Hur religiös jag är kan nog bara Gud avgöra

Jag gjorde Humanisternas test för att få veta om jag är religiös!? Nåja, det vet jag utmärkt väl. Frågan är hur humanisterna kan veta det, eftersom de tycks ha problem med själva företeelsen religion. Det är som att sätta mig att döma i hockey.
Testet rubriceras ”Hur religiös är du?” och sedan i mindre text: ”Och hur tycker du att samhället borde förhålla sig till religion?” Två frågor som ständigt blandas ihop, både av humanister och många troende.

Av testet att döma innebär religion för humanisterna en regelstyrd bokstavstro med traditioner som ska följas och en moral som står över andras. Humanisterna har bestämt sig för att en religiös person är inskränkt, självgod och intolerant. Att bli religiös i deras test vore alltså närmast en förolämpning! Men faktum är att det räcker med fåtalet frågor med andligt innehåll för att jag ska få ett riktigt resultat: ”Du är religiös. Samtidigt (min kurs.) tyder dina svar på att du har ett öppet sinne” - en kommentar som inte precis tyder på detsamma.

Avslutningsvis vill de ha pengar till Humanisterna! Rena Frälsningsarmén!

På Humanistbloggen ser jag ett bra inlägg med kritik från en av deras egna: ”Sekulär humanism håller på att bli liktydigt med ateism och religionskritik.” Ett sekulärt samhälle är vad både Humanisterna och jag vill ha. En ateistisk verklighet är något jag inte kan föreställa mig.

Bloggaren fortsätter: ”Att vara sekulär humanist är att värdesätta frihet, jämlikhet, fritänkande, vetenskaplighet, vårt medfödda förnuft och vår instinktiva medmänsklighet.” Men för mig låter allt tal om instinktiva egenskaper som rena trosfrågor. Medmänsklighet måste läras in, och detta är sann humanism.

Vad förnuftet beträffar är det möjligen medfött, men när jag märker i vilken grad det förslöas och förflackas i ett konsumistiskt mediasamhälle som vårt undrar jag verkligen hur någon kan få det till att en farsot för mänskligheten skulle vara - en aning av andlighet?