Men har mänskan ingen skam i kroppen? Detta gamla uttryck kommer för mig när jag läser att den moderat som förtalat Mona Sahlin via mejl tycker att det ”mest är en kul grej”.
Föralldel. Det finns fler kul grejer som är åtalbara.
Men de två borgerliga bloggar jag läst envisas med att skuldbelägga offret - de menar att om man är slarvig som Sahlin har man inget att beklaga sig över. Upprörda socialdemokrater är i deras ögon enbart pinsamma och löjeväckande.
Mer pinsamt borde det vara när deras meningsfränder bär sig illa åt. Ty brevhistorian är framförallt pinsam. Oavsett partifärg känner jag skam när människor som valts för att inneha ett förtroende beter sig inskränkt och illvilligt.
Inom politiken måste vi ha en gemensam överenskommelse om att alla medel inte är tillåtna. Just denna incident behöver inte alls vara ett element i Alliansens kampanjstrategi, men den skulle kunna vara det. Etzler i Flamman gör en effektivt otäck analys av systematiken i anklagelserna mot Sahlin.
Om det inte är strategi, vilket jag hoppas, är det ett fint litet exempel på den kuriösa borgerliga dubbelmoral som säger att umgängesregler bara omfattar de andra.
torsdag, juli 01, 2010
tisdag, juni 29, 2010
Utan kultur kan vi inte leva
Vad vill de politiska partierna med kulturen? I en artikel i SvD belyses den ideologiska skillnaden mellan politiker som kräver kvalitet respektive lönsamhet. Till exempel Fp:s krav på stadfästelse och kanon, och M:s kundperspektiv där marknaden styr. Enkelt uttryckt, konservatism och liberalism. Ifråga om kulturpolitik tycks de båda partierna ha bytt ideologisk ståndpunkt.
Socialdemokraterna avfärdas i artikeln som att de har en instrumentell syn på kultur, något som nog kan vara riktigt. Men de är inte ensamma om det. Frågan om vad vi vill med kulturen ligger mycket nära ”vad är kultur bra till?” - om den alltså inte gör människor vackrare eller rikare.
Nu gör den visserligen det, men det är inte omedelbart mätbart. Därför behandlar Vänsterpartiet kulturen som ett mänskligt behov, och vår valslogan ”världens bästa välfärd” omfattar också kultur - alla människors möjlighet att vara både publik och utförare. Kulturpolitiska krav från vänster är bland annat att det ska vara gratis på muséer, att En bok för alla och kulturtidskrifterna ska överleva med fortsatt stöd, och att alla kommuner ska ha kulturskola och replokaler för musik och teater. Vänsterpartiet verkar också för att få till stånd rimliga villkor för kulturarbetare; att dessa yrken ska visas respekt.
”Utan musik, rörelse, litteratur, teater, bilder kan vi inte leva.” Så står det i inledningen till vårt kulturpolitiska program, där den politik som presenteras gång på gång betonar medborgarnas deltagande i kulturlivet.
Inte konservatismens stadfästa kultur, inte liberalismens lönsamma. En socialistisk kultur är aktiv, den bygger på att skapa och göra lika väl som att njuta och applådera.
Men kvaliteten då? Även om det är trevligt när sexåringarna står i papphattar och sjunger falskt verkar de inte särskilt kultiverade jämförda med Malena Ernman, Marie Lindqvist och Martina Lowden.
De ska inte heller jämföras med. De är på väg, och har roligt under tiden. Alla kan inte bli mästare, men alla behöver kultur på väg till banken, moderskapet eller självmordet. Så tillåt mig att upprepa mig:
Ju bredare basen är, desto högre når toppen
Skribenten i SvD anser att kulturen (och kvalitetskraven) bör vara en valfråga. Ska det bli något av med det får han allt vända sig till sina mediakolleger, vars intresse inte är brinnande.
Men om ditt är det, läs Vänsterpartiets Kulturkompass som också innehåller också mycket om digitala media och upphovsrätt, och finns att hämta här.
Stockholmsvänstern är på med ett inlägg apropå samma tidnings intervju med kulturministern
Socialdemokraterna avfärdas i artikeln som att de har en instrumentell syn på kultur, något som nog kan vara riktigt. Men de är inte ensamma om det. Frågan om vad vi vill med kulturen ligger mycket nära ”vad är kultur bra till?” - om den alltså inte gör människor vackrare eller rikare.
Nu gör den visserligen det, men det är inte omedelbart mätbart. Därför behandlar Vänsterpartiet kulturen som ett mänskligt behov, och vår valslogan ”världens bästa välfärd” omfattar också kultur - alla människors möjlighet att vara både publik och utförare. Kulturpolitiska krav från vänster är bland annat att det ska vara gratis på muséer, att En bok för alla och kulturtidskrifterna ska överleva med fortsatt stöd, och att alla kommuner ska ha kulturskola och replokaler för musik och teater. Vänsterpartiet verkar också för att få till stånd rimliga villkor för kulturarbetare; att dessa yrken ska visas respekt.
”Utan musik, rörelse, litteratur, teater, bilder kan vi inte leva.” Så står det i inledningen till vårt kulturpolitiska program, där den politik som presenteras gång på gång betonar medborgarnas deltagande i kulturlivet.
Inte konservatismens stadfästa kultur, inte liberalismens lönsamma. En socialistisk kultur är aktiv, den bygger på att skapa och göra lika väl som att njuta och applådera.
Men kvaliteten då? Även om det är trevligt när sexåringarna står i papphattar och sjunger falskt verkar de inte särskilt kultiverade jämförda med Malena Ernman, Marie Lindqvist och Martina Lowden.
De ska inte heller jämföras med. De är på väg, och har roligt under tiden. Alla kan inte bli mästare, men alla behöver kultur på väg till banken, moderskapet eller självmordet. Så tillåt mig att upprepa mig:
Ju bredare basen är, desto högre når toppen
Skribenten i SvD anser att kulturen (och kvalitetskraven) bör vara en valfråga. Ska det bli något av med det får han allt vända sig till sina mediakolleger, vars intresse inte är brinnande.
Men om ditt är det, läs Vänsterpartiets Kulturkompass som också innehåller också mycket om digitala media och upphovsrätt, och finns att hämta här.
Stockholmsvänstern är på med ett inlägg apropå samma tidnings intervju med kulturministern
måndag, juni 28, 2010
Borgarna tar inte sommarlov
Årets största högtid är avklarad och högsommaren inträder. Men borgarna drar sig inte för att förpesta också de här korta, ljusa månaderna.I förra veckan antogs förslaget till ny skollag. För att höja kunskapsnivån ska lektorstiteln återinföras. Äntligen! Att vi inte kom på det, alla vi som bemödar oss om flerspråkig undervisning och utomhusmetodik i NO, att det var lektorer vi saknade!
Ännu en förnyelse från gamla realskolans tid är att grundskolebarn ska kunna avstängas från undervisning. På vilket vis detta stärker ”kunskapsorienteringen” förmedlar inte utbildningsmajoren i sitt karaktäristiska svammel: ”Den gamla skollagen utarbetades till stor del på 1970-talet, i -68 års anda.”
Vilket skulle betyda? inflikas här av någon knarrig gammal lektor med tankereda i kursplanen.
