Det är inte diktaturen de saknar

Vad finns det att sakna för den som levat i en diktatur?
Alltid är det något man saknar, som Salinger skrivit. Ett gammalt liv, en vanlig dag?

För länge sedan på järnridåns tid brevväxlade jag med en lärarinna i Leningrad, som stan hette så då. Vi beskrev våra jobb, vår vardag. Jag skickade nylonstrumpor och nagellack. Hon skickade en härlig rosensjal som jag har använt varje vinter sedan dess.
Hon berättade hur lycklig hon kände sig när hon en gång om året kunde resa till Helsinki och känna sig ”like modern people”, som hon skrev. Hon kunde inte shoppa så mycket, men blev glad över att se allt som fanns där, vilket jag gott förstod efter att ha sett standarden på behåar och tamponger i Leningrad.
En gång talade jag om för henne att en teaterföreställning på Dramatiska teatern eller en nyutkommen barnroman av Lindgren kostade hennes… vad det nu var, veckolön eller halva hyran. Först trodde hon mig inte. Sen skrev hon att i en sån värld kan man ju inte leva.

Vi som lever i en sådan värld vet att det går hur bra som helst. Och lärarinnan sa inget annat än att hon levde relativt hyggligt i Leningrad, under fullt berättigad kritik mot sin så kallade regering.

För länge sedan på järnridåns tid hörde jag många svenskar som trodde att de som levde bakom den aldrig hade en glad dag i sina liv.
Men riktigt så var det nog inte.

Kanske det som saknas är en form av jämlikhet, som Jonas Sjöstedt skrev i ett inlägg apropå den stora boken Jämlikhetsanden.

Poesi mellan hur och att

Poesidebatt - ordet är egentligen en motsägelse. Men det gläder mig att den dominerande språkmaterialismen nu ifrågasätts på kultursidorna. Den riktning som säger att en dikt bara är sitt språk och därför bara ska bestå av språkliga byggstenar. Som att en målning endast består av olja och pigment.

En av kritikerna är Greider, som efterlyser en lättförståelig poesi om människors vardagserfarenheter.
Nu skulle jag hellre välja prosa, om jag bleve nödd och tvungen att delge er mina vardagserfarenheter. Men jag vill överhuvudtaget inte slå fast hur poesi ska skrivas, och tycker det är mycket viktigare att den skrivs än att den debatteras.

En kommentar till Greider kommer från Aase Berg i en krönika om tolerans och poesi. Om att hjärnan är större än den egna förmågan att förstå, och att hennes krav på existensiell utveckling är långt förbi ”grabbig outsidermentalitet”. Den som skriver komplext gör det för att livet är komplext, menar Berg. Vi är alla främlingar, just därför är det nödvändigt att skriva. ”Målet med poesin är inte längre att söka tröstande förståelse” - men har det någonsin varit det?

Poesin har inget mål. Likväl kan den nå ett mål.
Kanske att möta en annan främling.

Rinkeby i blom

Den som tror att Rinkeby bara är betong, fyrkantiga 70-talshus och ett trångt litet torg är välkommen på ett besök i koloniträdgårdarna.

Här samsas lök och bönor med utsökta välplanerade miniträdgårdar.

Den som är vantrivs i mångkulturen föredrar kanske en kärvt inhemsk granplantering. Vi andra gläder oss åt vallmoprakt från Asiens höga stäpper.

Leve republiken, leve demokratin

SvD skriver om på vilka platser i Stockholm du imorgon har störst chans att få se en skymt av ett förbipasserande bröllopspar.
Följandes det goda exemplet på nyhetsvärdering berättar jag här om den plats i Stockholm där du igår hade störst chans att få se stora bilar med förbipasserande bröllopsgäster i. Det var på Lindhagensplan. En rondell som aldrig utmärkt sig för några skönhetsvärden tråcklades igår ihop med blåvita polisband till ett makabert spindelnät där bilarna fastnade som flugor. Jag lyckades slingra mig igenom norrut, men de övriga sitter nog kvar där än, omgivna av ett tjog poliser i trogen väntan på statsbesök.

