tisdag, augusti 18, 2009

Betyg är inte allt

Det tar sig! Nu har DN:s ledarskribent insett att det inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas några rättvisa betyg. Eller snarare - rättvisande.
Betyg bygger på sortering efter en normerande mall. Vill vi ha korrekta betyg på samma underlag då får allt pedagoger och barn ta och göra samma saker. Turkiet och Kuba lär ska ha detaljerade kursplaner lektion för lektion. Bara att bocka av. Vill vi däremot behålla någon som helst pedagogisk frihet och brukardemokrati i skolorna kommer barnen att arbeta med olika saker och mallen att influeras av det, påverkas av situationen eller godtycket. (För att inte tala om det bedrägliga förfarandet att manipulera betyg för att ragga fler elever!)
Nu skriver inte DN att betygen ska bort. Så långt har det inte gått. Men ”Betyg är ju inte allt” är långt nog för att komma från det hållet!
Mer skola i DN: såhär kan man också undervisa i matematik!
- - -

Hatkampanjer lönar sig. Sjöstedt rapporterar från NY-Times att det verkar som om Obama börjar vackla om sjukvårdsreformen. Förbannat sorgligt.

måndag, augusti 17, 2009

Mer eller mindre god marknad

Stollentuna rapporterar så fint från världens längsta bokbord att jag bjuder på fotot från -02 när jag hade såhär roligt på den tillställningen.
Som marknad för egna poesisamlingar var det värdelöst – folk jagade begagnade barnböcker och lustiga almanackor – men en härlig mötes- och boksnackplats.

Denna gång fanns Sälj hela skiten att köpa. Granskningen av privatiseringarna av välfärden av Brink, Ergon m fl. Är du intresserad av boken, kolla här – men liksom Stollentuna undrar jag varför en bok ska ha en blogg.

Just nu läser jag en blogg som blev en bok, Magnus Ugglas inlägg från -07, bitvis riktigt roligt och med ett fint förhållande till fansen. MUgglas nya blogg finns här, där han bl a skrivit om avhoppet från Spotify. Det är en bransch jag inte begriper alls, men efter vad det ser ut är han förbannad för att de stora företagen alltid tjänar mest.
Japp! De kan minsann konsten att sälja hela skiten, något vi här på Politik och poesi brukar kalla för kapitalism.

söndag, augusti 16, 2009

Anklaga åklagaren!

Kammaråklagare Hillegren liknar våldtäkt inom äktenskapet vid en ordningsförseelse. Tillräckligt många politiker har reagerat – nyheten fanns i Dagen! – så i sakfrågan behövs inga ytterligare deklarationer.
Men åklagarens följdkommentar till sitt eget yttrande är ett exempel på det pinsamma gåpåandet hos den som försöker förbättra genom att förvärra. Hör här: Att inte acceptera ett nej ”är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel”.

En gentlemannaregel - en intern överenskommelse mellan fina herrar om att frivilligt avstå från att göra de små liven illa.
Män kan inte våldtas, som bekant. Men män som Hillegren kanske man kan sätta i en garderob och bara lyssna på sig själva resten av livet. Det vore straff nog.

lördag, augusti 15, 2009

Augusti

Augusti rymmer sin egen glödande mystik
Morgnarnas djupa tystnad bryts av oroliga vindbyar
Tranornas rop ekar och Pomona regerar

fredag, augusti 14, 2009

Frihet och/eller dumhet

Hatgrupperna blir fler i USA. Nåja, inte bara där - konservatism och nationalism ökar hela vägen från Ural. Det specifika med Förenta staterna är att den antihumanistiska vågen verkar hänga ihop med den relativt nyligen installerade presidenten.
Inte trodde jag det var något särskilt märkvärdigt med den välborstade yankeen Obama, utom att både pigmentet och hjärncellerna var starkare än hos föregångaren. Men onekligen imponerar han genom att framkalla sådan motvilja bland såväl mediamoguler som fotfolk.

När Obama försöker reformera ett sjukvårdssystem som är ett av de sämsta inom i-världen blir han kallad både fascist och marxist. Här har en folkstorm som inte enbart är rasistisk blåsts upp genom absurda konspirationsteorier framförda också i respekterade media. Så kallade vanliga medborgare försvarar sitt land och dess orättvisor, måna om sina ynka skattekronor och den allmänna andan av sköt-dig-själv-tills-du-dör-av-det. Ett av deras argument är att reformerad sjukvård blir som i Ryssland (där man åtminstone tidigare hade hyfsad tillgång till vård??)

Ett rykte som ökar mot styv kuling är att Obama inte alls är född på Hawaii, utan i Kenya. Om ryktet är sant, ja då kan han - simsalabim - inte vara Förenta Staternas president, enligt en tolkning av konstitutionen att medborgarskap sitter i födelselandet.
Hans födelsecertifikat har publicerats men antas förstås vara falskt av högerreaktionen.
”Inte bara det: tidningarna på Hawaii förfalskades också och läkarna svors till tystnad” förmedlar usablogg om envetenheten hos den så kallade Birthers-rörelsen som nu omattar miljontals usa:ner.
Den hysteriska diskussionen handlar om var Obama är född och om han är en bedragare. Den tar vad jag hunnit se inte upp något om förändringar i den otidsenliga konstitutionen, utan grundantagandet är ett och detsamma: endast den som är född på den mark USA stulit av ursprungsbefolkningen är värdig presidentämbetet!

Martin Gelin på USA-bloggen känner sig föranlåten att påpeka att USA:s medborgare inte är mer korkade än folk är mest. Givetvis är det så. ”Den ’korkade’ medelamerikanen är ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade problem” säger han, en fälla jag helst vill undvika. Samtidigt har han den intressanta infallsvinkeln att det möjligen är enklare att vara ignorant i USA än exempelvis här i landet.
Som välindoktrinerad usa:n kan man välja att se också det som en frihet, nu i sin yttersta potens: att få va hur dum som helst.

Det obehagliga är att när de där människorna matats tillräckligt, är de beredda att dö som flugor. För friheten. Eller dumheten.

torsdag, augusti 13, 2009

Farligaste ögonblicket

Som så många andra har jag just börjat arbeta. Då är nyheten om skolbranden i Hovsjö förfärlig. När det drar ihop sig till hösttermin och alla ska samlas igen, när barnen börjat se fram emot det - då finns ingen skola kvar.
Branden var ett slag för Hovsjö. Stadsdelen har kämpat med sitt rykte, och trots sociala problem utmärker den sig för en viss sammanhållning, vilket inte är helt ovanligt i miljonprogramsområdena.
Skolan var nyrenoverad och en massa ungdomar hade under sommaren frivilligt jobbat med uppsnyggning i området.
Det är något jag känner igen i detdär.
Det farligaste ögonblicket är just när vi tror att vi börjat bygga upp något.

En skolbrand av sådana dimensioner har jag aldrig upplevt. Men jag vet att för dem som krossar fönster känns det aldrig så nödvändigt som när nya rutor har satts in för 350 000 kronor. Jag har märkt att det mörka behovet att elda och slå sönder på lekplanen aldrig är så starkt som när den är städad, nymålad och planterad.

Ett förtvivlans trots, ett ångestens motstånd. Det får inte gå bra. Det får inte vara bra, vi måste bevisa att vi är värst, oss lurar dom inte, det var så länge sen det gick för långt...
Nej, jag säger inte att jag förstår det. Men jag känner dessvärre igen det.
Fler tänkbara orsaker till skolbränder finns hos Röda Malmö

- - -
Missa inte Stockholmsvänstern om romernas rättigheter!

tisdag, augusti 11, 2009

Pittkultur

Malte Perssons beskriver i en artikel positioneringen och åsiktskonsumtionen i media; namnet som varumärke, uppmärksamheten som valuta. Mest gillar jag det han skriver, men ett spontant irritationsmoment är att han inleder med en kritik mot vänstern. Nog för att det finns småskurna vänsterskribenter, men det är inte vi som äger media. En annan irritation är att han avslutar med en känga till bloggosfären, det vill säga alla vi uppmärksamhetssuktare som inte får skriva i Expressen utan befinner oss på ett ”kaotiskt basarområde”. Ja var skulle vi annars befinna oss, helst hålla klaffen kanske? Men bortsett från det - det mesta är bra.

