Demokrati och mat

"Den eskalerande konflikten i Honduras handlar om betydligt mer än bara en statskupp i en 'bananrepublik'"
Så lyder ingressen till en i övrigt balanserad utrikespolitisk artikel.
Tror du någon tidning skulle uttrycka sig så om det gällde ett land inom EU?
Tror du att de då skulle finna det nödvändigt med ett särskilt påpekande att det är en demokratifråga om presidenten körs ut ur landet?

Nej inom unionen har vi egna måttstockar även för det mest basala. Demokrati - och mat.
Se Lasses blogg om köttet som skulle ätas av någon sorts undermänniskor, men som av ett misstag hamnade på vår egen kontinent!
Men förfarandet vid köttexporten kan vara olagligt.
Liksom statskupper är det.

Den osynliga krisen, det ogörliga upproret

All respekt till Göran Rosenberg! Vi är idag inte bortskämda med intellektuella som väljer att tänka något annat än det förväntade och uttrycker det på njutbart saklig prosa. Detta är just vad han gör idag i en krönika om den osynliga krisen.

Låt vara att jag inte är med på den inledande formuleringen att kapitalismens framtid stod på spel i Kungsträdgården åren 1968-69. Det gjorde den aldrig, och det vet Rosenberg också. Frågeställningen - om detsamma skulle kunna hända under nuvarande kris - är inte hans egen. Men han omvandlar frågan till: Varför märks inte den ekonomiska krisen mer, varför ser den inte ut att kunna förändra något när upprorsungarna för fyrtio år sedan blev så betydelsefulla?

För fyrtio år sedan var samhället en ”medial oskuld” enligt Rosenberg. ”Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligt har hänt o9m det inte har hänt i medierna, där vad som har hänt är det som synes ha hänt... I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas istället.”

Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag har försökt. Kampen gäller vad som finns i människors huvuden - se där citerade jag mig själv. Eller ”kommersialismens hydra”, det var ett av mina favorithot en gång. Eller ”bilden blir är verkligare än verkligheten”.
Föralldel att vi lever i diskursen också, men det har inte jag kommit på.

”...Mediesamhället och dess aktörer /är/ ett växande hinder för vår förmåga att gemensamt förstå och hantera den kris som fortsatt existerar vare sig vi har fått syn på den eller inte.” Det var Rosenberg. Det var mediakritik.

För att inte cyniskt slå bort en kris som visst har påverkat åtskilliga människors liv vill jag tillägga: Oavsett om denna kris syns eller ej är upproret långt borta. Ty kommunikatörer, timbrotyckare och medjamsarmedia har bombarderat oss med ”informationen” att det bara beror på dig själv om du inte lyckas, att vi människor idag inte vill agera politiskt och att dagens unga skyr gemensamma aktioner. Bara så vi vet, alltså.

En bekväm värld att leva i för den som inte vill tänka. En obekväm värld för den som vill hålla ihop någon form av välfärd i sin vardag.

- - -
Detta var mitt niohundrade inlägg. Fram till tusen ska jag fundera på om Politik och poesi, detta muspip i mediabruset, ska fortsätta eller ej.

Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!

Vänta inte på historien för att lära

Ohly skriver i Expressen om hur Moderaterna medverkat till dagens ekonomiska kris. Efter att målmedvetet ha röstat för varje tänkbar avreglering av finansmarknaden har de nu bytt ståndpunkt och vill åter stärka regelverken. Det är tacknämligt.

Att haka upp sig på enskilda bonusar, hur flagrant oanständiga de än är, leder inte längre än till jakt på enskilda syndare. Kvar blir bankernas och finansinstitutens lust på snabba vinster, och den kan alltid fresta till lättsinnigt risktagande med andras pengar. Det är där regleringarna kommer in.
Marknaden är inte en naturlag. Den skapas av människor och människor behöver regler. Också ekonomer påpekar idag vikten av att lära av sina misstag.

Eller som en kamrat i Vänsterpartiet uttryckte sig omkring år 1999:
”Dom säger att vi ska lära av historien. Det har jag gjort. Jag minns bankkrisen på 90-talet.”