CUF ångrar inte sin arbetarfientliga kampanj, eftersom den väckte debatt. Vilket är precis vad varje misslyckat utspel i den offentliga sfären brukar försvaras med. Är man inte bäst på något annat kan man bli bäst på att få skäll.
Förbundsordföranden menar att unga människor betraktar politiker som gråa, trista och oförankrade i verkligheten. Detta botas genom svordomar, engelska glosor och mobilnummer till politiska företrädare. Som om de unga inte skulle ha övernog av ruffig språkmix och mobilkontakter allaredan.
CUF för sin del är blåa, trista och oförankrade i verkligheten. Deras politiska agenda går ut på att privatisera arbetsförmedlingarna (också), skrota anställningstryggheten och subventionera arbetsgivarna genom att befria dem från sociala avgifter. De vill också ha lägre löner för alla unga som vill.
Räck upp en hand!
Privatiseringsmanins senaste offer är bilbesiktningen. Efter 1 juli får du välja alldeles själv vem som gör den säkraste bedömningen av din bils brister. Jag är fortfarande så upprörd över att de sålt mitt apotek att jag inte orkar skriva samma saker igen om höjda priser och lönsamhet före säkerhet och prylfixering framför hållbarhet... men Kaj Raving skriver bra.
tisdag, juni 22, 2010
Det är inte diktaturen de saknar
Vad finns det att sakna för den som levat i en diktatur?
Alltid är det något man saknar, som Salinger skrivit. Ett gammalt liv, en vanlig dag?
För länge sedan på järnridåns tid brevväxlade jag med en lärarinna i Leningrad, som stan hette så då. Vi beskrev våra jobb, vår vardag. Jag skickade nylonstrumpor och nagellack. Hon skickade en härlig rosensjal som jag har använt varje vinter sedan dess.
Hon berättade hur lycklig hon kände sig när hon en gång om året kunde resa till Helsinki och känna sig ”like modern people”, som hon skrev. Hon kunde inte shoppa så mycket, men blev glad över att se allt som fanns där, vilket jag gott förstod efter att ha sett standarden på behåar och tamponger i Leningrad.
En gång talade jag om för henne att en teaterföreställning på Dramatiska teatern eller en nyutkommen barnroman av Lindgren kostade hennes… vad det nu var, veckolön eller halva hyran. Först trodde hon mig inte. Sen skrev hon att i en sån värld kan man ju inte leva.
Vi som lever i en sådan värld vet att det går hur bra som helst. Och lärarinnan sa inget annat än att hon levde relativt hyggligt i Leningrad, under fullt berättigad kritik mot sin så kallade regering.
För länge sedan på järnridåns tid hörde jag många svenskar som trodde att de som levde bakom den aldrig hade en glad dag i sina liv.
Men riktigt så var det nog inte.
Kanske det som saknas är en form av jämlikhet, som Jonas Sjöstedt skrev i ett inlägg apropå den stora boken Jämlikhetsanden.
Alltid är det något man saknar, som Salinger skrivit. Ett gammalt liv, en vanlig dag?
För länge sedan på järnridåns tid brevväxlade jag med en lärarinna i Leningrad, som stan hette så då. Vi beskrev våra jobb, vår vardag. Jag skickade nylonstrumpor och nagellack. Hon skickade en härlig rosensjal som jag har använt varje vinter sedan dess.
Hon berättade hur lycklig hon kände sig när hon en gång om året kunde resa till Helsinki och känna sig ”like modern people”, som hon skrev. Hon kunde inte shoppa så mycket, men blev glad över att se allt som fanns där, vilket jag gott förstod efter att ha sett standarden på behåar och tamponger i Leningrad.
En gång talade jag om för henne att en teaterföreställning på Dramatiska teatern eller en nyutkommen barnroman av Lindgren kostade hennes… vad det nu var, veckolön eller halva hyran. Först trodde hon mig inte. Sen skrev hon att i en sån värld kan man ju inte leva.
Vi som lever i en sådan värld vet att det går hur bra som helst. Och lärarinnan sa inget annat än att hon levde relativt hyggligt i Leningrad, under fullt berättigad kritik mot sin så kallade regering.
För länge sedan på järnridåns tid hörde jag många svenskar som trodde att de som levde bakom den aldrig hade en glad dag i sina liv.
Men riktigt så var det nog inte.
Kanske det som saknas är en form av jämlikhet, som Jonas Sjöstedt skrev i ett inlägg apropå den stora boken Jämlikhetsanden.
måndag, juni 21, 2010
Poesi mellan hur och att
Poesidebatt - ordet är egentligen en motsägelse. Men det gläder mig att den dominerande språkmaterialismen nu ifrågasätts på kultursidorna. Den riktning som säger att en dikt bara är sitt språk och därför bara ska bestå av språkliga byggstenar. Som att en målning endast består av olja och pigment.
En av kritikerna är Greider, som efterlyser en lättförståelig poesi om människors vardagserfarenheter.
Nu skulle jag hellre välja prosa, om jag bleve nödd och tvungen att delge er mina vardagserfarenheter. Men jag vill överhuvudtaget inte slå fast hur poesi ska skrivas, och tycker det är mycket viktigare att den skrivs än att den debatteras.
En kommentar till Greider kommer från Aase Berg i en krönika om tolerans och poesi. Om att hjärnan är större än den egna förmågan att förstå, och att hennes krav på existensiell utveckling är långt förbi ”grabbig outsidermentalitet”. Den som skriver komplext gör det för att livet är komplext, menar Berg. Vi är alla främlingar, just därför är det nödvändigt att skriva. ”Målet med poesin är inte längre att söka tröstande förståelse” - men har det någonsin varit det?
Poesin har inget mål. Likväl kan den nå ett mål.
Kanske att möta en annan främling.
En av kritikerna är Greider, som efterlyser en lättförståelig poesi om människors vardagserfarenheter.
Nu skulle jag hellre välja prosa, om jag bleve nödd och tvungen att delge er mina vardagserfarenheter. Men jag vill överhuvudtaget inte slå fast hur poesi ska skrivas, och tycker det är mycket viktigare att den skrivs än att den debatteras.
En kommentar till Greider kommer från Aase Berg i en krönika om tolerans och poesi. Om att hjärnan är större än den egna förmågan att förstå, och att hennes krav på existensiell utveckling är långt förbi ”grabbig outsidermentalitet”. Den som skriver komplext gör det för att livet är komplext, menar Berg. Vi är alla främlingar, just därför är det nödvändigt att skriva. ”Målet med poesin är inte längre att söka tröstande förståelse” - men har det någonsin varit det?
Poesin har inget mål. Likväl kan den nå ett mål.
Kanske att möta en annan främling.
söndag, juni 20, 2010
Rinkeby i blom
Den som tror att Rinkeby bara är betong, fyrkantiga 70-talshus och ett trångt litet torg är välkommen på ett besök i koloniträdgårdarna.
Här samsas lök och bönor med utsökta välplanerade miniträdgårdar.
Den som är vantrivs i mångkulturen föredrar kanske en kärvt inhemsk granplantering. 
Vi andra gläder oss åt vallmoprakt från Asiens höga stäpper.