Det tycker inte Marcus Birro, som slänger ur sig en åldershatande förolämpningssvada under namnet ”pittmönstring”. Inte skulle jag bry mig, om det inte vore för att Birro lyfts fram som folklig poet och även själv braverar med att han minsann haft uppläsningar på såväl Dan Andersson-veckan som Allsång på Skansen. Birro är alltså inte direkt nån outsider, trots sina anklagelser mot Persson för intellektuellt förtryck, och hans misstanke att Persson lider av dålig självkänsla bumerangar väl mot honom själv.

Näste man på plan är Eklund som i SvD hävdar att Birro saknar poäng. Hans egen poäng är att vi bör återgå till den behagliga situation när den som vet mest om litteratur får utnämna vad som är bra och dåligt utan att bli emotsagd.

Just en fin smet av självkänslor! Persson framför berättigade klagomål på den åsiktsmarknad han själv befinner sig på, Birro går ut starkt som antiintellektuell utan att våga släppa taget om den grupp han gärna vill tillhöra, och Eklund tar Birro, av alla, till intäkt för att objektiv ”kunskap om” måste återupprättas. Så kanhända är det dumt att hänga på. Men min blogg är så liten att den märks nog inte alls.

Efter avslutad pittmönstring är herrarna välkomna till basaren. Den är en något mer direkt och oförblommerad marknad, och här finns både politik och poesi.

- - -

Apropå kulturintresse, glöm inte i dessa prinsessiga förlovningstider att Haga ska vara park. Annars flyttar väl Madeleine Bernadotte in på Skansen endera dagen. Namnlista finns här

måndag, augusti 10, 2009

Vänsterfeminism x 3

Eva-Britt Svensson skriver om hur genant lite de svenska politikerna gör för jämställdheten inom EU. Borgare som vill ha gemensamma regler för hela unionen gör sedan ingenting för att använda dem och åtminstone försöka bidra till rättvisa villkor för kvinnor och män. Eva-Britt som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott har en annan dagordning – läs ETC.

Lars Ohly sa i sitt sommartal i Gnesta att den nya regering vi siktar på ska ta som en av sina viktigaste uppgifter att minska skillnaderna i makt, inflytande och lön mellan kvinnor och män. Den politiken måste börja i hemmen, med villkor som gör det naturligt att dela lika på hemarbete och vård av barn. Den viktigaste förändringen är en individualiserad föräldraförsäkring, men också en utbyggd förskola med en god pedagogik. Läs mer här.

Josefin Brink kopplar greppet om arbetsgivar-Alliansens förhållande till sjukdom. Hon skriver i Folkbladet

söndag, augusti 09, 2009

...hade vi flugit


Vore vi tornseglare
de som sover i luften
parar sig där fastän ingen har sett det
vore vi, hade vi flugit

skrev jag i dikten Höststrategi*.
Idag skriker tornseglarna högt och vilt i bona under takpannorna. Men ett litet ägg gick förlorat, låg krossat nedanför i gräset, och innanför skalkraset fanns embryot, tornseglaren som aldrig kommer att flyga.

Vingen liknar en hand, näbben är bara ett blänk. Ögonen en rymdvarelses, lika stora som på den fågel som kunde ha blivit.

Vore vi tornseglare, hade vi flugit.
*ur Möjligt Land -01

lördag, augusti 08, 2009

Lätta att trötta ut, minsann

Jämställdhet blir aldrig en moderat valfråga, spår Alliansfritt Sverige.
Det skulle iallafall vara mycket svårt.
På ledarplats i SvD varnas Moderaterna för att de senaste dagarnas jämställdhetsutspel är oförsiktiga. De måste tänka på sina borgerliga väljare – som helt enkelt kan ”få nog”.

Det är inte jag som säger det, utan deras egen tidning:
borgarna tröttnar på jämställdhetstjatet innan det ens börjat!

torsdag, augusti 06, 2009

Kultur är hälsa

Företagarmegafonen Timbro har gjort det igen. Räknat ut hur vi låg- & medelavlönade medborgare bör omfördela välbehövliga resurser mellan oss, så att krisen för guds skull inte ska märkas för dem som har mest!
Idag är det Idergard som går ut i debatt med det för högern föga överraskande budskapet: "Behåll välfärden genom att dra in på kultur och fritid!"
Det låter väl återbrukat, jag tycker moderaterna har sagt det i varenda budgetdebatt vartenda år, kris eller ej. Gärna med lite populistanstrykning: Vill ni ha en ishall för kärnfriska killar eller vill ni som vi ta vård om våra gamla? Ska pengarna gå till bleka poeter och musiker som pysslar i sina källare eller ska barnen i förskolan få sina uteleksaker?

Alltså, den motsättning högern tycker sig se mellan välfärd och kultur-fritid är ingen nyhet, om nu DN-opinion trodde det. Allt detta handlar om folkhälsofrågor!
Men när borgarväljarna börjar känna sig lite matta efter all mödosam skatteplanering kan de själva köpa sin rekreation, gärna så långt bort att de slipper besväras av att ogifta mammor står och röker utanför Ica. Vilket de stundom gör när parkleken stängt.

För så kallade vanliga kommunmedborgare är det kultur, gemensamma fritidsaktiviteter och föralldel även idrott som gör oss friskare, klokare och modigare. Det behövs. Det är en helhet.

Till kultur, motion, natur och lite bildning därtill hör att kunna vandra omkring i Hagaparken. Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!

onsdag, augusti 05, 2009

Rävarnas Sverige

Körde under ettpar dagar genom några av de mest fascinerande delarna av landet, de nedlagda jordbrukens och stängda hyttornas Sverige, det höggradigt produktiva och lönsamma storskogsbrukets Sverige, det småföretagande, folkliga, kollektiva och kooperativa Sverige.

Varje gång samma fråga: Vad lever folk på? Oftast är svaret: Varandra. Den ene lagar bilen åt den som passar barnen åt dem som gör så mycket plåt eller pizza som bilreparatören behöver.
Ibland är svaret: Kringfolk. Det vill säga, hela byn samlar sig under säsong kring turistinsatsen för att resten av året köra snöskoter, jaga och i leva av varandra.
Men ibland går svaret inte att avläsa för kringfolk som vi. Inga jobb finns att leva på, men folk gör det ändå. Då tar vi till svaret: vadsomhelst. Byn som ifjol hade bästa hemgjorda glassbaren har i år hemgjord honung, linnedukar eller bäversafari. Vadsomhelst är allt som du kan göra själv och ställa om, sådant som med nödvändiga lån, bidrag och skatteregler ger bäring ett år eller två tills turisterna har sett det och sviker eller reglerna ändras. Då måste du hitta på nästa. Här kommer och försvinner i företag i en takt som får storföretagens nedläggelser att te sig som dinosaurier i tempo. Här blir folk avskedade, går i konkurs, hänger sig, flyttar, går ihop med grannen, hittar på något annat, biter sig i svansen, börjar om, ty med en bäversvans och en slagborr kan man utföra om inte mirakel så åtminstone de hemgjorda handskar som ger levebröd ett tag till.

Glest utspridda byar i skogen, hur långt har de till jobbet? Sex eller tio mil? Till närmaste akutapotek, tjugo mil. Men avståndet mellan skolorna, omkring fem mil, tyder på ett grundläggande välstånd.
Landsändan är inte lönsam men skolorna är en minsta gemensam nödvändighet. När skolan läggs ner dör byn, människor ger upp.
En kommun har rätt som säger att de små avlägsna byskolorna tär på resurserna. På skolpengen, på skolförvaltningens resurser ja. Men de ska drivas som en gemensam kommunal insats för arbetsmarknadens och folkhälsans skull – om man överhuvudtaget menar allvar med att det är viktigt att hålla bygden vid liv så att folk kan klara sig själva.









Folk är inga offer. De är listiga, och finner oftast på något.

lördag, augusti 01, 2009

Lisseko och bespegling - folkkultur

Det är folkmusikfest i Stjärnsund. Det är polska i bygdegården, irländsk fiolverkstad, tango i kyrkan och saxofon i smedjan.

Nere på bruket kommer visst en en mycket liten prideparad…

... nej det är spelmän och amatörskådisar som bjuder på barnvisor och samlar pengar till renovering av kyrkorgeln.

