Nutida husliga sysslor: när antalet mobiler i mitt hem översteg tre började vi sortera laddare. Ena hemmet, andra hemmet, jobbet, eller elektroniksoporna för de stackars urmodiga laddarklunsar som inte passar till någon på marknaden förekommande mobil.
Inget system kan överträffa kapitalismen i att producera varor, brukar de säga, marknadsdyrkarna.
Det stämmer nog.
Det måste vara därför vi är så fullkomligt oemotståndligt lyckliga.
Det finns en ny mobil som gömt batteriladdarhålet bakom en nagelbrytande tunn gummilist.
En lycka svår att mäta...
lördag, maj 31, 2008
fredag, maj 30, 2008
Motstånd, bistånd, hotbild
Motståndet i Sverige är inte särdeles utbrett. En god vän i Grekland förmodade att hela Sverige är på gatorna för att protestera mot Irakspektaklet. Nej – varför var vi inte det? Det är inte längre en en återkommande söndagspromenad att gå till usa:nska ambassaden och skrika UT UR ALLT!, och senast jag såg en kraftfullt rinnig äggning var det på stackars födelsedagsbarn i förorten.
Biståndsbudgeten i Sverige är inte särdeles frikostig. Men den räcker till att bekosta en lakejkonferens för Condoleezza Rice & co.
Flyktingmottagandet i Sverige är inte särdeles generöst. Men det räcker till för att ge statsministern en förment humanistisk ingång i sina samtal med Rice. Om det nu är humanistiskt att säga ”ni ska väl också ha dom”.
Hotbilden i Sverige är inte särdeles påfallande. Antingen utgjordes den av tusentalet färggranna demonstranter på Sergels torg, eller var polispådraget rena teatern. Fotbollsmatcher är farligare, för tackålov var det ingen som kom på tanken att cykla längs med transportvägen och slänga in en femtonkilos ryggsäcksbomb.
Det hade annars gått bra, ty säkerheten är bräcklig som en fjäril och garantier finns det inga.
Vill du läsa något roligare, prova Erik Rune
Biståndsbudgeten i Sverige är inte särdeles frikostig. Men den räcker till att bekosta en lakejkonferens för Condoleezza Rice & co.
Flyktingmottagandet i Sverige är inte särdeles generöst. Men det räcker till för att ge statsministern en förment humanistisk ingång i sina samtal med Rice. Om det nu är humanistiskt att säga ”ni ska väl också ha dom”.
Hotbilden i Sverige är inte särdeles påfallande. Antingen utgjordes den av tusentalet färggranna demonstranter på Sergels torg, eller var polispådraget rena teatern. Fotbollsmatcher är farligare, för tackålov var det ingen som kom på tanken att cykla längs med transportvägen och slänga in en femtonkilos ryggsäcksbomb.
Det hade annars gått bra, ty säkerheten är bräcklig som en fjäril och garantier finns det inga.
Vill du läsa något roligare, prova Erik Rune
onsdag, maj 28, 2008
Vad var det jag sa
Jonsson fortsätter. Utomordentligt! Behöver egentligen inte tillägga något.
Utom en partsinlaga...
Vänsterpartiet klargjorde för ungefär tio år sedan att integration omfattar hela samhället. Att dess hörnstenar är arbete och demokrati - eller, försörjningen och mänskliga rättigheter. Att det handlar om ett samhälle där varje människa kan klara sig själv, hyser berättigad tilltro till samhället och dess institutioner och kan ha framtidshopp för sig och sina barn. Att varje människa är subjekt i sitt liv, inte ett objekt för andras åtgärder.
Men vår antirasistiska politik har inte slagit igenom. Lika lite som vår antikapitalistiska.
Tålamod är en god sak. Att säga ”vad var det jag sa” är inte så roligt. Det är väl dags för rättvisa snart!?
Utom en partsinlaga...
Vänsterpartiet klargjorde för ungefär tio år sedan att integration omfattar hela samhället. Att dess hörnstenar är arbete och demokrati - eller, försörjningen och mänskliga rättigheter. Att det handlar om ett samhälle där varje människa kan klara sig själv, hyser berättigad tilltro till samhället och dess institutioner och kan ha framtidshopp för sig och sina barn. Att varje människa är subjekt i sitt liv, inte ett objekt för andras åtgärder.
Men vår antirasistiska politik har inte slagit igenom. Lika lite som vår antikapitalistiska.