Progressivt från A. Borg

Borgarna var en gång i tiden emot den progressiva beskattningen. Däremot störs de inte av progressiva skattesänkningar. Med deras nya tio miljarders urholkning av välfärden får jag 300 kronor mer i månaden. En person med halva min lön får, rätt gissat, ungefär hälften!

De borgerligas hörbara, offentliga motivering till den nya skattesänkningen är att den ger ökad köpkraft, och efterfrågan skapar jobb. Men det blir inte mycket av vare sig det ena eller andra med de här hundralapparna.
Låt oss anta att fler lågavlönade nu tar sig råd att gå till tandläkaren, vilket blivit lyx de senaste åren, skulle då nya arbetstillfällen dyka upp för tandläkarna? Möjligen. Men vi har en statssekreterare som är klokare än så. Han säger rent ut att något större positiv förändring på arbetsmarknaden är inte att vänta förrän konjunkturen vänt.

Det finns alltså en annan, ohörbar motivering för progressiva skattesänkningar. SvD skriver att det för varje steg regeringen tar blir allt svårare för de rödgröna att ta det tillbaka.
”Vi ska inte underskatta den ideologiska kraften i ytterligare en skattesänkning”.
Nej, det ska vi inte för ett ögonblick göra!
Det hade varit glädjande med en regering som ansträngde sig att göra något för det allmänna bästa istället för att säkra hegemonin.

Vänsterpartiets Ulla Andersson säger: –Det finns så många förlorare samtidigt som ganska få grupper har fått det bättre. Det är ett pris som vi fått betala för den moderata experimentverkstaden.

"I Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning" - Katrine Kielos om borgerlighetens blinda tro

”Carl Bildt får 140000 kronor per år i present av partikollegan Anders Borg” - detta och mycket mer om skatter och ”arbetslinjen” hos Jöran Fagerlund

”Fattigdomen har ökat med 30 procent sedan år 2006” - ännu mer om budgeten hos Stockholmsvänstern

Människovärde

”Har de inget människovärde alls?” Det var frågan som surrade i huvudet på Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter när han besökte romska läger i Kosovo. Marken i området är blyförgiftad och området utdömt som boplats. Utom för romer.

Om detta kan du läsa i Rädda Barnens tidning, som också innehåller en artikel om de romska lägren utanför Rom. Barackbyarna kan vara legala eller illegala. Den största skillnaden är att de lagliga har tillgång till vatten.
Grannar eller polis kan köra iväg de romska familjerna från den ena bostaden till den andra, så det blir nästan omöjligt för barnen att gå i skola. Sedan är samhället helt stängt för dem, förstås. Eftersom tiggeri och gatumusicerande undertrycks av myndigheterna tvingas många ungdomar försörja sig genom stöld, vilket i sin tur stärker italienarnas uppfattning om ”kriminella zigenare” som man inte vill ha i närheten.

Romerna är Europas underklass, missgynnade i alla sammanhang: utbildning, hälsa, arbete, boende och politisk representation, sammanfattar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Bakom denna utstötning ligger ren rasism.

- - -

Intresserad av graffitti i Gaza? Se här bilder ur en ny bok av Mia Gröndahl. Människorna och livet i Gaza speglat i kommunikationen på väggar och murar. Färgstarkt, väsentligt.
Boken recenseras här.

Stockholm, så såg jag dig åter

”Stockholm, så såg jag dig åter!” utropade Ulf Lundell i Jack, åtföljt av ettpar sidors lovsång av stadens skönhet och vanvettighet. Min littera­turlärare på lärarhögskolan utnämnde stycket till ”en av de klassiska skildringarna, en som man kommer att referera till, dagens Strindberg eller Söderberg!”

