Inte som de tänkt

Nationaldagen gjordes till helgdag av socialdemokrater och borgare. Utredningen var ett nationellt dravel om identitet och stolthet, kryddad med fantasifulla meningar om att det "varit fult" att hissa flaggan.
Innan dess firades nationaldagen på skolor och i idrottsföreningar. Med flagghissning som inte var fulare då än på midsommarafton, pingst, familjehögtider och så vidare. Men festandet skulle prompt glorifieras. Frågan är om det blev som de tänkt sig...

Jag hörde några unga studerande prata om hur allt var bättre förr:
- Det var så roligt på skolan den dagen, vi fick en massa priser och sluta till lunch, sa en.
- Vi samlade in pengar som skulle skickas till Röda Korset på nationaldagen, sa en annan.
- Nu blir det ju inget festligt. Det är ju bara som en tråkig söndag.
- Dom enda som firar är väl dom som tycker det är überstort att vara svensk...
- Jag fattar inte varför vi inte kunde fira som vanligt. Nu har det blivit typ creepy!

Intressanta iakttagelser, minsann.
Gör varje dag till en dag för internationell solidaritet!
Ge oss många fler lediga dagar!

Brukets dag

Brukets dag utspelades i regn och kyla. Frivlliga krafter hade arrangerat ett fint jippo som nästan frös bort. Tack och lov för visningen i valsverket, där det åtminstone var varmt.

Här kommer flytande stål, götet, rinnande i banan för att valsas till tråd eller band.

 

 

Götet har fastnat och måste sågas av

Genom hydraulikpressar krymps götet bit för bit till tråd på ned till 2mm 

Nästan färdigt band som ska avoxideras i svavelsyra, soda och kalk

Den gamla hyttan är K-märkt. Bakom denna kuliss fanns martinugnen 

Den enda apparat jag i någon mån förstod mig på var datorn.

Nedskärning i god mening

Politik och poesi är lite seg för närvarande. Med löneslaveri, frivillig antirasism och skönlitterära anteckningar kommer bloggen i skymundan. Nu börjar jag till och med citera mig själv på fejsboken:

"Detta är min antirastistiska status, vilken är din?: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Och alla betyder alla. Inte dem vi gillar, inte dem vi har råd med, inte de lyckade eller de som liknar oss. Utan alla. Människor. Födda fria och lika i värde och rättigheter."

Låna ut din antirasism, det är många som behöver den.
Jag har lånat ut min.
Bloggen drabbas av nedskärningar. Men den kommer tillbaka när den behövs.

"Kampe diem" sa Jan Malmsjö, 80, i en teveintervju. Det var bra.
Låna ut dina goda citat, det är många som behöver dem.
Politik och poesi återkommer. Men inte lika ofta som förr.

Jag borde förstås ha skrivit något om förorter! När jag listade inlägget såg jag att förorter var en tung etikett att länka till. Nåja, Politik och poesi har skrivit så mycket om förorter tidigare att det räcker för närvarande. Den som är intresserad får bläddra bakåt. Till exempel inlägg tio i en serie av tolv.
Jag jobbar i den. Det räcker just nu. Förorten går ändå aldrig ur oss.

Att göra de fattiga fattigare

Mycket intressant läsning! Tryggheten sjunker, a-kassan urholkas, folk får inte vara sjuka. Detta har vänstern påtalat ända sedan Alliansen kom i regeringsställning, men borgerliga skribenter har ställt upp för sin regering och lallat om att alla får arbete, de fattigaste får det bättre och nu ska vi lära oss hålla käften och jobba. Så hur tänker de bortförklara denhär utredningen?

Nästa fråga: Hur ska borgarna förklara att detta var den politik de verkligen ville ha? De har inte misslyckats lite grann eller missförståtts, nej de har med fart och kläm, liv och lust, lyckats med att splittra arbetarklassen och slakta den generella, solidariska välfärden. Tänker de stå för det nu?

Nja. Reinfeldts uppfattning är att den försämringarna i socialförsäkringssystemen inte gör så mycket: ”Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå dem som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.”