Här samsas lök och bönor med utsökta välplanerade miniträdgårdar.Den som är vantrivs i mångkulturen föredrar kanske en kärvt inhemsk granplantering. 
Vi andra gläder oss åt vallmoprakt från Asiens höga stäpper. fredag, juni 18, 2010
Leve republiken, leve demokratin
SvD skriver om på vilka platser i Stockholm du imorgon har störst chans att få se en skymt av ett förbipasserande bröllopspar.
Följandes det goda exemplet på nyhetsvärdering berättar jag här om den plats i Stockholm där du igår hade störst chans att få se stora bilar med förbipasserande bröllopsgäster i. Det var på Lindhagensplan. En rondell som aldrig utmärkt sig för några skönhetsvärden tråcklades igår ihop med blåvita polisband till ett makabert spindelnät där bilarna fastnade som flugor. Jag lyckades slingra mig igenom norrut, men de övriga sitter nog kvar där än, omgivna av ett tjog poliser i trogen väntan på statsbesök.
Men alla statsbesökare är inte helt pottränade ännu, vad demokrati och mänskliga rättigheter beträffar. Nordkorea, Eritrea, Sudan, Saudiarabien, Iran, Kuba, Libyen med flera diktaturer är representerade genom sina diplomater i kyrkan och på festen. Detta må vara uthärdligt för familjerna Sommerlath och Bernadotte som i de äldre generationerna visade en avslappnad förnöjelse i antidemokratiskt sällskap, men lite hänsyn borde tas till övriga gäster.
Hur ska det kännas för de borgerliga media och politiker vars fasa för Korea-kramare övergått i paranoid fobi?
Jag menar, de är ju rädda till och med för Ohly. Och han kommer inte att vara där - nu blir det rena rama verkligheten!
För att undvika huvudstadens andligt förpestade miljö funderade Politik och poesi på att ta med alla Kanins släktingar och vänner på en röjarskiva på Östersjön för att sedan, som efter en ond dröm, vakna upp i en republik.
Följandes det goda exemplet på nyhetsvärdering berättar jag här om den plats i Stockholm där du igår hade störst chans att få se stora bilar med förbipasserande bröllopsgäster i. Det var på Lindhagensplan. En rondell som aldrig utmärkt sig för några skönhetsvärden tråcklades igår ihop med blåvita polisband till ett makabert spindelnät där bilarna fastnade som flugor. Jag lyckades slingra mig igenom norrut, men de övriga sitter nog kvar där än, omgivna av ett tjog poliser i trogen väntan på statsbesök.
Men alla statsbesökare är inte helt pottränade ännu, vad demokrati och mänskliga rättigheter beträffar. Nordkorea, Eritrea, Sudan, Saudiarabien, Iran, Kuba, Libyen med flera diktaturer är representerade genom sina diplomater i kyrkan och på festen. Detta må vara uthärdligt för familjerna Sommerlath och Bernadotte som i de äldre generationerna visade en avslappnad förnöjelse i antidemokratiskt sällskap, men lite hänsyn borde tas till övriga gäster.
Hur ska det kännas för de borgerliga media och politiker vars fasa för Korea-kramare övergått i paranoid fobi?
Jag menar, de är ju rädda till och med för Ohly. Och han kommer inte att vara där - nu blir det rena rama verkligheten!
För att undvika huvudstadens andligt förpestade miljö funderade Politik och poesi på att ta med alla Kanins släktingar och vänner på en röjarskiva på Östersjön för att sedan, som efter en ond dröm, vakna upp i en republik.
Helsinki* väntar. Men midsommarplaneringen är viktigare. Kan inte komma ur stan fort nog! Önskar bara att de journalister som kletar i klasar på bröllopet påminner Eritreas ambassadör om något ännu mycket viktigare: att frige Dawit Isaak.
Bröllopsgästerna kan smälta maten till DN:s uppgifter om att det demokratiska stödet för deras odemokratiska elitklubb sjunker.
* fotot är lånat från Viking Line och jag hoppas de tackar för reklamen
torsdag, juni 17, 2010
Leken slut i Haga
En stor del av Sveriges kommuner avstår från att ge bröllopspresenter till Victoria Bernadotte med make. Några kommuner kör lågprislinjen. Växjö kommun har valt att skicka en blodbok ”som ska symbolisera kärlek till Hagaparken”.
Politik och poesi älskar Hagaparken med eller utan blodbok, men nu är en del av nationalstadsparken avstängd bakom staket och försedd med 60 övervakningskameror. För allmänheten är det tvärtom fotoförbud på vissa platser.
Fantasieggande lekställen som Ekotemplet och de så kallade ruinerna (grunden till Gustav III:s aldrig uppförda palats) betraktas som ”särskilda riskobjekt” där SÄPO kan ingripa mot besökarna.
Leken är slut - där fjärilar fladdrade och trubadurer från Bellman till Lundell besjöng friheten.
78 000 kvadratmeter park är avstängd och övervakad. Som en eftergift åt oss som håller fast idén om att nationalstadsparken var vårt eget strövområde har en bred, rak gångväg anlagts, istället för den tidigare slingrande stigen under dolsk grönska som var så typisk för engelsk-park-stilen.
Fortfarande har ingen velat svara på var biltrafiken för familjen Bernadotte & entourage ska gå och vilka vägar som läggs om för dess skull.
Debatten kom igång för sent, säger Martin Hansson, Mp Stockholm, och Johanna Graf, S i Solna, är bekymrad över att det inte gått att resonera med SÄPO. För ett år sedan skrev Lars Ohly, V, en debattartikel i frågan, och under hela tiden har Politik och poesi legat på med återkommande inlägg, brev till ansvariga myndigheter och hänvisningar till namnlistan Haga ska vara park. Den har för närvarande 237 underskrifter, vilket är alldeles för lite.
Debatten kom igång sent, och vad värre är: det är inte mycket till debatt.
Artikeln om parken som jag hänvisar till finns inte ens på nätet. Så jag länkar till en helt annan artikel istället. Där får du veta namnen på alla Victorias tio brudnäbbar.
Är det möjligt att det är såhär folk vill ha det?
Jens Holm har ett mer hoppfullt scenario.
- - -
Läs Jonas Sjöstedt om centerns nya roll som kärnkraftsanhängare. De har gått en lång väg sedan de var våra kamrater i kampanjen för linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Nu sågar de tidigare partiledarna Fälldin och Daléus centerns nuvarande ja-linje. Vi väntar på mediarapporteringen om uppslitande partistrider! Om Werner kritiserar vänstern blir det förstasidesstoff.
Politik och poesi älskar Hagaparken med eller utan blodbok, men nu är en del av nationalstadsparken avstängd bakom staket och försedd med 60 övervakningskameror. För allmänheten är det tvärtom fotoförbud på vissa platser.
Fantasieggande lekställen som Ekotemplet och de så kallade ruinerna (grunden till Gustav III:s aldrig uppförda palats) betraktas som ”särskilda riskobjekt” där SÄPO kan ingripa mot besökarna.
Leken är slut - där fjärilar fladdrade och trubadurer från Bellman till Lundell besjöng friheten.
