”Vantrivsel i kulturen!” rubricerar Jesper Weithz ett inlägg där han skildrar fenomenet vit-kille-trivsel; ”den på ytan oproblematiska stämningen som sprids när trygga mellanskiktsmän är tillsammans”.
Vem känner inte igen dem, homosocialitetens obesvärade ockupationer från kassan på Clas Ohlsson till departementsborden.
Såhär gör pojkarna var dom står, och var dom sitter och var dom går. Det är småsaker, sådant som ingen rår för.
På detta förväntningen att vi andra ska le och uppmuntra att 84 procent av taletiden just kvackades bort i självbelåtenhet. Det är inte en småsak.
Det går att beskriva hur många gånger som helst. Dessvärre utan att de närmast berörda får det blekaste hum om vad det handlar om. Bristande objektiveringsförmåga är antagligen trivselhöjande.
Min beskrivning löd:
Angående jämställdheten
Den partiella dövheten projekterades
i mälden av rågummi, kalvläder och vinyl
hår på anklarna
gabardinflikens knyck runt korridorhörnet
armbandsurets vinkel mot kaffeautomaten
Knastrande radioröster
forslas uppåt i skugglösa cylindrar
glashusen fylls av erigerat patrask,
vita ansikten, stelkrampsbakterier
Öronlösa broilers mals ut
genom rekryteringsförfarandenas
obefläckade avlelse
ur Möjligt land, -01
fredag, april 18, 2008
torsdag, april 17, 2008
Stjärnsund III
Stjärnsund ligger långt bort, skrev Trollhare, förundrad av nyheternas kvicka omloppstid.
Under några dagar toppades bloggosfärens länklistor av det stillsamma bruket Stjärnsund.
När barnamördaren bekände minskade angelägenheten.
Utom i Gävle-Dalas gränstrakter,.
Gott så. Ett mord angår familj, släkt, vänner och grannar. Ingen annan.
Vi andra blir berörda och tar åt oss ändå, av olika privata anledningar.
Jag tar åt mig ifråga om platsen, den vackra och lyckliga.
Jag skriver för tredje gången om Stjärnsund, därför att jag vill skriva om det vackra och lyckliga.
Jag vill skriva om det vackra och lyckliga, därför att det är bräckligt och sårat.
Stjärnsund ligger inte långt bort.
Det bräckliga och sårade ligger aldrig långt bort.
Det är inte nödvändigt att bry sig om varje plats i Gävle-Dalas gränstrakter.
Du ska bry dig om det bräckliga vackra, den sårade lyckan.
Du ska göra något åt det, allt som du kan vidröra.
Det andra finns ändå.
Under några dagar toppades bloggosfärens länklistor av det stillsamma bruket Stjärnsund.
När barnamördaren bekände minskade angelägenheten.
Utom i Gävle-Dalas gränstrakter,.
Gott så. Ett mord angår familj, släkt, vänner och grannar. Ingen annan.
Vi andra blir berörda och tar åt oss ändå, av olika privata anledningar.
Jag tar åt mig ifråga om platsen, den vackra och lyckliga.
Jag skriver för tredje gången om Stjärnsund, därför att jag vill skriva om det vackra och lyckliga.
Jag vill skriva om det vackra och lyckliga, därför att det är bräckligt och sårat.
Stjärnsund ligger inte långt bort.
Det bräckliga och sårade ligger aldrig långt bort.
Det är inte nödvändigt att bry sig om varje plats i Gävle-Dalas gränstrakter.
Du ska bry dig om det bräckliga vackra, den sårade lyckan.
Du ska göra något åt det, allt som du kan vidröra.
Det andra finns ändå.
onsdag, april 16, 2008
Stjärnsund II
Stjärnsund, ett gammalt bruk med stolt historia och aktiv nutid.
Ett tämligen gott bruk, där patron uppmuntrade läskunnighet och gärna delade ut julgåvor. Där var järnhantering och valsverk, den tekniska utvecklingen kom via Polhem. Transporter gick via sjösystemen, senare med ångtåg. Klocktillverkningen startade redan på Polhems tid och utförs fortfarande på hantverksvis.
En idyll med lindalléer, en vildvuxen engelsk park, fårbete. En övergiven järnvägsstation, murar av slaggsten. Liten enkel kyrka, skogiga sluttningar ned mot vattnet. De vita herrgårdsbyggnaderna rymmer sin egen förbannelse i de kvarblivna kryckorna på vinden.
