Men kvinnorna då? - ur kommentarsfältet

Helt nyligen gjorde en landshövding en utredning om fruimport och tvåårsregeln. Resultatet gick ut på att tvåårsregeln bör tas bort med hänsyn till kvinnornas säkerhet, något som ska beredas den parlamentariska vägen. Detta låter väl inte så braskande radikalt? Men det skapade tumult i kommentarsfältet till artikeln. Politik och poesi har samlat en liten del av kommentarerna under vissa återkommande teman. De rasistiska kommentarerna tas inte med här. Då hade jag inte kommit igenom materialet.

Man kan vara cynisk: ”Förläng tiden till fem år och tvinga dem att deponera pengar till hemfärden redan vid inresan så minskar problemet.”

Eller raljant: ”Vem skall avgöra om det förekommit våld? Polisen? eller blir det Soc eller Roks? - Expo såklart. Detta initiativ kan utökas till att gälla våld både mot män, kvinnor, barn, pensionärer, konduktörer...”

 Att utredaren är kvinna kan alltid förlöjligas: ”Damen har skapat ett icke problem för att få utrymme i media. Hon inleder flertalet stycken i sin litania med ordet JAG. Det ger ett oerhört egotrippat intryck och förtar innehållet i vad hon skriver.”

Att utredaren är landshövding kan användas för rent förtal: ”Den skatteparasiterande ’landshövdingen’ tänker med statsvåld tvinga igenom sina åsikter mot alla andras vilja, för att hon är en hänsynslös psykopat, med andra ord, politiker. Skattepengar ska slösas på nya myndigheter som förbjuder oss att göra saker som vi alla tycker är bra. Hon tjänar girigt pengar på statsvåldet mot dig!”

Har man ingen annan att skälla på kan vänstern komma väl till pass: ”Det är belagt att män i vänster- och extremliberala kretsar spöar sina kvinnor (eller sina manliga partners) därför att de saknar självkänsla. Kom inte och påstå att det ni sysslar med skulle vara allmänt förekommande!”

Man kan också rent ut kräva förbud mot den politik man ogillar: ”Finns risken att svenska folket blir utnyttjade av politiker som tror sig veta bättre än folket som röstade på dem, och ägnar sig åt kommunistiska, islamistiska, multikulturalistiska eller feministiska tendenser, bör vederbörande politiker genast avsättas och förbjudas att idka politik på livstid.”

 

För dessa kommentatorer är enkla lösningar tilltalande: ”Vill man ha något i livet så får man kämpa sig till det, man får inget till skänks, tyvärr. Kvinnor som ’importeras' hit kan ju informeras om detta vid sin ankomst. Sluttjatat om jämlikhet.”

Enkla lösningar har de som vet mest: ”Mina källor är kvinnor och män som är involverade i skenäktenskap. Dessa har god insyn i hur systemet fungerar och hur utbrett fenomenet är. De har berättat och visat mig många saker. Jag litar på dem och önskar att det fanns mer officiell information men det verkar vara locket på som gäller.”

”Vilket svammel! Vad gör man åt de oseriösa kvinnorna då?” får bli inledning till det vanligaste temat: Men kvinnorna då? I kommentar efter kommentar får vi veta att visserligen får män inte slå – men: kvinnor importerar män, kvinnor lurar hederliga män bara för att få komma till Sverige, kvinnor går på makt och pengar, kvinnor är opålitliga och kommer dragande med flera barn när det blivit gifta. Utredaren står för ”idioti och manshat” och ”försöker förstöra” för andra kvinnor: ”Svenska kvinnor stå på er, en man i ert liv är det bästa som kan hända er!”
Eftersom det ”inte finns något kvinnoförtryck i Sverige”, förstås.  

Så kan det låta i Sverige 2012 när de extremister som anser sig normala försöker balansera en statlig utredning som de uppfattar som extrem. Så kan det låta - minus de rasistiska kommentarerna.