Men alla statsbesökare är inte helt pottränade ännu, vad demokrati och mänskliga rättigheter beträffar. Nordkorea, Eritrea, Sudan, Saudiarabien, Iran, Kuba, Libyen med flera diktaturer är representerade genom sina diplomater i kyrkan och på festen. Detta må vara uthärdligt för familjerna Sommerlath och Bernadotte som i de äldre generationerna visade en avslappnad förnöjelse i antidemokratiskt sällskap, men lite hänsyn borde tas till övriga gäster.
Hur ska det kännas för de borgerliga media och politiker vars fasa för Korea-kramare övergått i paranoid fobi?
Jag menar, de är ju rädda till och med för Ohly. Och han kommer inte att vara där - nu blir det rena rama verkligheten!

För att undvika huvudstadens andligt förpestade miljö funderade Politik och poesi på att ta med alla Kanins släktingar och vänner på en röjarskiva på Östersjön för att sedan, som efter en ond dröm, vakna upp i en republik.

Helsinki* väntar. Men midsommarplaneringen är viktigare. Kan inte komma ur stan fort nog! Önskar bara att de journalister som kletar i klasar på bröllopet påminner Eritreas ambassadör om något ännu mycket viktigare: att frige Dawit Isaak.

Bröllopsgästerna kan smälta maten till DN:s uppgifter om att det demokratiska stödet för deras odemokratiska elitklubb sjunker.

* fotot är lånat från Viking Line och jag hoppas de tackar för reklamen

Leken slut i Haga

En stor del av Sveriges kommuner avstår från att ge bröllopspresenter till Victoria Bernadotte med make. Några kommuner kör lågprislinjen. Växjö kommun har valt att skicka en blodbok ”som ska symbolisera kärlek till Hagaparken”.

Politik och poesi älskar Hagaparken med eller utan blodbok, men nu är en del av nationalstadsparken avstängd bakom staket och försedd med 60 övervakningskameror. För allmänheten är det tvärtom fotoförbud på vissa platser.
Fantasieggande lekställen som Ekotemplet och de så kallade ruinerna (grunden till Gustav III:s aldrig uppförda palats) betraktas som ”särskilda riskobjekt” där SÄPO kan ingripa mot besökarna.

Leken är slut - där fjärilar fladdrade och trubadurer från Bellman till Lundell besjöng friheten.

78 000 kvadratmeter park är avstängd och övervakad. Som en eftergift åt oss som håller fast idén om att nationalstadsparken var vårt eget strövområde har en bred, rak gångväg anlagts, istället för den tidigare slingrande stigen under dolsk grönska som var så typisk för engelsk-park-stilen.
Fortfarande har ingen velat svara på var biltrafiken för familjen Bernadotte & entourage ska gå och vilka vägar som läggs om för dess skull.

Debatten kom igång för sent, säger Martin Hansson, Mp Stockholm, och Johanna Graf, S i Solna, är bekymrad över att det inte gått att resonera med SÄPO. För ett år sedan skrev Lars Ohly, V, en debattartikel i frågan, och under hela tiden har Politik och poesi legat på med återkommande inlägg, brev till ansvariga myndigheter och hänvisningar till namnlistan Haga ska vara park. Den har för närvarande 237 underskrifter, vilket är alldeles för lite.

Debatten kom igång sent, och vad värre är: det är inte mycket till debatt.
Artikeln om parken som jag hänvisar till finns inte ens på nätet. Så jag länkar till en helt annan artikel istället. Där får du veta namnen på alla Victorias tio brudnäbbar.

Är det möjligt att det är såhär folk vill ha det?
Jens Holm har ett mer hoppfullt scenario.

- - -
Läs Jonas Sjöstedt om centerns nya roll som kärnkraftsanhängare. De har gått en lång väg sedan de var våra kamrater i kampanjen för linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Nu sågar de tidigare partiledarna Fälldin och Daléus centerns nuvarande ja-linje. Vi väntar på mediarapporteringen om uppslitande partistrider! Om Werner kritiserar vänstern blir det förstasidesstoff.

Ska vi leka prinsessa eller leka krig?

Monarkin bygger som bekant på att dess företrädare inte tar politisk ställning. Det ska kännas som hela folkets kung. En storhet oberörd av ideologiska konflikter.
Men monarkin är i sig ett konservativt ställningstagande. Och föreställningen om en konfliktfri sfär där vi alla bara är svenskar, är ett nationalistiskt ställningstagande.