Tålamod är en god sak. Att säga ”vad var det jag sa” är inte så roligt. Det är väl dags för rättvisa snart!?
tisdag, maj 27, 2008
För svårt för en gås
Stefan Jonsson efterlyser i DN mer kunskap och mindre björklundsk magkänsla i integrationspolitiken – den politik som enligt Jonsson gavs en ny inriktning omkring år 2006. Det var då insikten om det strukturella förtrycket pratades bort till förmån för en individualistisk analys, som alltifrån valrörelsen till idag utmynnat i bullerbyns kulturarv som det gemensamma, med krav och rättning för den enskilde.
Runt -06 publicerades två stora statliga utredningar, Lappalainens om diskriminering och Kamalis om integrationens baksida. De togs emot med kyligt löje, och i synnerhet Kamali beskylldes för att inte behärska sitt jobb; vetenskapandet. Utredningarnas långa listor på sinsemellan olika åtgärdsförslag kom aldrig upp till behandling. För att citera Jonsson, en högst välfunnen plattityd som här ska läsas bokstavligt: ”Som vatten på en gås har slutsatserna runnit av den politiska och opinionsbildande klassen.”
Det fanns vissa slutsatser i utredningarna som jag inte delade. Hos Lappalainen betoningen av det juridiska; att få rätt i efterhand. Hos Kamali ett demokratianslag som var mer lokalt och tillfälligt än parlamentariskt och ideologiskt. Men att ge båda utredningarna politisk behandling och praktiskt genomslag hade varit bättre än att fräsa som en gås och vända näbben mot immigranterna.
Likaså finns hos Jonsson ett stycke jag inte kan instämma i. Han menar att det inte handlar om rasism utan om preferens för likhet; homosocialitet i alla tänkbara aspekter.
När denna preferens för likhet nyttjar vårt koloniala arv för att utesluta mörkhyade och andraspråkstalare anser jag att den ska benämnas rasism och ingenting annat. Men detta är inte det viktigaste i Jonssons artikel! Det viktigaste är att han lyfter fram den oerhörda kunskapsfientlighet som driver borgerliga politiker att när det passar dem stöda sig på folkliga sentiment.
Här i detta sammanhang är det obehagligt symtomatiskt att DN valde rubriken ”Problemet är inte rasism”. Om detta är vad redaktören anser viktigt att lyfta fram har vi att göra med ännu en halvtorr gås. Och då förblir förnekandet den tyngsta ingrediensen i integrationsdebatten.
Runt -06 publicerades två stora statliga utredningar, Lappalainens om diskriminering och Kamalis om integrationens baksida. De togs emot med kyligt löje, och i synnerhet Kamali beskylldes för att inte behärska sitt jobb; vetenskapandet. Utredningarnas långa listor på sinsemellan olika åtgärdsförslag kom aldrig upp till behandling. För att citera Jonsson, en högst välfunnen plattityd som här ska läsas bokstavligt: ”Som vatten på en gås har slutsatserna runnit av den politiska och opinionsbildande klassen.”
Det fanns vissa slutsatser i utredningarna som jag inte delade. Hos Lappalainen betoningen av det juridiska; att få rätt i efterhand. Hos Kamali ett demokratianslag som var mer lokalt och tillfälligt än parlamentariskt och ideologiskt. Men att ge båda utredningarna politisk behandling och praktiskt genomslag hade varit bättre än att fräsa som en gås och vända näbben mot immigranterna.
Likaså finns hos Jonsson ett stycke jag inte kan instämma i. Han menar att det inte handlar om rasism utan om preferens för likhet; homosocialitet i alla tänkbara aspekter.
När denna preferens för likhet nyttjar vårt koloniala arv för att utesluta mörkhyade och andraspråkstalare anser jag att den ska benämnas rasism och ingenting annat. Men detta är inte det viktigaste i Jonssons artikel! Det viktigaste är att han lyfter fram den oerhörda kunskapsfientlighet som driver borgerliga politiker att när det passar dem stöda sig på folkliga sentiment.
Här i detta sammanhang är det obehagligt symtomatiskt att DN valde rubriken ”Problemet är inte rasism”. Om detta är vad redaktören anser viktigt att lyfta fram har vi att göra med ännu en halvtorr gås. Och då förblir förnekandet den tyngsta ingrediensen i integrationsdebatten.
måndag, maj 26, 2008
Eliten och dess kunskapsbehov
Antagningsprov för teoretiska elitklasser på gymnasiet? Förslaget är onödigt och, just, elitistiskt, så det måste finnas mycket starka skäl för att genomdriva det.
Men utbildningsmajorens motivering har ingenting med utbildning att göra. Politisk hämnd är Björklunds drivkraft: ”Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken.”
