Google ocean har återfunnit Atlantis. Iallafall dess stadsplan nere på botten av Atlanten, strax väster om Kanarieöarna.
Enligt Platon gick sagostaden Atlantis under på grund av befolkningens ondska och omoral. Platon kunde mycket väl ha satt det i samband med jordbävningen på Sandorini tusen år före hans tid, som knäckte en civilisation. Än idag kan ett känsligt öra uppfatta efterdyningarna som en irritation i balanssinnet när man står uppe vid de svarta stupen.
I den keltiska loren finns legender om ett märkligt örike (ibland kallat Llyr) som sjönk och försvann i västerhavet. Det enda som fanns kvar därifrån var magin, sångerna och drömmarna och förhoppningarna om ett bättre liv under goda konungar.
Det högst osannolika google-fyndet är mindre intressant än den myt som handlar om oss själva. På de hala grå klipporna längst västerut i Bretagne känns avgrundssuget ur Atlanten, det gamla havet, det grå havet, det kalla havet, sprickan som öppnades när kontinenterna under en kosmisk timme gled isär, havet där solen varje kväll försvinner i en brinnande klyfta bortom horisonten.
Atlanten var öppningen för de modiga, de som inte trodde på världens kant och klyfta, de som ville vidare och visste att det var möjligt – de som seglade fel, som förorsakade Europas första gigantiska misstag.
Atlanten var vägen ut för renässansfurstars lust och nordiska fattigbönders nöd. En fantastisk möjlighet som utmynnade i kaotiskt illamående och kalla gråa döden.
Atlanten som vagga och grav. Titanics undergång var titaners undergång.
Europa sjunker. När ondskan och omoralen inte längre står att hejda i det EUSA som barrikaderat sig på världshavets stränder kommer den grå graven att öppnas igen.
Atlantis är vi.
Läs även Jinge om hur vi kan googla jorden och oceanerna.
fredag, februari 20, 2009
onsdag, februari 18, 2009
Jimmies bästa analys
Bra kommentar om moderatutspelet gör Henrik Brors i DN:
”Inget av förslagen tar itu med den stora frågan om den omfattande diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden i Sverige. I stället gör de här utspelen att flyktingarna och invandrarna skuldbeläggs ännu mer.”
Och Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna gör nog sitt livs bästa analys när han konstaterar: ”Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit.”
Så är det. Vad ska borgarna låta dem lyckas med härnäst?
- - -
Bästa kommentaren om de konstprojekt jag kallar destruktivistiska gör Poellinger i SvD:
”Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck -- ? En pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden - - som banker, börser och storföretag?”
Med tillägget att gränsen mellan examensarbete och så kallad event marketing har blivit bra tunn...
”Se vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov*” - detta är vad konsten bör göra. Inte utnyttjas för att spela allan.
*Dan Andersson
”Inget av förslagen tar itu med den stora frågan om den omfattande diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden i Sverige. I stället gör de här utspelen att flyktingarna och invandrarna skuldbeläggs ännu mer.”
Och Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna gör nog sitt livs bästa analys när han konstaterar: ”Inte mycket nytt, men det visar ändå att trots att vi inte sitter i riksdagen har vi lyckats flytta invandringsdebatten dit.”
Så är det. Vad ska borgarna låta dem lyckas med härnäst?
- - -
Bästa kommentaren om de konstprojekt jag kallar destruktivistiska gör Poellinger i SvD:
”Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck -- ? En pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden - - som banker, börser och storföretag?”
Med tillägget att gränsen mellan examensarbete och så kallad event marketing har blivit bra tunn...
”Se vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov*” - detta är vad konsten bör göra. Inte utnyttjas för att spela allan.
*Dan Andersson
tisdag, februari 17, 2009
Man kan bli apejävel för mindre
Ingen har begärt att några andra lagar än de som svenska folkets valda ombud stiftat ska gälla i Sverige - om man inte är varm anhängare av överstatlighet inom EU förstås. Ändå upprepas gång på gång att svenska lagar gäller. Idag är det Moderaternas tur att bedyra sin rätta rejäla kärnsunda inställning.
Lagbokens giltighet har i den aktuella debatten blivit mycket mer än ett konstaterande av fakta – det är ett retoriskt utpekande av motstånd. Den som inskärper det självklara låter det vara underförstått att någon annan är emot.
Obehagskänslan av att det handlar om att skapa sin fiende ökar när jag läser hela Moderaternas artikel eller kravlista, vars andemening är att någonstans utifrån kommer det ohederliga myglare som får medhjälp av släpphänta svenskar som förser dem med pengar, och att endast Moderaterna är tuffa nog att avslöja bluffen och ställa utlänningarna till svars.
Billström kräver korrekta identitetshandlingar för medborgarskap, trots att han mycket väl vet att det finns människor som aldrig skulle ha kommit ur sitt land med klara papper, och som inte heller kan kontakta landet ifråga av just det skäl som gör att de är här! Kravet på ärlighet mot förföljarna är detsamma som att stoppa den asylsökande innan hon ens satt sig på lastbilen.
Men det skiter väl Billström i.
Moderaterna är än en gång upptagna av det som på 70-talet kallades invandrarproblematiken, även om arbetsgruppen gör viss självkritik: ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Inte en tanke ägnas åt att redan uttrycket ”i invandringens spår” idag ger klart negativa associationer. Här syftas inte på åttahundra armar inom äldreomsorg och tunnelbana. Här ska vi se lögner, fusk och bedrägeri.
De rimliga frågor man talar om måste väl vara bland annat arbete och boende? Men högern har en politk för det - alltså ska de seriösa svaren vara annorlunda beroende på målgruppens härkomst!
Sen ställer M självklart (och tufft, igen) upp på att få kritik från dem ”som föredrar bidrag och välmenande fraser”. Vilka de nu kan vara? Vi är en hel del andra som också är kritiska och inte accepterar avfärdande genom en stereotyp som negerkramare eller slappsossar.
Ett helt avskyvärt konstaterande i artikeln är att för den som kommer ny till ett land ”räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”.
För det första, varför har byfånarna i vita enklaver byggt en mur som de själva inte kliver över? För det andra, här vill M få det att låta som att det är de alltför överväldigande hyllningarna som skapar problem!
Apejävel. Jag gillar verkligen det ordet. Som hyllning är det oslagbart.
Men ingen behöver tro att Moderaterna oförtjänt hyllar några kulturella svartskallar, det visar artikelns kopplingar av immigration till kriminalitet. Ett långt avsnitt handlar om den systematiska svarthandeln med pass. Ja, jag avskyr också de ligor inom drog- och sexbusiness som snabbt behöver fixa pass, i deras fall för att komma ut ur dethär landet, men det är en fråga för kriminalen och har inte ett dugg med vare sig asyl eller integration att göra.