Under ettpar decennier var bruket nedgånget och drabbat av handlingsförlamning. Skolan stängde, kiosken sålde solblekt lakrits, det gick inte att hålla Konsum vid liv. Simskolan fanns förstås, vid långbryggan ute vid Björknäbba, och någon danskväll i Folkets hus. Men det var segt och sömnigt. Man kunde stå och spotta i forsen. På sin höjd.
Sedan tog företagsamheten och nyandligheten vid. Datorföretag, ekologi, mode och kristaller. Framgångsrik kursgård, lanthandel med spel och bangolf. Herrgården är museum (de berättar mer om förbannelsen!), det finns kafé och souvenirbod. Skolan fungerar utmärkt, och anslagstavlan upplyser om föreningslivet, om dans- teater- och filmkvällar. Och simskolan finns förstås kvar i sjön Grycken, den vilda steniga lynniga.
En så vacker och lycklig plats det var.
Tills helt nyligen.
Ett tämligen gott bruk, där patron uppmuntrade läskunnighet och gärna delade ut julgåvor. Där var järnhantering och valsverk, den tekniska utvecklingen kom via Polhem. Transporter gick via sjösystemen, senare med ångtåg. Klocktillverkningen startade redan på Polhems tid och utförs fortfarande på hantverksvis.
En idyll med lindalléer, en vildvuxen engelsk park, fårbete. En övergiven järnvägsstation, murar av slaggsten. Liten enkel kyrka, skogiga sluttningar ned mot vattnet. De vita herrgårdsbyggnaderna rymmer sin egen förbannelse i de kvarblivna kryckorna på vinden.
Under ettpar decennier var bruket nedgånget och drabbat av handlingsförlamning. Skolan stängde, kiosken sålde solblekt lakrits, det gick inte att hålla Konsum vid liv. Simskolan fanns förstås, vid långbryggan ute vid Björknäbba, och någon danskväll i Folkets hus. Men det var segt och sömnigt. Man kunde stå och spotta i forsen. På sin höjd.
Sedan tog företagsamheten och nyandligheten vid. Datorföretag, ekologi, mode och kristaller. Framgångsrik kursgård, lanthandel med spel och bangolf. Herrgården är museum (de berättar mer om förbannelsen!), det finns kafé och souvenirbod. Skolan fungerar utmärkt, och anslagstavlan upplyser om föreningslivet, om dans- teater- och filmkvällar. Och simskolan finns förstås kvar i sjön Grycken, den vilda steniga lynniga.
En så vacker och lycklig plats det var.
Tills helt nyligen.
tisdag, april 15, 2008
Stjärnsund
Idag visar jag bara några bilder från Stjärnsund.
Det var en så vacker och lycklig plats.
måndag, april 14, 2008
Gör politiken bra!
Hur ska man göra politiken bra då? frågade en tonåring angående flyktingmottagande och introduktion. Med sund skepsis har han observerat att de stora partierna säger samma sak fast med olika ord.
Det tyckte även vänsterpartisten Kalle Larsson i ett anförande i riksdagen. De stora partierna låter, när det gäller människosyn, lite grann som Bill och Bull: ”Vi måste stimulera, säger Bill. Incitament, säger Bull. Vi måste se till att de flyttar dit vi vill, säger Bill. Integrerar sig, säger Bull.”
Men att kräva av flyktingarna att de ska bo på vissa platser, annars blir det inga pengar, är ungefär som att samla ihop landets socialbidragstagare och sortera ut dem för att de ska skaffa jobb. Och om man kräver att den som fått uppehållstillstånd ska vänta i åratal på sin familj om han inte har arbete och bostad, kan man med samma logik omhänderta barn till arbetslösa för att ge föräldrarna incitament till jobbsökeri.
Detta är inte arbetslinjen, det är utpressningslinjen.
Men tonåringens fråga var: Hur ska man göra politiken bra då? Jag fortsätter att bygga på Kalle Larssons ord för hur vi definierar problemen och åtgärdar dem:
Problemet är inte att Sverige tar emot för många flyktingar. Tvärtom avvisas människor till land i krig eller till platser där de förföljs och torteras. Problemet är inte heller att vissa kommuner tar emot för många, utan att andra kommuner som tar emot få eler inga alls. FN:s flyktingkonvention som vi undertecknat är ett nationellt ansvar.
