Hagar och vägar

Hagmark – för bara femtio år sedan en vardaglig arbetsmiljö på gott och ont, idag ett omistligt natur- och kulturvärde att värna.
Fotona visar samma by, samma mark, samma väg. Till vänster håller hagen på att växa igen av lövsly. Till höger är den betad. Kor är betydelsefulla!

Annars kan de där nationalisterna som tror att de gör något för sitt land genom att klampa runt på gatorna och skrämma folk ta och göra en insats. Beta duger de väl inte till, men kängorna passar fint för att röja sly på järnvägsbanken mot sjöarna.

Har du sett annonsen? ”Man kan gå igenom mycket här i livet. Men inte en illa skött skog.”

Nästa foto visar en tidigare väl trafikerad vägkorsning. Grusvägen där jag står är gamla vägen mellan Gävle och Hedemora som gick över åsen förbi galgbacken. Stigen som pekar inåt skogen är den så kallade dalkarlsvägen, vandringsleden Mora-Stockholm där masar och kullor gick tur och retur för att skaffa arbete över vintern och komma tillbaka till Siljansbygden med reda pengar. (En fin beskrivning av deras tillvaro i Stockholm finns hos Fogelström; Mina drömmars stad.)

Det är väldigt svårt att få folk att hålla sig på en och samma plats, som nationalisterna önskar. De som förut gick till fots fyrtio mil för sin försörjning försöker idag simma in i Fästning Europa. Folk bara är såna.
Tar till alla knep för att leva och arbeta, för nuet och framtiden.