Han låtsas inte om sambandet: De som har råd köper en tilläggsförsäkring eftersom de generella systemen urholkats. Det tycker han är en bra utveckling, för det ger goda affärer till försäkringsbolagen. De som inte har råd, lever ett än mer otryggt liv än tidigare. Det tycker han också är bra, för då tar de vilka tillfälliga arbeten som helst för vilken sketen lön som helst och vågar inte protestera.

Väljarna som röstade på det ”nya” arbetarpartiet trodde att det innebar jobbmöjligheter för dem själva och en näsknäpp åt alla snyltare och fuskare som borgarna pekade på. Kan de äntligen inse att Alliansen nu uppnått vad de hela tiden ville: Sämre trygghet och inte särskilt många fler jobb.

Sverige, nu ett vanligt skitland i EU. 

Varje år ett glädjeämne

De kommer varje år igen. Hur dyster världsbilden än är har vi återkommande glädjeämnen.

Det blev ingen sånhär trandans i år. Fåglarna svek Dalälven. Men ett hoande par hålls alltid på andra sidan sjön.

Hackspetten är en liten rackare som kommer och far. Ibland nästan utrotningshotad, tillsammans med sina släktingar gröngöling och spillkråka. Sedan plötsligt sätter den igång och trummar igen. Spillkråkan är vi glada att vara av med eftersom hon var i färd med att äta upp vårt hus. Men göling och hackspett är alltid lika välkomna.

Kärast av dem alla är tornseglarna, luftakrobaterna. Den första flyttade in under takpannorna idag. De sista försvinner efter en flyguppvisning i mitten av augusti.

Tornseglare är rasande snabba och går knappast att fotografera. Dessa tog jag på Naturhistoriska museet. 

Nyanser är svåra

Såg Uppdrag granskning igår; avslöjandet av ett flertal imamers kvinnoförtryckande inställning. Dubbelmoralen: att de säger en sak när de vet att en journalist eller myndighet hör på och en annan sak när någon söker hjälp, är inte bara osmaklig utan direkt illistig eftersom det endast är med rätt argument som de får solidariskt finansierat föreningsbidrag.

 Visst har man undrat - till exempel på den tiden när jag fördelade pengar ur Storstadssatsningen. Vi hade givetvis vissa kriterier att gå efter, och den förening (oavsett typ) var inte bildad som inte kvickt såg till att skriva in dem i ansökan. Verksamhetsledare i offentlig förvaltning var inte alls lika snabba. De utgick ifrån att de skulle få pengar ändå.

När man söker projektmedel från EU gör man likadant, svarvar till ansökan så den passar kriterierna. Spontan råärlighet och kul idéer är inte lönsamt, när det är pengar inblandade.

Men fiffiga ansökningar drabbar ingen enskild. Det gör det däremot när en person som är utsedd att ge råd till individer ger inhumana eller olagliga råd. Därför var det bra att Stockholms-moskén direkt uttalade att det såg ut som tjänstefel. Rådgivaren stängdes av, fallet skulle utredas. Vanlig arbetsrättslig etik.
Det var då, i slutet av ett för övrigt utmärkt teveprogram, som Josefsson själv stövlade in och ställde till förhör. Han krävde att få tala med den avstängde rådgivaren för att reda ut det som inträffat. Han accepterade inte att det var en arbetsplats där en utredning pågick.

Som skolledare har jag flera gånger tagit emot anklagelser mot personal. Efter den första chocken säger man Vad bra att du kom, detta måste vi ta itu med. Polisanmälan görs av föräldern, själv alertar man personalavdelningen och facket. Den anställde stängs av, om det är fråga om våld, sex eller grova verbala kränkningar, och utredning inleds.

Om det under denna plågsamma process skulle komma en buffel med mikrofon och kräva att få göra utredningen i teve skulle jag bli förbannad. Men framför allt förvånad.

Det händer bara inte mig som rektor.

En imam däremot är misstänkt på förhand och hamnar omedelbart på defensiven.

