”Den 27 maj ska ännu en massutvisning till Irak ske. Massdeportationerna är de tydligaste exemplen på hur våldet och avhumaniseringen dominerar migrationspolitiken.
2009 är året då regeringen har valt att satsa pengar på att effektivisera återvändandet av personer som fått avslag på sina asylansökningar. Migrationsverket har fått 40 extra miljoner för att kunna prioritera uppgiften. Polisen har fått ökade resurser att hitta och gripa papperslösa personer.
En av de 48 irakier som deporterades i den förra massutvisningen lever nu som landsflykting i Irak, hotad till livet. Han försökte ta livet av sig i Migrationsverkets förvar men hindrades. Istället fick han handfängsel och sattes med tvång på planet. Precis som flera andra drogades han för att hålla sig lugn.En annan person med psykiska funktionshinder och epilepsi togs från sina föräldrar mitt i natten, trots läkarintyg om att han inte klarar sig själv och inte kan ses som en vuxen. Nu har man än en gång samlat irakier för en massutvisning med tvång.
2009 är året då vi vägrar acceptera den statliga rasismen och förtrycket som drabbar våra utomeuropeiska vänner.”*
- Detta är konsekvenserna av att regeringen har krävt att fler skall kastas ut ur landet. Risken för en ökad användning av tvång och kränkande behandling är uppenbar, säger Vänsterpartiets Kalle Larsson.
En helt liten nyhet är ett anonymt brev jag fick. Sådana brukar jag inte bry mig om, men här var en sak intressant: Brevskrivaren såg det som bevis på min själviskhet att jag sätter medborgarnas behov av Hagaparken framför prinsessans, och drog slutsatsen att jag är ”invandrare” eftersom jag bara skränar och kräver, inte kan rätta mig efter hur det ska vara och inte vill ”vårt kungahus” väl.
Det var alltså en av de vanliga rasisterna, en person som valt ut Hagafrågan för att motivera ett utbrott.
Med såna vänner behöver kungahuset inga fiender.
*Denna (något kortade) text kommer från organisationernaIngen människa är illegal och Aktion mot deportation
onsdag, maj 27, 2009
tisdag, maj 26, 2009
Applåd för svenska mästarna!
Vad var det som hände i helgen?
SM i Poetry slam!
Tidningarna flödade över av insidesreportage, idolporträtt och oddsberäkningar.
Njaaa.
Lokalmedia höll fin bevakning, det framgår av Estradpoesi. Gott så.
SM i Poetry slam!
Tidningarna flödade över av insidesreportage, idolporträtt och oddsberäkningar.
Njaaa.
Lokalmedia höll fin bevakning, det framgår av Estradpoesi. Gott så.
Men faktum är att SM inte är en lokal händelse. Som namnet antyder är det svenska mästerskap.
Lag från hela landet jobbar i ett år för möjligheten att få tävla. I år ägde slammet rum i Norrköping, nästa år i Uppsala.
Författare som Bob Hansson och Solja Krapu och en estradör som Boyacioglu har alla uppstått ur poesislammet, detta märkligt fertila bottenlager. Även om det bär mig emot att påpeka det, för scenpoesins existens ska inte behöva rättfärdigas med några få som fått ett genombrott.
Den är tillräckligt vacker och rolig ändå.
Den är tillräckligt vacker och rolig ändå.
Fotona är tagna av Pia K, många fler finns på Dinstudio
måndag, maj 25, 2009
I Europa för alltid?
En kolumnist i SvD skriver vardagsnära om rasismer i Europa. Endast avslutningen är ett litet snedsteg när hon kallar det ”trettiotal igen”. Hon kanske menar lågkonjunkturen. Men det låter som om 30-tal och 00-tal vore två dystra parenteser i vår europeiska historia - när de i själva verket är det synbara uttrycket för de koloniala och rasistiska förtryck våra samhällen byggts på.
Ännu ett exempel på sorteringen inom unionen finns i Flammans artikel om den ökade analfabetismen i Europa (Bulgarien, Rumänien). I första hand bland romska barn som inte står ut med att gå i skola för att lokalerna är utkylda och pedagogerna omotiverade, eller som hindras att gå regelbundet eftersom de måste arbeta.
Ska vi kalla det ”1800-tal igen”? Nej. Samma kontinent under samma till synes outslitliga historiska epok.
En bättre nyhet är utställningen på Romskt Kulturcentrum. Fotografen Tommy Wiberg visar bilder från det storartade, glada firandet av romernas skyddshelgon Svarta Sara i Saintes Maries de la Mer. Centret ligger på Lingvägen 100 i Gubbängen, Stockholm. Öppet vardagar kl 10-17
Detta inlägg tillägnas ett före detta skolbarn som nu inte längre finns.
Fortsätt Nadia Taikons kamp mot droger!
Ännu ett exempel på sorteringen inom unionen finns i Flammans artikel om den ökade analfabetismen i Europa (Bulgarien, Rumänien). I första hand bland romska barn som inte står ut med att gå i skola för att lokalerna är utkylda och pedagogerna omotiverade, eller som hindras att gå regelbundet eftersom de måste arbeta.
Ska vi kalla det ”1800-tal igen”? Nej. Samma kontinent under samma till synes outslitliga historiska epok.
En bättre nyhet är utställningen på Romskt Kulturcentrum. Fotografen Tommy Wiberg visar bilder från det storartade, glada firandet av romernas skyddshelgon Svarta Sara i Saintes Maries de la Mer. Centret ligger på Lingvägen 100 i Gubbängen, Stockholm. Öppet vardagar kl 10-17
Detta inlägg tillägnas ett före detta skolbarn som nu inte längre finns.
Fortsätt Nadia Taikons kamp mot droger!
lördag, maj 23, 2009
Denna insändare fick jag införd i SvD
Värna Hagaparken som strövområde
Hagaparken vid Brunnsviken är nationalstadspark och ett av de käraste utflyktsmålen för många storstadsbor. Det är ett fantastiskt strövområde med vindlande stigar och täta dungar, med tillgång till bad, bollspel och kaféer, samt ett stort antal kulturhistoriska minnen att
glädjas åt. Mitt i parken ligger Haga slott där kronprinsessan Victoria ska flytta in. Som offentlig person behöver hon ett starkt skydd. Slottet kommer att bevakas och delar av parken att stängas av. På gångstigarna till slottet kommer familjen Bernadotte och deras stab att färdas i bil.
Vad ska hända med vår park? Var är konsekvensbeskrivningen? Det var en enkel, flott gest av regeringen att ge bort dispositionsrätten, men hur kan de med sådan nonchalans ge bort medborgarnas fria rörlighet? Victoria har alla möjligheter att på egen hand skaffa sig en representativ bostad. Vill hon absolut bo i Haga måste ansvariga politiker se över hur parken ska kunna vara oss medborgare till glädje även i framtiden.
Hagaparken vid Brunnsviken är nationalstadspark och ett av de käraste utflyktsmålen för många storstadsbor. Det är ett fantastiskt strövområde med vindlande stigar och täta dungar, med tillgång till bad, bollspel och kaféer, samt ett stort antal kulturhistoriska minnen att
glädjas åt. Mitt i parken ligger Haga slott där kronprinsessan Victoria ska flytta in. Som offentlig person behöver hon ett starkt skydd. Slottet kommer att bevakas och delar av parken att stängas av. På gångstigarna till slottet kommer familjen Bernadotte och deras stab att färdas i bil.
Vad ska hända med vår park? Var är konsekvensbeskrivningen? Det var en enkel, flott gest av regeringen att ge bort dispositionsrätten, men hur kan de med sådan nonchalans ge bort medborgarnas fria rörlighet? Victoria har alla möjligheter att på egen hand skaffa sig en representativ bostad. Vill hon absolut bo i Haga måste ansvariga politiker se över hur parken ska kunna vara oss medborgare till glädje även i framtiden.
fredag, maj 22, 2009
Var Palme riktigt klok han?
Läser Östbergs bok om Olof Palme, När vinden vände. En inte särskilt inspirerande men korrekt och konkret återgivning av de ekonomiska och ideologiska omvälvningarna i svensk politik under åren 1969-86.
Att Palme inte var någon stor hjälte kom inte som någon häpnadsväckande upptäckt. Men det kom som en besvikelse att han knappast ens framstår som en exceptionell begåvning. Jo, han var snabb i uppfattningen och repliken. Han hade god beläsenhet och förbannat bra klassbakgrund. För övrigt läste han av tidsandan och gav uttryck för den, eller fann i den exempel för sin egen uppfattning. Utom när det gällde de alternativa rörelserna som blomstrade likt hundra blommor vid denna tid. Dem förstod han sig inte på alls.
Vid olika tidpunkter och auditorier förmedlade Palme vitt skilda uppfattningar om bland annat marknad och klasskamp, och när han konfronterades med att han tidigare tyckt helt annorlunda, blev han bara arg.
Det är rimligt att formulera sig på annat sätt till Fidel Castro än till Curt Nicolin. En argumentationens överdängare ska tåla ett ifrågasättande och ge ett klipskt svar. Men Palme stod inte ut med försök till avslöjanden, han kände sig förorättad och utnyttjade sin självsäkerhet till att istället få den andre att framstå som dum.
Inga stora teoretiska eller ideologiska ståndpunkter kom från Palmes penna eller tunga, endast fyndiga formuleringar om vad han och socialdemokratin skulle göra, snart, när det blev möjligt, bara de fick vara ifred för besvärande demokratiska strömningar. De stora reformerna är inte heller hans verk utan snickrades till av skickliga medarbetare, ofta i kompromiss med borgerligheten.
Sådana politiker behövs också. Men något tecken på genialitet är det inte.
Det är roligt att mötas av Palmes bild på kaféer i grekiska byar. Det är inte roligt att på nytt få belägg för den lobotomerande fanatismen inom hans rörelse. Som inbiten socialdemokrat trodde Palme att ”partivän” var en merit eller till och med ett frikort.
Det är min själ inte särskilt intelligent.
Att Palme inte var någon stor hjälte kom inte som någon häpnadsväckande upptäckt. Men det kom som en besvikelse att han knappast ens framstår som en exceptionell begåvning. Jo, han var snabb i uppfattningen och repliken. Han hade god beläsenhet och förbannat bra klassbakgrund. För övrigt läste han av tidsandan och gav uttryck för den, eller fann i den exempel för sin egen uppfattning. Utom när det gällde de alternativa rörelserna som blomstrade likt hundra blommor vid denna tid. Dem förstod han sig inte på alls.
Vid olika tidpunkter och auditorier förmedlade Palme vitt skilda uppfattningar om bland annat marknad och klasskamp, och när han konfronterades med att han tidigare tyckt helt annorlunda, blev han bara arg.
Det är rimligt att formulera sig på annat sätt till Fidel Castro än till Curt Nicolin. En argumentationens överdängare ska tåla ett ifrågasättande och ge ett klipskt svar. Men Palme stod inte ut med försök till avslöjanden, han kände sig förorättad och utnyttjade sin självsäkerhet till att istället få den andre att framstå som dum.
Inga stora teoretiska eller ideologiska ståndpunkter kom från Palmes penna eller tunga, endast fyndiga formuleringar om vad han och socialdemokratin skulle göra, snart, när det blev möjligt, bara de fick vara ifred för besvärande demokratiska strömningar. De stora reformerna är inte heller hans verk utan snickrades till av skickliga medarbetare, ofta i kompromiss med borgerligheten.
Sådana politiker behövs också. Men något tecken på genialitet är det inte.
Det är roligt att mötas av Palmes bild på kaféer i grekiska byar. Det är inte roligt att på nytt få belägg för den lobotomerande fanatismen inom hans rörelse. Som inbiten socialdemokrat trodde Palme att ”partivän” var en merit eller till och med ett frikort.
Det är min själ inte särskilt intelligent.
torsdag, maj 21, 2009
Klasskamp som lyckats, klänningar som inte finns, och en hotad park
Under min livstid har jag varit med om åtminstone en historisk omvälvning i det fördolda: borgarnas återtagande av herraväldet över ideologin. Jag funderar ofta över när det egentligen skedde, ty det var tidigare än vi trodde, och i Östbergs bok om Palme (som jag senare ska återkomma till) hittar jag årtalen.
Det var redan 1971 som Sture Eskilsson blev chef för SAF*:s avdelning för samhällskontakt. Året därpå kom hans PM för kursändring som i sin tur ledde till SAF:s beslut att ”utveckla info- & propagandaverksamheten”, vilket låter oskyldigt nog men som innebar att hundratals miljoner kronor pumpades in i ett nät av ideologi- eller kamporganisationer.
Resultatet av denna dyra men medvetna klasskamp lever vi med idag.
Nu vill de att vi ska rösta på fanstyget också! Vilken brudklänning Victoria ska ha, kostymer fantasidesignade av framstående modeskapare som verkligen borde ha annat att sysselsätta sig med.
Ännu har jag inte sett kulturdelen ägna två rader åt den kommande planeringen av Hagaparken. Får vi ta del av kulturminnena som förut? - sen när sagoprinsessan i sina fantasiklänningar ska ge glans åt vår tillvaro, i brist på långa vårpromenader.
*=dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen, nuvarande Svenskt näringsliv
Det var redan 1971 som Sture Eskilsson blev chef för SAF*:s avdelning för samhällskontakt. Året därpå kom hans PM för kursändring som i sin tur ledde till SAF:s beslut att ”utveckla info- & propagandaverksamheten”, vilket låter oskyldigt nog men som innebar att hundratals miljoner kronor pumpades in i ett nät av ideologi- eller kamporganisationer.
Resultatet av denna dyra men medvetna klasskamp lever vi med idag.
Nu vill de att vi ska rösta på fanstyget också! Vilken brudklänning Victoria ska ha, kostymer fantasidesignade av framstående modeskapare som verkligen borde ha annat att sysselsätta sig med.
Ännu har jag inte sett kulturdelen ägna två rader åt den kommande planeringen av Hagaparken. Får vi ta del av kulturminnena som förut? - sen när sagoprinsessan i sina fantasiklänningar ska ge glans åt vår tillvaro, i brist på långa vårpromenader.
*=dåvarande Svenska Arbetsgivareföreningen, nuvarande Svenskt näringsliv
onsdag, maj 20, 2009
Välkommen till världen igen!
Visst är hon söt, den lilla! Lemurfossilet menar jag förstås. Lilla Ida.Jag bryr mig just nu inte om att hon hårdlanseras med väl förberedd hemsida och att vetenskapare och journalister världen över tävlar i att hitta på krokiga liknelser (från Noaks ark till asteroidnedslag!?)
Det graciösa fossilet är så oerhört intagande. Särskilt som Ida bara var ett litet barn, eller valp, i alla händelser en minderårig lemur.
Darwin verkar förresten behöva ett senkommet handtag, så – välkommen till världen igen så ska vi sjunga Lilla Idas sommarvisa för dig.
(Bild: Sam Peach Copyright Atlantic Productions Ltd)
Darwin verkar förresten behöva ett senkommet handtag, så – välkommen till världen igen så ska vi sjunga Lilla Idas sommarvisa för dig.
(Bild: Sam Peach Copyright Atlantic Productions Ltd)
Tillbaka till nutiden? Hör Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson om lobbyisternas makt i EU
tisdag, maj 19, 2009
Jag kan väl inte vara lika jämlik som vem som helst
”Oppositionen tror att elitklasser leder till ökade klyftor” noterar en notis i morgontidningen.
Fel. Oppositionen vet att det är så, och jag tror att även regeringen vet det.
Skillnaden är inte vad vi tror och förmodar, utan vilket samhälle vi vill ha.
Regeringen gillar ökade klyftor ty det är normalt, och regeringen gillar normalt.
Två gånger på kort tid har jag hört politiska företrädare för M & Fp uttrycka sitt ogillande av jämlikhet. Ogillandet består i att ”alla ska bli lika”.
”Jag är för allas lika värde men…” börjar de.
Anmärkningsvärt är att det idag finns liberaler som förkastar upplysningstraditionens medborgerliga jämlikhetsideal.
Uppenbart är att de aldrig har förstått det.
Där finns inga MEN.
Alla betyder alla.
För att nu tala om tro, så verkar borgarna faktiskt tro att jämlikhet = ”alla ska bli lika”.
De är inte i stånd att tro något annat, eftersom de aldrig har orkat sätta sig in tanken på vad allas lika värde skulle kräva av dem.
Alltså: det är inte så att borgarna vill genomföra en skiktad utbildning för att de är säkra på att den är av godo för alla.
De vill ha den därför att de trivs i klassamhället.
Fel. Oppositionen vet att det är så, och jag tror att även regeringen vet det.
Skillnaden är inte vad vi tror och förmodar, utan vilket samhälle vi vill ha.
Regeringen gillar ökade klyftor ty det är normalt, och regeringen gillar normalt.
Två gånger på kort tid har jag hört politiska företrädare för M & Fp uttrycka sitt ogillande av jämlikhet. Ogillandet består i att ”alla ska bli lika”.
”Jag är för allas lika värde men…” börjar de.
Anmärkningsvärt är att det idag finns liberaler som förkastar upplysningstraditionens medborgerliga jämlikhetsideal.
Uppenbart är att de aldrig har förstått det.
Där finns inga MEN.
Alla betyder alla.
För att nu tala om tro, så verkar borgarna faktiskt tro att jämlikhet = ”alla ska bli lika”.
