Den osynliga krisen, det ogörliga upproret

All respekt till Göran Rosenberg! Vi är idag inte bortskämda med intellektuella som väljer att tänka något annat än det förväntade och uttrycker det på njutbart saklig prosa. Detta är just vad han gör idag i en krönika om den osynliga krisen.

Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?

För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”

Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.

”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.

För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.

En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.

- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.

Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!