådant som ska sväljas vid en försoning eller överses med när det finns annat som är fint. På andra sidan ett möjligt brott som kan redas ut. Det är svårt att få fram bevis, men att avstå från anmälan eller undersökning vore inte opartiskt, utan att ge ena parten rätt från början.
Lagen kan ses som gränsen mellan offentligt och privat. Det är den som gör oss till medborgare, inte bara familjemedlemmar.
tisdag, augusti 18, 2009
Betyg är inte allt
Det tar sig! Nu har DN:s ledarskribent insett att det inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas några rättvisa betyg. Eller snarare - rättvisande.
Betyg bygger på sortering efter en normerande mall. Vill vi ha korrekta betyg på samma underlag då får allt pedagoger och barn ta och göra samma saker. Turkiet och Kuba lär ska ha detaljerade kursplaner lektion för lektion. Bara att bocka av. Vill vi däremot behålla någon som helst pedagogisk frihet och brukardemokrati i skolorna kommer barnen att arbeta med olika saker och mallen att influeras av det, påverkas av situationen eller godtycket. (För att inte tala om det bedrägliga förfarandet att manipulera betyg för att ragga fler elever!)
Nu skriver inte DN att betygen ska bort. Så långt har det inte gått. Men ”Betyg är ju inte allt” är långt nog för att komma från det hållet!
Mer skola i DN: såhär kan man också undervisa i matematik!
- - -
Hatkampanjer lönar sig. Sjöstedt rapporterar från NY-Times att det verkar som om Obama börjar vackla om sjukvårdsreformen. Förbannat sorgligt.
Betyg bygger på sortering efter en normerande mall. Vill vi ha korrekta betyg på samma underlag då får allt pedagoger och barn ta och göra samma saker. Turkiet och Kuba lär ska ha detaljerade kursplaner lektion för lektion. Bara att bocka av. Vill vi däremot behålla någon som helst pedagogisk frihet och brukardemokrati i skolorna kommer barnen att arbeta med olika saker och mallen att influeras av det, påverkas av situationen eller godtycket. (För att inte tala om det bedrägliga förfarandet att manipulera betyg för att ragga fler elever!)
Nu skriver inte DN att betygen ska bort. Så långt har det inte gått. Men ”Betyg är ju inte allt” är långt nog för att komma från det hållet!
Mer skola i DN: såhär kan man också undervisa i matematik!
- - -
Hatkampanjer lönar sig. Sjöstedt rapporterar från NY-Times att det verkar som om Obama börjar vackla om sjukvårdsreformen. Förbannat sorgligt.
måndag, augusti 17, 2009
Mer eller mindre god marknad
Stollentuna rapporterar så fint från världens längsta bokbord att jag bjuder på fotot från -02 när jag hade såhär roligt på den tillställningen.Som marknad för egna poesisamlingar var det värdelöst – folk jagade begagnade barnböcker och lustiga almanackor – men en härlig mötes- och boksnackplats.
Denna gång fanns Sälj hela skiten att köpa. Granskningen av privatiseringarna av välfärden av Brink, Ergon m fl. Är du intresserad av boken, kolla här – men liksom Stollentuna undrar jag varför en bok ska ha en blogg.
Just nu läser jag en blogg som blev en bok, Magnus Ugglas inlägg från -07, bitvis riktigt roligt och med ett fint förhållande till fansen. MUgglas nya blogg finns här, där han bl a skrivit om avhoppet från Spotify. Det är en bransch jag inte begriper alls, men efter vad det ser ut är han förbannad för att de stora företagen alltid tjänar mest.
Japp! De kan minsann konsten att sälja hela skiten, något vi här på Politik och poesi brukar kalla för kapitalism.
söndag, augusti 16, 2009
Anklaga åklagaren!
Kammaråklagare Hillegren liknar våldtäkt inom äktenskapet vid en ordningsförseelse. Tillräckligt många politiker har reagerat – nyheten fanns i Dagen! – så i sakfrågan behövs inga ytterligare deklarationer.
Men åklagarens följdkommentar till sitt eget yttrande är ett exempel på det pinsamma gåpåandet hos den som försöker förbättra genom att förvärra. Hör här: Att inte acceptera ett nej ”är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel”.
En gentlemannaregel - en intern överenskommelse mellan fina herrar om att frivilligt avstå från att göra de små liven illa.
Män kan inte våldtas, som bekant. Men män som Hillegren kanske man kan sätta i en garderob och bara lyssna på sig själva resten av livet. Det vore straff nog.
Men åklagarens följdkommentar till sitt eget yttrande är ett exempel på det pinsamma gåpåandet hos den som försöker förbättra genom att förvärra. Hör här: Att inte acceptera ett nej ”är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel”.
En gentlemannaregel - en intern överenskommelse mellan fina herrar om att frivilligt avstå från att göra de små liven illa.
Män kan inte våldtas, som bekant. Men män som Hillegren kanske man kan sätta i en garderob och bara lyssna på sig själva resten av livet. Det vore straff nog.
lördag, augusti 15, 2009
Augusti
Augusti rymmer sin egen glödande mystik
Morgnarnas djupa tystnad bryts av oroliga vindbyar
Tranornas rop ekar och Pomona regerarfredag, augusti 14, 2009
Frihet och/eller dumhet
Hatgrupperna blir fler i USA. Nåja, inte bara där - konservatism och nationalism ökar hela vägen från Ural. Det specifika med Förenta staterna är att den antihumanistiska vågen verkar hänga ihop med den relativt nyligen installerade presidenten.
