Ja eller Nej, EU eller Europa

Ja eller nej till Europa var en egendomlig rubrik på en debatt om EU. Men det tog Ohly itu med på en gång: Man kan inte säga nej åt en geografisk enhet! Vi säger nej till att ge bort makten till byråkratin i Bryssel, unionen är ett system utan demokratisk kontroll.

Det var alltså EU-debatt mellan Lars Ohly (V) och Jan Björklund (Fp), på gamla fotbollskrogen Kvarnen på Södermalm. De började med miljöfrågorna. Björklund tycker att Fp är ena hjältar på koldioxidkrav, och Ohly påpekade att man kan kräva hur mycket som helst men i EU är ändå miljön underställd den fria rörligheten för företag.

Björklund pläderade för medborgarnas fria rörlighet, och Ohly höll i och för sig med, men påpekade att den enbart fungerar med kollektivavtal, annars leder det till lönedumpning och ökade klyftor. Om detta hade Björklund inget annat att ta till än att ”ett parti som skickade hyllningstelegram till öst-Europas kommunistiska diktaturer vill nu inte ha deras arbetare här!”
Som Ohly sa, ett nytt lågvattenmärke i debatten. Han hade just sagt, och upprepade, att fri rörlighet är progressiv men att det måste råda rättvisa villkor!
Björklund ville gärna prata frihet. Inte rättvisa.

-Är ni för sänkta arvoden för EU-parlamentariker? frågade moderator (en från varje parti).
- Ja, svarade Ohly.
- Ja, svarade Björklund.
- Men ni röstade ju för höjningen! var Ohly på som en flugsmälla.
Moderator sa att dethär var bara en ja-nej-fråga, så Björklund måste få svara som han tycker.
Det tyckte vi vänsterpartister var ganska roligt. Klart att karln får svara som han tycker. Vad spelar det för roll om hans partigängare röstar så som unionens stora tycker?

Ohly pratade demokrati, miljö och feminism. Björklund gick i barnskor, valde personexempel, vädjade. Sen hittade han ett till synes starkt kort som fick folkpartisterna att jubla: "Vänstern kräver respekt för folkomröstningen om emu men dom vill ha en ny folkomröstning om Sveriges utträde ur EU! Vem är det nu som inte visar respekt?"
Ja inte är det vänstern. Som aldrig krävt någon ny folkomröstning om Sveriges medlemskap. Däremot om Lissabonfördraget.

- Vi tror på samarbete, vi vill samarbeta! ropade Björklund med närmast magiska övertoner.
- Vi är inte emot samarbete vi heller, sa Ohly torrt. Under demokratiska former.

Det märktes att vi var på en gammal fotbollspub eftersom vi i publiken ropade BRA och JA och även BU när det passade oss. Men folkpartisterna hade släpat med sig plakat in på Kvarnen, som om de tänkte begå någon tillståndsvidrig demonstration. Det såg lite lustigt ut.

Det var några frågor som aldrig ställdes. Inte dagsaktuella, men viktiga för den som tror att debatten gällde Europa:
Har unionens företrädare gjort upp med sin historia?
Är borgarna stolta över Europas historia?
När kommer ursäkten för kolonialismen från EU:s starka medlemmar?
eller, innan någon kryssar:
Vilka folkmord förknippar du i första hand med Europa och hur tänker du hantera skuldfrågan?

Se även Vänsterpartiet