Ett problem är trångboddhet. Bygg då lägenheter! Ett annat problem är usla boendeförhållanden. Renovera då husen! Vänsterpartiet har föreslagit byggande av tiotusentals nya lägenheter per år, och renovering av samtliga bostäder i miljonprogramsområdena. Ett mycket stort problem är arbetslöshet. Anställ då människor! Vänsterpartiet har en politik även för det. Och är problemet skolan, se då till att utbildade lärare och förskollärare förbättrar möjligheterna för unga människor och barn att skaffa kunskaper och sociala
färdigheter!
Allians-regeringen gör motsatsen. Säljer ut hyreslägenheter, tar bort arbetsmarknadsutbildningar, tillåter vinstdrivande privatskolor som ibland är religiösa. Istället för att ge människor förutsättningar att skapa ett värdigt liv gödslar man segregationen. Och när de det gäller hårdare krav, säger Kalle Larsson:
”Vi ska ställa gemensamma krav på människor, oberoende av vilken bakgrund de har. Inte välja krav utifrån etnisk bakgrund.”
Hela riksdagsdebatten finns här.
Det tyckte även vänsterpartisten Kalle Larsson i ett anförande i riksdagen. De stora partierna låter, när det gäller människosyn, lite grann som Bill och Bull: ”Vi måste stimulera, säger Bill. Incitament, säger Bull. Vi måste se till att de flyttar dit vi vill, säger Bill. Integrerar sig, säger Bull.”
Men att kräva av flyktingarna att de ska bo på vissa platser, annars blir det inga pengar, är ungefär som att samla ihop landets socialbidragstagare och sortera ut dem för att de ska skaffa jobb. Och om man kräver att den som fått uppehållstillstånd ska vänta i åratal på sin familj om han inte har arbete och bostad, kan man med samma logik omhänderta barn till arbetslösa för att ge föräldrarna incitament till jobbsökeri.
Detta är inte arbetslinjen, det är utpressningslinjen.
Men tonåringens fråga var: Hur ska man göra politiken bra då? Jag fortsätter att bygga på Kalle Larssons ord för hur vi definierar problemen och åtgärdar dem:
Problemet är inte att Sverige tar emot för många flyktingar. Tvärtom avvisas människor till land i krig eller till platser där de förföljs och torteras. Problemet är inte heller att vissa kommuner tar emot för många, utan att andra kommuner som tar emot få eler inga alls. FN:s flyktingkonvention som vi undertecknat är ett nationellt ansvar.
Ett problem är trångboddhet. Bygg då lägenheter! Ett annat problem är usla boendeförhållanden. Renovera då husen! Vänsterpartiet har föreslagit byggande av tiotusentals nya lägenheter per år, och renovering av samtliga bostäder i miljonprogramsområdena. Ett mycket stort problem är arbetslöshet. Anställ då människor! Vänsterpartiet har en politik även för det. Och är problemet skolan, se då till att utbildade lärare och förskollärare förbättrar möjligheterna för unga människor och barn att skaffa kunskaper och sociala
färdigheter!
Allians-regeringen gör motsatsen. Säljer ut hyreslägenheter, tar bort arbetsmarknadsutbildningar, tillåter vinstdrivande privatskolor som ibland är religiösa. Istället för att ge människor förutsättningar att skapa ett värdigt liv gödslar man segregationen. Och när de det gäller hårdare krav, säger Kalle Larsson:
”Vi ska ställa gemensamma krav på människor, oberoende av vilken bakgrund de har. Inte välja krav utifrån etnisk bakgrund.”
Hela riksdagsdebatten finns här.
lördag, april 12, 2008
Det våras för Grupp 8
Grupp 8 jubilerar. I fyrtio år har den svenska feminismen kunnat göra avstamp i denna beundransvärda, bespottade grupp. Företeelser som idag är självklara, som aborträtten, smärtfri förlossning, gratis förskola och rätten att själv beskattas fanns inte år 1968. Inte heller kvinnojourer att söka skydd på för misshandlade hustrur som betraktades som medskyldiga till ”familjeproblemet”. Grupp 8 var en viktig del av rörelsen för dessa reformer, och jubiléet firas på ABF-huset i Stockholm måndag 28 april kl 18.