Inte trodde jag det var något särskilt märkvärdigt med den välborstade yankeen Obama, utom att både pigmentet och hjärncellerna var starkare än hos föregångaren. Men onekligen imponerar han genom att framkalla sådan motvilja bland såväl mediamoguler som fotfolk.
När Obama försöker reformera ett sjukvårdssystem som är ett av de sämsta inom i-världen blir han kallad både fascist och marxist. Här har en folkstorm som inte enbart är rasistisk blåsts upp genom absurda konspirationsteorier framförda också i respekterade media. Så kallade vanliga medborgare försvarar sitt land och dess orättvisor, måna om sina ynka skattekronor och den allmänna andan av sköt-dig-själv-tills-du-dör-av-det. Ett av deras argument är att reformerad sjukvård blir som i Ryssland (där man åtminstone tidigare hade hyfsad tillgång till vård??)
Ett rykte som ökar mot styv kuling är att Obama inte alls är född på Hawaii, utan i Kenya. Om ryktet är sant, ja då kan han - simsalabim - inte vara Förenta Staternas president, enligt en tolkning av konstitutionen att medborgarskap sitter i födelselandet.
Hans födelsecertifikat har publicerats men antas förstås vara falskt av högerreaktionen.
”Inte bara det: tidningarna på Hawaii förfalskades också och läkarna svors till tystnad” förmedlar usablogg om envetenheten hos den så kallade Birthers-rörelsen som nu omattar miljontals usa:ner.
Den hysteriska diskussionen handlar om var Obama är född och om han är en bedragare. Den tar vad jag hunnit se inte upp något om förändringar i den otidsenliga konstitutionen, utan grundantagandet är ett och detsamma: endast den som är född på den mark USA stulit av ursprungsbefolkningen är värdig presidentämbetet!
Martin Gelin på USA-bloggen känner sig föranlåten att påpeka att USA:s medborgare inte är mer korkade än folk är mest. Givetvis är det så. ”Den ’korkade’ medelamerikanen är ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade problem” säger han, en fälla jag helst vill undvika. Samtidigt har han den intressanta infallsvinkeln att det möjligen är enklare att vara ignorant i USA än exempelvis här i landet.
Som välindoktrinerad usa:n kan man välja att se också det som en frihet, nu i sin yttersta potens: att få va hur dum som helst.
Det obehagliga är att när de där människorna matats tillräckligt, är de beredda att dö som flugor. För friheten. Eller dumheten.
Inte trodde jag det var något särskilt märkvärdigt med den välborstade yankeen Obama, utom att både pigmentet och hjärncellerna var starkare än hos föregångaren. Men onekligen imponerar han genom att framkalla sådan motvilja bland såväl mediamoguler som fotfolk.
När Obama försöker reformera ett sjukvårdssystem som är ett av de sämsta inom i-världen blir han kallad både fascist och marxist. Här har en folkstorm som inte enbart är rasistisk blåsts upp genom absurda konspirationsteorier framförda också i respekterade media. Så kallade vanliga medborgare försvarar sitt land och dess orättvisor, måna om sina ynka skattekronor och den allmänna andan av sköt-dig-själv-tills-du-dör-av-det. Ett av deras argument är att reformerad sjukvård blir som i Ryssland (där man åtminstone tidigare hade hyfsad tillgång till vård??)
Ett rykte som ökar mot styv kuling är att Obama inte alls är född på Hawaii, utan i Kenya. Om ryktet är sant, ja då kan han - simsalabim - inte vara Förenta Staternas president, enligt en tolkning av konstitutionen att medborgarskap sitter i födelselandet.
Hans födelsecertifikat har publicerats men antas förstås vara falskt av högerreaktionen.
”Inte bara det: tidningarna på Hawaii förfalskades också och läkarna svors till tystnad” förmedlar usablogg om envetenheten hos den så kallade Birthers-rörelsen som nu omattar miljontals usa:ner.
Den hysteriska diskussionen handlar om var Obama är född och om han är en bedragare. Den tar vad jag hunnit se inte upp något om förändringar i den otidsenliga konstitutionen, utan grundantagandet är ett och detsamma: endast den som är född på den mark USA stulit av ursprungsbefolkningen är värdig presidentämbetet!
Martin Gelin på USA-bloggen känner sig föranlåten att påpeka att USA:s medborgare inte är mer korkade än folk är mest. Givetvis är det så. ”Den ’korkade’ medelamerikanen är ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade problem” säger han, en fälla jag helst vill undvika. Samtidigt har han den intressanta infallsvinkeln att det möjligen är enklare att vara ignorant i USA än exempelvis här i landet.
Som välindoktrinerad usa:n kan man välja att se också det som en frihet, nu i sin yttersta potens: att få va hur dum som helst.
Det obehagliga är att när de där människorna matats tillräckligt, är de beredda att dö som flugor. För friheten. Eller dumheten.
torsdag, augusti 13, 2009
Farligaste ögonblicket
Som så många andra har jag just börjat arbeta. Då är nyheten om skolbranden i Hovsjö förfärlig. När det drar ihop sig till hösttermin och alla ska samlas igen, när barnen börjat se fram emot det - då finns ingen skola kvar.
