Apropå den ökande rojalismen och Lindqvists förskräckliga krönika, så ägnade Erik Axel Karlfeldt en av sina Dalmålningar på rim åt Karl XIV Johans gravtåg.
På den verbala målningen händer allt samtidigt, så som det brukas i folkkonsten. Kungen förekommer både som ledare (med blått hår, inget ovanligt på dalmålningar) och som ängel - en ”skum kerub” som följer sin egen sarkofag, en kista som tillverkades i porfyr från Älvdalen och drogs på släde till Gävle av 300 dalkarlar.
I stort är det en hyllningsdikt, och den vore ointressant förutan den karlfeldtska melankolin. Kanske var Bernadotte ”innerst god” som skalden tror, även om det finns beskrivningar av honom som iskall karriärist. Säkert var han lik den nye chefen som kommer härjande på sin nya arbetsplats och möts av gapande, oförstående nunor. Kanhända sörjde han faktiskt sina kommunikativa brister och avståndet till dem han så hastigt upphöjts över.
Det vet vi inte. Han var bara precis så spännande att det räckte för avbildningar och berättelser.
Karl Johan, se Karl Johan!
Han står på Stockholms slott
med stort och krutsprängt väderhorn
och hår som skiner blått.
På svalen utåt strömmen
han står med stav i hand
och sträcker den befallande
ut över folk och land.
/- - /
Karl Johan, se Karl Johan!
Han står på Mora strand.
Han räckte mig, beskedlig man,
en vit och nådig hand.
Han log med vassa läppar
och talade därhos
men han var ingen dalkarl
och jag är ej fransos.
Det sägs han ofta dundrat
på mål som få förstått,
då sprungo hovman och lakej,
det smattrade som skott.
Det sägs han smålett åter,
och bättre man förstod
den vackra min som skvallrade
att innerst han var god.
Kanhända, ja kanhända
det strimmat i hans själ
en aning om det kärva folk
som visst han ville väl.
Han stod för det som bortskymd
av äventyrens glans;
kanhända att han sörjde,
att aldrig det vart hans.
Karl Johan, se Karl Johan!
Här svävar han i skyn,
en skum kerub med vingar
vid vintrigt himlabryn.
Där nedan släpar dalfolk
hans tunga sarkofag
Karl-Johansmarschen spelar än
på tavlan natt och dag.
Så se vi dig Karl Johan,
en skymlande gestalt.
Men du var kunglig i dig själv,
och det förklarar allt.
Lugn steg du som en Fenix
ur tidens vilda brand,
den siste sagokungen
i Sveriges gamla land.
- - -
En sak hade Karlfeldt fel i. Moderna tiders avmystifiering ledde inte till att kungarna framstod som mindre sagolika. Ska vi någonsin se den dagen?
tisdag, oktober 06, 2009
måndag, oktober 05, 2009
När örebroarna blev med revolution
Herman Lindqvist hetsar i en krönika mot republikanerna i Örebro, de som protesterar mot den skattefinansierade rojalistiska yra som kallas Bernadottejubiléet. En tillställning som Lindqvist beskriver med orden: ”jubel, fest och glans, skina och lysa, glädjefesten, festen och ståhejet, stor festdag, glad historisk fest” - se här är bröd och skådespel åt folket i långa banor!
Lindqvists beundrande attityd till Jean Baptiste må vara hans ensak. Men hans oförskämda attityd mot oppositionspolitikern Murad Artin är förskräckande offentlig. Lindqvist tar upp Artins härkomst och frågar helt fräckt om han kanske inte är så insatt i sitt nya hemlands historia. Det vill säga, härkomsten bestämmer värdet av din uppfattning!
Så för säkerhets skull kollade jag med en svensk historiker vars koncisa svar om anledningen att fira och festa löd: I helvete heller.
Lindqvist tillhåller i nedlåtande ton Artin att läsa i historieboken om hur den svenska demokratin utvecklats. Att detta gick lugnt och resonabelt tillväga, alls inte med inbördeskrig och revolution.
Så jag råder Lindqvist att läsa protokollen från Örebro kommun eller tidigare riksdagen. Då ska han strax bli varse att oppositionsrådets väg genom politiken ingalunda kantats av ideliga upplopp. Men det blir ju mer söndagskrönika av att svartskallarna hotar med gatustrider för att de missförstått konungens roll!
Missförstått, ja. Eftersom Lindqvist poängterar att Bernadotte minsann var både invandrare och proletär. Och då är det väl meningen att vi inom vänstern ska säga: A-ha! Vi gillar ju dom!
Men nu består vänstern generellt sett inte av idioter, och kritiken mot monarkin som odemokratiskt statsskick påverkas inte av personliga egenheter hos monarkerna. Möjligen har Lindqvist med sin förkärlek för det sporadiska och anekdotiska lättare att fatta sympati på så lösa grunder - lika lösa som dem på vilka han fattat antipati för en lokalpolitiker som inte delar hans bedagade historiesyn.
I Lindqvists krönikevärld innebär en alternativfestival att ”extremvänstern” hotar med en ”sabotagefest”, ”icke önskad konfrontation” och ”hatmöte” som ”piskar fram upphetsade stämningar” vilket i värsta fall kan leda till att herr och fru Bernadotte inte vill komma till Örebro för att det inte är så roligt för dem med säpo-vakter. Nu tror jag att kungaparet som världsvana personer blivit mer luttrade av sådan uppvaktning än både Lindqvist och jag, men eftersom Lindqvist envisas med att jubiléet inte alls är rojalistiskt förstår jag inte varför det spelar så stor roll vem som kommer.
Inte minst haltar jämförelsen med hur statschefer i andra länder hyllas med blommor och uppbåd. Ja, och?
Sverige är en demokrati, har just inskärpts. Alltså är det bara att sätta igång och leva upp till det!
Artin svarar hövligt i Nerikes allehanda
Tack till GPF Hurriya för tipset
Men det är bra fart i de reaktionära strömmarna. Här en moderat som vill att kungen tar över från talmannen och utser statsminister. En metod som ansågs urmodig när den försvann år 1975.
