Utan kultur kan vi inte leva

Vad vill de politiska partierna med kulturen? I en artikel i SvD belyses den ideologiska skillnaden mellan politiker som kräver kvalitet respektive lönsamhet. Till exempel Fp:s krav på stadfästelse och kanon, och M:s kundperspektiv där marknaden styr. Enkelt uttryckt, konservatism och liberalism. Ifråga om kulturpolitik tycks de båda partierna ha bytt ideologisk ståndpunkt.
Socialdemokraterna avfärdas i artikeln som att de har en instrumentell syn på kultur, något som nog kan vara riktigt. Men de är inte ensamma om det. Frågan om vad vi vill med kulturen ligger mycket nära ”vad är kultur bra till?” - om den alltså inte gör människor vackrare eller rikare.

Nu gör den visserligen det, men det är inte omedelbart mätbart. Därför behandlar Vänsterpartiet kulturen som ett mänskligt behov, och vår valslogan ”världens bästa välfärd” omfattar också kultur - alla människors möjlighet att vara både publik och utförare. Kulturpolitiska krav från vänster är bland annat att det ska vara gratis på muséer, att En bok för alla och kulturtidskrifterna ska överleva med fortsatt stöd, och att alla kommuner ska ha kulturskola och replokaler för musik och teater. Vänsterpartiet verkar också för att få till stånd rimliga villkor för kulturarbetare; att dessa yrken ska visas respekt.

”Utan musik, rörelse, litteratur, teater, bilder kan vi inte leva.” Så står det i inledningen till vårt kulturpolitiska program, där den politik som presenteras gång på gång betonar medborgarnas deltagande i kulturlivet.
Inte konservatismens stadfästa kultur, inte liberalismens lönsamma. En socialistisk kultur är aktiv, den bygger på att skapa och göra lika väl som att njuta och applådera.

Men kvaliteten då? Även om det är trevligt när sexåringarna står i papphattar och sjunger falskt verkar de inte särskilt kultiverade jämförda med Malena Ernman, Marie Lindqvist och Martina Lowden.
De ska inte heller jämföras med. De är på väg, och har roligt under tiden. Alla kan inte bli mästare, men alla behöver kultur på väg till banken, moderskapet eller självmordet. Så tillåt mig att upprepa mig:
Ju bredare basen är, desto högre når toppen

Skribenten i SvD anser att kulturen (och kvalitetskraven) bör vara en valfråga. Ska det bli något av med det får han allt vända sig till sina mediakolleger, vars intresse inte är brinnande.
Men om ditt är det, läs Vänsterpartiets Kulturkompass som också innehåller också mycket om digitala media och upphovsrätt, och finns att hämta här.

Stockholmsvänstern är på med ett inlägg apropå samma tidnings intervju med kulturministern