78 000 kvadratmeter park är avstängd och övervakad. Som en eftergift åt oss som håller fast idén om att nationalstadsparken var vårt eget strövområde har en bred, rak gångväg anlagts, istället för den tidigare slingrande stigen under dolsk grönska som var så typisk för engelsk-park-stilen.
Fortfarande har ingen velat svara på var biltrafiken för familjen Bernadotte & entourage ska gå och vilka vägar som läggs om för dess skull.
Debatten kom igång för sent, säger Martin Hansson, Mp Stockholm, och Johanna Graf, S i Solna, är bekymrad över att det inte gått att resonera med SÄPO. För ett år sedan skrev Lars Ohly, V, en debattartikel i frågan, och under hela tiden har Politik och poesi legat på med återkommande inlägg, brev till ansvariga myndigheter och hänvisningar till namnlistan Haga ska vara park. Den har för närvarande 237 underskrifter, vilket är alldeles för lite.
Debatten kom igång sent, och vad värre är: det är inte mycket till debatt.
Artikeln om parken som jag hänvisar till finns inte ens på nätet. Så jag länkar till en helt annan artikel istället. Där får du veta namnen på alla Victorias tio brudnäbbar.
Är det möjligt att det är såhär folk vill ha det?
Jens Holm har ett mer hoppfullt scenario.
- - -
Läs Jonas Sjöstedt om centerns nya roll som kärnkraftsanhängare. De har gått en lång väg sedan de var våra kamrater i kampanjen för linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Nu sågar de tidigare partiledarna Fälldin och Daléus centerns nuvarande ja-linje. Vi väntar på mediarapporteringen om uppslitande partistrider! Om Werner kritiserar vänstern blir det förstasidesstoff.
onsdag, juni 16, 2010
Ska vi leka prinsessa eller leka krig?
Monarkin bygger som bekant på att dess företrädare inte tar politisk ställning. Det ska kännas som hela folkets kung. En storhet oberörd av ideologiska konflikter.
Men monarkin är i sig ett konservativt ställningstagande. Och föreställningen om en konfliktfri sfär där vi alla bara är svenskar, är ett nationalistiskt ställningstagande.
Som om det inte räckte med denna medfödda markering har Victoria Bernadotte, till yrket kronprinsessa, nyligen tagit ställning i en verkligt het och mycket obehaglig utrikespolitisk fråga, nämligen den svenska närvaron i krigets Afghanistan. Bernadotte och hennes fästman besökte militärbaserna och uttryckte oreserverat stöd. De är imponerade, uppskattar soldaternas arbete och önskar dem lycka till.
”Victoria är mycket insatt” säger hennes värdfolk på militärbasen berömmande. Men tydligen inte tillräckligt insatt för att fatta när hon blandar sig i politiska stridsfrågor ett valår, vilket är skandalöst.
Som den käcka prinsessa i tiden hon är passade Bernadotte på att provköra stridsfordon också. Vilket bara är osmakligt av en kvinna som inte ens kan ta sig fram till altaret på egna ben.
Politik och poesi har tidigare varit republikansk, utan att rikta kritik mot familjen Bernadotte som individer. Men den inställningen kan komma att omprövas.
För mer text och bild, se Brit Rundberg hos Stockholmsvänstern
Men monarkin är i sig ett konservativt ställningstagande. Och föreställningen om en konfliktfri sfär där vi alla bara är svenskar, är ett nationalistiskt ställningstagande.
Som om det inte räckte med denna medfödda markering har Victoria Bernadotte, till yrket kronprinsessa, nyligen tagit ställning i en verkligt het och mycket obehaglig utrikespolitisk fråga, nämligen den svenska närvaron i krigets Afghanistan. Bernadotte och hennes fästman besökte militärbaserna och uttryckte oreserverat stöd. De är imponerade, uppskattar soldaternas arbete och önskar dem lycka till.
”Victoria är mycket insatt” säger hennes värdfolk på militärbasen berömmande. Men tydligen inte tillräckligt insatt för att fatta när hon blandar sig i politiska stridsfrågor ett valår, vilket är skandalöst.
Som den käcka prinsessa i tiden hon är passade Bernadotte på att provköra stridsfordon också. Vilket bara är osmakligt av en kvinna som inte ens kan ta sig fram till altaret på egna ben.
Politik och poesi har tidigare varit republikansk, utan att rikta kritik mot familjen Bernadotte som individer. Men den inställningen kan komma att omprövas.
För mer text och bild, se Brit Rundberg hos Stockholmsvänstern
måndag, juni 14, 2010
Urspårat enkelspårigt
Det är inte lätt att titta på teve numera. Inte om man vill se något annat än VM i fotboll eller SM i fjant.
”För SVT är bröllopet ett jätteprojekt, faktiskt det största någonsin sett till uppmärksamhet, prestige och antal kameror” konstateras i SvD.
När samtliga kanaler visar en stillbild på Stockholms slott och en nervöst leende reporter som upphetsat försöker förleda folket till kungafeber innan det unga paret ska troppa förbi, då börjar man allvarligt ifrågasätta vitsen med ett brett utbud. Om det breda utbudet vara så till förväxling lik den sovjetiska statskanalen: en bild på Kreml, någon som talar om vad vi ska tycka, och sen dockfilm som belöning.
Monarkin är en onödig och orättvis feodal kvarleva som görs bäst i att avskaffas. Detta och en hel del annat klokt säger Eva-Britt Svensson på Stockholmsvänstern.
”För SVT är bröllopet ett jätteprojekt, faktiskt det största någonsin sett till uppmärksamhet, prestige och antal kameror” konstateras i SvD.
När samtliga kanaler visar en stillbild på Stockholms slott och en nervöst leende reporter som upphetsat försöker förleda folket till kungafeber innan det unga paret ska troppa förbi, då börjar man allvarligt ifrågasätta vitsen med ett brett utbud. Om det breda utbudet vara så till förväxling lik den sovjetiska statskanalen: en bild på Kreml, någon som talar om vad vi ska tycka, och sen dockfilm som belöning.
Monarkin är en onödig och orättvis feodal kvarleva som görs bäst i att avskaffas. Detta och en hel del annat klokt säger Eva-Britt Svensson på Stockholmsvänstern.
lördag, juni 12, 2010
Kapitalism är kapitalförstöring och förskingring av allmänna medel
En före detta skola. Byggd i ett barnrikt område på 70-talet Tömd och låst på 00-talet.
Ibland måste skolor läggas ned. Om barnen inte vill gå i dem på grund av vedervärdiga lokaler, till exempel. 
Om kommunpolitikerna hade fått renovera och skaffa datorer istället för att ge bort skattebetalarnas pengar till privatskolor - då hade inte krusskräppa tagit över rastbänkarna, då hade en öppen, aktiv skola legat mitt i området.
Istället för tre små privata enheter utspridda i fabrikslokaler,
utan utbildad personal eller riktiga lekgårdar.
Men rosa rugosa är en överlevare. Innan huset rivs kommer det att vara täckt av en törnrosahäck.
Vila i frid, skola för alla!
fredag, juni 11, 2010
Läs på! Skriv på!
Integrationsministern vill gärna skylla upplopp som dem i Rinkeby på den socialdemokratiska politiken. Det är hon inte ensam om, ett flertal mer eller mindre extrema bloggare delar uppfattningen.
