Bollnäs 25 aug

Det blev antirasistisk manifestation i Bollnäs tillslut, efter Svenska motståndsrörelsens glest besökta möte. Först dammsugs torget på nazzar. Iallafall deras efterlämnade flygblad 

 Stor värme och respekt mötte arrangörerna, de tre modiga unga kvinnor som trots internet-hot lyckats genomdriva manifestationen

 Somliga säger att man inte ens får hissa flaggan i dethär PK-landet. Andra gör det vid högtidliga tillfällen, som när demokrati och öppenhet ska hyllas

 Tidningen Ljusnan deltog med en talare. Bra gjort!

På nazzemötet var de omkring sextio. På den antirasistiska manifestationen var torget fullt.

Stort tack för en fantastiskt lyckad eftermiddag!

Vad ska vi göra? Stoppa rasismen!

När ska vi görat? NU!

 

 



Låt Pride styra Pride!

Pride har börjat – leve Pride!
Före festivalen har det varit debatter om det politiska innehållet, och om formerna för såväl kamp som reklam (plus en i mina öron akademisk diskussion om begreppet q). Dessa diskussioner är ett sundhetstecken. Det är inte vaktparaden vi talar om, det är en folkrörelse vars livskraft blir synlig genom debatter.
Vissa av diskussionsfrågorna har jag rätt klara uppfattningar om. Men sålänge jag inte deltar i Pride, varken som deltagare eller aktivist, är det självklart att rörelsen ska lösa sina egna konflikter.

Så resonerar inte Kristdemokraternas ungdoms ordförande Sara Skyttedal. Hon lyckas i en debattartikel samtidigt såga evenemanget (”agendan verkar handla om att skapa en bild av hbt-personer som en översexuell, gapig och allmänt avvikande grupp”) och tala om hur det borde genomföras och med vilka motiv. Detta trots att hon inte ens är engagerad utan konsekvent omnämner arrangörer och deltagare som ”de”. Vidare anser hon att Pride och dess syfte måste ”dryftas”, och här påbörjar hon ett dryftandet som hon tydligen inte tilltror arrangörerna.

Skyttedal anser att de sexuella minoriteterna utnyttjas av Pride. Inte är jag främmande för att en del människor blir utnyttjade i den rörelse där de gått med – det är så verklighetens folk ibland fungerar – men vem tror hon att ”de sexuella minoriteterna” är, och på vilket vis offras de av en veckas föreläsningar och festligheter som förhoppningsvis berör deras livsvillkor?

KDU-ordföranden vill göra om hela Pride. Den ska inte vara vänster, vilket jag inte ens visste att den är trots att jag deltagit vid tidigare tillfällen. Den ska inte vara provokativ, och verkligen inte politisk, eftersom politik är ”klåfingrigt” och sex är privat (mot vilket många offer för klåfingrigt sex nog har en del att invända).
Så vad föreslår hon? Tja, en gammal skolplansch kanske skulle duga för Skyttedals syfte: ”övertala medelsvensson om att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet”.

I KD-ungdomens värld är alltså en fiktiv medelsvensson per definition hetero och ”som alla andra”. Och hela hbtq-rörelsen är också ”som alla andra” bara de håller sitt sexliv privat! Tala om att definiera sin omgivning utifrån sex...

Men vi andra, vi som är mer som oss själva och som vill leva våra unika liv som homo, hetero, bi, trans, queer, alltihop eller inget av det – vi är i KD-världen synliga enbart som provokatörer.

Brist på normer och fasta punkter är vad KDU ser som de värsta riskerna i dagens samhälle. Som tröst ska ordföranden få litet av den varan:

1. Goda normer är: att ta ansvar för sin egen grupp och inte för andras, att avstå från att komma med lösningar som folk inte har bett om, att diskutera med människor på deras egna premisser och inte över deras huvuden
2. En fast punkt är: Människor är olika

Till sist en fråga: VAD är det för fel på en programpunkt med namnet Fittan i teori och praktik? Provokativt, anser Skyttedal.

Det kanske hennes fitta är, men se min den är precis som alla andras, hehe.

Till en massmördare

Anders Behring Breivik – ett år efter din massaker är det inte min avsikt att göra dig glad. Men eftersom jag är i Norge ska jag meddela att det ännu står kvar.