Nyanser är ofta svåra. Särskilt svåra i en rasistisk kontext, eller helt enkelt i en situation där makten är ojämlikt fördelad och snabba svar ska levereras. Går det idag an att säga:
- Det var ett jättebra program och jag är glad att det gjordes även om jag inte gillade alla inslag i det.
Går det att säga utan att beskyllas för någonting långsökt?

Men vad som låter sig sägas är mindre viktigt än vad som måste göras. Hur bistår vi bäst kvinnor som förtrycks i religionens namn? Hur krossar vi patriarkatet? Hur ger vi skydd under tiden – den långa tid det tar för att åstadkomma förändring inom en gammal ideologi?

Det finns flera artiklar på svt-debatt, men för omväxlings skull länkas en kristen

Tribunal 12

Idag arrangerades Tribunal 12 på Kulturhuset i Stockholm. Här ställdes Europa till svars för systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna och en inhuman behandling av asylsökande, flyktingar och migranter. EU:s gränskontroller hanteras över våra huvuden, hur mycket vi än pratar invandring och integration i respektive land. Och det är vid de yttre gränserna människor dör.

För EU är migration inte en social eller humanitär fråga, den är en säkerhetsfråga. Den fria rörligheten är endast avsedd för företagare, deras pengar, och den arbetskraft de behöver för tillfället. Därmed inte sagt att det inte är praktiskt för företagarna att kunna utnyttja papperslösa arbetare som sedan kan slängas ut igen.  

Tribunal 12 var en konstnärligt gestaltad rättegång inspirerad av Russelltribunalen 1967 (som ledde till att USA fälldes för krigsbrott i Vietnam). På den tiden var politiker som Tage Erlander rädda för Tribunalen; den kunde skada Sveriges anseende.

Det innebär att de åtminstone togs på allvar. Det enda jag sett i media av Tribunal 12 är en debattartikel på svt, där rasisterna häckar i kommentarsfältet. Plus en debattartikel i av Miljöpartiet i SvD, där kommentarsfältet stängts på grund av för många olämpliga kommentarer.

Så är klimatet i dagens Sverige när man försöker väcka opinion i migrationsfrågan och ställa EU till svars.

Två dagar senare: Ingen mediarapportering alls. Den som vill veta något kan läsa Flyktingbloggen

EU:s stora dag

Imorse spelades An die Freude i radion. Sedan kunde inte programledaren avhålla sig ifrån påpekandet att det idag är EU:s stora dag och att han spelat EU:s högtidssång.

Det påminner mig om en text ur Tåget ska strax gå. Ursprunget till texten är från 1990, på den tiden indoktrineringen inför EU-folkomröstningen just börjat.

"Folkets hus är fullbokat för informationsmöte. Partipolitiskt neutral information till offentliganställda. Oformligt offentlig, infamt neutral är denna information – gula stjärnor – hur vågar de använda gula stjärnor!
Att Förenta Staterna har gjort det sedan länge, ska det räcka som demokratigaranti? Om inte, så väcker de gamle Beethoven från de döda döva, vem kan motstå hans jubelkör, änglarnas musik – musik som hette Till glädjen.

Vem kan känna glädje över offentlig partipolitiskt neutral information när det är fakta vi vill ha på bordet?
Varför är lögnen nödvändig?
”En europeisk identitet”, om så måste vara. Men hit med innehållsdeklarationen först, fakta tack, siffror i svart på väggen.
Varenda siffra över vartenda lik - där kan den västerländska civilisationen påbörja sin informationskampanj. Låt oss höra sedan om änglarna spelar ödessymfoni eller ej.

'För ungdomarna idag är det naturligt att umgås över en cappuccino på torget' – ska detta föreställa information? De fanns igår och kommer att finnas imorgon, så länge ingen hindrar en ungdom från att slänga några groschen eller sou på en kopp fika. Det är inte de futtiga slantarna unionen är intresserad av, inte den idealistiska gemenskapen.

Detta gäller Guldkusten.
Guldmyntfoten.
Det svarta guldet, version ett och två.
Guldtänderna."

Minns de själva vad de sa?

Idag är det årsdagen för segern över Hitlers Tyskland. Jublande människor kastar hattarna i luften! Alla har ju avskytt och fruktat nazisternas terror välde... Nej. Inte alla.

År 1940 skrev Dagens Nyheters chefredaktör: ”Hur illa man än tycker om nazismen måste man önska att Tyskland vinner i detta krig för att skydda oss mot bolsjevismen.” *

Tycka illa om, det var DN:s officiella ståndpunkt om Tysklands diktator som instiftat raslagar, inrättat koncentrationsläger med tortyr för oliktänkande, startat ett anfallskrig och planerade för en stat utan vad han kallade undermänniskor. Det var den regimen tidningen tänkte sig att vi kunde få skydd av - kanske för att i framtiden när Tredje riket lagt under sig Europa få åka på besök till det av slavar och fångar uppförda Germania?

DN visste inte bättre... Kan hända.
Mina kommunistiska släktingar visste inte heller bättre än att de trodde det var lättare att leva i Stalins Sovjetunion. Men vänstern har lärt av historien.

När ska högern be om ursäkt?


* Har ingen källa på detta utom en kamrat på fejsbok

Kunskapshatande borgare ströp tidskrift

De lyckades tillslut, borgarna. Tidskriften Invandrare och minoriteter läggs nu ned på grund av uteblivet stöd från Kulturrådet. Borgarnas uppfattning är att kultur helst ska vara självförsörjande, men de avstår från att lägga ned Kulturrådet - antingen för att de har någon skam i kroppen eller för att de känner några unga musiker?. De omdefinierar istället. Kultur ska vara något underhållande och idealistiskt och kanske lite konstnärligt. Den ska inte vara en röst i samhället, inte kritisk, inte vaken för samtida strömningar, inte utforskande. Fan vet om den ens ska vara nutida.

Inom de ramarna passar inte Invandrare och minoriteter med sina forskningsreferat, aktuella artiklar och bokrecensioner. Tidskriften för migrations- och integrationsrelaterade frågeställningar. Tidskriften som i 40 år försett oss som arbetar inom området med fakta och argument.

I dagens Sverige där rasisterna gör sig breda och den totala förvillelsen sprider sig i medias kommentarsfält, i dagens Sverige där en alltmer utpratad skolmajor rapar "kunskap" och tror att det är vad skolfröken skrev på krittavlan på 60-talet eller där kulturministern nervöst fnittrar åt könsstympning och matar offret med tårta - i detta Sverige tycker borgarna att det är klokt och rimligt att tysta kunskapens och forskningens röst.
De lämnar över åt fördomarna, åt förvillelsen, åt mörkret i hjärtat.

Ser man på: En borgare, men en riktig liberal är med här! Kul, Bengt Westerberg! Och lika kul att vetenskaparen Åke Daun också är med i leken.
Fotot är från i&m:s sista nummer och är lånat från deras hemsida där mer information finns.

1 Maj - Borlänge

 Medvind  blåser upp på torget i Forssa centrum
medan vänsterpartisterna samlas

 Här går vi omkring 70 stycken - Stoppa högerpolitiken,
för rättvisa och arbete!

 Borlänges Leif Lindström håller ett tal om hur vår syn på människor förändrats de senaste decennierna. När blev det acceptabelt att se ner på och förakta folk? "Utförsäkra Reinfeldt!"

 Daniel Riazat talar för socialism, mot rasism. Gärningsmannen på Utöya var ensam, men han är inte ensam om sina tankar. Vi påminns om dådet vid varje hot, varje attack på jämlikheten. Det får aldrig hända igen.

Samlingen var vid Forssa gammelgård. Den miljö som många av oss förknippar med Sverige, vår jordbrukarhistoria. Den miljö som vi älskar och gärna delar med oss av!

”Varje skattekrona ska gå till välfärden, ingen skattekrona ska gå till de privata profitörerna” var Jonas Sjöstedts löfte till de över tiotusen 1 Maj-firarna i Stockholm.

