LITE till om Haga före semestern

Tar semester några dagar med osäkra uppkopplingar.

Du kan läsa exempelvis Alliansfritt Sverige så länge.

Bifogar en bild på mellersta Koppartältet. Så att du inte glömmer förortsbornas behov av skönhet och rörlighet och växtlighet -

av Hagaparken.

Skriv till Reinfelt, Kf Solna eller Länsstyrelsen Stockholms län och begär konsekvensbeskrivning.

Glad midsommar!

Hur är det planerat i Haga?

Nej jag förstår fortfarande inte hur det är planerat för säkerheten kring Victoria B:s inflyttning i Haga. Grinden i gallerstaketet är fortfarande öppen - hur länge?

Det är därför jag efterlyst konsekvensbeskrivningar från regeringen och Solna-politikerna.

Lilla grusvägen leder in i parken bakom Koppartälten och går ända fram till slottstrappan. Var ska den stängas av? Behöver den asfalteras?

Det finns en redan asfalterad körväg från andra hållet, den löper längs med Koppartältets kaféer och Pelousen. En sträcka som gjord för barn att vinka åt prinsessan, för stalkare att hänga sig på bilen, och för lejda mördare att göra sitt jobb.

Gallret runt slottstomten går att klättra över i de täta dungar där löv och grenar sträcker sig över staketet eller stora stenblock ligger i närheten. Innebär det att naturen här måste rensas upp?

Gallerstaketet sträcker sig på ena sidan slottet ner till Brunnsviken, men på andra sidan hänger det ihop med tjänstefolksbostäderna. Förhoppningsvis har man tänkt låta allmänheten nyttja gångstigen nere vid vattnet, men hur man än väljer att lösa detta måste ny avspärrning uppföras över hela ängen framför slottet.

Det går inte ihop med Miljöbalken:
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Det dunkla sunda förnuftet

Förslaget till ny skollag hyllas av SvD:s ledare som enbart ”sunt förnuft”. Och precis som sunda förnuftet säger den egentligen inte så mycket.
- Att kraven ska ställas på skolan, inte bara på barnen, är något jag som vänsterpolitiker länge hävdat. Därför är det riktigt att Skolinspektionen ska kunna ingripa mot skolor som inte utför sina uppdrag. Det ska bli ett system med sanktioner i sex steg där det första är anmärkning, det sista stängning. Men anmärkning (”påpekande”) är vad vi har idag, och stängning är extraordinärt och kan bara tillgripas vid uppenbara missförhållanden som kvarstår efter flera skolledarbyten. Vilka är då stegen i mitten? Minskade resurser? Det vore en kännbar sanktion men stryper onekligen förbättringspotentialen.

- Avdelning sunt förnuft är det verkligen när ”det ska anmälas till rektor om man befarar att en elev inte klarar målen. Rektorn blir dessutom skyldig att se till att elevens behov skyndsamt utreds.” Det är vad som ingår i vardagligt, att inte säga alldagligt pedagogiskt arbete. Uppföljning, diagnos, kartläggning, åtgärd. Bra att lagen ställer krav på skolor som inte utför det mest elementära, men risk för ytterligare byråkratisering av lärarnas arbete.

- En annan dunkel punkt är föräldrarnas nya överklagansmöjlighet om de inte är nöjda med ett åtgärdsprogram. Tanken är riktig, att skolan ska ha ögonen på sig för att göra sitt yttersta för att barnen ska lyckas. Men tyvärr är problemet många gånger att föräldrarna inte vill medge att barnet behöver hjälp och hellre byter skola när det börjar ställas krav. Ska den verkligen stärkas, föräldrarnas rätt att slå ifrån sig när barnet åker fast för snatteri eller mobbning?

- Nu ska privatskolorna också ha timplaner och kursplaner (även om det för den allmänna bildningsnivån vore bättre om en timplanelös skola på nytt aktualiserades). De konfessionella privatskolorna får inte längre förkunna sin religion, vilket de inte fick förut heller men gjorde ändå. Vidare får de rätten att ifrågasätta fördelningen av skolpeng. Hör Björklund: ”Jag kan inte hävda att kommunerna trixar med skolpengen, men tillräckligt många friskolor säger att det är så.” Mannen är en katastrof ifråga om faktaunderlag. Kan man hoppas på att det ”sunda förnuftet” får råda ett steg till, så att förändringar på motsvarande sätt genomdrivs på grundval av vad många kommunala skolor säger? Nämligen att privatskolorna raggar elever genom påtryckningar, att de har förtäckta intagningsprov, att de saknar plats för utelek, att de undervisar mot evolutionsläran och saknar jämställdhet...

