Rädda Haga - ett strövtåg

Gamla Haga är gården där Gustav III till en början inrättade sig. För sina konseljmöten lät han uppföra turkiska paviljongen dit rådet sprang genom en korridor av granar, vintertid uppvärmd med provisoriska kaminer.

Sedan lät kungen bygga den smäckra rokokobyggnaden Paviljongen, som idag har fasta visningstider. På kullen strax intill placerade han ett litet men väl fungerande Ekotempel. Byggnaderna ligger nära Pelousen, den stora grässlänten där ett antal organiserade eller improviserade fester har utspelats under åren – ofta i Bellmans anda om man lägger till några frisbee.
Uppåt sett från Pelousen ligger Koppartälten, även de en rest av Gustav III:s turkiska period. Idag finns där kafé och ett litet fotomuseum över Haga.

Gustav III storhetsdrömde om att bygga ett lokalt Versailles, men endast grunden blev lagd. Detta halvt igenvuxna parti av fascinerande valv och brunnar kallades av Solnas skolbarn för ”urinerna”, vilket dels står för ruiner och dels för vad somliga gör i dem. Urinerna är en lagom farlig lekplats för klättring och droppstensletning.

Haga slott uppfördes av släkten Bernadotte vid tidigt 1800tal. Dess största attraktion får sägas vara den ”sessornas lekstuga” som finns på tomten. Även det mest rojalistiska barn måste bli mer imponerad av att gå fram och ta på stugan där Victorias fastrar lekt, än av att få höra att det ska ligga ett slott någonstans bakom avspärrninga roch gallerstaket. Det största säkerhetspådrag jag minns var när Chrustjev tog in på Haga slott på 1960-talet. Då tror jag parken var stängd, och det var ändå före terrrrorrristttiden.

Efter ett antal år när parken låg och drönade lika gott som sina rosévinspimplande besökare har det satsats på Hagaparken som turistmål. I sin förlängning in mot Stockholm är den nationalstadspark, den allra första tror jag. Koppartälten har rustats upp och Fjärilshuset inrättats, ett museum för fladdrande fjärilar i tropisk värme, numera ofta med konstutställningar i anslutning. Att vattnen kring Stockholm renats så att det faktiskt går att bada i Brunnsviken är en stor förbättring – i min ungdom var ”släng dej i Brunnsan” ett dödshot.

Passionerade rojalister kan ta och slänga sej ner på kungliga begravningsplatsen, ett romantiskt dunkelt mausoleum, exotiskt avskiljt genom små kanaler och grindar. Den som tröttnat på allt det gröna och vill fly in till asfalten kan promenera förbi Haga södra mot Stallmästargården och sålunda nå Sveavägens mynning. Även Sveavägen är ett minne från Gustav III som anlade paradgata nästan raka vägen från Stockholms slott ut till Versailles. Denne inspirerande personlighet hade en förmåga att vara bäst på det som bara nästan blev av…

Nu vill vi veta om och när Victoria Bernadotte tänker flytta in, och på vilka sätt vårt natur-&-kultur-område ska begränsas för hennes skull?

Haga, vår kungliga folkliga fjäril

Republikan var jag redan. Nu undrar jag om det finns något väluppfostrat sätt att bli kvitt sin fjäskande statsminister?
Denne hundögde karl har med en hälares välvilja gått och givit bort* Haga slott till Victoria Bernadotte, försigkommen ung dam med tronpretentioner.

Slottet har tillhört bernadottesläkten men skänktes av Gustav VI Adolf till regeringen och användes som övernattningslägenhet vid internationell representation. Regeringen äger slottet formellt, men betyder det verkligen att de kan slumpa bort det hur som helst? Skulle Reinfeldt lika lättvindigt kunna sälja till Disneyland, inrätta behandlingshem för frigående psykopater eller bygga om till Oden-tempel?

Slottet har inte på länge använts som gästbostad eftersom det anses omöjligt ur säkerhetssynpunkt. För att trygga residenten mot terrorister krävs något i stil med ubåtar i Brunnsviken – det är annat än Bellmans små najader det!
Så vad krävs för kronprinsessans och dess makes säkerhet? Vilka regler, begränsningar och inrättningar kommer att bli nödvändiga här, i nationalstadsparken Haga, favoritutflyktsmålet för generationer stockholmare, solnabor, sundbybergare och sollentunaiter?