Som om det inte räckte med denna medfödda markering har Victoria Bernadotte, till yrket kronprinsessa, nyligen tagit ställning i en verkligt het och mycket obehaglig utrikespolitisk fråga, nämligen den svenska närvaron i krigets Afghanistan. Bernadotte och hennes fästman besökte militärbaserna och uttryckte oreserverat stöd. De är imponerade, uppskattar soldaternas arbete och önskar dem lycka till.

”Victoria är mycket insatt” säger hennes värdfolk på militärbasen berömmande. Men tydligen inte tillräckligt insatt för att fatta när hon blandar sig i politiska stridsfrågor ett valår, vilket är skandalöst.

Som den käcka prinsessa i tiden hon är passade Bernadotte på att provköra stridsfordon också. Vilket bara är osmakligt av en kvinna som inte ens kan ta sig fram till altaret på egna ben.

Politik och poesi har tidigare varit republikansk, utan att rikta kritik mot familjen Bernadotte som individer. Men den inställningen kan komma att omprövas.

För mer text och bild, se Brit Rundberg hos Stockholmsvänstern

Urspårat enkelspårigt

Det är inte lätt att titta på teve numera. Inte om man vill se något annat än VM i fotboll eller SM i fjant.
”För SVT är bröllopet ett jätteprojekt, faktiskt det största någonsin sett till uppmärksamhet, prestige och antal kameror” konstateras i SvD.
När samtliga kanaler visar en stillbild på Stockholms slott och en nervöst leende reporter som upphetsat försöker förleda folket till kungafeber innan det unga paret ska troppa förbi, då börjar man allvarligt ifrågasätta vitsen med ett brett utbud. Om det breda utbudet vara så till förväxling lik den sovjetiska statskanalen: en bild på Kreml, någon som talar om vad vi ska tycka, och sen dockfilm som belöning.

Monarkin är en onödig och orättvis feodal kvarleva som görs bäst i att avskaffas. Detta och en hel del annat klokt säger Eva-Britt Svensson på Stockholmsvänstern.

Kapitalism är kapitalförstöring och förskingring av allmänna medel

En före detta skola. Byggd i ett barnrikt område på 70-talet Tömd och låst på 00-talet.

Ibland måste skolor läggas ned. Om barnen inte vill gå i dem på grund av vedervärdiga lokaler, till exempel. Om kommunpolitikerna hade fått renovera och skaffa datorer istället för att ge bort skattebetalarnas pengar till privatskolor - då hade inte krusskräppa tagit över rastbänkarna,

då hade en öppen, aktiv skola legat mitt i området.

Istället för tre små privata enheter utspridda i fabrikslokaler,

utan utbildad personal eller riktiga lekgårdar.

Men rosa rugosa är en överlevare.

Innan huset rivs kommer det att vara täckt av en törnrosahäck.

Vila i frid, skola för alla!

Läs på! Skriv på!

Integrationsministern vill gärna skylla upplopp som dem i Rinkeby på den socialdemokratiska politiken. Det är hon inte ensam om, ett flertal mer eller mindre extrema bloggare delar uppfattningen.
Mycket märkligt, med tanke på att bränder och förstörelse är så vanligt i fattiga områden världen över. Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som verkligen vill veta något om storstadsutveckling när den körs i botten, läs Mike Davis’ bok om Los Angeles där stadskärnan imploderade i rasbråk och kriminalitet.
Det socialdemokratiska maktinnehavet i Los Angeles är ju sedan länge ökänt, eller hur?
Den som verkligen vill veta något om vad som fungerar bra och sammanhållande i en utsatt förort kan till att börja med läsa Politik och poesi i förrgår.

Den som vill klänga sig fast vid tron att tillvaron är idyllisk har ju en myspysfestival att yvas över. NK kommer (enligt papperstidning) att skylta med Barbie i prinsessklänning, eftersom Victoria förkroppsligar Barbie-konceptet.
Som är? Anorexia kanske. Eller asexualitet. Det bästa med Barbie var annars att hon faktiskt saknade familj och social kontext och kunde bli vem som helst när som helst. Det ingår som bekant inte i Victoria-konceptet.
Du kan också mejla till SvD och fråga ALLT DU VILL VETA om den dag när Daniel Westling ska bli herr Bernadotte. Vänd dig med förtroende till expertisen på brollopet@svd.se med dina undringar, till exempel: På vilket vis angår det mig? eller: Hur är det möjligt med en fast bosättning i en nationalstadspark?