Glöm inte Haga ska vara park
Lindqvists beundrande attityd till Jean Baptiste må vara hans ensak. Men hans oförskämda attityd mot oppositionspolitikern Murad Artin är förskräckande offentlig. Lindqvist tar upp Artins härkomst och frågar helt fräckt om han kanske inte är så insatt i sitt nya hemlands historia. Det vill säga, härkomsten bestämmer värdet av din uppfattning!
Så för säkerhets skull kollade jag med en svensk historiker vars koncisa svar om anledningen att fira och festa löd: I helvete heller.
Lindqvist tillhåller i nedlåtande ton Artin att läsa i historieboken om hur den svenska demokratin utvecklats. Att detta gick lugnt och resonabelt tillväga, alls inte med inbördeskrig och revolution.
Så jag råder Lindqvist att läsa protokollen från Örebro kommun eller tidigare riksdagen. Då ska han strax bli varse att oppositionsrådets väg genom politiken ingalunda kantats av ideliga upplopp. Men det blir ju mer söndagskrönika av att svartskallarna hotar med gatustrider för att de missförstått konungens roll!
Missförstått, ja. Eftersom Lindqvist poängterar att Bernadotte minsann var både invandrare och proletär. Och då är det väl meningen att vi inom vänstern ska säga: A-ha! Vi gillar ju dom!
Men nu består vänstern generellt sett inte av idioter, och kritiken mot monarkin som odemokratiskt statsskick påverkas inte av personliga egenheter hos monarkerna. Möjligen har Lindqvist med sin förkärlek för det sporadiska och anekdotiska lättare att fatta sympati på så lösa grunder - lika lösa som dem på vilka han fattat antipati för en lokalpolitiker som inte delar hans bedagade historiesyn.
I Lindqvists krönikevärld innebär en alternativfestival att ”extremvänstern” hotar med en ”sabotagefest”, ”icke önskad konfrontation” och ”hatmöte” som ”piskar fram upphetsade stämningar” vilket i värsta fall kan leda till att herr och fru Bernadotte inte vill komma till Örebro för att det inte är så roligt för dem med säpo-vakter. Nu tror jag att kungaparet som världsvana personer blivit mer luttrade av sådan uppvaktning än både Lindqvist och jag, men eftersom Lindqvist envisas med att jubiléet inte alls är rojalistiskt förstår jag inte varför det spelar så stor roll vem som kommer.
Inte minst haltar jämförelsen med hur statschefer i andra länder hyllas med blommor och uppbåd. Ja, och?
Sverige är en demokrati, har just inskärpts. Alltså är det bara att sätta igång och leva upp till det!
Artin svarar hövligt i Nerikes allehanda
Tack till GPF Hurriya för tipset
Men det är bra fart i de reaktionära strömmarna. Här en moderat som vill att kungen tar över från talmannen och utser statsminister. En metod som ansågs urmodig när den försvann år 1975.
Glöm inte Haga ska vara park
fredag, oktober 02, 2009
Får vi skåla i Guinness en gång till?
För bara ett år sedan applåderade vi Irland och skålade i Guinness eller Jameson efter deras nej till Lissabonfördraget - eller den grundlagsfästa kapitalismen, eller krav på utökad överstatlighet och militarisering, eller vad vi nu väljer att kalla eländet för.
I år ser det inte ut att gå lika bra. Skrämda av ekonomisk kris och den enda vägens bedrägliga logik kan det mycket väl hända att irländarna röstar yes tillslut. Så som unionens etablissemang har planerat och inte drar sig för att genomdriva.
Aftonbladet berättar om poeten Heaney som tagit ställning för ja-sidan och i ett romantiskt poem beskrivit EU som en föränderlig fågel Fenix. Det framgår att Heaney betraktar EU som ett fredsprojekt, vilket kanske kan förklara hans yra.
Vissa saker kan endast uttryckas genom poesi. Det förbryllande mosaikiska Europa och vår bundenhet vid vårt mörka arv hör dit.
Andra saker bör formuleras på effektiv prosa. EU och dess maktfaktorer hör dit. Läs Eva-Britt Svensson!
I år ser det inte ut att gå lika bra. Skrämda av ekonomisk kris och den enda vägens bedrägliga logik kan det mycket väl hända att irländarna röstar yes tillslut. Så som unionens etablissemang har planerat och inte drar sig för att genomdriva.
Aftonbladet berättar om poeten Heaney som tagit ställning för ja-sidan och i ett romantiskt poem beskrivit EU som en föränderlig fågel Fenix. Det framgår att Heaney betraktar EU som ett fredsprojekt, vilket kanske kan förklara hans yra.
Vissa saker kan endast uttryckas genom poesi. Det förbryllande mosaikiska Europa och vår bundenhet vid vårt mörka arv hör dit.
Andra saker bör formuleras på effektiv prosa. EU och dess maktfaktorer hör dit. Läs Eva-Britt Svensson!
torsdag, oktober 01, 2009
Kultur, vandalism och bidragsberoende
Det rör på sig:
1. Regeringen vill i framtiden bara stödja tidskrifter med material från ”de skilda konstarternas områden”. Det innebär att flera tidskrifter med gränsöverskridande kulturfrågor och samhällsdebatt kan tvingas lägga ner. Tyst i klassen, alltså!
Uppropet kan du skriva på här. Med den varningen att namnen graderas. Med en tumme upp eller ned kan du höja eller dissa andra påskrivare för att få upp dem som anses viktiga och seriösa i toppen. När jag var inne på sidan var det Per Wirtén och Ali Esbati - grattis ni betydelsefulla opinionsbildare! Ska vi andra vara tacksamma över att få kludda på samma sida, då är det ungefär samma logik som regeringen använder i sina kulturbedömningar.
Alla smutsiga detaljer har bloggat mer om regeringsförslaget och uppropet.
2. Folkpartiet är på hugget igen! De vill se straffskärpning för alla brott som ”hotar demokratiska värden” - vilket man väl i vid bemärkelse kan säga om alla brott.
