Rädda Haga - ett strövtåg

Gamla Haga är gården där Gustav III till en början inrättade sig. För sina konseljmöten lät han uppföra turkiska paviljongen dit rådet sprang genom en korridor av granar, vintertid uppvärmd med provisoriska kaminer.

Sedan lät kungen bygga den smäckra rokokobyggnaden Paviljongen, som idag har fasta visningstider. På kullen strax intill placerade han ett litet men väl fungerande Ekotempel. Byggnaderna ligger nära Pelousen, den stora grässlänten där ett antal organiserade eller improviserade fester har utspelats under åren – ofta i Bellmans anda om man lägger till några frisbee.
Uppåt sett från Pelousen ligger Koppartälten, även de en rest av Gustav III:s turkiska period. Idag finns där kafé och ett litet fotomuseum över Haga.

Gustav III storhetsdrömde om att bygga ett lokalt Versailles, men endast grunden blev lagd. Detta halvt igenvuxna parti av fascinerande valv och brunnar kallades av Solnas skolbarn för ”urinerna”, vilket dels står för ruiner och dels för vad somliga gör i dem. Urinerna är en lagom farlig lekplats för klättring och droppstensletning.

Haga slott uppfördes av släkten Bernadotte vid tidigt 1800tal. Dess största attraktion får sägas vara den ”sessornas lekstuga” som finns på tomten. Även det mest rojalistiska barn måste bli mer imponerad av att gå fram och ta på stugan där Victorias fastrar lekt, än av att få höra att det ska ligga ett slott någonstans bakom avspärrninga roch gallerstaket. Det största säkerhetspådrag jag minns var när Chrustjev tog in på Haga slott på 1960-talet. Då tror jag parken var stängd, och det var ändå före terrrrorrristttiden.

Efter ett antal år när parken låg och drönade lika gott som sina rosévinspimplande besökare har det satsats på Hagaparken som turistmål. I sin förlängning in mot Stockholm är den nationalstadspark, den allra första tror jag. Koppartälten har rustats upp och Fjärilshuset inrättats, ett museum för fladdrande fjärilar i tropisk värme, numera ofta med konstutställningar i anslutning. Att vattnen kring Stockholm renats så att det faktiskt går att bada i Brunnsviken är en stor förbättring – i min ungdom var ”släng dej i Brunnsan” ett dödshot.

Passionerade rojalister kan ta och slänga sej ner på kungliga begravningsplatsen, ett romantiskt dunkelt mausoleum, exotiskt avskiljt genom små kanaler och grindar. Den som tröttnat på allt det gröna och vill fly in till asfalten kan promenera förbi Haga södra mot Stallmästargården och sålunda nå Sveavägens mynning. Även Sveavägen är ett minne från Gustav III som anlade paradgata nästan raka vägen från Stockholms slott ut till Versailles. Denne inspirerande personlighet hade en förmåga att vara bäst på det som bara nästan blev av…

Nu vill vi veta om och när Victoria Bernadotte tänker flytta in, och på vilka sätt vårt natur-&-kultur-område ska begränsas för hennes skull?