Haga är ett grönskande parkområde med en gyttjig men badbar insjövik och ettpar kaféer. Det rymmer också växthus och fjärilshus och härliga kulturminnen.

Att kulturhistorien är av klart monarkistisk prägel gör inte Haga sämre. Det är i historien kungligheter ska befinna sig.

Reinfeldt må vara rojalist, men behöver han vara det så till den grad att den gamla seden med godtyckliga förläningar återinförs?

Viktigast av allt är frågan om Reinfeldt kan garantera att den betydelsefulla fria rörligheten för medborgarna inte inskränks när en bemärkt person som la Bernadotte flyttar in i vår park?

*Hoppsan! Att slottet ges bort är vad Reinfeldt lär ska ha sagt i teve och formuleringen i SvD på papper. I samma tidnings nätupplaga är det ändrat till: "överlåter dispositionsrätten". Detta är en annan sak, men det löser inte tillgänglighetsfrågan.

Nio-till-tolv-årig utbildning

Röda raketer har avfyrat några häftiga sådana mot utbildningsmajoren. Mannen som säger att "Det är en 'felsyn' att alla måste bli akademiker” eller som tror att det är "'verklighetsfrämmande' att tvinga alla unga att plugga ytterligare tre år" efter grundskolan - trots att verkligheten är den att 98% av alla ungdomar gör just det.
De två procenten som inte går gymnasiet föreställer man sig gärna som hopplösa avhoppare, men faktum är att en hel del av dem har annat att göra. Åka till hemlandet ett år eller jobba i pappas företag.
Raketerna påpekar att Björklund knappast tar några initiativ för att höja utbildningsnivån i Sverige, utan att det mestadels handlar om straff och kontroll av barnen.

Med allt detta sagt är det inte så att jag anser att Vänsterpartiets förslag om obligatorisk gymnasieskola är vår viktigaste utbildningsfråga just nu. Eftersom gymnasiet i praktiken är obligatoriskt. Ytterligare ett formellt tvång tillför ingenting, varken till dem som har kommit på något annat att göra eller till dem som inte vill göra någonting alls, allra minst under tvång. Men förr eller senare måste de allra flesta läsa in gymnasiet iallafall, och då ska dörren vara öppen.
Inte för att de ska bli akademiker allihop. Utan för att en gymnasieutbildning är det minsta som krävs för de flesta yrken idag.

Grundskolan måste göras så välkomnande, intresseväckande och utmanande att kunskapstörsten bibehålls och arbetslusten varar till att börja med i nio år, så att de studerande sedan vill och klarar av att fortsätta.
En okunnig arbetarklass bidrar inte till ett lands utveckling. Det insåg den tidiga arbetarrörelsen, som på den tiden hade stöd av en och annan liberal också.

Rosablå fostran

Hur fostras en torsk? frågade jag igår. Väntade mig inget direkt svar på det, menar inte heller att det finns i denna artikel om våra rosablå könsbyggen.
Men ett samband finns det.

Från första dagen i livet tas vi om hand av vuxna som lutar flickbabyn in mot sig och jollrar med hennes ansikte och håller pojkbabyn i ett stadigt grepp utåt mot omgivningen
– vuxna som blir oroliga om flickor kryper för långt ifrån dem men uppmuntrar pojkar att göra det
– vuxna som förebrår flickor när de härjar och smutsar ner sig och förebrår pojkar när de gnäller och är trötta
– vuxna som vanligen älskar barnen och vill deras bästa samtidigt som de knådar fram genus som ur trolldeg, så att barnen snart är rustade för sina uppgifter i förskola och skola, där flickorna ska hjälpa fröknarna att uppfylla pojkarnas behov.
Varför nu det? Jo, det blir så bråkigt annars. Ty för pojkarna står Behov överst, och för flickorna att vi har Trevligt!
Nu hoppar jag över puberteten och makten över begäret och vems blick som styr och vem som ska vara naken, för du har förstått vartåt jag syftar. Det är vi själva genom patriarkatet som har skapat oss ett samhälle där det är självklart att en man ska bli tillfredsställd – annars bankar han med skeden i bordet så det skvätter!