Branden var ett slag för Hovsjö. Stadsdelen har kämpat med sitt rykte, och trots sociala problem utmärker den sig för en viss sammanhållning, vilket inte är helt ovanligt i miljonprogramsområdena.
Skolan var nyrenoverad och en massa ungdomar hade under sommaren frivilligt jobbat med uppsnyggning i området.
Det är något jag känner igen i detdär.
Det farligaste ögonblicket är just när vi tror att vi börjat bygga upp något.
En skolbrand av sådana dimensioner har jag aldrig upplevt. Men jag vet att för dem som krossar fönster känns det aldrig så nödvändigt som när nya rutor har satts in för 350 000 kronor. Jag har märkt att det mörka behovet att elda och slå sönder på lekplanen aldrig är så starkt som när den är städad, nymålad och planterad.
Ett förtvivlans trots, ett ångestens motstånd. Det får inte gå bra. Det får inte vara bra, vi måste bevisa att vi är värst, oss lurar dom inte, det var så länge sen det gick för långt...
Nej, jag säger inte att jag förstår det. Men jag känner dessvärre igen det.
Fler tänkbara orsaker till skolbränder finns hos Röda Malmö
- - -
Missa inte Stockholmsvänstern om romernas rättigheter!
Branden var ett slag för Hovsjö. Stadsdelen har kämpat med sitt rykte, och trots sociala problem utmärker den sig för en viss sammanhållning, vilket inte är helt ovanligt i miljonprogramsområdena.
Skolan var nyrenoverad och en massa ungdomar hade under sommaren frivilligt jobbat med uppsnyggning i området.
Det är något jag känner igen i detdär.
Det farligaste ögonblicket är just när vi tror att vi börjat bygga upp något.
En skolbrand av sådana dimensioner har jag aldrig upplevt. Men jag vet att för dem som krossar fönster känns det aldrig så nödvändigt som när nya rutor har satts in för 350 000 kronor. Jag har märkt att det mörka behovet att elda och slå sönder på lekplanen aldrig är så starkt som när den är städad, nymålad och planterad.
Ett förtvivlans trots, ett ångestens motstånd. Det får inte gå bra. Det får inte vara bra, vi måste bevisa att vi är värst, oss lurar dom inte, det var så länge sen det gick för långt...
Nej, jag säger inte att jag förstår det. Men jag känner dessvärre igen det.
Fler tänkbara orsaker till skolbränder finns hos Röda Malmö
- - -
Missa inte Stockholmsvänstern om romernas rättigheter!
tisdag, augusti 11, 2009
Pittkultur
Malte Perssons beskriver i en artikel positioneringen och åsiktskonsumtionen i media; namnet som varumärke, uppmärksamheten som valuta. Mest gillar jag det han skriver, men ett spontant irritationsmoment är att han inleder med en kritik mot vänstern. Nog för att det finns småskurna vänsterskribenter, men det är inte vi som äger media. En annan irritation är att han avslutar med en känga till bloggosfären, det vill säga alla vi uppmärksamhetssuktare som inte får skriva i Expressen utan befinner oss på ett ”kaotiskt basarområde”. Ja var skulle vi annars befinna oss, helst hålla klaffen kanske? Men bortsett från det - det mesta är bra.
Det tycker inte Marcus Birro, som slänger ur sig en åldershatande förolämpningssvada under namnet ”pittmönstring”. Inte skulle jag bry mig, om det inte vore för att Birro lyfts fram som folklig poet och även själv braverar med att han minsann haft uppläsningar på såväl Dan Andersson-veckan som Allsång på Skansen. Birro är alltså inte direkt nån outsider, trots sina anklagelser mot Persson för intellektuellt förtryck, och hans misstanke att Persson lider av dålig självkänsla bumerangar väl mot honom själv.
Näste man på plan är Eklund som i SvD hävdar att Birro saknar poäng. Hans egen poäng är att vi bör återgå till den behagliga situation när den som vet mest om litteratur får utnämna vad som är bra och dåligt utan att bli emotsagd.
Just en fin smet av självkänslor! Persson framför berättigade klagomål på den åsiktsmarknad han själv befinner sig på, Birro går ut starkt som antiintellektuell utan att våga släppa taget om den grupp han gärna vill tillhöra, och Eklund tar Birro, av alla, till intäkt för att objektiv ”kunskap om” måste återupprättas. Så kanhända är det dumt att hänga på. Men min blogg är så liten att den märks nog inte alls.
Efter avslutad pittmönstring är herrarna välkomna till basaren. Den är en något mer direkt och oförblommerad marknad, och här finns både politik och poesi.
- - -
Apropå kulturintresse, glöm inte i dessa prinsessiga förlovningstider att Haga ska vara park. Annars flyttar väl Madeleine Bernadotte in på Skansen endera dagen. Namnlista finns här
Det tycker inte Marcus Birro, som slänger ur sig en åldershatande förolämpningssvada under namnet ”pittmönstring”. Inte skulle jag bry mig, om det inte vore för att Birro lyfts fram som folklig poet och även själv braverar med att han minsann haft uppläsningar på såväl Dan Andersson-veckan som Allsång på Skansen. Birro är alltså inte direkt nån outsider, trots sina anklagelser mot Persson för intellektuellt förtryck, och hans misstanke att Persson lider av dålig självkänsla bumerangar väl mot honom själv.