- Slutligen var det rätten och skyldigheten för var och en att delta i alla ämnen inklusive idrott och sex- & samlevnad. Självklart. Hur ska den upprätthållas? Mindre självklart. När det som ofta gick att uppnå med förhandlingslösningar ska genomföras med tvång öppnar vi utgångsporten mot privatskolorna. Eller demoraliserar de unga genom att föräldrarna uppmuntrar dem att skolka.

Det är föräldrarna som har makten över sina barn. Sunda förnuftet säger att så måste det nog vara. Men då får man också leva med en skola som har svårt att upprätthålla normerna och fatta beslut som känns obekväma för ambitiösa familjer.

Andra som bloggat:
Christermagister om Komvux och betyg
Annarkia om elitism
Hell-man om Björklunds effektsökeri och ofinansierade förslag

Nu heter den kunglig

1994 blev Hagaparken nationalstadspark. I år har tre kommuner; Lidingö, Solna och Stockholm tillsammans med hovet och Länsstyrelsen beslutat att den ska heta Kungliga nationalstadsparken!

En park må väl heta vad som helst. Men vad som helst får inte äga rum i den. Miljöbalken 4 kap par7 säger:

"Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas."

Jag vågar påstå att det är ett intrång om Victoria Bernadotte med familj ska köra bil genom parken!

Har frågat Solna kommun om konsekvensbeskrivningen.

Tantpoäng

Framtiden tillhör tanterna, utbrister en SvD-kolumnist i min ålder förhoppningsfullt.
Idoltanten som givit hopp åt henne är Marit Paulsson.
Marit som är för välfärdssamhället och representerar Fp som är emot det.

Om tant är den enda merit som behövs, finns också Eva-Britt Svensson.
Men hon har inte bara åldern för sig utan även ett politiskt program.

Om framtiden tillhör politiska virrpannor blir jag lite orolig.

Bästa kommun på demokratiskalan?

Bästa kommuner att bo i koras av Fokus. Danderyd och Vellinge står högt i kurs. Bland annat är de privata förmögenheterna störst där. Som av en ren händelse har dessa kommuner också låg arbetslöshet, lågt behov av försörjningsstöd, hög hälsonivå och utbildning, och så vidare. Samma kriterier som när man beräknar utsatta områden. Men med den skillnaden att Fokus vinklar det som att det är dugliga moderata kommunalråd som styrt till det så fint.
Finns det ett ställe som är så bra att bo på att min privatförmögenhet fördubblas av det lovar jag att flytta.

Solna ligger väl till på listan, vilket inte förvånar mig. Det är en välskött, trivsam kommun. Hedemora ligger långt ned, vilket förvånar mig oerhört. Det är nämligen också en välskött, trivsam kommun. Men privatförmögenheterna är inte i närheten av skåningars eller stockholmares.

Men Solna tar i så de spricker. Hela Fokus’ baksida är en annons – se bild. Med anspelning på nationalsången (som faktiskt inte handlar om konungen!) visas en bild på Haga slott (där Victoria B. ska flytta in) och i marginalen texten ”Kungliga nationalstadsparken”.
Heter Hagaparken så? Har den alltid hetat så eller heter den så nu eller kallar Solnas informatörer den så? Det är något jag gärna veta innan jag spricker, jag också.

Solna är en bra borgerlig kommun. Därför bör de för att behålla sitt goda rykte snarast ta fram en konsekvensbeskrivning av hur medborgarnas park kommer att påverkas av det kungliga inhoppet och låta den undergå demokratisk granskning.

De kungliga står utanför demokratin. Kommunalpolitiker gör det inte.

Att räknas eller inte räknas

Tydligen räknas jag inte. Strax efter EU-parlamentsvalet fick jag en enkät där något nyhetsföretag ville veta om jag hade förtroende för Lars Ohly. Förstod inte riktigt sambandet - partiledaren har inte gjort mer eller mindre än någon annan för detta usla val - så först tänkte jag inte svara, men kom strax på att allt kan användas för att komma åt vänsterledaren.

Så jag svarade att jag har förtroende för Ohly. Men det räknas inte.