Jag har aldrig hört Björklund tala om barnens behov. Föräldrarnas krav och önskemål burkar vara genomgående i departementsskrivelserna. Skolan måste märka ungarna så att föräldrarna ska förstå om de kan nånting. Men vad barn bäst behöver eller vad forskningen visat om deras utveckling, det har jag aldrig hört ansvarig minister hänvisa till. Björklunds skolpolitik bygger på hur han tycker och känner, på egna skolminnen och hur han tror att folk vill ha det. Och motorn är ett annat partis skolpolitik, som han bestämt ogillar utan att fullt ut begripa den.
Men jag är orättvis. I denhär artikeln tar Björklund faktiskt upp elevernas behov. ”De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater.” Alldeles riktigt, och den lata lärare som fortfarande väntar sig det ska det ställas helt andra krav på - jag är inte heller främmande för testning, för att sålla fram de pedagoger som förmår ge var och en möjlighet att arbeta och utvecklas på sin nivå.
Men behövs det elitskolor? Är det så att svenskt näringsliv, vetenskap och administration har stått stilla sedan studentexamen avskaffades? Om så vore, kanske orsaken ska sökas i att elitpositionerna fylls av överklassbarn som knutit rätt kontakter i rätt kretsar, på de privata sällskapsgymnasier där bordsskicket inte störs av några akademiska krav.
Men utbildningsmajorens motivering har ingenting med utbildning att göra. Politisk hämnd är Björklunds drivkraft: ”Vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken.”
Jag har aldrig hört Björklund tala om barnens behov. Föräldrarnas krav och önskemål burkar vara genomgående i departementsskrivelserna. Skolan måste märka ungarna så att föräldrarna ska förstå om de kan nånting. Men vad barn bäst behöver eller vad forskningen visat om deras utveckling, det har jag aldrig hört ansvarig minister hänvisa till. Björklunds skolpolitik bygger på hur han tycker och känner, på egna skolminnen och hur han tror att folk vill ha det. Och motorn är ett annat partis skolpolitik, som han bestämt ogillar utan att fullt ut begripa den.
Men jag är orättvis. I denhär artikeln tar Björklund faktiskt upp elevernas behov. ”De ska inte behöva sitta och rulla tummarna för att vänta in sina kamrater.” Alldeles riktigt, och den lata lärare som fortfarande väntar sig det ska det ställas helt andra krav på - jag är inte heller främmande för testning, för att sålla fram de pedagoger som förmår ge var och en möjlighet att arbeta och utvecklas på sin nivå.
Men behövs det elitskolor? Är det så att svenskt näringsliv, vetenskap och administration har stått stilla sedan studentexamen avskaffades? Om så vore, kanske orsaken ska sökas i att elitpositionerna fylls av överklassbarn som knutit rätt kontakter i rätt kretsar, på de privata sällskapsgymnasier där bordsskicket inte störs av några akademiska krav.
lördag, maj 24, 2008
Kvinnor och andra vackra saker
Läste Gellerfelts recension av Lundells senaste. Som varm beundrare av Lundells språk men kritiker av hans kvinnosyn studsar jag vid Gellerfelts formulering: ”Jag vet inte om Lundell även denna gång kommer att ådra sig feministiskt missnöje; ett och annat kan väl tyda på det. Men ändå är ju hans fascination av kvinnor, eller Kvinnan, av det slaget att han sätter henne på piedestal. Det är onekligen männen som ställer till det.”
Lundell är oförmögen att förstå detta, men jag gör ett försök till med Gellerfelt:
Som individ och kvinna och feminist och totalt piedestalapatisk skulle jag föredra att ställa till det (eller för den delen att få mina böcker recenserade). Att vara subjekt och konstnär, inte som musa eller modell inkluderas i ett drabbat eller dyrkat plural.
Skulle det göra ont i den sensitiva maskulina själen att skriva: Det finns kritiker som anser att Lundell har fel.
I Måns Ivarssons fullt ut godkända Lundell-biografi citeras en annan manlig kritiker som till ett tänkt och obekant kvinnokollektiv lovar att det går mycket bra att läsa Lundell och fortsätta kalla sig feminist! Inte ett ögonblicks reflektion över att kvinnor väljer själva vad vi vill läsa, gilla, anta och förkasta. Och kalla oss.
Men jag förkastar inte Lundell. Jag tycker han borde tala tydligare, gestalta bättre, fiktionalisera mer och för övrigt underhålla den underbara språkvärld han skapat. Han är bra. Men han är inte feminist. Skulle så vara, någon avart av särart som föreställer sig att väsendet Kvinna lever på Livmoder och Ungdomlig Skönhet.
Lundell och grabbarna Grus begär Kvinnan som vardagslyx på nivå med Vin och Sång, eller upphöjer henne till tillvarons svar på mannens fråga. Men att se henne som oberoende varelse är de inkapabla till.