På morgonen är det kulningskurs. Gälla men melodiska lockrop ekar tillbaka mot oss över tjärnen. Att kula är en medeltida fäbodskommunikation. Den var ett sätt att kalla på djur och människor, men också att långa timmar förströ sig med sitt eget eko, eller att skrämma bort varg och vättar och sätta sig i respekt. Den ropande sången har motsvarigheter i alla länder där människor lämnats ensamma på hedar, högslätter eller i villande skogen med ansvaret för en boskapsflock. Här anger läraren tonhöjden:En serie mystiska installationer finns ute på udden, brukspatronernas gamla gravsättningsplats. Mellan två björkar har älvorna bildat formationoch i kanalen mångfaldigas näckrosorna, svajar, sätts i rörelse

Den folkliga kulturen, den äkta och älskliga, går inte att renodla, hålla isär, sätta i reservat.
Varje nationalist må bäva inför detta: människor känner uppriktig glädje i att låta sig inspireras av samma intryck och låna varandras uttryck. Hela tiden, växlande som vädret, lika naturligt som det.


torsdag, juli 30, 2009

Hälsning från det förflutna

Glöm inte Rostsverige. Mycket fina bilder från en industrialism på tillbakagång, ett stillastående folkhem.
Här är ännu en replik från bondesverige:
Ena grindstolpen in mot den övergivna gården. Ingen grind, bara gran
Främre delen av ladan. Hallonsnår, nässlor och regn


Ovanligt med så fin inkörsport. Idag är den låst, men gråbo och nässlor tar sig igenom

Inre delen av ladan, här har rönnarna tagit över

Ett väl tillbommat dass Fina beslag på ådrade dörrar

I stugan var ingen hemma. Slyet knackar på. Den lilla sidodörren vetter mot en igenväxt terrass, ett senare tillägg. Förstubron hade i stort sett rasat. Men där fann vi en sista öl på verandaräcket. Som om någon just rest sig och gått.
Eller... om det är en regnfylld sejdel med en fimp i...

Maila inte ministryt

Han gjorde det! Förre chefen för språkrådet Olle Josephson har JO-anmält regeringskansliet för brott mot nya språklagen eftersom de ännu skyltar med sina engelska mejladresser. Detta lovade han i en språkspalt redan i maj eftersom det är ”en enkel liten skitfråga med stort symbolvärde” och ”syftet med språklagen är att slå vakt om ett mångspråkigt Sverige med svenska som huvudspråk.”

I papperstidningen står att regeringskansliet vill behålla adresserna så länge Sverige är ordförandeland i EU för att ”inte äventyra något”. Man frågar sig vad? Kan utlänningarna inte göra en korrekt avskrift?
I nätupplagan står det att saken är under utredning. Det låter bra… men det var den redan i maj.

onsdag, juli 29, 2009

Demokrati eller överstatlighet

EU använder miljarder av våra skattepengar för att göra medborgarna mer positiva till överstatlighet. Den legitima informationen om EU:s verksamhet glider ofta över i politisk propaganda. Informationsmaterial om EU:s historia blir en uppräkning av de framsteg som unionen åstadkommit. Därtill kommer den helt uppenbara propagandan, bland annat ekonomiskt stöd till tankesmedjor och organisationer som verkar för att mer makt ska flyttas över till EU.

Men när EU-medborgarna får en chans att säga sitt brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet, ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel. Därför ska vi upplysas om unionens förträfflighet, för våra egna pengar.

Har jag skrivit detta? Verkar troligt, rabiat socialist och nej-sägare som jag är. Konspiratorisk, som det kallas när jag utgår från att propaganda begagnas i maktutövningen. För att inte tala om krigshetsare, som jag blivit kallad när jag visar internationell solidaritet utanför unionens gränser och återkommande kritiserar unionens rasistiska strukturer.

Men nu är det inte jag som skrivit ovanstående. Jag har klippt och klistrar ur en SvD-ledare som stöder sig på en Timbro-rapport. Häpp!

tisdag, juli 28, 2009

Jag ger mig, klart flickstackarn måste få ett slott...

Solna är en kommun med flera begivenheter, däribland några slott.
På Karlberg, som ligger på gränsen till Stockholm, kan man se militärpojkarna öva i närheten av gravstenen för Karl XII:s hund, ett djur som han visade större aktning än de flesta människor.

Hufvudsta gård ligger vackert nere vid bassängbad och ridstall, och även om Wiboms inte längre håller lamor gående i parken finns den lilla stugan i skogen kvar, den där Anckarström och de sammansvurna planerade mordet på Gustav III.

Mer livaktiga minnen av Gustav III finns på Haga som är ett härligt utflyktsmål… iallafall till nästa sommar, då det blir prinsessresidens.

Man frågar sig varför när Solna är smockfullt inte bara med attraktiva bostadsrätter och förtjusande gamla villor, utan med ännu flera slott.
Vad är det för fel på Ulriksdal? Detta så kallade lustslott uppfördes redan i mitten av 1600-talet. Senast det var bebott var 1973 av Gustav VI Adolf (nuvarande kungens farfar) och hans hustru Louise. I femtio år höll de sig på slottet, så det var tydligt att de trivdes. Delar av deras våning med finfina Carl Malmsten-möbler finns ännu kvar i familjens ägo, färdigt att ta i besittning för den trettioåring som behöver hjälp med bosättningen.

Ulriksdal är som alla andra slott ett utflyktsmål, men till skillnad från Haga inte någon mötes- eller tummelplats. Till Ulriksdal åker man en eller ettpar gånger i livet för att se den igenvuxna trädgården eller höra opera i Confidencen.
Perfekt avskilt, ändå nära. Öppet för biltrafik fram till boningshuset. Se till att spärra av bland slyet, säkra en p-plats för operabesökarna, damma av möblemanget och släpp in Victoria!

En alla-vinner-lösning: Victoria B får sitt slott, Solna får sin prinsessa, och vi andra får behålla vår park!

Obs! Haga ska vara park - namninsamling . Hjälp till att sprida opinion!

Ett gott exempel på hur allmänheten kan finna glädje i landets slott är Krapperups slott i Skåne, skriver Landskrona från sidan

söndag, juli 26, 2009

Rinkeby, världens by

Ur Rinkebysvit (-98) hämtar jag följande rader
till minne av dem som förolyckats i branden
och som tack till dem som tröstar, kämpar och älskar


”In our village we speak a language of love in a place called Rinkeby”

Världens by, mitt i världen
byvärld, urcell
mikromakrokosmosmosaikmix

Hembygdskunskap i guld och orange
barnkarta, kurbits, livstycke
feminint livstryck infantilis
Byn är början, runristat påskägg
Det finns alltid en början
stenen, ägget
steget, steg ett

Vi har det vi har, kvadratkilometern mellan villorna och grönlingen
en kvadrat medina
basar, spelhåla, blomsteraffär
Snorungar, har vi gott om
extrapris futurum
Historia har vi, miljonprogram
miljoner historier, miljoner program
individbaserade

Ingen ekonomi
finanser har vi, hoptiggda öronmärkta
eubidrag
inbakade i auberginer jemistés
Åtgärdsbaserade individer
som tillgångar
vars tillgångar
är utbrunna i bilbranden, utrunna i fickan, krängda i mattan
flydda affärer – skolpeng
Moral?
har vi
Vi har inte
så många ateister

Symboler är vi
flaggor, vinddrag
Hur är det?
att växa upp i Rinkeby
snorungarna vet
Vi har inte
så många agnostiker

Vi är dom vi är, sambadrottning boxarkung
viking och gudmor
sagotanter, lingvister, plugghästar
rinkebyhästar@comnet.world
Sörjande familjeförsörjare
sökare och försökare klättrar i fontänen
”Wake up people, it’s time to see
the future of the world is Rinkeby”

Arbetssökande är vi
Abrahams barn
Kids och Rap
projektanställda
regnbågskrigare
det vi är
ÄR

kursiverade engelska rader © Rinkeby Kids och Eric Bibb
bild: konstnär okänd, kopierad tack vare Iris Berggren

lördag, juli 25, 2009

Stockholm är bättre än programmet

Stoppa Stockholmsprogrammet – se Flammans ledare.
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.

Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?

Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi

fredag, juli 24, 2009

Sommar

Den 20 juli var det Erik Axel Karlfeldts födelsedag, den store högsommardiktaren.
Här ett utdrag ur Bysantinsk sensommar, ett stycke i hans anda



Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.


ur Möjligt land -01

torsdag, juli 23, 2009

Vänskap bland mandariner

På Hedemoras eminenta bibliotek fick jag tag på Eva Franchells Väninnan, boken som berättar om tio år i Anna Lindhs närhet, även under det förfärliga mordet. Att kritisera en bok skriven om en mördad vän känns grinigt, så jag begränsar mig till ett nåja. Enligt min mening är helheten är inte riktigt lyckad.

