Poesidebatt - ordet är egentligen en motsägelse. Men det gläder mig att den dominerande språkmaterialismen nu ifrågasätts på kultursidorna. Den riktning som säger att en dikt bara är sitt språk och därför bara ska bestå av språkliga byggstenar. Som att en målning endast består av olja och pigment.
En av kritikerna är Greider, som efterlyser en lättförståelig poesi om människors vardagserfarenheter.
Nu skulle jag hellre välja prosa, om jag bleve nödd och tvungen att delge er mina vardagserfarenheter. Men jag vill överhuvudtaget inte slå fast hur poesi ska skrivas, och tycker det är mycket viktigare att den skrivs än att den debatteras.
En kommentar till Greider kommer från Aase Berg i en krönika om tolerans och poesi. Om att hjärnan är större än den egna förmågan att förstå, och att hennes krav på existensiell utveckling är långt förbi ”grabbig outsidermentalitet”. Den som skriver komplext gör det för att livet är komplext, menar Berg. Vi är alla främlingar, just därför är det nödvändigt att skriva. ”Målet med poesin är inte längre att söka tröstande förståelse” - men har det någonsin varit det?
Poesin har inget mål. Likväl kan den nå ett mål.
Kanske att möta en annan främling.
2 kommentarer:
Allt skapar de debatt om-Poesi ??
Orden är väl till för skapande och
kommunicerande om det mesta.
Finns det bara läsare till det nerskrivna
då spelar det liksom ingen roll
att mycket av det som skrivs
är helt obegripligt.
Anser Gladiatan
du som skickade en kommentar om julia caesars krönikor: jag la ut den, men den har kommit bort!
Skicka en kommentar