Stockholm, så såg jag dig åter. Dina jämngrått pompösa fasader, dina ödsligt dammande parker, dina inlåsta vatten.Dina likriktade kaféer, dina pinsamt trendsensitiva butiker, och din bypolitik à la tupp på gödselstacken som tvärs över parti­gränserna försöker bevisa att huvudstaden är bäst i världen, likgiltigt på vad så länge det myntas på hemmagjord engelska.
Stockholm är vackert, det har upprepats av så många turister och författare att det blivit sant. Staden håller sig på en viss nivå av banal estetik. Iallafall i vissa vinklar. Stå på en kaj eller bro och se Söders höjder i motljus och Stadshustornet i solljus - det är fint. Bäst syns det från ett tåg som just lämnat Centralen i riktning söder, på väg mot till exempel Malmö.
Stockholm är vackrast i Gamla Stan. Holmen är inte stor, men vacker, åldrat präglad, surrande av utdöda fotsteg från Hansan, Baltikum, upplysningen, och Bellmans alla avfärder mot Djurgår­den. Ja, Gamla Stan sjunger. I en hel kvart, sedan har du gått runt den.

Stockholm i annalkande november är en social katastrof. Gråviolett, suicidal. Försenade pendeltåg och förbenade väntare med drypkall imma i fuskpälskragen, under molntäcken som vi önskar faktiskt kvävde oss en gång för alla.
Stockholm i februari är livsfarlig, då vanligen stressade storstadsbor måste hönstrippa över trottoarernas istäcken, med skräcken för benskörhet svettandes ur varje por.
Stockholm i november luktar depression, i februari ångest. Bästa tiden på året är juni, då Stockholm luktar hormoner och helium.

Stockholm så såg jag dig åter! Dina ultrauttråkade medborgare som finner det normalt att köa till triviala trottoarserveringar för att uttryckslöst låta sig störas av dina sanslöst talanglösa gatumusikanter. Dina skyltfönster och departement, depar­tement och skyltfönster - departementala fönsterskyltar för maktgalna varuhus och säljbara kanslihus sammanblandade till blank och härdad ytfärg. Din infrusna tystnad, ditt menlösa snack, din ambitiösa position av fixstjärna i ultima thules provinsiella självgodhet.
Stockholm, en stock i vattnet, ett hinder för flödet. Slussen är låset. Ingen ska in, ingen ska ut, inget ska hända. Stockholm ska fortsatt mala sin meningslöshet.
Ja, just så var det jag åter såg dig.

Texten publicerades på www.estradpoesi.com 060820

Märklig rättighetsfråga

Kristdemokraternas partisekreterare talar uttryckligen (i ett försvar av Ankfrun) om den hittills okända ”rättigheten att vara hemma istället för att arbeta”, något han anser vara mycket viktigt.
Arbetslinjen vs. bidragsberoende brukar också vara en mycket viktig fråga för borgarna, men när det gäller att få kvinnor att hålla sig inom hemmets väggar är KD beredda att köra hårt.

”Det är skäligt att man har den rätten” upprepar denne inom KD högt respekterade person, och kallar det ”rätten att själv få bestämma över sin tillvaro”.

Hör, hör! Anarkister i Alliansen!
Vill du inte knega, skit i det. Finns alltid nånannan som gör det åt dig.
Medan KD värnar kvinnors rätt till lägre lön och försvinnande pension.

Vår ingrodda historia

Det fanns en gång ett Apoteket Morianen på Drottninggatan i Stockholm. Apoteksskylten pryddes av en gammal skulptur, en halvliggande mörkhyad person i mantel och röd barett som skrattade med vita tänder ned mot folket.
Morian är ett annat ord för neger (se wiki som också har ett foto på en morianskulptur vid Ulriksdal). Apoteket revs eller byggdes om och den vid det laget nötta och skitiga figuren försvann, troligen saknad av ingen.

Men hade någon begärt att den skulle tas bort hade jag inte omedelbart instämt. Morianen var en kulturhistorisk referens, en hälsning från det gamla Stockholm. Han kan ha varit Badin, Gustav III:s svarte narr, eller en anonym gäst från de skepp som anlöpte stadens hamnar, sedd genom våra egna exotiserande glasögon. Vår inskränkta historia är värd att minnas - en gång var vi så isolerade att vita infödingar gick ut och glodde när den första negern kom till stan.