Däremot finns det detaljer som vi inte skulle få veta på annat sätt, och Franchell har hållit sig ovanför skvallernivån, är journalistiskt korrekt i den mån jag nu kan bedöma det.

Ett stycke jag inte glömmer är när det framgår att Göran Persson systematiskt höll sina underlydande på tå genom att vifta med boken där han antecknade plus och minus i deras karaktärer och prestationer.
En bra chef kan fördela uppgifter och hålla ordning på de anställda utan psykningar. Enbart triumfatorn behöver underställda som ska bindas upp genom hemliga hot.
Föreställ dig den mannen som ledare under en mindre nogräknad, sämre kontrollerad regim...

En stämning som är mer svårgripbar är hur SAP:s mandariner ser på (sin) makt och maktutövning: det är en tekniskt avancerad problemlösning som automatiskt tillkommer dem som i en sluten miljö fostrat varandra till det.
Inom borgerskapet är detdär rundgången av självbekräftelse en självklarhet. Men inom arbetarrörelsen, vars mål en gång var förändring, är den en styggelse. Möjligen är det därför de i fräckt uppkomlingsnit stoltserar med den. Något som gör mig alltmer tvivlande till hur vänstern någonsin ska kunna regera tillsammans med denna konstruerade elit.

Boken skildrar ett revir runt regeringen, där allt och ingenting är politik. Franchell själv utropar stolt efter några månader som infoarbetare i en valrörelse att nu, nu är hon politiker! När hon slutat i Rosenbad saknar hon förståeligt nog sitt intensiva yrkesliv med dess konflikter och resor, men trots att hon vare sig knapptryckt i plenum eller eldat medborgarna med sina tal kallar hon det sitt liv "i politiken", ett liv där hon tyckte sig ha makt när hon servade Lindh med underlag.

En anställd kan naturligtvis påverka. Annars räckte det med en sökmotor.
Men anställd är inte förtroendevald!
Fackföreningsrörelsen vet det. Hoppas jag.
Mitt eget parti har den insikten. Hoppas jag.

Att allmänheten rör ihop begreppen är lätt gjort sett från utsidan, men det stärker enbart politikerföraktet om alla som haft något i en valrörelse att göra beskriver sig som "vi" med innegänget och skyltar med att de ingår i en liten elit som byter positioner med varandra.
Det heter förtroendevald. Det ska finnas skäl för det.

Boken recenserades i SvD i januari

onsdag, juli 22, 2009

Nya avslöjanden!

Altstadt klipper till så det ryker! När Eberhard avslöjas som idisslare (svenskarna är bortskämda och får inte tänka) bör alla populistiska jämlikhetsmotståndare huka sig.
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.

Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...

måndag, juli 20, 2009

Inte ens konservatismen var bättre förr

Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.

En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.

Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.


Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!

söndag, juli 19, 2009

Harry Potter och barnuppfostran

Mugglarna på Aftonbladet är på hugget och har inom en vecka två kolumner där Harry Potters värld analyseras.
Båda riktigt roliga.
Att det finns all anledning att granska magiska fenomen framgår av den lilla blänkaren om rekordmiljonerna som redan intjänats på senaste filmen. Visst gillade jag den, men kanske inte mer än alla andra premiärer någonsin.

En av de saker jag gillar är att barn och vuxna kan arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Oerhört ovanligt i barnlitteraturen, där de vuxna antingen är oförståndigt elaka eller har funktionen av deus-ex-machina, liksom i vuxenlitteraturen där barnen är attribut på gott och ont i det riktiga livet.

För att inte tala om i verkligheten där det går ut på att gulla eller skälla. Men barn blir inte sockerdrogade skojvåldskonsumenter om vi inte dompterar dem med det betet. Det ska inte behövas en alltigenom magisk värld för att de ska ha en uppgift.

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!

lördag, juli 18, 2009

Stolt utan klichéer

Mona Sahlin mer hetero än Obama, det är resultatet av ett mystiskt litet twitter-test. När jag testar godkänns jag eftersom jag inte använder klichéartade ord.
Nej verkligen! Men har svårt att få ihop det med min sexuella läggning eller queerinställning.

Exempel på typiska heteroord är husvagn och camping, icke-hetero är till exempel ordet schlager” säger en Pride-arrangör. Mycket möjligt? Men de uppräknade orden är inga klichéer i sig själva utan används här som livsstilsstereotyper, och detta just av Pride-arrangören.
Shit pomfritt däremot, och me like – klar klichévarning. Liksom fokusera fokusera fokusera. Samt förstås ”varning” i uttryck som kliché-varning.

Men årets Pride-tema är Hetero som ska visa på heteronormens konsekvenser, vilket sannerligen behövs. Den börjar 27 juli.


Här i Dalarna är julis begivenheter marknader, spelmansstämmor och bilkryssning (cruising). Jag råkade hamna på det senare med en karavan av fantastiska gamla USA-bilar och en och annan tramp-Saab. Etanolbränsle var närmast ett skällsord i sammanhanget, och den pigge presentatören utropade ideligen ”Kitt banan!” när han fick syn på ett riktigt fränt arsel (= snyggt designad bakvagn). Den svadan var det minst klichéiga jag hört på länge.
Som stereotypiker vore det lätt att tro att hela folkfesten var en enda hetero-pride, men faktum är - jag vet inte. De elva procenten gäller nog även där.

Kitt banan, här har det varit riktigt fränt badväder hela dagen!

torsdag, juli 16, 2009

Stolthet och fördom - pride and prejudice

På Bajens fans hemsida* finns ett ovanligt barnsligt brev som uppmanar Hammarby till att inte ställa upp i Stockholms Pride-festival. (Tack till Nathalie för tipset.) Fanklubben som skrivit är noga med att påpeka att deras ståndpunkt inte är moralisk - och visar därmed att de tror att homo- bi- och transsexualitet är en moralfråga. Vad deras ståndpunkt går ut på är att klubben inte ska göra politiska ställningstaganden - och därmed visar de att de tror att mänskliga rättigheter är en politiskt kontroversiell fråga.

Vilken smörja. Men det finns även politiker som har svårt att sortera.

Exempelvis den bloggande kristdemokrat som kläckt meningen:
Ja till ”alla” människors lika värde.
Begrunda det.

För några år sedan drev jag en antirasistisk sajt som hette Alla-betyder-alla. Det visade sig vara en svårare mening än jag trott. Somliga kan inte riktigt acceptera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – alltså ta in att ALLA betyder ALLA.
Varje gång.
Utan inskränkning.

Vad kristdemokraten menar med ”alla” människor vill jag inte ens gissa. Men Alliansfritt Sverige som gjorde fyndet jämför med det tankeväckande alternativet:
Ja till alla ”människors” lika värde…
Intressant, eller hur?

För att vara småtråkig språkvårdare: kristdemokraten rubricerar blogginlägget som att det är funderingar ”i nuläget”. Alltså har han bara lite svårt för korrekt applicering av citattecken.
Så hur kom det sig att markeringen hamnade på ”alla”? Istället för på ”människor”?

Så taskig brukar jag inte vara. Men ”nångång” kan det väl ”passera”?

(*alltså inte Hammarby IF, vilket min första version fick det att låta som)

onsdag, juli 15, 2009

Man måste inte vara republikan, men det underlättar

Man måste inte verkligen inte vara republikan för att vilja bevara den fria rörligheten i nationalstadsparken Haga.
Men det gör det tydligen lättare att se riskerna med en prinsessbosättning.

Jag föreställde mig att även rojalister ville ut och ströva, leka, flörta och fika i stadens grönområden. Tänkte att det borde vara ännu roligare för dem i ett område fullt av kungliga minnen. Jag missade en sak: för rojalisterna är prinsessans trivsel överordnat intresse!
Gärna en promenad i parken. Vi ska inte vara ivägen. Vad trevligt att få stå och titta på staketet!

Inte ett ord hittills har jag hört om de bernadotteska transporterna. Var ska tjänstebilarna och säkerhetsfolket köra? Får vi behålla gångstigarna - eller ska Victoria verkligen vänta på buss 515?