När Vänsterpartiet för drygt tio år sedan skulle skriva in feminismen i partiprogrammet fanns det förskräckta kritiker som ville undvika att blandas ihop med ”grupp 8-kärringar”. Dessa vanligen utåtriktade och verbala kvinnor hade oförtjänt kommit att utmålas som grinfior klädda i disktrasor. Men en ung man gick upp i talarstolen och sa att han ÄLSKAR grupp-8-kärringar (tack vare de landvinningar som underlättat hans barndom) vilket skapade närmast sensation, och vi glamourfeminister satt längst bak och hade bara roligt åt den bisarra idén att vi skulle vara tråkiga och fula.
En insidesskildring av kampåren finns i Gunilla Thorgrens bok Grupp 8 och jag. Boken är lite seg och en aning kokett, men det närmaste vi idag kan komma för att få veta hur det verkligen var. Det är värt att minnas!
Möt feministvåren på ABF Stockholm!
När Vänsterpartiet för drygt tio år sedan skulle skriva in feminismen i partiprogrammet fanns det förskräckta kritiker som ville undvika att blandas ihop med ”grupp 8-kärringar”. Dessa vanligen utåtriktade och verbala kvinnor hade oförtjänt kommit att utmålas som grinfior klädda i disktrasor. Men en ung man gick upp i talarstolen och sa att han ÄLSKAR grupp-8-kärringar (tack vare de landvinningar som underlättat hans barndom) vilket skapade närmast sensation, och vi glamourfeminister satt längst bak och hade bara roligt åt den bisarra idén att vi skulle vara tråkiga och fula.
En insidesskildring av kampåren finns i Gunilla Thorgrens bok Grupp 8 och jag. Boken är lite seg och en aning kokett, men det närmaste vi idag kan komma för att få veta hur det verkligen var. Det är värt att minnas!
Möt feministvåren på ABF Stockholm!
fredag, april 11, 2008
Världens huvudstad
I en understreckare skriver Kåreland om Paris som världens huvudstad... på 1800-talet. Jag har med beklagande upptäckt att dagens Paris har blivit konformt eu-utslätat – men visst hängde väl metropolen med en bra bit in på 1900-talet? Brassaïs Paris, och Nin&Millers, var fortfarande ett kulturens hjärta.Men Kåreland skriver (med utgångspunkt i en bok av Munier) om staden som romanhjälte, och gör det alldeles utmärkt. Här ligger tyngdpunkten på de stora författarna – inte på bildkonstnärerna vars betydelse vanligen brukar poängteras, utan på romanförfattare som Balzac och Zola som gav huvudrollen åt staden och dess förändringar.
Som både centrum och brytpunkt finns Haussmanns brutala omdaning då Paris’ medeltida gränder ersattes med grands boulevards. Detta är särskilt värt att uppmärksamma idag när Paris’ särprägel i stort sett är 1800-talets arkitektur. Enstaka kattpissgränder har glömts kvar som något både historiskt och exotiskt, men stadens omisskänneliga skönhet vilar på en genomtänkt estetik – och jag bara önskar att vi en dag kan säga detsamma om Stockholms cityomvandling hundra år senare.
Kåreland-Munier nämner de stora upproren, rörelserna av fattiga och rika mellan stadsdelarna, transporterna och kommersen. Ändå finns givetvis mycket sociologiskt stoff att addera. Exposén slutar vid förra sekelskiftet, därför nämns inte turismen som i Paris kanske haft större identitetsbekräftande betydelse än någon annanstans.
”Ingen annan stad kom under 1900-talet att ersätta Paris” säger Munier. Jo, Paris, invänder jag, och sedan New York.
”Ingen annan stad någonsin har haft denna status som världshuvudstad.” Jo, Rom hade det vid förrförra millennieskiftet.
Stadsutveckling, stadskultur. Samverkan av ekonomi-konst-makt-drömmar.
Visst är det fascinerande.
torsdag, april 10, 2008
Fråga folket!
I en debattartikel på SVT-opinion skriver min bloggkamrat Hanna en hel del kloka saker. Det handlar om Lissabonfördraget, eller förslaget till grundlag för EU.
Fråga folket! Två orsaker till att bland annat det franska folket röstade nej var risken för maktöverföring samt osäkerhet om arbetsmarknadens villkor. Ännu en orsak var att konstitutionen befäster att marknadsliberalismens fria rörlighet för varor och tjänster går före sociala hänsyn.
Vad svenskarna tycker vet vi inte, för vi har inte fått rösta alls, och kommer inte att få göra det heller om vi inte ser till att säga ifrån.