Att 30 av 1300 saknar förtroende för honom ansågs av DN vara en stor nyhet. Hur många som svarade på mitt sätt får vi inte veta. Vi räknas inte.

Enligt DN skulle deti vara 30 tillfrågade som ”kräver Ohlys avgång”. Men såvitt jag minns var den frågan inte med i enkäten. Betyder det att DN hittar på, eller att utfrågarna ringde upp några utvalda för kompletterande frågor?
Det lär vi inte heller få veta, vi vars åsikter inte räknas.
Eftersom vi förstått att oberoende media innebär att man kan skriva lite hur som helst, oberoende av proportioner.

Läs Magnus Ahlkvist för sans och balans!

Intresse bakom

Blev orolig igår när jag läste om vindkraftens masslakt på fåglar. Läste sedan Effektmagasinet som erbjöd både fakta och rimliga proportioner.
Vindkraft dödar fåglar. Det gör även sorkar, katter, bilar, fönsterrutor och kraftledningar, och rotorbladen utgör inte det största hotet.

SvD följer upp idag med ännu ett hotscenario av vindkraften som byggs i värdefulla skyddade områden och rena naturreservat och saboterar våra sista sällsynta ödemarker.
Men läser man riktigt noga är det inte vindkraften som är farlig för nationalparkerna. Kraftverken behöver byggas där det blåser mest, ty ”med en starkare euro, fallande elpris och mindre betalt för elcertifikat minskar vinstmarginalerna för vindkraft”.
Profiten, det är den som driver fram naturvidriga lösningar.
Det är som vanligt, med andra ord. Och starka intressen från kärnkraftslobbyn anas bakom artiklarna.

”Intresse bakom” anas också i Liljevalchs' sommarutställning om IKEA. Med en sponsorsumma om 3 miljoner.
Visst kan man göra en utställning om hur design och material, marknadsföring och prissättning utvecklats inom detta jättelika företag. Granska dess påverkan på vår miljö såväl inne som ute. Men av tidningsartikeln att döma är det inte detta Liljevalchs gjort. De har helt enkelt ställt ut prylar från IKEA. För att locka folk. Som sedan lockas till de stora varuhusen söder och norr om Stockholm där man får köpa prylarna, antar jag.
Som om vi inte snart har köpt nog. Eller sett nog med fula grejer utan att behöva ha dem på museum också.
Eller om det vi ser är det rörande förhållandet att liten fristående kulturinstitution kan hjälpa gigantisk multinationellt företag att gå runt!
Tack tack, puss puss!

Läs även Pamflett om mer eller mindre rättvis kritik av vindkraften
eller Stockholmsvänstern om IKEA, reklam och kultur

Nationell försäljning

Dagens understreckare ger olika aspekter på hur man med olika medier arbetar för att göra hela nationen till ett varumärke. Reklamfilmer med havsbad och slåtterängar ska sälja svenska varor, dra hit företag och turister. Någon funktion fyller det kanske - men när pr-byråer på fullaste allvar börjar söka schabloner, metoder och till och med gemensamma värden till det som de med ett eget språkbruk kallar ”nation branding”, då har det fått orimliga proportioner med massor av pengar inblandade, då är spelet på allvar.

Är detdär tramset något att bry sig om? Varför inte låta de ytliga krämarna leka ifred när de investerar miljoner i att kladda med språket? Behöver jag som intellektuell lyfta ens ett ögonbryn?

Jo: ”Att enas om en nationell identitet är något av en postmodern mardröm” står det i artikeln.

Mardröm var ordet när normen sätts efter säljbara stereotyper, en strategi som framgångsrikt används också av totalitära regimer.
I allt-går-att-köpa-samhället blir det allvar av när bild och innehåll flyter samman och det inte är lönsamt att fundera över vilketdera som var det riktiga.
Med marknadsföring som allmänt accepterad yrkesgren, till synes utan skugga av ideologi, upplöses avskyn för Goebbels-typerna. Då avpolitiseras nationalismen och blir till inbytesvara, en produkt som andra.

- - -
Om oskicket att ideligen tala utrikiska, se Den röde condoren om engelskans utbredning

Mer eller mindre extrem höger

Många av de högerextrema gör sitt bästa att komma undan anklagelser för rasism genom att prata om kultur. De erkänner alltså inte uppdelningen i biologisk rasism och kulturrasism och bortser ifrån hur den senare fick starkt genomslag efter andra världskriget, när den biologiska var körd i botten.