Röros är en världsarvsstad. Trästaden och slaggbergen kring gruvan vittnar om fattigdom, hårt arbete och byggarglädje. Det är så vackert i Röros att turisterna tystnar, går och viskar på gatorna mellan hantverksbutiker och kaféer.
Inga horder av immigranter har tagit över den lilla staden, ingen imam ropar ifrån det pittoreska blåvita kyrktornet. Det är precis som du vill ha det och hela världen uppskattar det.
Så vad var det du var  så rädd för?  

Anders Behring Breivik, du har inte lyckats med någonting annat än att mörda, terrorisera och förstöra. Världsarvet fanns här dig förutan. Du har inte räddat utsikten från höjderna eller den friska norska luften, de klarar sig alldeles utmärkt förstår du. Du har inte dödat barn för att rädda den salta smaken av lax och renkött, den fanns här förut och finns kvar för oss som kan betala för den. Det kunde inte gruvarbetarna som en gång trängdes längs kullerstensgatorna här. Detta förhållande borde du ha tänkt närmare på innan du började skapa spöken att bli rädd för.  

Världsarvet är inte åstadkommet av det norska blodet, utan av arbetares möda och glädje. Någonting som den som dödar och hädar aldrig kan förstå.
Norge klarar sig förträffligt utan dig. Glädjen finns kvar, trots dig.  
Du har misslyckats med allt, utom det värsta brottet.

Röros är nästan lika vackert som en annan världsarvsstad; Essaouira i Marocko, byggd av berber, araber och portugiser. En labyrint, en mosaik, en stad av böner, arabesker och handel. Den har ingenting med detta att göra, men jag nämnde den bara för att vara  alldeles säker på att jag inte gör dig glad. Du får vänta länge innan kulturen kan vara dig till glädje igen.

Häng ut mig med

Tre flickor drog igång en antirasistisk manifestation i Bollnäs. De gjorde det som en reaktion på att nazister visat sig i staden. Nazisterna å sin sida gick ut i protest mot en våldtäkt som tidigare ägt rum. Så med förvänd logik anklagade de folk som var intresserade av den antirasistiska manifestationen för att vara för vådltäkt. 

Som om det inte räckte med detta har en av initiativtagarna, en sjuttonåring, hängts ut med namn på sajten nationell.nu med lömska påhopp på hennes bakgrund. I kommentarer som dryper av hat och hån talas om landsförräderi, andra är en uppvisning i grov antisemitism. 
     Flickorna har också hotats, och en polisanmälan är gjord. Följden blev att den antirasistiska manifestationen skjutits upp till augusti, då deltagarnas säkerhet* inte kan garanteras.

För att stötta den antirasistiska manifestationen har bloggare och kvittrare använt taggen #hängutmigmed, något som också Aftonbladet uppmärksammat. Vi socialister, feminister och antirasister får inte vara tysta.

En annan värld är möjlig har bloggat.
Mer info finns på Hela Hälsingland, som också uppmärksammat kvitterstormen


*Polisen i glesbygd har inte de gigantiska resurser till sitt förfogande som fotbollshuliganer och vanliga sportfånar kan kräva.  

Risken finns, även inom S

En socialdemokratisk lokalpolitiker, Dahlström i Katrineholm, ställer i en debattartikel frågan: Hur tar vi politiskt gemensamt ansvar för de frågor­ som följer av migration och integration?
Det är viktigt, inte tal om annat, att studera migrationsmönster och de politiska-ekonomiska faktorer som underlättar det frivilliga flyttandet och lindrar det ofrivilliga. Lika viktigt som att verka för sådana politiska reformer som bidrar till ett integrerat samhälle.

Men Sverige har tre statliga myndigheter som arbetar med människors flyttningar: Migrationsverket, Boverket och Glesbygdsverket. Man kan inte påstå att frågan är underprioriterad. Till skillnad från det följande, som sällan hörs från socialdemokratiskt håll:  

- Hur tacklar vi de frågor som följer av ohämmat kapitalistiskt frispel?

Göran Dahlström menar väl. Han vill ge människor på flykt en chans, och vill se ett större gemensamt ansvar inom den europeiska unionen. Då är det dags för nästa bekymmer:

- Hur gör vi upp med frågor som följer av unionens satsning på murbygge runt ett kolonialt, rasistiskt tankegods?