De är inte i stånd att tro något annat, eftersom de aldrig har orkat sätta sig in tanken på vad allas lika värde skulle kräva av dem.
Alltså: det är inte så att borgarna vill genomföra en skiktad utbildning för att de är säkra på att den är av godo för alla.
De vill ha den därför att de trivs i klassamhället.
måndag, maj 18, 2009
Obildat återtåg
Jag visste att de inte skulle ge sig. Utbildningsmajoren har ofta sagt att skolan var bättre förr, och nu står det klart: vi ska tillbaka till folkskole- och realskolesystemet. En basutbildning för den strävsamma majoriteten, en utgallring till högre studier för de få. Redan under barnaåren.
Den sammanhållna utbildningen i grundskolan infördes för ungefär 60 år sedan av både bildnings- och demokratiska skäl. Alliansregeringen verkar inte intresserad av någondera. Deras återtåg till det förgångna motiveras av den bedrägliga lusten till snabba resultat, då de poängterar att studierna ska bedrivas i högre tempo.
Varifrån har de fått för sig att snabbhet ökar kvaliteten? Inte kan det vara från den akademiska världen iallafall, där docenterna tar månader på sig för att forcera fram en liten artikel.
En fruktsam lärandemiljö är den som består av mångfald. Olika människor, olika arbetsstil.
När barn nivågrupperas sjunker nivån ytterligare för den ”svaga” gruppen, medan den så småningom planar ut för den ”starka”. Detta leder inte till ett kunnigare samhälle. Det leder till ett samhälle där fåtalet redan från barnsben tar sin överordning för given.
Björklunds argumentation är som vanligt tunn, floskulös och okunnig: ”Ingen ska behöva sitta och rulla tummarna av jämlikhetsskäl”, säger han, vilket bara är vad alla överens om. Enligt läroplanen ska var och en få stimulans och utmaningar efter sina behov. När detta inte går att genomföra beror det på för många barn i klasserna, bristande organisation eller osäkra pedagoger.
Björklund flummar också på om någon ”jantelag” för de teoretiska ämnena och vägrar reflektera över skillnaden mellan kunskap och talang. Utan elitutbildningar i musik eller dans, kanske också idrott, får vi inga proffs därför att fysiska talanger måste tränas från unga år. Det ger alls inte den effekten att så tidigt och fort som möjligt smälla i sig en massa fysik.
Till och med LR-ordföranden som det brukar vara reda med går in i ett synd-om-tänkande för de högpresterande barnen: /Den som är duktig i matematik/ ”är ofta den lilla pojken eller flickan som står på skolgården och väljs sist när man ska ta ut fotbollslaget.”
För det första säger det inte ett dugg om att den lilla stackarn borde få gå i elitklass. Det säger att barnet inte har accepterat idrottens villkor, eller att kamraterna inte har lärt sig hur man beter sig i grupp.
För det andra är det inte ens sant. Högpresterande barn tenderar att vara duktiga i allting och ofta omtyckta. Medan barnet som är udda och utanför sällan blir poppis för att hon byter klass. Så tråkig och orättvis är barndomen.
Men en stor förändring som skett i skolan under de trettio år jag arbetat här är att studiemotivationen ökat, liksom prestationernas status.
Det stämmer visserligen att det finns en stark motvilja mot skolan hos arbetarklasspojkar i glesbygd. Men den motverkas inte med elitklasser i storstadsskolorna, utan med intresseväckande skolarbete, möjligheter till jobb på hemorten och förändrade könsrollsmönster.
Annars brukar numera studieframgångar applåderas, duktiga barn avundas och diplom delas ut för både höjdhopp och nutidtest. ”Plugghäst” och ”skolljus” är gamla ord. Barnen förstår dem knappast, om inte deras föräldrar använder dem.
Detta är något som vi - skolpersonalen - målmedvetet har arbetat för. Men utan en sammanhållen grundskola hade det nog inte varit möjligt.
Att höja skolans status och tillvarata olikheterna hos alla som går här - det är svårt att göra, det medger jag, men ska det vara så svårt att fatta också?
Klassbaserad utbildning åter, skriver Svensson
Allasmutsigadetaljer är kritisk och jämför med idrotten
Den sammanhållna utbildningen i grundskolan infördes för ungefär 60 år sedan av både bildnings- och demokratiska skäl. Alliansregeringen verkar inte intresserad av någondera. Deras återtåg till det förgångna motiveras av den bedrägliga lusten till snabba resultat, då de poängterar att studierna ska bedrivas i högre tempo.
Varifrån har de fått för sig att snabbhet ökar kvaliteten? Inte kan det vara från den akademiska världen iallafall, där docenterna tar månader på sig för att forcera fram en liten artikel.
En fruktsam lärandemiljö är den som består av mångfald. Olika människor, olika arbetsstil.
När barn nivågrupperas sjunker nivån ytterligare för den ”svaga” gruppen, medan den så småningom planar ut för den ”starka”. Detta leder inte till ett kunnigare samhälle. Det leder till ett samhälle där fåtalet redan från barnsben tar sin överordning för given.
Björklunds argumentation är som vanligt tunn, floskulös och okunnig: ”Ingen ska behöva sitta och rulla tummarna av jämlikhetsskäl”, säger han, vilket bara är vad alla överens om. Enligt läroplanen ska var och en få stimulans och utmaningar efter sina behov. När detta inte går att genomföra beror det på för många barn i klasserna, bristande organisation eller osäkra pedagoger.
Björklund flummar också på om någon ”jantelag” för de teoretiska ämnena och vägrar reflektera över skillnaden mellan kunskap och talang. Utan elitutbildningar i musik eller dans, kanske också idrott, får vi inga proffs därför att fysiska talanger måste tränas från unga år. Det ger alls inte den effekten att så tidigt och fort som möjligt smälla i sig en massa fysik.
Till och med LR-ordföranden som det brukar vara reda med går in i ett synd-om-tänkande för de högpresterande barnen: /Den som är duktig i matematik/ ”är ofta den lilla pojken eller flickan som står på skolgården och väljs sist när man ska ta ut fotbollslaget.”
För det första säger det inte ett dugg om att den lilla stackarn borde få gå i elitklass. Det säger att barnet inte har accepterat idrottens villkor, eller att kamraterna inte har lärt sig hur man beter sig i grupp.
För det andra är det inte ens sant. Högpresterande barn tenderar att vara duktiga i allting och ofta omtyckta. Medan barnet som är udda och utanför sällan blir poppis för att hon byter klass. Så tråkig och orättvis är barndomen.
Men en stor förändring som skett i skolan under de trettio år jag arbetat här är att studiemotivationen ökat, liksom prestationernas status.
Det stämmer visserligen att det finns en stark motvilja mot skolan hos arbetarklasspojkar i glesbygd. Men den motverkas inte med elitklasser i storstadsskolorna, utan med intresseväckande skolarbete, möjligheter till jobb på hemorten och förändrade könsrollsmönster.
Annars brukar numera studieframgångar applåderas, duktiga barn avundas och diplom delas ut för både höjdhopp och nutidtest. ”Plugghäst” och ”skolljus” är gamla ord. Barnen förstår dem knappast, om inte deras föräldrar använder dem.
Detta är något som vi - skolpersonalen - målmedvetet har arbetat för. Men utan en sammanhållen grundskola hade det nog inte varit möjligt.
Att höja skolans status och tillvarata olikheterna hos alla som går här - det är svårt att göra, det medger jag, men ska det vara så svårt att fatta också?
Klassbaserad utbildning åter, skriver Svensson
Allasmutsigadetaljer är kritisk och jämför med idrotten
söndag, maj 17, 2009
Bevara Haga eller Mer Hysteri
Vi är många som uppskattar vårens vandringar i Hagaparken. Med överklassens självklara rätt att ta plats i världen säger Victoria Bernadotte att hon ”uppskattar regeringens generösa erbjudande” om en bostad där.
Det är som bekant lätt att vara generös när det går ut över tredje person.
Reinfeldt, totalt tondöv för folkliga önskemål därborta i sitt tråkiga Täby, tror att la Bernadottes inflyttning kommer att bli som att ha hagasessorna där igen och ge ”en ny tid och ny känsla för Haga”. Men de småsessor han drömmer om var 1940-tal! Familjen flyttade in till Stockholms slott när Carl-Gustaf var helt liten. Reinfeldts nya tid, ska det vara en retur till urklippsbilderna i krigsårens Allers?
Någon känsla för Haga har han tydligen aldrig haft. Då skulle han vara mer rädd om vårlökarna, höstlöven och fjärilarna.
I samma webbklipp snabbtillfrågades några flanörer som kände sig helt lugna. De trodde säkert att man kommer att kunna röra sig i parken även framöver.
När det gäller andra stadsplaneärenden blir folk upprörda ner på kvadratmeternivå och ringer kommunen om ett träd ska fällas, en gata enkelriktas, ett skolannex flyttas. Men så fort det är kungligheter inblandade är det som att all oro och alla konflikter upphör. Då är det trosvisst. Det blir nog bra, som i sagan. Och etablissemanget fortsätter berätta sagor för oss.
I SvD:s kulturdel skriver man att ”Sverige är på väg mot bröllopshysteri” och låter sex designers testrita brudklänningar åt Victoria.
Ja visst ska det väl gå att skapa lite hysteri om man börjar piska upp känslorna ett år i förväg. Men varför är det självklart att de ska ges rojalistiskt utlopp?
I väntan på en konsekvensbeskrivning från politikerna efterlyser jag ett kulturreportage om den ökade statliga övervakning som blir nödvändig i medborgarnas nationalstadspark!
Det är som bekant lätt att vara generös när det går ut över tredje person.
Reinfeldt, totalt tondöv för folkliga önskemål därborta i sitt tråkiga Täby, tror att la Bernadottes inflyttning kommer att bli som att ha hagasessorna där igen och ge ”en ny tid och ny känsla för Haga”. Men de småsessor han drömmer om var 1940-tal! Familjen flyttade in till Stockholms slott när Carl-Gustaf var helt liten. Reinfeldts nya tid, ska det vara en retur till urklippsbilderna i krigsårens Allers?
Någon känsla för Haga har han tydligen aldrig haft. Då skulle han vara mer rädd om vårlökarna, höstlöven och fjärilarna.
I samma webbklipp snabbtillfrågades några flanörer som kände sig helt lugna. De trodde säkert att man kommer att kunna röra sig i parken även framöver.
När det gäller andra stadsplaneärenden blir folk upprörda ner på kvadratmeternivå och ringer kommunen om ett träd ska fällas, en gata enkelriktas, ett skolannex flyttas. Men så fort det är kungligheter inblandade är det som att all oro och alla konflikter upphör. Då är det trosvisst. Det blir nog bra, som i sagan. Och etablissemanget fortsätter berätta sagor för oss.
I SvD:s kulturdel skriver man att ”Sverige är på väg mot bröllopshysteri” och låter sex designers testrita brudklänningar åt Victoria.
Ja visst ska det väl gå att skapa lite hysteri om man börjar piska upp känslorna ett år i förväg. Men varför är det självklart att de ska ges rojalistiskt utlopp?
I väntan på en konsekvensbeskrivning från politikerna efterlyser jag ett kulturreportage om den ökade statliga övervakning som blir nödvändig i medborgarnas nationalstadspark!
lördag, maj 16, 2009
Hegemoni and English
Läs Ann Charlott Altstadts ledare i Flamman om makten över media! Journalister och politiker bestämmer gemensamt via ledarsidorna vad som är verklighet och politiskt möjligt. Inte genom mötesbeslut, utan genom språket, definitionsrätten. Det behövs inga konspirationsteorier för förklara varför det ser ut som det gör, det räcker med ”ett knippe samlade politiska ryggmärgsreflexer som utlöser kedjereaktioner hos en journalistflock som varje dag skapar och omskapar” det som ska ingå i huvudfåran.
Verkligt fyndigt beskriver Altstadt hur Göran Persson hade en kort smekmånad med media när han planerade att dra med sig oss medborgare in i valutaunionen. Sedan fortsätter hon: ”Vi vet alla vad som hände när Persson misslyckats. Han startade exempelvis en tsunami och i Anna Sjödins gestalt försökte han slå ner en krogvakt för att visa att han var korrupt och enväldig.”
Och sedan: ”Därför heter Sveriges mest ifrågasatta politiker inte Fredrik Reinfeldt utan Mona Sahlin, därför är Lars Ohly och inte Maud Olofsson en politisk extremist”.
Hegemoni är ett svårt men viktigt ord.
Det finns även oviktiga ord. Länge har jag irriterats av oskicket att slänga in engelska i stället för svenska när man saknar ord eller vill verka häftig och med sin tid eller skryter med sina internationella kontakter; en verkligt trist förening av slarv, omedvetenhet och mjäääk. Imponerades därför idag (som många gånger förr) av Olle Josephson i SvD:s språkspalt (ännu bara på papper).
Josephson kommer att JO-anmäla regeringen om de inte kan fixa en svensk mejladress sedan nya språklagen antagits i sommar. I tio år har olika regeringar övervägt sin adress ”ministry”. Snart föreskriver språklagen att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”.
Kom igen nu era fän och språktesta er själva!
Verkligt fyndigt beskriver Altstadt hur Göran Persson hade en kort smekmånad med media när han planerade att dra med sig oss medborgare in i valutaunionen. Sedan fortsätter hon: ”Vi vet alla vad som hände när Persson misslyckats. Han startade exempelvis en tsunami och i Anna Sjödins gestalt försökte han slå ner en krogvakt för att visa att han var korrupt och enväldig.”
Och sedan: ”Därför heter Sveriges mest ifrågasatta politiker inte Fredrik Reinfeldt utan Mona Sahlin, därför är Lars Ohly och inte Maud Olofsson en politisk extremist”.
Hegemoni är ett svårt men viktigt ord.
Det finns även oviktiga ord. Länge har jag irriterats av oskicket att slänga in engelska i stället för svenska när man saknar ord eller vill verka häftig och med sin tid eller skryter med sina internationella kontakter; en verkligt trist förening av slarv, omedvetenhet och mjäääk. Imponerades därför idag (som många gånger förr) av Olle Josephson i SvD:s språkspalt (ännu bara på papper).
Josephson kommer att JO-anmäla regeringen om de inte kan fixa en svensk mejladress sedan nya språklagen antagits i sommar. I tio år har olika regeringar övervägt sin adress ”ministry”. Snart föreskriver språklagen att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”.
Kom igen nu era fän och språktesta er själva!
fredag, maj 15, 2009
För Sverige i nutiden
NUTIDSTEST V. 20: Vilket landskap är Carl Philip hertig av?
Är landets största dagstidning alldeles säkra på att detta är ett nutids-test?
Landskapen har övergått i län, adelsprivilegierna har avskaffats av en demokratisk riksdag, familjen Bernadotte försöker trots sitt udda yrke leva upp till
Är landets största dagstidning alldeles säkra på att detta är ett nutids-test?
Landskapen har övergått i län, adelsprivilegierna har avskaffats av en demokratisk riksdag, familjen Bernadotte försöker trots sitt udda yrke leva upp till
den norm för fyrkantig högborgerlighet som de tror är ”vanliga människor”.
Men barnen får fortfarande som dopgåva en adelstitel
och ett landskap som de ska vara särskilt snälla mot.
Att komma ihåg vem som fick vilket
tycker seriös press är relevant för undersåtarna.
Jag har inga belägg för det, men är tämligen säker på
Jag har inga belägg för det, men är tämligen säker på
att även DN haft gnällpysande ledare om bristen på kunskap i skolan.
Flera nutidstest behövs verkligen.
Flera nutidstest behövs verkligen.
torsdag, maj 14, 2009
Så funkar det
Ser i Sydsvenskan att migrationsministern reser omkring och propagerar för mottagandet av kvotflyktingar. Det är hyggligt av honom, eftersom EU:s hantering av flyktingfrågorna snarare handlar om att ta emot så få som möjligt. Men att driva på när det gäller kvoterade flyktingar löper stor risk att landa i det kanadensiska systemet om ”nyttiga” flyktingar. Mottagaren går inte på skyddsbehov utan väljer ut tandläkare, datortekniker och atomfysiker och kan sedan stoltsera med världens bästa immigrantpolitik där alla får jobb.
Det är bara det att en doktorslegitimation inte är ett asylskäl.
Artikeln ger en bra bild av motviljan mot att ta emot nödlidande som finns inom EU. ”I höstas gav EU-länderna ett löfte till FN: att gemensamt under 2009 ta emot tiotusen irakiska flyktingar från Syrien och Jordanien. En droppe i havet, med tanke på att Jordanien och Syrien har över en miljon irakiska flyktingar. Men under vintern ändrade sig EU. Hälften kunde vara nog: femtusen irakiska kvotflyktingar. Så blir det nu. Tyskland tar 2500 av dem. Sverige tar 900. De flesta EU-länder tar inga kvotflyktingar alls.”
Jag brukar inte citera Hökmark, men väljer att göra det när moderaternas EU-parlamentariker säger: Alla vill ha gemensamma regler inom EU. Ända tills de får det.
Tja. Så funkar det. Det var inte solidariteten som var främsta pelaren inom EU, eller hur?
Det är bara det att en doktorslegitimation inte är ett asylskäl.