Mycket märkligt, med tanke på att bränder och förstörelse är så vanligt i fattiga områden världen över. Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som verkligen vill veta något om storstadsutveckling när den körs i botten, läs Mike Davis’ bok om Los Angeles där stadskärnan imploderade i rasbråk och kriminalitet.
Det socialdemokratiska maktinnehavet i Los Angeles är ju sedan länge ökänt, eller hur?
Den som verkligen vill veta något om vad som fungerar bra och sammanhållande i en utsatt förort kan till att börja med läsa Politik och poesi i förrgår.
Den som vill klänga sig fast vid tron att tillvaron är idyllisk har ju en myspysfestival att yvas över. NK kommer (enligt papperstidning) att skylta med Barbie i prinsessklänning, eftersom Victoria förkroppsligar Barbie-konceptet.
Som är? Anorexia kanske. Eller asexualitet. Det bästa med Barbie var annars att hon faktiskt saknade familj och social kontext och kunde bli vem som helst när som helst. Det ingår som bekant inte i Victoria-konceptet.
Du kan också mejla till SvD och fråga ALLT DU VILL VETA om den dag när Daniel Westling ska bli herr Bernadotte. Vänd dig med förtroende till expertisen på brollopet@svd.se med dina undringar, till exempel: På vilket vis angår det mig? eller: Hur är det möjligt med en fast bosättning i en nationalstadspark?
Haga ska vara park!
Mycket märkligt, med tanke på att bränder och förstörelse är så vanligt i fattiga områden världen över. Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som verkligen vill veta något om storstadsutveckling när den körs i botten, läs Mike Davis’ bok om Los Angeles där stadskärnan imploderade i rasbråk och kriminalitet.
Det socialdemokratiska maktinnehavet i Los Angeles är ju sedan länge ökänt, eller hur?
Den som verkligen vill veta något om vad som fungerar bra och sammanhållande i en utsatt förort kan till att börja med läsa Politik och poesi i förrgår.
Den som vill klänga sig fast vid tron att tillvaron är idyllisk har ju en myspysfestival att yvas över. NK kommer (enligt papperstidning) att skylta med Barbie i prinsessklänning, eftersom Victoria förkroppsligar Barbie-konceptet.
Som är? Anorexia kanske. Eller asexualitet. Det bästa med Barbie var annars att hon faktiskt saknade familj och social kontext och kunde bli vem som helst när som helst. Det ingår som bekant inte i Victoria-konceptet.
Du kan också mejla till SvD och fråga ALLT DU VILL VETA om den dag när Daniel Westling ska bli herr Bernadotte. Vänd dig med förtroende till expertisen på brollopet@svd.se med dina undringar, till exempel: På vilket vis angår det mig? eller: Hur är det möjligt med en fast bosättning i en nationalstadspark?
Haga ska vara park!
torsdag, juni 10, 2010
Visionen finns kvar
Konsekvenserna av oroligheterna i Rinkeby kan gå ut även över människor som bor där, säger Fredrik Reinfeldt, helt utan sin sedvanliga sociala kompetens.
Ja vem i hela helvete skulle de annars gå ut över? Täbyborna som vojar sig över utlänningarna? Det är ingen nyhet att det är rinkebyborna som blivit utsatta. Först för arbetslöshet och diskriminering, sen av kriminaldårar som eldar, slåss och saboterar.
Rinkebyakademien brann ned. En av mina kommentatorer trodde den var ett projekt för att föra ut invandrarungdomar i det sekulariserade samhället. Faktum är att den är ett mentorsprogram i syfte att hjälpa unga människor till kontakter inom näringslivet. Bildning och arbete, alltså. Inget av det främjas av ett överhetsperspektiv. När Stavros Louca, en av initiativtagarna till akademien yttrar sig, säger han:
”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar i våra huvuden.”
Det är nämligen så det är i Rinkeby, och alltid har varit.
Visionen finns kvar i våra huvuden.
Artikeln om upploppen är en av de mest klickade i DN. Var det lika många som läste och engagerade sig när akademiens startades, när nobelpristagarna kom på besök, när SM i poesislam utspelades, eller när rinkebyborna fredligt ockuperade ett gammalt kontorshus som de kunde haft användning för?
Ja vem i hela helvete skulle de annars gå ut över? Täbyborna som vojar sig över utlänningarna? Det är ingen nyhet att det är rinkebyborna som blivit utsatta. Först för arbetslöshet och diskriminering, sen av kriminaldårar som eldar, slåss och saboterar.
Rinkebyakademien brann ned. En av mina kommentatorer trodde den var ett projekt för att föra ut invandrarungdomar i det sekulariserade samhället. Faktum är att den är ett mentorsprogram i syfte att hjälpa unga människor till kontakter inom näringslivet. Bildning och arbete, alltså. Inget av det främjas av ett överhetsperspektiv. När Stavros Louca, en av initiativtagarna till akademien yttrar sig, säger han:
”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar i våra huvuden.”
Det är nämligen så det är i Rinkeby, och alltid har varit.
Visionen finns kvar i våra huvuden.
Artikeln om upploppen är en av de mest klickade i DN. Var det lika många som läste och engagerade sig när akademiens startades, när nobelpristagarna kom på besök, när SM i poesislam utspelades, eller när rinkebyborna fredligt ockuperade ett gammalt kontorshus som de kunde haft användning för?
onsdag, juni 09, 2010
Rinkeby, by i världen
Helvetet bröt loss tillslut. Anlagda bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rinkeby. Världens by har kvalificerat sig som internationellt krisområde som South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område.
Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan. Deras föräldrar och syskon fick gå miltals över fälten för att komma till jobbet. Alla andra på linjen fick åka förbi stationen.
Sådant är självdestruktivt.
Hittills har jag läst ett dussin blogginlägg i frågan, som alla är våldsamt kritiska antingen mot immigration - som om stenkastning är en etnisk markör eller konsekvensen av att flytta? - eller mot introduktionen i Sverige - som om myndigheterna accepterar stenkastning bara den är multikulturell och i övrigt daddar de notoriskt otacksamma. Den bilden är fel. Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. Men en annan sak som var fel i inläggen var att de flesta tycktes tro att upplopp är typiska för Rinkeby.
Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.
Fattigdom föder våld. Ständiga besvikelser och utsläckt hopp kan dessvärre framkalla en hastigt uppblossande destruktivitet. Efteråt minns ingen varför de slogs. Men de är dubbelt föraktade och den onda cirkeln har förstärkts.
På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda
Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident.
Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.
Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks.
Detta var just det sista som behövdes.
Ansvariga politiker måste någon gång lära! Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.
En bloggare som ser förstörelsen som en följd av klassojämlikhet och krossade drömmar är Alla smutsiga detaljer
Det kan vara så att flera av kravallarna inte var bosatta i Rinkeby utan rest dit för att slåss med poliser. En möjlig förklaring till starten på det hela är, enligt några ögonvittnen, att ungdomar som nekats tillträde till en fest börjat bråka, och att den tillkallade polisen ska ha skjutit i luften. Om detta stämmer visar det vad polisen borde ha vetat: man kan inte skjuta i Rinkeby. Det bara inte går. Tillräckligt många exploderar själva av att höra det.
Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan. Deras föräldrar och syskon fick gå miltals över fälten för att komma till jobbet. Alla andra på linjen fick åka förbi stationen.
Sådant är självdestruktivt.
Hittills har jag läst ett dussin blogginlägg i frågan, som alla är våldsamt kritiska antingen mot immigration - som om stenkastning är en etnisk markör eller konsekvensen av att flytta? - eller mot introduktionen i Sverige - som om myndigheterna accepterar stenkastning bara den är multikulturell och i övrigt daddar de notoriskt otacksamma. Den bilden är fel. Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. Men en annan sak som var fel i inläggen var att de flesta tycktes tro att upplopp är typiska för Rinkeby.
Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.
Fattigdom föder våld. Ständiga besvikelser och utsläckt hopp kan dessvärre framkalla en hastigt uppblossande destruktivitet. Efteråt minns ingen varför de slogs. Men de är dubbelt föraktade och den onda cirkeln har förstärkts.
På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda
Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident.
Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.
Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks.
Detta var just det sista som behövdes.
Ansvariga politiker måste någon gång lära! Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.
En bloggare som ser förstörelsen som en följd av klassojämlikhet och krossade drömmar är Alla smutsiga detaljer
Det kan vara så att flera av kravallarna inte var bosatta i Rinkeby utan rest dit för att slåss med poliser. En möjlig förklaring till starten på det hela är, enligt några ögonvittnen, att ungdomar som nekats tillträde till en fest börjat bråka, och att den tillkallade polisen ska ha skjutit i luften. Om detta stämmer visar det vad polisen borde ha vetat: man kan inte skjuta i Rinkeby. Det bara inte går. Tillräckligt många exploderar själva av att höra det.
lördag, juni 05, 2010
Glad men inte stolt
Dags igen att fira en konvention och vara stolta över något vi inte har gjort själva. Till och med Vänsterpartiet deltar i nationalistiska firanden genom att hålla tal om internationell solidaritet. Kanske eller kanske inte är det bättre än att vara hemma och sura.
Att nationaldagen blev helgdag var resultatet av en undermålig utredning där premissen var att dagen ska bli helg. Beredningen bestod i jämförande studier av almanackan för att inte såra de kristna och för att minimera den arbetstidsförlängning det under alla omständigheter innebar. Motivtexten var på cirka en sida. Den gick ut på att 1) om alla andra får så ska vi också, och 2) Sverige har mycket vi kan vara stolta över, såsom idrottare och jämställdhet.
Fel. Sverige har mycket vi kan vara glada över. Men stolt är man över det man uträttat. På den globala arenan ger det vissa fördelar att vara född i Sverige, men var du än föds är det inget du åstadkommit själv - och jag undrar faktiskt varför det skulle ha varit så gräsligt att födas i exempelvis Frankrike eller Canada?
Jag menar, de behöver ju inte vara så dåliga även om vi är bäst?
Nu har nämligen en tankesmedja visat att när de adderar 16 tunga index blir Sverige bäst i världen. Mätningarna handlar om konkurrenskraft, demokrati, miljö, mänskliga rättigheter med flera parametrar och jag betvivlar inte att de stämmer. Jag bara undrar på vilket sätt du, jag, Jimmyponken, Bingo-Loket, gamla fru Pettersson i 69:an och alla Kanins släktingar och vänner har bidragit till detta?
Idrottarna? Inte med ett hantellyft har jag medverkat till deras blygsamma framgångar.
Jämställdheten? Den jobbar jag med snart sagt varje dag. Men inte går jag ut på stan och viftar med flaggor för att jag lyckats få in en halvsida genusanalys i en kommunal tjänsteskrivelse.
Den svenska naturen då? Det handlar om kärlek, varmt och djupt känd. Om det däremot är stolthet du känner över vad inlandsisen och Golfströmmen gemensamt har åstadkommit, då lider du av grandios självmaximering.
De som försvarar nationaldagen gör det av det bakvända motivet att den inte alls behöver vara nationalistisk! Nähej – men nu heter den som den heter. Och det tog knappt en kvart efter beslutet att göra den till helg innan extremisterna marscherade, med all rätt stolta! Det var de som drev opinionen så långt att de fick sin egen dag tillslut.
Ungdom mot rasism och de politska ungdomsförbundenska fira nationaldag genom att via en manifestation ta den tillbaka från nationalisterna. En hedervärd uppgift som de förvisso kan vara lite stolta över. Men de hade inte alls behövt ta tillbaka något om deras respektive moderpartier (utom V och Mp) avstått från att instifta den -självförhärligandets helg.
Att nationaldagen blev helgdag var resultatet av en undermålig utredning där premissen var att dagen ska bli helg. Beredningen bestod i jämförande studier av almanackan för att inte såra de kristna och för att minimera den arbetstidsförlängning det under alla omständigheter innebar. Motivtexten var på cirka en sida. Den gick ut på att 1) om alla andra får så ska vi också, och 2) Sverige har mycket vi kan vara stolta över, såsom idrottare och jämställdhet.
Fel. Sverige har mycket vi kan vara glada över. Men stolt är man över det man uträttat. På den globala arenan ger det vissa fördelar att vara född i Sverige, men var du än föds är det inget du åstadkommit själv - och jag undrar faktiskt varför det skulle ha varit så gräsligt att födas i exempelvis Frankrike eller Canada?
Jag menar, de behöver ju inte vara så dåliga även om vi är bäst?
Nu har nämligen en tankesmedja visat att när de adderar 16 tunga index blir Sverige bäst i världen. Mätningarna handlar om konkurrenskraft, demokrati, miljö, mänskliga rättigheter med flera parametrar och jag betvivlar inte att de stämmer. Jag bara undrar på vilket sätt du, jag, Jimmyponken, Bingo-Loket, gamla fru Pettersson i 69:an och alla Kanins släktingar och vänner har bidragit till detta?
Idrottarna? Inte med ett hantellyft har jag medverkat till deras blygsamma framgångar.
Jämställdheten? Den jobbar jag med snart sagt varje dag. Men inte går jag ut på stan och viftar med flaggor för att jag lyckats få in en halvsida genusanalys i en kommunal tjänsteskrivelse.
Den svenska naturen då? Det handlar om kärlek, varmt och djupt känd. Om det däremot är stolthet du känner över vad inlandsisen och Golfströmmen gemensamt har åstadkommit, då lider du av grandios självmaximering.
De som försvarar nationaldagen gör det av det bakvända motivet att den inte alls behöver vara nationalistisk! Nähej – men nu heter den som den heter. Och det tog knappt en kvart efter beslutet att göra den till helg innan extremisterna marscherade, med all rätt stolta! Det var de som drev opinionen så långt att de fick sin egen dag tillslut.
Ungdom mot rasism och de politska ungdomsförbundenska fira nationaldag genom att via en manifestation ta den tillbaka från nationalisterna. En hedervärd uppgift som de förvisso kan vara lite stolta över. Men de hade inte alls behövt ta tillbaka något om deras respektive moderpartier (utom V och Mp) avstått från att instifta den -självförhärligandets helg.
fredag, juni 04, 2010
Man ställer väl upp i upp-och-nervända världen
När Göran Rosenberg var på väg från Jerusalem hörde han radions programledare oroa sig över ”att världen inte ska förstå den israeliska verklighetsbilden, att regeringar och folkopinioner inte ska förstå att Israel lever i en verklighet och världen i en annan, att världen inte ska förstå varför Israel med full militär styrka måste ge sig ut på internationellt vatten mitt i natten för att med skarpladdade vapen äntra civila fartyg med hundratals obeväpnade människor ombord”.