När Dahlström beskriver situationen i Katrineholm är det problem som känns igen, och vi är helt överens om att alla landets kommuner bör ta ett ansvar och att de statliga bidragen inte räcker till. Men det är socialdemokratisk regionalpolitik som har bidragit till den ojämna fördelningen av arbetsplatser och bostäder över landet.

Sedan talar Dahlström om risker. Risken att Katrineholm ”skiktas” – idag är där alltså jämlikt? – och risken för något han kallar ”köksbordsrasism” – som om det funnes en speciell sorts rasism  hemma hos hyggliga människor. Dahlström sätter sig väl in medborgarens känsla av att någon annan får för mycket, men om medborgarna då väljer att stirra på somalierna istället för på bankirerna så handlar det faktiskt om rasism, oavsett bordet.  

Slutligen kommer Dahlström fram till vad som verkligen är ”risken”. Nämligen att Sd växer till trede största parti i nästa val. Socialdemokraterna måste ta initiativet säger han. Men märkligt nog inte inom arbetsmarknadspolitik, välfärdspolitik, utbildning eller regionalpolitik, utan när det gäller att ”få upp frågor om migration och integration på bordet”. Som om de inte hade varit där länge, på köksbord och skrivbord och sammanträdesbord!

Vanföreställningen att detta är något som inte talas om, är en punkt som Sverigedemokraterna har fört upp på dagordningen. Från dem kommer också Dahlströms slutkläm: ”Kasta inte ordet rasism i ansiktet på varandra så fort olika åsikter diskuteras.”
Det vill säga, analysera inte migrationsfientlig politik alltför noga...

Är det fler punkter ur nationalisternas program som lokala S-politiker vill låna in som en försäkring inför nästa valrörelse, då har vi all anledning att tala om risker!

Även Dödsmaskinen har bloggat

Men kvinnorna då? - ur kommentarsfältet

Helt nyligen gjorde en landshövding en utredning om fruimport och tvåårsregeln. Resultatet gick ut på att tvåårsregeln bör tas bort med hänsyn till kvinnornas säkerhet, något som ska beredas den parlamentariska vägen. Detta låter väl inte så braskande radikalt? Men det skapade tumult i kommentarsfältet till artikeln. Politik och poesi har samlat en liten del av kommentarerna under vissa återkommande teman. De rasistiska kommentarerna tas inte med här. Då hade jag inte kommit igenom materialet.

Man kan vara cynisk: ”Förläng tiden till fem år och tvinga dem att deponera pengar till hemfärden redan vid inresan så minskar problemet.”

Eller raljant: ”Vem skall avgöra om det förekommit våld? Polisen? eller blir det Soc eller Roks? - Expo såklart. Detta initiativ kan utökas till att gälla våld både mot män, kvinnor, barn, pensionärer, konduktörer...”

 Att utredaren är kvinna kan alltid förlöjligas: ”Damen har skapat ett icke problem för att få utrymme i media. Hon inleder flertalet stycken i sin litania med ordet JAG. Det ger ett oerhört egotrippat intryck och förtar innehållet i vad hon skriver.”

Att utredaren är landshövding kan användas för rent förtal: ”Den skatteparasiterande ’landshövdingen’ tänker med statsvåld tvinga igenom sina åsikter mot alla andras vilja, för att hon är en hänsynslös psykopat, med andra ord, politiker. Skattepengar ska slösas på nya myndigheter som förbjuder oss att göra saker som vi alla tycker är bra. Hon tjänar girigt pengar på statsvåldet mot dig!”

Har man ingen annan att skälla på kan vänstern komma väl till pass: ”Det är belagt att män i vänster- och extremliberala kretsar spöar sina kvinnor (eller sina manliga partners) därför att de saknar självkänsla. Kom inte och påstå att det ni sysslar med skulle vara allmänt förekommande!”

Man kan också rent ut kräva förbud mot den politik man ogillar: ”Finns risken att svenska folket blir utnyttjade av politiker som tror sig veta bättre än folket som röstade på dem, och ägnar sig åt kommunistiska, islamistiska, multikulturalistiska eller feministiska tendenser, bör vederbörande politiker genast avsättas och förbjudas att idka politik på livstid.”