Vill du ha grundlagsfäst högerpolitik? Eller, för den delen, grundlagsfäst vänsterpolitik om någon skulle få för sig att föreslå det?
Vänsterpartiet har just avslutat sin kampanj med videohälsningar, men du kan ta del av dem här. Bloggar om Fråga folket finns här. Desssutom är Fråga folket en intressegrupp på fejsboken.
Fråga folket! Två orsaker till att bland annat det franska folket röstade nej var risken för maktöverföring samt osäkerhet om arbetsmarknadens villkor. Ännu en orsak var att konstitutionen befäster att marknadsliberalismens fria rörlighet för varor och tjänster går före sociala hänsyn.
Vad svenskarna tycker vet vi inte, för vi har inte fått rösta alls, och kommer inte att få göra det heller om vi inte ser till att säga ifrån.
Vill du ha grundlagsfäst högerpolitik? Eller, för den delen, grundlagsfäst vänsterpolitik om någon skulle få för sig att föreslå det?
Vänsterpartiet har just avslutat sin kampanj med videohälsningar, men du kan ta del av dem här. Bloggar om Fråga folket finns här. Desssutom är Fråga folket en intressegrupp på fejsboken.
onsdag, april 09, 2008
Mörklagt på DN
Jag tänkte först inte kommentera mörkläggningsdraperiet på DN debatt. Andra kan siffror bättre än jag. Men jag blev något bragt ur fattningen av att läsa: ”Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.” Man kan spekulera i motiv, humör och anda hos den som skriver så. Men än mer undra över motivet för publicering.
Och än en gång, varför komma dragande med ”politiskt korrekt” när din motståndare eventuellt är korrekt, heltenkelt.
Giftgrodan skriver om när en chef inom socialtjänsten sa: ”vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick”, vilket han kallar eftergivet och förstående – istället för att anmäla chefen för diskriminering. Han återger också hur en ansvarig för tevenyheterna sa ”det ska vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven” – ett rasistiskt anstruket offertänkande som giftgrodan kallar för att mörka verkligheten. Hans uppfattning om en väl belyst verklighet tycks vara att invandrare skildras som förövare istället för offer.
Poängen i hans svada är att journalistkollegerna är fega som inte läser Migrationsverkets statistik. Den som visar, exempelvis, att åtta av tio får uppehållstillstånd av annat än flyktingskäl. Det är sannerligen ingenting att vara stolt över att asyllagstiftningen ser ut såsom den gör, så att du helst ska ha med dig dödsattesten för att bevisa ett hot.
Att få stanna av humanitära skäl är inte att smita in, utan ett slags tröstpris efter lång och hård behandling.
Låt oss avsluta eländet med ett rågarv åt en kommentar i bloggosfären:
”Det mörkläggs så in i helvete det vet alla om”
Med samma logik vågar jag påstå att osynliga änglar skyddar vårt förnuft, och vi är så förnuftiga att vi inte ser dem...
Och än en gång, varför komma dragande med ”politiskt korrekt” när din motståndare eventuellt är korrekt, heltenkelt.
Giftgrodan skriver om när en chef inom socialtjänsten sa: ”vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick”, vilket han kallar eftergivet och förstående – istället för att anmäla chefen för diskriminering. Han återger också hur en ansvarig för tevenyheterna sa ”det ska vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven” – ett rasistiskt anstruket offertänkande som giftgrodan kallar för att mörka verkligheten. Hans uppfattning om en väl belyst verklighet tycks vara att invandrare skildras som förövare istället för offer.
Poängen i hans svada är att journalistkollegerna är fega som inte läser Migrationsverkets statistik. Den som visar, exempelvis, att åtta av tio får uppehållstillstånd av annat än flyktingskäl. Det är sannerligen ingenting att vara stolt över att asyllagstiftningen ser ut såsom den gör, så att du helst ska ha med dig dödsattesten för att bevisa ett hot.
Att få stanna av humanitära skäl är inte att smita in, utan ett slags tröstpris efter lång och hård behandling.
Låt oss avsluta eländet med ett rågarv åt en kommentar i bloggosfären:
”Det mörkläggs så in i helvete det vet alla om”
Med samma logik vågar jag påstå att osynliga änglar skyddar vårt förnuft, och vi är så förnuftiga att vi inte ser dem...