Näste man på plan är Eklund som i SvD hävdar att Birro saknar poäng. Hans egen poäng är att vi bör återgå till den behagliga situation när den som vet mest om litteratur får utnämna vad som är bra och dåligt utan att bli emotsagd.
Just en fin smet av självkänslor! Persson framför berättigade klagomål på den åsiktsmarknad han själv befinner sig på, Birro går ut starkt som antiintellektuell utan att våga släppa taget om den grupp han gärna vill tillhöra, och Eklund tar Birro, av alla, till intäkt för att objektiv ”kunskap om” måste återupprättas. Så kanhända är det dumt att hänga på. Men min blogg är så liten att den märks nog inte alls.
Efter avslutad pittmönstring är herrarna välkomna till basaren. Den är en något mer direkt och oförblommerad marknad, och här finns både politik och poesi.
- - -
Apropå kulturintresse, glöm inte i dessa prinsessiga förlovningstider att Haga ska vara park. Annars flyttar väl Madeleine Bernadotte in på Skansen endera dagen. Namnlista finns här
måndag, augusti 10, 2009
Vänsterfeminism x 3
Eva-Britt Svensson skriver om hur genant lite de svenska politikerna gör för jämställdheten inom EU. Borgare som vill ha gemensamma regler för hela unionen gör sedan ingenting för att använda dem och åtminstone försöka bidra till rättvisa villkor för kvinnor och män. Eva-Britt som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott har en annan dagordning – läs ETC.
Lars Ohly sa i sitt sommartal i Gnesta att den nya regering vi siktar på ska ta som en av sina viktigaste uppgifter att minska skillnaderna i makt, inflytande och lön mellan kvinnor och män. Den politiken måste börja i hemmen, med villkor som gör det naturligt att dela lika på hemarbete och vård av barn. Den viktigaste förändringen är en individualiserad föräldraförsäkring, men också en utbyggd förskola med en god pedagogik. Läs mer här.
Josefin Brink kopplar greppet om arbetsgivar-Alliansens förhållande till sjukdom. Hon skriver i Folkbladet
Lars Ohly sa i sitt sommartal i Gnesta att den nya regering vi siktar på ska ta som en av sina viktigaste uppgifter att minska skillnaderna i makt, inflytande och lön mellan kvinnor och män. Den politiken måste börja i hemmen, med villkor som gör det naturligt att dela lika på hemarbete och vård av barn. Den viktigaste förändringen är en individualiserad föräldraförsäkring, men också en utbyggd förskola med en god pedagogik. Läs mer här.
Josefin Brink kopplar greppet om arbetsgivar-Alliansens förhållande till sjukdom. Hon skriver i Folkbladet
söndag, augusti 09, 2009
...hade vi flugit
Vore vi tornseglare
de som sover i luften
parar sig där fastän ingen har sett det
vore vi, hade vi flugit
skrev jag i dikten Höststrategi*.
Idag skriker tornseglarna högt och vilt i bona under takpannorna. Men ett litet ägg gick förlorat, låg krossat nedanför i gräset, och innanför skalkraset fanns embryot, tornseglaren som aldrig kommer att flyga.
Vingen liknar en hand, näbben är bara ett blänk. Ögonen en rymdvarelses, lika stora som på den fågel som kunde ha blivit.
Vore vi tornseglare, hade vi flugit.
Idag skriker tornseglarna högt och vilt i bona under takpannorna. Men ett litet ägg gick förlorat, låg krossat nedanför i gräset, och innanför skalkraset fanns embryot, tornseglaren som aldrig kommer att flyga.
Vingen liknar en hand, näbben är bara ett blänk. Ögonen en rymdvarelses, lika stora som på den fågel som kunde ha blivit.
Vore vi tornseglare, hade vi flugit.
*ur Möjligt Land -01
lördag, augusti 08, 2009
Lätta att trötta ut, minsann
Jämställdhet blir aldrig en moderat valfråga, spår Alliansfritt Sverige.
Det skulle iallafall vara mycket svårt.
På ledarplats i SvD varnas Moderaterna för att de senaste dagarnas jämställdhetsutspel är oförsiktiga. De måste tänka på sina borgerliga väljare – som helt enkelt kan ”få nog”.
Det är inte jag som säger det, utan deras egen tidning:
borgarna tröttnar på jämställdhetstjatet innan det ens börjat!
Det skulle iallafall vara mycket svårt.
På ledarplats i SvD varnas Moderaterna för att de senaste dagarnas jämställdhetsutspel är oförsiktiga. De måste tänka på sina borgerliga väljare – som helt enkelt kan ”få nog”.
Det är inte jag som säger det, utan deras egen tidning:
borgarna tröttnar på jämställdhetstjatet innan det ens börjat!
torsdag, augusti 06, 2009
Kultur är hälsa
Företagarmegafonen Timbro har gjort det igen. Räknat ut hur vi låg- & medelavlönade medborgare bör omfördela välbehövliga resurser mellan oss, så att krisen för guds skull inte ska märkas för dem som har mest!
Idag är det Idergard som går ut i debatt med det för högern föga överraskande budskapet: "Behåll välfärden genom att dra in på kultur och fritid!"