 

För dessa kommentatorer är enkla lösningar tilltalande: ”Vill man ha något i livet så får man kämpa sig till det, man får inget till skänks, tyvärr. Kvinnor som ’importeras' hit kan ju informeras om detta vid sin ankomst. Sluttjatat om jämlikhet.”

Enkla lösningar har de som vet mest: ”Mina källor är kvinnor och män som är involverade i skenäktenskap. Dessa har god insyn i hur systemet fungerar och hur utbrett fenomenet är. De har berättat och visat mig många saker. Jag litar på dem och önskar att det fanns mer officiell information men det verkar vara locket på som gäller.”

”Vilket svammel! Vad gör man åt de oseriösa kvinnorna då?” får bli inledning till det vanligaste temat: Men kvinnorna då? I kommentar efter kommentar får vi veta att visserligen får män inte slå – men: kvinnor importerar män, kvinnor lurar hederliga män bara för att få komma till Sverige, kvinnor går på makt och pengar, kvinnor är opålitliga och kommer dragande med flera barn när det blivit gifta. Utredaren står för ”idioti och manshat” och ”försöker förstöra” för andra kvinnor: ”Svenska kvinnor stå på er, en man i ert liv är det bästa som kan hända er!”
Eftersom det ”inte finns något kvinnoförtryck i Sverige”, förstås.  

Så kan det låta i Sverige 2012 när de extremister som anser sig normala försöker balansera en statlig utredning som de uppfattar som extrem. Så kan det låta - minus de rasistiska kommentarerna.  

Antirasistisk status

Idag när Sverigedemokraterna har frispel i Almedalen är det rätt tillfälle att trycka några antirasistiska statusuppdateringar från mina kamrater. Tack för lånet!

Bekämpa klassklyftor och rasism varje dag, tillsammans!

Jag har bestämt mig för att aldrig låta etnicitet, kultur eller religion vara avgörande för hur jag bemöter någon

Jag bekämpar rasismen och det klassamhälle som ger den näring. Jag står upp för en mänsklig flyktingpolitik

Jag har aldrig och kommer aldrig låta etnicitet, kultur eller religion ha nån inverkan på hur jag bemöter folk

Antirasism handlar inte om att säga att man inte är rasist utan att visa att man är antirasist.

Alla människor har rätt att behandlas lika oavsett varifrån de kommer. Visa dem den respekt du själv vill mötas av.

Klassklyftornas följeslagare är rasismen. Varje dag bekämpar jag de två - med solidaritet, socialism och kärlek

Att prata med, inte om. Att bekämpa strukturer, inte individer. Att marginalisera det onda, genom att stärka det goda.

Gränserna går inte mellan folkslagen utan mellan över- och underklass.

Vi är alla lika värda! Jag kommer att kämpa för detta värde varje dag

Vi måste alla stå upp för våra medmänniskor och reagera när någon kränker människovärdet!

Solidariteten lever

Ett glädjande besked om att solidariteten ännu lever fick vi i den undersökning som visade att svenskarna blir allt mer villiga att ta emot flyktingar. Trots årtionden av en borgerlig politik som systematiskt gått in för att göra oss till egoister som endast tänker på egen vinning, är det idag en större andel än 1993 som anser och inser att Sverige behöver ha ett generöst och värdigt flyktingmottagande.

Det sägs ofta att rasismen ökar i Sverige. Det är inte säkert att så är fallet. En minoritet av svenska folket har alltid hyst rasistiska åsikter. Om den gruppen blivit mindre eller större vet vi inte. Vad vi vet är att minoriteten blivit mycket bättre organiserad i och med att den fått ett eget politiskt parti som passar deras syften. Och det är fel att säga att Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti som saknar solidaritet. De är ett populistparti som villkorar solidariteten: Vi först! Mest åt oss!

Sverige måste sluta skämma ut sig inför UNHCR och Amnesty genom att utvisa människor till tortyr. Ett humant och värdigt flyktingmottagande måste organiseras. Detta är vad de tillfrågade i undersökningen ställer sig bakom.

Men det räcker inte. Att komma som ny till ett land där var och en skräckslaget räknar sina futtiga pensionsbesparingar utan att se åt någon annan ger dåliga förutsättningar för integration. Det behövs också en politik för arbete åt alla och en gemensamt finansierad välfärd.