Jag trodde också att oppositionspolitikerna i Solna skulle reagera på frågor om miljö, kultur och demokrati i hemkommunen. Men nääe. En av socialdemokraterna välkomnar ”barnfamiljen” och är mest bekymrad över att familjen Bernadotte inte ska få förskoleplats!

Namnlista för påskrift: Haga ska vara park

Idag var Politik och poesi med i SvD:s bloggcitat. Inte mer än rätt så ofta som tidningen citeras här!

tisdag, juli 14, 2009

Modig förlorare mot myglarna

Vänsterns Eva-Britt Svensson fick 89 röster mot 555 i valet av ny talman i EU-parlamentet.
En liten siffra som tyder på stort mod.
Eva-Britt ställde upp för att fästa uppmärksamhet vid att valet var riggat. De konservativa och EU:s socialdemokrater har gjort upp om att dela på posten.
Det får vi reda på idag, när allt är klart.
Av någon anledning vill gam-media inte rapportera om myglet bland unionspamparna.

En fråga till sossarna i Sverige: skulle ni lika gärna slumpa bort högstatusutnämningar här i landet om borgarna lovade att dela med sig efter halva tiden?
Eller känns det tryggare inom unionsinstitutionerna. Där ingenting någonsin märks...

Sic itur as astra har bloggat

Hurra för mer pengar åt dem som har!


En jublande Corazza Bildt vars livs dröm det är att tjäna 86000/månaden, det är vad SvD tycker är en passande nyhet idag.


Idag när talmansvalet äger rum och Eva-Britt Svensson, svensk vänsterpartist, kandiderar.

Ynkligt av media att inte berätta.

Ynkligt av sossarna att hellre stöda de konservativa. Men förklaringen kommer senare, alltså ett inlägg oppåt...
foto: Öberg, SvD

Demo mot Stockholmsprogrammet

Nu i veckan samlas inrikes- och justitieministrar från hela EU i Stockholm för ett toppmöte vars mål är ett nytt säkerhetsprogram – ”Stockholmsprogrammet”.

Syftet med programmet är att stärka polis- och säkerhetsarbetet inom EU i kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet. Metoden är förstås ökad övervakning och förföljelse av unionens medborgare.
På förslagslistan finns ett centralt befolkningsregister, och förfinade övervakningsinstrument för att kontrollera internet bl.a. med hjälp av detaljerade ”profiler” där information om människors politiska och privata liv effektivt kan samlas.
Stockholmsprogrammet avser också att förstärka gränskontrollerna, trots att tusentals människor dör redan idag då de försöker ta sig förbi murarna runt Festung Europa, samt att upprusta militärt för att redan i ursprungslandet hindra människor från att emigrera. Nya fångläger för flyktingar ska också byggas i EU:s gränsstater.

Stockholmsprogrammet innebär ett allvarligt hot mot immigranter och kan ses som en del av den rasistiska offensiven mot ”de andra” i hela Europa. Åtgärderna kan också ge större möjligheter för de rika att genom militär eller polis hejda dem som utmanar deras intressen, liksom det minskar medborgarnas integritet som bl.a. Expressen skriver.

Nätverket mot Rasism och Aktion mot Deportation samlar till demonstration onsdag 15 juli. Mötesplatsen är Södermalmstorg / Slussen kl 17. Parollerna är:
För inre och yttre frihet!
Stoppa Stockholmsprogrammet!

Alliansfritt Sverige och Kulturbloggen har också skrivit

måndag, juli 13, 2009

Ohly vågar

Äntligen!
Den första kända politiker som vågar yttra sig kritiskt om prinsessbosättningen i Haga är Vänsterpartiets Lars Ohly. Dels vänder han sig emot att Victoria Bernadotte inte får betala sitt boende själv när hon nu faktiskt har råd med det, dels tar han upp riskerna med minskad tillgänglighet i parken.

Beskedet som Ohly får från ståthållaren på Stockholms slott är att det blir fortsatt promenadväg längs Brunnsviken. Fantastiskt - om det går att hålla.
Ekegren, folkpartistiskt kommunalråd i Solna, ser diskussionen om Hagaparken som en del av monarki-republik-frågan. Det är naturligtvis svårt att undvika en sådan vinklig eftersom det är en djupt odemokratisk institution vi har att göra med. Men huvudsakligen är det en miljö- och demokratifråga. Även om kungamakten för rojalisterna är av överordnat intresse.
"Det stora flertalet är givetvis oerhört positiva" säger kommunalrådet. Det tror jag säkert. Inte ens i dessa jakttider på terrorister verkar det som om folk tänker på säkerhetsaspekten. Men varför säger Ekegren "givetvis"? Det betyder att om han tycker det är bra, tycker givetvis alla andra det också...

Andra bloggar är Johannes och Stockholmsvänstern

Och så finns namnlistan Haga ska vara park för påskrift

söndag, juli 12, 2009

Sverige är fantastiskt för en del

Känner du igen den? Det är logon för Sveriges ordförandeskap i EU och bör vara mer än bekant - den är nämligen något för oss svenskar att samlas kring, enligt minister Malmström enligt Flamman.

I logons manual står att den är grundstenen för visuell identitet. På något mystiskt grafiskt vis sammankopplar den nordiska ljusfenomen med öppenhet och transparens.

Kort sagt, de tar i så de spricker. Om nu Sverige är så fantastiskt, varför ägnas inte vänsterns Eva-Britt Svenssons kandidatur till talman i EU-parlamentet någon som helst uppmärksamhet?

- - -
I dagens sommarprogram talade Birgitta, Victoria Bernadottes faster, om hur trevligt det ska bli när prinsessparet flyttar in i Haga slott. Sommarprogrammet karaktäriseras av generöst tilltagen talartid, ingen polemik, inga debattfrågor. När någon säger det oväntade blir det lyssnarstorm, men intrånget i nationalstadsparken verkar inte vara någon debattfråga.

Prinsessan Birgitta har i alla år varit välkommen att promenera eller picknicka med oss andra i Haga, bara hon håller golfklubban i styr. Hotbilden mot henne kan inte heller vara överväldigande. Men jag vet inte om hon har besökt Haga sedan barnsköterskan Nenne slutade duka saftkalas i lekstugan.
För överklassen är det så att en nationalklenod som alla har glädje av deklasseras.

Både republikanska och rojalistiska föreningen har fått fler medlemmar efter den kungliga förlovningen, och den klassiska rubriksättningen är att Sverige är "splittrat". Det tror jag nu inte. Övervägande delen av folket föredrar detta odemokratiska system. Men jag hade faktistk trott att medborgarna skulle vara lite mer vakna för sin park, sin miljö och sin rörelsefrihet.

Namnlista för Haga som park finns här

lördag, juli 11, 2009

Undan, undersåtar!

Victoria Bernadotte och hennes fästman har varit och mätt upp gardiner till Haga slott samt givit besked om vilka ombyggnader de önskar, eftersom slottet är i rätt nedgånget skick invändigt.


När slottet var nytt i början av 1800-talet landade det kungliga kisset i pottor som bars ut av tjänstefolket, men när Victorias fastrar bodde där hade de säkert toa och badrum.


När slottet byggdes om för utländska gäster inreddes det med en hel hop små sovrum med tillhörande pyttetoalett, och antagligen är dessa kvar från 60-talet. Det är förståeligt att ett ungt par i karriären inte vill bo bland ett tjog dvärgtoaletter. Därför kvarstår frågan varför deras hem prompt måste ligga i ett gästgiveri i en välbesökt och älskad park, när det finns flotta bostadsrätter i Solna och eleganta villor på Ekerö.


”Ingen lade märke till de civila polisbilarna som i går smög upp på grusgången utanför Haga slott” enligt Expressen, ty en vardag mitt i juli har förortsborna annat för sig än att häcka i Hagaparken. Annat blir det en söndag i september. Ska poliser och säkerhetsfolk ligga i lämmeltåg på promenadvägarna bland hundar och barnvagnar?


Statens fastighetsverk ser över vilka säkerhetsarrangemang och avspärrningar som krävs, enligt Politik och poesi och Expressen, de enda jag hittills sett skriva om affären. Enligt mejl från SFV är ingenting klart, så därför får vi inget veta. Enligt Expressen är det klart att ett stort område ska avspärras, larmas och kameraövervakas.

När tänker folk reagera? Eller är det som en av kommentatorerna till bloggen sagt: att monarkin liksom fotbollshuliganer får breda ut sig var som helst utan att någon egentligen reagerar?