Det låter väl återbrukat, jag tycker moderaterna har sagt det i varenda budgetdebatt vartenda år, kris eller ej. Gärna med lite populistanstrykning: Vill ni ha en ishall för kärnfriska killar eller vill ni som vi ta vård om våra gamla? Ska pengarna gå till bleka poeter och musiker som pysslar i sina källare eller ska barnen i förskolan få sina uteleksaker?
Alltså, den motsättning högern tycker sig se mellan välfärd och kultur-fritid är ingen nyhet, om nu DN-opinion trodde det. Allt detta handlar om folkhälsofrågor!
Men när borgarväljarna börjar känna sig lite matta efter all mödosam skatteplanering kan de själva köpa sin rekreation, gärna så långt bort att de slipper besväras av att ogifta mammor står och röker utanför Ica. Vilket de stundom gör när parkleken stängt.
För så kallade vanliga kommunmedborgare är det kultur, gemensamma fritidsaktiviteter och föralldel även idrott som gör oss friskare, klokare och modigare. Det behövs. Det är en helhet.
Till kultur, motion, natur och lite bildning därtill hör att kunna vandra omkring i Hagaparken. Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
Idag är det Idergard som går ut i debatt med det för högern föga överraskande budskapet: "Behåll välfärden genom att dra in på kultur och fritid!"
Det låter väl återbrukat, jag tycker moderaterna har sagt det i varenda budgetdebatt vartenda år, kris eller ej. Gärna med lite populistanstrykning: Vill ni ha en ishall för kärnfriska killar eller vill ni som vi ta vård om våra gamla? Ska pengarna gå till bleka poeter och musiker som pysslar i sina källare eller ska barnen i förskolan få sina uteleksaker?
Alltså, den motsättning högern tycker sig se mellan välfärd och kultur-fritid är ingen nyhet, om nu DN-opinion trodde det. Allt detta handlar om folkhälsofrågor!
Men när borgarväljarna börjar känna sig lite matta efter all mödosam skatteplanering kan de själva köpa sin rekreation, gärna så långt bort att de slipper besväras av att ogifta mammor står och röker utanför Ica. Vilket de stundom gör när parkleken stängt.
För så kallade vanliga kommunmedborgare är det kultur, gemensamma fritidsaktiviteter och föralldel även idrott som gör oss friskare, klokare och modigare. Det behövs. Det är en helhet.
Till kultur, motion, natur och lite bildning därtill hör att kunna vandra omkring i Hagaparken. Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
onsdag, augusti 05, 2009
Rävarnas Sverige
Körde under ettpar dagar genom några av de mest fascinerande delarna av landet, de nedlagda jordbrukens och stängda hyttornas Sverige, det höggradigt produktiva och lönsamma storskogsbrukets Sverige, det småföretagande, folkliga, kollektiva och kooperativa Sverige.Varje gång samma fråga: Vad lever folk på? Oftast är svaret: Varandra. Den ene lagar bilen åt den som passar barnen åt dem som gör så mycket plåt eller pizza som bilreparatören behöver.
Ibland är svaret: Kringfolk. Det vill säga, hela byn samlar sig under säsong kring turistinsatsen för att resten av året köra snöskoter, jaga och i leva av varandra.
Men ibland går svaret inte att avläsa för kringfolk som vi. Inga jobb finns att leva på, men folk gör det ändå. Då tar vi till svaret: vadsomhelst. Byn som ifjol hade bästa hemgjorda glassbaren har i år hemgjord honung, linnedukar eller bäversafari. Vadsomhelst är allt som du kan göra själv och ställa om, sådant som med nödvändiga lån, bidrag och skatteregler ger bäring ett år eller två tills turisterna har sett det och sviker eller reglerna ändras. Då måste du hitta på nästa. Här kommer och försvinner i företag i en takt som får storföretagens nedläggelser att te sig som dinosaurier i tempo. Här blir folk avskedade, går i konkurs, hänger sig, flyttar, går ihop med grannen, hittar på något annat, biter sig i svansen, börjar om, ty med en bäversvans och en slagborr kan man utföra om inte mirakel så åtminstone de hemgjorda handskar som ger levebröd ett tag till.
Glest utspridda byar i skogen, hur långt har de till jobbet? Sex eller tio mil? Till närmaste akutapotek, tjugo mil. Men avståndet mellan skolorna, omkring fem mil, tyder på ett grundläggande välstånd.
Landsändan är inte lönsam men skolorna är en minsta gemensam nödvändighet. När skolan läggs ner dör byn, människor ger upp.
En kommun har rätt som säger att de små avlägsna byskolorna tär på resurserna. På skolpengen, på skolförvaltningens resurser ja. Men de ska drivas som en gemensam kommunal insats för arbetsmarknadens och folkhälsans skull – om man överhuvudtaget menar allvar med att det är viktigt att hålla bygden vid liv så att folk kan klara sig själva.
Folk är inga offer. De är listiga, och finner oftast på något.
lördag, augusti 01, 2009
Lisseko och bespegling - folkkultur
Det är folkmusikfest i Stjärnsund. Det är polska i bygdegården, irländsk fiolverkstad, tango i kyrkan och saxofon i smedjan.