Även Svensson har bloggat

Annan lysande läsning hos Linderborg, om medelklassens klassmedvetenhet

Inte som de tänkt

Nationaldagen gjordes till helgdag av socialdemokrater och borgare. Utredningen var ett nationellt dravel om identitet och stolthet, kryddad med fantasifulla meningar om att det "varit fult" att hissa flaggan.
Innan dess firades nationaldagen på skolor och i idrottsföreningar. Med flagghissning som inte var fulare då än på midsommarafton, pingst, familjehögtider och så vidare. Men festandet skulle prompt glorifieras. Frågan är om det blev som de tänkt sig...

Jag hörde några unga studerande prata om hur allt var bättre förr:
- Det var så roligt på skolan den dagen, vi fick en massa priser och sluta till lunch, sa en.
- Vi samlade in pengar som skulle skickas till Röda Korset på nationaldagen, sa en annan.
- Nu blir det ju inget festligt. Det är ju bara som en tråkig söndag.
- Dom enda som firar är väl dom som tycker det är überstort att vara svensk...
- Jag fattar inte varför vi inte kunde fira som vanligt. Nu har det blivit typ creepy!

Intressanta iakttagelser, minsann.
Gör varje dag till en dag för internationell solidaritet!
Ge oss många fler lediga dagar!

Brukets dag

Brukets dag utspelades i regn och kyla. Frivlliga krafter hade arrangerat ett fint jippo som nästan frös bort. Tack och lov för visningen i valsverket, där det åtminstone var varmt.

Här kommer flytande stål, götet, rinnande i banan för att valsas till tråd eller band.

 

 

Götet har fastnat och måste sågas av

Genom hydraulikpressar krymps götet bit för bit till tråd på ned till 2mm 

Nästan färdigt band som ska avoxideras i svavelsyra, soda och kalk

Den gamla hyttan är K-märkt. Bakom denna kuliss fanns martinugnen 

Den enda apparat jag i någon mån förstod mig på var datorn.

Nedskärning i god mening

Politik och poesi är lite seg för närvarande. Med löneslaveri, frivillig antirasism och skönlitterära anteckningar kommer bloggen i skymundan. Nu börjar jag till och med citera mig själv på fejsboken:

"Detta är min antirastistiska status, vilken är din?: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Och alla betyder alla. Inte dem vi gillar, inte dem vi har råd med, inte de lyckade eller de som liknar oss. Utan alla. Människor. Födda fria och lika i värde och rättigheter."

Låna ut din antirasism, det är många som behöver den.
Jag har lånat ut min.
Bloggen drabbas av nedskärningar. Men den kommer tillbaka när den behövs.

"Kampe diem" sa Jan Malmsjö, 80, i en teveintervju. Det var bra.
Låna ut dina goda citat, det är många som behöver dem.
Politik och poesi återkommer. Men inte lika ofta som förr.

Jag borde förstås ha skrivit något om förorter! När jag listade inlägget såg jag att förorter var en tung etikett att länka till. Nåja, Politik och poesi har skrivit så mycket om förorter tidigare att det räcker för närvarande. Den som är intresserad får bläddra bakåt. Till exempel inlägg tio i en serie av tolv.
Jag jobbar i den. Det räcker just nu. Förorten går ändå aldrig ur oss.

Att göra de fattiga fattigare

Mycket intressant läsning! Tryggheten sjunker, a-kassan urholkas, folk får inte vara sjuka. Detta har vänstern påtalat ända sedan Alliansen kom i regeringsställning, men borgerliga skribenter har ställt upp för sin regering och lallat om att alla får arbete, de fattigaste får det bättre och nu ska vi lära oss hålla käften och jobba. Så hur tänker de bortförklara denhär utredningen?

Nästa fråga: Hur ska borgarna förklara att detta var den politik de verkligen ville ha? De har inte misslyckats lite grann eller missförståtts, nej de har med fart och kläm, liv och lust, lyckats med att splittra arbetarklassen och slakta den generella, solidariska välfärden. Tänker de stå för det nu?

Nja. Reinfeldts uppfattning är att den försämringarna i socialförsäkringssystemen inte gör så mycket: ”Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå dem som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.”