Artikeln ger en bra bild av motviljan mot att ta emot nödlidande som finns inom EU. ”I höstas gav EU-länderna ett löfte till FN: att gemensamt under 2009 ta emot tiotusen irakiska flyktingar från Syrien och Jordanien. En droppe i havet, med tanke på att Jordanien och Syrien har över en miljon irakiska flyktingar. Men under vintern ändrade sig EU. Hälften kunde vara nog: femtusen irakiska kvotflyktingar. Så blir det nu. Tyskland tar 2500 av dem. Sverige tar 900. De flesta EU-länder tar inga kvotflyktingar alls.”
Jag brukar inte citera Hökmark, men väljer att göra det när moderaternas EU-parlamentariker säger: Alla vill ha gemensamma regler inom EU. Ända tills de får det.
Tja. Så funkar det. Det var inte solidariteten som var främsta pelaren inom EU, eller hur?
onsdag, maj 13, 2009
Media mal på
”När mediedrevet kom till konstfack” rubricerar SvD sin repetitiva artikel om Odells konstnärliga frispel. Tydligen har tidningen inte klart för sig att vad vi läsare menar med mediedrev, det är när journalisterna gör det till sin profession att ta sinnesfrid, heder och ära av en offentlig person genom att gegga fram pinsamma fakta och ställa frågor som inte går att besvara.
Vi kallar det inte mediedrev när en skock journalister står på samma ställe, stirrar på samma sak och ställer samma frågor till en person som framhålls på bekostnad av ett verk eller en produkt. Det senare fenomenet brukar faktiskt passera som journalistik, även om många läsare finner den pinsamt utslätad och osjälvständig.
En som försöker arbeta journalistiskt, det är Odell själv! En recensent funderar över verkets ansvällning och menar att det utspelar sig på ”metanivå”. Skildringen ”Okänd kvinna” innehåller nu dokumentära delar av förberedelsefas, genomförande, reaktioner vid avslöjandet och synpunkter från utomstående.
Vad säger detta? Att vi tagit oss några decennier bakåt i tiden och på nytt befinner oss i en fas när konsten ska bestå av polemiska referat? Rapport från en skurhink, rapport från gruvan, rapport från psyket?
Nej, jag tror inte det handlar om den ädla socialrealismen, utan bara om dokufiktion - nu på ”metanivå”. En konstnär skildrar hur hon iscensätter ett konstprojekt och vad andra tycker om det. Media skildrar en konstnär som skildrar hur hon iscensätter ett konstprojekt. Konstnären samlar material ur media som blir en del av konstprojektets utveckling. Media skriver om vilken roll media spelar för detta konstprojekt och visar att också andra media har tagit sig till verket för att titta på konstnären. Med andra ord, det mal på. Det mal på. Det mal på. Det mal på. Det mal på. Det... är konst? Möjligen. Journalistik? Möjligen.
Men är det roligt, fascinerande, bevekande?
Även DN tror att det är ”mediedrev” att göra en konststuderande till kulturkändis. Men de ägnar också Odells verk en seriös recension som verkligen problematiserar denna typ av konst: ”Det finns ingen anledning att betvivla Odells uppgifter, men heller ingen dokumentation som bevisar det”.
Sedan när ska konstnärer leda sitt verk i bevis? Jo, om de övergått till journalistik och debatt. Recensenten underkänner Odell som undersökande journalist, men rekommenderar den otäcka lilla filmen från Västerbron, liksom SvD tog intryck av scenen med spännbältet.
Odell ser alltså ut att ha lyckats med att i film ge ett starkt konstnärligt uttryck.
Varför då detta symbiotiska förhållande till media och pseudovärld?
Vi kallar det inte mediedrev när en skock journalister står på samma ställe, stirrar på samma sak och ställer samma frågor till en person som framhålls på bekostnad av ett verk eller en produkt. Det senare fenomenet brukar faktiskt passera som journalistik, även om många läsare finner den pinsamt utslätad och osjälvständig.
En som försöker arbeta journalistiskt, det är Odell själv! En recensent funderar över verkets ansvällning och menar att det utspelar sig på ”metanivå”. Skildringen ”Okänd kvinna” innehåller nu dokumentära delar av förberedelsefas, genomförande, reaktioner vid avslöjandet och synpunkter från utomstående.
Vad säger detta? Att vi tagit oss några decennier bakåt i tiden och på nytt befinner oss i en fas när konsten ska bestå av polemiska referat? Rapport från en skurhink, rapport från gruvan, rapport från psyket?
Nej, jag tror inte det handlar om den ädla socialrealismen, utan bara om dokufiktion - nu på ”metanivå”. En konstnär skildrar hur hon iscensätter ett konstprojekt och vad andra tycker om det. Media skildrar en konstnär som skildrar hur hon iscensätter ett konstprojekt. Konstnären samlar material ur media som blir en del av konstprojektets utveckling. Media skriver om vilken roll media spelar för detta konstprojekt och visar att också andra media har tagit sig till verket för att titta på konstnären. Med andra ord, det mal på. Det mal på. Det mal på. Det mal på. Det mal på. Det... är konst? Möjligen. Journalistik? Möjligen.
Men är det roligt, fascinerande, bevekande?
Även DN tror att det är ”mediedrev” att göra en konststuderande till kulturkändis. Men de ägnar också Odells verk en seriös recension som verkligen problematiserar denna typ av konst: ”Det finns ingen anledning att betvivla Odells uppgifter, men heller ingen dokumentation som bevisar det”.
Sedan när ska konstnärer leda sitt verk i bevis? Jo, om de övergått till journalistik och debatt. Recensenten underkänner Odell som undersökande journalist, men rekommenderar den otäcka lilla filmen från Västerbron, liksom SvD tog intryck av scenen med spännbältet.
Odell ser alltså ut att ha lyckats med att i film ge ett starkt konstnärligt uttryck.
Varför då detta symbiotiska förhållande till media och pseudovärld?
tisdag, maj 12, 2009
Invandrare och minoriteter
April månads nummer av Invandrare och Minoriteter var fyllt av ovanligt mycket intressant läsning. Föreningar, demokrati och ideellt arbete är löst sammanhållet tema för artiklar där du bland annat finner...
- Aje Carlbom som skildrar islamisk aktivism både när den erbjuder gemenskap och utveckling och när (ibland som en del av wahhabitisk mission) innebär ett religiös renhet och avståndstagande från samhället
- Magnus Dahlstedt som beskriver den omedvetna monopolisering av demokratin som sker i svenska folkrörelser: ”Så länge ’svenskar’ anser sig kunna demokrati bättre än alla andra kommer inte ’invandrare’ att bli delaktiga på lika villkor.”
- Aleksandra Ålund som skriver om mångetniska ungdomsföreningar mot utanförskap
- Minst tre artiklar som tar upp olika frivilliginsatser och hur ett gott engagemang kan bidra till oönskad uppdelning om den offentliga sektorn blir till för majoritetssamhället och immigranterna ger service åt varandra.
Masoud Kamalis artikel ”Integration och makt” betraktar jag som central för förståelsen av inkluderingstankarna i de övriga. Här ger Kamali en utmärkt genomlysning av samhällsforskningens olika vinklingar på integration och dess förutsättningar; den stående frågan om hur social sammanhållning skapas? Sociologer har åtminstone sedan 1800-talet bearbetat frågan med stöd av - i olika grad - fenomen som marknad eller konflikt.
Viktigast i Kamalis text är att han problematiserar majoritetens hegemoniska föreställningar om samhället och dess bestående ordning. ”Detta - - ’kollektiva medvetande’ har genom historiens gång använts för att bevara de rådande socio-ekonomiska orättvisorna - - - och föreställningar om ’de andra’ som mindervärdiga - - - är en del av detta ’kollektiva medvetande’ i många europeiska länder.”
Petros Gougoulakis' artikel skiljer sig från de övriga genom att den handlar om utbildning, det vill säga SFX, vilket står för SFI med yrkesinriktning. För några år sedan var jag själv genom ett samverkansprojekt med om att dra igång Svenska för företagare. Jag försökte även med Svenska för jurister, vilket var för komplicerat, och Svenska för pedagoger som tiden inte var mogen för. Så mycket roligare då att det senare är i full funktion idag, liksom Svenska för hantverkare, för vårdpersonal eller ingenjörer.
Framgångsfaktorn inom SFX är att deltagarna ingår i ett meningsfullt sammanhang där deras tidigare kunskap respekteras och de nya språkkunskaperna utgår från kända begrepp. Det är en effektiv svenskutbildning som ger resultat, och som inte ska förväxlas med den”lätt-SFI” som borgarna föreslagit, där man på kortast möjliga tid ska slå in fackuttrycken så att man blir nyttig för majoritetssamhället.
Gougoulakis konstaterar att SFX ger mest till deltagarna när den omfattar arbetslivspraktik och helst även provanställning efteråt, för: ”En hägrande/garanterad sysselsättning är vida överlägsen andra belöningar av bonustyp.”
SFI-bonusen är ett infantiliserande belöningsförsök från Alliansen. De högutbildade som snabbt klarar SFI-kurserna ska få pengar för det. Istället för ett icke-diskriminerande anställningsförfarande. De lågutbildade ska luras att lära sig något med hopp om lite pengar. Se detta är borgerlig utbildningssyn.
Nåja, det sista står inte i I&M. Men det borde det göra.
- Aje Carlbom som skildrar islamisk aktivism både när den erbjuder gemenskap och utveckling och när (ibland som en del av wahhabitisk mission) innebär ett religiös renhet och avståndstagande från samhället
- Magnus Dahlstedt som beskriver den omedvetna monopolisering av demokratin som sker i svenska folkrörelser: ”Så länge ’svenskar’ anser sig kunna demokrati bättre än alla andra kommer inte ’invandrare’ att bli delaktiga på lika villkor.”
- Aleksandra Ålund som skriver om mångetniska ungdomsföreningar mot utanförskap
- Minst tre artiklar som tar upp olika frivilliginsatser och hur ett gott engagemang kan bidra till oönskad uppdelning om den offentliga sektorn blir till för majoritetssamhället och immigranterna ger service åt varandra.
Masoud Kamalis artikel ”Integration och makt” betraktar jag som central för förståelsen av inkluderingstankarna i de övriga. Här ger Kamali en utmärkt genomlysning av samhällsforskningens olika vinklingar på integration och dess förutsättningar; den stående frågan om hur social sammanhållning skapas? Sociologer har åtminstone sedan 1800-talet bearbetat frågan med stöd av - i olika grad - fenomen som marknad eller konflikt.
Viktigast i Kamalis text är att han problematiserar majoritetens hegemoniska föreställningar om samhället och dess bestående ordning. ”Detta - - ’kollektiva medvetande’ har genom historiens gång använts för att bevara de rådande socio-ekonomiska orättvisorna - - - och föreställningar om ’de andra’ som mindervärdiga - - - är en del av detta ’kollektiva medvetande’ i många europeiska länder.”
Petros Gougoulakis' artikel skiljer sig från de övriga genom att den handlar om utbildning, det vill säga SFX, vilket står för SFI med yrkesinriktning. För några år sedan var jag själv genom ett samverkansprojekt med om att dra igång Svenska för företagare. Jag försökte även med Svenska för jurister, vilket var för komplicerat, och Svenska för pedagoger som tiden inte var mogen för. Så mycket roligare då att det senare är i full funktion idag, liksom Svenska för hantverkare, för vårdpersonal eller ingenjörer.
Framgångsfaktorn inom SFX är att deltagarna ingår i ett meningsfullt sammanhang där deras tidigare kunskap respekteras och de nya språkkunskaperna utgår från kända begrepp. Det är en effektiv svenskutbildning som ger resultat, och som inte ska förväxlas med den”lätt-SFI” som borgarna föreslagit, där man på kortast möjliga tid ska slå in fackuttrycken så att man blir nyttig för majoritetssamhället.
Gougoulakis konstaterar att SFX ger mest till deltagarna när den omfattar arbetslivspraktik och helst även provanställning efteråt, för: ”En hägrande/garanterad sysselsättning är vida överlägsen andra belöningar av bonustyp.”
SFI-bonusen är ett infantiliserande belöningsförsök från Alliansen. De högutbildade som snabbt klarar SFI-kurserna ska få pengar för det. Istället för ett icke-diskriminerande anställningsförfarande. De lågutbildade ska luras att lära sig något med hopp om lite pengar. Se detta är borgerlig utbildningssyn.
Nåja, det sista står inte i I&M. Men det borde det göra.
måndag, maj 11, 2009
Bevara Hagaparken - BILFRI
”Här finns bostad åt monarken - vi behåller Hagaparken!”
Ungefär så läten en spontan talkör när 1 Maj-demonstrationen ringlade förbi Slottet.
Jag vet inte hur och när Victoria Bernadotte planerar att flytta in och har ännu mindre hört talas om någon konsekvensbeskrivning för parkens del. En levande prinsessa inom kommungränsen verkar överglänsa alla andra hänsyn.
Någon jämförde med Drottningholm, Victorias barndomshem, och påpekade att där går det bra att röra sig i trädgården utan stängsel och övervakning. Det stämmer att på Drottingholm är endast själva slottsbyggnaden avskiljd. Gränserna dras med fula plastband och förbudsskyltar och bevakas av uniformerade vakter på både sjö- och parksida. Men Drottningholm är en trädgård i fransk barock, inte avsedd för annat än ett stillsamt spatserande fram och tillbaka på grusgångarna. Vilket alltså är fullt möjligt att göra fullt synlig från slottet eller av vakten.
Haga är istället av typen ”engelsk park”, anlagd i en rokokostil av slingrande stigar och små överraskningar bland buskagen. I Haga kan man ströva, leka, klättra, gömma sig, och området är närmast hopplöst att övervaka.
Haga slott har ett gallerstaket mot själva parken. Där är det bara att sätta ut vaktposteringarna. Men hur blir det med strandpromenaden? Får vi fortsätta gå längs Brunnsviken som ligger bara något hundratal meter från slottstrappan?
En annan fråga är trafiken. Haga är självklart bilfritt, med en stor (och dyr!) parkering vid infarten. Endast transporter till Koppartälten, växthusen och Fjärilsmuséet får köra in genom Haga norra grindar.
Tänker det unga paret Bernadotte alltså gå ut och ställla sig vid hållplatsen för buss 515 varje morgon? Får de ens göra det även om de skulle vilja? Jag befarar att de och deras stab kommer att köra bil, i värsta fall så mycket att Hagas stigar måste förstärkas för trafiken.
Många är frågorna. Bland annat har Vänsterpartiet Solna lämnat en fråga till fullmäktige om de anser att tillgången till Hagaparken ska begränsas.
Ungefär så läten en spontan talkör när 1 Maj-demonstrationen ringlade förbi Slottet.
Jag vet inte hur och när Victoria Bernadotte planerar att flytta in och har ännu mindre hört talas om någon konsekvensbeskrivning för parkens del. En levande prinsessa inom kommungränsen verkar överglänsa alla andra hänsyn.
Någon jämförde med Drottningholm, Victorias barndomshem, och påpekade att där går det bra att röra sig i trädgården utan stängsel och övervakning. Det stämmer att på Drottingholm är endast själva slottsbyggnaden avskiljd. Gränserna dras med fula plastband och förbudsskyltar och bevakas av uniformerade vakter på både sjö- och parksida. Men Drottningholm är en trädgård i fransk barock, inte avsedd för annat än ett stillsamt spatserande fram och tillbaka på grusgångarna. Vilket alltså är fullt möjligt att göra fullt synlig från slottet eller av vakten.
Haga är istället av typen ”engelsk park”, anlagd i en rokokostil av slingrande stigar och små överraskningar bland buskagen. I Haga kan man ströva, leka, klättra, gömma sig, och området är närmast hopplöst att övervaka.
Haga slott har ett gallerstaket mot själva parken. Där är det bara att sätta ut vaktposteringarna. Men hur blir det med strandpromenaden? Får vi fortsätta gå längs Brunnsviken som ligger bara något hundratal meter från slottstrappan?
En annan fråga är trafiken. Haga är självklart bilfritt, med en stor (och dyr!) parkering vid infarten. Endast transporter till Koppartälten, växthusen och Fjärilsmuséet får köra in genom Haga norra grindar.
Tänker det unga paret Bernadotte alltså gå ut och ställla sig vid hållplatsen för buss 515 varje morgon? Får de ens göra det även om de skulle vilja? Jag befarar att de och deras stab kommer att köra bil, i värsta fall så mycket att Hagas stigar måste förstärkas för trafiken.
Många är frågorna. Bland annat har Vänsterpartiet Solna lämnat en fråga till fullmäktige om de anser att tillgången till Hagaparken ska begränsas.
söndag, maj 10, 2009
Vi kommunister och våra bisarra idéer
Mer om sexköpslagen… läs Ida Gabrielsson på Politikerbloggen. Ta också del av mängden kommentarer som visar hur oerhört viktigt det är för somliga män att rättfärdiga könshandeln.
I några av kommentarerna har avsändaren för sig att motvilja mot människohandel är en sällsynt kommunistisk avart bland dem som är ute efter att hindra folks hederliga knegande.
Därför länkar jag också till en klok folkpartist i samma ärende som Gabrielsson. Särskilt gillar jag hennes internationella koppling, som när hon skriver:
”Den europeiska sexindustrin lider helt enkelt av rekryteringsproblem. En konsekvens är att de flesta prostituerade kommer från fattiga länder utanför unionen.”
I några av kommentarerna har avsändaren för sig att motvilja mot människohandel är en sällsynt kommunistisk avart bland dem som är ute efter att hindra folks hederliga knegande.
