Mer än ett trauma

Fyrtio år efter -68, borgarklassens trauma, kan det vara på sin plats att påpeka ett annat snart fyrtioårigt tidens tecken som oförtjänt kommit i skymundan.

Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.

Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.

Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.

Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.