Han låtsas inte om sambandet: De som har råd köper en tilläggsförsäkring eftersom de generella systemen urholkats. Det tycker han är en bra utveckling, för det ger goda affärer till försäkringsbolagen. De som inte har råd, lever ett än mer otryggt liv än tidigare. Det tycker han också är bra, för då tar de vilka tillfälliga arbeten som helst för vilken sketen lön som helst och vågar inte protestera.

Väljarna som röstade på det ”nya” arbetarpartiet trodde att det innebar jobbmöjligheter för dem själva och en näsknäpp åt alla snyltare och fuskare som borgarna pekade på. Kan de äntligen inse att Alliansen nu uppnått vad de hela tiden ville: Sämre trygghet och inte särskilt många fler jobb.

Sverige, nu ett vanligt skitland i EU. 

Varje år ett glädjeämne

De kommer varje år igen. Hur dyster världsbilden än är har vi återkommande glädjeämnen.

Det blev ingen sånhär trandans i år. Fåglarna svek Dalälven. Men ett hoande par hålls alltid på andra sidan sjön.

Hackspetten är en liten rackare som kommer och far. Ibland nästan utrotningshotad, tillsammans med sina släktingar gröngöling och spillkråka. Sedan plötsligt sätter den igång och trummar igen. Spillkråkan är vi glada att vara av med eftersom hon var i färd med att äta upp vårt hus. Men göling och hackspett är alltid lika välkomna.

Kärast av dem alla är tornseglarna, luftakrobaterna. Den första flyttade in under takpannorna idag. De sista försvinner efter en flyguppvisning i mitten av augusti.

Tornseglare är rasande snabba och går knappast att fotografera. Dessa tog jag på Naturhistoriska museet. 

Nyanser är svåra

Såg Uppdrag granskning igår; avslöjandet av ett flertal imamers kvinnoförtryckande inställning. Dubbelmoralen: att de säger en sak när de vet att en journalist eller myndighet hör på och en annan sak när någon söker hjälp, är inte bara osmaklig utan direkt illistig eftersom det endast är med rätt argument som de får solidariskt finansierat föreningsbidrag.

 Visst har man undrat - till exempel på den tiden när jag fördelade pengar ur Storstadssatsningen. Vi hade givetvis vissa kriterier att gå efter, och den förening (oavsett typ) var inte bildad som inte kvickt såg till att skriva in dem i ansökan. Verksamhetsledare i offentlig förvaltning var inte alls lika snabba. De utgick ifrån att de skulle få pengar ändå.

När man söker projektmedel från EU gör man likadant, svarvar till ansökan så den passar kriterierna. Spontan råärlighet och kul idéer är inte lönsamt, när det är pengar inblandade.

Men fiffiga ansökningar drabbar ingen enskild. Det gör det däremot när en person som är utsedd att ge råd till individer ger inhumana eller olagliga råd. Därför var det bra att Stockholms-moskén direkt uttalade att det såg ut som tjänstefel. Rådgivaren stängdes av, fallet skulle utredas. Vanlig arbetsrättslig etik.
Det var då, i slutet av ett för övrigt utmärkt teveprogram, som Josefsson själv stövlade in och ställde till förhör. Han krävde att få tala med den avstängde rådgivaren för att reda ut det som inträffat. Han accepterade inte att det var en arbetsplats där en utredning pågick.

Som skolledare har jag flera gånger tagit emot anklagelser mot personal. Efter den första chocken säger man Vad bra att du kom, detta måste vi ta itu med. Polisanmälan görs av föräldern, själv alertar man personalavdelningen och facket. Den anställde stängs av, om det är fråga om våld, sex eller grova verbala kränkningar, och utredning inleds.

Om det under denna plågsamma process skulle komma en buffel med mikrofon och kräva att få göra utredningen i teve skulle jag bli förbannad. Men framför allt förvånad.

Det händer bara inte mig som rektor.

En imam däremot är misstänkt på förhand och hamnar omedelbart på defensiven.

Nyanser är ofta svåra. Särskilt svåra i en rasistisk kontext, eller helt enkelt i en situation där makten är ojämlikt fördelad och snabba svar ska levereras. Går det idag an att säga:
- Det var ett jättebra program och jag är glad att det gjordes även om jag inte gillade alla inslag i det.
Går det att säga utan att beskyllas för någonting långsökt?

