Rosablå fostran

Hur fostras en torsk? frågade jag igår. Väntade mig inget direkt svar på det, menar inte heller att det finns i denna artikel om våra rosablå könsbyggen.
Men ett samband finns det.

Från första dagen i livet tas vi om hand av vuxna som lutar flickbabyn in mot sig och jollrar med hennes ansikte och håller pojkbabyn i ett stadigt grepp utåt mot omgivningen
– vuxna som blir oroliga om flickor kryper för långt ifrån dem men uppmuntrar pojkar att göra det
– vuxna som förebrår flickor när de härjar och smutsar ner sig och förebrår pojkar när de gnäller och är trötta
– vuxna som vanligen älskar barnen och vill deras bästa samtidigt som de knådar fram genus som ur trolldeg, så att barnen snart är rustade för sina uppgifter i förskola och skola, där flickorna ska hjälpa fröknarna att uppfylla pojkarnas behov.
Varför nu det? Jo, det blir så bråkigt annars. Ty för pojkarna står Behov överst, och för flickorna att vi har Trevligt!
Nu hoppar jag över puberteten och makten över begäret och vems blick som styr och vem som ska vara naken, för du har förstått vartåt jag syftar. Det är vi själva genom patriarkatet som har skapat oss ett samhälle där det är självklart att en man ska bli tillfredsställd – annars bankar han med skeden i bordet så det skvätter!

Några kommentatorer har framhållit att det är ett naturligt behov att vilja ha sex. Givetvis – ingen har heller påstått att det skulle vara konstruerat.
Men vår föreställning om att män först av allt måste få vad de behöver, den är fostrad och ingenting annat.