Jag har inget emot förslagen om ökat skadeståndsansvar vid vandalisering och stärkt föräldraansvar, men vad säger du om att alla barn som krossar en ruta ska kallas till socialtjänsten inom två dygn!? Endast så får de lära sig vad som är rätt och fel.
Förslaget kräver en enorm förstärkning av antalet fältare, familjebehandlare och kuratorer i varje kommun, och det behövs säkert även om en del av denna härliga resursförstärkning gott kan ligga inom skolan eller fritidsverksamheten.
Men nog är det nästan beundransvärt av Fp att gå genom politiken med en världsbild där upplopp vid demonstrationer och fotbollsmatcher är ett informationsproblem!
3. Vänsterpartiet vill inte avsätta ett öre för Victoria Bernadottes bröllop. Bidragsberoende ska inte uppmuntras, och även i dethär fallet är det lämpligt att föräldrarna, som Fp säger, ska ta mera ansvar.
Regeringen vill anslå 14 miljoner till bröllopet, och även om summan bara är harbajs i landets budget är den som ekonomiskt bistånd betraktat överdådig och skulle i en mindre kommun mer än täcka underskottet för den av borgarna skapade fattigdomen.
Den kungliga familjens skattefinansierade årliga omkostnader uppgår till 125 miljoner, så låt dem åtminstone vid denna familjehögtid göra rätt för sig.
Vänsterpartiet som är måna om skattebetalarnas pengar säger också nej till utgiftshöjningen för Bernadotternas drift av Haga slott.
Så det blir ett namnupprop till: Haga ska vara park!
1. Regeringen vill i framtiden bara stödja tidskrifter med material från ”de skilda konstarternas områden”. Det innebär att flera tidskrifter med gränsöverskridande kulturfrågor och samhällsdebatt kan tvingas lägga ner. Tyst i klassen, alltså!
Uppropet kan du skriva på här. Med den varningen att namnen graderas. Med en tumme upp eller ned kan du höja eller dissa andra påskrivare för att få upp dem som anses viktiga och seriösa i toppen. När jag var inne på sidan var det Per Wirtén och Ali Esbati - grattis ni betydelsefulla opinionsbildare! Ska vi andra vara tacksamma över att få kludda på samma sida, då är det ungefär samma logik som regeringen använder i sina kulturbedömningar.
Alla smutsiga detaljer har bloggat mer om regeringsförslaget och uppropet.
2. Folkpartiet är på hugget igen! De vill se straffskärpning för alla brott som ”hotar demokratiska värden” - vilket man väl i vid bemärkelse kan säga om alla brott.
Jag har inget emot förslagen om ökat skadeståndsansvar vid vandalisering och stärkt föräldraansvar, men vad säger du om att alla barn som krossar en ruta ska kallas till socialtjänsten inom två dygn!? Endast så får de lära sig vad som är rätt och fel.
Förslaget kräver en enorm förstärkning av antalet fältare, familjebehandlare och kuratorer i varje kommun, och det behövs säkert även om en del av denna härliga resursförstärkning gott kan ligga inom skolan eller fritidsverksamheten.
Men nog är det nästan beundransvärt av Fp att gå genom politiken med en världsbild där upplopp vid demonstrationer och fotbollsmatcher är ett informationsproblem!
3. Vänsterpartiet vill inte avsätta ett öre för Victoria Bernadottes bröllop. Bidragsberoende ska inte uppmuntras, och även i dethär fallet är det lämpligt att föräldrarna, som Fp säger, ska ta mera ansvar.
Regeringen vill anslå 14 miljoner till bröllopet, och även om summan bara är harbajs i landets budget är den som ekonomiskt bistånd betraktat överdådig och skulle i en mindre kommun mer än täcka underskottet för den av borgarna skapade fattigdomen.
Den kungliga familjens skattefinansierade årliga omkostnader uppgår till 125 miljoner, så låt dem åtminstone vid denna familjehögtid göra rätt för sig.
Vänsterpartiet som är måna om skattebetalarnas pengar säger också nej till utgiftshöjningen för Bernadotternas drift av Haga slott.
Så det blir ett namnupprop till: Haga ska vara park!
onsdag, september 30, 2009
"Education at a glance"
Jag kommer vid tillfälle att berätta mer om det som Skolverket fått fram som orsaker till sämre skolresultat; den undersökning som jag tog upp igår. Men först lite statistik från OECD-undersökningen ”Education at a glance 2009”.
Utbildningsväsendet inom OECD expanderar och många fler skaffar sig en högskoleutbildning. År 2007 var de högskoleexaminerade i snitt 39 procent, vilket var nästan dubbelt så många som år 1995. I bland annat Finland och Nya Zeeland inträffade ökningen mellan åren 1995 och 2000, medan ökningen i Sverige och Japan har infallit under senare år.
Att Sverige ger ut mest pengar i världen på skola (”utan resultat”) brukar vara ett borgerligt slagord. Men här visar det sig att den genomsnittliga klasstorleken i grundskolans tidigare år i OECD-länderna är drygt 21 barn per klass, och endast i tre länder överstiger klasstorleken 25. Turkiet som tidigare haft väldigt stora klasser har minskat dem kraftigt. Den svenska siffran nämns inte, men jag har svårt att tro att man efter det senaste decenniets nedskärningar kan komma under 25 barn i klassen i tätorterna - även om glesbygdsskolorna kan dra ned snittet.
Undervisningstimmarna per år ligger lågt i Danmark och Ungern och sannolikt även Sverige. I USA undervisas de små barnen nästan dubbelt så många timmar om året, något som dock inte brukar märkas i internationella tester. Och hur används tiden? I de flesta länderna ägnades omkring 80 procent av lektionstiden åt undervisning. Resten gick bort till avbrott eller administration.
Den förtalade flumskolan ser man inte mycket av i undersökningen. I samtliga länder fäste lärarna större vikt vid strukturerade inlärningsmetoder med klart angivna mål, än vid mer elevinriktade metoder.