Men vad som låter sig sägas är mindre viktigt än vad som måste göras. Hur bistår vi bäst kvinnor som förtrycks i religionens namn? Hur krossar vi patriarkatet? Hur ger vi skydd under tiden – den långa tid det tar för att åstadkomma förändring inom en gammal ideologi?

Det finns flera artiklar på svt-debatt, men för omväxlings skull länkas en kristen

Tribunal 12

Idag arrangerades Tribunal 12 på Kulturhuset i Stockholm. Här ställdes Europa till svars för systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna och en inhuman behandling av asylsökande, flyktingar och migranter. EU:s gränskontroller hanteras över våra huvuden, hur mycket vi än pratar invandring och integration i respektive land. Och det är vid de yttre gränserna människor dör.

För EU är migration inte en social eller humanitär fråga, den är en säkerhetsfråga. Den fria rörligheten är endast avsedd för företagare, deras pengar, och den arbetskraft de behöver för tillfället. Därmed inte sagt att det inte är praktiskt för företagarna att kunna utnyttja papperslösa arbetare som sedan kan slängas ut igen.  

Tribunal 12 var en konstnärligt gestaltad rättegång inspirerad av Russelltribunalen 1967 (som ledde till att USA fälldes för krigsbrott i Vietnam). På den tiden var politiker som Tage Erlander rädda för Tribunalen; den kunde skada Sveriges anseende.

Det innebär att de åtminstone togs på allvar. Det enda jag sett i media av Tribunal 12 är en debattartikel på svt, där rasisterna häckar i kommentarsfältet. Plus en debattartikel i av Miljöpartiet i SvD, där kommentarsfältet stängts på grund av för många olämpliga kommentarer.

Så är klimatet i dagens Sverige när man försöker väcka opinion i migrationsfrågan och ställa EU till svars.

Två dagar senare: Ingen mediarapportering alls. Den som vill veta något kan läsa Flyktingbloggen

EU:s stora dag

Imorse spelades An die Freude i radion. Sedan kunde inte programledaren avhålla sig ifrån påpekandet att det idag är EU:s stora dag och att han spelat EU:s högtidssång.

Det påminner mig om en text ur Tåget ska strax gå. Ursprunget till texten är från 1990, på den tiden indoktrineringen inför EU-folkomröstningen just börjat.

"Folkets hus är fullbokat för informationsmöte. Partipolitiskt neutral information till offentliganställda. Oformligt offentlig, infamt neutral är denna information – gula stjärnor – hur vågar de använda gula stjärnor!
Att Förenta Staterna har gjort det sedan länge, ska det räcka som demokratigaranti? Om inte, så väcker de gamle Beethoven från de döda döva, vem kan motstå hans jubelkör, änglarnas musik – musik som hette Till glädjen.

Vem kan känna glädje över offentlig partipolitiskt neutral information när det är fakta vi vill ha på bordet?
Varför är lögnen nödvändig?
”En europeisk identitet”, om så måste vara. Men hit med innehållsdeklarationen först, fakta tack, siffror i svart på väggen.
Varenda siffra över vartenda lik - där kan den västerländska civilisationen påbörja sin informationskampanj. Låt oss höra sedan om änglarna spelar ödessymfoni eller ej.

'För ungdomarna idag är det naturligt att umgås över en cappuccino på torget' – ska detta föreställa information? De fanns igår och kommer att finnas imorgon, så länge ingen hindrar en ungdom från att slänga några groschen eller sou på en kopp fika. Det är inte de futtiga slantarna unionen är intresserad av, inte den idealistiska gemenskapen.

Detta gäller Guldkusten.
Guldmyntfoten.
Det svarta guldet, version ett och två.
Guldtänderna."

Minns de själva vad de sa?

Idag är det årsdagen för segern över Hitlers Tyskland. Jublande människor kastar hattarna i luften! Alla har ju avskytt och fruktat nazisternas terror välde... Nej. Inte alla.

År 1940 skrev Dagens Nyheters chefredaktör: ”Hur illa man än tycker om nazismen måste man önska att Tyskland vinner i detta krig för att skydda oss mot bolsjevismen.” *

Tycka illa om, det var DN:s officiella ståndpunkt om Tysklands diktator som instiftat raslagar, inrättat koncentrationsläger med tortyr för oliktänkande, startat ett anfallskrig och planerade för en stat utan vad han kallade undermänniskor. Det var den regimen tidningen tänkte sig att vi kunde få skydd av - kanske för att i framtiden när Tredje riket lagt under sig Europa få åka på besök till det av slavar och fångar uppförda Germania?