Lundell är oförmögen att förstå detta, men jag gör ett försök till med Gellerfelt:
Som individ och kvinna och feminist och totalt piedestalapatisk skulle jag föredra att ställa till det (eller för den delen att få mina böcker recenserade). Att vara subjekt och konstnär, inte som musa eller modell inkluderas i ett drabbat eller dyrkat plural.
Skulle det göra ont i den sensitiva maskulina själen att skriva: Det finns kritiker som anser att Lundell har fel.
I Måns Ivarssons fullt ut godkända Lundell-biografi citeras en annan manlig kritiker som till ett tänkt och obekant kvinnokollektiv lovar att det går mycket bra att läsa Lundell och fortsätta kalla sig feminist! Inte ett ögonblicks reflektion över att kvinnor väljer själva vad vi vill läsa, gilla, anta och förkasta. Och kalla oss.
Men jag förkastar inte Lundell. Jag tycker han borde tala tydligare, gestalta bättre, fiktionalisera mer och för övrigt underhålla den underbara språkvärld han skapat. Han är bra. Men han är inte feminist. Skulle så vara, någon avart av särart som föreställer sig att väsendet Kvinna lever på Livmoder och Ungdomlig Skönhet.
Lundell och grabbarna Grus begär Kvinnan som vardagslyx på nivå med Vin och Sång, eller upphöjer henne till tillvarons svar på mannens fråga. Men att se henne som oberoende varelse är de inkapabla till.
fredag, maj 23, 2008
Två-tre-tungad liberalism
Läs Hanna, eller länken hon bifogar om juste kvinnohandel.
Det påminner mig om när jag var i Rotterdam och på en och samma dag såg uniformerade nazister, totalt bortflummade knarkare och utklädda horor som naturliga inslag i gatubilden. Våra värdar sa att naturligt var just vad det var: ”Här är vi liberala och toleranta, vi är stolta över att leva med det.” Under samma konferens ifrågasatte den norska delegaten och jag att den turkiske delegaten var inbjuden att hålla middagstalet om flerspråkighet, ty vad han menade var turkiska, grekiska, hebreiska och möjligen armeniska men absolut inte kurdiska som är förbjudet i Turkiet. Svaret från värdarna gick ut på att de såg sig och honom som liberala och toleranta medan norskan och jag var småskurna grinollar.
Grinig blir jag gärna när människovärdet kränks, när gaturummet blockeras av marschsteg och det går att köpa kravbefläckat kvinnokött.
Det påminner mig om när jag var i Rotterdam och på en och samma dag såg uniformerade nazister, totalt bortflummade knarkare och utklädda horor som naturliga inslag i gatubilden. Våra värdar sa att naturligt var just vad det var: ”Här är vi liberala och toleranta, vi är stolta över att leva med det.” Under samma konferens ifrågasatte den norska delegaten och jag att den turkiske delegaten var inbjuden att hålla middagstalet om flerspråkighet, ty vad han menade var turkiska, grekiska, hebreiska och möjligen armeniska men absolut inte kurdiska som är förbjudet i Turkiet. Svaret från värdarna gick ut på att de såg sig och honom som liberala och toleranta medan norskan och jag var småskurna grinollar.
Grinig blir jag gärna när människovärdet kränks, när gaturummet blockeras av marschsteg och det går att köpa kravbefläckat kvinnokött.
torsdag, maj 22, 2008
Byråkrati hämmar knarkflödet
I vår lilla stad sändes just ut ett förslag till näringslivssamarbete. Kommunen ska förbinda sig att i alla lägen och alltid gilla allting som företagare gör och tänker göra.
Det är ganska fantastiskt. Imorgon kan jag starta stadens första bordell. Det är entreprenöriellt så det känns i hela kroppen. Eller tvätteri, eftersom vi har en liten insjö där vi kan slå ut blekmedel och smutsvatten. Kasino på lunchen har jag alltid saknat, särskilt i de mera nerdekade stadsdelarna. Det kan bygga på kuponger som a-lagarna kan kvittera ut på soc. Och när bilköerna står som stillast kan skolbarna springa mitt i gatan med fönsterskrapa och sedan leka börsen med förtjänsten på mattetimmen. Så blir nästa generation allt entreprenöriellare.
Nu kan vår lilla stad invända att det inte alls var tänkt så. Att jag läser på ett snedvridet och grinigt sätt. Den goda företagaren följer förstås alla regler beträffande miljö, hälsa, barnarbete osv.
