Det politiska, är det privat?

För länge sen bloggade jag om det ”entreprenöriella” som ska in i flera kommuners skolplaner och nu även i den nya skollagen. Inget ont i företeelsen - att ta sig fram, ta sig för, ta tag i saker. Fantasi och handlingskraft. Men jag saknar det lika bängliga uttrycket ”empowerment” - iståndsättande. Det gick ut på ungefär samma saker men med den viktiga skillnaden att det handlar om grupper. Att gemensamt se sina villkor och vad som ska göras åt dem.

För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.

Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!

Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park

Nu till dagens jubilar: Länge leve Norge!