Haga ska vara park!

Visionen finns kvar

Konsekvenserna av oroligheterna i Rinkeby kan gå ut även över människor som bor där, säger Fredrik Reinfeldt, helt utan sin sedvanliga sociala kompetens.

Ja vem i hela helvete skulle de annars gå ut över? Täbyborna som vojar sig över utlänningarna? Det är ingen nyhet att det är rinkebyborna som blivit utsatta. Först för arbetslöshet och diskriminering, sen av kriminaldårar som eldar, slåss och saboterar.

Rinkebyakademien brann ned. En av mina kommentatorer trodde den var ett projekt för att föra ut invandrarungdomar i det sekulariserade samhället. Faktum är att den är ett mentorsprogram i syfte att hjälpa unga människor till kontakter inom näringslivet. Bildning och arbete, alltså. Inget av det främjas av ett överhetsperspektiv. När Stavros Louca, en av initiativtagarna till akademien yttrar sig, säger han:
”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar i våra huvuden.”

Det är nämligen så det är i Rinkeby, och alltid har varit.
Visionen finns kvar i våra huvuden.

Artikeln om upploppen är en av de mest klickade i DN. Var det lika många som läste och engagerade sig när akademiens startades, när nobelpristagarna kom på besök, när SM i poesislam utspelades, eller när rinkebyborna fredligt ockuperade ett gammalt kontorshus som de kunde haft användning för?

Rinkeby, by i världen

Helvetet bröt loss tillslut. Anlagda bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rinkeby. Världens by har kvalificerat sig som internationellt krisområde som South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område.
Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan. Deras föräldrar och syskon fick gå miltals över fälten för att komma till jobbet. Alla andra på linjen fick åka förbi stationen.
Sådant är självdestruktivt.

Hittills har jag läst ett dussin blogginlägg i frågan, som alla är våldsamt kritiska antingen mot immigration - som om stenkastning är en etnisk markör eller konsekvensen av att flytta? - eller mot introduktionen i Sverige - som om myndigheterna accepterar stenkastning bara den är multikulturell och i övrigt daddar de notoriskt otacksamma. Den bilden är fel. Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. Men en annan sak som var fel i inläggen var att de flesta tycktes tro att upplopp är typiska för Rinkeby.
Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.

Fattigdom föder våld. Ständiga besvikelser och utsläckt hopp kan dessvärre framkalla en hastigt uppblossande destruktivitet. Efteråt minns ingen varför de slogs. Men de är dubbelt föraktade och den onda cirkeln har förstärkts.

På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda

Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident.
Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.

Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks.
Detta var just det sista som behövdes.

Ansvariga politiker måste någon gång lära! Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.

En bloggare som ser förstörelsen som en följd av klassojämlikhet och krossade drömmar är Alla smutsiga detaljer

Det kan vara så att flera av kravallarna inte var bosatta i Rinkeby utan rest dit för att slåss med poliser. En möjlig förklaring till starten på det hela är, enligt några ögonvittnen, att ungdomar som nekats tillträde till en fest börjat bråka, och att den tillkallade polisen ska ha skjutit i luften. Om detta stämmer visar det vad polisen borde ha vetat: man kan inte skjuta i Rinkeby. Det bara inte går. Tillräckligt många exploderar själva av att höra det.

Glad men inte stolt

Dags igen att fira en konvention och vara stolta över något vi inte har gjort själva. Till och med Vänsterpartiet deltar i nationalistiska firanden genom att hålla tal om internationell solidaritet. Kanske eller kanske inte är det bättre än att vara hemma och sura.

Att nationaldagen blev helgdag var resultatet av en undermålig utredning där premissen var att dagen ska bli helg. Beredningen bestod i jämförande studier av almanackan för att inte såra de kristna och för att minimera den arbetstidsförlängning det under alla omständigheter innebar. Motivtexten var på cirka en sida. Den gick ut på att 1) om alla andra får så ska vi också, och 2) Sverige har mycket vi kan vara stolta över, såsom idrottare och jämställdhet.