Några kommentatorer har framhållit att det är ett naturligt behov att vilja ha sex. Givetvis – ingen har heller påstått att det skulle vara konstruerat.
Men vår föreställning om att män först av allt måste få vad de behöver, den är fostrad och ingenting annat.

Hur fostras en torsk?

När DN la upp en fejkad nätkontakt fick den ”ensamma 18-åriga kvinnan” 271 svar på tre timmar. Mestadels av äldre män som vill ha sex. Några av svaren var hövliga förfrågningar, andra rakt på sak: Gillar du hårda tag? Behöver du pengar?
Tidningen följer upp med en kort rapport om unga prostituerade. Hur det kommer sig att flickor säljer sin kropp och hur flickorna själva känner det. Ett obehagligt ämne som reportern hanterar finkänsligt och väl.
Men det fattas en sak. Rapporten om förövarna. Den som tar upp hur det kommer sig att män köper kroppar och hur männen själva känner det. Ett obehagligt ämne som vi alltför ofta bortser ifrån.

Hur kan män, så pass många män som det ändå handlar om, ens komma på tanken att det i deras normala, friska och välanpassade vuxenliv mycket väl kan ingå att ha sex med barn och betala dem för det - att det visserligen är brottsligt men ändå något lustfyllt? Hur har denna föreställning inympats i dem, och hur kan den stoppas?
Det är bra att vi får veta hur flickorna mår, men när det hela tiden är de som står i fokus låter det tillslut som att agenterna i denna förnedrande hantering är flickor. Att det är de som är problemet.
Nej låt förövarna berätta, lägga ut om sin taskiga barndom och hur de har blivit som de blivit. Så att vi någon gång kan lära oss.

- - -

Durban-konferensen låter jag liksom igår andra sköta:
Kritik mot delegaterna som gav Irans president fritt spelrum finns hos Ung Vänster, som jämför det med Norges omdömesgilla agerande och skriver: ”Norge tar alltså sitt ansvar för att återupprätta idén om ett världssamfund som står starkt i sitt motstånd mot rasism och som i sin ambition markerar mot alla sorter av rasism.”
Och Hans Linde sätter in EU:s agerande i ett annat perspektiv, i det att han beskriver hur Israels ockupation fortsätter medan prestigespelet pågår i Genève.

Rimlig debatt

Jag lyssnade på Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg när de i förra veckan presenterade sin bok Slaget om svenskheten. Författarna har gjort ett förtjänstfullt arbete i att kartlägga Sverigedemokraternas historia och ideologi och presenterar en rad goda argument mot deras politik. En värdefull inblick för den som känner sig tveksam.

Annars rekommenderar jag som alltid Sverigedemokraternas hemsida och tidning. De behöver inte ”avslöjas”. Redan 1995 började Åkesson sin omvandling av partiet genom att rensa ut nazisterna, men än idag uppdelas människor efter etnicitet och kultur för att kvarhålla nationalisternas reaktionära dröm om en idyll av likhet. Det är bara att ta del av deras eget material.

Den evinnerligt återkommande frågan om vi ska ”ta debatten” besvarade Lodenius & Wingborg med att det ska vi göra – i rimliga proportioner. Vi ska däremot inte låta högerpopulisterna sätta dagordningen, vilket vi tyvärr gör om vi börjar svara på frågor ställda från felaktiga utgångspunkter.

När författarna nämnde resultatet av senaste valutvärderingen och vilka som är Sd:s huvudsakliga väljare, fnös en man i publiken: ”Ja se detdär tror jag inte ett dugg på!”

Om han var Sd-väljare vet jag inte. Men den kunskapsfientliga inställningen är deras. ”Vanligt” folk vet bäst, och ju mer inskränkt desto troligare blir det…

- - -

Om Durban-konferensen, lojaliteten med USA och respekten för FN: läs Marita Engström

Och Svensson, som påpekar:
Skrivningarna om att religioner ska undantas från kritik ”har tagits bort på grund av arbete från bland annat Sverige och USA. Om man inte vill att dessa skrivningar ska komma tillbaks måste man ju faktiskt vara på konferensen för att förhindra det. En bojkott innebär ju bara att de länder som vill ha sådana skrivningar får möjlighet att införa dem. Bojkotten motverkar alltså sitt eget syfte.”