Nja, då återstår en punkt i vårt envägs samarbete, det som går ut på att kommunen fjäskar aschlet av sig för att företagaren inte ska gå till grannen och komma undan några kronor i skatt. I den sista punkten står: kommunen ska undanröja alla byråkratiska hinder för företagande.
Häpp - vi går en rolig höst till mötes!
Det är ganska fantastiskt. Imorgon kan jag starta stadens första bordell. Det är entreprenöriellt så det känns i hela kroppen. Eller tvätteri, eftersom vi har en liten insjö där vi kan slå ut blekmedel och smutsvatten. Kasino på lunchen har jag alltid saknat, särskilt i de mera nerdekade stadsdelarna. Det kan bygga på kuponger som a-lagarna kan kvittera ut på soc. Och när bilköerna står som stillast kan skolbarna springa mitt i gatan med fönsterskrapa och sedan leka börsen med förtjänsten på mattetimmen. Så blir nästa generation allt entreprenöriellare.
Nu kan vår lilla stad invända att det inte alls var tänkt så. Att jag läser på ett snedvridet och grinigt sätt. Den goda företagaren följer förstås alla regler beträffande miljö, hälsa, barnarbete osv.
Nja, då återstår en punkt i vårt envägs samarbete, det som går ut på att kommunen fjäskar aschlet av sig för att företagaren inte ska gå till grannen och komma undan några kronor i skatt. I den sista punkten står: kommunen ska undanröja alla byråkratiska hinder för företagande.
Häpp - vi går en rolig höst till mötes!
onsdag, maj 21, 2008
Media och mänskligheten
Under början av 00-talet växte de antirasistiska rörelserna snabbt. Det ohyggliga 90-talet hade skrämt människor och det var dags att kämpa för människovärdet igen. Vänstern och de gröna var initiativtagare – högern var inte särskilt synliga.
Bara några år senare är det svårare att vinna opinion. Antirasismen har utmålats som ett inte bara vänster- utan extremvänsterprojekt*. Ingen utom möjligen boulevardpressen vinner på beskrivningar av nazimarsch och motdemonstration som ”gängbråk”.
När prydliga nazister marscherar i takt är det en del av deras strategi. Det är gott i sig, men när media berömmer deras ordnade led har de lyckats. Då framstår ett öppet avståndstagande vid sidan av som störande. Utanför marschen överges sedan den militanta disciplinen. Det är då nazisten provocerar eller slår ner homosexuella eller utlandsfödda.
AFA, som inte heller är någon demokratisk organisation, slåss med nazister och polis under aktionen/upploppet på gatan. Det är illa i sig. Men de går inte ut en en vardagkväll för att knacka hetero och blondiner.
Polisen ska hålla lugnet på gatorna. Det är ett viktigt och svårt uppdrag, och inte deras enda. Men det får inte leda till att uppdraget att förebygga eller stoppa hets mot folkgrupp glöms bort. Även media har släppt grundvärdet: detta handlar om mänskliga rättigheter. Inte om höger och vänster.
Men med insnörd huvudfåra-logik ser media bara unga våldsamma extremister som förstör vardagen för alla oss normo som bara vill ha det lite normalt.
Kom ihåg: Kristallnatten var inget tonårsproblem.
Och vem är terroristen? Samtidigt som pressen skrev som mest om de somalier som skickat pengar till Afrika, avslöjades ett av högerextremister hopstulet vapenförråd.
* Paradoxalt nog finns det också de som ser antirasism som trist, PK myndighetspropaganda. Jämför med förbittrade utifrånskildringar av feminismen som samtidigt statsreligion och könskrigshets.
Bara några år senare är det svårare att vinna opinion. Antirasismen har utmålats som ett inte bara vänster- utan extremvänsterprojekt*. Ingen utom möjligen boulevardpressen vinner på beskrivningar av nazimarsch och motdemonstration som ”gängbråk”.
När prydliga nazister marscherar i takt är det en del av deras strategi. Det är gott i sig, men när media berömmer deras ordnade led har de lyckats. Då framstår ett öppet avståndstagande vid sidan av som störande. Utanför marschen överges sedan den militanta disciplinen. Det är då nazisten provocerar eller slår ner homosexuella eller utlandsfödda.
AFA, som inte heller är någon demokratisk organisation, slåss med nazister och polis under aktionen/upploppet på gatan. Det är illa i sig. Men de går inte ut en en vardagkväll för att knacka hetero och blondiner.
Polisen ska hålla lugnet på gatorna. Det är ett viktigt och svårt uppdrag, och inte deras enda. Men det får inte leda till att uppdraget att förebygga eller stoppa hets mot folkgrupp glöms bort. Även media har släppt grundvärdet: detta handlar om mänskliga rättigheter. Inte om höger och vänster.