Mest intressant är samvariationen mellan utbildning och demokrati och hälsa, det som undersökningen kallar sociala resultat och har mätt genom självbedömd hälsa, politiskt intresse och tillit. Alla dessa sociala resultat har ett positivt samband med utbildningsnivån! Ungdomar med gymnasieexamen upplever sin hälsa som bättre än de som saknar denna utbildning. Det politiska intresset och tilltron till människors goda avsikter hänger mer samman med att man genomgått högskoleutbildning.
Utbildningsväsendet inom OECD expanderar och många fler skaffar sig en högskoleutbildning. År 2007 var de högskoleexaminerade i snitt 39 procent, vilket var nästan dubbelt så många som år 1995. I bland annat Finland och Nya Zeeland inträffade ökningen mellan åren 1995 och 2000, medan ökningen i Sverige och Japan har infallit under senare år.
Att Sverige ger ut mest pengar i världen på skola (”utan resultat”) brukar vara ett borgerligt slagord. Men här visar det sig att den genomsnittliga klasstorleken i grundskolans tidigare år i OECD-länderna är drygt 21 barn per klass, och endast i tre länder överstiger klasstorleken 25. Turkiet som tidigare haft väldigt stora klasser har minskat dem kraftigt. Den svenska siffran nämns inte, men jag har svårt att tro att man efter det senaste decenniets nedskärningar kan komma under 25 barn i klassen i tätorterna - även om glesbygdsskolorna kan dra ned snittet.
Undervisningstimmarna per år ligger lågt i Danmark och Ungern och sannolikt även Sverige. I USA undervisas de små barnen nästan dubbelt så många timmar om året, något som dock inte brukar märkas i internationella tester. Och hur används tiden? I de flesta länderna ägnades omkring 80 procent av lektionstiden åt undervisning. Resten gick bort till avbrott eller administration.
Den förtalade flumskolan ser man inte mycket av i undersökningen. I samtliga länder fäste lärarna större vikt vid strukturerade inlärningsmetoder med klart angivna mål, än vid mer elevinriktade metoder.
Mest intressant är samvariationen mellan utbildning och demokrati och hälsa, det som undersökningen kallar sociala resultat och har mätt genom självbedömd hälsa, politiskt intresse och tillit. Alla dessa sociala resultat har ett positivt samband med utbildningsnivån! Ungdomar med gymnasieexamen upplever sin hälsa som bättre än de som saknar denna utbildning. Det politiska intresset och tilltron till människors goda avsikter hänger mer samman med att man genomgått högskoleutbildning.
tisdag, september 29, 2009
Åter till den gamla skolan
Skolbarnen gör sämre ifrån sig idag än för tjugo år sedan. Eftersom olika mätinstrument används och olika kunskaper efterfrågas är det många, däribland jag, som inte rakt av accepterat detta som sant. Men utan alla vinklingar hävadar Skolverket idag att resultaten gått ned i både matematik, naturvetenskap och läsförståelse.
Efter att ha sammanställt en bred översikt av reformer och resurser, förändringar i samhälle och skola, kan Skolverket också visa på fyra orsaker till att skolresultaten sjunker.
SE HÄR:
# Segregation - i boendet, som understött av skolval segregerar skolgången. Barn med likartad bakgrund samlas, föräldrarans utbildningsnivå ökar i betydelse.
# Decentralisering - ett ansvar som kommunerna inte förmår leva upp till så att resurser saknas i de tunga socioekonomiska miljöerna
# Differentiering - nivågruppering och särskilda undervisningsgrupper ger ingen framgång eftersom positiv kamratpåverkan och höga lärarförväntningar uteblir
# Individualisering - mer arbete på egen hand och mindre lärarstöd förstärker barnens behov av hjälp från sina föräldrar
De senaste tio-femton årens forskning har visat att den sociala bakgrunden inte betyder allt. Skolan har mycket stor betydelse och kan verkligen göra skillnad.
Under samma period genomdrivs i praktiken en skola där betydelsen av den sociala bakgrunden åter ökar!
Som om inte detta skulle vara nog driver borgarna en veritabel kampanj för återinförandet av folkskole/realskole-systemet.
De kan ta det lugnt. Utan en politik för rättvisa är vi snart nog där igen.
Skolverkets pressmeddelande finns här
Undersökningen är nedladdningsbar
Efter att ha sammanställt en bred översikt av reformer och resurser, förändringar i samhälle och skola, kan Skolverket också visa på fyra orsaker till att skolresultaten sjunker.
SE HÄR:
# Segregation - i boendet, som understött av skolval segregerar skolgången. Barn med likartad bakgrund samlas, föräldrarans utbildningsnivå ökar i betydelse.
# Decentralisering - ett ansvar som kommunerna inte förmår leva upp till så att resurser saknas i de tunga socioekonomiska miljöerna
# Differentiering - nivågruppering och särskilda undervisningsgrupper ger ingen framgång eftersom positiv kamratpåverkan och höga lärarförväntningar uteblir
# Individualisering - mer arbete på egen hand och mindre lärarstöd förstärker barnens behov av hjälp från sina föräldrar
De senaste tio-femton årens forskning har visat att den sociala bakgrunden inte betyder allt. Skolan har mycket stor betydelse och kan verkligen göra skillnad.
Under samma period genomdrivs i praktiken en skola där betydelsen av den sociala bakgrunden åter ökar!
Som om inte detta skulle vara nog driver borgarna en veritabel kampanj för återinförandet av folkskole/realskole-systemet.
De kan ta det lugnt. Utan en politik för rättvisa är vi snart nog där igen.
Skolverkets pressmeddelande finns här
Undersökningen är nedladdningsbar
söndag, september 27, 2009
Hagar och vägar
Hagmark – för bara femtio år sedan en vardaglig arbetsmiljö på gott och ont, idag ett omistligt natur- och kulturvärde att värna.
Fotona visar samma by, samma mark, samma väg. Till vänster håller hagen på att växa igen av lövsly. Till höger är den betad. Kor är betydelsefulla!
Har du sett annonsen? ”Man kan gå igenom mycket här i livet. Men inte en illa skött skog.”