Fel. Sverige har mycket vi kan vara glada över. Men stolt är man över det man uträttat. På den globala arenan ger det vissa fördelar att vara född i Sverige, men var du än föds är det inget du åstadkommit själv - och jag undrar faktiskt varför det skulle ha varit så gräsligt att födas i exempelvis Frankrike eller Canada?
Jag menar, de behöver ju inte vara så dåliga även om vi är bäst?
Nu har nämligen en tankesmedja visat att när de adderar 16 tunga index blir Sverige bäst i världen. Mätningarna handlar om konkurrenskraft, demokrati, miljö, mänskliga rättigheter med flera parametrar och jag betvivlar inte att de stämmer. Jag bara undrar på vilket sätt du, jag, Jimmyponken, Bingo-Loket, gamla fru Pettersson i 69:an och alla Kanins släktingar och vänner har bidragit till detta?

Idrottarna? Inte med ett hantellyft har jag medverkat till deras blygsamma framgångar.
Jämställdheten? Den jobbar jag med snart sagt varje dag. Men inte går jag ut på stan och viftar med flaggor för att jag lyckats få in en halvsida genusanalys i en kommunal tjänsteskrivelse.

Den svenska naturen då? Det handlar om kärlek, varmt och djupt känd. Om det däremot är stolthet du känner över vad inlandsisen och Golfströmmen gemensamt har åstadkommit, då lider du av grandios självmaximering.

De som försvarar nationaldagen gör det av det bakvända motivet att den inte alls behöver vara nationalistisk! Nähej – men nu heter den som den heter. Och det tog knappt en kvart efter beslutet att göra den till helg innan extremisterna marscherade, med all rätt stolta! Det var de som drev opinionen så långt att de fick sin egen dag tillslut.

Ungdom mot rasism och de politska ungdomsförbundenska fira nationaldag genom att via en manifestation ta den tillbaka från nationalisterna. En hedervärd uppgift som de förvisso kan vara lite stolta över. Men de hade inte alls behövt ta tillbaka något om deras respektive moderpartier (utom V och Mp) avstått från att instifta den -självförhärligandets helg.

Man ställer väl upp i upp-och-nervända världen

När Göran Rosenberg var på väg från Jerusalem hörde han radions programledare oroa sig över ”att världen inte ska förstå den israeliska verklighetsbilden, att rege­ringar och folkopinioner inte ska förstå att Israel lever i en verklighet och världen i en annan, att världen inte ska förstå varför Israel med full militär styrka måste ge sig ut på internationellt vatten mitt i natten för att med skarpladdade vapen äntra civila fartyg med hundratals obeväpnade människor ombord”.
Denna oro delas i någon mån av en S-bloggare här i Sverige när han beklagar sig över ensidigheten i debatten där ”ingen granskar de så kallade fredsaktivisterna”.

Men då ställer Aktuellt upp! Igår kväll återgav svensk nyhetsesändning den israeliska propagandan korrekt och utan sidoblickar, och det avrundades med terrorspekulationer mot aktivisterna på båtarna. Professor Gardell som utsatts för överfall, stöld och frihetsberövande måste misstänkliggöras - det är den användbara gamla metoden att beskylla offret som tas i bruk av svensk public service-media.

Fler som ställer upp: USA och endast USA tröstar som vanligt sin mobbade lillebror. Israeliska övergrepp är inte övergrepp. Israelisk statsterrorism är demokrati. Logik är inte något för riktiga karlar.

Ännu fler som ställer upp: Den israeliska regeringen bjuder verkligen till. Nu har de gått med på att låta utreda angreppet på skeppen. Alldeles själva, eftersom Israel har flera juridiska experter som gärna bjuder in några gästttyckare från andra länder. I papperstidningen talar Lieberman som för en stat med full respekt från omvärlden. Med en sån självbild ska väl en dåres försvarstal inte vara så svårt att svänga ihop.