Bloggkollegan vid ett Kafebord påminner dock om att den biologiska rasismen också lever vidare, så även inom Sverigedemokraterna. I hans blogg finns citaten, här är enbart hans sammanfattning:
”Parasiter. Maskar. Friska svenska barn. Sjuka utländska. Sopsäck. Hundar.
Evolution. Nationellt självmord. Karantän. Nationellt genetiska fonden.”

Visst är det bra att Piratpartiet avstyrde att SD fick representation i EU-parlamentet. Men piraternas lockelse förhindrade också en bättre vänsterrepresentation, och rasister och fascister hade valframgångar över hela Europa. Och de klassiska högerkonservativa partierna stärkte sin position på den klassiskt utslätade socialdemokratins bekostnad.

Detta får inte kallas för ”30-tal” eller en tillfällig konjunktursvacka.
Detta är Europa – efter några decennier av demokrati och solidaritet som kanske bara var en paus efter kriget, trots allt.

I vallokalsundersökningen sa väljarna att freden är en viktig fråga. Men de hoppas på att krigspartierna ska erbjuda den, så det tycks vara en fred mot.

Lugnet hemma på gården. Innanför murarna.

Gud och klassförakt har inte med varandra att göra

Häpp, så var det dags igen - varje år ska det diskuteras var skolorna bör hålla sin avslutning! Göran Hägglund skriver visserligen att han inte har någon åsikt om var skolavslutningar bör äga rum, sedan fyller han en hel spalt med lulligt enhetsklet samt baktaleri av oss som anser att sekulärt firande lämpligen inte begås i gudstjänstlokaler.

Hägglund tror att vi som föredrar allmänna lokaler för allmänna sammankomster hyser en ”oro för vad folk kan tycka och tänka om det svenska kulturarvet”. Detta psykologiserande ska han lägga av med NU.
Den tidiga arbetarrörelsen byggde sina egna Folkets hus, och den sena grundskolan har sedan många år skapat sina egna traditioner utan oro, och utan att be kyrkan om lov.

Nu menar ändå Hägglund att det duger att vara i en rymlig skolaula, väl medveten om att gemensamma samlingslokaler nästan enbart står att finna i den urbana överklassens gamla stenskolor. Det är alltså lantisar, förortskids, arbetarungar som ska fylkas i kyrkan. Saknar de samlingsrum i sina baracker står för dem ”valet mellan en nödtorftigt smyckad idrottshall och ortens kyrkolokal - - som i sig själv oftast andas både högtidlighet och tradition” säger Hägglund.
Märk väl ordalydelsen: nödtorftigt smyckad. Kulturlösa barn och deras stressade lärare kan i Hägglunds ögon inte åstadkomma någonting vackert, nej i bästa fall bjuder de till med det nödtorftiga. Tron att de bara går där i sitt skräp och åtrår de andras traditioner är ett tydligt uttryck för klassförakt:
Släng ut pöbelns girlanger och syrenbunkar, hoppa på deras hoplånade mixerbord, stick hål på deras blågula ballonger och trampa ner deras röda rosor från torget i skolgårdsgruset!
Sätt dem sedan i kyrkbänken och låt dem gapa dumt på guldglansen hos döda helgon. Så ska fattiga barn tas!

”Vi behöver mer av gemenskap och gemensamma värderingar”, skriver Hägglund, därför inbjuder jag honom generöst att vilken dag som helst dela arbetarrörelsens värderingar om solidaritet och gemensamt skapande. Vill han komma till himlen finns inte en minut att förlora!
Men så blir det nog inte.
Förmodligen är Hägglund alldeles för orolig för vad konservativa kristdemokrater tycker och tänker. Om de icke gemensamma värdena kultur, arbete och stolthet.

Valanalysen avstod jag ifrån då jag fann en utomordentlig på Approximation.
Du kan också läsa vad Ohly säger om bakslaget.

valvaka

Det började bra i försommarsolen utanför biblioteket...

... och slutade på lokalkrogen vid Näckrosen med storbildsteve

vår ordförande Marielle behärskar flera medier samtidigt!

Men siffrorna dalar...

även om demokratins väktare fortfarande sitter och räknar!