Nere på bruket kommer visst en en mycket liten prideparad…
Nere på bruket kommer visst en en mycket liten prideparad…
På morgonen är det kulningskurs. Gälla men melodiska lockrop ekar tillbaka mot oss över tjärnen. Att kula är en medeltida fäbodskommunikation. Den var ett sätt att kalla på djur och människor, men också att långa timmar förströ sig med sitt eget eko, eller att skrämma bort varg och vättar och sätta sig i respekt. Den ropande sången har motsvarigheter i alla länder där människor lämnats ensamma på hedar, högslätter eller i villande skogen med ansvaret för en boskapsflock. 
Här anger läraren tonhöjden:
En serie mystiska installationer finns ute på udden, brukspatronernas gamla gravsättningsplats. Mellan två björkar har älvorna bildat formation
och i kanalen mångfaldigas näckrosorna, svajar, sätts i rörelse
Den folkliga kulturen, den äkta och älskliga, går inte att renodla, hålla isär, sätta i reservat.
Varje nationalist må bäva inför detta: människor känner uppriktig glädje i att låta sig inspireras av samma intryck och låna varandras uttryck. Hela tiden, växlande som vädret, lika naturligt som det.
torsdag, juli 30, 2009
Hälsning från det förflutna
Glöm inte Rostsverige. Mycket fina bilder från en industrialism på tillbakagång, ett stillastående folkhem.
Här är ännu en replik från bondesverige:
Ena grindstolpen in mot den övergivna gården. Ingen grind, bara gran
Främre delen av ladan. Hallonsnår, nässlor och regn
Ovanligt med så fin inkörsport. Idag är den låst, men gråbo och nässlor tar sig igenom
Inre delen av ladan, här har rönnarna tagit över
Ett väl tillbommat dass
Fina beslag på ådrade dörrar
I stugan var ingen hemma. Slyet knackar på. Den lilla sidodörren vetter mot en igenväxt terrass, ett senare tillägg. Förstubron hade i stort sett rasat. Men där fann vi en sista öl på verandaräcket. Som om någon just rest sig och gått. 
Här är ännu en replik från bondesverige:
Ena grindstolpen in mot den övergivna gården. Ingen grind, bara gran
Främre delen av ladan. Hallonsnår, nässlor och regn
Ovanligt med så fin inkörsport. Idag är den låst, men gråbo och nässlor tar sig igenom
Inre delen av ladan, här har rönnarna tagit över
Ett väl tillbommat dass
Fina beslag på ådrade dörrar
I stugan var ingen hemma. Slyet knackar på. Den lilla sidodörren vetter mot en igenväxt terrass, ett senare tillägg. Förstubron hade i stort sett rasat. Men där fann vi en sista öl på verandaräcket. Som om någon just rest sig och gått. Eller... om det är en regnfylld sejdel med en fimp i...
Maila inte ministryt
Han gjorde det! Förre chefen för språkrådet Olle Josephson har JO-anmält regeringskansliet för brott mot nya språklagen eftersom de ännu skyltar med sina engelska mejladresser. Detta lovade han i en språkspalt redan i maj eftersom det är ”en enkel liten skitfråga med stort symbolvärde” och ”syftet med språklagen är att slå vakt om ett mångspråkigt Sverige med svenska som huvudspråk.”
I papperstidningen står att regeringskansliet vill behålla adresserna så länge Sverige är ordförandeland i EU för att ”inte äventyra något”. Man frågar sig vad? Kan utlänningarna inte göra en korrekt avskrift?
I nätupplagan står det att saken är under utredning. Det låter bra… men det var den redan i maj.
I papperstidningen står att regeringskansliet vill behålla adresserna så länge Sverige är ordförandeland i EU för att ”inte äventyra något”. Man frågar sig vad? Kan utlänningarna inte göra en korrekt avskrift?
I nätupplagan står det att saken är under utredning. Det låter bra… men det var den redan i maj.
onsdag, juli 29, 2009
Demokrati eller överstatlighet
EU använder miljarder av våra skattepengar för att göra medborgarna mer positiva till överstatlighet. Den legitima informationen om EU:s verksamhet glider ofta över i politisk propaganda. Informationsmaterial om EU:s historia blir en uppräkning av de framsteg som unionen åstadkommit. Därtill kommer den helt uppenbara propagandan, bland annat ekonomiskt stöd till tankesmedjor och organisationer som verkar för att mer makt ska flyttas över till EU.
Men när EU-medborgarna får en chans att säga sitt brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet, ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel. Därför ska vi upplysas om unionens förträfflighet, för våra egna pengar.
Har jag skrivit detta? Verkar troligt, rabiat socialist och nej-sägare som jag är. Konspiratorisk, som det kallas när jag utgår från att propaganda begagnas i maktutövningen. För att inte tala om krigshetsare, som jag blivit kallad när jag visar internationell solidaritet utanför unionens gränser och återkommande kritiserar unionens rasistiska strukturer.
Men nu är det inte jag som skrivit ovanstående. Jag har klippt och klistrar ur en SvD-ledare som stöder sig på en Timbro-rapport. Häpp!
Men när EU-medborgarna får en chans att säga sitt brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet, ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel. Därför ska vi upplysas om unionens förträfflighet, för våra egna pengar.
Har jag skrivit detta? Verkar troligt, rabiat socialist och nej-sägare som jag är. Konspiratorisk, som det kallas när jag utgår från att propaganda begagnas i maktutövningen. För att inte tala om krigshetsare, som jag blivit kallad när jag visar internationell solidaritet utanför unionens gränser och återkommande kritiserar unionens rasistiska strukturer.