Artikeln tangerar det nonsensartade när M hävdar att svenska spelregler ska ”traderas snabbt, effektivt och respektfullt” till dem som flyttar hit. Men traderas hör ihop med tradition, den generationsvisa överföringen av kunskap och seder. Det är inget som går fort. Information däremot kan gå hur snabbt som helst, och ju snabbare den är desto mindre effektiv blir den.
Den starkaste påverkan är den som uppstår när människor lever nära varandra. Bor och arbetar ihop, möts och nöts. Innan detta sker bör samhällsorientering ingå i SFI, vilket vänstern föreslagit. Borgarna är emot, de föredrar jobbsvenska i pulverform.
De är inte intresserade av lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan av hur man får löneslavarna att lyda.
Alliansen har lagt ett enda förslag i syfte att öppna gränserna och ge människor möjligheter; förslaget om arbetskraftsinvandring. Den skulle i sin tur skapa andra problem, men går åtminstone att diskutera som politisk insats.
Allt annat som Moderaterna här kommer med handlar om att isolera fienden och utnyttja resten.
Nåja, det finns en liten ljuspunkt: ”Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen” skriver moderaterna. Härligt! Slut på nattskift i taxin, ensamma städtimmar och sena kvällar i videobutiken! Är det ett löfte att alla får medelklass-schema med de nya Sverigemoderaterna?
Många har skrivit, bland dem Esteban
Vänsterpartiet tycker såhär
Lagbokens giltighet har i den aktuella debatten blivit mycket mer än ett konstaterande av fakta – det är ett retoriskt utpekande av motstånd. Den som inskärper det självklara låter det vara underförstått att någon annan är emot.
Obehagskänslan av att det handlar om att skapa sin fiende ökar när jag läser hela Moderaternas artikel eller kravlista, vars andemening är att någonstans utifrån kommer det ohederliga myglare som får medhjälp av släpphänta svenskar som förser dem med pengar, och att endast Moderaterna är tuffa nog att avslöja bluffen och ställa utlänningarna till svars.
Billström kräver korrekta identitetshandlingar för medborgarskap, trots att han mycket väl vet att det finns människor som aldrig skulle ha kommit ur sitt land med klara papper, och som inte heller kan kontakta landet ifråga av just det skäl som gör att de är här! Kravet på ärlighet mot förföljarna är detsamma som att stoppa den asylsökande innan hon ens satt sig på lastbilen.
Men det skiter väl Billström i.
Moderaterna är än en gång upptagna av det som på 70-talet kallades invandrarproblematiken, även om arbetsgruppen gör viss självkritik: ”Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår”. Inte en tanke ägnas åt att redan uttrycket ”i invandringens spår” idag ger klart negativa associationer. Här syftas inte på åttahundra armar inom äldreomsorg och tunnelbana. Här ska vi se lögner, fusk och bedrägeri.
De rimliga frågor man talar om måste väl vara bland annat arbete och boende? Men högern har en politk för det - alltså ska de seriösa svaren vara annorlunda beroende på målgruppens härkomst!
Sen ställer M självklart (och tufft, igen) upp på att få kritik från dem ”som föredrar bidrag och välmenande fraser”. Vilka de nu kan vara? Vi är en hel del andra som också är kritiska och inte accepterar avfärdande genom en stereotyp som negerkramare eller slappsossar.
Ett helt avskyvärt konstaterande i artikeln är att för den som kommer ny till ett land ”räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker”.
För det första, varför har byfånarna i vita enklaver byggt en mur som de själva inte kliver över? För det andra, här vill M få det att låta som att det är de alltför överväldigande hyllningarna som skapar problem!
Apejävel. Jag gillar verkligen det ordet. Som hyllning är det oslagbart.
Men ingen behöver tro att Moderaterna oförtjänt hyllar några kulturella svartskallar, det visar artikelns kopplingar av immigration till kriminalitet. Ett långt avsnitt handlar om den systematiska svarthandeln med pass. Ja, jag avskyr också de ligor inom drog- och sexbusiness som snabbt behöver fixa pass, i deras fall för att komma ut ur dethär landet, men det är en fråga för kriminalen och har inte ett dugg med vare sig asyl eller integration att göra.
Artikeln tangerar det nonsensartade när M hävdar att svenska spelregler ska ”traderas snabbt, effektivt och respektfullt” till dem som flyttar hit. Men traderas hör ihop med tradition, den generationsvisa överföringen av kunskap och seder. Det är inget som går fort. Information däremot kan gå hur snabbt som helst, och ju snabbare den är desto mindre effektiv blir den.
Den starkaste påverkan är den som uppstår när människor lever nära varandra. Bor och arbetar ihop, möts och nöts. Innan detta sker bör samhällsorientering ingå i SFI, vilket vänstern föreslagit. Borgarna är emot, de föredrar jobbsvenska i pulverform.
De är inte intresserade av lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, utan av hur man får löneslavarna att lyda.
Alliansen har lagt ett enda förslag i syfte att öppna gränserna och ge människor möjligheter; förslaget om arbetskraftsinvandring. Den skulle i sin tur skapa andra problem, men går åtminstone att diskutera som politisk insats.
Allt annat som Moderaterna här kommer med handlar om att isolera fienden och utnyttja resten.
Nåja, det finns en liten ljuspunkt: ”Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen” skriver moderaterna. Härligt! Slut på nattskift i taxin, ensamma städtimmar och sena kvällar i videobutiken! Är det ett löfte att alla får medelklass-schema med de nya Sverigemoderaterna?
Många har skrivit, bland dem Esteban
Vänsterpartiet tycker såhär
måndag, februari 16, 2009
Destruktivismen
Jag tänker på ikonmålarna som aldrig signerade sina verk. Guds ära var det viktigaste. Eller på dem som illuminerade anfanger i handskrifter. Satt där vid sina pulpeter och hängav sig åt att finna den rätta nyansen av azur och guldblad för att inleda ett textstycke. Konstnärer som inte behöver SKRIKA.
Sen finns de som går loss med sprejburken på offentlig egendom, får galleriplats och blir omskrivna. Publicitetsgraden är inte ett konstnärligt kriterium, om nu galleristerna tror det.
Man kan undra hur den som faktiskt kan rita och måla hyfsat väljer att istället förstöra andra människor saker. Men begripligheten är inte heller ett konstnärligt kriterium.
Christermagister berättar att Konstfack gör avbön, de hade inte godkänt tunnelbanekuppen. Bra. Men galleriägaren säger: detta är konst, det har energi, graffitti är en konstform som finns antingen vi vill eller inte…
Liksom läktarbråk och hundhetsning. De finns också, antingen vi vill eller inte. Massor av obehagliga saker finns fast vi inte vill. Att visa dem på konstgalleri gör oss inte av med obehaget (möjligen för den gallerist som får betalt).
Tråkigast är att de som sysslar med graffittikonst – muralmålningar med uppblåsta block och mycket bokstäver och stjärnor – inte hade kunnat få en värre otjänst än detta. En tunnelbanevagn som gjorts obrukbar på grund av svarta signaturer och glassplitter är precis vad som behövs för att allmänheten ska hata all graffitti.