Därför länkar jag också till en klok folkpartist i samma ärende som Gabrielsson. Särskilt gillar jag hennes internationella koppling, som när hon skriver:
”Den europeiska sexindustrin lider helt enkelt av rekryteringsproblem. En konsekvens är att de flesta prostituerade kommer från fattiga länder utanför unionen.”
lördag, maj 09, 2009
Längtan till liv, rent tekniskt
Skrock och magiskt tänkande är så långt från teknik och vetenskap man kan komma, visst? Hur kommer det sig då att tekniska manicklar uppträder synnerligen magiskt, om de också inte har börjat tänka riktigt än?
Att datorn uppdaterar sig själv tack vare en filigranteknik som arbetar medan jag sover har jag börjat vänja mig vid.
Att virusprogrammet NORTON (svartlista, pestflagg) besnattar mitt kreditkort utan att ens finnas i burken beror antagligen på den mänskliga faktorn, i detta fall girigheten.
Att tre cd-spelare efter varandra får samma fel beror antagligen på familjens personliga magnetfält -synnerligen starka just i hallen, samma plats där bredbandet dog ut, även om det senare kan skyllas på att jag på den tiden försökte använda NORTON (Som ovan).
Men att andra elektronikpryttlar fortplantar sig i skänklådan, det går utanpå allt annat. Lådan är den där vi lägger bruksanvisningar, uttjänta mobiler, möjliga sim-kort och sladdar och batterier utan närmare specificerat bruk. Mitt nya vetenskapliga rön är att dessa korsbefruktas och föder nya grejer!
a/ En cd som bl.a. innehåller youtube-anvisningen till min kamera. Jag svär att den inte var med när jag köpte kameran. Den uppstod i skänklådan när jag surade över att inte kunna ladda över filmsnuttarna till datorn.
b/ En obegagnad, oanvänd mobil. Ingen har sett den förr. Ingen vet vems den är. Men för sin tillblivelse åt den upp min gamla guldfärgade mobil från -03, som inte längre finns i lådan. Det verkar som att några batterier gått åt för att ge liv åt cd-skivan också.
Humanisterna får säga vad de vill. Men Gud och andlighet är något mycket lättbegripligt och handfast i motsats till den mystiska nyckfulla materian.
Att datorn uppdaterar sig själv tack vare en filigranteknik som arbetar medan jag sover har jag börjat vänja mig vid.
Att virusprogrammet NORTON (svartlista, pestflagg) besnattar mitt kreditkort utan att ens finnas i burken beror antagligen på den mänskliga faktorn, i detta fall girigheten.
Att tre cd-spelare efter varandra får samma fel beror antagligen på familjens personliga magnetfält -synnerligen starka just i hallen, samma plats där bredbandet dog ut, även om det senare kan skyllas på att jag på den tiden försökte använda NORTON (Som ovan).
Men att andra elektronikpryttlar fortplantar sig i skänklådan, det går utanpå allt annat. Lådan är den där vi lägger bruksanvisningar, uttjänta mobiler, möjliga sim-kort och sladdar och batterier utan närmare specificerat bruk. Mitt nya vetenskapliga rön är att dessa korsbefruktas och föder nya grejer!
a/ En cd som bl.a. innehåller youtube-anvisningen till min kamera. Jag svär att den inte var med när jag köpte kameran. Den uppstod i skänklådan när jag surade över att inte kunna ladda över filmsnuttarna till datorn.
b/ En obegagnad, oanvänd mobil. Ingen har sett den förr. Ingen vet vems den är. Men för sin tillblivelse åt den upp min gamla guldfärgade mobil från -03, som inte längre finns i lådan. Det verkar som att några batterier gått åt för att ge liv åt cd-skivan också.
Humanisterna får säga vad de vill. Men Gud och andlighet är något mycket lättbegripligt och handfast i motsats till den mystiska nyckfulla materian.
fredag, maj 08, 2009
Vi som älskar internet
Vi som älskar internet... så inleds ett upprop på Fejan. Ja, några av oss gör verkligen det. På bara drygt tio år har internet blivit en självklar intellektuell och kreativ frihet. Min första uppkoppling omkring -94 var till en tidning i San Francisco. I svart-vitt rullades inskannade artiklar över skärmen. Inte för att jag hade nåt intresse av en tidning i San Francisco. Men det gick! Sedan löpte faktasökandet från akademier som su och sh parallellt med tramsiga chatter och klubbar för Pratchett-fans – tills jag publicerade diktsamlingar och behövde en hemsida, en sajt som idag är tämligen avliden nu i interaktivitetens tid.
Ändå tror jag att datorerna befinner sig på samma nivå som cykeln på 1700-talet: den var gott och väl uppfunnen och tillverkad, det var bara kedjan som saknades.
Jag vill att de som behärskar hantverket får tid på sig att uppfinna kedjan. Både maskinpark och kombinationsmöjligheter. Det får de säkert också, så länge det är lönsamt. Men när det gäller internet hotas användarna av stora försämringar om EU, borgarna och storföretagen får sin vilja igenom.
Upphovsrätten är oerhört viktig för kulturskaparna. Men upphovsrättslagen kan ändras så att vanlig fildelning blir tillåten, och kulturpolitiken kan ändras så att fler kan leva på film, böcker eller musik. Varför inte digitala bibliotek med en generös ersättning liknande den på vanliga bibliotek? Upphovsrättsorganisationerna ska inte få gå in i rollen som både polis och åklagare.
Bevakningen av medborgarna tar sig allt mer groteska former. Innan kapitalisterna ställde till med storkrig hade vi i Europa passfrihet fram till 1914. Men om vi idag vill röra på oss rent fysiskt krävs identifiering och visering (via fingeravtryck i värsta fall) och en omstuvning av minsta hudkräm i packningen. Och om vi i framtiden reser virtuellt är risken stor att staten bevakar våra stigar över nätet.
Internet skapas kontinuerligt av människor för människor. Där ska yttrandefrihet råda. Vi som använder nätet vill inte köpa oss in på småbitar av det som redan tillhör oss. Det pågår nu förhandlingar om internets framtid som kommer att angå oss allihop... iallafall oss som älskar internet.
Läs mer på Vänsterpartiet, vi som ställer upp i EU-valet med en modern, öppen, kulturvänlig nätpolitik.
Ändå tror jag att datorerna befinner sig på samma nivå som cykeln på 1700-talet: den var gott och väl uppfunnen och tillverkad, det var bara kedjan som saknades.
Jag vill att de som behärskar hantverket får tid på sig att uppfinna kedjan. Både maskinpark och kombinationsmöjligheter. Det får de säkert också, så länge det är lönsamt. Men när det gäller internet hotas användarna av stora försämringar om EU, borgarna och storföretagen får sin vilja igenom.
Upphovsrätten är oerhört viktig för kulturskaparna. Men upphovsrättslagen kan ändras så att vanlig fildelning blir tillåten, och kulturpolitiken kan ändras så att fler kan leva på film, böcker eller musik. Varför inte digitala bibliotek med en generös ersättning liknande den på vanliga bibliotek? Upphovsrättsorganisationerna ska inte få gå in i rollen som både polis och åklagare.
Bevakningen av medborgarna tar sig allt mer groteska former. Innan kapitalisterna ställde till med storkrig hade vi i Europa passfrihet fram till 1914. Men om vi idag vill röra på oss rent fysiskt krävs identifiering och visering (via fingeravtryck i värsta fall) och en omstuvning av minsta hudkräm i packningen. Och om vi i framtiden reser virtuellt är risken stor att staten bevakar våra stigar över nätet.
Internet skapas kontinuerligt av människor för människor. Där ska yttrandefrihet råda. Vi som använder nätet vill inte köpa oss in på småbitar av det som redan tillhör oss. Det pågår nu förhandlingar om internets framtid som kommer att angå oss allihop... iallafall oss som älskar internet.
Läs mer på Vänsterpartiet, vi som ställer upp i EU-valet med en modern, öppen, kulturvänlig nätpolitik.
torsdag, maj 07, 2009
Subi dura a rudibus
Rubriken är latin och betyder ungefär: ”Utstå ohyfsad behandling av okultiverade knölar”. Ett uttryck som alltför ofta är användbart.
Men apropå gårdagen: Sabuni är numera också frustrerad och öppnar för kvotering av kvinnor i styrelser. En lagstiftning som verkar fungera finns i Norge.
Intresserad av EU-valet 7 juni? Läs Hanna Löfqvists chatt med Aftonbladets läsare. Inte intresserad? Läs den iallafall.
Mycket vasst och kritiskt skrivs om nedskärningarna i skolan. Det är bra. Ingen kan vara mer frustrerad än den som tar sitt uppdrag på allvar men inte ges förutsättningar att genomföra det. Men SvD:s ledarkommentar är småsint "Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?”
Den som sitter i en möglig barack, inte har råd att skaffa datorer åt ungarna, och måste lägga dyr skolledartid på att diskutera städning och brandskydd skulle sannerligen vilja satsa på både hus och administration! Men det finns ingenting att satsa. Det var liksom det som var haken. Självklart ska personalen ha betalt. Och lunchen ska på bordet. Det blir inte mycket mer sen. Hur vågar någon ens antyda att vi slarvar undan pengar och struntar i kunskap?
En rubrik på ledarsidan lyder: ”Efterlängtat klargörande från HD”. Härligt, tänkte jag som trodde de menade min blogg! - men det var Högsta domstolen de tänkte på igen.
Men apropå gårdagen: Sabuni är numera också frustrerad och öppnar för kvotering av kvinnor i styrelser. En lagstiftning som verkar fungera finns i Norge.
Intresserad av EU-valet 7 juni? Läs Hanna Löfqvists chatt med Aftonbladets läsare. Inte intresserad? Läs den iallafall.
Mycket vasst och kritiskt skrivs om nedskärningarna i skolan. Det är bra. Ingen kan vara mer frustrerad än den som tar sitt uppdrag på allvar men inte ges förutsättningar att genomföra det. Men SvD:s ledarkommentar är småsint "Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?”
Den som sitter i en möglig barack, inte har råd att skaffa datorer åt ungarna, och måste lägga dyr skolledartid på att diskutera städning och brandskydd skulle sannerligen vilja satsa på både hus och administration! Men det finns ingenting att satsa. Det var liksom det som var haken. Självklart ska personalen ha betalt. Och lunchen ska på bordet. Det blir inte mycket mer sen. Hur vågar någon ens antyda att vi slarvar undan pengar och struntar i kunskap?
En rubrik på ledarsidan lyder: ”Efterlängtat klargörande från HD”. Härligt, tänkte jag som trodde de menade min blogg! - men det var Högsta domstolen de tänkte på igen.
onsdag, maj 06, 2009
Företagsfeminism
Näringslivet hatar lagstiftning (som ofta kallas ”tvångsåtgärder” när det gäller företag och ”hårdare tag” när det gäller folk) och har lovat att sund självreglering och chanser för de dugliga var allt som behövdes för att fler kvinnor skulle ta plats i bolagsstyrelserna.
Men de fortsätter att välja in män.
Män väljer män. Inte av elakhet, utan för att män ser mäns kompetens bättre. Som om detta inte vore illa nog, tenderar även kvinnor att också se mäns kompetens bättre. Vi är tränade i det.
Trött på mitt vanliga feministgnäll? Jamen läs Svenska Dagbladets näringslivsdel då!
I kommentaren låter det nästan som om Margareta Winbergs återkomst vore efterlängtad! – eftersom nuvarande jämställdhetsminister Sabuni är ”mer angelägen om att få en jämnare könsfördelning bland förskollärare”. Som ni vet handlar den branschen dels om det offentliga som bara mår bra av lite tvång, dels om att rekrytera män, vilket tydligen är sexigare. Åtminstone enklare att se hela drösen av kompetenta, kantänka.
”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut” säger en styrelseledamot för Fortum och Finansinspektionen.
Av 165 läsare tycker 25% (i SvD:s omröstning) att det är dags för kvotering. Resten tycker det inte. Undrar vilken princip de stöder sig på denhär gången? Beprövad erfarenhet kan det inte vara.
Men de fortsätter att välja in män.
Män väljer män. Inte av elakhet, utan för att män ser mäns kompetens bättre. Som om detta inte vore illa nog, tenderar även kvinnor att också se mäns kompetens bättre. Vi är tränade i det.
Trött på mitt vanliga feministgnäll? Jamen läs Svenska Dagbladets näringslivsdel då!
I kommentaren låter det nästan som om Margareta Winbergs återkomst vore efterlängtad! – eftersom nuvarande jämställdhetsminister Sabuni är ”mer angelägen om att få en jämnare könsfördelning bland förskollärare”. Som ni vet handlar den branschen dels om det offentliga som bara mår bra av lite tvång, dels om att rekrytera män, vilket tydligen är sexigare. Åtminstone enklare att se hela drösen av kompetenta, kantänka.
”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut” säger en styrelseledamot för Fortum och Finansinspektionen.
Av 165 läsare tycker 25% (i SvD:s omröstning) att det är dags för kvotering. Resten tycker det inte. Undrar vilken princip de stöder sig på denhär gången? Beprövad erfarenhet kan det inte vara.
tisdag, maj 05, 2009
Tecken, historia
Historien stannar stundom upp. Ibland går den vidare, ekar och kastar skuggor över framtiden.
Det kan vara genom mycket små tecken. En kvarlämnad runa på en pelare i Bysans. En anteckning i marginalen i någon annans bok. Ett upphittat skrynkligt papper.
Ruiner och monument har sitt värde. Men det är skrivtecken som förenar det minimala och privata med det oförgängliga.
En av mina mest värdefulla minnessaker är ett brev från Miep Gies, en av de goda hjälpare som i över två år höll familjen Frank vid liv på en vind i ett av Amsterdams kanalhus. Jag skrev till henne för att höra mig för om acceptans angående ettpar texter där jag refererat till familjen Frank, och Miep Gies svarade vänligt och personligt, gav än en gång mycket mer än hon fick.
Vid sådana ögonblick stannar historien. Tågen slutar gå, rökarna skingras.
Papperslappen på bilden* är skriven av koncentrationslägerfångar medan de slavade med att förstärka ett skyddsrum åt SS. Flaskan med lappen hittades helt nyligen i en källarvägg.
En av undertecknarna överlevde och tog sig efter kriget till Sverige, hans dotter bor här än. ”En röst från det förflutna” säger hon om det värdefulla fyndet.
Vid sådana ögonblick går historien vidare in i nuet.
Ett sista eko - antagligen.
Flaskpost går genom sten. Röster bär genom murbruk.
Vi var här, så lyder texten i korthet:
”Koncentrationslägret i Auschwitz 20.IX.44, skyddsrum, byggt av fångarna nr. 121313 Jankowiak Bronislaw från Poznan, 130208 Dubla Stanislaw från Laskowice, 131491 Jasik Jan från Radom, 145664 Sobczak Waclaw från Konin, 151090 Czekalski Karol från Lodz, 157582 Bialobrzeski Waldemar från Ostroleka, A 12063 Veissid Albert från Lyon (France). Alla mellan 18 och 20 år.”
Är detta politik eller poesi?
Vilken dödlig skulle våga dra gränsen?
Jag lovar – de är fortfarande här.
---
* fotot lånat av DN
Det kan vara genom mycket små tecken. En kvarlämnad runa på en pelare i Bysans. En anteckning i marginalen i någon annans bok. Ett upphittat skrynkligt papper.
Ruiner och monument har sitt värde. Men det är skrivtecken som förenar det minimala och privata med det oförgängliga.
En av mina mest värdefulla minnessaker är ett brev från Miep Gies, en av de goda hjälpare som i över två år höll familjen Frank vid liv på en vind i ett av Amsterdams kanalhus. Jag skrev till henne för att höra mig för om acceptans angående ettpar texter där jag refererat till familjen Frank, och Miep Gies svarade vänligt och personligt, gav än en gång mycket mer än hon fick.
Vid sådana ögonblick stannar historien. Tågen slutar gå, rökarna skingras.
Papperslappen på bilden* är skriven av koncentrationslägerfångar medan de slavade med att förstärka ett skyddsrum åt SS. Flaskan med lappen hittades helt nyligen i en källarvägg.
En av undertecknarna överlevde och tog sig efter kriget till Sverige, hans dotter bor här än. ”En röst från det förflutna” säger hon om det värdefulla fyndet.
Vid sådana ögonblick går historien vidare in i nuet.
Ett sista eko - antagligen.
Flaskpost går genom sten. Röster bär genom murbruk.
Vi var här, så lyder texten i korthet:
”Koncentrationslägret i Auschwitz 20.IX.44, skyddsrum, byggt av fångarna nr. 121313 Jankowiak Bronislaw från Poznan, 130208 Dubla Stanislaw från Laskowice, 131491 Jasik Jan från Radom, 145664 Sobczak Waclaw från Konin, 151090 Czekalski Karol från Lodz, 157582 Bialobrzeski Waldemar från Ostroleka, A 12063 Veissid Albert från Lyon (France). Alla mellan 18 och 20 år.”
Är detta politik eller poesi?
Vilken dödlig skulle våga dra gränsen?
Jag lovar – de är fortfarande här.
---
* fotot lånat av DN
måndag, maj 04, 2009
Stor efterfrågan på fortkörning
Efterfrågan på att köpa sex är fortfarande stor, visar en snabbundersökning som Expressen redovisar. Därmed skulle det vara sagt att sexköpslagen är helt förfelad. Man frågar sig hur de kom fram till den slutsatsen?