Men nu är det inte jag som skrivit ovanstående. Jag har klippt och klistrar ur en SvD-ledare som stöder sig på en Timbro-rapport. Häpp!
tisdag, juli 28, 2009
Jag ger mig, klart flickstackarn måste få ett slott...
Solna är en kommun med flera begivenheter, däribland några slott.
På Karlberg, som ligger på gränsen till Stockholm, kan man se militärpojkarna öva i närheten av gravstenen för Karl XII:s hund, ett djur som han visade större aktning än de flesta människor.
Hufvudsta gård ligger vackert nere vid bassängbad och ridstall, och även om Wiboms inte längre håller lamor gående i parken finns den lilla stugan i skogen kvar, den där Anckarström och de sammansvurna planerade mordet på Gustav III.
Mer livaktiga minnen av Gustav III finns på Haga som är ett härligt utflyktsmål… iallafall till nästa sommar, då det blir prinsessresidens.
Man frågar sig varför när Solna är smockfullt inte bara med attraktiva bostadsrätter och förtjusande gamla villor, utan med ännu flera slott.
Vad är det för fel på Ulriksdal? Detta så kallade lustslott uppfördes redan i mitten av 1600-talet. Senast det var bebott var 1973 av Gustav VI Adolf (nuvarande kungens farfar) och hans hustru Louise. I femtio år höll de sig på slottet, så det var tydligt att de trivdes. Delar av deras våning med finfina Carl Mal
msten-möbler finns ännu kvar i familjens ägo, färdigt att ta i besittning för den trettioåring som behöver hjälp med bosättningen.
Ulriksdal är som alla andra slott ett utflyktsmål, men till skillnad från Haga inte någon mötes- eller tummelplats. Till Ulriksdal åker man en eller ettpar gånger i livet för att se den igenvuxna trädgården eller höra opera i Confidencen.
Perfekt avskilt, ändå nära. Öppet för biltrafik fram till boningshuset. Se till att spärra av bland slyet, säkra en p-plats för operabesökarna, damma av möblemanget och släpp in Victoria!
msten-möbler finns ännu kvar i familjens ägo, färdigt att ta i besittning för den trettioåring som behöver hjälp med bosättningen.Ulriksdal är som alla andra slott ett utflyktsmål, men till skillnad från Haga inte någon mötes- eller tummelplats. Till Ulriksdal åker man en eller ettpar gånger i livet för att se den igenvuxna trädgården eller höra opera i Confidencen.
Perfekt avskilt, ändå nära. Öppet för biltrafik fram till boningshuset. Se till att spärra av bland slyet, säkra en p-plats för operabesökarna, damma av möblemanget och släpp in Victoria!
En alla-vinner-lösning: Victoria B får sitt slott, Solna får sin prinsessa, och vi andra får behålla vår park!
Obs! Haga ska vara park - namninsamling . Hjälp till att sprida opinion!
Ett gott exempel på hur allmänheten kan finna glädje i landets slott är Krapperups slott i Skåne, skriver Landskrona från sidan
Ett gott exempel på hur allmänheten kan finna glädje i landets slott är Krapperups slott i Skåne, skriver Landskrona från sidan
Foto: www.ekoparken.org
söndag, juli 26, 2009
Rinkeby, världens by
Ur Rinkebysvit (-98) hämtar jag följande radertill minne av dem som förolyckats i branden
och som tack till dem som tröstar, kämpar och älskar
”In our village we speak a language of love in a place called Rinkeby”
Världens by, mitt i världen
byvärld, urcell
mikromakrokosmosmosaikmix
Hembygdskunskap i guld och orange
barnkarta, kurbits, livstycke
feminint livstryck infantilis
Byn är början, runristat påskägg
Det finns alltid en början
stenen, ägget
steget, steg ett
Vi har det vi har, kvadratkilometern mellan villorna och grönlingen
en kvadrat medina
basar, spelhåla, blomsteraffär
Snorungar, har vi gott om
extrapris futurum
Historia har vi, miljonprogram
miljoner historier, miljoner program
individbaserade
Ingen ekonomi
finanser har vi, hoptiggda öronmärkta
eubidrag
inbakade i auberginer jemistés
Åtgärdsbaserade individer
som tillgångar
vars tillgångar
är utbrunna i bilbranden, utrunna i fickan, krängda i mattan
flydda affärer – skolpeng
Moral?
har vi
Vi har inte
så många ateister
Symboler är vi
flaggor, vinddrag
Hur är det?
att växa upp i Rinkeby
snorungarna vet
Vi har inte
så många agnostiker
Vi är dom vi är, sambadrottning boxarkung
viking och gudmor
sagotanter, lingvister, plugghästar
rinkebyhästar@comnet.world
Sörjande familjeförsörjare
sökare och försökare klättrar i fontänen
”Wake up people, it’s time to see
the future of the world is Rinkeby”
Arbetssökande är vi
Abrahams barn
Kids och Rap
projektanställda
regnbågskrigare
det vi är
ÄR
kursiverade engelska rader © Rinkeby Kids och Eric Bibb
bild: konstnär okänd, kopierad tack vare Iris Berggren
lördag, juli 25, 2009
Stockholm är bättre än programmet
Stoppa Stockholmsprogrammet – se Flammans ledare.
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.
Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?
Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.
Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?
Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi
fredag, juli 24, 2009
Sommar
.jpg)
Den 20 juli var det Erik Axel Karlfeldts födelsedag, den store högsommardiktaren.Här ett utdrag ur Bysantinsk sensommar, ett stycke i hans anda
Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu
Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu
Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.
ur Möjligt land -01
torsdag, juli 23, 2009
Vänskap bland mandariner
På Hedemoras eminenta bibliotek fick jag tag på Eva Franchells Väninnan, boken som berättar om tio år i Anna Lindhs närhet, även under det förfärliga mordet. Att kritisera en bok skriven om en mördad vän känns grinigt, så jag begränsar mig till ett nåja. Enligt min mening är helheten är inte riktigt lyckad.Däremot finns det detaljer som vi inte skulle få veta på annat sätt, och Franchell har hållit sig ovanför skvallernivån, är journalistiskt korrekt i den mån jag nu kan bedöma det.
Ett stycke jag inte glömmer är när det framgår att Göran Persson systematiskt höll sina underlydande på tå genom att vifta med boken där han antecknade plus och minus i deras karaktärer och prestationer.
En bra chef kan fördela uppgifter och hålla ordning på de anställda utan psykningar. Enbart triumfatorn behöver underställda som ska bindas upp genom hemliga hot.
Föreställ dig den mannen som ledare under en mindre nogräknad, sämre kontrollerad regim...
En stämning som är mer svårgripbar är hur SAP:s mandariner ser på (sin) makt och maktutövning: det är en tekniskt avancerad problemlösning som automatiskt tillkommer dem som i en sluten miljö fostrat varandra till det.
Inom borgerskapet är detdär rundgången av självbekräftelse en självklarhet. Men inom arbetarrörelsen, vars mål en gång var förändring, är den en styggelse. Möjligen är det därför de i fräckt uppkomlingsnit stoltserar med den. Något som gör mig alltmer tvivlande till hur vänstern någonsin ska kunna regera tillsammans med denna konstruerade elit.
Boken skildrar ett revir runt regeringen, där allt och ingenting är politik. Franchell själv utropar stolt efter några månader som infoarbetare i en valrörelse att nu, nu är hon politiker! När hon slutat i Rosenbad saknar hon förståeligt nog sitt intensiva yrkesliv med dess konflikter och resor, men trots att hon vare sig knapptryckt i plenum eller eldat medborgarna med sina tal kallar hon det sitt liv "i politiken", ett liv där hon tyckte sig ha makt när hon servade Lindh med underlag.
En anställd kan naturligtvis påverka. Annars räckte det med en sökmotor.
Men anställd är inte förtroendevald!
Fackföreningsrörelsen vet det. Hoppas jag.
Mitt eget parti har den insikten. Hoppas jag.
Att allmänheten rör ihop begreppen är lätt gjort sett från utsidan, men det stärker enbart politikerföraktet om alla som haft något i en valrörelse att göra beskriver sig som "vi" med innegänget och skyltar med att de ingår i en liten elit som byter positioner med varandra.
Det heter förtroendevald. Det ska finnas skäl för det.
Boken recenserades i SvD i januari
onsdag, juli 22, 2009
Nya avslöjanden!
Altstadt klipper till så det ryker! När Eberhard avslöjas som idisslare (svenskarna är bortskämda och får inte tänka) bör alla populistiska jämlikhetsmotståndare huka sig.
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.
Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.
Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...
måndag, juli 20, 2009
Inte ens konservatismen var bättre förr
Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.
En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.
Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.
Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.
En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.
Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.
Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!
söndag, juli 19, 2009
Harry Potter och barnuppfostran
Mugglarna på Aftonbladet är på hugget och har inom en vecka två kolumner där Harry Potters värld analyseras.
Båda riktigt roliga.
Att det finns all anledning att granska magiska fenomen framgår av den lilla blänkaren om rekordmiljonerna som redan intjänats på senaste filmen. Visst gillade jag den, men kanske inte mer än alla andra premiärer någonsin.
En av de saker jag gillar är att barn och vuxna kan arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Oerhört ovanligt i barnlitteraturen, där de vuxna antingen är oförståndigt elaka eller har funktionen av deus-ex-machina, liksom i vuxenlitteraturen där barnen är attribut på gott och ont i det riktiga livet.
För att inte tala om i verkligheten där det går ut på att gulla eller skälla. Men barn blir inte sockerdrogade skojvåldskonsumenter om vi inte dompterar dem med det betet. Det ska inte behövas en alltigenom magisk värld för att de ska ha en uppgift.
- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!
Båda riktigt roliga.
Att det finns all anledning att granska magiska fenomen framgår av den lilla blänkaren om rekordmiljonerna som redan intjänats på senaste filmen. Visst gillade jag den, men kanske inte mer än alla andra premiärer någonsin.
En av de saker jag gillar är att barn och vuxna kan arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Oerhört ovanligt i barnlitteraturen, där de vuxna antingen är oförståndigt elaka eller har funktionen av deus-ex-machina, liksom i vuxenlitteraturen där barnen är attribut på gott och ont i det riktiga livet.
För att inte tala om i verkligheten där det går ut på att gulla eller skälla. Men barn blir inte sockerdrogade skojvåldskonsumenter om vi inte dompterar dem med det betet. Det ska inte behövas en alltigenom magisk värld för att de ska ha en uppgift.
- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)