DN visste inte bättre... Kan hända.
Mina kommunistiska släktingar visste inte heller bättre än att de trodde det var lättare att leva i Stalins Sovjetunion. Men vänstern har lärt av historien.

När ska högern be om ursäkt?


* Har ingen källa på detta utom en kamrat på fejsbok

Kunskapshatande borgare ströp tidskrift

De lyckades tillslut, borgarna. Tidskriften Invandrare och minoriteter läggs nu ned på grund av uteblivet stöd från Kulturrådet. Borgarnas uppfattning är att kultur helst ska vara självförsörjande, men de avstår från att lägga ned Kulturrådet - antingen för att de har någon skam i kroppen eller för att de känner några unga musiker?. De omdefinierar istället. Kultur ska vara något underhållande och idealistiskt och kanske lite konstnärligt. Den ska inte vara en röst i samhället, inte kritisk, inte vaken för samtida strömningar, inte utforskande. Fan vet om den ens ska vara nutida.

Inom de ramarna passar inte Invandrare och minoriteter med sina forskningsreferat, aktuella artiklar och bokrecensioner. Tidskriften för migrations- och integrationsrelaterade frågeställningar. Tidskriften som i 40 år försett oss som arbetar inom området med fakta och argument.

I dagens Sverige där rasisterna gör sig breda och den totala förvillelsen sprider sig i medias kommentarsfält, i dagens Sverige där en alltmer utpratad skolmajor rapar "kunskap" och tror att det är vad skolfröken skrev på krittavlan på 60-talet eller där kulturministern nervöst fnittrar åt könsstympning och matar offret med tårta - i detta Sverige tycker borgarna att det är klokt och rimligt att tysta kunskapens och forskningens röst.
De lämnar över åt fördomarna, åt förvillelsen, åt mörkret i hjärtat.

Ser man på: En borgare, men en riktig liberal är med här! Kul, Bengt Westerberg! Och lika kul att vetenskaparen Åke Daun också är med i leken.
Fotot är från i&m:s sista nummer och är lånat från deras hemsida där mer information finns.

1 Maj - Borlänge

 Medvind  blåser upp på torget i Forssa centrum
medan vänsterpartisterna samlas

 Här går vi omkring 70 stycken - Stoppa högerpolitiken,
för rättvisa och arbete!

 Borlänges Leif Lindström håller ett tal om hur vår syn på människor förändrats de senaste decennierna. När blev det acceptabelt att se ner på och förakta folk? "Utförsäkra Reinfeldt!"

 Daniel Riazat talar för socialism, mot rasism. Gärningsmannen på Utöya var ensam, men han är inte ensam om sina tankar. Vi påminns om dådet vid varje hot, varje attack på jämlikheten. Det får aldrig hända igen.

Samlingen var vid Forssa gammelgård. Den miljö som många av oss förknippar med Sverige, vår jordbrukarhistoria. Den miljö som vi älskar och gärna delar med oss av!

”Varje skattekrona ska gå till välfärden, ingen skattekrona ska gå till de privata profitörerna” var Jonas Sjöstedts löfte till de över tiotusen 1 Maj-firarna i Stockholm.

Inte ens poesin kommer undan politiken

Litteraturen är alltid politisk! Läsning kan förändra en människas liv!
Arbetarförfattarna slutade inte med Ivar-Lo. Arbetarförfattarna bär ut post och skriver, vårdar gamla och skriver, brer mackor och skriver.
Arbetarförfattarna avfärdas av förlagen.
Även vi som inte skriver renodlad arbetarlitteratur avfärdas. Det är inte i första hand en kvalitetsfråga. Förlagen avfärdar åtskilligt som inte har att göra med kända personers korta minnen eller stockholmares bekymmer med sexpusslet.

I det läget ger det uppmuntran att läsa Jane Moréns artikel om arbetarlitteratur.
Eller ta reda på fyra lyriksamlingar på Helena Duroj, författarsida. Visst är det poesi - men hur jag än jobbar med den inrymmer den nästan alltid någonting av politik. Sådan människa, sådan litteratur. Eller - "Ingen kommer undan politiken" som Marie Bergman en gång sjöng.