Torskarnas behov av att att köpa kvinnokött är segdraget och svårt att bearbeta. Lagen har endast påverkat gatuprostitutionen, men kan inte avskräcka från den osynliga nätkommersen.
En avsikt med lagen är också att den sätter normen: Att göra affärer med kroppar är oacceptabelt. Men allt för många män tar inte lagen på allvar, och det kan eventuellt hänga ihop med att den redan från början ifrågasatts och förlöjligats.
”Det är olagligt att köra bil för fort också” konstaterar en man i artikeln. Javisst - och om jag kör för fort vet jag ändå vilken normen är och förstår varför jag bestraffas. Fartgränserna är ytterst sällan mål för förlöjligande, och aldrig har jag sett ett tidningsreportage med innehållet: ”Stort intresse för att köra fort i Sverige! Nu ska trafiklagstiftningen göras om, för det är stor efterfrågan på att dundra fram i 160!”
Frågan om prostitutionen är så viktig att den till och med har fått några borgare att värna den fackliga anslutningen. Häpp!
Se även Stockholmsvänstern
- - -
Tack i efterskott till Dagen för en bra kommentar angående bröst och politik!
Torskarnas behov av att att köpa kvinnokött är segdraget och svårt att bearbeta. Lagen har endast påverkat gatuprostitutionen, men kan inte avskräcka från den osynliga nätkommersen.
En avsikt med lagen är också att den sätter normen: Att göra affärer med kroppar är oacceptabelt. Men allt för många män tar inte lagen på allvar, och det kan eventuellt hänga ihop med att den redan från början ifrågasatts och förlöjligats.
”Det är olagligt att köra bil för fort också” konstaterar en man i artikeln. Javisst - och om jag kör för fort vet jag ändå vilken normen är och förstår varför jag bestraffas. Fartgränserna är ytterst sällan mål för förlöjligande, och aldrig har jag sett ett tidningsreportage med innehållet: ”Stort intresse för att köra fort i Sverige! Nu ska trafiklagstiftningen göras om, för det är stor efterfrågan på att dundra fram i 160!”
Frågan om prostitutionen är så viktig att den till och med har fått några borgare att värna den fackliga anslutningen. Häpp!
Se även Stockholmsvänstern
- - -
Tack i efterskott till Dagen för en bra kommentar angående bröst och politik!
söndag, maj 03, 2009
Var helst inte kvinna och vänster!
Media sköter inte rapporteringen från 1 Maj har jag hört. Enligt en bekant var Sydsvenskans största Malmö-nyhet att en sköldpadda jagade en and i kanalen! Ett spännande liv de lever därnere i södern…
Själv retade jag upp mig på sena nyheterna i någon av kanalerna. De hade visserligen hela tre 1 Maj-inslag, men det lät såhär:
Ett: Vanja klarade sig dåligt. Folk ropade bu och Vanja blev störd. Vanja hade påtagligt svårt att klara upp situationen. Vanja är inte medietränad. Vanja är inte cool. Vanja är i gungning.
Två: Mona fick det också jobbigt. Mona har det inte lätt nu. Men Mona har humor. Mona är medietränad. Mona klarade faktiskt av sitt möte lite bättre än Vanja. Mona pratade också om S’ politik.
Tre: S’ politik är oekonomisk och ogenomförbar, förklarar en expert i studion. Han har verkligen satt sig in i dethär. Han talar klokt, saklig och eftertänksamt. Ingen ropar bu eller stör honom på annat sätt.
Vill du veta mer och bättre om 1 Maj, läs Hanna Löfqvists tal. Eller Esbati. Ska det rapporteras får man göra det själv!
Vill du veta mer om vedervärdigt debattklimat finns ett osmakligt påhopp på Hanna i DN, signerat Malin Siwe. Hon gillar inte vänsterpolitik och blev förstås besviken på att vi har ett så roligt valmaterial, och det får henne att sänka sig till nivån att gnälla på klädsel och utseende.
Slutligen, angående svininfluensa, frågade en reporter: ”Kommer många att dö?”
Käre läsare! En av de saker vi kan vara fullkomligt säkra på i denna ofullkomliga värld, det är att många kommer att dö. De som undgår det är en försumbar minoritet.
Själv retade jag upp mig på sena nyheterna i någon av kanalerna. De hade visserligen hela tre 1 Maj-inslag, men det lät såhär:
Ett: Vanja klarade sig dåligt. Folk ropade bu och Vanja blev störd. Vanja hade påtagligt svårt att klara upp situationen. Vanja är inte medietränad. Vanja är inte cool. Vanja är i gungning.
Två: Mona fick det också jobbigt. Mona har det inte lätt nu. Men Mona har humor. Mona är medietränad. Mona klarade faktiskt av sitt möte lite bättre än Vanja. Mona pratade också om S’ politik.
Tre: S’ politik är oekonomisk och ogenomförbar, förklarar en expert i studion. Han har verkligen satt sig in i dethär. Han talar klokt, saklig och eftertänksamt. Ingen ropar bu eller stör honom på annat sätt.
Vill du veta mer och bättre om 1 Maj, läs Hanna Löfqvists tal. Eller Esbati. Ska det rapporteras får man göra det själv!
Vill du veta mer om vedervärdigt debattklimat finns ett osmakligt påhopp på Hanna i DN, signerat Malin Siwe. Hon gillar inte vänsterpolitik och blev förstås besviken på att vi har ett så roligt valmaterial, och det får henne att sänka sig till nivån att gnälla på klädsel och utseende.
Slutligen, angående svininfluensa, frågade en reporter: ”Kommer många att dö?”
Käre läsare! En av de saker vi kan vara fullkomligt säkra på i denna ofullkomliga värld, det är att många kommer att dö. De som undgår det är en försumbar minoritet.
fredag, maj 01, 2009
Första Maj i Falun
Leve 1 Maj! I Falun går Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna denna solklara dag. En hel skolorkester tutar och trummar, och till en början ger det halvsekelgamla Barnens-dag-associationer, men snart kommer de igång med Internationalen och Arbetets söner.
I fanborgen ser jag till min bestörtning EU-flaggan, den som jag aldrig har stått ut med på grund av dess historielöst hånfulla begagnande av gula stjärnor.
Jag får höra att under de förberedande förhandlingarna om deltagare och märken, paroller och banderoller, var det naturligt nog ingen som kom att tänka på det självklara:För S är det självklart att tåga med EU, för V att man inte gör det.
Glädjande nog är också FN-flaggan med i täten, vilket visar att S heltenkelt är bättre än vi på en sak: fanor.
Glädjande nog är också FN-flaggan med i täten, vilket visar att S heltenkelt är bättre än vi på en sak: fanor.
Daniel Riazat från Ung Vänster håller tal mot alliansregeringen och för internationell solidaritet. Sedan promenerar vi runt en helgtom och tyst liten stad och försöker få igång sången. Vi är cirka 300 från två partier, och någon säger att sossarna inte på länge varit så många som i år, när det var samarrangemang. Om det är för att de gillar oss eller för att visa oss något vet jag inte. Hatkärleken mellan det stora och det lilla partiet är något vi får bära året om. Men att tåga upp mot Folkets hus till tonerna av Arbetets söner är om inte annat en klassisk djupdykning. Folkets hus som för övrigt inte har EU-flagg.
Kamp för rättvisa under lättsamma former. Det kan arbetets utslitna söner och döttrar unna sig en dag om året. torsdag, april 30, 2009
Kungliga presenter
Kungligheter får mycket små eller mycket stora presenter, säger fantasyförfattaren Pratchett. Små saker som graverade näktergalsägg, eller stora bångliga tingestar som sjuglasvagnar och hertiginnor.
Grattis Carl Gustaf! – så har vi det sagt. Jag missunnar ingen att få en födelsedagspresent.
Men jag är djupt kritisk till att Victoria får en stor bånglig tingest som Haga slott utan att någon funderat över följderna. Enligt Expressen (papper) var hon och fästmannen ”glada som barn” och har redan börjat fundera över inredningen – ett exempel på såväl smak- som aningslös journalistik med tanke på de generationer barn och vuxna som haft utflykter i Haga som kärt nöje, men som kommer att vistas där under bevakning i fortsättningen.
Redan nu står vakter vid slottet dygnet runt, förmedlar annons- och skvallerorganet Mitt i Sundbyberg (papper). Då frågar man sig hur politikerna i grannstaden Solna reagerar på detta kommande ingrepp i medborgarnas kultur- och friluftsliv?
Jo med stolthet och glädje. Stora famnen. En äkta prinsessa i stan!
Moderaten joddlar om stärkt varumärke och mer turism. Men frågan är vad turisterna ska titta på i fortsättningen, om de inte som tidigare kan flanera mellan kulturminnena i Haga. ”Vilken annan stad kan visa upp något sådant” säger M, som om en prinsessas bostad vore ett sagans underverk och hennes blotta närvaro skänker glans åt Solna, en välordnad och trevlig men ganska utslätad gammal socken mellan trafiklederna.
Tyvärr stämmer även vänstern in i det hjärtliga välkomnandet. Man vill helt enkelt ha fler invånare - men har inte kommit på idén att Victoria kan köpia någon av de bostadsrätter som Solna har så gott om. Vad tillgången till parken beträffar ”hoppas” man att den inte försämras.
Hoppas kan man ju alltid göra. Mina förhoppningar skulle vara betydligt starkare om ansvariga politiker hade gjort en konsekvensbeskrivning över säkerhetsåtgärderna innan de börjar låna ut gratis representationsbostäder åt folk som mycket väl kan skaffa det själva.
Grattis Carl Gustaf! – så har vi det sagt. Jag missunnar ingen att få en födelsedagspresent.
Men jag är djupt kritisk till att Victoria får en stor bånglig tingest som Haga slott utan att någon funderat över följderna. Enligt Expressen (papper) var hon och fästmannen ”glada som barn” och har redan börjat fundera över inredningen – ett exempel på såväl smak- som aningslös journalistik med tanke på de generationer barn och vuxna som haft utflykter i Haga som kärt nöje, men som kommer att vistas där under bevakning i fortsättningen.
Redan nu står vakter vid slottet dygnet runt, förmedlar annons- och skvallerorganet Mitt i Sundbyberg (papper). Då frågar man sig hur politikerna i grannstaden Solna reagerar på detta kommande ingrepp i medborgarnas kultur- och friluftsliv?
Jo med stolthet och glädje. Stora famnen. En äkta prinsessa i stan!
Moderaten joddlar om stärkt varumärke och mer turism. Men frågan är vad turisterna ska titta på i fortsättningen, om de inte som tidigare kan flanera mellan kulturminnena i Haga. ”Vilken annan stad kan visa upp något sådant” säger M, som om en prinsessas bostad vore ett sagans underverk och hennes blotta närvaro skänker glans åt Solna, en välordnad och trevlig men ganska utslätad gammal socken mellan trafiklederna.
Tyvärr stämmer även vänstern in i det hjärtliga välkomnandet. Man vill helt enkelt ha fler invånare - men har inte kommit på idén att Victoria kan köpia någon av de bostadsrätter som Solna har så gott om. Vad tillgången till parken beträffar ”hoppas” man att den inte försämras.
Hoppas kan man ju alltid göra. Mina förhoppningar skulle vara betydligt starkare om ansvariga politiker hade gjort en konsekvensbeskrivning över säkerhetsåtgärderna innan de börjar låna ut gratis representationsbostäder åt folk som mycket väl kan skaffa det själva.
onsdag, april 29, 2009
Klara färdiga gååå!
"Jag behöver en kavaj till Första Maj!" messade maken. Så nu ligger den i packningen. Klara, färdiga, gååå! till 1 Maj, alltså. Liksom ifjol servar Politik och poesi med en enklare turlista:
I Göteborg samlas vänstern på Andra Långgatan kl 1315, och Lasse Ohly talar på Gustav Adolfs torg någon gång efter 1445.
I Malmö, min favoritstad, samlas man på Möllevångstorget kl 11 för att höra vänsterns EU-kandidater Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur.
Linköpingarna samlas kl 12 vid Konsert & kongress och hör sedermera Kalle Larsson i Trädgårdsföreningen.
Stockholm brukar ha världens största demonstrationståg sådär på ett ungefär! Det börjar på Medborgarplatsen kl 12 och slutar i Kungsträdgården med hälsningar från grekiska Synaspismós och SEKO Sjöfolk samt tal av vår EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson och Ung Vänsters Tove Liljeholm. Att Blåsorkestern spelar Internationalen behöver knappast påpekas.
Örebroarna samlas kl 13 vid Skattehuset och knallar på till Stadsparken där partisekreterare Anki Ahlsten talar efter 1330.
Falun har samarrangemang med Socialdemokraterna, det ska bli intressant. Vi samlas på Stora torget kl 1030 och hör Daniel Riazat från Ung Vänster, sen är det firande på Gamla Elverket från kl 12.
Hudiksvall, en annan liten favo-stad, har samling i Rådhusparken kl 13 med tal av Alf Norberg m fl samt irländsk musik utanför Folkets Hus kl 14.
I Skellefteå går man i tåg från Odentorget kl 1345 och har möte i city mellan 14 och 15, sedan kommer SAP dit.
Umeå-vänstern samlas vid Mimerskolans fotbollsplan kl 11 och går till Rådhustorget där EU-parlamentarikern Jens Holm talar kl 12.
Så är vi uppe i Haparanda där Lena Tjäder och Pekka Hyötylä talar på Torget kl 1030.
Om du inte bor i någon av de här städerna, kolla Vänsterpartiet för fler orter där man tågar mot borgarstyre och kapitalism, för demokrati och socialism!
I Göteborg samlas vänstern på Andra Långgatan kl 1315, och Lasse Ohly talar på Gustav Adolfs torg någon gång efter 1445.
I Malmö, min favoritstad, samlas man på Möllevångstorget kl 11 för att höra vänsterns EU-kandidater Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur.
Linköpingarna samlas kl 12 vid Konsert & kongress och hör sedermera Kalle Larsson i Trädgårdsföreningen.
Stockholm brukar ha världens största demonstrationståg sådär på ett ungefär! Det börjar på Medborgarplatsen kl 12 och slutar i Kungsträdgården med hälsningar från grekiska Synaspismós och SEKO Sjöfolk samt tal av vår EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson och Ung Vänsters Tove Liljeholm. Att Blåsorkestern spelar Internationalen behöver knappast påpekas.
Örebroarna samlas kl 13 vid Skattehuset och knallar på till Stadsparken där partisekreterare Anki Ahlsten talar efter 1330.
Falun har samarrangemang med Socialdemokraterna, det ska bli intressant. Vi samlas på Stora torget kl 1030 och hör Daniel Riazat från Ung Vänster, sen är det firande på Gamla Elverket från kl 12.
Hudiksvall, en annan liten favo-stad, har samling i Rådhusparken kl 13 med tal av Alf Norberg m fl samt irländsk musik utanför Folkets Hus kl 14.
I Skellefteå går man i tåg från Odentorget kl 1345 och har möte i city mellan 14 och 15, sedan kommer SAP dit.
Umeå-vänstern samlas vid Mimerskolans fotbollsplan kl 11 och går till Rådhustorget där EU-parlamentarikern Jens Holm talar kl 12.
Så är vi uppe i Haparanda där Lena Tjäder och Pekka Hyötylä talar på Torget kl 1030.
Om du inte bor i någon av de här städerna, kolla Vänsterpartiet för fler orter där man tågar mot borgarstyre och kapitalism, för demokrati och socialism!
tisdag, april 28, 2009
Dröm, hopp och moderater
Jag drömde en natt att min bil blev stulen, så att jag ringde försäkringsbolaget. De svarade att jag inte kunde få ut någon ersättning. Varför? frågade jag.
I drömmen svarade bolaget, med dendär förebrående tonen som antyder att detta är något alla borde veta:
”Ja vi höll ju på med såntdär förut, men det är ändrat sedan länge”. Jag frågade förstås av vilken orsak jag då betalat på min försäkring alla dessa år!?
Svaret i drömmen var: ”Jo men vi behöver pengarna, annars går inte företaget runt.”
Vet inte om den drömmen betyder något. Eller om det räcker med verkligheten.
Hjärtligt tack till Alliansfrittsverige som snabbloggade från Moderaternas konvent. Som konferensräv är det lätt att känna igen sig i minglandet, mumlandet, messandet. Här är några fina bitar:
Från moderat håll frågades retoriskt: ”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” Alliansfrittsverige kommenterar: ”Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.”
Eller: ”Moderaternas ’Historiehörna’ - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!”
Eller: ”Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar.”
Efter detta kan vi behöva Estebans hoppingivande analys av opinionssiffrorna!
I drömmen svarade bolaget, med dendär förebrående tonen som antyder att detta är något alla borde veta:
”Ja vi höll ju på med såntdär förut, men det är ändrat sedan länge”. Jag frågade förstås av vilken orsak jag då betalat på min försäkring alla dessa år!?
Svaret i drömmen var: ”Jo men vi behöver pengarna, annars går inte företaget runt.”
Vet inte om den drömmen betyder något. Eller om det räcker med verkligheten.
Hjärtligt tack till Alliansfrittsverige som snabbloggade från Moderaternas konvent. Som konferensräv är det lätt att känna igen sig i minglandet, mumlandet, messandet. Här är några fina bitar:
Från moderat håll frågades retoriskt: ”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” Alliansfrittsverige kommenterar: ”Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.”