Nästa foto visar en tidigare väl trafikerad vägkorsning. Grusvägen där jag står är gamla vägen mellan Gävle och Hedemora som gick över åsen förbi galgbacken. Stigen som pekar inåt skogen är den så kallade dalkarlsvägen, vandringsleden Mora-Stockholm där masar och kullor gick tur och retur för att skaffa arbete över vintern och komma tillbaka till Siljansbygden med reda pengar. (En fin beskrivning av deras tillvaro i Stockholm finns hos Fogelström; Mina drömmars stad.)
Tar till alla knep för att leva och arbeta, för nuet och framtiden.
fredag, september 25, 2009
Demokrati och mat
"Den eskalerande konflikten i Honduras handlar om betydligt mer än bara en statskupp i en 'bananrepublik'"
Så lyder ingressen till en i övrigt balanserad utrikespolitisk artikel.
Tror du någon tidning skulle uttrycka sig så om det gällde ett land inom EU?
Tror du att de då skulle finna det nödvändigt med ett särskilt påpekande att det är en demokratifråga om presidenten körs ut ur landet?
Nej inom unionen har vi egna måttstockar även för det mest basala. Demokrati - och mat.
Se Lasses blogg om köttet som skulle ätas av någon sorts undermänniskor, men som av ett misstag hamnade på vår egen kontinent!
Men förfarandet vid köttexporten kan vara olagligt.
Liksom statskupper är det.
Så lyder ingressen till en i övrigt balanserad utrikespolitisk artikel.
Tror du någon tidning skulle uttrycka sig så om det gällde ett land inom EU?
Tror du att de då skulle finna det nödvändigt med ett särskilt påpekande att det är en demokratifråga om presidenten körs ut ur landet?
Nej inom unionen har vi egna måttstockar även för det mest basala. Demokrati - och mat.
Se Lasses blogg om köttet som skulle ätas av någon sorts undermänniskor, men som av ett misstag hamnade på vår egen kontinent!
Men förfarandet vid köttexporten kan vara olagligt.
Liksom statskupper är det.
torsdag, september 24, 2009
Den osynliga krisen, det ogörliga upproret
All respekt till Göran Rosenberg! Vi är idag inte bortskämda med intellektuella som väljer att tänka något annat än det förväntade och uttrycker det på njutbart saklig prosa. Detta är just vad han gör idag i en krönika om den osynliga krisen.
Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?
För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”
Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.
”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.
För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.
En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.
- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.
Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?
För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”
Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.
”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.
För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.
En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.
- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.
Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!
onsdag, september 23, 2009
Vänta inte på historien för att lära
Ohly skriver i Expressen om hur Moderaterna medverkat till dagens ekonomiska kris. Efter att målmedvetet ha röstat för varje tänkbar avreglering av finansmarknaden har de nu bytt ståndpunkt och vill åter stärka regelverken. Det är tacknämligt.
Att haka upp sig på enskilda bonusar, hur flagrant oanständiga de än är, leder inte längre än till jakt på enskilda syndare. Kvar blir bankernas och finansinstitutens lust på snabba vinster, och den kan alltid fresta till lättsinnigt risktagande med andras pengar. Det är där regleringarna kommer in.
Marknaden är inte en naturlag. Den skapas av människor och människor behöver regler. Också ekonomer påpekar idag vikten av att lära av sina misstag.
Eller som en kamrat i Vänsterpartiet uttryckte sig omkring år 1999:
”Dom säger att vi ska lära av historien. Det har jag gjort. Jag minns bankkrisen på 90-talet.”
Att haka upp sig på enskilda bonusar, hur flagrant oanständiga de än är, leder inte längre än till jakt på enskilda syndare. Kvar blir bankernas och finansinstitutens lust på snabba vinster, och den kan alltid fresta till lättsinnigt risktagande med andras pengar. Det är där regleringarna kommer in.
Marknaden är inte en naturlag. Den skapas av människor och människor behöver regler. Också ekonomer påpekar idag vikten av att lära av sina misstag.
Eller som en kamrat i Vänsterpartiet uttryckte sig omkring år 1999:
”Dom säger att vi ska lära av historien. Det har jag gjort. Jag minns bankkrisen på 90-talet.”
tisdag, september 22, 2009
Progressivt från A. Borg
Borgarna var en gång i tiden emot den progressiva beskattningen. Däremot störs de inte av progressiva skattesänkningar. Med deras nya tio miljarders urholkning av välfärden får jag 300 kronor mer i månaden. En person med halva min lön får, rätt gissat, ungefär hälften!
De borgerligas hörbara, offentliga motivering till den nya skattesänkningen är att den ger ökad köpkraft, och efterfrågan skapar jobb. Men det blir inte mycket av vare sig det ena eller andra med de här hundralapparna.
Låt oss anta att fler lågavlönade nu tar sig råd att gå till tandläkaren, vilket blivit lyx de senaste åren, skulle då nya arbetstillfällen dyka upp för tandläkarna? Möjligen. Men vi har en statssekreterare som är klokare än så. Han säger rent ut att något större positiv förändring på arbetsmarknaden är inte att vänta förrän konjunkturen vänt.
Det finns alltså en annan, ohörbar motivering för progressiva skattesänkningar. SvD skriver att det för varje steg regeringen tar blir allt svårare för de rödgröna att ta det tillbaka.
”Vi ska inte underskatta den ideologiska kraften i ytterligare en skattesänkning”.
Nej, det ska vi inte för ett ögonblick göra!
Det hade varit glädjande med en regering som ansträngde sig att göra något för det allmänna bästa istället för att säkra hegemonin.
Vänsterpartiets Ulla Andersson säger: –Det finns så många förlorare samtidigt som ganska få grupper har fått det bättre. Det är ett pris som vi fått betala för den moderata experimentverkstaden.
"I Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning" - Katrine Kielos om borgerlighetens blinda tro
”Carl Bildt får 140000 kronor per år i present av partikollegan Anders Borg” - detta och mycket mer om skatter och ”arbetslinjen” hos Jöran Fagerlund
”Fattigdomen har ökat med 30 procent sedan år 2006” - ännu mer om budgeten hos Stockholmsvänstern
De borgerligas hörbara, offentliga motivering till den nya skattesänkningen är att den ger ökad köpkraft, och efterfrågan skapar jobb. Men det blir inte mycket av vare sig det ena eller andra med de här hundralapparna.