Det visste jag väl

Ha! Forskare i Melbourne har upptäckt att den som nöjessurfar på jobbet blir mer produktiv än sina plikttrogna kolleger! Det handlar förstås om hjärnans behov av vila och lustbetonade aktiviteter. Med lite kul i pausen blir koncentrationen högre utslaget på hela dagen, och produktionen stiger.

Du kan med gott samvete säga ifrån till IT-avdelningen att de lättar på webbspärrarna. Du behöver nätet för att vårda din hjärna och kan lugnt avstå från babblet i fikasoffan om du hellre mejlar en vän, kikar på Fejsan eller köper biljetter.
Fortsätt webbhängandet - men kom ihåg: det goda resultatet gällde bara så länge man surfar mindre än 20% av arbetstiden. Det gällde inte heller folk som är datorberoende.

Avstängda, utestängda, instängda barn

Alliansen har aviserat de nya straffskalorna i skollagen. Grundskoleelever ska kunna stängas av från undervisningen - så att gäng splittras eller skolan vinner tid att sätta in åtgärder, säger utbildningsmajoren. Som alltid tänker han sig en rationell norm-familj där barnet ändrar sig efter en tankeställare eller föräldrarna resolut tar itu med problemet. Och i det fallet kan det ju vara bra.

Men alla andra gånger, när ...
- barnet stannar i skolan och får en kick av att vara kvar och provocera
- barnet går ut och drar, råkar ut för eller ställer till än värre saker
- barnet ingenstans har att gå därför att
- föräldrarna är för fulla, för deprimerade, för aggressiva
- det är låst och föräldrarna är frånvarande
- skolan ber föräldrarna att hämta, men de vägrar
- inget hem finns, bara olika hotellrum som kan vara olika från dag till dag
- barnet går hem och får stöd av sina föräldrar mot den orättvisa skolan

”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner” säger en klok flicka i tidningen. Ja, eller från föräldrar eller andra vuxna. Att skicka iväg barnet är sällan bästa lösningen. Familjerna ser oerhört olika ut, och en del av dem orkar eller klarar inte att ta hand om sina barn.

Det finns också familjer som tar hand om sina barn så till den grad att de tar ifrån barnet möjligheten till ett eget liv.
Stockholms stad har gjort en kartläggning av hedersbegränsade liv bland ungdomar i skolår 9.
Också här har skolan ett ansvar att se till barnets bästa, att försöka nå fram med påverkan in i familjen. Inte heller här har skolan lyckats.
”Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2)” skriver staden, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att flickorna får skydd (i större utsträckning än jag trodde) men dåligt att vi ännu inte har funnit metoder att nå familjerna - också dem som inte stämmer med den björklundska mallen för effektiv problemlösning.

Pedagogik kan också vara ganska intressant

Besynnerligt paradoxala är de, de gamla nytänkande kunskapsflummarna, de som vill tänka nytt så att allt blir som det var förr fast utan vetskap om hur det verkligen var...
Det gäller skolan förstås. Uppryckning! manar SvD, som i ena stycket skriver att dagens lärarstuderande kan för lite om hur inlärning sker, och i nästa stycke påpekar att ämnesinnehållet är för tunt i utbildningen.
Låter plausibelt. Men tro inte att det är pedagogikämnet som åsyftas.

Lärarstuderande förr kunde inte så mycket om inlärning heller. Det fanns utbildningar som stod kvar på Skinner och Pavlov, som menade att barn tämjs eller betingas. Andra kom fram till Piaget som upptäckte att barn tänker, eller till Freud som upptäckte att barn känner.
När Haninge idag får positiv uppskattning är det för en skolpolitik som i mycket ansluter till den ryske teoretikern Vygotskij. Vissa borgerliga debattörer har jublat, i tron att det rör sig om ett nytt provsystem. Ungefär samma borgare som vill höja den pedagogiska beredskapen genom specifika ämnesstudier i allt utom pedagogik!