Men med insnörd huvudfåra-logik ser media bara unga våldsamma extremister som förstör vardagen för alla oss normo som bara vill ha det lite normalt.
Kom ihåg: Kristallnatten var inget tonårsproblem.
Och vem är terroristen? Samtidigt som pressen skrev som mest om de somalier som skickat pengar till Afrika, avslöjades ett av högerextremister hopstulet vapenförråd.
* Paradoxalt nog finns det också de som ser antirasism som trist, PK myndighetspropaganda. Jämför med förbittrade utifrånskildringar av feminismen som samtidigt statsreligion och könskrigshets.
tisdag, maj 20, 2008
Mer än ett trauma
Fyrtio år efter -68, borgarklassens trauma, kan det vara på sin plats att påpeka ett annat snart fyrtioårigt tidens tecken som oförtjänt kommit i skymundan.
Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.
Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.
Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.
Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.
Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.
Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.
Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.
Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.
måndag, maj 19, 2008
Ursäkta, en kommunist
Det var de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt.
Socialdemokraterna röstade nej.
Kommunisterna var redan fängslade.
Det var det svenska kungahuset som trodde och hoppades på tysk seger i andra världskriget.
Det var samlingsregeringen som släppte igenom de tyska transit-tågen.
Kommunisterna satt redan internerade.
Vi har bett om ursäkt.
Vi har inte fått någon.
Socialdemokraterna röstade nej.
Kommunisterna var redan fängslade.
Det var det svenska kungahuset som trodde och hoppades på tysk seger i andra världskriget.
Det var samlingsregeringen som släppte igenom de tyska transit-tågen.
Kommunisterna satt redan internerade.
Vi har bett om ursäkt.
Vi har inte fått någon.
söndag, maj 18, 2008
Hus i stan
Det sägs att Stockholm, förutom Östbergs stadshus, Asplunds bibliotek och Celsings kulturhus, saknar intressant och vacker arkitektur. Utan att vilja ge efter fallokraternas åtrå till monument kan jag ändå till stor del instämma.
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus. 
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus. 
Ta en tripp till Vällingby så länge det fortfarande är fräscht. Till skillnad från 50-talsbyggena tror jag inte modehuset håller för slitage.
Slå /ut/ barn
Vad Skolverket hade att säga om nytt betygssystem var... att de vill ha två steg för underkänt. När sakkunniga inte är intresserade av annan sakkunskap än den hur man bäst låtsas kunna definiera grader av utslagenhet hos en tolvåring är allt hopp ute.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.
lördag, maj 17, 2008
Kulturarv och pogromer
Den västerländska civilisationen, vår på kristen grund vilande tradition av humanism och tolerans, är det sammanhållande kittet inom den europeiska unionen. Nyligen manifesterades denna anda genom Napoli-pogromerna.
De mogna urbaniserade italienarna vet förstås det som varje europé känt till sedan sekler: att främmande grupper såsom romer, judar och andra nationella minoriteter inte nöjer sig med sin egen avkomma utan även stjäl barn. Det enda riktigt radikala sättet att hämnas på förmodade tonåriga kidnapperskor är förstås att befria stan från packet. Så gjorde de handlingskraftiga napolitanarna.
Tältstaden brann och flyktingarna gav sig iväg med tillhörigheterna i kärror, erinrande om vårt stolta europeiska förflutna, de stora folkomflyttningarna i Polen och på Balkan. Under tiden hindrade befolkningen brandbilarna att komma fram och berättade för pressen om sin variant på etnisk rensning. Det senare tyder på att upploppet hade stöd av camorran, en av våra mer traditionella europeiska klaner som karaktäriseras av utpräglad hederskänsla, och där den järnhårda interna lojaliteten går före lagstiftningen.
Om detta må vi berätta. Leve det europeiska kulturarvet!
De mogna urbaniserade italienarna vet förstås det som varje europé känt till sedan sekler: att främmande grupper såsom romer, judar och andra nationella minoriteter inte nöjer sig med sin egen avkomma utan även stjäl barn. Det enda riktigt radikala sättet att hämnas på förmodade tonåriga kidnapperskor är förstås att befria stan från packet. Så gjorde de handlingskraftiga napolitanarna.
Tältstaden brann och flyktingarna gav sig iväg med tillhörigheterna i kärror, erinrande om vårt stolta europeiska förflutna, de stora folkomflyttningarna i Polen och på Balkan. Under tiden hindrade befolkningen brandbilarna att komma fram och berättade för pressen om sin variant på etnisk rensning. Det senare tyder på att upploppet hade stöd av camorran, en av våra mer traditionella europeiska klaner som karaktäriseras av utpräglad hederskänsla, och där den järnhårda interna lojaliteten går före lagstiftningen.