Namnlista för påskrift finns här


fredag, juli 10, 2009

Eva-Britt mot toppen och Hägglund mot kulturen

För den som är intresserad av vad som tilldrar sig inom den europeiska unionen kan jag berätta att Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet, eller i dethär fallet GUE/NGL-gruppen är nominerad till talman av en enig partigrupp. I Bryssel pågår en spännande kampanj inför den 14 juli då valet står mellan Eva-B och en konservativ gubbe.
Svenska media som annars alltid brukar hänga på när det luktar EU har denna gång inte rapporterat ett skit. Utom notisen att chansen att Svensson ska bli vald är liten.
Ja inte ökar chansen om mediauppbackningen i hemlandet sköts av sådana småskurna avundsamma minkar! Men det förstås – det är jobbigt med drivna, socialistiska kärringar som får saker uträttat.

Mer lätthanterliga politiker är till exempel lilltomten Hägglund. I en krönika på Newsmill skriver han om något han kallar ”kulturdekadensen”.
Ett så vedervärdigt ord kan bara ge associationer till ett håll, till de brunas utrensning av entartete Kunst. Men Hägglund verkar inte själv vara säker på vad han menar utan vill helst delge oss sina känslor. Han har upptäckt att kultur är viktigt, och vill att politikerna ska bestämma vilken sorts kultur som är värdefull nog att få stöd. Detta leder honom in på den gamla frågan om litterär kanon, när han låtsas att det finns somliga som vill ”gömma undan kulturskatten.” Finns det inom hela Alliansen inte en infosekreterare som kan få dem att släppa dendär tekniken att tillskriva motståndaren inbillade åsikter?

Hägglund skriver: ”De som ägnar hela eller delar av sina liv åt kulturen bär också med sig en del av vår historia. Det arv som berättar om varifrån vi kommer och vilka vi är. Det knyter ihop historien med nutid och framtid. Den skapar en gemensam identitet och trygghet, men har också förmågan att splittra och skapa oro.”
Det är lite svårt att gissa sig till vad karln vill säga med detta sentimentaliserande av kulturskaparnas samhälleliga sammanhang. Den sista meningen är en truism: kultur väcker känslor och det stämmer att den kan göra just det som står där. Hägglund påstår inte att det ena är bättre än det andra, men med hans allmänt utslätande kulturuppfattning och önskemål om statlig kvalitetsstämpel befarar jag att det är tryggheten han vill ha, inte den oroande konsten.
Så varför inte tillgripa hans egen debatteknik:
Kristdemokraterna vill förbjuda all konst de inte tycker om.
Ha!

Mer om Hägglund hos Utsikt från höjden
Om både Hägglund och Sabuni hos Ola Möller

torsdag, juli 09, 2009

Verka utan att synas - obeforskad överklass

Avslutade just Pontus Herins: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, en underbar titel på en fullt ut läsvärd bok. Herin är ekonomijournalisten från Djursholm som under ettpar år flyttar från innerstan till Tensta för att ta reda på hur det är. Han upptäcker att Tensta är en trevlig boplats men att han ändå trivs bäst ihop med likasinnade. Under tiden som går reflekterar han över klasskillnader, diskriminering, boendemönster och så vidare.


Jag instämmer inte med Herin i allt – i synnerhet inte när han tror sig vara den första som "vågar" diskutera segregationsproblem, vilket bara visar hur lite insatt han var från början. Men hans skildring är sympatiskt öppen och vänder på en del fördomar. Helt klart mest intressant är dock hans bilder av livet i Djursholm.

I Tensta är jag hyfsat hemmastadd och ler åt bekanta namn som om det vore en kändisspalt. Djursholm är nytt för mig, och något som författaren verkligen är väl insatt i. Här blir boken spännande som en djungeltripp: det arroganta isolatet med dess statuskamp och självtillräcklighet samt tonåringarnas fylleexpeditioner och vandalisering… vilket sanslöst ställe! Det är så man får lust att flytta dit ettpar år och skriva en bok.

Men medan Herin kunde skaffa bakgrund till sin Tensta-skildring genom att söka upp politiker, organisationer och forskare, är informationen om Djursholm ringa. När det gäller Tensta, Rinkeby, Rosengård och så vidare finns gott om stoff att ta fram, både vetenskapligt och åsiktsmässigt. Men ifråga om Djursholm, Saltsjöbaden, Vellinge och så vidare finns bara högst privat erfarenhet, så den som överhuvudtaget lyckas skaffa sig en bostad får svårt att få ihop sin bok. Ingen urban- eller IMER-forskning står till buds, inga arkiv med pressklipp. Fina människor lägger man inte under mikroskop.

När ska media och forskarsamhälle börja med saklig granskning av överklassen?
När ska politkerna fråga sig om detdär livet verkligen är nyttigt för dem?
Herin tog sig ur isoleringen om så bara för ettpar år. Vad de andra överklassarna verkar behöva är lite hjälp att komma in i det svenska samhället.

Recension av Herins bok fanns i SvD I april -08

onsdag, juli 08, 2009

Kalsingar och behå

Förvirrat kåserande om kläder och nakenhet på SvD:s idagsida.
Att ungdomar viker ut sig på nätet är fint, de har tagit makten över sin sexualitet.
Deras mammor däremot bör tänka sig för innan de går med bar mage – tänka på sin ålder och om de verkligen tål att visas upp.
Den äldre generationen ska acceptera att äta lunch i skolmatsalen med utsikt över den yngre generationens kallingar - de har ju fräscha kläder på sig! Att gamla tanter inte ska visa trosorna står inte, men säkert vore det opassande om vi nu kom på den idén.
Mellan raderna går det nämligen att läsa sig till att yngre kroppar är attraktiva för uppvisning på livets hinderbana, medan äldre kroppar inte är det. Med det undantaget att tanter faktiskt får klä sig så valkarna syns. Men inte för att tanterna tycker det är behagligt, utan för att det kan vara lite oväntat sexuellt utmanande!

Föreningen Bara Bröst kan enligt tidningen gå och dra en gammal behå över sig. Bara bröst är otrendigt och vi som ger oss på det kan bli betraktade som ”ganska hopplösa”. För de som har någonting att visa upp, som det heter, de vill vara fiiina och klär på sig till och med i bastun.

Förvirrat ja, men att vi inte klär oss för vår egen skull utan för andras genomsyrar artiklarna.

Försök som omväxling att för ett ögonblick släppa dendär favorittanken att du är ett objekt. Att din mage, dina valkar och ditt uppförande ska granskas och kontrolleras av andra, och att allting går ut på SEX.

Tänk sedan saker som kropp, luft, vatten.
Upplev sådant som frihet, trygghet, rörlighet.
Ge kroppen en chans. Utan andras ögon, begär eller motvilja.

De som vill visa upp sig kan väl sitta och tävla i eleganta baddräktsskärningar för sig själva.
Det var inte för den skull vi gick i simskola!

tisdag, juli 07, 2009

Dialog och demokrati

Rapporten om politiskt våld som jag skrev om igår finns att ladda ner från BRÅ:s hemsida. Där de skriver något mycket viktigt:
Extremismens svartvita världsbild med enkla svar på svåra frågor fungerar som en magnet för vissa. Att vuxenvärlden utmanar denna förenklade världsbild är därför viktigt. Genom att föra en dialog med politiska grupperingar, nätverk och ungdomsrörelser som är för dialog och ta dem på allvar kan rekryteringsbasen minska…”
Men idag myntas också i politikens huvudfåra allt fler enkla svar, allt fler svartvita lösningar. Mediaträning betyder bland annat att du ska haspla ur dig en enrading på tre sekunder, ty längre lyssnar inte journalisten.
Om inte vuxna orkar leva i en komplicerad värld, hur kan vi då begära det av unga människor? och allra minst av de som är svikna och utanför i alla händelser.
"Föra dialog" låter lite sävligt, men det finns inget annat sätt. Ju fler som engagerar sig i demokratiska rörelser, desto färre kvar som vågar slå.

- - -
Vad demokrati beträffar har jag ännu inte sett någon konsekvensbeskrivning när det gäller tillgängligheten till Hagaparken nästa sommar. Hänvisad från den ena instansen till den andra hamnade jag på Statens Fastighetsverk, som visserligen svarar (till skillnad från regeringen) men bara kortfattat med att de inga svar har att ge, eftersom ingenting är bestämt ännu.

Med andra ord: när allting redan är klart får vi medborgare säkert med påfallande tydlighet veta vilka stigar vi inte får beträda!