Är det någon som tjänar på det, så inte är det konsten.
Läs för övrigt Svensson, eller inlägget Konst, en konvention där jag citerar Ernst Billgren.
Sen finns de som går loss med sprejburken på offentlig egendom, får galleriplats och blir omskrivna. Publicitetsgraden är inte ett konstnärligt kriterium, om nu galleristerna tror det.
Man kan undra hur den som faktiskt kan rita och måla hyfsat väljer att istället förstöra andra människor saker. Men begripligheten är inte heller ett konstnärligt kriterium.
Christermagister berättar att Konstfack gör avbön, de hade inte godkänt tunnelbanekuppen. Bra. Men galleriägaren säger: detta är konst, det har energi, graffitti är en konstform som finns antingen vi vill eller inte…
Liksom läktarbråk och hundhetsning. De finns också, antingen vi vill eller inte. Massor av obehagliga saker finns fast vi inte vill. Att visa dem på konstgalleri gör oss inte av med obehaget (möjligen för den gallerist som får betalt).
Tråkigast är att de som sysslar med graffittikonst – muralmålningar med uppblåsta block och mycket bokstäver och stjärnor – inte hade kunnat få en värre otjänst än detta. En tunnelbanevagn som gjorts obrukbar på grund av svarta signaturer och glassplitter är precis vad som behövs för att allmänheten ska hata all graffitti.
Är det någon som tjänar på det, så inte är det konsten.
Läs för övrigt Svensson, eller inlägget Konst, en konvention där jag citerar Ernst Billgren.
söndag, februari 15, 2009
Kommmmmunikation
Majoriteten i Sundbyberg har både gemensam blogg och gemensamma träffar. En del av helgen användes åt diskussioner om kommunens översiktsplan och ekonomi, där den förra verkade något mer positiv än den senare.
Mest glädjande att tvärbanan börjar byggas – minitåglinje mellan Alvik och Kista som ska stanna i Rissne. Stora förhoppningar finns också, efter en remissomgång, att få järnvägen permanentad. I vår lilla stad kan man nämligen ta fjärrtåget till Västerås, Örebro och Göteborg. Vi är liksom ”Sthlm västra”.
E18-frågan är mer komplicerad. Alla bilburna måste ha den, men ingen vill härbärgera en monsterled som ska gå antingen tätt förbi tättbebyggt område eller tvärsigenom känsliga grönvåttäktsbetesmarker av högt upplevelsevärde. Och att gräva ned den kostar miljarder som ingen sitter på, iallafall inte Sundbyberg och Tensta-Rinkeby som är närmast drabbade.
Kommunikationerna är en stor del av översiktsplanen. Det låter som om Sundbyberg är så gräsligt att vi måste underlätta för medborgarna att ta sig härifrån, men faktum är att trafikläget är förträffligt och det gäller att utnyttja det.
Särskilt nu när den projekterade gallerian har gått i lågkonjunktursputten. Vårt centrala promenad- och handelsstråk riskerar sotdöden om vi inte kommer på något smart. För några år sedan arbetade jag för att få igång ett alla-vinner-tänkande mellan kommun, kommers och kultur. Därför gladde det mig att höra en av majoritetskamraterna säga att det är våra unika förutsättningar av kommunikationer och kulturbohemeri som i bästa fall kan rädda livet i stadskärnan.
Idéerna tar inte slut även om pengarna gör det!
En klok socialdemokratisk skolpolitiker är Nathalie, som här frågar sig varför det är så svårt att normalisera lärarnas arbetstider?
Läs också Fotolasse om den svenska inställningen till nazi-Tyskland
Mest glädjande att tvärbanan börjar byggas – minitåglinje mellan Alvik och Kista som ska stanna i Rissne. Stora förhoppningar finns också, efter en remissomgång, att få järnvägen permanentad. I vår lilla stad kan man nämligen ta fjärrtåget till Västerås, Örebro och Göteborg. Vi är liksom ”Sthlm västra”.
E18-frågan är mer komplicerad. Alla bilburna måste ha den, men ingen vill härbärgera en monsterled som ska gå antingen tätt förbi tättbebyggt område eller tvärsigenom känsliga grönvåttäktsbetesmarker av högt upplevelsevärde. Och att gräva ned den kostar miljarder som ingen sitter på, iallafall inte Sundbyberg och Tensta-Rinkeby som är närmast drabbade.
Kommunikationerna är en stor del av översiktsplanen. Det låter som om Sundbyberg är så gräsligt att vi måste underlätta för medborgarna att ta sig härifrån, men faktum är att trafikläget är förträffligt och det gäller att utnyttja det.
Särskilt nu när den projekterade gallerian har gått i lågkonjunktursputten. Vårt centrala promenad- och handelsstråk riskerar sotdöden om vi inte kommer på något smart. För några år sedan arbetade jag för att få igång ett alla-vinner-tänkande mellan kommun, kommers och kultur. Därför gladde det mig att höra en av majoritetskamraterna säga att det är våra unika förutsättningar av kommunikationer och kulturbohemeri som i bästa fall kan rädda livet i stadskärnan.
Idéerna tar inte slut även om pengarna gör det!
En klok socialdemokratisk skolpolitiker är Nathalie, som här frågar sig varför det är så svårt att normalisera lärarnas arbetstider?
Läs också Fotolasse om den svenska inställningen till nazi-Tyskland
lördag, februari 14, 2009
Kan konsten kontrolleras?
Författarförbundet säger i ett uttalande:
"Kulturutredningen är motsägelsefull. Å ena sidan säger den sig vilja stärka det fria och oberoende kulturlivet. Å andra sidan tar den bort just den målsättningen från de kulturpolitiska målen och föreslår en ökad centralisering, styrning och kontroll av kulturlivets myndigheter och institutioner."
Något som är ganska typiskt för en borgerlig kultursyn. Både romantik och ekonomi, men inte så mycket kultur.
Särskilt missnöjda är förbundet med risken att författarfonden placeras under en central myndighet. Men fonden består av de pengar som staten betalar för bokutlåningen och är i högsta grad självständig. Är det kanon-zeloterna inom Alliansen som ska formulera målsättningar och göra kvalitetsbedömningar?
Att öka kulturens tillgänglighet är ett mål som alla partier säger sig värna om. Men nuvarande regering började med att dra in stödet för den billiga En bok för alla vars enkla pocketupplagor såldes på kaféer och vuxenskolor, och återinföra avgifterna för besök på de statliga muséerna. Alliansen får ursäkta om deras trovärdighet är en smula ifrågasatt av författarna.
En annan viktig iakttagelse av Författarförbundet är utredningens tal om att kulturen ska ”bidra, främja och användas” vilket de tolkar som en sorts samhällsnytta, alltså ännu ett angrepp på självständigheten.
