Imorse spelades An die Freude i radion. Sedan kunde inte programledaren avhålla sig ifrån påpekandet att det idag är EU:s stora dag och att han spelat EU:s högtidssång.
Det påminner mig om en text ur Tåget ska strax gå. Ursprunget till texten är från 1990, på den tiden indoktrineringen inför EU-folkomröstningen just börjat.
"Folkets hus är fullbokat för informationsmöte. Partipolitiskt neutral information till offentliganställda. Oformligt offentlig, infamt neutral är denna information – gula stjärnor – hur vågar de använda gula stjärnor!
Att Förenta Staterna har gjort det sedan länge, ska det räcka som demokratigaranti? Om inte, så väcker de gamle Beethoven från de döda döva, vem kan motstå hans jubelkör, änglarnas musik – musik som hette Till glädjen.
Vem kan känna glädje över offentlig partipolitiskt neutral information när det är fakta vi vill ha på bordet?
Varför är lögnen nödvändig?
”En europeisk identitet”, om så måste vara. Men hit med innehållsdeklarationen först, fakta tack, siffror i svart på väggen.
Varenda siffra över vartenda lik - där kan den västerländska civilisationen påbörja sin informationskampanj. Låt oss höra sedan om änglarna spelar ödessymfoni eller ej.
'För ungdomarna idag är det naturligt att umgås över en cappuccino på torget' – ska detta föreställa information? De fanns igår och kommer att finnas imorgon, så länge ingen hindrar en ungdom från att slänga några groschen eller sou på en kopp fika. Det är inte de futtiga slantarna unionen är intresserad av, inte den idealistiska gemenskapen.
Detta gäller Guldkusten.
Guldmyntfoten.
Det svarta guldet, version ett och två.
Guldtänderna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar