Läste Gellerfelts recension av Lundells senaste. Som varm beundrare av Lundells språk men kritiker av hans kvinnosyn studsar jag vid Gellerfelts formulering: ”Jag vet inte om Lundell även denna gång kommer att ådra sig feministiskt missnöje; ett och annat kan väl tyda på det. Men ändå är ju hans fascination av kvinnor, eller Kvinnan, av det slaget att han sätter henne på piedestal. Det är onekligen männen som ställer till det.”
Lundell är oförmögen att förstå detta, men jag gör ett försök till med Gellerfelt:
Som individ och kvinna och feminist och totalt piedestalapatisk skulle jag föredra att ställa till det (eller för den delen att få mina böcker recenserade). Att vara subjekt och konstnär, inte som musa eller modell inkluderas i ett drabbat eller dyrkat plural.
Skulle det göra ont i den sensitiva maskulina själen att skriva: Det finns kritiker som anser att Lundell har fel.
I Måns Ivarssons fullt ut godkända Lundell-biografi citeras en annan manlig kritiker som till ett tänkt och obekant kvinnokollektiv lovar att det går mycket bra att läsa Lundell och fortsätta kalla sig feminist! Inte ett ögonblicks reflektion över att kvinnor väljer själva vad vi vill läsa, gilla, anta och förkasta. Och kalla oss.
Men jag förkastar inte Lundell. Jag tycker han borde tala tydligare, gestalta bättre, fiktionalisera mer och för övrigt underhålla den underbara språkvärld han skapat. Han är bra. Men han är inte feminist. Skulle så vara, någon avart av särart som föreställer sig att väsendet Kvinna lever på Livmoder och Ungdomlig Skönhet.
Lundell och grabbarna Grus begär Kvinnan som vardagslyx på nivå med Vin och Sång, eller upphöjer henne till tillvarons svar på mannens fråga. Men att se henne som oberoende varelse är de inkapabla till.
lördag, maj 24, 2008
fredag, maj 23, 2008
Två-tre-tungad liberalism
Läs Hanna, eller länken hon bifogar om juste kvinnohandel.
Det påminner mig om när jag var i Rotterdam och på en och samma dag såg uniformerade nazister, totalt bortflummade knarkare och utklädda horor som naturliga inslag i gatubilden. Våra värdar sa att naturligt var just vad det var: ”Här är vi liberala och toleranta, vi är stolta över att leva med det.” Under samma konferens ifrågasatte den norska delegaten och jag att den turkiske delegaten var inbjuden att hålla middagstalet om flerspråkighet, ty vad han menade var turkiska, grekiska, hebreiska och möjligen armeniska men absolut inte kurdiska som är förbjudet i Turkiet. Svaret från värdarna gick ut på att de såg sig och honom som liberala och toleranta medan norskan och jag var småskurna grinollar.
Grinig blir jag gärna när människovärdet kränks, när gaturummet blockeras av marschsteg och det går att köpa kravbefläckat kvinnokött.
Det påminner mig om när jag var i Rotterdam och på en och samma dag såg uniformerade nazister, totalt bortflummade knarkare och utklädda horor som naturliga inslag i gatubilden. Våra värdar sa att naturligt var just vad det var: ”Här är vi liberala och toleranta, vi är stolta över att leva med det.” Under samma konferens ifrågasatte den norska delegaten och jag att den turkiske delegaten var inbjuden att hålla middagstalet om flerspråkighet, ty vad han menade var turkiska, grekiska, hebreiska och möjligen armeniska men absolut inte kurdiska som är förbjudet i Turkiet. Svaret från värdarna gick ut på att de såg sig och honom som liberala och toleranta medan norskan och jag var småskurna grinollar.
Grinig blir jag gärna när människovärdet kränks, när gaturummet blockeras av marschsteg och det går att köpa kravbefläckat kvinnokött.
torsdag, maj 22, 2008
Byråkrati hämmar knarkflödet
I vår lilla stad sändes just ut ett förslag till näringslivssamarbete. Kommunen ska förbinda sig att i alla lägen och alltid gilla allting som företagare gör och tänker göra.
Det är ganska fantastiskt. Imorgon kan jag starta stadens första bordell. Det är entreprenöriellt så det känns i hela kroppen. Eller tvätteri, eftersom vi har en liten insjö där vi kan slå ut blekmedel och smutsvatten. Kasino på lunchen har jag alltid saknat, särskilt i de mera nerdekade stadsdelarna. Det kan bygga på kuponger som a-lagarna kan kvittera ut på soc. Och när bilköerna står som stillast kan skolbarna springa mitt i gatan med fönsterskrapa och sedan leka börsen med förtjänsten på mattetimmen. Så blir nästa generation allt entreprenöriellare.
Nu kan vår lilla stad invända att det inte alls var tänkt så. Att jag läser på ett snedvridet och grinigt sätt. Den goda företagaren följer förstås alla regler beträffande miljö, hälsa, barnarbete osv.
Nja, då återstår en punkt i vårt envägs samarbete, det som går ut på att kommunen fjäskar aschlet av sig för att företagaren inte ska gå till grannen och komma undan några kronor i skatt. I den sista punkten står: kommunen ska undanröja alla byråkratiska hinder för företagande.
Häpp - vi går en rolig höst till mötes!
Det är ganska fantastiskt. Imorgon kan jag starta stadens första bordell. Det är entreprenöriellt så det känns i hela kroppen. Eller tvätteri, eftersom vi har en liten insjö där vi kan slå ut blekmedel och smutsvatten. Kasino på lunchen har jag alltid saknat, särskilt i de mera nerdekade stadsdelarna. Det kan bygga på kuponger som a-lagarna kan kvittera ut på soc. Och när bilköerna står som stillast kan skolbarna springa mitt i gatan med fönsterskrapa och sedan leka börsen med förtjänsten på mattetimmen. Så blir nästa generation allt entreprenöriellare.
Nu kan vår lilla stad invända att det inte alls var tänkt så. Att jag läser på ett snedvridet och grinigt sätt. Den goda företagaren följer förstås alla regler beträffande miljö, hälsa, barnarbete osv.
Nja, då återstår en punkt i vårt envägs samarbete, det som går ut på att kommunen fjäskar aschlet av sig för att företagaren inte ska gå till grannen och komma undan några kronor i skatt. I den sista punkten står: kommunen ska undanröja alla byråkratiska hinder för företagande.
Häpp - vi går en rolig höst till mötes!
onsdag, maj 21, 2008
Media och mänskligheten
Under början av 00-talet växte de antirasistiska rörelserna snabbt. Det ohyggliga 90-talet hade skrämt människor och det var dags att kämpa för människovärdet igen. Vänstern och de gröna var initiativtagare – högern var inte särskilt synliga.
Bara några år senare är det svårare att vinna opinion. Antirasismen har utmålats som ett inte bara vänster- utan extremvänsterprojekt*. Ingen utom möjligen boulevardpressen vinner på beskrivningar av nazimarsch och motdemonstration som ”gängbråk”.
När prydliga nazister marscherar i takt är det en del av deras strategi. Det är gott i sig, men när media berömmer deras ordnade led har de lyckats. Då framstår ett öppet avståndstagande vid sidan av som störande. Utanför marschen överges sedan den militanta disciplinen. Det är då nazisten provocerar eller slår ner homosexuella eller utlandsfödda.
AFA, som inte heller är någon demokratisk organisation, slåss med nazister och polis under aktionen/upploppet på gatan. Det är illa i sig. Men de går inte ut en en vardagkväll för att knacka hetero och blondiner.
Polisen ska hålla lugnet på gatorna. Det är ett viktigt och svårt uppdrag, och inte deras enda. Men det får inte leda till att uppdraget att förebygga eller stoppa hets mot folkgrupp glöms bort. Även media har släppt grundvärdet: detta handlar om mänskliga rättigheter. Inte om höger och vänster.
Men med insnörd huvudfåra-logik ser media bara unga våldsamma extremister som förstör vardagen för alla oss normo som bara vill ha det lite normalt.
Kom ihåg: Kristallnatten var inget tonårsproblem.
Och vem är terroristen? Samtidigt som pressen skrev som mest om de somalier som skickat pengar till Afrika, avslöjades ett av högerextremister hopstulet vapenförråd.
* Paradoxalt nog finns det också de som ser antirasism som trist, PK myndighetspropaganda. Jämför med förbittrade utifrånskildringar av feminismen som samtidigt statsreligion och könskrigshets.
Bara några år senare är det svårare att vinna opinion. Antirasismen har utmålats som ett inte bara vänster- utan extremvänsterprojekt*. Ingen utom möjligen boulevardpressen vinner på beskrivningar av nazimarsch och motdemonstration som ”gängbråk”.
När prydliga nazister marscherar i takt är det en del av deras strategi. Det är gott i sig, men när media berömmer deras ordnade led har de lyckats. Då framstår ett öppet avståndstagande vid sidan av som störande. Utanför marschen överges sedan den militanta disciplinen. Det är då nazisten provocerar eller slår ner homosexuella eller utlandsfödda.
AFA, som inte heller är någon demokratisk organisation, slåss med nazister och polis under aktionen/upploppet på gatan. Det är illa i sig. Men de går inte ut en en vardagkväll för att knacka hetero och blondiner.
Polisen ska hålla lugnet på gatorna. Det är ett viktigt och svårt uppdrag, och inte deras enda. Men det får inte leda till att uppdraget att förebygga eller stoppa hets mot folkgrupp glöms bort. Även media har släppt grundvärdet: detta handlar om mänskliga rättigheter. Inte om höger och vänster.
Men med insnörd huvudfåra-logik ser media bara unga våldsamma extremister som förstör vardagen för alla oss normo som bara vill ha det lite normalt.
Kom ihåg: Kristallnatten var inget tonårsproblem.
Och vem är terroristen? Samtidigt som pressen skrev som mest om de somalier som skickat pengar till Afrika, avslöjades ett av högerextremister hopstulet vapenförråd.
* Paradoxalt nog finns det också de som ser antirasism som trist, PK myndighetspropaganda. Jämför med förbittrade utifrånskildringar av feminismen som samtidigt statsreligion och könskrigshets.
tisdag, maj 20, 2008
Mer än ett trauma
Fyrtio år efter -68, borgarklassens trauma, kan det vara på sin plats att påpeka ett annat snart fyrtioårigt tidens tecken som oförtjänt kommit i skymundan.
Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.
Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.
Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.
Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.
Det är så att dagens nazistiska rörelser arbetar med en strategi som stammar från 1970-talet. Men det dröjde länge innan polisen började reagera på verksamheten. Vid ett bombdåd i Bologna år 1980 då hundra personer dödades, fick nynazismen uppmärksamhet för kanske första gången efter kriget.
Den nazistiska aktiviteten finns också i Sverige, inte minst kulturellt. Det var år 1993 som Bert Karlsson lanserade rockbandet Ultima Thule. Därefter blev svensk skivmarknad något av ett nav för vit-makt-musiken tack vare vår liberala lagstiftning.
Under 1990-talet begicks 13 mord i Sverige av nazister. Då tillkommer Lasermannen med ett mord och tio skadade. Han sågs som en "ensam galning”. Men även om Ausonius som individ var osällskaplig, var han långt ifrån ensam. Han var en del av en rörelse i tiden, och det är farligt att bortse ifrån det.
Men säpo-registreringarna dröjde.
Det var socialister, kommunister och anarkister som av polis och andra myndigheter betraktades som samhällsfarliga. Idag vet vi var vapnen samlades, vem som rustade för krig mot samhället. Det är vad polisen borde ha tagit reda på igår.
Vit-makt-retoriken är så vedervärdig att det är lätt att ta den för förvirring och lust att chocka.
Men sådant dör man inte av.
måndag, maj 19, 2008
Ursäkta, en kommunist
Det var de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt.
Socialdemokraterna röstade nej.
Kommunisterna var redan fängslade.
Det var det svenska kungahuset som trodde och hoppades på tysk seger i andra världskriget.
Det var samlingsregeringen som släppte igenom de tyska transit-tågen.
Kommunisterna satt redan internerade.
Vi har bett om ursäkt.
Vi har inte fått någon.
Socialdemokraterna röstade nej.
Kommunisterna var redan fängslade.
Det var det svenska kungahuset som trodde och hoppades på tysk seger i andra världskriget.
Det var samlingsregeringen som släppte igenom de tyska transit-tågen.
Kommunisterna satt redan internerade.
Vi har bett om ursäkt.
Vi har inte fått någon.
söndag, maj 18, 2008
Hus i stan
Det sägs att Stockholm, förutom Östbergs stadshus, Asplunds bibliotek och Celsings kulturhus, saknar intressant och vacker arkitektur. Utan att vilja ge efter fallokraternas åtrå till monument kan jag ändå till stor del instämma.
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus. 
Men Vällingby är isåfall ett lysande undantag. Från 1950-talets samlingslokaler kring bio Fontänen med sin neonskylt... till 2000-talets djärva, blänkande modehus. 
Ta en tripp till Vällingby så länge det fortfarande är fräscht. Till skillnad från 50-talsbyggena tror jag inte modehuset håller för slitage.
Slå /ut/ barn
Vad Skolverket hade att säga om nytt betygssystem var... att de vill ha två steg för underkänt. När sakkunniga inte är intresserade av annan sakkunskap än den hur man bäst låtsas kunna definiera grader av utslagenhet hos en tolvåring är allt hopp ute.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.
lördag, maj 17, 2008
Kulturarv och pogromer
Den västerländska civilisationen, vår på kristen grund vilande tradition av humanism och tolerans, är det sammanhållande kittet inom den europeiska unionen. Nyligen manifesterades denna anda genom Napoli-pogromerna.
De mogna urbaniserade italienarna vet förstås det som varje europé känt till sedan sekler: att främmande grupper såsom romer, judar och andra nationella minoriteter inte nöjer sig med sin egen avkomma utan även stjäl barn. Det enda riktigt radikala sättet att hämnas på förmodade tonåriga kidnapperskor är förstås att befria stan från packet. Så gjorde de handlingskraftiga napolitanarna.
Tältstaden brann och flyktingarna gav sig iväg med tillhörigheterna i kärror, erinrande om vårt stolta europeiska förflutna, de stora folkomflyttningarna i Polen och på Balkan. Under tiden hindrade befolkningen brandbilarna att komma fram och berättade för pressen om sin variant på etnisk rensning. Det senare tyder på att upploppet hade stöd av camorran, en av våra mer traditionella europeiska klaner som karaktäriseras av utpräglad hederskänsla, och där den järnhårda interna lojaliteten går före lagstiftningen.
Om detta må vi berätta. Leve det europeiska kulturarvet!
De mogna urbaniserade italienarna vet förstås det som varje europé känt till sedan sekler: att främmande grupper såsom romer, judar och andra nationella minoriteter inte nöjer sig med sin egen avkomma utan även stjäl barn. Det enda riktigt radikala sättet att hämnas på förmodade tonåriga kidnapperskor är förstås att befria stan från packet. Så gjorde de handlingskraftiga napolitanarna.
Tältstaden brann och flyktingarna gav sig iväg med tillhörigheterna i kärror, erinrande om vårt stolta europeiska förflutna, de stora folkomflyttningarna i Polen och på Balkan. Under tiden hindrade befolkningen brandbilarna att komma fram och berättade för pressen om sin variant på etnisk rensning. Det senare tyder på att upploppet hade stöd av camorran, en av våra mer traditionella europeiska klaner som karaktäriseras av utpräglad hederskänsla, och där den järnhårda interna lojaliteten går före lagstiftningen.
Om detta må vi berätta. Leve det europeiska kulturarvet!
fredag, maj 16, 2008
Fri väg för ordet!
Fritt tänkande usa:ner göder bloggosfären genom hemmålade skyltar längs motorvägarna. Huvudbudskapet är protester mot kriget mot Irak. Lögner! är en vanlig skylt - mer utbroderad i skyltstriden här intill. (Stöd våra trupper! - Åtala de mordiska skitstövlar som skickade dem i döden för en packe lögner.)
Här skyltmålare som fattat vad demokrati-motivet var värt...
(Stolt att dö för ditt ynkliga bensinpris.
655000 döda irakier och jag betalar fortfarande 2.69 för oblyat.)
...eller vilka andra motiv som tillgripits.
(Bush skulle inte kunna finna bin Laden ens om han ville.)
För fler skyltar och instruktionsbok se http://www.freewayblogger.com/
onsdag, maj 14, 2008
Folket ska ej tillfrågas!
Det blev inget fråga folket. Vänsterpartiets och Miljöpartiets krav på folkomröstning avslogs i riksdagen. EU-grundlagen ska trummas igenom och vi kommer aldrig mer att få rösta om någonting innan etablissemanget har förlåtit oss för EMU.
Om det vore Europas förenta stater. Om alla vi folk valde president, utrikesminister, skolsystem osv. Då skulle det vara väldigt besvärligt. Ett sådant system skulle näppeligen vinna en folkomröstning. Men några anklagelser för bristande demokrati kunde vi inte komma upp med.
Nu är det istället så att vi folk ska lotsas in i ett överstatligt system utan att egentligen märka det. Vi ska fortsätta att leva i tron att det är folkvalda premiärministrar som bestämmer åt oss. Trots att makten förflyttats ”från Stockholm till Bryssel” som det brukar heta, en rätt likgiltig invändning. Makten ska flyttas från folkets valda riksdag till diverse administrativt utsedda församlingar.
På den franska landsbygden (inte precis ”bland franska bönder” men likväl bland franska bilmekaniker) framgick det strax före Maastricht-omröstningen att de gav väl fan i om makten satt i Paris eller Bryssel. Det var den lokale blodsugaren till bankir som de ville visa röven på.
I denna allmänmänskliga inskränkthet finns ett starkt drag av något liknande tröst.
Om det vore Europas förenta stater. Om alla vi folk valde president, utrikesminister, skolsystem osv. Då skulle det vara väldigt besvärligt. Ett sådant system skulle näppeligen vinna en folkomröstning. Men några anklagelser för bristande demokrati kunde vi inte komma upp med.
Nu är det istället så att vi folk ska lotsas in i ett överstatligt system utan att egentligen märka det. Vi ska fortsätta att leva i tron att det är folkvalda premiärministrar som bestämmer åt oss. Trots att makten förflyttats ”från Stockholm till Bryssel” som det brukar heta, en rätt likgiltig invändning. Makten ska flyttas från folkets valda riksdag till diverse administrativt utsedda församlingar.
På den franska landsbygden (inte precis ”bland franska bönder” men likväl bland franska bilmekaniker) framgick det strax före Maastricht-omröstningen att de gav väl fan i om makten satt i Paris eller Bryssel. Det var den lokale blodsugaren till bankir som de ville visa röven på.
I denna allmänmänskliga inskränkthet finns ett starkt drag av något liknande tröst.
tisdag, maj 13, 2008
Fokus vs SvD, och andra jämförelser
Vällustig våg gör SvD för Solna, kommunen som inte bara är bra på att hantera företagare, utan också så envis att man ifjol inte kunde nöja sig med en andraplats på Näringslivets rankningslista utan måste upp i topp igen*.
Bland Solnas många pluspunkter nämns dess goda läge och spännande kulturhistoria... gick du på den? Nej, det som särskilt påpekas är att hälften av all kommunal verksamhet inte är det – det vill säga, den är såld. Således kan rankningen ses som ett nöjd-kund-index.
SvD jämför med grannkommunen Sundbyberg, den ena av länets två (2 av 26) röda kommuner, en liten stad som alltid varit massivt dominerad av sitt näringsliv. Solna har förnyat sig, skriver tidningen, men nytänkande i Sundbyberg vore att slänga ut företagarna. Detta vore oklokt. De är bland annat en del av vår kulturhistoria, se bara trädgården i Marabouparken!
En viktigare och mer uttrycksfull kommunjämförelse gör Fokus, som utropar Gnosjö och Botkyrka till ”bäst på integration” fastän kommunerna arbetar efter olika förutsättningar och idéer (något jag återkommer till). Botkyrka är för övrigt den andra av länets två röda kommuner.
Variation, mångsidighet, komplexa reaktioner, analys och vilja att urskilja samband ger roligare tidningsläsning än monoman upphöjelse av den egna åsikten.
Eller till och med ett roligare liv; prova någon gång!
* Allt utom att vara etta var skämmigt, tyckte ks-ordföranden. Ska det tolkas som vanliga storvulna karlatag, eller som högerns människosyn?
Bland Solnas många pluspunkter nämns dess goda läge och spännande kulturhistoria... gick du på den? Nej, det som särskilt påpekas är att hälften av all kommunal verksamhet inte är det – det vill säga, den är såld. Således kan rankningen ses som ett nöjd-kund-index.
SvD jämför med grannkommunen Sundbyberg, den ena av länets två (2 av 26) röda kommuner, en liten stad som alltid varit massivt dominerad av sitt näringsliv. Solna har förnyat sig, skriver tidningen, men nytänkande i Sundbyberg vore att slänga ut företagarna. Detta vore oklokt. De är bland annat en del av vår kulturhistoria, se bara trädgården i Marabouparken!
En viktigare och mer uttrycksfull kommunjämförelse gör Fokus, som utropar Gnosjö och Botkyrka till ”bäst på integration” fastän kommunerna arbetar efter olika förutsättningar och idéer (något jag återkommer till). Botkyrka är för övrigt den andra av länets två röda kommuner.
Variation, mångsidighet, komplexa reaktioner, analys och vilja att urskilja samband ger roligare tidningsläsning än monoman upphöjelse av den egna åsikten.
Eller till och med ett roligare liv; prova någon gång!
* Allt utom att vara etta var skämmigt, tyckte ks-ordföranden. Ska det tolkas som vanliga storvulna karlatag, eller som högerns människosyn?
måndag, maj 12, 2008
Tolerabel undersökning
Två av fem svenskar tycker att det finns för många utlänningar i Sverige. Trots det ökar toleransen mot människor som uppfattas som främmande. "På sikt blir stödet för främlingsfientliga partier obetydligt", tror professor Marie Demker.
Hoppas hon har rätt.
Jag vänder mig emot det flitiga begagnandet av uttrycket ”tolerans” som i sig befäster att det finns en normalgrupp och en avvikargrupp att tolerera. Bortsett från det är undersökningen som du kan läsa mer om här tämligen positiv.
Hoppas hon har rätt.
Jag vänder mig emot det flitiga begagnandet av uttrycket ”tolerans” som i sig befäster att det finns en normalgrupp och en avvikargrupp att tolerera. Bortsett från det är undersökningen som du kan läsa mer om här tämligen positiv.
söndag, maj 11, 2008
Israel, märklig bemärkelsedag
”I 60 år har staten överlevt trots att den omges av fiender” skriver SvD:s pappersupplaga på Israels bemärkelsedag. Ja ta mig tusan! I 60 år har den lilla staten överlevt, omgiven av obegripligt aggressiva grannstater men uppbackad av världens starkaste militärnation.
När jag var i Israel sa en av värdarna att ”det var lätt att bygga upp kommunen, det var bara att flytta in, det fanns så många tomma hus”. Ja ta mig tusan, husen bara stod och väntade!
En av föreläsarna sa att ”det viktigaste i skolan är att fostra alla barn in i den israeliska identiteten”. Ta mig tusan igen. Totalt och totalitärt.
Tusen gånger ta mig tusan i detta fruktansvärt fascinerande land, där livet står på sin spets och vapenbruk och hyacintkullar förefaller lika artificiellt självklara.
Men den stackars utsatta lilla statens märkliga överlevnad är ingenting jag vill få upprepat såsom en självklarhet. Läs Cordelia Edvardson istället, om du vill se de mänskliga komplikationerna.
När jag var i Israel sa en av värdarna att ”det var lätt att bygga upp kommunen, det var bara att flytta in, det fanns så många tomma hus”. Ja ta mig tusan, husen bara stod och väntade!
En av föreläsarna sa att ”det viktigaste i skolan är att fostra alla barn in i den israeliska identiteten”. Ta mig tusan igen. Totalt och totalitärt.
Tusen gånger ta mig tusan i detta fruktansvärt fascinerande land, där livet står på sin spets och vapenbruk och hyacintkullar förefaller lika artificiellt självklara.
Men den stackars utsatta lilla statens märkliga överlevnad är ingenting jag vill få upprepat såsom en självklarhet. Läs Cordelia Edvardson istället, om du vill se de mänskliga komplikationerna.
lördag, maj 10, 2008
Öppna landskap
När det är klart och stilla väder kan vi höra klangen från Stjärnsunds kyrkklockor. Ljudet bärs över sjöarna in till vår trädgård. När det händer tänker jag alltid på de där bönderna, hos Lagerlöf tror jag, som står på åkern med mössan i hand under klockringningen. En stunds andakt mitt i arbetet.
Engla begravdes och jag arbetade i trädgården, ty trädgårdsarbete är heligt.
Det är gudstjänst i ordets sanna betydelse: att göra tjänst åt Gud.
Åt gudomen sköter vi naturen.
Så gjorde korna också. De höll landskapet öppet. Utan att veta det och utan minsta andakt gav de rum för klockklang. Korna kommer jag alltid att sakna.
På eftermiddagen var jag i Stjärnsund. Tevebilarna hade åkt och svalorna kommit.
På eftermiddagen var jag i Stjärnsund. Tevebilarna hade åkt och svalorna kommit.
Luftandar, ljusdans
det vita under vingen
det vita under vingen
en blinkning eller vinkning
fredag, maj 09, 2008
Falskt, sant eller mittemellan?
En faktoid är ett oriktigt påstående som antas vara sant. Till exempel att Kinesiska muren kan ses från månen eller att det är farligt att bada efter maten. Det skulle inte förvåna mig om det visade sig vara en faktoid att eskimåerna har över femtio ord för snö.
Till skillnad från klintbergare (urbana myter, vandringssägner) som är makabra och otroliga och alltid måste förankras i ett ”det är sant, min moster var själv med om det” när det är dags för spindlar i bananlådor eller ögonlösa kräldjur i tunnelbanan, är faktoiderna vardagligt trovärdiga och kan komma att upprepas i god tro av seriösa skribenter.
Du känner igen faktoiderna:
Skattehöjningar leder alltid till arbetslöshet. Dagens ungdom är inte intresserade av fast anställning. I USA har varje människa en chans.
Brasklapp: Möjligen är det en faktoid att skriva ”en faktoid är...” eftersom uttrycket faktoid (ännu) inte är vedertaget. Men det fyller sin funktion. Vi måste kunna identifiera dem.
Jag efterlyser ett liknande behändigt sammanfattande begrepp för mer komplicerade sammanhang. ”Vi i Sverige har alltid...” till exempel. Eller ”historien visar tydligt att...”
Den typen av auktoritativa och närmast harmlösa utläggningar brukar kallas förgivettaganden, försanthållanden eller common-sense-kunskap, vilket är täckande men inte är särskilt behändigt.
Sådant som folk talar om i tillräckligt stor utsträckning för att det ska låta dumt att förneka det.
Sådant som upprepats tillräckligt många gånger för att bli tillräckligt sant för att i sin tur utöva påverkan.
Vetenskapsteoretikern Karl Popper beskriver det såhär:
”Det har sagts att en ras är en samling människor som är förenade men inte av sitt urspung utan av en gemensam missuppfattning av sitt ursprung. På samma sätt kan vi säga att ett folk är en grupp av människor som förenas av en gemensam missuppfattning om sin historia.”
Till skillnad från klintbergare (urbana myter, vandringssägner) som är makabra och otroliga och alltid måste förankras i ett ”det är sant, min moster var själv med om det” när det är dags för spindlar i bananlådor eller ögonlösa kräldjur i tunnelbanan, är faktoiderna vardagligt trovärdiga och kan komma att upprepas i god tro av seriösa skribenter.
Du känner igen faktoiderna:
Skattehöjningar leder alltid till arbetslöshet. Dagens ungdom är inte intresserade av fast anställning. I USA har varje människa en chans.
Brasklapp: Möjligen är det en faktoid att skriva ”en faktoid är...” eftersom uttrycket faktoid (ännu) inte är vedertaget. Men det fyller sin funktion. Vi måste kunna identifiera dem.
Jag efterlyser ett liknande behändigt sammanfattande begrepp för mer komplicerade sammanhang. ”Vi i Sverige har alltid...” till exempel. Eller ”historien visar tydligt att...”
Den typen av auktoritativa och närmast harmlösa utläggningar brukar kallas förgivettaganden, försanthållanden eller common-sense-kunskap, vilket är täckande men inte är särskilt behändigt.
Sådant som folk talar om i tillräckligt stor utsträckning för att det ska låta dumt att förneka det.
Sådant som upprepats tillräckligt många gånger för att bli tillräckligt sant för att i sin tur utöva påverkan.
Vetenskapsteoretikern Karl Popper beskriver det såhär:
”Det har sagts att en ras är en samling människor som är förenade men inte av sitt urspung utan av en gemensam missuppfattning av sitt ursprung. På samma sätt kan vi säga att ett folk är en grupp av människor som förenas av en gemensam missuppfattning om sin historia.”
torsdag, maj 08, 2008
Jobblotteriet
Värsta misstagen under jobbintervjun – eller Så blir du huvudjagad finns hos Aftonbladet. Intressant om man har jobbsökeri som hobby och rekrytering som arbetsuppgift och har lärt sig att det hela är ett riskabelt lotteri och att jobbsökarkurser och manualer i CV-skrivande är som att be sibyllan om tipsraden; godtycket bedömer slumpen.
På jobb där personligheten är viktig kunde de åtminstone tala om vilken sort som ska odlas. Så mycket skit som man är beredd att göra för pengar så är väl ett personlighetsbyte inte det värsta. Eller iallafall lättare än det könsbyte vilket esomoftast eftertraktas, iallafall om man vill vara med och bestämma.
Det är en märklig megalomani som får rekryterarna att faktiskt tilltro sig själva förmågan att på en halvtimme kunna utläsa en personlighet. Säg, social persona. Säg, moralisk vandel. Den första är synlig, den andra finns i polis- och skatteregistret. Men personlighet? Var vänlig visa lite mer respekt för personligheten, än att den skulle låta sig spås såsom vädret i fiskrens.
Generellt sett är det lämpligt att vara hel och ren och inte sms-a under intervjun. Gäller båda sidor av bordet!
Men hon är bra, hon som uttalar sig i Aftonbladet. Utan några käcka ordinationer säger hon att det faktiskt beror på vem som söker vad just i den situationen.
Eller, vi är för många för de få jobb som söker oss.
På jobb där personligheten är viktig kunde de åtminstone tala om vilken sort som ska odlas. Så mycket skit som man är beredd att göra för pengar så är väl ett personlighetsbyte inte det värsta. Eller iallafall lättare än det könsbyte vilket esomoftast eftertraktas, iallafall om man vill vara med och bestämma.
Det är en märklig megalomani som får rekryterarna att faktiskt tilltro sig själva förmågan att på en halvtimme kunna utläsa en personlighet. Säg, social persona. Säg, moralisk vandel. Den första är synlig, den andra finns i polis- och skatteregistret. Men personlighet? Var vänlig visa lite mer respekt för personligheten, än att den skulle låta sig spås såsom vädret i fiskrens.
Generellt sett är det lämpligt att vara hel och ren och inte sms-a under intervjun. Gäller båda sidor av bordet!
Men hon är bra, hon som uttalar sig i Aftonbladet. Utan några käcka ordinationer säger hon att det faktiskt beror på vem som söker vad just i den situationen.
Eller, vi är för många för de få jobb som söker oss.
onsdag, maj 07, 2008
Då var det dårhus!
Vill du veta mer om -68 ska du försöka få tag på temanumret av Flamman 17/08.
Politik & poesi profiterar här på fina citat - först från en liberal bloggare som ansåg att ”alla” vid tiden runt 1968 var ”galna” eller ”urflippade” och ”levde i dårhus”. Sedan har Flamman ägnat sig åt studier i nutidshistoria och fyller på med ”ett axplock ur tokigheterna”:
1969 föreslår regeringen att förbudet mot nöjestillställningar på långfredag, påskdag och juldag upphävs. 1970 blir skilsmässa tillåtet i Italien. 1971 förbjuds spridning av växtgifter i skog och mark i Sverige. 1973 införs 40 timmars arbetsvecka. 1974 införs lagen om anställningsskydd. 1975 blir alla kommuner skyldiga att ordna dagis åt alla sexåringar.
Det är en del av den politiska utveckling som högerspökena i bloggosfären ser tillbaka på med fasa och äckel.
Jag var tretton år 1968 och hade en fin sommar på en dykflotte. Eftersom jag inte minns mycket mer hoppas jag på att få leva i dårhus lite oftare, med urflippade beslutsfattares helgalna reformer på agendan.
Politik & poesi profiterar här på fina citat - först från en liberal bloggare som ansåg att ”alla” vid tiden runt 1968 var ”galna” eller ”urflippade” och ”levde i dårhus”. Sedan har Flamman ägnat sig åt studier i nutidshistoria och fyller på med ”ett axplock ur tokigheterna”:
1969 föreslår regeringen att förbudet mot nöjestillställningar på långfredag, påskdag och juldag upphävs. 1970 blir skilsmässa tillåtet i Italien. 1971 förbjuds spridning av växtgifter i skog och mark i Sverige. 1973 införs 40 timmars arbetsvecka. 1974 införs lagen om anställningsskydd. 1975 blir alla kommuner skyldiga att ordna dagis åt alla sexåringar.
Det är en del av den politiska utveckling som högerspökena i bloggosfären ser tillbaka på med fasa och äckel.
Jag var tretton år 1968 och hade en fin sommar på en dykflotte. Eftersom jag inte minns mycket mer hoppas jag på att få leva i dårhus lite oftare, med urflippade beslutsfattares helgalna reformer på agendan.
tisdag, maj 06, 2008
Kritik av kritikern
Makabert elak recension – av en bok jag inte läst, men kanske kommer att läsa eftersom jag undrar vad recensenten blev så förbannat och förnärmat upprörd över.
Inte så att jag misstror honom. Det låter som en bok jag knappast skulle tycka om. Det låter som en bok jag skulle kunna kalla överdriven, oredigerad och kokett. Men nu har jag inte läst den, bara recensionen som går på som om det var boken som var skriven av ren elakhet istället för tvärtom.
Men jag antar att killen skriver som han skriver, vilket eventuellt är illa. Det verkar som om killen har velat berätta något, gripit över för mycket och misslyckats, samt imiterat Safran Foyer. Det är klent, men inget att hetsa upp sig över. (Om man inte njuter av att vara smartare själv, men den lilla trippen tycker jag passar sig bäst hemmavid.)
Däremot kan det vara värt att hetsa upp sig över förlagens roll, eftersom som folk som inte kan skriva blir utgivna, översatta, försålda och försörjda. Å andra sidan har jag fått lära mig att förlag jobbar inte med konst utan med ordvaror och allsin dar att man måste förstå dem de måste ju också leva osv...
Så då så. En del andra av oss lever på att gå omkring bland sopor och skrika åt folk. ”Låt gå, det är också ett värv” som Karlfeldt sa.
Inte så att jag misstror honom. Det låter som en bok jag knappast skulle tycka om. Det låter som en bok jag skulle kunna kalla överdriven, oredigerad och kokett. Men nu har jag inte läst den, bara recensionen som går på som om det var boken som var skriven av ren elakhet istället för tvärtom.
Men jag antar att killen skriver som han skriver, vilket eventuellt är illa. Det verkar som om killen har velat berätta något, gripit över för mycket och misslyckats, samt imiterat Safran Foyer. Det är klent, men inget att hetsa upp sig över. (Om man inte njuter av att vara smartare själv, men den lilla trippen tycker jag passar sig bäst hemmavid.)
Däremot kan det vara värt att hetsa upp sig över förlagens roll, eftersom som folk som inte kan skriva blir utgivna, översatta, försålda och försörjda. Å andra sidan har jag fått lära mig att förlag jobbar inte med konst utan med ordvaror och allsin dar att man måste förstå dem de måste ju också leva osv...
Så då så. En del andra av oss lever på att gå omkring bland sopor och skrika åt folk. ”Låt gå, det är också ett värv” som Karlfeldt sa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)