Det tycks vara en annan sak med kvarteret Negern i Karlstad. När Centrum mot Rasism begärde ett namnbyte väntade jag mig att de som vill ha namnet kvar hade någon kulturhistorisk förklaring. Kvarteret kan ju ha fått sitt namn på grund av... någon koppling till gamla bonn-Karlstad. Men någon sådan förklaring har jag inte hört från de remissinstanser som tycker namnet är harmlöst och invant.
Tro inte att vår ingrott inskränkta historia är över. Lantmäteriet anser att namnet är ”exotiskt och fantasieggande”. Går de fortfarande ut på gatan och glor!?

Så länge någon ännu associerar svarta med kittlande exotism måste kvarteret Negern byta namn!

Se Esteban i klartext

Jag är elit, men han är minister

Naivt men långrandigt utbreder sig Göran Hägglund än en gång om hur en vänsterkulturelit har tagit över dethär landet bara för att göra livet surt för dem som han älskar att utnämna till De Vanliga.

Men vänta, den lille bytingen Hägglund råkar väl vara landets socialminister? Fastän han är så rädd för vad folk säger. Stora stygga oppositionsledare, miljöpartistiska minoritetsborgarråd och före detta myndighetspersoner hotar hans trygga värld genom att - hör och häpna vilken fräckhet: lägga förslag som han inte tycker är bra!

Det som Hägglund tycker är bra är normalitet, status quo och trygga rutiner. Och vanligt folk vill inte veta av politik, enligt socialministern. Vad de vill är att sitta där under sin kork... nej vid sina köksbord och prata om arbetsvillkor, fritidsaktiviteter, matpriser, villkoren för de gamla och barnens skolgång.
Alltså, en rad frågor som Hägglund raskt avpolitiserar!

Vad han vill är att återupprätta det sunda förnuftet i politiken. Är det sunt förnuft som råder när a-kassan slaktas och sjuklingar jagas? Då kan han behålla det. Liksom jag behåller mitt osunda oförnuft och fortsätter vänta mig att människor, hur vanliga eller ovanliga de än är, ska ta tag i sin situation och ge sig i kast med politiken. Hägglund kallar det folkförakt, men det är raka motsatsen – det är tilltro!
Tanken på ett handlingskraftigt folk med självförtroende skrämmer förstås Hägglund, han som vill fortsätta ansa krukväxterna i Rosenbad medan De Vanliga virkar på sina vanliga små liv, av socialministern beskyddade från varje utmanande tanke.

Sen fick jag för mig att Hägglunds retorik trots sitt barnsliga tilltal påminner om de fundamentalistiskt inskränkta attackerna i USA riktade från plattskallade pittbullar mot bögarna med hjärna. Men som du vet är Politik och poesi allmänt illa underrättad på det området och fördomsfullt USA-fientlig!
Dock bekräftades min förflugna idé av Sjöstedt som verkligen befinner sig över där.

Även Alliansfritt Sverige drämmer till.

Ankfru i tomteland

I patriarkernas egen myslya Newsmill pågår någon sorts ankdebatt. Först kom en förmodligen fejkad artikel av den förvuxna bimbo som anser att det är fritt, fräckt och framåt att passa upp på en schlagerstofil som Paul Anka. Ankfrun följdes upp av en uppenbart seriös Timbro-tomte som är stolt över att kunna unna sig lyxen av en ”hemmafru”.

Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.

Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.

Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt

Det politiska, är det privat?

För länge sen bloggade jag om det ”entreprenöriella” som ska in i flera kommuners skolplaner och nu även i den nya skollagen. Inget ont i företeelsen - att ta sig fram, ta sig för, ta tag i saker. Fantasi och handlingskraft. Men jag saknar det lika bängliga uttrycket ”empowerment” - iståndsättande. Det gick ut på ungefär samma saker men med den viktiga skillnaden att det handlar om grupper. Att gemensamt se sina villkor och vad som ska göras åt dem.

För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.

Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!

Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista: Haga ska vara park

Nu till dagens jubilar: Länge leve Norge!

Fortsätter idiotin så är jag inte här jag heller!

Aftonbladets hovblogg gör det igen - blandar ihop grävande journalistik med att nå botten. Nu beskrivs ett stort bröllop där prinsessan INTE var.
Även med ett väl uppdrivet sinne för absurditeter blir detta för mycket av det goda.