- - -
Jag vet inte hur intressant det är att Andres Lokko är sosse. Men dethär inlägget i Kulturbloggen var helskärpt! Det lyckas samtidigt säga något om Lokko, om Sverige och om varför livsstil idag kallas Lifestyle.

Grundbulten

Carl Bildt artar sig. Han förespråkar en opartisk, internationell utredning av angreppet på Ship to Gaza. Men USA anser att Israel själv göra utredningen, gärna med usa:nska observatörer.
Att en anklagad utreder sig själv med hjälp av sin storerbror är rena rättsrötan. Men Israel har ”dålig erfarenhet” av internationella utredningar. Tro det, det kan ju visa sig att de gjort något fel.

Eventuellt fanns det vapen ombord på en av båtarna där besättning och passagerare betedde sig aggressivt. Det är möjligt - jag vet inte, för jag var inte där.
Eventuellt var det så att människorna detta skepp angrep ombordstigande soldater med järnrör, knivar och allehanda tillhyggen, kastade personer från däck och anväde skjutvapen. Det säger den israeliska ambassadören. Märkligt att han var med på båten!

Kravet på en opartisk utredning går alltså inte att komma förbi. I den mån demokratiskt tveksamma organisationer var med i aktionen måste vi naturligtvis få veta det.
Men även om så är, försvarar det inte en attack på internationellt område. Det försvarar inte skott med elpistol och gummikulor mot obeväpnade. Inte stölden av samtliga kommunikationsverktyg plus kläder och skor. Inte att sårade och skadade blir liggande på ett däck utan hjälp. Och det varken försvarar eller förklarar det orimliga i att människor med tvång forslas till en stat som de sedan anklagas för att ha tagit sig in i illegalt.

Ännu mindre försvarar det hela den ruttna affärens grundbult; den grymma blockaden av Gaza.

Som israelvän..?

"Man kan fundera över rimligheten i att borda skepp på internationellt vatten" skriver borgaren Segersam i sin enligt egen utsago patriarkala blogg. Va? Inte finns det något att fundera på. Borda på bara och leve piratmoralen!

Samme bloggare säger också att man måste förstå. Förstå att det handlar om överlevnad i en fientlig omvärld. Men han menar inte de inringade på Gaza-remsan, utan staten Israel.
Bara för att överleva ger de sig ut med skepp och helikoptrar i mörkret på öppet vatten. Bara för att överleva håller de människor inspärrade och i blockad. Bara för att överleva fängslar de internationella hjälpare.
Måste man verkligen förstå sådant?

Den patetiska bilden av ett heligt land där modiga ungdomar på kibbutz får öknen att blomma, den så kallade ödemark de drömt sig till - det var den bilden som tutades i mig när jag var skolflicka, och jag trodde på den.
Men något som man faktiskt måste förstå att allt det vi lär oss som barn inte är hållbart.

I flera medier, gam- som sociala, stöter jag på uttrycket "israelvän". Vad man som israelvän bör och inte bör tycka. Ett egendomligt ord.
När jag var i Israel blev jag betagen i landets skönhet, vildhet, desperation, högspänning. Men det gör mig inte till israelvän i vare sig blind eller barnafrom bemärkelse.

Riktiga israelvänner sörjer, säger Cordelia Edvardson

Tystnad och mörker

”Hundra miles från Gaza. Vi kan redan se ljusen på avstånd.” Så avslutar Edda Manga sitt senaste blogg inlägg. Då har kaptenen redan varnat för att sex skepp närmar sig fartyget de är ombord på.
Sedan dess vet vi inget mer om Edda Manga, en av aktivisterna i konvojen Ship to Gaza. Ljusen hon såg på avstånd har förbytts i mörker och tystnad.
Var finns Edda Manga? Var finns Mattias Gardell? När får deras anhöriga i Sverige besked om vad den israeliska armén gjort med dem?

I media skildras med välgrundad upprördhet angreppet på fartygen och tystnaden om de som fängslats. Att dessa våldshandlingar bottnar i att staten Israel med glödande fanatism vägrar öppna blockaden av Gaza talas det mindre om.

Dags för Israel att lyssna på omvärlden / Emil Broberg
Läs Edda Mangas resa fram till igår

BOJKOTTA ISRAEL!
Be din lokala butik att plocka bort avocado och annat.
PRESSA CARL BILDT!
Skriv till regeringen att det är dags för Sverige att agera, självständigt och inom EU
Ingen mer tystnad, i detta mörker!