Om detta må vi berätta. Leve det europeiska kulturarvet!
fredag, maj 16, 2008
Fri väg för ordet!
Fritt tänkande usa:ner göder bloggosfären genom hemmålade skyltar längs motorvägarna. Huvudbudskapet är protester mot kriget mot Irak. Lögner! är en vanlig skylt - mer utbroderad i skyltstriden här intill. (Stöd våra trupper! - Åtala de mordiska skitstövlar som skickade dem i döden för en packe lögner.)
Här skyltmålare som fattat vad demokrati-motivet var värt...
(Stolt att dö för ditt ynkliga bensinpris.
655000 döda irakier och jag betalar fortfarande 2.69 för oblyat.)
...eller vilka andra motiv som tillgripits.
(Bush skulle inte kunna finna bin Laden ens om han ville.)
För fler skyltar och instruktionsbok se http://www.freewayblogger.com/
onsdag, maj 14, 2008
Folket ska ej tillfrågas!
Det blev inget fråga folket. Vänsterpartiets och Miljöpartiets krav på folkomröstning avslogs i riksdagen. EU-grundlagen ska trummas igenom och vi kommer aldrig mer att få rösta om någonting innan etablissemanget har förlåtit oss för EMU.
Om det vore Europas förenta stater. Om alla vi folk valde president, utrikesminister, skolsystem osv. Då skulle det vara väldigt besvärligt. Ett sådant system skulle näppeligen vinna en folkomröstning. Men några anklagelser för bristande demokrati kunde vi inte komma upp med.
Nu är det istället så att vi folk ska lotsas in i ett överstatligt system utan att egentligen märka det. Vi ska fortsätta att leva i tron att det är folkvalda premiärministrar som bestämmer åt oss. Trots att makten förflyttats ”från Stockholm till Bryssel” som det brukar heta, en rätt likgiltig invändning. Makten ska flyttas från folkets valda riksdag till diverse administrativt utsedda församlingar.
På den franska landsbygden (inte precis ”bland franska bönder” men likväl bland franska bilmekaniker) framgick det strax före Maastricht-omröstningen att de gav väl fan i om makten satt i Paris eller Bryssel. Det var den lokale blodsugaren till bankir som de ville visa röven på.
I denna allmänmänskliga inskränkthet finns ett starkt drag av något liknande tröst.
Om det vore Europas förenta stater. Om alla vi folk valde president, utrikesminister, skolsystem osv. Då skulle det vara väldigt besvärligt. Ett sådant system skulle näppeligen vinna en folkomröstning. Men några anklagelser för bristande demokrati kunde vi inte komma upp med.
Nu är det istället så att vi folk ska lotsas in i ett överstatligt system utan att egentligen märka det. Vi ska fortsätta att leva i tron att det är folkvalda premiärministrar som bestämmer åt oss. Trots att makten förflyttats ”från Stockholm till Bryssel” som det brukar heta, en rätt likgiltig invändning. Makten ska flyttas från folkets valda riksdag till diverse administrativt utsedda församlingar.
På den franska landsbygden (inte precis ”bland franska bönder” men likväl bland franska bilmekaniker) framgick det strax före Maastricht-omröstningen att de gav väl fan i om makten satt i Paris eller Bryssel. Det var den lokale blodsugaren till bankir som de ville visa röven på.
I denna allmänmänskliga inskränkthet finns ett starkt drag av något liknande tröst.
tisdag, maj 13, 2008
Fokus vs SvD, och andra jämförelser
Vällustig våg gör SvD för Solna, kommunen som inte bara är bra på att hantera företagare, utan också så envis att man ifjol inte kunde nöja sig med en andraplats på Näringslivets rankningslista utan måste upp i topp igen*.
Bland Solnas många pluspunkter nämns dess goda läge och spännande kulturhistoria... gick du på den? Nej, det som särskilt påpekas är att hälften av all kommunal verksamhet inte är det – det vill säga, den är såld. Således kan rankningen ses som ett nöjd-kund-index.
SvD jämför med grannkommunen Sundbyberg, den ena av länets två (2 av 26) röda kommuner, en liten stad som alltid varit massivt dominerad av sitt näringsliv. Solna har förnyat sig, skriver tidningen, men nytänkande i Sundbyberg vore att slänga ut företagarna. Detta vore oklokt. De är bland annat en del av vår kulturhistoria, se bara trädgården i Marabouparken!
En viktigare och mer uttrycksfull kommunjämförelse gör Fokus, som utropar Gnosjö och Botkyrka till ”bäst på integration” fastän kommunerna arbetar efter olika förutsättningar och idéer (något jag återkommer till). Botkyrka är för övrigt den andra av länets två röda kommuner.