Jag gifte mig i Stockholms stadshus i juli 1985. Prinsessan var INTE där.
Jag var på goda vänners bröllop i Huddinge kyrka år 2006. Prinsessan var INTE där.
En annan vän gifte sig i Stjärnsund med utsökt musik på kohorn. Och gissa vad? Prinsessan var INTE där heller!
Nu har det varit storbröllop på Cypern. Hovbloggen rapporterar pliktmedvetet: Prinsessan var inte där, men tänk så fint det hade varit om..!

Ja tänk. Bröllop och begravningar rustas över hela klotet, och prinsessan var inte där. I förtroende: hon är inte här på kontoret heller. Och inte står hon nere på Tumba station. Hemma hos mig går hon verkligen inte och dammsuger, även om det vore en god gärning.
Prinsessan är inte på massor av platser samtidigt! Vilket inte kräver nån större färdighet, men iallafall.

Har man prinsessdille finns helt enkelt hur mycket som helst att skriva om. Inte bara platser där prinsessan inte var. Man kan utsträcka temat till alla viktiga beslut hon inte fattat, alla dramatiska händelseförlopp hon inte påverkat och alla de världens öden som inte ligger i hennes lilla hand.

Utom ett öde, ett enda som angår någon annan än henne själv: Hagaparken och dess framtid.
Leve republiken!
Se namnlistan Haga ska vara park!

Upptäckte att jag hade fel igår. Du behöver inte vara inloggad för att kommentera Hovbloggen. Men frågan om de tar in kritik kvarstår.

Möbler och taggtråd

Hovbloggen i LO-ägda Aftonbladet håller sitt bottenläge. Idag har de några rader på ren familjealbumsprosa om hur paret väljer möbler. De funderar på att handla på Svenskt Tenn. En sån oerhörd överraskning! Där har ju överklassen shoppat sen butiken slog upp dörrarna. Jag väntade mig inte att de skulle gå på Myrorna, nej, men jag väntade mig heller inte att Aftonbladet skulle understödja sån här skit.

Bloggen som gjort sig till lakej och inget annat skriver om hur Victoria ska inreda sitt nya hem utan att berätta det, för det har paret inte bestämt ännu.
Informationsvärde = intet.

Den enda intressanta raden i bloggen är en som du långt tidigare kunnat ta del av på Politik och poesi: ”Nu pågår säkerhetsmässiga diskussioner”.
Vi vet. Men vi får inte veta vad de går ut på.

Skillnaden i nyhetsvärde mellan möbler och taggtråd är inte precis försumbar.
Bernadotternas heminredning är deras privatsak.
Tillgången till nationalstadsparken Haga är en offentlig angelägenhet.

Haga ska vara park! Skriv på namnlistan…
eller prova att kommentera Hovbloggen. En av Politik och poesis läsare säger att de inte tar emot kritik. Så funkar kanske monarkin. Inte demokratin.

Vad jag kan se måste man vara inloggad för att kommentera. Då är det inte en blogg, utan en tidning.

Tjäna på andras arbete

Regeringen har presenterat sina förslag för hur nya immigranter ska skaffa sig fotfäste i Sverige. En del bra förslag, så som den snabba inriktningen på egen försörjning. Men segregationsfrågan tar regeringen inte upp alls. De rika, välmående kommuner som inte behagar ta emot flyktingar ska inte heller i fortsättningen behöva göra det. Den lagstiftning om kommunernas skyldighet att ta emot som Vänsterpartiet föreslagit saknas fortfarande. Vilket leder till att fattiga kommuner och stadsdelar får en fortsatt pressad situation när det gäller bostäder och inte minst arbete.