Jag har aldrig hört någon borgare i någon debatt driva på ifråga om vilka pedagogiska teorier grundskolan bör utgå ifrån i sitt arbete. I Danmark har man rötterna hos den kristne folkbildaren Grundtvig, men svensk skola har i avsaknad av inhemska tänkare hämtat inspiration i första hand från USA. Jag tror den målmedvetna utåtriktade metodiken av arbete och arbetsglädje à la franske Freinet hade varit bättre, men kan också instämma med dem som vill praktisera Vygotskij: hans sociokulturella koncept som betonar sammanhang och verktyg med vars hjälp barnet finner sin kunskap.

Det är möjligt att lärarstuderande fortfarande kan för lite om inlärning, precis som "förr”. Men de kan och vill säkert ta reda på en hel del. Till skillnad från de ateoretiska virrpannor för vilka det räcker med ordning och reda, enligt formeln:
”Om O & R, så kunskap.”

Men försök hålla fast i kunskapsbegreppet och begrunda det, utan att distraheras av den tankemässiga oordning och oreda som privata barndomsminnen eller fanatiskt sosse-hat förorsakar. Då bör det stå klart att det finns flera kunskaper att skaffa sig (som exempelvis kan kallas fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet) och flera sätt att skaffa dem (bland dem att se, höra, tala, göra, tillverka, tänka och använda). Under tiden är O & R utmärka tillgångar. Men de är inte målet och knappast ens metoden, utan snarare rekvisitan.

Läs även Stockholmsvänstern om att fler pedagogiska metoder behövs!

Svårt med Aha-upplevelsen?

Jag kommer inte på länge än att hinna läsa Andreas Malms bok om hatet mot muslimer, och tror inte heller att jag utgör den främsta målgruppen, eftersom jag redan delar Malms uppfattning att det existerar ett hat mot muslimer och att detta hat alltmer normaliseras (även om jag skulle uttrycka det som att det är en fråga om rasism som för närvarande kanaliseras mot muslimer). Antagligen hoppades både Malm och förlaget på att kunna redogöra för företeelsen som ibland kallas islamofobi för att någon läsare som inte observerat den skulle få en aha-upplevelse.

Tyvärr verkar förhoppningen få svårt att uppfyllas. Boken har i flera recensioner bedömts vara för tjock och oredigerad för att väcka nya insikter, och vi som redan skaffat oss en insikt av ena eller andra slaget förefaller väl så bestämda i vår uppfattning, boken förutan. Det vill säga: de som anser att islamofobi och strukturell rasism är oprecisa begrepp för marginella problem tänker fortsätta tycka det, vilket i sin tur fungerar som bekräftelse på den oro vi andra hyser för en samhällsutveckling av förstärkt sortering och kontroll.

De recensioner jag läst är med få undantag seriösa, med starkare invändningar mot bokens utformning än mot innehållet. En vanlig kritik när det gäller innehållet är att Malm inte tar upp den militanta islamismen, vars förklaringsvärde antas vara mycket högt. Det är som om islamismen vore vår ursäkt för den pågående diskrimineringen!
Malm själv uttrycker det såhär: ”/De menar att/ islamofobi måste ständigt återföras till vad muslimska aktörer själva gör och ses allt som oftast som en naturlig reaktion på islamism. ”

De politiska och sociala villkor som genom ayatollor och politiska despoter ligger bakom att kvinnor och män förtrycks i olika muslimska länder är inte orsaken till att människor nedvärderas och utestängs när de väl är här.

Rik på politik?

EU-parlamentarikernas arvoden höjs till 86000 kronor. Inte med täckning för resor, dyrare boende och sådant. Ersättningarna ligger utöver. 86000 kronor är grundlön.

Tidigare EU-parlamentsledamoten Jonas Sjöstedt skriver klokt om betydelsen av att rösta i EU-valet i juni. Inte för att berika pamparna, utan för att få kloka personer till parlamentet. Eva-Britt Svensson som är förstanamn för vänstern är inte bara politiskt skärpt. Hon ger också bort en stor del av sitt arvode, dels till Vänsterpartiets EU-kritiska arbete, dels till organisationer för kvinnors rättigheter, internationell solidaritet och annat. Det är inte meningen att man ska bli rik på politik.