Inte ens poesin kommer undan politiken

Litteraturen är alltid politisk! Läsning kan förändra en människas liv!
Arbetarförfattarna slutade inte med Ivar-Lo. Arbetarförfattarna bär ut post och skriver, vårdar gamla och skriver, brer mackor och skriver.
Arbetarförfattarna avfärdas av förlagen.
Även vi som inte skriver renodlad arbetarlitteratur avfärdas. Det är inte i första hand en kvalitetsfråga. Förlagen avfärdar åtskilligt som inte har att göra med kända personers korta minnen eller stockholmares bekymmer med sexpusslet.

I det läget ger det uppmuntran att läsa Jane Moréns artikel om arbetarlitteratur.
Eller ta reda på fyra lyriksamlingar på Helena Duroj, författarsida. Visst är det poesi - men hur jag än jobbar med den inrymmer den nästan alltid någonting av politik. Sådan människa, sådan litteratur. Eller - "Ingen kommer undan politiken" som Marie Bergman en gång sjöng.

Sopsortera mera - med snigelpost!

Är du också är en genomsnittligt miljövänlig människa som sopsorterar så gott du kan -
är du också en hypersensitiv konstnärspersonlighet som får allergiska reaktioner av all dödad regnskog du får i brevlådan som reklam för obskyra företag -
är du också en praktisk kamrat som hatar att riva upp all reklamen för att se vilka satans saker som ska sorteras var -
är du också något av en moralist som anser att var och en får ta ansvar för sin skit -
då har Politik och poesi lösningen för dig!

Detta gäller endast om kapitalisterna består dig med svarskuvert. Men då!
Dela upp reklamskiten i plast, papper, klisterkuvert (eventuella plåtbitar), samma trista pyssel som vanligt. Men sen!
Riv sönder reklamskiten i små bitar och stoppa i svarskuvertet.
Posta.

Nej, du har inte sparat tid. Nej, du har inte sparat regnskog. Du har bara sparat in en kvarts irritation och vunnit en kvarts tillfredsställelse av att den som har ansvaret måste ta hand om sitt eget skräp.
Kanske har du också förmedlat att du inte är intresserad av krämarnas loskor.
Men det är svårare, förstås.

Antirasism idag? Läs Malmövänstern

Rädda Sverige!

 Upprop till nationen! Eller kanske till nationalisterna. Till alla som tycker att vårt land är hotat och att vi bör göra något åt saken. Bilden ovan är från en betad hage. Snart släpps fåren ut för att fortsätta sköta om marken ned mot sjön. Bilden nedan är från en obetad hage. Eller helt enkelt en markbit som inte används till någonting särskilt.

Idag används mycket stora markområden inte till någonting särskilt. De växer igen. Utsikten försvinner, blommande örter förtvinar i skuggan.
Om vi ska ha någonting kvar av det Sverige vi minns ska vi inte trakassera våra medmänniskor, då ska vi hugga sly. Skaffa får eller kor. Hävda markerna med lie.

Öppna landet, öppna landskapen, rädda Sverige

Ta ansvar och tänk!

Att Sverigedemokraterna inte vill förknippas med massmord är förståeligt. Den lilla erkänslan ger jag till J. Åkesson: inte kommer han sättandes med en yxa i första taget. Men vad Sd och deras anhängare har så otroligt svårt att inse är att Breivik utövade sin inbillade soldatgärning inom ramen för en nationalistisk tankesfär dit även Sd hör. För att slippa diskutera den saken tillgriper de den vanliga taktiken att prata om annat:

”Men vänstern då, tänk på Stalin och Pol Pot och Korea och arbetsläger och tortyr, varför ska de inte anklagas för detta?”

Om Sd-arna är unga kan jag inte begära att de ska ha följt med i hur vänstern sedan 1917 och framåt har stått till svars för hela harangen ovanför. De kanske tror att de kommit på något nytt? Men vi har ställts till svars – och delvis med rätta. Gulag skapades inom ramen för en kommunistisk tankesfär, dit även Vänsterpartiet hör.

Därför måste vi granska oss själva. Det har vi gjort, och lärt av historien.

Men det är fler som ställs till svars. Muslimer från Partille till Medina anklagas ständigt för terrordåd utförda av politiska islamister. Kristna överraskas av att betraktas som skyldiga till allt ont från korstågen till preventivmedelsförbud och Knutbymorden. Och delvis med rätta. Var och en som intagit en ståndpunkt, som omfattar ett tänkande, måste också försöka förstå sin egen världsbild och vara beredd att rannsaka den, lära av historien.  