Vänsterpartiet har ett nytt förslag till kulturpolitiskt program ute på remiss,går att ladda ned från hemsidan. Jag har inte hunnit läsa hela, utan nöjer mig med ett citat från en gammal socialdemokrat: ”Kulturpolitikens viktigaste uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur (alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd) där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas.”
I grunden okontrollerbart! - tack för det, Bengt Göransson.
"Kulturutredningen är motsägelsefull. Å ena sidan säger den sig vilja stärka det fria och oberoende kulturlivet. Å andra sidan tar den bort just den målsättningen från de kulturpolitiska målen och föreslår en ökad centralisering, styrning och kontroll av kulturlivets myndigheter och institutioner."
Något som är ganska typiskt för en borgerlig kultursyn. Både romantik och ekonomi, men inte så mycket kultur.
Särskilt missnöjda är förbundet med risken att författarfonden placeras under en central myndighet. Men fonden består av de pengar som staten betalar för bokutlåningen och är i högsta grad självständig. Är det kanon-zeloterna inom Alliansen som ska formulera målsättningar och göra kvalitetsbedömningar?
Att öka kulturens tillgänglighet är ett mål som alla partier säger sig värna om. Men nuvarande regering började med att dra in stödet för den billiga En bok för alla vars enkla pocketupplagor såldes på kaféer och vuxenskolor, och återinföra avgifterna för besök på de statliga muséerna. Alliansen får ursäkta om deras trovärdighet är en smula ifrågasatt av författarna.
En annan viktig iakttagelse av Författarförbundet är utredningens tal om att kulturen ska ”bidra, främja och användas” vilket de tolkar som en sorts samhällsnytta, alltså ännu ett angrepp på självständigheten.
Vänsterpartiet har ett nytt förslag till kulturpolitiskt program ute på remiss,går att ladda ned från hemsidan. Jag har inte hunnit läsa hela, utan nöjer mig med ett citat från en gammal socialdemokrat: ”Kulturpolitikens viktigaste uppgift är att skapa och vidmakthålla en kulturens infrastruktur (alltifrån fasta institutioner till ett generöst konstnärsstöd) där ett fritt och i grunden okontrollerbart kulturliv kan odlas.”
I grunden okontrollerbart! - tack för det, Bengt Göransson.
fredag, februari 13, 2009
Mer eller mindre konstruktiv läsning
Anklagelserna om antisemitism inom vänstern dyker upp igen, nu i Sydsvenskan.
Enligt en intoleransundersökning av Forum för levande historia är V och Mp minst intoleranta partierna (värde cirka 0.6) både när det gäller antisemitism, islamofobi, homofobi och totalt.
I mitten har vi mittenpartierna S, Fp och C. Mest intoleranta partier är Kd och M med värden uppemot 1.
Forum bygger på tusentalet respondenter. Sydsvenskan bygger på läsning av Jinges blogg, eller säger sig iallafall göra det. Varken Jinge själv eller jag känner igen citaten.
Tack till Gaza peace'n'freedom för tipset.
Betydligt mer konstruktiv läsning är "Sverigedemokraterna har fel” av Alexander Bengtsson. En okomplicerad handbok för dem som tycker det är svårt att som det heter ta debatten, sakligt och utan partipolitiska ställningstaganden. Den ska gå att köpa via http://www.expo.se/ även om jag inte ser den där just nu.
Enligt en intoleransundersökning av Forum för levande historia är V och Mp minst intoleranta partierna (värde cirka 0.6) både när det gäller antisemitism, islamofobi, homofobi och totalt.
I mitten har vi mittenpartierna S, Fp och C. Mest intoleranta partier är Kd och M med värden uppemot 1.
Forum bygger på tusentalet respondenter. Sydsvenskan bygger på läsning av Jinges blogg, eller säger sig iallafall göra det. Varken Jinge själv eller jag känner igen citaten.
Tack till Gaza peace'n'freedom för tipset.
Betydligt mer konstruktiv läsning är "Sverigedemokraterna har fel” av Alexander Bengtsson. En okomplicerad handbok för dem som tycker det är svårt att som det heter ta debatten, sakligt och utan partipolitiska ställningstaganden. Den ska gå att köpa via http://www.expo.se/ även om jag inte ser den där just nu.
torsdag, februari 12, 2009
Kultur i Sverige och Gud i Brallan
Förslaget till nya kulturpolitiska mål låter riktigt bra. Kanske alltför bra, kanske som något utslätat välvilligt som alla kan instämma i - men det är en så god utgångspunkt som någon.
Vad utredningen säger, i starkt sammandrag, är att kulturpolitiken ska främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.
Inom ramen för den politiken ska myndigheter och institutioner främja mångfald och kulturell pluralism, bevara och bruka kulturarvet, göra information och kunskaper tillgängliga, stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att bryta mönster och vidga det möjligas rum.
En formulering från tidigare kulturpolitiska mål är slopad: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Inte mig emot. För det första kommer föräldrar, pedagoger, bidragsgivare, körledare, bibliotekarier och lajvare aldrig att vara överens om vilka dessa negativa verknignar är. För det andra: om kulturpolitiken kommer en bit på väg mot öppna gemenskaper, tillgängliga arenor och pluralism - då är kommersialismen redan motverkad.
- - -
Så var det riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Kd som tycker att Reinfeldt ska leka USA-president och säga ”Gud bevare Sverige”. Mest för att hon tycker ”det kunde vara fint”. Annars är det inte fråga om något märkvärdigt, antyder hon: ”Det skulle inte påverka några politiska beslut.”
En troende kvinna föreslår ett offentligt åkallande av det allra högsta väsendet för hela folkets bästa - utan att det ska ha någon som helst påverkan annat än att det känns lite mysigt!
Ska detdär föreställa en religion, kallas den trygghetskonformismen.
Jinge tycker att förslaget är riktigt kul, därför att Gud ändå inte finns. Det förvånar mig inte.
Det är vissa så kallade kristna som aldrig upphör att förvåna.
Man kan se förslaget som en långsiktig kalkyl för att bakvägen föra in kollektiv bokstravstro, eller som ett tecken på att religionen infantiliserats ner till jultomtestadiet.
Vad det än är, inte är det kul. Inte andligt heller.
Vad utredningen säger, i starkt sammandrag, är att kulturpolitiken ska främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.
Inom ramen för den politiken ska myndigheter och institutioner främja mångfald och kulturell pluralism, bevara och bruka kulturarvet, göra information och kunskaper tillgängliga, stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att bryta mönster och vidga det möjligas rum.
En formulering från tidigare kulturpolitiska mål är slopad: att motverka kommersialismens negativa verkningar. Inte mig emot. För det första kommer föräldrar, pedagoger, bidragsgivare, körledare, bibliotekarier och lajvare aldrig att vara överens om vilka dessa negativa verknignar är. För det andra: om kulturpolitiken kommer en bit på väg mot öppna gemenskaper, tillgängliga arenor och pluralism - då är kommersialismen redan motverkad.