Låt oss anta att fler lågavlönade nu tar sig råd att gå till tandläkaren, vilket blivit lyx de senaste åren, skulle då nya arbetstillfällen dyka upp för tandläkarna? Möjligen. Men vi har en statssekreterare som är klokare än så. Han säger rent ut att något större positiv förändring på arbetsmarknaden är inte att vänta förrän konjunkturen vänt.
Det finns alltså en annan, ohörbar motivering för progressiva skattesänkningar. SvD skriver att det för varje steg regeringen tar blir allt svårare för de rödgröna att ta det tillbaka.
”Vi ska inte underskatta den ideologiska kraften i ytterligare en skattesänkning”.
Nej, det ska vi inte för ett ögonblick göra!
Det hade varit glädjande med en regering som ansträngde sig att göra något för det allmänna bästa istället för att säkra hegemonin.
Vänsterpartiets Ulla Andersson säger: –Det finns så många förlorare samtidigt som ganska få grupper har fått det bättre. Det är ett pris som vi fått betala för den moderata experimentverkstaden.
"I Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning" - Katrine Kielos om borgerlighetens blinda tro
”Carl Bildt får 140000 kronor per år i present av partikollegan Anders Borg” - detta och mycket mer om skatter och ”arbetslinjen” hos Jöran Fagerlund
”Fattigdomen har ökat med 30 procent sedan år 2006” - ännu mer om budgeten hos Stockholmsvänstern
måndag, september 21, 2009
Människovärde
”Har de inget människovärde alls?” Det var frågan som surrade i huvudet på Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter när han besökte romska läger i Kosovo. Marken i området är blyförgiftad och området utdömt som boplats. Utom för romer.
Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.
Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.
- - -
Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.
Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.
Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.
- - -
Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.
söndag, september 20, 2009
Stockholm, så såg jag dig åter
”Stockholm, så såg jag dig åter!” utropade Ulf Lundell i Jack, åtföljt av ettpar sidors lovsång av stadens skönhet och vanvettighet. Min litteraturlärare på lärarhögskolan utnämnde stycket till ”en av de klassiska skildringarna, en som man kommer att referera till, dagens Strindberg eller Söderberg!”
Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över partigränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgården. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.
Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.
Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, departement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just så var det jag åter såg dig.
Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820
Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över partigränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgården. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.
Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.
Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, departement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just så var det jag åter såg dig.
Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820
fredag, september 18, 2009
Märklig rättighetsfråga
Kristdemokraternas partisekreterare talar uttryckligen (i ett försvar av Ankfrun) om den hittills okända ”rättigheten att vara hemma istället för att arbeta”, något han anser vara mycket viktigt.
Arbetslinjen vs. bidragsberoende brukar också vara en mycket viktig fråga för borgarna, men när det gäller att få kvinnor att hålla sig inom hemmets väggar är KD beredda att köra hårt.
”Det är skäligt att man har den rätten” upprepar denne inom KD högt respekterade person, och kallar det ”rätten att själv få bestämma över sin tillvaro”.
Hör, hör! Anarkister i Alliansen!
Vill du inte knega, skit i det. Finns alltid nånannan som gör det åt dig.
Medan KD värnar kvinnors rätt till lägre lön och försvinnande pension.
Arbetslinjen vs. bidragsberoende brukar också vara en mycket viktig fråga för borgarna, men när det gäller att få kvinnor att hålla sig inom hemmets väggar är KD beredda att köra hårt.
”Det är skäligt att man har den rätten” upprepar denne inom KD högt respekterade person, och kallar det ”rätten att själv få bestämma över sin tillvaro”.
Hör, hör! Anarkister i Alliansen!
Vill du inte knega, skit i det. Finns alltid nånannan som gör det åt dig.
Medan KD värnar kvinnors rätt till lägre lön och försvinnande pension.
Vår ingrodda historia
Det fanns en gång ett Apoteket Morianen på Drottninggatan i Stockholm. Apoteksskylten pryddes av en gammal skulptur, en halvliggande mörkhyad person i mantel och röd barett som skrattade med vita tänder ned mot folket.
Morian är ett annat ord för neger (se wiki som också har ett foto på en morianskulptur vid Ulriksdal). Apoteket revs eller byggdes om och den vid det laget nötta och skitiga figuren försvann, troligen saknad av ingen.
Men hade någon begärt att den skulle tas bort hade jag inte omedelbart instämt. Morianen var en kulturhistorisk referens, en hälsning från det gamla Stockholm. Han kan ha varit Badin, Gustav III:s svarte narr, eller en anonym gäst från de skepp som anlöpte stadens hamnar, sedd genom våra egna exotiserande glasögon. Vår inskränkta historia är värd att minnas - en gång var vi så isolerade att vita infödingar gick ut och glodde när den första negern kom till stan.
Det tycks vara en annan sak med kvarteret Negern i Karlstad. När Centrum mot Rasism begärde ett namnbyte väntade jag mig att de som vill ha namnet kvar hade någon kulturhistorisk förklaring. Kvarteret kan ju ha fått sitt namn på grund av... någon koppling till gamla bonn-Karlstad. Men någon sådan förklaring har jag inte hört från de remissinstanser som tycker namnet är harmlöst och invant.
Tro inte att vår ingrott inskränkta historia är över. Lantmäteriet anser att namnet är ”exotiskt och fantasieggande”. Går de fortfarande ut på gatan och glor!?
Så länge någon ännu associerar svarta med kittlande exotism måste kvarteret Negern byta namn!
Se Esteban i klartext
Morian är ett annat ord för neger (se wiki som också har ett foto på en morianskulptur vid Ulriksdal). Apoteket revs eller byggdes om och den vid det laget nötta och skitiga figuren försvann, troligen saknad av ingen.
Men hade någon begärt att den skulle tas bort hade jag inte omedelbart instämt. Morianen var en kulturhistorisk referens, en hälsning från det gamla Stockholm. Han kan ha varit Badin, Gustav III:s svarte narr, eller en anonym gäst från de skepp som anlöpte stadens hamnar, sedd genom våra egna exotiserande glasögon. Vår inskränkta historia är värd att minnas - en gång var vi så isolerade att vita infödingar gick ut och glodde när den första negern kom till stan.