Här finns Vänsterpartiets valplattform!

PÅSKDAG

Glad påsk och åter igen glad påsk
i dammar och bäckar där vårfloden kommer med livet
i uppståndelse gång på varje gång på nytt

Kontext i repris

Instämmer med bloggkollegan Sic itur as astra om bristen på variation i bloggosfären. Vi är beroende av gammelmedia för att få nyheter, och av varandra för att bli lästa och diskuterade.
Jag belyste detta i Gamarna och kontexten (0221) men frågan föll givetvis på sin anonymitet. Att skriva om udda ämnen går bra – Politk och poesi vore inte sin andra halva om den inte också innehöll dikter, foton och kulturanteckningar – men det går inte att bli läst på så vis, och att ha läsare är själva poängen med en blogg.
Ironiskt nog får man göra som de stora förlagen: låta inläggen i huvudfåran skapa utrymme för ett smalare annorlundaskap.

Sic itur föreslår att vi ska skriva om viktiga saker som hyressättning, och gärna för mig, men då är jag en av dem som inte orkar läsa!
Så olika är vi. Det borde synas och märkas i bloggarna.

Ateism ingen succéprodukt

Gårdagens understreckare innehöll en kritik av ateismen som visserligen var felaktig med ändå intressant. I artikeln framförs att ateismen har förlorat i styrka på grund av att postmodernismen avvisade dualismen som grund för tänkandet. Skribenten missar alla ateistiska marxister som skiter i postmodernism därför att de är ointagligt övertygade om att det finns en enda verklig verklighet och att den är materiell.
Om ateismen förlorar i styrka, som artikeln säger, tror jag snarare det är den allmänna sekulariseringen som får ateismen att framstå som överdriven och högljudd.

Jag vet inte om Jöran Fagerlund är ateist, men han skriver en rolig, elak påskbetraktelse om Jesus’ pr-trick, om hans och hans fars iscensättning och lansering av succéprodukten kristendom. Särskilt beklagar Fagerlund den tragiska Judas-rollen, funderar över varför mannen måste offras och vänder på rollerna – anser att det var Jesus som svek.

Fantastiskt hur den berättelsen ger stoff att fundera och psykologisera över i alla tider! Därför håller jag inte med Fagerlund om att påskhelgen borde bytas mot 8 mars. De verkligt stora berättelserna finns det all anledning att fira!

Romani Glinda

Idag den 8 april är romernas internationella högtidsdag. Gratulerar!
För att erinra romernas villkor lånar jag en strof av Bengt O Björklund, en scen från Rumänien ur en dikt om någon av de alltför vanliga deportationerna.
Hela dikten finns att läsa i Romani Glinda

Under natten packade romerna
allt de hade i vagnarna
och när den svala solen steg
gav de sig av.
Resan var långoch vintern var på väg.
Allt fler vagnar slöt sig till följet.
Glåpord och slag följde dem
hela den långa vägen.”
Tigani”, ropade folket,
”ge er iväg!”


Föreningen È Romani Glinda kommer under år 2009 att arbeta med ett jämställdhetsprojekt för att stärka den romska kvinnans roll i samhället. All framgång önskas!

Kunskap är bra, okunskap har makten

Strax före påsklovet gick jag runt i klasserna för att ta upp några incidenter med barnen så vi skulle få det utrett före påsk. Men jag kom inte ens till tals. Gick inte att viska i de klassrummen! Tvåorna lästestades, treorna gjorde nationella prov, fyrorna hade prov om granskogen.
Kravlös flumskola? Björklund borde skämmas!

”Många elever tror inte att de har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt. Många känner ångest inför framtidsval som de inte kan överblicka, det gäller särskilt flickorna. Men regeringens förslag till ny skollag fokuserar mer på bestraffningar än stödjande åtgärder, vilket medför att allt fler barn och unga får svårt att inhämta kunskap.”
Så skriver Göran Harnesk, generalsekreterare för Barnens rätt i samhället

Och Slutstadium skriver: "Inget av de borgerliga förslagen har någon som helst bäring i forskarvärlden, i synnerhet inte vurmandet för tidigare och fler betyg” .