Satir och smicker
Jag gillar faktiskt Gudmundsons ledare om Vänsterpartiet. Efter en seg pressträff när endast den förbaskade fildelningen väckte intresse har Gudmundson kokat ihop en rätt uppspelt satir. Inget fantasilöst tjafs om avlägsna diktaturer utan en fin karikatyr på hur vi inom vänstern försöker förhålla oss till förtryckarsystemen - utan fyrkantsmarxism och utan intersektionalism, och då är det inte så enkelt.
Gudmundson föreställer sig hur vi yrvaket upptäcker det ena problemet efter det andra och ”präntar ned några paragrafer” att addera till de föregående. Visserligen var det längesedan vi slutade ”värna kvinnor, barn, djur och andra svaga grupper”, men misstanken att vi av ren utmattning skulle landa i sådana formuleringar finns kvar.
Gudmundson tror sig också ha upptäckt att kärnan i partiet är benhårt socialistisk. Det hoppas jag min själ! - tills vidare tar vi det som en komplimang.
Gudmundson föreställer sig hur vi yrvaket upptäcker det ena problemet efter det andra och ”präntar ned några paragrafer” att addera till de föregående. Visserligen var det längesedan vi slutade ”värna kvinnor, barn, djur och andra svaga grupper”, men misstanken att vi av ren utmattning skulle landa i sådana formuleringar finns kvar.
Gudmundson tror sig också ha upptäckt att kärnan i partiet är benhårt socialistisk. Det hoppas jag min själ! - tills vidare tar vi det som en komplimang.
tisdag, april 08, 2008
Kvalitetsutbildning kostar
En utredning om dansarutbildningen har tillsatts av utbildningsdepartementet. Kvaliteten på Riddarfjärdsskolan är för låg, dansarna håller inte internationell standard. Chefen för baletten på Operan, Madeleine Onne, vill vanligen inte anställa avgångseleverna.
En förklaring till detta är att alla som studerar på skolan faktiskt inte har den talang eller tekniska skicklighet som krävs. När det inte finns tillräckligt många kvalificerade sökande måste fyller man på i leden med mindre kvalificerade.
Björklunds kommentar är att man måste gallra fler. Så urbota symptomatiskt.
Briljansen hos dem som går kvar förstärks inte av att några måste sluta! Det handlar rimligen om att in färre. Driva en liten skola med ett fåtal platser för dem som har en så god underbyggnad att de kan tänkas platsa i eliten. Men en gymnasiebudget går inte ihop med så små klasser och många pedagoger.
Å ena sidan kanske en internationellt högklassig dansarutbildning inte behövs? Kungliga baletten kan rekrytera utomlands och avgångseleverna kan söka jobb i mindre kompanier världen över. Å andra sidan ligger en stor del av ett balettkompanis karaktär i att man har en bra lokalt förankrad utbildning. Därför kan en utredning vara på sin plats - om den granskar det pengsystem som leder till industritänkande och massproduktion.
En förklaring till detta är att alla som studerar på skolan faktiskt inte har den talang eller tekniska skicklighet som krävs. När det inte finns tillräckligt många kvalificerade sökande måste fyller man på i leden med mindre kvalificerade.
Björklunds kommentar är att man måste gallra fler. Så urbota symptomatiskt.
Briljansen hos dem som går kvar förstärks inte av att några måste sluta! Det handlar rimligen om att in färre. Driva en liten skola med ett fåtal platser för dem som har en så god underbyggnad att de kan tänkas platsa i eliten. Men en gymnasiebudget går inte ihop med så små klasser och många pedagoger.
Å ena sidan kanske en internationellt högklassig dansarutbildning inte behövs? Kungliga baletten kan rekrytera utomlands och avgångseleverna kan söka jobb i mindre kompanier världen över. Å andra sidan ligger en stor del av ett balettkompanis karaktär i att man har en bra lokalt förankrad utbildning. Därför kan en utredning vara på sin plats - om den granskar det pengsystem som leder till industritänkande och massproduktion.
måndag, april 07, 2008
Stort lyft, eller tungt
Betygsliknande tester stort lyft för nioåringar – så lyder rubriken på en S- & M-gemensam artikel om fördelarna med att testa barn. Innehållet är sedan inte lika ruskigt barnafrämmande som det låter, utan går i stort sett ut på att pedagogerna i Haninge inte kunde vare sig bedöma barnens kunskaper eller göra något åt dem utan skriftliga prov, varför ledningen såg till att skaffa sådana.