När det gäller ”arbetslinjen” är ett av de mer horribla borgarförslagen att privata så kallade lotsar ska få skattemedel för att hjälpa människor söka arbete eller skaffa dem lämpliga kontakter. Än en gång kan de borgerliga inte ge sig på en fråga utan att samtidigt föra över offentliga medel till näringsliv och företag. Som nyinflyttad i Sverige blir dina möjligheter till arbete beroende av privat vinstintresse. ”Se vad privata arbetsförmedlingar och haveriet med fristående skolor ställt till med för att se faran med att privatisera introduktionen” varnar Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Intressant att notera är att borgarna nu har insett att samhällsorientering är en nödvändig del av introduktionen i ett nytt land. Vänstern har alltid sagt att den ska ingå i SFI, medan borgarna varit emot, i tron att ”effektiv svenskundervisning” hindras av deltagarnas studier av samhället och diskussioner om det. Nu ska kommunerna bli skyldiga att erbjuda samhällsorientering (demokrati, jämställdhet med mera), om än oklart i vilken form. Att kommunala tjänsteutförare talar om för folk att här i landet är vi demokrater leder inte så långt om folket inte själva inte har någon del i det.

Som alltid lyckas Sabuni irritera när hon beskriver den dåliga politik hon tillskriver andra: ”Det är dags att gå från omhändertagande till egenmakt, från bidragsberoende till egen försörjning, från utanförskap till delaktighet.”
Vänsterpartiet har gång efter annan fastslagit att integration bygger på arbete och demokrati. Det är så ett samhälle byggs.

Hovblogg

I höst ska TV4 följa Bernadotternas totalt utslätade ansiktslösa ickeäventyr. Nowinski är en respekterad journalist, så kanske blir det nakna avslöjanden och inträngande ifrågasättanden... ICKE.
När hovet har en hel infostab till att oinformera skulle teve aldrig ha fått ”unik access*” om inte överenskommelsen vore att göra sedvanligt dönickiga skolplanscher.

Men det är reklampelaren TV4 det. Vi har även seriösa, fackföreningsägda media. Aftonbladet till exempel, som håller sig med en hovblogg!
Du läste rätt. Det står: en HOVBLOGG.
I denna kan vi läsa att prinsessan var i Aten. Där gick hon på museum och åt lunch. Inte särdeles originellt. Horder av människor gör det varenda satans dag!
Så varför varför varför?

Jo det ska jag säga er: När det är dags för bidragsunderstött sagobröllop då kommer marken att vara ångande upplöjd, gödslad och beredd. Intet surmulet republikanskt mummel kommer att höras när lilla fru Bernadotte drar in på Haga slott och förskansar sig bakom elstaket och vaktbolag. Mediadrogad och monarkibeskänkt kommer populasen att vara tacksam över att få begapa Haga grindar i hopp om en skymt av Hon.
Hur hon nu ska kunna göra deras elända liv en enda bit bättre.
Jungfrun av Lourdes är hon icke.
Men hon kanske är lik sig från teve?!

Parken däremot kommer inte att vara sig lik med beväpnad prinsesseskort på gångstigarna.

Människa! Är vi medborgare eller undersåtar?
Storma Bastiljen, eller skriv på namninsamlingen för att Haga ska vara park


* fullvuxna mediapersoners barnspråk, betyder ungefär egen tillgång eller ensamrätt

Världens lyckligaste

Mycket intressant recension av Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. Sundström har genom ett gediget journalistiskt arbete bemödat sig att förstå islamofobin i Danmark, ett land som tidigare alltid framställdes som ytterst frisinnat. Boken verkar mycket tilltalande, exempelvis Sundströms sarkastiska upptäckt att de rasistiska väljarna ser betydligt mer positivt på dödsstraff och barnaga än vad de muslimska immigranterna gör - de som beskylls för att ligga bakom och sprida sådana uppfattningar.
Allra viktigast är hennes slutsats att Dansk Folkeparti inte av egen kraft spelade någon stor politisk roll. Det var liberala Venstre som banade väg för dem. Denna slutsats är fullt möjlig att utsträckas till att gälla även Sverigedemokraterna.
Vilket borgerligt parti kommer att släppa in dem?
Vi vet redan vilket borgerligt parti som snabbast anammade deras retorik.
- - -

ÄNTLIGEN händer det nåt roligt i den europeiska unionen! Vänsterpartiets jämställdhetspris från Europarådet kommer förstås att slås upp stort på nyhetsplats?

Hemligt statsbesök

Fyra miljarder för bättre brottsbekämpning! Det var det glada beskedet när regeringen besökte närpolisen och medborgarkontoret i Hallunda. Alltihop väl genomfört i bästa utåtriktade stil (den som Schlingmann är emot). Enda missen var att kommunens företrädare lika lite som medborgarna fått någon information om besöket.
Det hör till vanligheterna att sådana statsbesök genomförs med gemensam uppställning. Men när Alliansen klampar in med sitt pressfolk är det inte fråga om besök, utan om uppvisning.
Långt från all god ton.

Schlingmann nämnde ordet "utgiftschock" om de rödgröna. Frågan om hur Alliansen ska finansiera fyramiljarderspoliserna tas upp av Oven.
- - -

En utmärkt bloggpost om uselt uttal finns här. € uttalas inte jorå!

Svårt med godheten

Tecknaren Berglin är förskräcklig. Driva med influensan! Nu innan man ens har bestämt sig för om man ska vara orolig eller inte.
Men han hans förslag att Reinfelt ska hålla tal till nationen kan ge bakstöt. Se hur det gick för en annan sympatisk högerdemokrat!

Den stackars Obama försökte gå ut med ett tal till alla skolbarn att de ska skärpa sig och sköta sina studier. Orkanen av protester var makalös och han liknas vid såväl Saddam som Hitler.
Hans republikanska konkurrenter uttrycker sig förstås inte på det sättet, men de "förstår folks oro", som det brukar heta när man själv inte vill säga något obehagligt.
En svaghet i ursprungstalet var att skolbarnen skulle tänka ut hur de bäst kan hjälpa presidenten. Det ändrades efter protesterna till hur barnen bäst kan nå sina studiemål. Skillnaden är väsentlig. Men det är tydligt att bådadera behövs i staterna.
- - -

Rekommenderas: Återgivningen av 70-talistiska barnböcker på Kulturarbete. På den tiden tyckte jag böckerna var hemskt plattitydiska. Nu när plattityderna är helt annorlunda blir jag lite rörd. Det fanns en tid när vi trodde att godhet var naturlig.
Vilket påminner om när jag åkte tåg genom öst-Tyskland i sällskap med ett gäng jugoslaver. Längs järnvägen såg vi stora affischer med texten: ”Vad folkets händer har skapat, ska tjäna folket.” Samfällt utbrast vi:
Å VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DET DÅ?

Seriösa rödgröna frågor

Moderaternas Schlingmann är bekymrad över helgens rödgröna fest i Kungsträdgården. För mycket jippo, förebrår han. För lite politik.

Är det därför vi så sällan ser högern på gator och torg? Jag som trodde det var lättja eller ovilja, och så är det är av ren seriositet som de sitter i bunkern och slår varandra på fingrarna med räknestickan!

Men Schlingmann tycker tvärtom det är vänstern som inte pratar politik utan bara håller på och spelar Lili och Sussi hela tiden.

Eftersom han inte är där märker han inte när vi pratar politik med medborgarna på gatan i deras egen stad. När aktivisterna springer upp och ned i trappuppgångarna, knackar på och frågar om läget, lyssnar på förorten. Och det gör vi inte för att med Schlingmanns ord berätta för väljarna om ”finansieringen av utgiftschocken”. Vi gör det för att tala om det som folk frågar efter.

De frågar om klimatet, om invandringen, om skolan. De frågar varför de diskrimineras och slits ut. De vill veta varför de inte får ett jobb eller varför de måste jobba när de är sjuka, och varför i helsike pensionen inte ska räcka när man har jobbat i hela sitt liv.
När får vi höra högern ge motiveringen till välfärdschocken?
De får gärna göra det utan musikinslag, om de är på det tråkiga humöret.


För bilder från Kungsträdgården, se Lasses blogg
Rödgröna samarbetsbloggen finns här

Slå på den som sitter

Polisen slog besinningslöst mot de aktivister som samlats vid Brorsons kirke i Danmark för att protestera mot avvisningen av irakier, enligt en youtube-video.
Skrämmande.