En av mina kommentatorer skrev nyligen att skolpersonalen dagligen och utan att reagera mordhotas av eleverna. Under tiden rantar jag i korridorerna för att bringa reda i några stulna glaskulor och en gråtande albansk åttaåring...

Att ta reda på saker är ett förnuftigt förhållningssätt. Även för vuxna.

Grovkalibrig nationalism

Radioprogrammet Kalibers upptäckter av hur Sverigedemokraterna låter när de är för sig själva har förskräckt många. Men vad är det som kommer som en sådan överraskning?

Sammanfattningen av Sverigedemokraternas politik är oerhört tydlig. Det handlar om nationalism, vars fullständigt grundläggande betydelse fastslås redan på första raden där Sd konstaterar att deras politik ”bygger på ett nationellt ansvarstagande”.
Trots det är de långt ifrån nöjda med hur vårt land fungerar idag. De ifrågasätter vårt styrelseskick som de kallar ”skendemokrati”, och beskriver det som ”ett sjukt samhälle, därför att medborgarna inte trivs”.
Receptet är nationalistisk politik och en stärkt nationalkänsla, som också hör samman med förespråkandet av ”moralisk upprustning”.

Första gången Sverigedemokraterna kommer in på migrationsfrågan är när det handlar om skatter: ”Det mångkulturella samhällsexperimentet kostar oss varje år enorma pengar”. Men det ojämförligt längsta textstycket heter Invandringen, och den beskrivs omedelbart som ett ”monumentalt misslyckande” (vilket av någon anledning endast sverigedemokrater ”vågar säga öppet”). Misslyckandet tycks bestå i människors möten, i blandningen och nyheterna, ty Sd drömmer om ”ett befolkningsmässigt homogent samhälle” utan ”kulturellt främmande enklaver”. Av den anledningen bör ”många invandrare återvända till sina hemländer”.
Bland de problem som införts i Sverige via invandring nämns gängvåld och - rasism! Därför medger Sd endast begränsad immigration som inte tillför några olikheter, så att de som flyttar hit lätt ska ”assimileras”.

Mycket viktigt för en sverigedemokrat är ”rätten till en nationell identitet”. Den går ut på att alla människor ska känna att de ”tillhör ett folk”.

Det räcker med en internetuppkoppling för att ta del att detta djupt reaktionära svammel med sina drömmar om enhet, sundhet och ordning.
Dolda miken behöver man inte förrän man vill veta om de sjunger äckliga fyllevisor också.

Söndag i Solna

Svartgula halsdukar överallt. Ett gäng vällde ut ur pendeltåget och vrålade att de ska ”bränna hela stan och våldta era barn”, en fin ögonblicksbild av den gemenskap som uppstår inom idrotten. Det var nämligen någon sorts match på gång. Somliga av halsdukarna såg lite folklivsfestliga ut föralldel. En annan ville puffa ut mig ur bankomatkön för att jag inte var AIK-klädd.

Roligare var det hos Olle-Olsson-Hagalund, den folkkäre konstnären vars bostad står kvar som museum tillsammans med ettpar andra bevarade stugor från det gamla Hagalund. Målningar, foton och atmosfär.

När den gamla kåkstan revs och mastodonthusen ”Blåkulla” byggdes i skarven 60-70-tal var det ett satans liv, och genom teatergruppen blev jag en liten del av proteströrelsen. Idag kan jag inte avgöra om de gamla trähusen hade gått att sanera eller ej. Däremot är det lätt att se att miljonprogramshusen är tämligen charmlösa. Men se bilden längst ned av Solna stadshus – vem hade väntat sig estetiskt uttryck därifrån?

Idag är Blåkulla ett välfungerande bostadsområde och det som retar mig är att höra ytligt kulturintresserade borgare voja sig över rivningarna. De jämför gamla Hagalunds småmysighet med förortens storskalighet och glömmer en enda viktig sak: att samma slags människor bodde här då som nu. De fattiga, arbetarna, de arbetslösa.
Idag har Tensta-Rinkeby och kanske även Blåkulla dåligt rykte. När jag gick i första klass i Råsunda skola varnade fröken oss för att besöka Hagalund: det bodde bara dåliga människor där. När det gick upp för mig att ettpar av mina klasskamrater hörde dit kröp jag under bänklocket av reflekterad skam: hur kunde min snälla fröken prata så!