- - -
Så var det riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Kd som tycker att Reinfeldt ska leka USA-president och säga ”Gud bevare Sverige”. Mest för att hon tycker ”det kunde vara fint”. Annars är det inte fråga om något märkvärdigt, antyder hon: ”Det skulle inte påverka några politiska beslut.”
En troende kvinna föreslår ett offentligt åkallande av det allra högsta väsendet för hela folkets bästa - utan att det ska ha någon som helst påverkan annat än att det känns lite mysigt!
Ska detdär föreställa en religion, kallas den trygghetskonformismen.
Jinge tycker att förslaget är riktigt kul, därför att Gud ändå inte finns. Det förvånar mig inte.
Det är vissa så kallade kristna som aldrig upphör att förvåna.
Man kan se förslaget som en långsiktig kalkyl för att bakvägen föra in kollektiv bokstravstro, eller som ett tecken på att religionen infantiliserats ner till jultomtestadiet.
Vad det än är, inte är det kul. Inte andligt heller.
onsdag, februari 11, 2009
Vem tjänar på det?
Affisch från Ung Vänster. Förenklat men - ja, vem tjänar på den?
Den skickligaste och ende verkligt krävande lärare jag någonsin haft
lärde oss två saker.
Inte mer? Kanske, men det är de två verktygen jag minns:
- Varför är språkets viktigaste ord
- Fråga alltid: Vem tjänar på det?
Eftersom han undervisade i historia pratade han också
om freden i Utrecht 1713.
Men den minns jag inget om.
tisdag, februari 10, 2009
ur Millennium
Muslimerna, våra syskon
räknar endast till 999
ty fullkomlig är endast Gud
Vi som räknar i tusental
drömde om perfektionens tusenårsrike
under en natt av tusen år
Det var då när måne och sol gick ned
ohälsade, ohedrade
i ensamma offerlundar
det var när de heliga träden höggs
så saven flöt i Mälardalen
och första träkyrkan timrades
Freja och Frö, de fortfarande fruktbara
räddade rovorna, kornet och rågen
åt dessa mina minsta, mina första föräldrar
En kunde läsa, teckentydaren
ristade runor, måttade meningar
drog sina draksvansar, nu under mossa
- - -
Det som intellektet
begär för att andas
är mental spillning, tusendens lämningar
Doften av havannacigarr vid Frejas insjöar
runorna och arabeskerna
ger teckentydaren
999 år till
att dra upp sina draksvansar
ur Möjligt land, -01
räknar endast till 999
ty fullkomlig är endast Gud
Vi som räknar i tusental
drömde om perfektionens tusenårsrike
under en natt av tusen år
Det var då när måne och sol gick ned
ohälsade, ohedrade
i ensamma offerlundar
det var när de heliga träden höggs
så saven flöt i Mälardalen
och första träkyrkan timrades
Freja och Frö, de fortfarande fruktbara
räddade rovorna, kornet och rågen
åt dessa mina minsta, mina första föräldrar
En kunde läsa, teckentydaren
ristade runor, måttade meningar
drog sina draksvansar, nu under mossa
- - -
Det som intellektet
begär för att andas
är mental spillning, tusendens lämningar
Doften av havannacigarr vid Frejas insjöar
runorna och arabeskerna
ger teckentydaren
999 år till
att dra upp sina draksvansar
ur Möjligt land, -01
måndag, februari 09, 2009
Galenskap och expertis
Några sista nedslag i debatten:
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet
På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:
"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."
Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”
”Vänd blicken från Rosengård till Rosenbad! Ta till er nationell och internationell forskning som slår fast att kampen mot marginalisering och den utbredda diskrimineringen är en politisk fråga och måste ledas av politiska beslut”.
Masoud Kamali i Aftonbladet
På forumet Vetenskap och folkbildning finns en lång diskussionstråd, där Rosengårdsstudien får högst tvivelaktigt stöd av skribenter med tonläget ”behövs väl ingen forskning för alla vet vilken skit som bor där”. Roligare läsning är vänsterpartisten Mats Einarssons kärnfulla sketch:
"Sabuni: Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.
Ranstorp: Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Slarviga journalister: Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.
Kritiker: Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.
Sabuni: Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism."
Se också en lång debatt på Newsmill, där Aje Carlbom varnar för att vi i kritiken mot själva rapporten bortser från islamisternas existens och deras politiska agenda:
”Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Försvarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande”
söndag, februari 08, 2009
Vågar jag debattera?
När jag läser Ranstorp, den utredare som ansvarat för Rosengård-studien, är det en mening som gör mig verkligt bekymrad: Ranstorp ser sig själv som den som får kritik för att han ”vågar ta upp problematiken” och vill ”lyfta på den våta filt som ligger över integrationsfrågorna”.
Skuld-genom-sammankoppling är en ful debattmetod. Men… men… det kan inte hjälpas, det låter som varenda rasist som vill komma in i debattvärmen. De ser sig själva som utmanarna, de som vågar, och utmålar alla andra som de som tystar ner och suddar ut. För Sverigedemokraterna är det ett huvudargument att de är de enda som vågar säga vad alla tänker och alltså debattera invandrarkriminaliteten. (Varför nu det skulle vara så modigt att säga som alla andra – på Giordano Brunos tid var det motsatsen som förknippades med civilkurage.)
I över tio år har jag föreläst, skrivit och debatterat integration ocih antirasism. Utan filt. Under hela den tiden har tänkare av högre eller lägre dignitet surnat till för att de inte själva fått sätta dagordningen och som motreaktion beskyllt oss andra för att ”inte våga diskutera”.
Lägg av med gnället! Diskussionen är i full gång, utom när den avbryts av ideliga försök att hitta svarta får, syndabockar och mordiska komplotter. Det står var och en fritt att lyfta ett ämne och se om någon hänger på. Men för mig är den allt överskuggande frågan hur varje människa oavsett härkomst och bostadsort ska kunna försörja sig, påverka sin situation, känna framtidshopp, och hysa en berättigad tilltro till myndigheterna, här, i Sverige.
Detta är också visonen av ett integrerat samhälle.
Skuld-genom-sammankoppling är en ful debattmetod. Men… men… det kan inte hjälpas, det låter som varenda rasist som vill komma in i debattvärmen. De ser sig själva som utmanarna, de som vågar, och utmålar alla andra som de som tystar ner och suddar ut. För Sverigedemokraterna är det ett huvudargument att de är de enda som vågar säga vad alla tänker och alltså debattera invandrarkriminaliteten. (Varför nu det skulle vara så modigt att säga som alla andra – på Giordano Brunos tid var det motsatsen som förknippades med civilkurage.)