Men var finns de stora oberoende syndfria andar som kan kasta sten utan glashus? I denna pågående karusell av kritik och någon gång självkritik finns det ett kraftfullt samhällssystem som ständigt går fritt. Kapitalismen.

Det har dödats i religionens och kommunismens namn. Det dödas i nationalismens namn, ständigt i varje krig. Har det dödats i kapitalismens namn?
Har det inte?

Varje barnarbetare förr och nu är ett liv offrat för kapitalismen.

Varje död och lemlästad arbetare.

Varje giftig och utsugen landsbygd, tom på befolkning, död för jordbruk.
Från svält till övergödningssjukdomar är kapitalismen inblandad.

Första världskrigets slakt i skyttegravarna var ett kapitalistiskt omfördelningskrig. Fast ledarna lockade ut kanonmaten via nationalismen som hade bättre rykte då än nu. Idag, när USA-imperialisterna försvarar kapitalismen på andra sidan jordklotet, kallar de det för ”demokrati och marknad” istället.

Därför hör vi aldrig talas om dem. Inte om dem som dog för kapitalismen, inte om de som dödar i dess namn. När ska kapitalismen rannsaka sig, se sin historia?

Det är svårt för dem, de som har världsherravälde.
Men Sd kunde ju göra ett försök.

Läs även Röda Malmö

Mata dem inte med tårta!

Ju mer man läser om Makonde Lindes otäcka men effektiva konstverk, desto bättre förstår man att det inte är en fråga om rasism, utan om dess motsats.
Inte skulle jag velat vara i kulturministerns situation den dagen. Ska man delta i pågående happening, skära upp en svart kvinna, skratta och spela införstådd? Ska man vägra, säga att sådant gör man bara inte, riskera att förstöra verkan av verket?
Jag vet inte hur jag skulle ha gjort. Antagligen vägrat. Men effekten blev större på detta vis, det får ministern allt lov att bjuda på.
Men en sak borde hon ha låtit bli. Att tröstande mata tårtkvinnan med tårta - en bit av offrets egen kropp, strängt taget. Det är klumpigt och nedlåtande, det är klapp på huvudet, det är att skoja bort ett brännande problem.
Uttrycket "de kan ju äta bakelser" får en helt ny innebörd!
Vad alla stympade kvinnor i världen behöver är inte i första hand konst, och absolut inte tårta. De behöver gemensam rörelse.
Men i Makonde Lindes verk handlar det om konst, inte om rasism eller förnedring av kvinnor. Bra konst ska väcka svåra frågor.
En sekundär fråga är den gamla om vad alla andra tycker att konstnärer får göra. Fastän svaret är så enkelt som: vad som helst inom lagens ram. Det betyder inte att alla spektakulära upptåg är bra, och inte att konstnären ska vara amoralisk. Men gränsen går hos konstnären själv, dras av hens ansvar och moral. Gränsen ska inte ritas upp av institutioner, kritiker eller smakkonventioner.

Virtanen i Aftonbladet utvecklar och förbättrar temat!

Försök att lära

Det blir mycket Breivik nu, i rättegångens första dagar. Givetvis kommer intresset att dämpas framöver - men redan nu läser jag åtskilliga kommentarer om att man vill slippa höra mer, att det är dags att gå vidare, att en vettvilling inte är något att bry sig om... och så vidare.
Det finns också politiska invändningar om att Breivik erbjuds en plattform. Så trodde jag nog själv i början, men har helt ändrat uppfattning. Människor som delar Breiviks världsbild finns redan. Men ju fler som tar till sig vad den går ut på och vilka förfärliga konsekvenser den får, desto bättre.

Nej, vi kan inte be att få slippa Breivik. Det vore respektlöst mot de ungdomar som inte slapp undan på Utöya. Vi måste försöka förstå det sammanhang han talar i, vi måste försöka bedöma risken för att fler tar till sig idén om civilisationernas krig. Vi måste försöka lära. Det är det enda vi kan ha honom till.