Det är ett betyg på hur undervisningen bedrivits, om inte annat. Proven är ett sätt att mäta skolans och lärarnas insatser, säger artikeln, och det ligger mycket i det. Så varför inte göra något åt det. Testa personalen!
Rubrik: Regelbunden yrkesprövning stort lyft för fyrtiosjuåringar!
Nu orkar jag inte med er mer. Har jobbat med att implementera allians-reformen med betygsliknande omdömen på små barn. Häpp!
Det är ett betyg på hur undervisningen bedrivits, om inte annat. Proven är ett sätt att mäta skolans och lärarnas insatser, säger artikeln, och det ligger mycket i det. Så varför inte göra något åt det. Testa personalen!
Rubrik: Regelbunden yrkesprövning stort lyft för fyrtiosjuåringar!
Nu orkar jag inte med er mer. Har jobbat med att implementera allians-reformen med betygsliknande omdömen på små barn. Häpp!
söndag, april 06, 2008
Förbryllad av myggor
Har tillbringat några frustrerande timmar med Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Förstod aldrig vem som var vem.Vad är det författaren vill? Djärvt, ja i en viss bemärkelse är det djärvt att ge röst åt en så osympatisk, ointressant jag-person som har samma namn, yrke och utseende som författaren själv; en inverterad narcissism. Men varför, om det inte är den meningslösa, grandiosa gesten som lockar?
Ändå förefaller Lundgren övertygad om att hon driver en idé, att boken har ett syfte. Hon upprepar att hennes slutsatser är ”politiska” – men bara i så måtto att det privata är politiskt, för att krossa patriarkatet innebär för Lundgren att ropa skällsord åt varje karl som betett sig otrevligt, och med vänster menar hon kvinnoföraktande mediamänniskor som lever biodynamiskt. Hon är inte i närheten av politik.
En subjektivt kåserande skildring av en indignerad flanör skulle föralldel också gå an. Men inte när boken är tradigt och inskränkt skriven med futiliteterna staplade. Meningen ”Avskedsmiddag med Tomas” får gå som helt stycke. En längre dialogtext handlar om att jaget fick ett sms med fel nummer. Inget man vill veta mer om.
Men kom till sak! Hur är det med bokens höjdpunkt - skvallret? Jo det var skoj bitvis. Men som existensberättigande för utgivning är det för tunt.
lördag, april 05, 2008
Fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet
I läroplanen beskrivs kunskapens fyra former: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. När jag runt 1994 arbetade med implementation, som det heter, det vill säga när jag förklarade för personalen hur vi skulle arbeta,använde jag liknelsen kunskapens hus. Huset vilar på fyra pelare: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. Om en pelare brister, lutar huset oroväckande. Jag hade också en liten förstukvist som hette förförståelse, en portnyckel som kanske var läskunnighet, och perspektivfönster utåt som kunde öppnas vid behov: historiskt perspektiv, ekologiskt perspektiv, osv.
På seminariet i förra veckan fick jag träffa Ingrid Carlgren, under 90-talet rektor för Lärarhögskolan och läroplansutredare. Det var hon som kom på benämningen för de fyra kunskapsformerna: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. (Nu begagnar jag repetitionens metodik!) Sammanfattningen är utomordentlig. Ingen del går att kringgå utan att kunskapsbygget rasar. När jag gav min uppskattning till Carlgren för detta sätt att beskriva kunskap, en beskrivning som jag använt i femton år, konstaterade hon lite förbryllat att javisst var det väl bra, men så konstigt att det aldrig slog igenom.
Javisst är det väl konstigt. Sedan 1994 har läroplanen systematiskt undergrävts genom förtal. De som ville sabotera grundskolan har jobbat med monoman ihärdighet på att skaffa sig monopol på något de kallar kunskap. Utan att kunna göra annat än hänvisa till hur det ”var förr”, utan intresse för fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet.
Kamrater politiker och kolleger pedagoger, hjälps åt att återupprätta en skola för bildning medan tid är!
På seminariet i förra veckan fick jag träffa Ingrid Carlgren, under 90-talet rektor för Lärarhögskolan och läroplansutredare. Det var hon som kom på benämningen för de fyra kunskapsformerna: fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet. (Nu begagnar jag repetitionens metodik!) Sammanfattningen är utomordentlig. Ingen del går att kringgå utan att kunskapsbygget rasar. När jag gav min uppskattning till Carlgren för detta sätt att beskriva kunskap, en beskrivning som jag använt i femton år, konstaterade hon lite förbryllat att javisst var det väl bra, men så konstigt att det aldrig slog igenom.