Variation, mångsidighet, komplexa reaktioner, analys och vilja att urskilja samband ger roligare tidningsläsning än monoman upphöjelse av den egna åsikten.
Eller till och med ett roligare liv; prova någon gång!
* Allt utom att vara etta var skämmigt, tyckte ks-ordföranden. Ska det tolkas som vanliga storvulna karlatag, eller som högerns människosyn?
Bland Solnas många pluspunkter nämns dess goda läge och spännande kulturhistoria... gick du på den? Nej, det som särskilt påpekas är att hälften av all kommunal verksamhet inte är det – det vill säga, den är såld. Således kan rankningen ses som ett nöjd-kund-index.
SvD jämför med grannkommunen Sundbyberg, den ena av länets två (2 av 26) röda kommuner, en liten stad som alltid varit massivt dominerad av sitt näringsliv. Solna har förnyat sig, skriver tidningen, men nytänkande i Sundbyberg vore att slänga ut företagarna. Detta vore oklokt. De är bland annat en del av vår kulturhistoria, se bara trädgården i Marabouparken!
En viktigare och mer uttrycksfull kommunjämförelse gör Fokus, som utropar Gnosjö och Botkyrka till ”bäst på integration” fastän kommunerna arbetar efter olika förutsättningar och idéer (något jag återkommer till). Botkyrka är för övrigt den andra av länets två röda kommuner.
Variation, mångsidighet, komplexa reaktioner, analys och vilja att urskilja samband ger roligare tidningsläsning än monoman upphöjelse av den egna åsikten.
Eller till och med ett roligare liv; prova någon gång!
* Allt utom att vara etta var skämmigt, tyckte ks-ordföranden. Ska det tolkas som vanliga storvulna karlatag, eller som högerns människosyn?
måndag, maj 12, 2008
Tolerabel undersökning
Två av fem svenskar tycker att det finns för många utlänningar i Sverige. Trots det ökar toleransen mot människor som uppfattas som främmande. "På sikt blir stödet för främlingsfientliga partier obetydligt", tror professor Marie Demker.
Hoppas hon har rätt.
Jag vänder mig emot det flitiga begagnandet av uttrycket ”tolerans” som i sig befäster att det finns en normalgrupp och en avvikargrupp att tolerera. Bortsett från det är undersökningen som du kan läsa mer om här tämligen positiv.
Hoppas hon har rätt.
Jag vänder mig emot det flitiga begagnandet av uttrycket ”tolerans” som i sig befäster att det finns en normalgrupp och en avvikargrupp att tolerera. Bortsett från det är undersökningen som du kan läsa mer om här tämligen positiv.
söndag, maj 11, 2008
Israel, märklig bemärkelsedag
”I 60 år har staten överlevt trots att den omges av fiender” skriver SvD:s pappersupplaga på Israels bemärkelsedag. Ja ta mig tusan! I 60 år har den lilla staten överlevt, omgiven av obegripligt aggressiva grannstater men uppbackad av världens starkaste militärnation.
När jag var i Israel sa en av värdarna att ”det var lätt att bygga upp kommunen, det var bara att flytta in, det fanns så många tomma hus”. Ja ta mig tusan, husen bara stod och väntade!
En av föreläsarna sa att ”det viktigaste i skolan är att fostra alla barn in i den israeliska identiteten”. Ta mig tusan igen. Totalt och totalitärt.
Tusen gånger ta mig tusan i detta fruktansvärt fascinerande land, där livet står på sin spets och vapenbruk och hyacintkullar förefaller lika artificiellt självklara.
Men den stackars utsatta lilla statens märkliga överlevnad är ingenting jag vill få upprepat såsom en självklarhet. Läs Cordelia Edvardson istället, om du vill se de mänskliga komplikationerna.
När jag var i Israel sa en av värdarna att ”det var lätt att bygga upp kommunen, det var bara att flytta in, det fanns så många tomma hus”. Ja ta mig tusan, husen bara stod och väntade!
En av föreläsarna sa att ”det viktigaste i skolan är att fostra alla barn in i den israeliska identiteten”. Ta mig tusan igen. Totalt och totalitärt.
Tusen gånger ta mig tusan i detta fruktansvärt fascinerande land, där livet står på sin spets och vapenbruk och hyacintkullar förefaller lika artificiellt självklara.
Men den stackars utsatta lilla statens märkliga överlevnad är ingenting jag vill få upprepat såsom en självklarhet. Läs Cordelia Edvardson istället, om du vill se de mänskliga komplikationerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)