Det tycks vara en annan sak med kvarteret Negern i Karlstad. När Centrum mot Rasism begärde ett namnbyte väntade jag mig att de som vill ha namnet kvar hade någon kulturhistorisk förklaring. Kvarteret kan ju ha fått sitt namn på grund av... någon koppling till gamla bonn-Karlstad. Men någon sådan förklaring har jag inte hört från de remissinstanser som tycker namnet är harmlöst och invant.
Tro inte att vår ingrott inskränkta historia är över. Lantmäteriet anser att namnet är ”exotiskt och fantasieggande”. Går de fortfarande ut på gatan och glor!?
Så länge någon ännu associerar svarta med kittlande exotism måste kvarteret Negern byta namn!
Se Esteban i klartext
torsdag, september 17, 2009
Jag är elit, men han är minister
Naivt men långrandigt utbreder sig Göran Hägglund än en gång om hur en vänsterkulturelit har tagit över dethär landet bara för att göra livet surt för dem som han älskar att utnämna till De Vanliga.
Men vänta, den lille bytingen Hägglund råkar väl vara landets socialminister? Fastän han är så rädd för vad folk säger. Stora stygga oppositionsledare, miljöpartistiska minoritetsborgarråd och före detta myndighetspersoner hotar hans trygga värld genom att - hör och häpna vilken fräckhet: lägga förslag som han inte tycker är bra!
Det som Hägglund tycker är bra är normalitet, status quo och trygga rutiner. Och vanligt folk vill inte veta av politik, enligt socialministern. Vad de vill är att sitta där under sin kork... nej vid sina köksbord och prata om arbetsvillkor, fritidsaktiviteter, matpriser, villkoren för de gamla och barnens skolgång.
Alltså, en rad frågor som Hägglund raskt avpolitiserar!
Vad han vill är att återupprätta det sunda förnuftet i politiken. Är det sunt förnuft som råder när a-kassan slaktas och sjuklingar jagas? Då kan han behålla det. Liksom jag behåller mitt osunda oförnuft och fortsätter vänta mig att människor, hur vanliga eller ovanliga de än är, ska ta tag i sin situation och ge sig i kast med politiken. Hägglund kallar det folkförakt, men det är raka motsatsen – det är tilltro!
Tanken på ett handlingskraftigt folk med självförtroende skrämmer förstås Hägglund, han som vill fortsätta ansa krukväxterna i Rosenbad medan De Vanliga virkar på sina vanliga små liv, av socialministern beskyddade från varje utmanande tanke.
Sen fick jag för mig att Hägglunds retorik trots sitt barnsliga tilltal påminner om de fundamentalistiskt inskränkta attackerna i USA riktade från plattskallade pittbullar mot bögarna med hjärna. Men som du vet är Politik och poesi allmänt illa underrättad på det området och fördomsfullt USA-fientlig!
Dock bekräftades min förflugna idé av Sjöstedt som verkligen befinner sig över där.
Även Alliansfritt Sverige drämmer till.
Men vänta, den lille bytingen Hägglund råkar väl vara landets socialminister? Fastän han är så rädd för vad folk säger. Stora stygga oppositionsledare, miljöpartistiska minoritetsborgarråd och före detta myndighetspersoner hotar hans trygga värld genom att - hör och häpna vilken fräckhet: lägga förslag som han inte tycker är bra!
Det som Hägglund tycker är bra är normalitet, status quo och trygga rutiner. Och vanligt folk vill inte veta av politik, enligt socialministern. Vad de vill är att sitta där under sin kork... nej vid sina köksbord och prata om arbetsvillkor, fritidsaktiviteter, matpriser, villkoren för de gamla och barnens skolgång.
Alltså, en rad frågor som Hägglund raskt avpolitiserar!
Vad han vill är att återupprätta det sunda förnuftet i politiken. Är det sunt förnuft som råder när a-kassan slaktas och sjuklingar jagas? Då kan han behålla det. Liksom jag behåller mitt osunda oförnuft och fortsätter vänta mig att människor, hur vanliga eller ovanliga de än är, ska ta tag i sin situation och ge sig i kast med politiken. Hägglund kallar det folkförakt, men det är raka motsatsen – det är tilltro!
Tanken på ett handlingskraftigt folk med självförtroende skrämmer förstås Hägglund, han som vill fortsätta ansa krukväxterna i Rosenbad medan De Vanliga virkar på sina vanliga små liv, av socialministern beskyddade från varje utmanande tanke.
Sen fick jag för mig att Hägglunds retorik trots sitt barnsliga tilltal påminner om de fundamentalistiskt inskränkta attackerna i USA riktade från plattskallade pittbullar mot bögarna med hjärna. Men som du vet är Politik och poesi allmänt illa underrättad på det området och fördomsfullt USA-fientlig!
Dock bekräftades min förflugna idé av Sjöstedt som verkligen befinner sig över där.
Även Alliansfritt Sverige drämmer till.
onsdag, september 16, 2009
Ankfru i tomteland
I patriarkernas egen myslya Newsmill pågår någon sorts ankdebatt. Först kom en förmodligen fejkad artikel av den förvuxna bimbo som anser att det är fritt, fräckt och framåt att passa upp på en schlagerstofil som Paul Anka. Ankfrun följdes upp av en uppenbart seriös Timbro-tomte som är stolt över att kunna unna sig lyxen av en ”hemmafru”.
Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.
Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.
Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt
Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.
Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.
Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt
tisdag, september 15, 2009
Det politiska, är det privat?
För länge sen bloggade jag om det ”entreprenöriella” som ska in i flera kommuners skolplaner och nu även i den nya skollagen. Inget ont i företeelsen - att ta sig fram, ta sig för, ta tag i saker. Fantasi och handlingskraft. Men jag saknar det lika bängliga uttrycket ”empowerment” - iståndsättande. Det gick ut på ungefär samma saker men med den viktiga skillnaden att det handlar om grupper. Att gemensamt se sina villkor och vad som ska göras åt dem.