I över tio år har jag föreläst, skrivit och debatterat integration ocih antirasism. Utan filt. Under hela den tiden har tänkare av högre eller lägre dignitet surnat till för att de inte själva fått sätta dagordningen och som motreaktion beskyllt oss andra för att ”inte våga diskutera”.
Lägg av med gnället! Diskussionen är i full gång, utom när den avbryts av ideliga försök att hitta svarta får, syndabockar och mordiska komplotter. Det står var och en fritt att lyfta ett ämne och se om någon hänger på. Men för mig är den allt överskuggande frågan hur varje människa oavsett härkomst och bostadsort ska kunna försörja sig, påverka sin situation, känna framtidshopp, och hysa en berättigad tilltro till myndigheterna, här, i Sverige.
Detta är också visonen av ett integrerat samhälle.
lördag, februari 07, 2009
Rosengård igen
Den mest intressanta iakttagelsen i Rosengårdsstudien är att omflyttningen har eskalerat så att halva befolkningen i stadsdelen byts ut inom fem år. Myndigheterna vet inte alltid vilka som bor där och isåfall var, vilket försvårar situationen för alla. Redan i skolan minskar möjligheten till identitet och vikänsla när klassen hela tiden förändras.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.
En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?
När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!
Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.
En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?
När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!
Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.
fredag, februari 06, 2009
Antagliga antaganden
Kritiken mot Rosengårds-utredningen måste tyvärr fortsätta. Aldrig har jag sett så många ”antydde, misstänkte, uppgav, uppskattade, utger sig för” i en text som ändå gör anspråk på vetenskaplighet. Utredarna visar ingenting, drar inga slutsatser. De återger vad ett trettiotal anställda har sagt om stadsdelen där de jobbar. De anställda är försiktiga och antar och misstänker en hel del. Bland annat misstänker de att objektet för undersökningen, de potentiella islamisterna, utger sig för att vara något annat än de är, uppger halvsanningar om sin verksamhet och döljer fakta.
Vad får du ut av ett antagande om ett antagande som antas vara falskt? Filosofer, kom an!
Forskning från Holland visar att högerextremism är en orsak till ökningen av muslimsk extremism (s 10). Denna intressanta teori varken kommenteras eller följs upp i rapporten, vars författare har nog med att rada upp lokala missförhållanden:
- Ungdomar som förvirrat försöker följa Koranens levnadsregler vilka automatiskt betecknas som ”stränga” (s 16)
- Femton ”källarmoskéer” där hat mot Sverige predikas (s 17), fastän man inte riktigt vet vad som pågår där
- Kulturföreningar som ljuger om sin könssegregerade verksamhet medan kommunen saknar möjligheter till uppföljning (s 18), utan att det framgår vem som som handlägger föreningsbidrag så klantigt
Här finns fler lösliga yttranden som jag inte bryr mig om att upprepa, eftersom utredningens stora och farliga svaghet är dess oförmåga att skilja på orsak-verkan.
Utredarna säger att segregationen leder till utanförskap, arbetslöshet osv (s 12), trots att det är den oönskade segregationen, omöjligheten att välja bostad, som är ett tecken på fattigdom*. De menar (s 15) att kommunala skolor har problem att hantera kulturkrockar eftersom allt fler elever väljer privata skolor, och gör därmed konfessionella privatskolor till problemets källa, utan att se att det är konkurrensförhållandet skolor emellan som hindrar varje skolenhet från att upprätthålla normer som går emot föräldrarnas önskemål.
För att inte tala om att många muslimer ”upplever” ett hot från världens största krigsmakt eller övergrepp från ”Väst” – en upplevelse som i rapporten (s 12 & 16) förefaller sakna faktisk grund utan förorsakas av att målgruppen ser för mycket teve från hemlandet med ocensurerade våldsinslag!
Går vi över till åtgärdssidan är ett av förslagen att ”förebygga radikalisering”. Majoritetssamhället måste lära sig känna igen tecknen, skolorna måste ha någonstans att vända sig när de ser ”indikatorerna” (s 19). Ett mer övergripande och långsiktigt sätt att förebygga vore att allvarligt och politiskt försöka hejda fattigdomens utbredning, utvidga demokratin, lindra rasismens verkningar och bryta kvinnors underordning. Först när detta ger effekt undanröjs orsakerna att söka tröst och identitet i extremism.
Gå på roten, inte symtomen! Men det är symtomen regeringen bryr sig om. Befolkningen på Rosengård fick väl trängas, vrenskas och försaka så länge de gjorde det i tystnad. Det är när utanförskapet rekylerar som utredningar tillsätts.
*Inom urbanforskningen finns visserligen teorier om en självförstärkande segregationsspiral, men det verkar inte som om det är den som åsyftas
Vad får du ut av ett antagande om ett antagande som antas vara falskt? Filosofer, kom an!
Forskning från Holland visar att högerextremism är en orsak till ökningen av muslimsk extremism (s 10). Denna intressanta teori varken kommenteras eller följs upp i rapporten, vars författare har nog med att rada upp lokala missförhållanden:
- Ungdomar som förvirrat försöker följa Koranens levnadsregler vilka automatiskt betecknas som ”stränga” (s 16)
- Femton ”källarmoskéer” där hat mot Sverige predikas (s 17), fastän man inte riktigt vet vad som pågår där
- Kulturföreningar som ljuger om sin könssegregerade verksamhet medan kommunen saknar möjligheter till uppföljning (s 18), utan att det framgår vem som som handlägger föreningsbidrag så klantigt
Här finns fler lösliga yttranden som jag inte bryr mig om att upprepa, eftersom utredningens stora och farliga svaghet är dess oförmåga att skilja på orsak-verkan.
Utredarna säger att segregationen leder till utanförskap, arbetslöshet osv (s 12), trots att det är den oönskade segregationen, omöjligheten att välja bostad, som är ett tecken på fattigdom*. De menar (s 15) att kommunala skolor har problem att hantera kulturkrockar eftersom allt fler elever väljer privata skolor, och gör därmed konfessionella privatskolor till problemets källa, utan att se att det är konkurrensförhållandet skolor emellan som hindrar varje skolenhet från att upprätthålla normer som går emot föräldrarnas önskemål.
För att inte tala om att många muslimer ”upplever” ett hot från världens största krigsmakt eller övergrepp från ”Väst” – en upplevelse som i rapporten (s 12 & 16) förefaller sakna faktisk grund utan förorsakas av att målgruppen ser för mycket teve från hemlandet med ocensurerade våldsinslag!
Går vi över till åtgärdssidan är ett av förslagen att ”förebygga radikalisering”. Majoritetssamhället måste lära sig känna igen tecknen, skolorna måste ha någonstans att vända sig när de ser ”indikatorerna” (s 19). Ett mer övergripande och långsiktigt sätt att förebygga vore att allvarligt och politiskt försöka hejda fattigdomens utbredning, utvidga demokratin, lindra rasismens verkningar och bryta kvinnors underordning. Först när detta ger effekt undanröjs orsakerna att söka tröst och identitet i extremism.