Denna oro delas i någon mån av en S-bloggare här i Sverige när han beklagar sig över ensidigheten i debatten där ”ingen granskar de så kallade fredsaktivisterna”.
Men då ställer Aktuellt upp! Igår kväll återgav svensk nyhetsesändning den israeliska propagandan korrekt och utan sidoblickar, och det avrundades med terrorspekulationer mot aktivisterna på båtarna. Professor Gardell som utsatts för överfall, stöld och frihetsberövande måste misstänkliggöras - det är den användbara gamla metoden att beskylla offret som tas i bruk av svensk public service-media.
Fler som ställer upp: USA och endast USA tröstar som vanligt sin mobbade lillebror. Israeliska övergrepp är inte övergrepp. Israelisk statsterrorism är demokrati. Logik är inte något för riktiga karlar.
Ännu fler som ställer upp: Den israeliska regeringen bjuder verkligen till. Nu har de gått med på att låta utreda angreppet på skeppen. Alldeles själva, eftersom Israel har flera juridiska experter som gärna bjuder in några gästttyckare från andra länder. I papperstidningen talar Lieberman som för en stat med full respekt från omvärlden. Med en sån självbild ska väl en dåres försvarstal inte vara så svårt att svänga ihop.
- - -
Jag vet inte hur intressant det är att Andres Lokko är sosse. Men dethär inlägget i Kulturbloggen var helskärpt! Det lyckas samtidigt säga något om Lokko, om Sverige och om varför livsstil idag kallas Lifestyle.
Denna oro delas i någon mån av en S-bloggare här i Sverige när han beklagar sig över ensidigheten i debatten där ”ingen granskar de så kallade fredsaktivisterna”.
Men då ställer Aktuellt upp! Igår kväll återgav svensk nyhetsesändning den israeliska propagandan korrekt och utan sidoblickar, och det avrundades med terrorspekulationer mot aktivisterna på båtarna. Professor Gardell som utsatts för överfall, stöld och frihetsberövande måste misstänkliggöras - det är den användbara gamla metoden att beskylla offret som tas i bruk av svensk public service-media.
Fler som ställer upp: USA och endast USA tröstar som vanligt sin mobbade lillebror. Israeliska övergrepp är inte övergrepp. Israelisk statsterrorism är demokrati. Logik är inte något för riktiga karlar.
Ännu fler som ställer upp: Den israeliska regeringen bjuder verkligen till. Nu har de gått med på att låta utreda angreppet på skeppen. Alldeles själva, eftersom Israel har flera juridiska experter som gärna bjuder in några gästttyckare från andra länder. I papperstidningen talar Lieberman som för en stat med full respekt från omvärlden. Med en sån självbild ska väl en dåres försvarstal inte vara så svårt att svänga ihop.
- - -
Jag vet inte hur intressant det är att Andres Lokko är sosse. Men dethär inlägget i Kulturbloggen var helskärpt! Det lyckas samtidigt säga något om Lokko, om Sverige och om varför livsstil idag kallas Lifestyle.
torsdag, juni 03, 2010
Grundbulten
Carl Bildt artar sig. Han förespråkar en opartisk, internationell utredning av angreppet på Ship to Gaza. Men USA anser att Israel själv göra utredningen, gärna med usa:nska observatörer.
Att en anklagad utreder sig själv med hjälp av sin storerbror är rena rättsrötan. Men Israel har ”dålig erfarenhet” av internationella utredningar. Tro det, det kan ju visa sig att de gjort något fel.
Eventuellt fanns det vapen ombord på en av båtarna där besättning och passagerare betedde sig aggressivt. Det är möjligt - jag vet inte, för jag var inte där.
Eventuellt var det så att människorna detta skepp angrep ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastade personer från däck och anväde skjutvapen. Det säger den israeliska ambassadören. Märkligt att han var med på båten!
Kravet på en opartisk utredning går alltså inte att komma förbi. I den mån demokratiskt tveksamma organisationer var med i aktionen måste vi naturligtvis få veta det.
Men även om så är, försvarar det inte en attack på internationellt område. Det försvarar inte skott med elpistol och gummikulor mot obeväpnade. Inte stölden av samtliga kommunikationsverktyg plus kläder och skor. Inte att sårade och skadade blir liggande på ett däck utan hjälp. Och det varken försvarar eller förklarar det orimliga i att människor med tvång forslas till en stat som de sedan anklagas för att ha tagit sig in i illegalt.
Ännu mindre försvarar det hela den ruttna affärens grundbult; den grymma blockaden av Gaza.
Att en anklagad utreder sig själv med hjälp av sin storerbror är rena rättsrötan. Men Israel har ”dålig erfarenhet” av internationella utredningar. Tro det, det kan ju visa sig att de gjort något fel.
Eventuellt fanns det vapen ombord på en av båtarna där besättning och passagerare betedde sig aggressivt. Det är möjligt - jag vet inte, för jag var inte där.
Eventuellt var det så att människorna detta skepp angrep ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastade personer från däck och anväde skjutvapen. Det säger den israeliska ambassadören. Märkligt att han var med på båten!
Kravet på en opartisk utredning går alltså inte att komma förbi. I den mån demokratiskt tveksamma organisationer var med i aktionen måste vi naturligtvis få veta det.
Men även om så är, försvarar det inte en attack på internationellt område. Det försvarar inte skott med elpistol och gummikulor mot obeväpnade. Inte stölden av samtliga kommunikationsverktyg plus kläder och skor. Inte att sårade och skadade blir liggande på ett däck utan hjälp. Och det varken försvarar eller förklarar det orimliga i att människor med tvång forslas till en stat som de sedan anklagas för att ha tagit sig in i illegalt.
Ännu mindre försvarar det hela den ruttna affärens grundbult; den grymma blockaden av Gaza.
tisdag, juni 01, 2010
Som israelvän..?
"Man kan fundera över rimligheten i att borda skepp på internationellt vatten" skriver borgaren Segersam i sin enligt egen utsago patriarkala blogg. Va? Inte finns det något att fundera på. Borda på bara och leve piratmoralen!
Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?
Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.
I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.
Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson
Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?
Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.
I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.
Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson
Tystnad och mörker
”Hundra miles från Gaza. Vi kan redan se ljusen på avstånd.” Så avslutar Edda Manga sitt senaste blogg inlägg. Då har kaptenen redan varnat för att sex skepp närmar sig fartyget de är ombord på.
Sedan dess vet vi inget mer om Edda Manga, en av aktivisterna i konvojen Ship to Gaza. Ljusen hon såg på avstånd har förbytts i mörker och tystnad.
Var finns Edda Manga? Var finns Mattias Gardell? När får deras anhöriga i Sverige besked om vad den israeliska armén gjort med dem?
I media skildras med välgrundad upprördhet angreppet på fartygen och tystnaden om de som fängslats. Att dessa våldshandlingar bottnar i att staten Israel med glödande fanatism vägrar öppna blockaden av Gaza talas det mindre om.