Haga betyder mer

I en oändlig lång artikel i kulturdelen går SvD helt och hållet in för prinsessor. Fyra flickor bodde i Haga och var lockiga och söta, är inte detta en kulturnyhet så säg?
En skribent som jag väntat mig betydligt bättre av har inget mer att säga än att vi alla är präglade av systrarna Bernadotte, men att prinsessor inte är lyckligare än andra utan det är vi som blir lyckligare för att de finns. Och därför (ett något oklart orsakssamband) har Victoria börjat locka turister till Haga redan innan hon flyttat in!

För det första präglades min barndom i Solna inte av några prinsessor. Mycket könsrollsidioti fick vi i oss, men inte via familjen Bernadotte eftersom våra egna familjer väl visste hur flickor skulle vara. Min barndom präglades däremot till stor del av närheten till Haga som fritt strövområde. Jag vill ha det kvar.

För det andra har det alltid kommit turister till Haga. På grund av Bernadotter, Gustavianer och Bellman, på grund av parkens fägring och på senare år tropiska fjärilar. Möjligheten att njuta av nationalstadsparken kommer att bli drastiskt försämrad när en kronprinsessa med entourage drar in, kör bil på stigarna, privatiserar tomten och bevakas av terroristjägare.

Det är inte prinsessor som skapar lycka åt folket. Det är grönska och växande liv, det är minnen och tradition, det är berättelser om vad som utspelats på märkvärdiga platser. Medan murar, taggtråd, beväpnade vakter och övervakningskameror skapar olycka och otrygghet. Ska det vara så förbannade svårt att se hela bilden?

Och inte en till som säger ”det blir nog inte så”! Visa planerna istället, det är faktiskt allt jag bett om i återkommande insändare.
Jag har också bett SvD:s kulturchef om ett kulturhistoriskt reportage från den värdefulla parken. Det var inte dagens dravel jag menade.

Internationaldagen (nu med bild)

I Sigtuna, den tusenåriga vikingastaden inne i en vik av Mälaren, finns ett riktigt fint litet museum.
Oden i älghorn, den återgivning som blivit klassisk för generationer av skolbarn.
Bysantinska fynd som visar gammalt handelsutbyte, värdefulla yttre impulser, kulturinspiration.

Samt en tillfällig utställning av utsökta kurdiska dräkter i gethår, linne och silke.

I den nordiska trästaden finns kaféer med namn från Elsa Beskow som serverar chai med muskot eller strömmingsmacka, medan butikerna erbjuder GANT och hemslöjd. Sedan kör vi hem min lilla japanska bil förbi ett kinesiskt buddist-tempel på en industritomt i Rosersberg, och Jarlabankes bro i Täby.

Kultur är liv.

OFIRA

Vet du inte vad du ska göra på nationaldagen? Mitt förslag lyder: ofira!
På den tiden jag faktiskt firade den var det vardag. Flaggan hissades på skolgården dit vi gick ut och hade prisutdelning och sjöng. Hur trevligt som helst.
Men det räckte inte till för dem som har makten. Alla partier utom V och Mp bar på den skumma känslan av att vara trampade på tårna för att de inte fick gå på stan och vifta med flaggor på bästa arbetstid. Så de pådyvlade oss en helg, en arbetstidsförlängning, och en manifestation som enbart göder den växande nationalismen.
Ofira, alltså.

Vet du inte hur du ska göra när du ofirar? Mitt förslag lyder: läs Jessica Kempes två utmärkta artiklar om nationalism, konst och kultur!
Ett intresse för de sköna konsterna låter oskyldigt humanistiskt, men i Sverigedemokraternas (och andra nationalisters) fall avslöjar det den nära bindningen till rutten rasbiologi.
Numera kallas ras för kultur, men andan är densamma: separera och isolera! Det som nationalisterna tror är medfött svenskt ska vårdas och pysslas om. Resten ska fördömas, och det görs med besked. Gränsöverskridanden kallas osunt, urartat.

”Sverigedemokraternas särartsindelning är ingenting annat än ett - - försök att komma förbi herrefolksrasismen och det gamla rasbegreppet genom att pressa in kulturen och mänskligheten i en trendig ekologi.”

Men nationaldagen har väl inget med rasism att göra? Den är väl bara en trevlig folkfest?
Det skulle den ha kunnat vara om folket fått festa bäst det ville.
Krampartade påbud om identitet och stolthet hör hemma i helt andra ideologier än dem som de stora partierna säger sig företräda.