Eller: ”Moderaternas ’Historiehörna’ - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!”
Eller: ”Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar.”
Efter detta kan vi behöva Estebans hoppingivande analys av opinionssiffrorna!
söndag, april 26, 2009
Homosexuellt nätverk
Efter att äntligen ha lyckats se dokumentärerna om Ebbe Carlsson i rätt ordning utan tekniktjafs är jag mållös - men tro inte att det hejdar ett inlägg.
Tydligen led mannen av någon störning, en bokstavsdiagnos eller mer själslig. Tydligen var det ingen som märkte det när ”odågan” (som en av kommentatorerna kallade honom) bufflade och charmade sig mot något som teve kallade makten men som bara var dess förbannade sällskapsrum!
Tydligen nöjde sig de högre nivåerna inom socialdemokratin med personlig bekantskap som fribiljett till hemliga uppdrag. Varifrån fick de idiotidén om att ens kompis också är bäst lämpad att vara ens kollega? Hos små barn kallas sådant beteende gränslöst, och oroar personalen. Inom den gamla socialdemokratin var partibeteckningen en merit i sig.
Tydligen gick det också an, för tjugo år sedan, att när man åker dit sätta igång med att skuldbelägga homosexualitet.
Ebbe som socialdemokrat, det var en fin kille om än lite övernitisk. Ebbe som homosexuell, se där den laglöse bedragaren!
Än idag går det att i vissa självbelåtna kretsar snacka sig fram utan andra meriter än fjäsk och bedyrad tillhörighet. Det går däremot inte längre att konspirera om homosexuella nätverk. Det kanske är dags att starta ett, ett mållöst subversivt sådant..!
Tydligen led mannen av någon störning, en bokstavsdiagnos eller mer själslig. Tydligen var det ingen som märkte det när ”odågan” (som en av kommentatorerna kallade honom) bufflade och charmade sig mot något som teve kallade makten men som bara var dess förbannade sällskapsrum!
Tydligen nöjde sig de högre nivåerna inom socialdemokratin med personlig bekantskap som fribiljett till hemliga uppdrag. Varifrån fick de idiotidén om att ens kompis också är bäst lämpad att vara ens kollega? Hos små barn kallas sådant beteende gränslöst, och oroar personalen. Inom den gamla socialdemokratin var partibeteckningen en merit i sig.
Tydligen gick det också an, för tjugo år sedan, att när man åker dit sätta igång med att skuldbelägga homosexualitet.
Ebbe som socialdemokrat, det var en fin kille om än lite övernitisk. Ebbe som homosexuell, se där den laglöse bedragaren!
Än idag går det att i vissa självbelåtna kretsar snacka sig fram utan andra meriter än fjäsk och bedyrad tillhörighet. Det går däremot inte längre att konspirera om homosexuella nätverk. Det kanske är dags att starta ett, ett mållöst subversivt sådant..!
lördag, april 25, 2009
Rädda Haga - ett strövtåg
Gamla Haga är gården där Gustav III till en början inrättade sig. För sina konseljmöten lät han uppföra turkiska paviljongen dit rådet sprang genom en korridor av granar, vintertid uppvärmd med provisoriska kaminer.
Sedan lät kungen bygga den smäckra rokokobyggnaden Paviljongen, som idag har fasta visningstider. På kullen strax intill placerade han ett litet men väl fungerande Ekotempel. Byggnaderna ligger nära Pelousen, den stora grässlänten där ett antal organiserade eller improviserade fester har utspelats under åren – ofta i Bellmans anda om man lägger till några frisbee.
Uppåt sett från Pelousen ligger Koppartälten, även de en rest av Gustav III:s turkiska period. Idag finns där kafé och ett litet fotomuseum över Haga.
Gustav III storhetsdrömde om att bygga ett lokalt Versailles, men endast grunden blev lagd. Detta halvt igenvuxna parti av fascinerande valv och brunnar kallades av Solnas skolbarn för ”urinerna”, vilket dels står för ruiner och dels för vad somliga gör i dem. Urinerna är en lagom farlig lekplats för klättring och droppstensletning.
Haga slott uppfördes av släkten Bernadotte vid tidigt 1800tal. Dess största attraktion får sägas vara den ”sessornas lekstuga” som finns på tomten. Även det mest rojalistiska barn måste bli mer imponerad av att gå fram och ta på stugan där Victorias fastrar lekt, än av att få höra att det ska ligga ett slott någonstans bakom avspärrninga roch gallerstaket. Det störs
ta säkerhetspådrag jag minns var när Chrustjev tog in på Haga slott på 1960-talet. Då tror jag parken var stängd, och det var ändå före terrrrorrristttiden.
Efter ett antal år när parken låg och drönade lika gott som sina rosévinspimplande besökare har det satsats på Hagaparken som turistmål. I sin förlängning in mot Stockholm är den nationalstadspark, den allra första tror jag. Koppartälten har rustats upp och Fjärilshuset inrättats, ett museum för fladdrande fjärilar i tropisk värme, numera ofta med konstutställningar i anslutning. Att vattnen kring Stockholm renats så att det faktiskt går att bada i Brunnsviken är en stor förbättring – i min ungdom var ”släng dej i Brunnsan” ett dödshot.
Passionerade rojalister kan ta och slänga sej ner på kungliga begravningsplatsen, ett romantiskt dunkelt mausoleum, exotiskt avskiljt genom små kanaler och grindar. Den som tröttnat på allt det gröna och vill fly in till asfalten kan promenera förbi Haga södra mot Stallmästargården och sålunda nå Sveavägens mynning. Även Sveavägen är ett minne från Gustav III som anlade paradgata nästan raka vägen från Stockholms slott ut till Versailles. Denne inspirerande personlighet hade en förmåga att vara bäst på det som bara nästan blev av…
Uppåt sett från Pelousen ligger Koppartälten, även de en rest av Gustav III:s turkiska period. Idag finns där kafé och ett litet fotomuseum över Haga.
Gustav III storhetsdrömde om att bygga ett lokalt Versailles, men endast grunden blev lagd. Detta halvt igenvuxna parti av fascinerande valv och brunnar kallades av Solnas skolbarn för ”urinerna”, vilket dels står för ruiner och dels för vad somliga gör i dem. Urinerna är en lagom farlig lekplats för klättring och droppstensletning.
Haga slott uppfördes av släkten Bernadotte vid tidigt 1800tal. Dess största attraktion får sägas vara den ”sessornas lekstuga” som finns på tomten. Även det mest rojalistiska barn måste bli mer imponerad av att gå fram och ta på stugan där Victorias fastrar lekt, än av att få höra att det ska ligga ett slott någonstans bakom avspärrninga roch gallerstaket. Det störs
ta säkerhetspådrag jag minns var när Chrustjev tog in på Haga slott på 1960-talet. Då tror jag parken var stängd, och det var ändå före terrrrorrristttiden.Efter ett antal år när parken låg och drönade lika gott som sina rosévinspimplande besökare har det satsats på Hagaparken som turistmål. I sin förlängning in mot Stockholm är den nationalstadspark, den allra första tror jag. Koppartälten har rustats upp och Fjärilshuset inrättats, ett museum för fladdrande fjärilar i tropisk värme, numera ofta med konstutställningar i anslutning. Att vattnen kring Stockholm renats så att det faktiskt går att bada i Brunnsviken är en stor förbättring – i min ungdom var ”släng dej i Brunnsan” ett dödshot.
Passionerade rojalister kan ta och slänga sej ner på kungliga begravningsplatsen, ett romantiskt dunkelt mausoleum, exotiskt avskiljt genom små kanaler och grindar. Den som tröttnat på allt det gröna och vill fly in till asfalten kan promenera förbi Haga södra mot Stallmästargården och sålunda nå Sveavägens mynning. Även Sveavägen är ett minne från Gustav III som anlade paradgata nästan raka vägen från Stockholms slott ut till Versailles. Denne inspirerande personlighet hade en förmåga att vara bäst på det som bara nästan blev av…
Nu vill vi veta om och när Victoria Bernadotte tänker flytta in, och på vilka sätt vårt natur-&-kultur-område ska begränsas för hennes skull?
fredag, april 24, 2009
Haga, vår kungliga folkliga fjäril
Republikan var jag redan. Nu undrar jag om det finns något väluppfostrat sätt att bli kvitt sin fjäskande statsminister?
Denne hundögde karl har med en hälares välvilja gått och givit bort* Haga slott till Victoria Bernadotte, försigkommen ung dam med tronpretentioner.
Slottet har tillhört bernadottesläkten men skänktes av Gustav VI Adolf till regeringen och användes som övernattningslägenhet vid internationell representation. Regeringen äger slottet formellt, men betyder det verkligen att de kan slumpa bort det hur som helst? Skulle Reinfeldt lika lättvindigt kunna sälja till Disneyland, inrätta behandlingshem för frigående psykopater eller bygga om till Oden-tempel?
Slottet har inte på länge använts som gästbostad eftersom det anses omöjligt ur säkerhetssynpunkt. För att trygga residenten mot terrorister krävs något i stil med ubåtar i Brunnsviken – det är annat än Bellmans små najader det!
Så vad krävs för kronprinsessans och dess makes säkerhet? Vilka regler, begränsningar och inrättningar kommer att bli nödvändiga här, i nationalstadsparken Haga, favoritutflyktsmålet för generationer stockholmare, solnabor, sundbybergare och sollentunaiter?
Haga är ett grönskande parkområde med en gyttjig men badbar insjövik och ettpar kaféer. Det rymmer också växthus och fjärilshus och härliga kulturminnen.
Denne hundögde karl har med en hälares välvilja gått och givit bort* Haga slott till Victoria Bernadotte, försigkommen ung dam med tronpretentioner.
Slottet har tillhört bernadottesläkten men skänktes av Gustav VI Adolf till regeringen och användes som övernattningslägenhet vid internationell representation. Regeringen äger slottet formellt, men betyder det verkligen att de kan slumpa bort det hur som helst? Skulle Reinfeldt lika lättvindigt kunna sälja till Disneyland, inrätta behandlingshem för frigående psykopater eller bygga om till Oden-tempel?
Slottet har inte på länge använts som gästbostad eftersom det anses omöjligt ur säkerhetssynpunkt. För att trygga residenten mot terrorister krävs något i stil med ubåtar i Brunnsviken – det är annat än Bellmans små najader det!
Så vad krävs för kronprinsessans och dess makes säkerhet? Vilka regler, begränsningar och inrättningar kommer att bli nödvändiga här, i nationalstadsparken Haga, favoritutflyktsmålet för generationer stockholmare, solnabor, sundbybergare och sollentunaiter?
Haga är ett grönskande parkområde med en gyttjig men badbar insjövik och ettpar kaféer. Det rymmer också växthus och fjärilshus och härliga kulturminnen.
Att kulturhistorien är av klart monarkistisk prägel gör inte Haga sämre. Det är i historien kungligheter ska befinna sig.
Reinfeldt må vara rojalist, men behöver han vara det så till den grad att den gamla seden med godtyckliga förläningar återinförs?
Viktigast av allt är frågan om Reinfeldt kan garantera att den betydelsefulla fria rörligheten för medborgarna inte inskränks när en bemärkt person som la Bernadotte flyttar in i vår park?
*Hoppsan! Att slottet ges bort är vad Reinfeldt lär ska ha sagt i teve och formuleringen i SvD på papper. I samma tidnings nätupplaga är det ändrat till: "överlåter dispositionsrätten". Detta är en annan sak, men det löser inte tillgänglighetsfrågan.
torsdag, april 23, 2009
Nio-till-tolv-årig utbildning
Röda raketer har avfyrat några häftiga sådana mot utbildningsmajoren. Mannen som säger att "Det är en 'felsyn' att alla måste bli akademiker” eller som tror att det är "'verklighetsfrämmande' att tvinga alla unga att plugga ytterligare tre år" efter grundskolan - trots att verkligheten är den att 98% av alla ungdomar gör just det.
De två procenten som inte går gymnasiet föreställer man sig gärna som hopplösa avhoppare, men faktum är att en hel del av dem har annat att göra. Åka till hemlandet ett år eller jobba i pappas företag.
Raketerna påpekar att Björklund knappast tar några initiativ för att höja utbildningsnivån i Sverige, utan att det mestadels handlar om straff och kontroll av barnen.
Med allt detta sagt är det inte så att jag anser att Vänsterpartiets förslag om obligatorisk gymnasieskola är vår viktigaste utbildningsfråga just nu. Eftersom gymnasiet i praktiken är obligatoriskt. Ytterligare ett formellt tvång tillför ingenting, varken till dem som har kommit på något annat att göra eller till dem som inte vill göra någonting alls, allra minst under tvång. Men förr eller senare måste de allra flesta läsa in gymnasiet iallafall, och då ska dörren vara öppen.
Inte för att de ska bli akademiker allihop. Utan för att en gymnasieutbildning är det minsta som krävs för de flesta yrken idag.
Grundskolan måste göras så välkomnande, intresseväckande och utmanande att kunskapstörsten bibehålls och arbetslusten varar till att börja med i nio år, så att de studerande sedan vill och klarar av att fortsätta.
En okunnig arbetarklass bidrar inte till ett lands utveckling. Det insåg den tidiga arbetarrörelsen, som på den tiden hade stöd av en och annan liberal också.
De två procenten som inte går gymnasiet föreställer man sig gärna som hopplösa avhoppare, men faktum är att en hel del av dem har annat att göra. Åka till hemlandet ett år eller jobba i pappas företag.
Raketerna påpekar att Björklund knappast tar några initiativ för att höja utbildningsnivån i Sverige, utan att det mestadels handlar om straff och kontroll av barnen.
Med allt detta sagt är det inte så att jag anser att Vänsterpartiets förslag om obligatorisk gymnasieskola är vår viktigaste utbildningsfråga just nu. Eftersom gymnasiet i praktiken är obligatoriskt. Ytterligare ett formellt tvång tillför ingenting, varken till dem som har kommit på något annat att göra eller till dem som inte vill göra någonting alls, allra minst under tvång. Men förr eller senare måste de allra flesta läsa in gymnasiet iallafall, och då ska dörren vara öppen.
Inte för att de ska bli akademiker allihop. Utan för att en gymnasieutbildning är det minsta som krävs för de flesta yrken idag.
Grundskolan måste göras så välkomnande, intresseväckande och utmanande att kunskapstörsten bibehålls och arbetslusten varar till att börja med i nio år, så att de studerande sedan vill och klarar av att fortsätta.
En okunnig arbetarklass bidrar inte till ett lands utveckling. Det insåg den tidiga arbetarrörelsen, som på den tiden hade stöd av en och annan liberal också.
onsdag, april 22, 2009
Rosablå fostran
Hur fostras en torsk? frågade jag igår. Väntade mig inget direkt svar på det, menar inte heller att det finns i denna artikel om våra rosablå könsbyggen.
Men ett samband finns det.
Från första dagen i livet tas vi om hand av vuxna som lutar flickbabyn in mot sig och jollrar med hennes ansikte och håller pojkbabyn i ett stadigt grepp utåt mot omgivningen
– vuxna som blir oroliga om flickor kryper för långt ifrån dem men uppmuntrar pojkar att göra det
– vuxna som förebrår flickor när de härjar och smutsar ner sig och förebrår pojkar när de gnäller och är trötta
– vuxna som vanligen älskar barnen och vill deras bästa samtidigt som de knådar fram genus som ur trolldeg, så att barnen snart är rustade för sina uppgifter i förskola och skola, där flickorna ska hjälpa fröknarna att uppfylla pojkarnas behov.
Varför nu det? Jo, det blir så bråkigt annars. Ty för pojkarna står Behov överst, och för flickorna att vi har Trevligt!
Nu hoppar jag över puberteten och makten över begäret och vems blick som styr och vem som ska vara naken, för du har förstått vartåt jag syftar. Det är vi själva genom patriarkatet som har skapat oss ett samhälle där det är självklart att en man ska bli tillfredsställd – annars bankar han med skeden i bordet så det skvätter!
Några kommentatorer har framhållit att det är ett naturligt behov att vilja ha sex. Givetvis – ingen har heller påstått att det skulle vara konstruerat.
Men vår föreställning om att män först av allt måste få vad de behöver, den är fostrad och ingenting annat.
Men ett samband finns det.
Från första dagen i livet tas vi om hand av vuxna som lutar flickbabyn in mot sig och jollrar med hennes ansikte och håller pojkbabyn i ett stadigt grepp utåt mot omgivningen
– vuxna som blir oroliga om flickor kryper för långt ifrån dem men uppmuntrar pojkar att göra det
– vuxna som förebrår flickor när de härjar och smutsar ner sig och förebrår pojkar när de gnäller och är trötta
– vuxna som vanligen älskar barnen och vill deras bästa samtidigt som de knådar fram genus som ur trolldeg, så att barnen snart är rustade för sina uppgifter i förskola och skola, där flickorna ska hjälpa fröknarna att uppfylla pojkarnas behov.
Varför nu det? Jo, det blir så bråkigt annars. Ty för pojkarna står Behov överst, och för flickorna att vi har Trevligt!
Nu hoppar jag över puberteten och makten över begäret och vems blick som styr och vem som ska vara naken, för du har förstått vartåt jag syftar. Det är vi själva genom patriarkatet som har skapat oss ett samhälle där det är självklart att en man ska bli tillfredsställd – annars bankar han med skeden i bordet så det skvätter!