För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.
Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!
Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park
För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.
Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!
Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park
Nu till dagens jubilar: Länge leve Norge!
måndag, september 14, 2009
Fortsätter idiotin så är jag inte här jag heller!
Aftonbladets hovblogg gör det igen - blandar ihop grävande journalistik med att nå botten. Nu beskrivs ett stort bröllop där prinsessan INTE var.
Även med ett väl uppdrivet sinne för absurditeter blir detta för mycket av det goda.
Jag gifte mig i Stockholms stadshus i juli 1985. Prinsessan var INTE där.
Jag var på goda vänners bröllop i Huddinge kyrka år 2006. Prinsessan var INTE där.
En annan vän gifte sig i Stjärnsund med utsökt musik på kohorn. Och gissa vad? Prinsessan var INTE där heller!
Nu har det varit storbröllop på Cypern. Hovbloggen rapporterar pliktmedvetet: Prinsessan var inte där, men tänk så fint det hade varit om..!
Ja tänk. Bröllop och begravningar rustas över hela klotet, och prinsessan var inte där. I förtroende: hon är inte här på kontoret heller. Och inte står hon nere på Tumba station. Hemma hos mig går hon verkligen inte och dammsuger, även om det vore en god gärning.
Prinsessan är inte på massor av platser samtidigt! Vilket inte kräver nån större färdighet, men iallafall.
Har man prinsessdille finns helt enkelt hur mycket som helst att skriva om. Inte bara platser där prinsessan inte var. Man kan utsträcka temat till alla viktiga beslut hon inte fattat, alla dramatiska händelseförlopp hon inte påverkat och alla de världens öden som inte ligger i hennes lilla hand.
Utom ett öde, ett enda som angår någon annan än henne själv: Hagaparken och dess framtid.
Leve republiken!
Se namnlistan Haga ska vara park!
Upptäckte att jag hade fel igår. Du behöver inte vara inloggad för att kommentera Hovbloggen. Men frågan om de tar in kritik kvarstår.
Även med ett väl uppdrivet sinne för absurditeter blir detta för mycket av det goda.
Jag gifte mig i Stockholms stadshus i juli 1985. Prinsessan var INTE där.
Jag var på goda vänners bröllop i Huddinge kyrka år 2006. Prinsessan var INTE där.
En annan vän gifte sig i Stjärnsund med utsökt musik på kohorn. Och gissa vad? Prinsessan var INTE där heller!
Nu har det varit storbröllop på Cypern. Hovbloggen rapporterar pliktmedvetet: Prinsessan var inte där, men tänk så fint det hade varit om..!
Ja tänk. Bröllop och begravningar rustas över hela klotet, och prinsessan var inte där. I förtroende: hon är inte här på kontoret heller. Och inte står hon nere på Tumba station. Hemma hos mig går hon verkligen inte och dammsuger, även om det vore en god gärning.
Prinsessan är inte på massor av platser samtidigt! Vilket inte kräver nån större färdighet, men iallafall.
Har man prinsessdille finns helt enkelt hur mycket som helst att skriva om. Inte bara platser där prinsessan inte var. Man kan utsträcka temat till alla viktiga beslut hon inte fattat, alla dramatiska händelseförlopp hon inte påverkat och alla de världens öden som inte ligger i hennes lilla hand.
Utom ett öde, ett enda som angår någon annan än henne själv: Hagaparken och dess framtid.
Leve republiken!
Se namnlistan Haga ska vara park!
Upptäckte att jag hade fel igår. Du behöver inte vara inloggad för att kommentera Hovbloggen. Men frågan om de tar in kritik kvarstår.
söndag, september 13, 2009
Möbler och taggtråd
Hovbloggen i LO-ägda Aftonbladet håller sitt bottenläge. Idag har de några rader på ren familjealbumsprosa om hur paret väljer möbler. De funderar på att handla på Svenskt Tenn. En sån oerhörd överraskning! Där har ju överklassen shoppat sen butiken slog upp dörrarna. Jag väntade mig inte att de skulle gå på Myrorna, nej, men jag väntade mig heller inte att Aftonbladet skulle understödja sån här skit.
Bloggen som gjort sig till lakej och inget annat skriver om hur Victoria ska inreda sitt nya hem utan att berätta det, för det har paret inte bestämt ännu.
Informationsvärde = intet.
Den enda intressanta raden i bloggen är en som du långt tidigare kunnat ta del av på Politik och poesi: ”Nu pågår säkerhetsmässiga diskussioner”.
Vi vet. Men vi får inte veta vad de går ut på.
Skillnaden i nyhetsvärde mellan möbler och taggtråd är inte precis försumbar.
Bernadotternas heminredning är deras privatsak.
Tillgången till nationalstadsparken Haga är en offentlig angelägenhet.
Haga ska vara park! Skriv på namnlistan…
eller prova att kommentera Hovbloggen. En av Politik och poesis läsare säger att de inte tar emot kritik. Så funkar kanske monarkin. Inte demokratin.
Vad jag kan se måste man vara inloggad för att kommentera. Då är det inte en blogg, utan en tidning.
Bloggen som gjort sig till lakej och inget annat skriver om hur Victoria ska inreda sitt nya hem utan att berätta det, för det har paret inte bestämt ännu.
Informationsvärde = intet.
Den enda intressanta raden i bloggen är en som du långt tidigare kunnat ta del av på Politik och poesi: ”Nu pågår säkerhetsmässiga diskussioner”.
Vi vet. Men vi får inte veta vad de går ut på.
Skillnaden i nyhetsvärde mellan möbler och taggtråd är inte precis försumbar.
Bernadotternas heminredning är deras privatsak.
Tillgången till nationalstadsparken Haga är en offentlig angelägenhet.
Haga ska vara park! Skriv på namnlistan…
eller prova att kommentera Hovbloggen. En av Politik och poesis läsare säger att de inte tar emot kritik. Så funkar kanske monarkin. Inte demokratin.
Vad jag kan se måste man vara inloggad för att kommentera. Då är det inte en blogg, utan en tidning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)