Första Maj i Falun

Leve 1 Maj! I Falun går Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna denna solklara dag. En hel skolorkester tutar och trummar, och till en början ger det halvsekelgamla Barnens-dag-associationer, men snart kommer de igång med Internationalen och Arbetets söner.

I fanborgen ser jag till min bestörtning EU-flaggan, den som jag aldrig har stått ut med på grund av dess historielöst hånfulla begagnande av gula stjärnor.

Jag får höra att under de förberedande förhandlingarna om deltagare och märken, paroller och banderoller, var det naturligt nog ingen som kom att tänka på det självklara:

För S är det självklart att tåga med EU, för V att man inte gör det.
Glädjande nog är också FN-flaggan med i täten, vilket visar att S heltenkelt är bättre än vi på en sak: fanor.

Daniel Riazat från Ung Vänster håller tal mot alliansregeringen och för internationell solidaritet. Sedan promenerar vi runt en helgtom och tyst liten stad och försöker få igång sången. Vi är cirka 300 från två partier, och någon säger att sossarna inte på länge varit så många som i år, när det var samarrangemang. Om det är för att de gillar oss eller för att visa oss något vet jag inte. Hatkärleken mellan det stora och det lilla partiet är något vi får bära året om. Men att tåga upp mot Folkets hus till tonerna av Arbetets söner är om inte annat en klassisk djupdykning. Folkets hus som för övrigt inte har EU-flagg.

Kamp för rättvisa under lättsamma former. Det kan arbetets utslitna söner och döttrar unna sig en dag om året.