Dags för Israel att lyssna på omvärlden / Emil Broberg
Läs Edda Mangas resa fram till igår
BOJKOTTA ISRAEL!
Be din lokala butik att plocka bort avocado och annat.
PRESSA CARL BILDT!
Skriv till regeringen att det är dags för Sverige att agera, självständigt och inom EU
Ingen mer tystnad, i detta mörker!
- - -
Nu har UD uppgifter om samtliga svenskar, och de antas vara vid liv. Mycket klokare än så blir vi dock inte.
Sedan dess vet vi inget mer om Edda Manga, en av aktivisterna i konvojen Ship to Gaza. Ljusen hon såg på avstånd har förbytts i mörker och tystnad.
Var finns Edda Manga? Var finns Mattias Gardell? När får deras anhöriga i Sverige besked om vad den israeliska armén gjort med dem?
I media skildras med välgrundad upprördhet angreppet på fartygen och tystnaden om de som fängslats. Att dessa våldshandlingar bottnar i att staten Israel med glödande fanatism vägrar öppna blockaden av Gaza talas det mindre om.
Dags för Israel att lyssna på omvärlden / Emil Broberg
Läs Edda Mangas resa fram till igår
BOJKOTTA ISRAEL!
Be din lokala butik att plocka bort avocado och annat.
PRESSA CARL BILDT!
Skriv till regeringen att det är dags för Sverige att agera, självständigt och inom EU
Ingen mer tystnad, i detta mörker!
- - -
Nu har UD uppgifter om samtliga svenskar, och de antas vara vid liv. Mycket klokare än så blir vi dock inte.
måndag, maj 31, 2010
Det bär emot att ens tänka det
Frihetsflottan Ship to Gaza som var på väg med förnödenheter till det hårt prövade Gaza bordades imorse av israelisk militär på internationellt vatten.
Att stoppa hjälpsändningar till Gaza gick före alla mänskliga hänsyn. Militären kom i både fartyg och helikoptrar. Men de påstår att de måste gå till angrepp eftersom de kände sig hotade av aktivister med kniv!
Miljöpartiets Mehmet Kaplan var på ett av fartygen och twittrade imorse: ”De försöker nu borda oss; OBS! INTERNATIONELLT VATTEN!”
Det bär emot att ens tänka sig in i situationen.
”Man krossar fredlig och folklig solidaritet med det grövsta våld” säger Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde, och fortsätter: ”Israels agerande är ett tydligt brott mot folkrätten. Carl Bildt måste fördöma detta grova övergrepp, kräva att aktivisterna släpps och att man inleder förundersökning mot de
ansvariga.”
De rödgröna säger i ett gemensamt uttalande:
”Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigeheter.”
Regeringar och medborgare över hela världen måste protestera när den israeliska armén tar till våld mot en fredlig hjälpinsats!
Det blir solidaritetsmanifestationer på flera håll i Sverige.
I Stockholm på Sergels torg kl 18!
Moderaten Wykman kallar angreppet på hjälpsändningen för en seger, vilket är så osmakligt att det än en gång bär emot att tänka på det - hur en sådan person är funtad, och att ett parti med folk som han i ledningen styr Sverige.
Dock kan jag till min egen häpnad citera Tokmoderaten som verkligen inte uppskattar sin partikollegas övertramp: ”Att vara Israelvän innebär inte att man automatiskt skall ställa sig upp för att försvara allt det som den israeliska nationen tar sig för. Jag kan oavsett vilka skäl som än förelåg inte försvara morgonens insats till sjöss, lika lite som jag kan försvara en martyr som spränger sig själv och en massa israeliska barn på en buss i Tel-Aviv. Jag kan inte försvara övervåldet mot och fosforbomber över Gaza lika lite som jag kan försvara regnet av Qassam-raketer in i Israel.”
Om du föredrar ett mer känslomässigt engagerat fördömande av angreppet rekommenderar jag Mattias Ericsson, Stockholmsvänstern
Vi är många bloggare som är på. Och andra som hävdar att det är försvar. Om Scaber Nestor har rätt är fäet Wykman inte ens bottenrekord, utan en kristdemokrat som visste precis hur det var på båten som hon inte var på.
"Hur fan kan man få det till försvar när de anfaller på internationellt vatten?" frågar sig inte bara världssamvetet, i den mån det ännu finns ett sådant, utan även Vänsterpolitik , bara enstaka bland oss många frågande fundersamma förtvivlade.
Hur fan kan man få det till försvar. Endast blind fanatism kan få någon till det.
Att stoppa hjälpsändningar till Gaza gick före alla mänskliga hänsyn. Militären kom i både fartyg och helikoptrar. Men de påstår att de måste gå till angrepp eftersom de kände sig hotade av aktivister med kniv!
Miljöpartiets Mehmet Kaplan var på ett av fartygen och twittrade imorse: ”De försöker nu borda oss; OBS! INTERNATIONELLT VATTEN!”
Det bär emot att ens tänka sig in i situationen.
”Man krossar fredlig och folklig solidaritet med det grövsta våld” säger Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde, och fortsätter: ”Israels agerande är ett tydligt brott mot folkrätten. Carl Bildt måste fördöma detta grova övergrepp, kräva att aktivisterna släpps och att man inleder förundersökning mot de
ansvariga.”
De rödgröna säger i ett gemensamt uttalande:
”Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigeheter.”
Regeringar och medborgare över hela världen måste protestera när den israeliska armén tar till våld mot en fredlig hjälpinsats!
Det blir solidaritetsmanifestationer på flera håll i Sverige.
I Stockholm på Sergels torg kl 18!
Moderaten Wykman kallar angreppet på hjälpsändningen för en seger, vilket är så osmakligt att det än en gång bär emot att tänka på det - hur en sådan person är funtad, och att ett parti med folk som han i ledningen styr Sverige.
Dock kan jag till min egen häpnad citera Tokmoderaten som verkligen inte uppskattar sin partikollegas övertramp: ”Att vara Israelvän innebär inte att man automatiskt skall ställa sig upp för att försvara allt det som den israeliska nationen tar sig för. Jag kan oavsett vilka skäl som än förelåg inte försvara morgonens insats till sjöss, lika lite som jag kan försvara en martyr som spränger sig själv och en massa israeliska barn på en buss i Tel-Aviv. Jag kan inte försvara övervåldet mot och fosforbomber över Gaza lika lite som jag kan försvara regnet av Qassam-raketer in i Israel.”
Om du föredrar ett mer känslomässigt engagerat fördömande av angreppet rekommenderar jag Mattias Ericsson, Stockholmsvänstern
Vi är många bloggare som är på. Och andra som hävdar att det är försvar. Om Scaber Nestor har rätt är fäet Wykman inte ens bottenrekord, utan en kristdemokrat som visste precis hur det var på båten som hon inte var på.
"Hur fan kan man få det till försvar när de anfaller på internationellt vatten?" frågar sig inte bara världssamvetet, i den mån det ännu finns ett sådant, utan även Vänsterpolitik , bara enstaka bland oss många frågande fundersamma förtvivlade.
Hur fan kan man få det till försvar. Endast blind fanatism kan få någon till det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)