Nazisterna frias - igen

 Förbud mot nazistiska organisationer? Kanske det, ja. Hetsa inte upp dig, jag kan hela motargumentationen och medger att den i stort sett är giltig. Men ett av argumenten föll just: ”Det är bättre att använda befintlig lagstiftning”

När det gäller Nordiska motståndsrörelsens framfart vid bokmässan i Göteborg för två år sedan påtalade åklagaren att nazistiska kläder, symboler, fanor, sköldar och tal sammantaget utgör hets mot folkgrupp. Många av oss trodde att den lag som gav fällande domar i mitten av 90-talet än en gång skulle visa att den visst inte är så tandlös som befarat. Den som utgör ett hot mot andra människors liv och säkerhet enbart genom att visa sig, ska kunna straffas.

     En skolelev som skriker ”jag ska döda dig”, en lärare som säger ”snart sparkar jag ut dig!” kan straffas om någon drar dem inför rätta. Och varför inte, båda har gjort fel. Brottet är ändå inte jämförbart med en person som tillsammans med sina likasinnade skamlöst klär sig, beter sig och talar så att det innebär dödshot.

Men nazisterna klarade sig. När media glatt utropar att de blivit dömda, så gäller brottet oordning på gatorna och ohörsamhet mot polis. Och varför inte, båda är ju fel. Men de gjorde sig, enligt domstolen, inte skyldiga till hets mot folkgrupp.

Hur långt ska det alltså gå, innan den lagen blir användbar? Vilket beteende vill domaren se, för att fälla förövarna?

Ordningen på gatorna och respekten för polisen är domstolen viktigare än medborgarnas skräck och utsatthet.

Det har hänt något de senaste tjugo åren. Det som var ett brott på 90-talet, ska det idag betraktas som normalt demonstrationsbeteende?

Förbud mot nazistiska organisationer? Kanske det, ja. Även om det blir bara ännu en svag liten lag som nazister enkelt kan kringgå i sina hotmanifestationer.

Det är egentligen inte lagen det är fel på. Det är de som dömer, som inte ser faran.

https://expo.se/nmr-aktivister-bokmassan-frias

Almedalen -18

när jag saknar rätta orden

mål i munnen

när jag saknar rätten

att avfyra orden mot rätt mål

när förkrigsminnena blev verkliga

då en orubbligt rå enfald

satte rätten ur spel

förbrukades de ord vi brukade ta till

men det värsta är

att de som hade rätten

var mållösa

att de spelade ovetande

lekte –

Vad heter den leken?

Land och Rike? Katt och Råtta?

Leken där man lovar

skydd och försvar

åtal och förvar

men lämnar öppet mål

Leken där man håller för ögonen,

räknar till sex miljoner och tror att

en orubbligt rå enfald

ska gå över.

det går aldrig över

det går alldeles för långt

och här står vi

erbarmligt utlämnade

1 Maj har alltid varit VÅR dag!

Heja! Här kommer kullor mot nazism!

En annorlunda 1 Maj. När nazisterna började marschera på våra gator i den ena staden i Dalarna efter den andra, blev 1 Maj annorlunda. Vi rättar vårt firande efter var fienden befinner sig, vi avstår från att presentera vår politik därför att en gemensam folklig manifestation i kärlekens tecken är viktigare.

Favoritplakat

Hur regntrist det än är i Ludvika denna 1 Maj har flera hundra människor gått ut i Sockenstugeparken till fest-manifestationen ordnad av Dalarna mot rasism. Här kan du höra tal om demokrati och allas lika värde och lyssna på musik av olika slag, här vimlar av hjärtformade kulörta ballonger, skimrande såpbubblor, regnbågsflaggor och clowner. Och, så att det inte blir för gulligt, ilsket tutande flärpor att blåsa i.

     ”Vänd dig till någon du aldrig sett förr och säg, hej vad kul att du är här!” föreslår moderator. Och kan du tänka dig – det fungerar. Stämningen lyfter.

     Att vänsterns riksdagsledamot Daniel Riazat talar beror enbart på att han är en av grundarna till Dalarna mot rasism. Inga partipolitiska inslag får förekomma. Det är det som gör det till en verkligt annorlunda 1 Maj.

En tankevärld som är helt annorlunda möter oss ettpar kvarter bort. Där står nazister i uniformsliknande klädsel mitt i gatan, skyddade av polis och kravallstaket. De ser ut att vara få men är enligt uppgift över trehundra. På andra sidan kravallstaketen står motdemonstranter, bland annat många clowner. Nazisterna håller tal om att deras land är förrått (det var väl i slaget vid Stalingrad?). Motdemonstranterna avbryter med rop, bland annat att 1 Maj har alltid varit vår dag.

Utan tvekan vore jag hellre motdemonstrant än att lalla runt på kärleksfest. Men den som är livrädd för fysiskt våld duger inte annat till än att gå i parken och blåsa flärpa.