På sin hemsida skriver Statens Fastighetsverk lyriskt om Haga som engelsk park, anlagd med upplevelsen som mål! SFV visar också en karta över de ljudguider som besökarna kan ringa upp från mobilen och sedan följa genom parken, bland annat förbi Haga slott.
Det står inte: Passa på i år!

Nästa år kan det vara försent, då får du stå vid avspärrningen, titta på vakttornen och tänka ”därinne håller dom en levande prinsessa”. För vissa människor är detta en höjdpunkt i livet. Det gör inte alls saken bättre.
Monarkin är fredad från demokrati, och folk trivs med det!

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park! Skriv på och sprid:
http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

måndag, juli 06, 2009

Krav på alla

Den 1 juli trädde nya språklagen i kraft.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.

Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?

- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?

Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.

Esteban har bloggat.

lördag, juli 04, 2009

Sommarlätt

Sommarlätt läsning, brukar det kallas. När den tunna tidningen fyller ett helt uppslag med en följetong och dess jätteillustration. För att inte tala om följetongen Almedalen. Politisk rapportering som går ut på att förklara hur politiskt meningslös och medialt överdriven hela Almedals-grejen är. Ja, jag vet då inte. Har aldrig varit där. Men förväntar mig något mer kvalificerade kommentarer av de journalister som åker dit på betald arbetstid, än att de genomskådat att jippot är till mest för dem själva!
Vill de vara grävmurvlar får de alltså åka någonannanstans. Men med detta kan också jag skriva Almedalen som sökord. Allt i jakt på läsare.

Mer läsarjakt var det påstådda avslöjandet av Bo Balderson. Nu är det den stackars visdiktaren Olle Adolphson som lastas för att ha brödskrivit de mer än sommarlätta alstren. Nästa ”nyhet” är att tidningens läsare inte tror på det. Sedan när har våra uppfattningar avgjort litteraturstrider?
Han som lanserade Adolphson-Balderson-teorin skriver att det spelar ingen roll vem det är, för böckerna är så bra att de säljer av egen kraft. Som allvetande tidningsläsare påstår jag att de tämligen dåliga deckarna bara säljer när de får en avslöjandepuff.

Roligare nyhet: Nordiska muséet, Designarkivet och några andra samlarinstitutioner har lagt in foton på sina arkiverade föremål på sajten: www.digitaltmuseum.se
Äntligen får vi se sådant som de inte har plats att visa i montrar, vilket är väl värt en regnig sommardag.
Plus för sökmotor. Minus för pyttesmå bilder.

fredag, juli 03, 2009

Vänstermedia!

Daniel Suhonen skriver bra om hur vänstern ska försöka beröva borgarmedia makten över tanken. Bland förslagen: starta en rikstidning för vänstern med norska Klassekampen som förebild, dra igång en radikal nättidning, bilda en radikal tankesmedja (den ska visst vara ung också!) – och resurserna? Ta från arbetarrörelse och fackförbund. Mycket viktigare än socialdemokratiska valrörelser i mångmiljonklassen.

Suhonen räknar upp flera alternativa tidningar och tidskrifter, men nämner inte Flamman. Obegripligt varför. Trodde inte det var så viktigt längre, i dessa rödgröna upptaktstider, att utesluta vänstern.

Rött hjärta har också bloggat.

torsdag, juli 02, 2009

Allians mot elaka barn

Vänsterpartiets Alice Åström förklarar i Aftonbladet varför vi inte kan straffa bort barn som far illa. ”Idag föreslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer…” av den borgerliga regeringen, som fullständigt förbiser att barnen speglar och reagerar på de vuxna som de mött.

Ingen föds elak. Inget barn bestämmer sig för att slåss och stjäla som en väg till framgång och kärlek. Utom det barn som inte haft framgång i annat än asocialt beteende och som inte har lyckats vinna någon kärlek av sin asociala familj.

Detta är svårt att komma ihåg ibland. När man står med ungen framför sig blir man så förbannad… och det är i och för sig inte ilska som skadar barnet, däremot att ge obehärskat uttryck åt den. Men det som skadar värst är en iskall, utifrån kommande, kränkande bestraffning eller order.
Detta tycks vara svårt att komma ihåg också för de politiker som mera sällan träffar barn och därför ser dem som ett lätt och billigt utlopp för den samhälleliga frustrationen över sådant som går dåligt. Hårdare tag går alltid hem. I varje mobb.
Det är av det skälet som folkvalda representanter hela tiden måste ha det klart för sig: barn gör inte något annat än det vi vuxna lärt dem, i enlighet med slutsatser dragna ur vårt beteende.

Barnen tillhör sina familjer. Statliga representanter kan inte gå in i hemmen och härja. Men när någonting behövs, något som balanserar situationen, som ger barnet hopp och mod att förändra åtminstone sig själv – då finns bara en sak att föreslå: En välfärd som har råd att omge barnen med fler friska vuxna. Mer personal. Olika funktioner runt barnet.
Ju fler vi blir, desto större är chansen att barnet finner någon som orkar älska och leda.

Det vet Åström, det vet vänstern, det vet säkert en och annan borgare också. Men de senare har ingått en allians som är beroende av hårdföra billiga lösningar mot dem som inte kan försvara sig.

onsdag, juli 01, 2009

Allians för småaktighet

Ingen förändring har skett sedan intyg vid vård av barn infördes. Det har blivit mer administration och trist stämning, men lika många vab-dagar tas ut.
Alltså var misstankarna utan grund, är min reaktion.
En annan tolkning är Aftonbladets: "Fusket minskar inte".
Inte den småborgerligt gnidna inställningen heller!

För övrigt: När skolan fyller i ett intyg på att barnet verkligen är sjuk, har jag alltid en känsla av att vi överträder våra befogenheter. Jag kan intyga att barnet inte är i skolan, att hon är sjukanmäld. Men för att diagnostisera sjukdom krävs en läkare. Trots våra intyg kan alltså det berömda fusket (som alldeles för många är övertygade om att alla andra sysslar med) pågå hej vilt därhemma; barn och föräldrar i maskopi.

Nä usch. Regeringspolitik må vara stram, men inte småaktig.
Men ”Tji fick ni” säger Tobias.

- - -
Följ händelserna i Honduras via Flamman!

tisdag, juni 30, 2009

Sälj hela skiten

Har just avslutat Sälj hela skiten! – en rapport om privatiseringarna under de senaste trettio åren. Författarna Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent Werne går igenom de nyliberala idéerna, Thatchers försök att ”förändra själarna” i Storbritannien, den blygsamma början i Sverige med entreprenadtjänster inom kommunen, fram till dagens hårt privatiserade marknad där sjukvård och kunskap är varor som kan väljas eller avstås, och vilkas syfte är att ge vinst åt företaget.

Ett exempel: ”Det största skolföretagen i Sverige, AcadeMedia AB, gjorde 2007 en vinst på 110 miljoner kronor, vilket motsvarar kostnaden för att anställa ca 250 lärare. - - - Attendo Care gjorde 2007 en vinst - - - som hade räckt till att anställa drygt 250 undersköterskor. Vinsterna kommer till största delen från skattemedel. Absurditeten i att aktieutdelningar sker på bekostnad av vårdkvaliteten för senildementa äldre, förstärks av att den stor del faktiskt betalas av de äldres barn via deklarationen.”

Boken är lättläst, även om den innehåller en del upprepningar och omtuggningar vilket är naturligt med tanke på att flera skribenter arbetat med den. Den är något att läsa för dig som undrar hur det kunde gå så här illa med våra gemensamma tillgångar, eller för dig som tror att du är ensam om att må dåligt som kund i det konkurrensutsatta marknadssverige.
Kanske viktigast: boken är ett försök att samla till motstånd och ingår därmed i "kampen om tankeherraväldet" som Gramsci kallat det.

Mer i privatiseringsämnet finns på bloggen Säljhelaskiten.

Boken kan köpas på Ordfront

måndag, juni 29, 2009

Truismerna haglar

”En myt att elever inte vill ha kunskap” skriver lärar- och elevfackliga ordförandena, med anledning av en färsk undersökning.
Vet inte varifrån myten kommer, men när jag gick Lärarhögskolan på 70-talet gjorde utbildarna allt för att lura på oss diverse knep, trix och manipulationer som skulle få barnen att lära sig utan att märka det själva eftersom det togs för givet att de inte ville! Jag trodde den synen var passé för längesedan. Min generation lärare utgick ifrån barnens nyfikenhet, vilja och energi. Det lyckades int alltid. Men att man måste smyga eller tvinga på barn kunskap är en idiotuppfattning i konservativa kretsar.
Problemet i skolan handlar om att inte sabotera barnens vilja att lära med dötråkiga lektioner och fyrkantig rätt-eller-fel-metod. Eller att hämta in de barn som förlorat förtroende för vuxna och utgår från att vi vill dem illa.

