I en oändlig lång artikel i kulturdelen går SvD helt och hållet in för prinsessor. Fyra flickor bodde i Haga och var lockiga och söta, är inte detta en kulturnyhet så säg?
En skribent som jag väntat mig betydligt bättre av har inget mer att säga än att vi alla är präglade av systrarna Bernadotte, men att prinsessor inte är lyckligare än andra utan det är vi som blir lyckligare för att de finns. Och därför (ett något oklart orsakssamband) har Victoria börjat locka turister till Haga redan innan hon flyttat in!
För det första präglades min barndom i Solna inte av några prinsessor. Mycket könsrollsidioti fick vi i oss, men inte via familjen Bernadotte eftersom våra egna familjer väl visste hur flickor skulle vara. Min barndom präglades däremot till stor del av närheten till Haga som fritt strövområde. Jag vill ha det kvar.
För det andra har det alltid kommit turister till Haga. På grund av Bernadotter, Gustavianer och Bellman, på grund av parkens fägring och på senare år tropiska fjärilar. Möjligheten att njuta av nationalstadsparken kommer att bli drastiskt försämrad när en kronprinsessa med entourage drar in, kör bil på stigarna, privatiserar tomten och bevakas av terroristjägare.
Det är inte prinsessor som skapar lycka åt folket. Det är grönska och växande liv, det är minnen och tradition, det är berättelser om vad som utspelats på märkvärdiga platser. Medan murar, taggtråd, beväpnade vakter och övervakningskameror skapar olycka och otrygghet. Ska det vara så förbannade svårt att se hela bilden?
Och inte en till som säger ”det blir nog inte så”! Visa planerna istället, det är faktiskt allt jag bett om i återkommande insändare.
Jag har också bett SvD:s kulturchef om ett kulturhistoriskt reportage från den värdefulla parken. Det var inte dagens dravel jag menade.
1 kommentar:
Ack denna bitterhet...
Vad ska vi inte göra för att mala allt till barnmat. Varför inte analysera sönder saker och samman.
Visst är det tungt med historia. Visst är det arbetsamt att se att man själv inte är allt.
Men månniskor som inte kan vara glada åt sin historia, och ser med svårighet mot framtiden. De kommer aldrig att bli lyckliga...
Skicka en kommentar