Bisarrt nog gör nazisternas närvaro, polispådraget och mängden besökare i stan att viss jippostämning uppstår. Ungdomar rantar in och ut i parkeringshuset för att få bra utkiksplatser, och det enda snabbmatstället som vågar ha öppet har sin småföretagarkarriärs brådaste dag.

Ludvika hade verkligt förnäma gäster idag. På Stadshusets trappa står demokratiminister Alice Bah Kuhnke, författaren och psykologen Hedi Fried, överlevande från Förintelsen, samt biskopen i Västerås stift Mikael Mogren.

     Att demokratiministern är mot nazism är utom allt tvivel, men hon är medskyldig till regeringens flyktingpolitik och ingenting som helst att lita på, utom möjligen när hon hjälper Fried nedför trappan.

     Att få se Hedi Fried på nära håll är stort. En hjältinna, en vis kvinna. Världen förändras av hennes blick.

     Att som kristen socialist få hälsa på biskopen på 1 Maj är både roligt och, än en gång, annorlunda. 

Mogren, Fried, Bah Kuhnke

Nästa år hoppas jag på att fira en mindre annorlunda 1 Maj. Med lika mycket antirasism, med mer vänsterpolitik och med Internationalen.

Må vi bli vår egen säkerhetstjänst

 

Nazisterna samlas i år i Ludvika. För två år sedan var det Borlänge, förra året Falun. De kretsar över Dalarna, målmedvetet satsande på stad efter stad.

     Men Ludvika kommuns säkerhetsansvarig tror inte att NMR kommer att inleda bråk – ”det är isåfall motdemonstranterna”. Hen har på något förfluget vis fått för sig att NMR vill vara ett vanligt parti och därför inte vill ha bråk*.

 

Om man tror att de flesta människor vet vad nazister är och vad de står för och vad de vill göra, då har man nog fel. Om man tror att vanligt hyggligt folk som har nazister till grannar inte märker av någonting särskilt med dem, då tror man nog rätt. Om man tror att de välkostymerade NMRarna gör ett gott intryck när de marscherar i raka led, då kan det vara både rätt och fel, beroende på åskådarens egen åskådning. 

     Men nu gäller det en person som arbetar på kommunens säkerhetsavdelning och ändå inte vet att nazister är farliga, ofta brottsdömda, beredda att ta till våld och övertygade om sin rätt att störta demokratin. Det gäller en person som är oförmögen att sköta sitt uppdrag.

Å andra sidan, kanske personen ifråga inte är så bottenlöst okunnig? Hen kan vara rädd, kanske har blivit hotad tidigare. Vilket är precis sådant som hens kolleger på säkerhetsavdelningen ska kunna hantera. Det andra alternativet är att hen innerst inne håller med NMR. Isåfall är det en säkerhetsrisk som hemvant rantar runt på själva kommunsäkerheten.

 

Personen verkar helt säker på att de som bråkar, det är motdemonstranterna. Det vill säga, Dalarna mot rasism, Vänsterpartiet med flera. Kan hen på allvar tro att det är här det finns en oproportionell samling kriminella som hotar och klår upp journalister och oliktänkande?

     Visst har det förekommit att någon ungvänstrare har kastat sten, i synnerhet om hen känt sig trängd. Men de gånger det hänt har ungdomen ingenting alls i ryggen. En hel organisation tar avstånd, både personligt och offentligt.

     Det är hos NMR som ”hjältarna” hyllas på hemsidorna. Det är nazisterna som stolt samlar in pengar till böterna och lovar stöttning i fängelset när deras "tappra krigare" tagits gisslan av "förrädare". Ett beteendet som knappast återfinns i något vanligt parti.

 

Vad kan vi lära oss av detta skrämmande exempel? Dels att 1Maj i Ludvika riskerar att bli en laddad tillställning, eftersom kommunens säkerhetsavdelning inte förstår riskerna och eventuellt håller med nazisterna. Dels att vi nu verkligen måste gå in för att lära oss pacifistiskt motstånd.

Vi får inte låta dem ta över gaturummet, och vi får inte ta till våld. Då måste vi göra någonting annat. Ruska med nycklar och visa rumpan är bra exempel, men vi behöver lära oss mer och sätta dem i system, och därtill lära oss elementärt självförsvar. Om vi ska våga möta nazisterna på gatorna – möta dem fastän vi lever med otryggheten i att polis och säkerhetstjänst inte alltid kan eller vill skydda oss – då måste vi kunna känna sammanhållningen i att vi solidariskt vet vad som bör göras. Pacifistiskt motstånd. Vi kastar inte sten, vi kastar blommor…

     Nåja. Vi kan välta ett lass gödsel också.

  

 

*Infört i Dalarnas tidningar, men länkas inte pga betalsida

Nej till nazister på Almedalsveckan

Detta mejl har idag gått iväg till arrangörerna av Almedalsveckan. Bara tanken är barbarisk. 