De välbeställda konstälskarna intresserade sig inte ett piss för gamla Hagalunds tuberkulos, vägglöss och rostiga pumpar, och det är därför som dagens borgerskap måste gå på utställning för att få beundra det som de kallar gammaldags solidaritet. Fortfarande vägrar de att visa en aning modern solidaritet med de stressade immigrantbarn som utanför de blanka fasaderna står och skriker på sina mödrar.
Ett område kan räddas på flera sätt. För gamla Hagalund gäller, liksom för Rostsverige, att bilderna är kvar,

Vänster eller våld?

I ett mejl fick jag mig beskrivet hur ”vänsterns våld” avslöjar vilket samhälle vi kommer att få om vänstern får inflytande i en framtida regering. Avsändaren anser att ”vänsterns härjningar” när det gäller ”våld, oförmåga till demokratiskt sinnelag och allmän brist på vanligt hyfs” ger en handfast insikt.

Är de svarthuvade demonstrationsförstörarna vänster… tja, de kallar sig så och den rätten kan jag inte ta ifrån dem även om jag gärna ville. Men någon rätt till huliganbeteende har de inte och har aldrig haft. Inte heller har de någon möjlighet till regeringsinflytande.
Däremot har det demokratiska, socialistiska Vänsterpartiet åtminstone skuggan av en chans till det genom allmänna val.

Vänsterpartister ägnar sin fritid åt att förhandla i parlamentariska församlingar eller gå ut och fråga förorten. Det människor har att invända emot oss är faktiskt helt enkelt – att vi är socialister. Detta må man vara kritisk mot, men kan väl argumentera med lite hyfs ändå?

Jag ogillar att tävla i värst-utsatt-grenen, men vill du läsa om våld mot vänstern, se Linderborg.

Mer läsning för pengarna

Det finns en missuppfattning att vänsterpartister står för något i stil med ”likalön”. Att alla ska få lika mycket i kronor. Det stämmer inte. Vi protesterar mot orättvisor - oskälig vinst på andras arbete - men har inget emot att den som har ett hårt, svårt arbete betalas för det. Makthavare med stort ansvar bör ha en respektingivande lön, och människor med urtråkiga eller smutsiga jobb ska åtminstone få rejält betalt för att utföra dem.

Vi är också emot osakliga skillnader, antingen de beror på kön eller på att klättrare tagit sig upp i en sfär där pengars värde inte syns bland fantasibeloppen. Lars Ohly skriver om det i en debattartikel, bland annat detta: ”Riksdagsledamöter och ministrar tjänar på tok för mycket. Därför har Vänsterpartiet flera gånger föreslagit att arvodena ska sänkas. Tyvärr får vi inte med oss de andra partierna. Vi har föreslagit att riksdagsledamöternas arvoden ska sänkas till 41 000 kronor per månad. Det är inte direkt någon svältlön, men skulle ändå betyda en lönesänkning med 13 500 kronor i månaden.” Han nämner också att EU-parlamentarikerna har ett månadsarvode på 85000, för att inte tala om de pensioner som fd kommissionärer (som t.ex. Margot Wallström) har rätt att kvittera ut. Arbetsfritt.

Fler låtsaspengar skriver Alla-smutsiga-detaljer om. Miljarders med dollar ska rädda världen. Visst är krislindring bra, men rättvisa vore bättre.

Riktiga pengar, dem vi inte har, och hur lågkonjunkturen slår mot kommuner och vardag skriver Josefin Brink om.
I ett annat inlägg skriver hon om EU-parlamentsvalet:
”Det finns många goda skäl för den som ogillar EU att går och rösta i juni. Till exempel att man gillar solidaritet, internationellt samarbete och demokrati. Men då gäller det ju att rösta på ett parti som står för just det.”
Ett sådant parti, och en sådan person, är Vänsterpartiets Hanna Löfqvist som här skriver om hur hon vill ha samarbetet i Europa år 2019.