Se också Jens Holm om ett eventuellt samarbete mellan M och fascisterna

Ja eller Nej, EU eller Europa

Ja eller nej till Europa var en egendomlig rubrik på en debatt om EU. Men det tog Ohly itu med på en gång: Man kan inte säga nej åt en geografisk enhet! Vi säger nej till att ge bort makten till byråkratin i Bryssel, unionen är ett system utan demokratisk kontroll.

Det var alltså EU-debatt mellan Lars Ohly (V) och Jan Björklund (Fp), på gamla fotbollskrogen Kvarnen på Södermalm. De började med miljöfrågorna. Björklund tycker att Fp är ena hjältar på koldioxidkrav, och Ohly påpekade att man kan kräva hur mycket som helst men i EU är ändå miljön underställd den fria rörligheten för företag.

Björklund pläderade för medborgarnas fria rörlighet, och Ohly höll i och för sig med, men påpekade att den enbart fungerar med kollektivavtal, annars leder det till lönedumpning och ökade klyftor. Om detta hade Björklund inget annat att ta till än att ”ett parti som skickade hyllningstelegram till öst-Europas kommunistiska diktaturer vill nu inte ha deras arbetare här!”
Som Ohly sa, ett nytt lågvattenmärke i debatten. Han hade just sagt, och upprepade, att fri rörlighet är progressiv men att det måste råda rättvisa villkor!
Björklund ville gärna prata frihet. Inte rättvisa.

-Är ni för sänkta arvoden för EU-parlamentariker? frågade moderator (en från varje parti).
- Ja, svarade Ohly.
- Ja, svarade Björklund.
- Men ni röstade ju för höjningen! var Ohly på som en flugsmälla.
Moderator sa att dethär var bara en ja-nej-fråga, så Björklund måste få svara som han tycker.
Det tyckte vi vänsterpartister var ganska roligt. Klart att karln får svara som han tycker. Vad spelar det för roll om hans partigängare röstar så som unionens stora tycker?

Ohly pratade demokrati, miljö och feminism. Björklund gick i barnskor, valde personexempel, vädjade. Sen hittade han ett till synes starkt kort som fick folkpartisterna att jubla: "Vänstern kräver respekt för folkomröstningen om emu men dom vill ha en ny folkomröstning om Sveriges utträde ur EU! Vem är det nu som inte visar respekt?"
Ja inte är det vänstern. Som aldrig krävt någon ny folkomröstning om Sveriges medlemskap. Däremot om Lissabonfördraget.

- Vi tror på samarbete, vi vill samarbeta! ropade Björklund med närmast magiska övertoner.
- Vi är inte emot samarbete vi heller, sa Ohly torrt. Under demokratiska former.

Det märktes att vi var på en gammal fotbollspub eftersom vi i publiken ropade BRA och JA och även BU när det passade oss. Men folkpartisterna hade släpat med sig plakat in på Kvarnen, som om de tänkte begå någon tillståndsvidrig demonstration. Det såg lite lustigt ut.

Det var några frågor som aldrig ställdes. Inte dagsaktuella, men viktiga för den som tror att debatten gällde Europa:
Har unionens företrädare gjort upp med sin historia?
Är borgarna stolta över Europas historia?
När kommer ursäkten för kolonialismen från EU:s starka medlemmar?
eller, innan någon kryssar:
Vilka folkmord förknippar du i första hand med Europa och hur tänker du hantera skuldfrågan?

Se även Vänsterpartiet

Om det nu blir så

Det är olämpligt, klumpigt, fel och förbannat skadligt för det rödgröna alternativet.
Men om det nu blir så att majoriteten spricker i Sundbyberg, då beror det på socialdemokrater som bara inte kan låta bli.

Finns det allmännyttiga bostäder att sälja så gör man det.
Medan man försäkrar att just det är det bästa sättet att försäkra vår lilla stad om ett blandat boende i alla kommundelar.
Att utförsäljning skulle vara enda villkoret för nybyggnation säger inte ens fastighetsbolaget.
Det är socialdemokrater som säger det, därför att det motiverar att de precis bara gör som de behagar.
Just en snygg uppfattning om samarbete.

