Sommarlätt

Sommarlätt läsning, brukar det kallas. När den tunna tidningen fyller ett helt uppslag med en följetong och dess jätteillustration. För att inte tala om följetongen Almedalen. Politisk rapportering som går ut på att förklara hur politiskt meningslös och medialt överdriven hela Almedals-grejen är. Ja, jag vet då inte. Har aldrig varit där. Men förväntar mig något mer kvalificerade kommentarer av de journalister som åker dit på betald arbetstid, än att de genomskådat att jippot är till mest för dem själva!
Vill de vara grävmurvlar får de alltså åka någonannanstans. Men med detta kan också jag skriva Almedalen som sökord. Allt i jakt på läsare.

Mer läsarjakt var det påstådda avslöjandet av Bo Balderson. Nu är det den stackars visdiktaren Olle Adolphson som lastas för att ha brödskrivit de mer än sommarlätta alstren. Nästa ”nyhet” är att tidningens läsare inte tror på det. Sedan när har våra uppfattningar avgjort litteraturstrider?
Han som lanserade Adolphson-Balderson-teorin skriver att det spelar ingen roll vem det är, för böckerna är så bra att de säljer av egen kraft. Som allvetande tidningsläsare påstår jag att de tämligen dåliga deckarna bara säljer när de får en avslöjandepuff.

Roligare nyhet: Nordiska muséet, Designarkivet och några andra samlarinstitutioner har lagt in foton på sina arkiverade föremål på sajten: www.digitaltmuseum.se
Äntligen får vi se sådant som de inte har plats att visa i montrar, vilket är väl värt en regnig sommardag.
Plus för sökmotor. Minus för pyttesmå bilder.