Gå på roten, inte symtomen! Men det är symtomen regeringen bryr sig om. Befolkningen på Rosengård fick väl trängas, vrenskas och försaka så länge de gjorde det i tystnad. Det är när utanförskapet rekylerar som utredningar tillsätts.
*Inom urbanforskningen finns visserligen teorier om en självförstärkande segregationsspiral, men det verkar inte som om det är den som åsyftas
torsdag, februari 05, 2009
Politik & politik
På SVT Opinion har Kalle Larsson (V)ett inlägg där han kritiserar Rosengårds-utredningen. Han talar om vi istället måste bryta kvinnodiskriminering och erbjuda fullvärdiga livsmöjligheter, och han tar upp hur desperation kan födas av att människor känner sig ”chanslöst utestängda”
Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!
Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.
Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.
Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"
Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!
Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.
Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.
Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"
onsdag, februari 04, 2009
Att vara eller en vara?
”Alla har ett varumärke” påstår fortbildningsföretaget Rektorsakademien. ”All kommunikation är varumärkesbyggande” – och för 7000 kronor åtar de sig att lära mig ta kontroll över mitt varumärke.
Som jag alltså inte har, tvärtemot vad dessa entreprenöriella kommersfanatiker föreställer sig.
Människor är inte varor.
Jag önskar att jag kunde säga: människor är inte till salu, men det vore inte sant. Vi säljer vår tid, våra händer, vårt förstånd och våra ord till arbetsköparen som har rätt att utnyttja den resurs vi avyttrat.
Men vi är människor som är till salu – det är därför termen löneslaveri finns. Och människor är inte varor, ty att göra en människa till ett ting är den enda synden, säger författaren Pratchett.
Hur är det med den som gör sig själv till ett ting?
Nu kan jag höra välanpasslingen säga att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det bara är reklam. Men jag kräver att den firma som vill kursa kurser till mig ska tåla att bli tagen på allvar!
Dessutom är det andra gången på samma dag jag i människohandelsbranschen hör uttrycket varumärke. En liten smula originalitet, varför är det för mycket begärt?
Som jag alltså inte har, tvärtemot vad dessa entreprenöriella kommersfanatiker föreställer sig.
Människor är inte varor.
Jag önskar att jag kunde säga: människor är inte till salu, men det vore inte sant. Vi säljer vår tid, våra händer, vårt förstånd och våra ord till arbetsköparen som har rätt att utnyttja den resurs vi avyttrat.
Men vi är människor som är till salu – det är därför termen löneslaveri finns. Och människor är inte varor, ty att göra en människa till ett ting är den enda synden, säger författaren Pratchett.
Hur är det med den som gör sig själv till ett ting?
Nu kan jag höra välanpasslingen säga att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det bara är reklam. Men jag kräver att den firma som vill kursa kurser till mig ska tåla att bli tagen på allvar!
Dessutom är det andra gången på samma dag jag i människohandelsbranschen hör uttrycket varumärke. En liten smula originalitet, varför är det för mycket begärt?
tisdag, februari 03, 2009
Vit makt i Falun
Nazister med grönsvarta flaggor demonstrerar sitt människoförakt på gatorna i Falun och andra orter i Dalarna.
När Radio Dalarna för ungefär ett år sedan undersökte saken fann de att åtminstone 84 nazister går att identifiera i länet, och mer än en tredjedel av dem är dömda för brott.
Rektorer i länet säger att de har märkt att det rekryteras på skolorna, bland annat genom rasistiskt klotter, och ungdomar med utländsk bakgrund har hotats till och med på ungdomsgården. Medlemmar i Ung Vänster känner sig också utsatta, efter trakasserier och hot.
En talesperson för Nationalsocialistisk front viftar undan brottsligheten med att det handlar om hets mot folkgrupp och olaga affischering som enligt hans uppfattning ”inte är brott över huvud taget” utan ett sätt att leva upp till de nationalsocialistiska idealen. Men radions granskning visar att det visserligen förekommer hets mot folkgrupp, men att de vanligaste brotten är rån och misshandel. Allra vanligast är våldsbrott och olika vapenbrott.
Varför tar jag upp dethär, ett år efter granskningen? Därför att nazisternas närvaro fortfarande är ett hot i dalastäderna.
Och därför att det handlar om en företeelse som i dagarna blivit aktuell, nämligen ”radikalisering”. Säpo säger att folk i vit-makt-miljön har blivit mer benägna både att förespråka våld och att använda det i praktiken. Det faktum att deras rörelse är splittrad gör dem inte mindre farliga, eftersom fokus på att krossa motstånd förstärks.
Det är så den beryktade radikaliseringen ter sig i några fina svenska småstäder.
När Radio Dalarna för ungefär ett år sedan undersökte saken fann de att åtminstone 84 nazister går att identifiera i länet, och mer än en tredjedel av dem är dömda för brott.
Rektorer i länet säger att de har märkt att det rekryteras på skolorna, bland annat genom rasistiskt klotter, och ungdomar med utländsk bakgrund har hotats till och med på ungdomsgården. Medlemmar i Ung Vänster känner sig också utsatta, efter trakasserier och hot.
En talesperson för Nationalsocialistisk front viftar undan brottsligheten med att det handlar om hets mot folkgrupp och olaga affischering som enligt hans uppfattning ”inte är brott över huvud taget” utan ett sätt att leva upp till de nationalsocialistiska idealen. Men radions granskning visar att det visserligen förekommer hets mot folkgrupp, men att de vanligaste brotten är rån och misshandel. Allra vanligast är våldsbrott och olika vapenbrott.
Varför tar jag upp dethär, ett år efter granskningen? Därför att nazisternas närvaro fortfarande är ett hot i dalastäderna.
Och därför att det handlar om en företeelse som i dagarna blivit aktuell, nämligen ”radikalisering”. Säpo säger att folk i vit-makt-miljön har blivit mer benägna både att förespråka våld och att använda det i praktiken. Det faktum att deras rörelse är splittrad gör dem inte mindre farliga, eftersom fokus på att krossa motstånd förstärks.
Det är så den beryktade radikaliseringen ter sig i några fina svenska småstäder.
måndag, februari 02, 2009
Dumheter
När en grupp inom Folkpartiet lägger ett illa underbyggt, inskränkt och diskriminerande förslag och det blåses upp på tidningens förstasida – då måste väl orsaken vara att avslöja deras interna missförhållanden så vi kan få håna och häckla? För det kan väl inte vara redaktionens avsikt att vi seriöst ska diskutera att några folkpartister motsätter sig undervisning på modersmålet?
Det är djupt oroande att de här elementen finns inom Fp, som för tiotalet år sedan var en human-liberal värnare av mänskliga rättigheter, möjlig att samarbeta med för oss som tar dessa frågor på allvar.