Varenda förbaskade liten hyreslägenhet som ska byggas i denhär lilla stan har Vänstern förhandlat fram.
En och annan försäljning har vi också gått med på. För att de framstått som ekonomiskt nödvändiga eller för att vi fått något i utbyte. Det är vänsterns uppfattning om samarbete: båda parter ger och tar.

Allt är inte klart ännu. Det kanske inte blir utförsäljning. De kanske inte ger bort makten.
Men om de gör det, om det nu blir så, kan Alliansen i hela Stockholms län tacka S för den goda kakan.

Se även en erfaren kvinna ur Hyresgäströrelsen om att ”Säga en sak och göra en annan”

Lördagsrösta

Innan du går och röstar på söndagen kan du passa på redan under lördagen att lägga din röst mot nationalism och monarki.
En enkel politisk manifestation som går ut på att du stannar hemma och sköter dig själv.
Delta inte i det offentligt påbjudna nationaldagsfirandet!

Jodå, alla skäl att festa är mig välbekanta: det är ju bara här i kommunen, vi välkomnar ju de nya svenskarna, det är ju bara en folkfest, det är ju...
Det är bara nationalistiskt dravel som borgarna + S genomdrev till priset av en arbetstidsförlängning!

Om du bara tänker gå ner på torget och käka sockervadd och vifta med ballonger ska du iallafall veta varför du gör det.
Orsaken till nationaldagsfirandet var - avundsjuka. I regeringens proposition stod: ”Alla andra har”.
Den ståndpunkten är inte precis något att vara stolt över, eller hur.

Söndagsrösta!

Ideligen plingar sms-tonen. En uppmaning att rösta i valet till EU-parlamentet, helst förtidsrösta.
Får en obehaglig misstanke att kamraterna tror att jag ska dö före valdagen.
Jag instämmer absolut i att du ska gå och rösta. Men jag tycker du ska vänta tills på söndag så att du kan passera biblioteket där jag står med vänsterns valsedlar. Fyra timmar utanför ett stängt bibliotek är tundra om inte väljarna fylkas.

Jag brukar inte citera Engström på Fokus, men denhär veckan har han en poäng. Han menar att det låga intresset för EU-parlamentsvalet beror på att folk ”redan har röstat. De har redan valt vilka som ska företräda dem vid EU:s sammanträden, nämligen de nationella regeringarna. - - Europas folk tycks kort sagt ha begripit det som bara EU-kommissionärer /med flera/ vägrar att få in i skallen: att EU inte är någon federal statsbildning.”
Däremot håller jag inte med Engström när han jämför EU med FN till det förras fördel. Men det är en annan sak.

Människor i allmänhet är inte politiskt oengagerade. De gillar att rösta – så länge det framstår som meningsfullt. Meningen med EU-parlamentsvalet ligger på ett mer överfört plan: att rösta in de bra så att de dåliga blockeras.
Du som inte vill ha en federal statsbildning och inte vill se fler lyxarvoden i Bryssel, du bör rösta på en vänsterpolitiker.
Till exempel Eva-Britt Svensson som du kan läsa mer om här

Enda vänsterbloggen om kor?

Det var kosläpp i helgen. Sann pingsthänryckning när korna, överrumplade av frihet, skumpar ut i hagen!
En äldre granne menar att det inte är något märkvärdigt. Minsann förr i världen då var det minsann kosläpp i var och varannan gård minsann.
Jovisst. Det var då. Nu för tiden lånar man in biffkor för att hålla landskapet öppet, en båda-vinner-lösning om biffodlaren har för lite mark. Nu för tiden finns det förskolor ända nere i Stockholms län som åker på studiebesök till den glada tilldragelsen.

Bondeyrket är fortfarande mycket speciellt, även efter strukturomvandlingarna, och lika osäkert. Sidoinkomster är nödvändiga, och studiebesök är en sådan.

En annan är den exotiska sortens rum-med-frukost som kallas bo-på-lantgård. I synnerhet för barnfamiljer kan det vara underbart att komma till ett levande lantbruk med kycklingar och kattungar.
Att köpa äggen i närmsta butik är visserligen smidigare. Men en klok värdfamilj investerar i några sprätthöns som förbättrar lokalfärgen, eller reparerar de gamla trekantiga kaninburarna. Den som så att säga klär ut sig till sig själv har något som stadsbarnen får tro att de hjälper till med.

Jag gillar båda-vinner-lösningar. Och jag är glad att fortfarande få se en kohjord tumla som vildtoringar över öppen hagmark.