Några kommentatorer har framhållit att det är ett naturligt behov att vilja ha sex. Givetvis – ingen har heller påstått att det skulle vara konstruerat.
Men vår föreställning om att män först av allt måste få vad de behöver, den är fostrad och ingenting annat.
tisdag, april 21, 2009
Hur fostras en torsk?
När DN la upp en fejkad nätkontakt fick den ”ensamma 18-åriga kvinnan” 271 svar på tre timmar. Mestadels av äldre män som vill ha sex. Några av svaren var hövliga förfrågningar, andra rakt på sak: Gillar du hårda tag? Behöver du pengar?
Tidningen följer upp med en kort rapport om unga prostituerade. Hur det kommer sig att flickor säljer sin kropp och hur flickorna själva känner det. Ett obehagligt ämne som reportern hanterar finkänsligt och väl.
Men det fattas en sak. Rapporten om förövarna. Den som tar upp hur det kommer sig att män köper kroppar och hur männen själva känner det. Ett obehagligt ämne som vi alltför ofta bortser ifrån.
Hur kan män, så pass många män som det ändå handlar om, ens komma på tanken att det i deras normala, friska och välanpassade vuxenliv mycket väl kan ingå att ha sex med barn och betala dem för det - att det visserligen är brottsligt men ändå något lustfyllt? Hur har denna föreställning inympats i dem, och hur kan den stoppas?
Det är bra att vi får veta hur flickorna mår, men när det hela tiden är de som står i fokus låter det tillslut som att agenterna i denna förnedrande hantering är flickor. Att det är de som är problemet.
Nej låt förövarna berätta, lägga ut om sin taskiga barndom och hur de har blivit som de blivit. Så att vi någon gång kan lära oss.
- - -
Durban-konferensen låter jag liksom igår andra sköta:
Kritik mot delegaterna som gav Irans president fritt spelrum finns hos Ung Vänster, som jämför det med Norges omdömesgilla agerande och skriver: ”Norge tar alltså sitt ansvar för att återupprätta idén om ett världssamfund som står starkt i sitt motstånd mot rasism och som i sin ambition markerar mot alla sorter av rasism.”
Och Hans Linde sätter in EU:s agerande i ett annat perspektiv, i det att han beskriver hur Israels ockupation fortsätter medan prestigespelet pågår i Genève.
Tidningen följer upp med en kort rapport om unga prostituerade. Hur det kommer sig att flickor säljer sin kropp och hur flickorna själva känner det. Ett obehagligt ämne som reportern hanterar finkänsligt och väl.
Men det fattas en sak. Rapporten om förövarna. Den som tar upp hur det kommer sig att män köper kroppar och hur männen själva känner det. Ett obehagligt ämne som vi alltför ofta bortser ifrån.
Hur kan män, så pass många män som det ändå handlar om, ens komma på tanken att det i deras normala, friska och välanpassade vuxenliv mycket väl kan ingå att ha sex med barn och betala dem för det - att det visserligen är brottsligt men ändå något lustfyllt? Hur har denna föreställning inympats i dem, och hur kan den stoppas?
Det är bra att vi får veta hur flickorna mår, men när det hela tiden är de som står i fokus låter det tillslut som att agenterna i denna förnedrande hantering är flickor. Att det är de som är problemet.
Nej låt förövarna berätta, lägga ut om sin taskiga barndom och hur de har blivit som de blivit. Så att vi någon gång kan lära oss.
- - -
Durban-konferensen låter jag liksom igår andra sköta:
Kritik mot delegaterna som gav Irans president fritt spelrum finns hos Ung Vänster, som jämför det med Norges omdömesgilla agerande och skriver: ”Norge tar alltså sitt ansvar för att återupprätta idén om ett världssamfund som står starkt i sitt motstånd mot rasism och som i sin ambition markerar mot alla sorter av rasism.”
Och Hans Linde sätter in EU:s agerande i ett annat perspektiv, i det att han beskriver hur Israels ockupation fortsätter medan prestigespelet pågår i Genève.
måndag, april 20, 2009
Rimlig debatt
Jag lyssnade på Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg när de i förra veckan presenterade sin bok Slaget om svenskheten. Författarna har gjort ett förtjänstfullt arbete i att kartlägga Sverigedemokraternas historia och ideologi och presenterar en rad goda argument mot deras politik. En värdefull inblick för den som känner sig tveksam.
Annars rekommenderar jag som alltid Sverigedemokraternas hemsida och tidning. De behöver inte ”avslöjas”. Redan 1995 började Åkesson sin omvandling av partiet genom att rensa ut nazisterna, men än idag uppdelas människor efter etnicitet och kultur för att kvarhålla nationalisternas reaktionära dröm om en idyll av likhet. Det är bara att ta del av deras eget material.
Den evinnerligt återkommande frågan om vi ska ”ta debatten” besvarade Lodenius & Wingborg med att det ska vi göra – i rimliga proportioner. Vi ska däremot inte låta högerpopulisterna sätta dagordningen, vilket vi tyvärr gör om vi börjar svara på frågor ställda från felaktiga utgångspunkter.
När författarna nämnde resultatet av senaste valutvärderingen och vilka som är Sd:s huvudsakliga väljare, fnös en man i publiken: ”Ja se detdär tror jag inte ett dugg på!”
Den evinnerligt återkommande frågan om vi ska ”ta debatten” besvarade Lodenius & Wingborg med att det ska vi göra – i rimliga proportioner. Vi ska däremot inte låta högerpopulisterna sätta dagordningen, vilket vi tyvärr gör om vi börjar svara på frågor ställda från felaktiga utgångspunkter.
När författarna nämnde resultatet av senaste valutvärderingen och vilka som är Sd:s huvudsakliga väljare, fnös en man i publiken: ”Ja se detdär tror jag inte ett dugg på!”
Om han var Sd-väljare vet jag inte. Men den kunskapsfientliga inställningen är deras. ”Vanligt” folk vet bäst, och ju mer inskränkt desto troligare blir det…
- - -
Om Durban-konferensen, lojaliteten med USA och respekten för FN: läs Marita Engström
Och Svensson, som påpekar:
Skrivningarna om att religioner ska undantas från kritik ”har tagits bort på grund av arbete från bland annat Sverige och USA. Om man inte vill att dessa skrivningar ska komma tillbaks måste man ju faktiskt vara på konferensen för att förhindra det. En bojkott innebär ju bara att de länder som vill ha sådana skrivningar får möjlighet att införa dem. Bojkotten motverkar alltså sitt eget syfte.”
Skrivningarna om att religioner ska undantas från kritik ”har tagits bort på grund av arbete från bland annat Sverige och USA. Om man inte vill att dessa skrivningar ska komma tillbaks måste man ju faktiskt vara på konferensen för att förhindra det. En bojkott innebär ju bara att de länder som vill ha sådana skrivningar får möjlighet att införa dem. Bojkotten motverkar alltså sitt eget syfte.”
fredag, april 17, 2009
Det visste jag väl
Ha! Forskare i Melbourne har upptäckt att den som nöjessurfar på jobbet blir mer produktiv än sina plikttrogna kolleger! Det handlar förstås om hjärnans behov av vila och lustbetonade aktiviteter. Med lite kul i pausen blir koncentrationen högre utslaget på hela dagen, och produktionen stiger.
Du kan med gott samvete säga ifrån till IT-avdelningen att de lättar på webbspärrarna. Du behöver nätet för att vårda din hjärna och kan lugnt avstå från babblet i fikasoffan om du hellre mejlar en vän, kikar på Fejsan eller köper biljetter.
Fortsätt webbhängandet - men kom ihåg: det goda resultatet gällde bara så länge man surfar mindre än 20% av arbetstiden. Det gällde inte heller folk som är datorberoende.
Du kan med gott samvete säga ifrån till IT-avdelningen att de lättar på webbspärrarna. Du behöver nätet för att vårda din hjärna och kan lugnt avstå från babblet i fikasoffan om du hellre mejlar en vän, kikar på Fejsan eller köper biljetter.
Fortsätt webbhängandet - men kom ihåg: det goda resultatet gällde bara så länge man surfar mindre än 20% av arbetstiden. Det gällde inte heller folk som är datorberoende.
torsdag, april 16, 2009
Avstängda, utestängda, instängda barn
Alliansen har aviserat de nya straffskalorna i skollagen. Grundskoleelever ska kunna stängas av från undervisningen - så att gäng splittras eller skolan vinner tid att sätta in åtgärder, säger utbildningsmajoren. Som alltid tänker han sig en rationell norm-familj där barnet ändrar sig efter en tankeställare eller föräldrarna resolut tar itu med problemet. Och i det fallet kan det ju vara bra.
Men alla andra gånger, när ...
- barnet stannar i skolan och får en kick av att vara kvar och provocera
- barnet går ut och drar, råkar ut för eller ställer till än värre saker
- barnet ingenstans har att gå därför att
- föräldrarna är för fulla, för deprimerade, för aggressiva
- det är låst och föräldrarna är frånvarande
- skolan ber föräldrarna att hämta, men de vägrar
- inget hem finns, bara olika hotellrum som kan vara olika från dag till dag
- barnet går hem och får stöd av sina föräldrar mot den orättvisa skolan
”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner” säger en klok flicka i tidningen. Ja, eller från föräldrar eller andra vuxna. Att skicka iväg barnet är sällan bästa lösningen. Familjerna ser oerhört olika ut, och en del av dem orkar eller klarar inte att ta hand om sina barn.
Det finns också familjer som tar hand om sina barn så till den grad att de tar ifrån barnet möjligheten till ett eget liv.
Stockholms stad har gjort en kartläggning av hedersbegränsade liv bland ungdomar i skolår 9.
Också här har skolan ett ansvar att se till barnets bästa, att försöka nå fram med påverkan in i familjen. Inte heller här har skolan lyckats.
”Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2)” skriver staden, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att flickorna får skydd (i större utsträckning än jag trodde) men dåligt att vi ännu inte har funnit metoder att nå familjerna - också dem som inte stämmer med den björklundska mallen för effektiv problemlösning.
Men alla andra gånger, när ...
- barnet stannar i skolan och får en kick av att vara kvar och provocera
- barnet går ut och drar, råkar ut för eller ställer till än värre saker
- barnet ingenstans har att gå därför att
- föräldrarna är för fulla, för deprimerade, för aggressiva
- det är låst och föräldrarna är frånvarande
- skolan ber föräldrarna att hämta, men de vägrar
- inget hem finns, bara olika hotellrum som kan vara olika från dag till dag
- barnet går hem och får stöd av sina föräldrar mot den orättvisa skolan
”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner” säger en klok flicka i tidningen. Ja, eller från föräldrar eller andra vuxna. Att skicka iväg barnet är sällan bästa lösningen. Familjerna ser oerhört olika ut, och en del av dem orkar eller klarar inte att ta hand om sina barn.
Det finns också familjer som tar hand om sina barn så till den grad att de tar ifrån barnet möjligheten till ett eget liv.
Stockholms stad har gjort en kartläggning av hedersbegränsade liv bland ungdomar i skolår 9.
Också här har skolan ett ansvar att se till barnets bästa, att försöka nå fram med påverkan in i familjen. Inte heller här har skolan lyckats.
”Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2)” skriver staden, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att flickorna får skydd (i större utsträckning än jag trodde) men dåligt att vi ännu inte har funnit metoder att nå familjerna - också dem som inte stämmer med den björklundska mallen för effektiv problemlösning.
onsdag, april 15, 2009
Pedagogik kan också vara ganska intressant
Besynnerligt paradoxala är de, de gamla nytänkande kunskapsflummarna, de som vill tänka nytt så att allt blir som det var förr fast utan vetskap om hur det verkligen var...
Det gäller skolan förstås. Uppryckning! manar SvD, som i ena stycket skriver att dagens lärarstuderande kan för lite om hur inlärning sker, och i nästa stycke påpekar att ämnesinnehållet är för tunt i utbildningen.
Låter plausibelt. Men tro inte att det är pedagogikämnet som åsyftas.
Lärarstuderande förr kunde inte så mycket om inlärning heller. Det fanns utbildningar som stod kvar på Skinner och Pavlov, som menade att barn tämjs eller betingas. Andra kom fram till Piaget som upptäckte att barn tänker, eller till Freud som upptäckte att barn känner.
När Haninge idag får positiv uppskattning är det för en skolpolitik som i mycket ansluter till den ryske teoretikern Vygotskij. Vissa borgerliga debattörer har jublat, i tron att det rör sig om ett nytt provsystem. Ungefär samma borgare som vill höja den pedagogiska beredskapen genom specifika ämnesstudier i allt utom pedagogik!
Jag har aldrig hört någon borgare i någon debatt driva på ifråga om vilka pedagogiska teorier grundskolan bör utgå ifrån i sitt arbete. I Danmark har man rötterna hos den kristne folkbildaren Grundtvig, men svensk skola har i avsaknad av inhemska tänkare hämtat inspiration i första hand från USA. Jag tror den målmedvetna utåtriktade metodiken av arbete och arbetsglädje à la franske Freinet hade varit bättre, men kan också instämma med dem som vill praktisera Vygotskij: hans sociokulturella koncept som betonar sammanhang och verktyg med vars hjälp barnet finner sin kunskap.
Det är möjligt att lärarstuderande fortfarande kan för lite om inlärning, precis som "förr”. Men de kan och vill säkert ta reda på en hel del. Till skillnad från de ateoretiska virrpannor för vilka det räcker med ordning och reda, enligt formeln:
”Om O & R, så kunskap.”
Men försök hålla fast i kunskapsbegreppet och begrunda det, utan att distraheras av den tankemässiga oordning och oreda som privata barndomsminnen eller fanatiskt sosse-hat förorsakar. Då bör det stå klart att det finns flera kunskaper att skaffa sig (som exempelvis kan kallas fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet) och flera sätt att skaffa dem (bland dem att se, höra, tala, göra, tillverka, tänka och använda). Under tiden är O & R utmärka tillgångar. Men de är inte målet och knappast ens metoden, utan snarare rekvisitan.
Läs även Stockholmsvänstern om att fler pedagogiska metoder behövs!
Det gäller skolan förstås. Uppryckning! manar SvD, som i ena stycket skriver att dagens lärarstuderande kan för lite om hur inlärning sker, och i nästa stycke påpekar att ämnesinnehållet är för tunt i utbildningen.
Låter plausibelt. Men tro inte att det är pedagogikämnet som åsyftas.
Lärarstuderande förr kunde inte så mycket om inlärning heller. Det fanns utbildningar som stod kvar på Skinner och Pavlov, som menade att barn tämjs eller betingas. Andra kom fram till Piaget som upptäckte att barn tänker, eller till Freud som upptäckte att barn känner.
När Haninge idag får positiv uppskattning är det för en skolpolitik som i mycket ansluter till den ryske teoretikern Vygotskij. Vissa borgerliga debattörer har jublat, i tron att det rör sig om ett nytt provsystem. Ungefär samma borgare som vill höja den pedagogiska beredskapen genom specifika ämnesstudier i allt utom pedagogik!
Jag har aldrig hört någon borgare i någon debatt driva på ifråga om vilka pedagogiska teorier grundskolan bör utgå ifrån i sitt arbete. I Danmark har man rötterna hos den kristne folkbildaren Grundtvig, men svensk skola har i avsaknad av inhemska tänkare hämtat inspiration i första hand från USA. Jag tror den målmedvetna utåtriktade metodiken av arbete och arbetsglädje à la franske Freinet hade varit bättre, men kan också instämma med dem som vill praktisera Vygotskij: hans sociokulturella koncept som betonar sammanhang och verktyg med vars hjälp barnet finner sin kunskap.
Det är möjligt att lärarstuderande fortfarande kan för lite om inlärning, precis som "förr”. Men de kan och vill säkert ta reda på en hel del. Till skillnad från de ateoretiska virrpannor för vilka det räcker med ordning och reda, enligt formeln:
”Om O & R, så kunskap.”
Men försök hålla fast i kunskapsbegreppet och begrunda det, utan att distraheras av den tankemässiga oordning och oreda som privata barndomsminnen eller fanatiskt sosse-hat förorsakar. Då bör det stå klart att det finns flera kunskaper att skaffa sig (som exempelvis kan kallas fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet) och flera sätt att skaffa dem (bland dem att se, höra, tala, göra, tillverka, tänka och använda). Under tiden är O & R utmärka tillgångar. Men de är inte målet och knappast ens metoden, utan snarare rekvisitan.
Läs även Stockholmsvänstern om att fler pedagogiska metoder behövs!
tisdag, april 14, 2009
Svårt med Aha-upplevelsen?
Jag kommer inte på länge än att hinna läsa Andreas Malms bok om hatet mot muslimer, och tror inte heller att jag utgör den främsta målgruppen, eftersom jag redan delar Malms uppfattning att det existerar ett hat mot muslimer och att detta hat alltmer normaliseras (även om jag skulle uttrycka det som att det är en fråga om rasism som för närvarande kanaliseras mot muslimer). Antagligen hoppades både Malm och förlaget på att kunna redogöra för företeelsen som ibland kallas islamofobi för att någon läsare som inte observerat den skulle få en aha-upplevelse.