Idag är Fp ett parti som profilerat sig på skolfrågor utan annan grund än föräldragenerationens minnesbilder, och på kunskap utan att ha tagit in det mest elementära om hur barn lär sig.
Därför är Fp viktiga och farliga när de börjar bedriva regeringspolitik. Men om en grupp i detta förvirrade lilla parti gör ett utspel kan det inte vara viktigare än Vänsterpartiets utbildnings- och jämlikhetsfråga: ”utbildning i och på modersmålet ska erbjudas från förskolan till och med gymnasiet”.
Det är djupt oroande att de här elementen finns inom Fp, som för tiotalet år sedan var en human-liberal värnare av mänskliga rättigheter, möjlig att samarbeta med för oss som tar dessa frågor på allvar.
Idag är Fp ett parti som profilerat sig på skolfrågor utan annan grund än föräldragenerationens minnesbilder, och på kunskap utan att ha tagit in det mest elementära om hur barn lär sig.
Därför är Fp viktiga och farliga när de börjar bedriva regeringspolitik. Men om en grupp i detta förvirrade lilla parti gör ett utspel kan det inte vara viktigare än Vänsterpartiets utbildnings- och jämlikhetsfråga: ”utbildning i och på modersmålet ska erbjudas från förskolan till och med gymnasiet”.
söndag, februari 01, 2009
Konst, en konvention
Läste en för en gångs skull en intressant artikel om konst.
För en gångs skull befann sig en intressant artikel om konst i Fokus, apropå Odell som i konstnärligt syfte skaffade sig ett psykbryt.
I artikeln intervjuades Ernst Billgren, vars mosaikdjur jag är tämligen förtjust i, och han gav sin syn på vad det eventuellt kan vara att göra konst.
Vilket låg nära ”jag gör en konst i det” som man sa på 1700talet när man sket i nåt.
Billgren anser att den som rånar banker, skriver in sig på hispan eller kladdar fula ord på andras hus möjligen utövar konst, men att detta inte på minsta vis hindrar att personen ifråga ställs inför rätta om konstutövningen strider mot lagen. En hållbar eller snarare balanserad ståndpunkt…
”jag försöker hålla balansen / ihärdigt viftande” som Majakovskij sa, ty konst som verkligen inte bör vara balanserad i sig, går i stort ut på att upprätthålla en själslig balans i förnuftets vidriga kamrar.
Billgren har skrivit en hel bok om vad som kan sägas vara konst, och han vägrar att enkom för Fokus korta ned den till en enrading, vilket jag finner respektingivande. För övrigt yttrar han sig fullkomligt redigt om spänningen mellan kreativitet och provokation, hur tyngdpunkten mellan vad som är eftersträvansvärt har förskjutits under seklerna, och att vad som är vad beror på vem som ser, lyssnar, häpnar, skriar eller skiter i.
Konst kan vara en handling, men alla handlingar är inte konst. Det låter ganska enkelt, men vem avgör det? frågar Fokus. Billgren svarar att det är samma sak som vem som bestämmer att det är en stol? Det vill säga att det ligger i språket, i begreppen, och vad vi väljer att göra av dem.
Jag kallar det konventioner, här i betydelsen överenskommelser.
Att gå på Konstfack och lägga in sig på sjukhus må vara konst. Att stillsamt knäppa på sin dator som vore det en gammal cittra må vara konst. En tidigare överenskommelse om vad som är konst är det som avgör, en överenskommelse som senare kan upphöra att gälla när gränserna har flyttats och värdena förändrats.
Det är därför vi aldrig kommer att kunna fånga in vad som är konst, aldrig kan nåla fast det i en monter. Och det måste finnas något som vi inte kan fånga. Annars funnes ingen konst.
Vill du läsa mer om Odell, se Salvans blogg.
Jag var själv lite förvånad över att inte lägga mig i Marklund-Gömda-debatten. Men antagligen berodde det på att den inte handlar om det jag bedömer som konst.
För en gångs skull befann sig en intressant artikel om konst i Fokus, apropå Odell som i konstnärligt syfte skaffade sig ett psykbryt.
I artikeln intervjuades Ernst Billgren, vars mosaikdjur jag är tämligen förtjust i, och han gav sin syn på vad det eventuellt kan vara att göra konst.
Vilket låg nära ”jag gör en konst i det” som man sa på 1700talet när man sket i nåt.
Billgren anser att den som rånar banker, skriver in sig på hispan eller kladdar fula ord på andras hus möjligen utövar konst, men att detta inte på minsta vis hindrar att personen ifråga ställs inför rätta om konstutövningen strider mot lagen. En hållbar eller snarare balanserad ståndpunkt…
”jag försöker hålla balansen / ihärdigt viftande” som Majakovskij sa, ty konst som verkligen inte bör vara balanserad i sig, går i stort ut på att upprätthålla en själslig balans i förnuftets vidriga kamrar.
Billgren har skrivit en hel bok om vad som kan sägas vara konst, och han vägrar att enkom för Fokus korta ned den till en enrading, vilket jag finner respektingivande. För övrigt yttrar han sig fullkomligt redigt om spänningen mellan kreativitet och provokation, hur tyngdpunkten mellan vad som är eftersträvansvärt har förskjutits under seklerna, och att vad som är vad beror på vem som ser, lyssnar, häpnar, skriar eller skiter i.
Konst kan vara en handling, men alla handlingar är inte konst. Det låter ganska enkelt, men vem avgör det? frågar Fokus. Billgren svarar att det är samma sak som vem som bestämmer att det är en stol? Det vill säga att det ligger i språket, i begreppen, och vad vi väljer att göra av dem.
Jag kallar det konventioner, här i betydelsen överenskommelser.
Att gå på Konstfack och lägga in sig på sjukhus må vara konst. Att stillsamt knäppa på sin dator som vore det en gammal cittra må vara konst. En tidigare överenskommelse om vad som är konst är det som avgör, en överenskommelse som senare kan upphöra att gälla när gränserna har flyttats och värdena förändrats.
Det är därför vi aldrig kommer att kunna fånga in vad som är konst, aldrig kan nåla fast det i en monter. Och det måste finnas något som vi inte kan fånga. Annars funnes ingen konst.
Vill du läsa mer om Odell, se Salvans blogg.
Jag var själv lite förvånad över att inte lägga mig i Marklund-Gömda-debatten. Men antagligen berodde det på att den inte handlar om det jag bedömer som konst.
lördag, januari 31, 2009
Som man frågar...
Intervjufrågorna i försvarshögskolans studie av Rosengård bekräftar första intrycket att Avdelningen för Hot- och Terrorismstudier har en bestämd utgångspunkt för sitt sökande. ”Internationella studier pekar på en växelverkan mellan islamistisk extremism och högerextremism. Huvudsyftet med studien är dock att belysa den islamistiska extremismen. ”
De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?
Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?
Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.
Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.
Här är rapporten.
De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?
Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?
Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.
Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.
Här är rapporten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)