Den norska rättsapparaten tuggar på, och vi bör följa med. Hur obehagligt det än är. Det är ingen vanlig massmördare, om sådana finns, utan en politisk sådan. Därför bör han också förstås politiskt.

Till rasisterna

Nu växer veset med vete

i mognande plogfåror, 

dem vi älskade så mycket.

Ännu är de värda kärlek.

Hårda lerjorden, fattigdomsfälla.

Järnet träet bar sig bättre,

brukades för näring, bäring.

Men ved och veke lyste klent

mot vattnens praktverk, veven, elen!

Kraft ger makt, belyser rent

Mycken sly växer nu 
där hässjorna låg längs med älven,

den vi älskade så mycket.

Ännu är den värd vår kärlek.

Brukspatroner, byggarglädje,

resligt folk på fest, rekordår.

Välfärdsvägen var vår egen.

Ljus durch Freude.

Sly är slutet.
Myndigt folk
och ingen skyldig.
Älven, elen –
vem ser felen?

Furor, fåror, träd och älv.

Ännu är vi kärlek värda

om vi sväljer eget ärvda!

Slyet kväver fältens träda

bruk och byar slutar yvas.

Kärlek är vi ännu värda

när vi ser det som vårt hem

Det vi gjorde, och ska bära.

Rasistiskt brus

När man stundom befinner sig mitt i det rasistiska bruset ser och hör man till slut inget annat.

När talmannen i riksdagen avslog Sverigedemokraternas begäran att debattera mottagandet av ensamkommande flyktingbarn - avslog, med hänvisning till den migrationsdebatt som pågick dagen innan - dyker det upp martyriska kommentarer om att ingen vågar debattera med dem. Men de som svarar blir beskyllda för att vara blåögda idioter eller lögnare och landsförrädare.

När Falu-politikern Daniel Riazat polisanmäler ett hot han fått via fejsbok kommer stödjande tillrop - till den som hotat! En vanlig uppfattning är att Riazat får skylla sig själv eftersom folk inte gillar hans (vänster)politik.

När Sannfinländarna föreslår att utländska medborgare ska märkas med armbindel uppfattar man det alltså inte som satir. Vilket det är, enligt Sannfinländarna. Utomfinska medborgare har redan fått annat färg på sina id-kort, så vad är det för satiriskt humoristiskt i att föreslå någonting i stil med gula stjärnor eller rosa trianglar?
En satir över det hårdnande samhällsklimatet och den tilltagande rasismen i Europa? Skulle inte tro det.

Däremot tror jag att en drös inskränkta internetanvändare är fultl kapabla att ursäkta idén.

Han reser sig igen

Påskdagen fick jag syn på Gardells fejan-status, något om att "det är idag Jesus sjunger Jag reser mig igen".
Det gjorde gott. När man varit inne och kommenterat ett otal rasistdebatter på nätet önskar man att påskens budskap togs på allvar, inte minst av dem som påstår sig värna folket.

Jesus var människornas vän. Allas. Att han reste sig igen var för människornas skull. Allas.
Jesus sa aldrig: De här är bra, de där är dåliga. De här ska få, de där ska inget ha.
Han åt vid syndarnas bord. Han gav mest till dem som behövde det mest.

För några år sedan drev jag en antirasistisk hemsida som hette Alla betyder alla. En enkel fras som för en del visade sig vara mycket svår att förstå.

Alla betyder alla. Alla betyder inte: de som är lika oss, såna jag gillar, folk med visst pigment, folk som är sjysta mot mig.
Alla betyder inte heller: så många jag har tid med, eller bara dem vi har råd med.
Alla betyder alla.
Det var inte en kristen hemsida, men det kunde ha varit det.

Påskens budskap är att vi reser oss igen, tack vare att vi är människor och har en själ som innehåller gnistan av det gudomliga. Påskens budskap är att vi är älskade – alla. Inte för det vi har presterat, utan för att vi är människor.  

Staterna i den europeiska unionen där romer diskrimineras och flyktingarna stängs ute borde verkligen reflektera över sina så kallade kristna värderingar.