Tyvärr verkar förhoppningen få svårt att uppfyllas. Boken har i flera recensioner bedömts vara för tjock och oredigerad för att väcka nya insikter, och vi som redan skaffat oss en insikt av ena eller andra slaget förefaller väl så bestämda i vår uppfattning, boken förutan. Det vill säga: de som anser att islamofobi och strukturell rasism är oprecisa begrepp för marginella problem tänker fortsätta tycka det, vilket i sin tur fungerar som bekräftelse på den oro vi andra hyser för en samhällsutveckling av förstärkt sortering och kontroll.
De recensioner jag läst är med få undantag seriösa, med starkare invändningar mot bokens utformning än mot innehållet. En vanlig kritik när det gäller innehållet är att Malm inte tar upp den militanta islamismen, vars förklaringsvärde antas vara mycket högt. Det är som om islamismen vore vår ursäkt för den pågående diskrimineringen!
Malm själv uttrycker det såhär: ”/De menar att/ islamofobi måste ständigt återföras till vad muslimska aktörer själva gör och ses allt som oftast som en naturlig reaktion på islamism. ”
De politiska och sociala villkor som genom ayatollor och politiska despoter ligger bakom att kvinnor och män förtrycks i olika muslimska länder är inte orsaken till att människor nedvärderas och utestängs när de väl är här.
Tyvärr verkar förhoppningen få svårt att uppfyllas. Boken har i flera recensioner bedömts vara för tjock och oredigerad för att väcka nya insikter, och vi som redan skaffat oss en insikt av ena eller andra slaget förefaller väl så bestämda i vår uppfattning, boken förutan. Det vill säga: de som anser att islamofobi och strukturell rasism är oprecisa begrepp för marginella problem tänker fortsätta tycka det, vilket i sin tur fungerar som bekräftelse på den oro vi andra hyser för en samhällsutveckling av förstärkt sortering och kontroll.
De recensioner jag läst är med få undantag seriösa, med starkare invändningar mot bokens utformning än mot innehållet. En vanlig kritik när det gäller innehållet är att Malm inte tar upp den militanta islamismen, vars förklaringsvärde antas vara mycket högt. Det är som om islamismen vore vår ursäkt för den pågående diskrimineringen!
Malm själv uttrycker det såhär: ”/De menar att/ islamofobi måste ständigt återföras till vad muslimska aktörer själva gör och ses allt som oftast som en naturlig reaktion på islamism. ”
De politiska och sociala villkor som genom ayatollor och politiska despoter ligger bakom att kvinnor och män förtrycks i olika muslimska länder är inte orsaken till att människor nedvärderas och utestängs när de väl är här.
måndag, april 13, 2009
Rik på politik?
EU-parlamentarikernas arvoden höjs till 86000 kronor. Inte med täckning för resor, dyrare boende och sådant. Ersättningarna ligger utöver. 86000 kronor är grundlön.
Tidigare EU-parlamentsledamoten Jonas Sjöstedt skriver klokt om betydelsen av att rösta i EU-valet i juni. Inte för att berika pamparna, utan för att få kloka personer till parlamentet. Eva-Britt Svensson som är förstanamn för vänstern är inte bara politiskt skärpt. Hon ger också bort en stor del av sitt arvode, dels till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, dels till organisationer för kvinnors rättigheter, internationell solidaritet och annat. Det är inte meningen att man ska bli rik på politik.
Här finns Vänsterpartiets valplattform!
Tidigare EU-parlamentsledamoten Jonas Sjöstedt skriver klokt om betydelsen av att rösta i EU-valet i juni. Inte för att berika pamparna, utan för att få kloka personer till parlamentet. Eva-Britt Svensson som är förstanamn för vänstern är inte bara politiskt skärpt. Hon ger också bort en stor del av sitt arvode, dels till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, dels till organisationer för kvinnors rättigheter, internationell solidaritet och annat. Det är inte meningen att man ska bli rik på politik.
Här finns Vänsterpartiets valplattform!
söndag, april 12, 2009
PÅSKDAG
Glad påsk och åter igen glad påski dammar och bäckar där vårfloden kommer med livet
i uppståndelse gång på varje gång på nytt
lördag, april 11, 2009
Kontext i repris
Instämmer med bloggkollegan Sic itur as astra om bristen på variation i bloggosfären. Vi är beroende av gammelmedia för att få nyheter, och av varandra för att bli lästa och diskuterade.
Jag belyste detta i Gamarna och kontexten (0221) men frågan föll givetvis på sin anonymitet. Att skriva om udda ämnen går bra – Politk och poesi vore inte sin andra halva om den inte också innehöll dikter, foton och kulturanteckningar – men det går inte att bli läst på så vis, och att ha läsare är själva poängen med en blogg.
Ironiskt nog får man göra som de stora förlagen: låta inläggen i huvudfåran skapa utrymme för ett smalare annorlundaskap.
Sic itur föreslår att vi ska skriva om viktiga saker som hyressättning, och gärna för mig, men då är jag en av dem som inte orkar läsa!
Så olika är vi. Det borde synas och märkas i bloggarna.
Jag belyste detta i Gamarna och kontexten (0221) men frågan föll givetvis på sin anonymitet. Att skriva om udda ämnen går bra – Politk och poesi vore inte sin andra halva om den inte också innehöll dikter, foton och kulturanteckningar – men det går inte att bli läst på så vis, och att ha läsare är själva poängen med en blogg.
Ironiskt nog får man göra som de stora förlagen: låta inläggen i huvudfåran skapa utrymme för ett smalare annorlundaskap.
Sic itur föreslår att vi ska skriva om viktiga saker som hyressättning, och gärna för mig, men då är jag en av dem som inte orkar läsa!
Så olika är vi. Det borde synas och märkas i bloggarna.
fredag, april 10, 2009
Ateism ingen succéprodukt
Gårdagens understreckare innehöll en kritik av ateismen som visserligen var felaktig med ändå intressant. I artikeln framförs att ateismen har förlorat i styrka på grund av att postmodernismen avvisade dualismen som grund för tänkandet. Skribenten missar alla ateistiska marxister som skiter i postmodernism därför att de är ointagligt övertygade om att det finns en enda verklig verklighet och att den är materiell.
Om ateismen förlorar i styrka, som artikeln säger, tror jag snarare det är den allmänna sekulariseringen som får ateismen att framstå som överdriven och högljudd.
Jag vet inte om Jöran Fagerlund är ateist, men han skriver en rolig, elak påskbetraktelse om Jesus’ pr-trick, om hans och hans fars iscensättning och lansering av succéprodukten kristendom. Särskilt beklagar Fagerlund den tragiska Judas-rollen, funderar över varför mannen måste offras och vänder på rollerna – anser att det var Jesus som svek.
Fantastiskt hur den berättelsen ger stoff att fundera och psykologisera över i alla tider! Därför håller jag inte med Fagerlund om att påskhelgen borde bytas mot 8 mars. De verkligt stora berättelserna finns det all anledning att fira!
Om ateismen förlorar i styrka, som artikeln säger, tror jag snarare det är den allmänna sekulariseringen som får ateismen att framstå som överdriven och högljudd.
Jag vet inte om Jöran Fagerlund är ateist, men han skriver en rolig, elak påskbetraktelse om Jesus’ pr-trick, om hans och hans fars iscensättning och lansering av succéprodukten kristendom. Särskilt beklagar Fagerlund den tragiska Judas-rollen, funderar över varför mannen måste offras och vänder på rollerna – anser att det var Jesus som svek.
Fantastiskt hur den berättelsen ger stoff att fundera och psykologisera över i alla tider! Därför håller jag inte med Fagerlund om att påskhelgen borde bytas mot 8 mars. De verkligt stora berättelserna finns det all anledning att fira!
onsdag, april 08, 2009
Romani Glinda
Idag den 8 april är romernas internationella högtidsdag. Gratulerar!
För att erinra romernas villkor lånar jag en strof av Bengt O Björklund, en scen från Rumänien ur en dikt om någon av de alltför vanliga deportationerna.
Hela dikten finns att läsa i Romani Glinda
Under natten packade romerna
allt de hade i vagnarna
och när den svala solen steg
gav de sig av.
Resan var långoch vintern var på väg.
Allt fler vagnar slöt sig till följet.
Glåpord och slag följde dem
hela den långa vägen.”
Tigani”, ropade folket,
”ge er iväg!”
Föreningen È Romani Glinda kommer under år 2009 att arbeta med ett jämställdhetsprojekt för att stärka den romska kvinnans roll i samhället. All framgång önskas!
För att erinra romernas villkor lånar jag en strof av Bengt O Björklund, en scen från Rumänien ur en dikt om någon av de alltför vanliga deportationerna.
Hela dikten finns att läsa i Romani Glinda
Under natten packade romerna
allt de hade i vagnarna
och när den svala solen steg
gav de sig av.
Resan var långoch vintern var på väg.
Allt fler vagnar slöt sig till följet.
Glåpord och slag följde dem
hela den långa vägen.”
Tigani”, ropade folket,
”ge er iväg!”
Föreningen È Romani Glinda kommer under år 2009 att arbeta med ett jämställdhetsprojekt för att stärka den romska kvinnans roll i samhället. All framgång önskas!
tisdag, april 07, 2009
Kunskap är bra, okunskap har makten
Strax före påsklovet gick jag runt i klasserna för att ta upp några incidenter med barnen så vi skulle få det utrett före påsk. Men jag kom inte ens till tals. Gick inte att viska i de klassrummen! Tvåorna lästestades, treorna gjorde nationella prov, fyrorna hade prov om granskogen.
Kravlös flumskola? Björklund borde skämmas!
”Många elever tror inte att de har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt. Många känner ångest inför framtidsval som de inte kan överblicka, det gäller särskilt flickorna. Men regeringens förslag till ny skollag fokuserar mer på bestraffningar än stödjande åtgärder, vilket medför att allt fler barn och unga får svårt att inhämta kunskap.”
Så skriver Göran Harnesk, generalsekreterare för Barnens rätt i samhället
Och Slutstadium skriver: "Inget av de borgerliga förslagen har någon som helst bäring i forskarvärlden, i synnerhet inte vurmandet för tidigare och fler betyg” .
En av mina kommentatorer skrev nyligen att skolpersonalen dagligen och utan att reagera mordhotas av eleverna. Under tiden rantar jag i korridorerna för att bringa reda i några stulna glaskulor och en gråtande albansk åttaåring...
Att ta reda på saker är ett förnuftigt förhållningssätt. Även för vuxna.
Kravlös flumskola? Björklund borde skämmas!
”Många elever tror inte att de har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt. Många känner ångest inför framtidsval som de inte kan överblicka, det gäller särskilt flickorna. Men regeringens förslag till ny skollag fokuserar mer på bestraffningar än stödjande åtgärder, vilket medför att allt fler barn och unga får svårt att inhämta kunskap.”
Så skriver Göran Harnesk, generalsekreterare för Barnens rätt i samhället
Och Slutstadium skriver: "Inget av de borgerliga förslagen har någon som helst bäring i forskarvärlden, i synnerhet inte vurmandet för tidigare och fler betyg” .
En av mina kommentatorer skrev nyligen att skolpersonalen dagligen och utan att reagera mordhotas av eleverna. Under tiden rantar jag i korridorerna för att bringa reda i några stulna glaskulor och en gråtande albansk åttaåring...
Att ta reda på saker är ett förnuftigt förhållningssätt. Även för vuxna.
måndag, april 06, 2009
Grovkalibrig nationalism
Radioprogrammet Kalibers upptäckter av hur Sverigedemokraterna låter när de är för sig själva har förskräckt många. Men vad är det som kommer som en sådan överraskning?
Sammanfattningen av Sverigedemokraternas politik är oerhört tydlig. Det handlar om nationalism, vars fullständigt grundläggande betydelse fastslås redan på första raden där Sd konstaterar att deras politik ”bygger på ett nationellt ansvarstagande”.
Trots det är de långt ifrån nöjda med hur vårt land fungerar idag. De ifrågasätter vårt styrelseskick som de kallar ”skendemokrati”, och beskriver det som ”ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs”.
Receptet är nationalistisk politik och en stärkt nationalkänsla, som också hör samman med förespråkandet av ”moralisk upprustning”.
Första gången Sverigedemokraterna kommer in på migrationsfrågan är när det handlar om skatter: ”Det mångkulturella samhällsexperimentet kostar oss varje år enorma pengar”. Men det ojämförligt längsta textstycket heter Invandringen, och den beskrivs omedelbart som ett ”monumentalt misslyckande” (vilket av någon anledning endast sverigedemokrater ”vågar säga öppet”). Misslyckandet tycks bestå i människors möten, i blandningen och nyheterna, ty Sd drömmer om ”ett befolkningsmässigt homogent samhälle” utan ”kulturellt främmande enklaver”. Av den anledningen bör ”många invandrare återvända till sina hemländer”.
Bland de problem som införts i Sverige via invandring nämns gängvåld och - rasism! Därför medger Sd endast begränsad immigration som inte tillför några olikheter, så att de som flyttar hit lätt ska ”assimileras”.
Mycket viktigt för en sverigedemokrat är ”rätten till en nationell identitet”. Den går ut på att alla människor ska känna att de ”tillhör ett folk”.
Det räcker med en internetuppkoppling för att ta del att detta djupt reaktionära svammel med sina drömmar om enhet, sundhet och ordning.
Dolda miken behöver man inte förrän man vill veta om de sjunger äckliga fyllevisor också.
Sammanfattningen av Sverigedemokraternas politik är oerhört tydlig. Det handlar om nationalism, vars fullständigt grundläggande betydelse fastslås redan på första raden där Sd konstaterar att deras politik ”bygger på ett nationellt ansvarstagande”.
Trots det är de långt ifrån nöjda med hur vårt land fungerar idag. De ifrågasätter vårt styrelseskick som de kallar ”skendemokrati”, och beskriver det som ”ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs”.
Receptet är nationalistisk politik och en stärkt nationalkänsla, som också hör samman med förespråkandet av ”moralisk upprustning”.
Första gången Sverigedemokraterna kommer in på migrationsfrågan är när det handlar om skatter: ”Det mångkulturella samhällsexperimentet kostar oss varje år enorma pengar”. Men det ojämförligt längsta textstycket heter Invandringen, och den beskrivs omedelbart som ett ”monumentalt misslyckande” (vilket av någon anledning endast sverigedemokrater ”vågar säga öppet”). Misslyckandet tycks bestå i människors möten, i blandningen och nyheterna, ty Sd drömmer om ”ett befolkningsmässigt homogent samhälle” utan ”kulturellt främmande enklaver”. Av den anledningen bör ”många invandrare återvända till sina hemländer”.
Bland de problem som införts i Sverige via invandring nämns gängvåld och - rasism! Därför medger Sd endast begränsad immigration som inte tillför några olikheter, så att de som flyttar hit lätt ska ”assimileras”.
Mycket viktigt för en sverigedemokrat är ”rätten till en nationell identitet”. Den går ut på att alla människor ska känna att de ”tillhör ett folk”.
Det räcker med en internetuppkoppling för att ta del att detta djupt reaktionära svammel med sina drömmar om enhet, sundhet och ordning.
Dolda miken behöver man inte förrän man vill veta om de sjunger äckliga fyllevisor också.
söndag, april 05, 2009
Söndag i Solna
Svartgula halsdukar överallt. Ett gäng vällde ut ur pendeltåget och vrålade att de ska ”bränna hela stan och våldta era barn”, en fin ögonblicksbild av den gemenskap som uppstår inom idrotten. Det var nämligen någon sorts match på gång. Somliga av halsdukarna såg lite folklivsfestliga ut föralldel. En annan ville puffa ut mig ur bankomatkön för att jag inte var AIK-klädd.
Roligare var det hos Olle-Olsson-Hagalund, den folkkäre konstnären vars bostad står kvar som museum tillsammans med ettpar andra bevarade stugor från det gamla Hagalund. Målningar, foton och atmosfär. 
När den gamla kåkstan revs och mastodonthusen ”Blåkulla” byggdes i skarven 60-70-tal var det ett satans liv, och genom teatergruppen blev jag en liten del av proteströrelsen. Idag kan jag inte avgöra om de gamla trähusen hade gått att sanera eller ej. Däremot är det lätt att se att miljonprogramshusen är tämligen charmlösa. Men se bilden längst ned av Solna stadshus – vem hade väntat sig estetiskt uttryck därifrån?Idag är Blåkulla ett välfungerande bostadsområde och det som retar mig är att höra ytligt kulturintresserade borgare voja sig över rivningarna. De jämför gamla Hagalunds småmysighet med förortens storskalighet och glömmer en enda viktig sak: att samma slags människor bodde här då som nu. De fattiga, arbetarna, de arbetslösa.
Idag har Tensta-Rinkeby och kanske även Blåkulla dåligt rykte. När jag gick i första klass i Råsunda skola varnade fröken oss för att besöka Hagalund: det bodde bara dåliga människor där. När det gick upp för mig att ettpar av mina klasskamrater hörde dit kröp jag under bänklocket av reflekterad skam: hur kunde min snälla fröken prata så!
De välbeställda konstälskarna intresserade sig inte ett piss för gamla Hagalunds tuberkulos, vägglöss och rostiga pumpar, och det är därför som dagens borgerskap måste gå på utställning för att få beundra det som de kallar gammaldags solidaritet. Fortfarande vägrar de att visa en aning modern solidaritet med de stressade immigrantbarn som utanför de blanka fasaderna står och skriker på sina mödrar.
Ett område kan räddas på flera sätt. För gamla Hagalund gäller, liksom för Rostsverige, att bilderna är kvar,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)