Med svårförklarlig triumf konstateras i artikeln att barn vill ha bra lärare! Men snälla, det vet vartenda barn att barn vill. "Snäll och rättvis och lär ut bra" är vad de brukar säga i enkäter. Alla pedagoger är inte sådana - dethär är ett svårt jobb - och kanske är det bara det som lärarfacket vill påpeka.

Se även Stockholmsvänstern

söndag, juni 28, 2009

Honduras och bruksorten

Det har varit statskupp i Honduras. Frasse skriver: ”Folk på gatan skriker till militärerna att de också tillhör folket och inte bör stödja kuppmakarna. ” Så sant – och militärerna skulle kunna skrika tillbaka att deras enda inkomst kommer från att göra vad de gör. Så avskyvärt är det.

Manifestation 29 juni kl 17 utanför Honduras ambassad, Stjärnvägen 2, Lidingö

---

Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster, talar i Almedalen. Det gör hon rätt i.
Kanske är det meningen att vi för alltid ska acceptera en hög arbetslösheten, sämre arbetsvillkor och att skolan och vården inte kan erbjuda mer än det absolut nödvändigaste.
Men själva idén med den svenska välfärdsmodellen är att man ska kunna få och kräva det där lilla extra. Regeringen tycker att det är fräckt. Då skulle jag vilja be att få påminna om generösa bonussystem och skärgårdspalats. Det är fräckt.

Ida nämnde också den bruksort som hon kommer ifrån, och bekymren som finns där. Jag körde igenom stället idag och kunde se somriga tecken på bekymmerslöshet - en badplats, en mötesplats, småstadsliv och snack över cyklarna. Inget av detta är sådant som regeringen Reinfelt ska ha tack för.

fredag, juni 26, 2009

En bra mix. Ähum.

Har skrivit till Reinfelt, till Solnas politiker och till Länsstyrelsen om Hagaparkens framtida tillgänglighet. Blev hänvisad till Slottsförvaltningen och skriver till dem nu.

Det enda svar jag hittills fått är från Solna-Moderaterna, som vill se ett Solnas Drottningholm där naturskönhet, kungligt residens och engelsk park förenas.
Med tanke på allt som Moderaterna brukar vilja se är en superpark inte det sämsta.
Men mina frågor gällde inte visionen, utan konsekvensbeskrivningen.
Och den var nog det mest kortfattade jag läst i den vägen:
en bra mix”, ”en positiv upplevelse för alla parter”.
En avspärrad och övervakad bra mix???


Du kan skriva på namnlistan för ett öppet Haga som finns här

En som också bloggat är Fotosidan

- - -
Från parkvisioner och bevakning är steget inte långt till... Michael Jackson. Lite tomt blir det allt, eftersom hans talang inte bara var sången utan också att verka så helkoko så det blir rörande.
En liten anekdot: vid 80-talets utgång lyssnade jag på ett musikprogram i radio som skulle spegla det gånga decenniet, men tillfrågad om vad de tog upp kom jag inte på nånting mer än: Det var Michael Jackson... och Michael Jackson... och Michael Jackson...

torsdag, juni 25, 2009

Namnlista för Hagaparken

Ett upprop för medborgarnas fria rörlighet i Hagaparken:

http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

Hurra!

En seger för kvinnokroppen, det är vi inte bortskämda med! Men nu har Malmö fritidsnämnd som såvitt jag vet den första i landet fattat beslut om att ändra klädkoden i simhallar. I Malmö får kvinnor simma utan en gummisnodd runt överkroppen!

”Kvinnors bröst är inte mindre anständiga än mäns” påpekar Sanna Ferm som står bakom nätverket Bara Bröst. Hon tycker att folk får vänja sig. Helt enkelt.

Så mycket skit som vi år för år vänjer oss vid kan verkligen inte kvinnobröst vara det värsta, inte heller en frihets- och jämställdhetsreform.
Hurra.

Mer eller mindre vanvettiga argument för & emot finns här.
- - -

Mera hurra för människor som berättar och visar bilder från platser där jag inte är. Som nu Gustav Landström på Västbanken.

onsdag, juni 24, 2009

Försommar före förändringen - Haga




En joggare på stigen framför Haga slott... vem vet hur länge förortsborna kan skaffa sig försommarmotion på detta vis?





Här är gamla vaktkuren. Stängd och obemannad. För hur länge?


Vad säger lagen om ingrepp i nationalstadsparken?
"I nationalstadsparken är varje åtgärd som på något sätt, aldrig så litet, gör intrång i parklandskap eller naturmiljö eller skadar det historiska landskapets natur- eller kulturvärden i övrigt förbjuden.Vidare är skyddet för andra områden än nationalstadsparken inte något hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet. Detta undantag från skyddet gäller enligt 4 kap. 1 § inte för nationalstadsparken. Nya hus eller vägar eller annat kan vara av hur stor betydelse som helst för tätortsutveckling eller näringsliv. Inom nationalstadsparken är de ändå förbjudna.

Förbudet mot intrång betyder att nya byggnader eller nya anläggningar (t. ex. vägar, parkeringsplatser, ledningar) inte får ta i anspråk någon del av parkytan som kan betecknas som parklandskap eller naturområde. Komplettering av befintliga byggnader och anläggningar är inte utesluten, men här gäller att någon skada inte får orsakas på det historiska landskapets natur- och kulturvärden."
Men vem säger att Haga är så märkvärdigt då? Tja, Garden Society i England anser att den är i så ypperligt skick att den utsetts till ett av de bästa exemplen i världen på s.k. engelsk park.

tisdag, juni 23, 2009

Hur religiös jag är kan nog bara Gud avgöra

Jag gjorde Humanisternas test för att få veta om jag är religiös!? Nåja, det vet jag utmärkt väl. Frågan är hur humanisterna kan veta det, eftersom de tycks ha problem med själva företeelsen religion. Det är som att sätta mig att döma i hockey.
Testet rubriceras ”Hur religiös är du?” och sedan i mindre text: ”Och hur tycker du att samhället borde förhålla sig till religion?” Två frågor som ständigt blandas ihop, både av humanister och många troende.

Av testet att döma innebär religion för humanisterna en regelstyrd bokstavstro med traditioner som ska följas och en moral som står över andras. Humanisterna har bestämt sig för att en religiös person är inskränkt, självgod och intolerant. Att bli religiös i deras test vore alltså närmast en förolämpning! Men faktum är att det räcker med fåtalet frågor med andligt innehåll för att jag ska få ett riktigt resultat: ”Du är religiös. Samtidigt (min kurs.) tyder dina svar på att du har ett öppet sinne” - en kommentar som inte precis tyder på detsamma.

Avslutningsvis vill de ha pengar till Humanisterna! Rena Frälsningsarmén!

Humanistbloggen ser jag ett bra inlägg med kritik från en av deras egna: ”Sekulär humanism håller på att bli liktydigt med ateism och religionskritik.” Ett sekulärt samhälle är vad både Humanisterna och jag vill ha. En ateistisk verklighet är något jag inte kan föreställa mig.

Bloggaren fortsätter: ”Att vara sekulär humanist är att värdesätta frihet, jämlikhet, fritänkande, vetenskaplighet, vårt medfödda förnuft och vår instinktiva medmänsklighet.” Men för mig låter allt tal om instinktiva egenskaper som rena trosfrågor. Medmänsklighet måste läras in, och detta är sann humanism.

Vad förnuftet beträffar är det möjligen medfött, men när jag märker i vilken grad det förslöas och förflackas i ett konsumistiskt mediasamhälle som vårt undrar jag verkligen hur någon kan få det till att en farsot för mänskligheten skulle vara - en aning av andlighet?

söndag, juni 21, 2009

Semesterexistensialism

stod det på skylten. Det inger hopp.
Vi har också inskriptionen:




Samt vägskyltarna:
Angershestra
Skärkehylte
Ucklum
En trollramsa av ortnamn. Möjligen på svenska.