Har hört att nazisterna, NMR, kommer att medverka i Almedalsveckan i sommar. Som arrangör bör du vara medveten om att det är ett antidemokratiskt parti som inte delar våra svenska värderingar om demokrati och jämlikhet, och som använder och rent av uppmuntrar farliga politiska metoder. De brukar bland annat hota och förfölja journalister. Flera av deras företrädare är brottsdömda.

Trots att du, arrangören av Almedalsveckan, känner till allt detta väljer du att ta emot NMR. Du skyller på en fullständigt felaktig tolkning av yttrandefriheten för att försvara ditt riskabla och för många människor kränkande val.

”’Vi har yttrandefrihet i Sverige och har inget mandat att säga nej’, säger Mia Stuhre, projektledare för Almedalsveckan.” Så citeras du på svt.se. Tror Stuhre också att allemansrätten betyder att vi inte har mandat att säga nej om främlingar vill ha picknick i vår trädgård? Så är det inte.

Yttrandefrihet innebär att vi har rätt att tala fritt – inte att vi måste få tala överallt! Att vara arrangör innebär att ha mandat att avgöra vilka gästerna, deltagarna, de medverkande i arrangemanget ska vara.

Du som arrangör har alltså gjort ett aktivt val att ha nazister med. Detta på ett arrangemang som, trots lobbning och mingel, ändå haft en del att göra med fritt och demokratiskt åsiktsutbyte. Dit välkomnas nazister som inte är intresserade av demokratin, som vill stoppa oliktänkande och som kallar övriga partier för landsförrädare. Du som arrangör har alltså samtidigt gjort valet att etniska minoriteter och seriösa journalister ska uppleva rädsla och hot om de vill delta på den politiska arenan.

Jag hoppas att alla anständiga politiskt verksamma säger nej till att medverka under dessa förutsättningar.

Hälsningar…

Folk mot hetsgrupp. En 1Maj värd att minnas

Borlänge var demonstrationstätt denna 1 Maj. Nazisterna hade av oklar anledning fått tillstånd att marschera, så Dalarna mot Rasism ordnade stor, glad och kärleksfull manifestation på Jussi Björlings torg. Mästersångaren var för dagen iklädd röd näsa, clowner underhöll, regnet föll men ballongerna steg.

Behrang Miri och Borlänge för alla

Ett starkt tal hölls av Behrang Miri som rappade, sjöng sin mello-hit och fick oss att dansa. Vi var åtminstone 500 stycken som värmde oss i solidaritetens glöd, kanske tusen med genomströmning. 

      Nazisterna var omkring 250 och marscherade i nästan uniformslik klädsel. Vi såg inte så mycket av dem eftersom polisen gjorde vad den skulle och höll grupperna isär. 

     Men polisen förstår fortfarande inte kritiken mot att ge tillstånd till antidemokraterna.

Bästa banderollen!

Sedan gick Vänsterpartiet i sitt vanliga tåg ut till Forssa hembygdsgård. Vi var fler än nazisterna, och det utan att kalla in folk från hela Norden.

Lars Ohly var huvudtalare och gav regeringen bitande kritik för att den genom sin asylfientliga politik normaliserar rasism och fascism. Trots allt blev detta en 1 Maj att minnas. 

Ohly. Bitsk talare!

Men hur är det möjligt? Hur är det möjligt att nazisterna än en gång gör sin uppmarsch utan att demokratin försvarar sig? Hur är det möjligt att nyheterna beskriver det som fyra olika demonstrationståg, utan hänvisning till att de som marscherar vill stoppa den demonstrationsfrihet de ockrar på?

     Hur är det möjligt att jag efter ett långt liv av 1 Maj-firande plötsligt befinner mig i en försvarsposition (om än stark) mot dem som innan jag föddes fyllde en värld med fasa?

    

”Är detta inte ett sätt att ge nazisterna uppmärksamhet?” frågade teve en av arrangörerna i Dalarna mot Rasism. Som om vi alltså skulle ”låta dem hållas”, en omhuldad inställning också bland borgarklassen i 20-talets Tyskland.

     Bänkad framför nyheterna hör vi en mediakår som verkar vara renons på politiskt förnuft. Låt oss göra en sak tydlig för dem:

    När nazisterna marscherar måste detta ägnas uppmärksamhet. Det är den enda nyheten som är värd uppmärksamhet och ingen borde tala om någonting annat än att det fruktansvärda tillåts ske! 

     De som trallar på i sina liv som om inget hänt befinner sig i ett stadium av apati som är direkt samhällsfarligt. Det skulle pastor Niemöller också ha sagt.

Niemöller levde i Tyskland under nazitiden på 30-40-talen, och flera talare under dagen hänvisade till den dikt som tillskrivs honom:

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;

Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Idag tvingades åtminstone nazisterna bidra till samhällsnyttan. De gav stöd till ensamkommande barn! För varje meter de marscherade skänktes gåvor av småföretagare och annat solidariskt dalfolk. Tack till er! 

     Det är folk som behövs. Folk mot hetsgrupp!