- - -
Nu har UD uppgifter om samtliga svenskar, och de antas vara vid liv. Mycket klokare än så blir vi dock inte.

Det bär emot att ens tänka det

Frihetsflottan Ship to Gaza som var på väg med förnödenheter till det hårt prövade Gaza bordades imorse av israelisk militär på internationellt vatten.
Att stoppa hjälpsändningar till Gaza gick före alla mänskliga hänsyn. Militären kom i både fartyg och helikoptrar. Men de påstår att de måste gå till angrepp eftersom de kände sig hotade av aktivister med kniv!

Miljöpartiets Mehmet Kaplan var på ett av fartygen och twittrade imorse: ”De försöker nu borda oss; OBS! INTERNATIONELLT VATTEN!”
Det bär emot att ens tänka sig in i situationen.

”Man krossar fredlig och folklig solidaritet med det grövsta våld” säger Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde, och fortsätter: ”Israels agerande är ett tydligt brott mot folkrätten. Carl Bildt måste fördöma detta grova övergrepp, kräva att aktivisterna släpps och att man inleder förundersökning mot de
ansvariga.”

De rödgröna säger i ett gemensamt uttalande:
”Gazas befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigeheter.”

Regeringar och medborgare över hela världen måste protestera när den israeliska armén tar till våld mot en fredlig hjälpinsats!
Det blir solidaritetsmanifestationer på flera håll i Sverige.
I Stockholm på Sergels torg kl 18!

Moderaten Wykman kallar angreppet på hjälpsändningen för en seger, vilket är så osmakligt att det än en gång bär emot att tänka på det - hur en sådan person är funtad, och att ett parti med folk som han i ledningen styr Sverige.
Dock kan jag till min egen häpnad citera Tokmoderaten som verkligen inte uppskattar sin partikollegas övertramp: ”Att vara Israelvän innebär inte att man automatiskt skall ställa sig upp för att försvara allt det som den israeliska nationen tar sig för. Jag kan oavsett vilka skäl som än förelåg inte försvara morgonens insats till sjöss, lika lite som jag kan försvara en martyr som spränger sig själv och en massa israeliska barn på en buss i Tel-Aviv. Jag kan inte försvara övervåldet mot och fosforbomber över Gaza lika lite som jag kan försvara regnet av Qassam-raketer in i Israel.”

Om du föredrar ett mer känslomässigt engagerat fördömande av angreppet rekommenderar jag Mattias Ericsson, Stockholmsvänstern

Vi är många bloggare som är på. Och andra som hävdar att det är försvar. Om Scaber Nestor har rätt är fäet Wykman inte ens bottenrekord, utan en kristdemokrat som visste precis hur det var på båten som hon inte var på.
"Hur fan kan man få det till försvar när de anfaller på internationellt vatten?" frågar sig inte bara världssamvetet, i den mån det ännu finns ett sådant, utan även Vänsterpolitik , bara enstaka bland oss många frågande fundersamma förtvivlade.
Hur fan kan man få det till försvar. Endast blind fanatism kan få någon till det.

Förändring följer

Jag fick en bok i brevlådan. En bok med en underbar titel:
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras

Boken är en antologi producerad av tre tankesmedjor: Centrum för marxistiska studier, Tvärdrag och Cogito. Den innehåller bidrag av 34 unga politiska tänkare, ty hur mycket vi än förändras kommer ändå aldrig den tid att komma då någon vill ta med gamla tänkare i antologier.

DN:s recensent sågade boken eftersom alla 34 på något sätt tycks ha missförstått liberalismen.
Men troligen har dessa skribenter gått in för någonting annat viktigt än just att tolka liberalismen. Enligt baksidestexten:
Vad innebär en rödgrön politik? En levande debatt om hur arbetarrörelsens bästa idéer om jämlikhet och solidaritet kan förenas med den gröna rörelsens visioner om hållbarhet och lokal demokrati.

Jag fick boken hemskickad eftersom jag prenumererar på Socialistisk debatt. Det kunde ju du också ha gjort. Som det nu är må du beställa den för en hundring.

Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras
– vågar vi hoppas på det?

Inte för att jag skrev inlägget själv, men bra ändå

Hur var det nu med gränserna för politiken som jag bloggat om denna vecka? Ledarbloggen har vänligt nog uppmärksammat frågan, och flera synpunkter har inkommit där.
Redan på 70-talet var Ola Magnell en som synpunktade, och i den inspelning jag har till hands är det Marie Bergman som sjunger:

Trötta mamma vagga lilla Lina, dumma mamma du får inte gå
sjung en vals om blommorna och bina, städa mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
för att man e konventionell
Byta blöja läsa gammal saga, Askungen får sin vite prins
kvinnan skulle vinnas och behagas, nog är de rara men de finns
även om de jobbar i fabriken, och ser fram emot en ledig kväll
Det tar tid för seder att försvinna, ila Lina, du som ännu kan
när du vuxit upp och blivit kvinna lever du kanske som en man
som kan ägna tid åt politiken, utan att störas av nåt gnäll
Busa Lina, snusa tummeliten, snart är det kärlek eller kiv
när du slitit färdigt för profiten är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
för att man e servil och snäll
inte ger man fan i politiken
fast man e trött varenda kväll
Inte ger man fan i politiken
fastän man e konventionell

Magnells härliga låt har inte riktigt det tryck jag skulle önskat i länken här, ty det är en annan Marie. Men i allt väsentligt...!

Är politik skit?

Sätt gränser för politiken, uppmanar såväl Kristdemokraterna som SvD. Kolumnisten har riktigt tagit till sitt hjärta ett avpolitiserande och privatiserande av samhällsfunktionerna, och talar lika litet som någon annan borgare om vad eller vem som ska styra istället – eller fortsätter låtsas att det är du.

Hör bara på detta: ”Hur påverkas - - vårt eget ansvarstagande om vi vänjer oss vid att någon politisk instans ska gripa in i varje läge av tillvaron?” Det kan ju vara en intressant fråga. Rent hypotetiskt. Eftersom inte ens en Kumla-fånge har tvingats vänja sig vid något sådant och ingen heller har förespråkat det. Låt mig peka på en större risk: Hur påverkas vår politiska bildning och vårt rakryggade ställningstagande om vi vänjer oss vid att media utmålar handhavandet av gemensamma samhälleliga angelägenheter som vår personliga fiende?

Skribenten hyllar Hägglunds ståndpunkt om att valfrihet är överordnat jämställdhet, ty det ”säger mycket om vilken syn man har på vem som ska ha den yttersta makten över familjen – politiker eller människor själva”. Som det nu är saknas sannerligen inte dagsaktuella, skrämmande exempel på vad som kan hända när människor tar sig den yttersta makten över sina medmänniskor i familjens hemliga hägn. Bekämpa det och värna barnens rätt till omsorg, istället för att hetsa mot jämställdhetsförslag.

Ännu en KD-formulering: ”Bör den enskildes val motarbetas om utfallet inte blir det politikerna önskade?” Se där, äntligen en intressant fråga! Var går demokratins gränser, när går valfriheten för långt? När bör barnet skyddas mot sina föräldrar? Vilka principer förhandlar vi inte om i en demokrati, vad är det överhuvudtaget möjligt att rösta om?
Tro inte att kolumnen går in på sådana för politiken vitala frågor. Nej politik är skit, det är den mogna ståndpunkten, och att begränsa den är KD:s historiska uppgift
Det skulle vara skrattretande om det inte vore skrämmande.

Glöm för övrigt inte tvånget att välja el, läkare och pensionsfond! Borgerliga politiker har tvångsanslutit dig till den modellen. Mitt enskilda val att få offentlig tandvård motarbetas just av den orsaken att det inte var vad borgerliga politiker önskade. Och när jag tycker att de har fel är det för att de är marknadsfundamentalister - inte för att de är politiker.

Sluta låtsasleka dendär idyllen där lilla jag och familjen sköter oss själva på en marknad som bara vill oss väl.
Politik finns, det är ett verktyg för gemensamt bruk. Att det inte är skit bevisas tyvärr av Alliansens snabba framgångar.

En kommentar från Vänsterpartiet