Javisst är det väl konstigt. Sedan 1994 har läroplanen systematiskt undergrävts genom förtal. De som ville sabotera grundskolan har jobbat med monoman ihärdighet på att skaffa sig monopol på något de kallar kunskap. Utan att kunna göra annat än hänvisa till hur det ”var förr”, utan intresse för fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet.
Kamrater politiker och kolleger pedagoger, hjälps åt att återupprätta en skola för bildning medan tid är!
fredag, april 04, 2008
Han har rätt
Bästa formulering om Forum för levande historia kommer från Ola Larsmo:
”- - - en klumpighet från alliansregeringens sida /var/ när man plötsligt förändrade /uppdraget/ från att uppmärksamma brott mot mänskligheten till ideologikritik. I det ursprungliga direktivet från 2001 står nämligen att ’forumets uppdrag skall vara att främja arbete med, diskussion om och reflexion över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter i samtiden utifrån historiska perspektiv med utgångspunkt i Förintelsen’. Där stod ingenting om vilka ideologier man skulle vara emot - utan vilka värden som skulle försvaras.”
Nödvändigt villkor, tillräckligt villkor, brukar man säga i filosofin. Det vill säga, nu räcker det med snack.
”- - - en klumpighet från alliansregeringens sida /var/ när man plötsligt förändrade /uppdraget/ från att uppmärksamma brott mot mänskligheten till ideologikritik. I det ursprungliga direktivet från 2001 står nämligen att ’forumets uppdrag skall vara att främja arbete med, diskussion om och reflexion över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter i samtiden utifrån historiska perspektiv med utgångspunkt i Förintelsen’. Där stod ingenting om vilka ideologier man skulle vara emot - utan vilka värden som skulle försvaras.”
Nödvändigt villkor, tillräckligt villkor, brukar man säga i filosofin. Det vill säga, nu räcker det med snack.
torsdag, april 03, 2008
Ideologi & akademi
Även jag har läst historikeruppropet och står på deras sida. Med viss bestörtning har jag också tagit del av diverse bloggkolleger som omedelbart tar uppropet som ett tecken på att universiteten blivit diktaturkramare och att kommunister gillar folkmord.
Hur dum får man va. Hur fel kan man läsa. Hur trött vill jag bli.
Bara ett (1) påpekande: På flera ställen läste jag att ”ingen” var kritisk mot Forum när de upplyste om nazismen. Detta är fel. Vänsterpartiet krävde på tidigt stadium dess nedläggning, med motivet att staten inte ska bedriva historieforskning eller opinionsbildning.
Jag var emot det kravet då, men har svängt. Ett institut av denna typ blandar ihop ideologi och akademi och bidrar till att snedvrida debatten, hur goda avsikterna än var. Istället borde universiteten få tillräckliga medel för den så kallade tredje uppgiften (utåtriktat arbete), så att de förmår ta hand om folkupplysningen.
Hur dum får man va. Hur fel kan man läsa. Hur trött vill jag bli.
Bara ett (1) påpekande: På flera ställen läste jag att ”ingen” var kritisk mot Forum när de upplyste om nazismen. Detta är fel. Vänsterpartiet krävde på tidigt stadium dess nedläggning, med motivet att staten inte ska bedriva historieforskning eller opinionsbildning.
Jag var emot det kravet då, men har svängt. Ett institut av denna typ blandar ihop ideologi och akademi och bidrar till att snedvrida debatten, hur goda avsikterna än var. Istället borde universiteten få tillräckliga medel för den så kallade tredje uppgiften (utåtriktat arbete), så att de förmår ta hand om folkupplysningen.
onsdag, april 02, 2008
Kunskapsarbete
Centrum för marxistiska studier och ABF anordnade skoldebatt med två forskare i pedagogik och två vänsterpolitiker, en S och en V. Med tanke dels på den enorma respons som skolfrågor alltid väcker, dels på den vedertagna uppfattningen att vänstern struntar i dem, var det konstigt att deltagarna inte var fler.
Det stod snart klart att det finns betydande skillnader mellan olika syn på kunskap och olika syn på lärande, men också en skillnad i hur hög grad man vill betona kunskapen respektive lärandet. Skillnaderna behöver inte vara ideologiska på en höger-vänsterskala. Ändå har kunskap blivit ett intrikat ideologiskt inflätat begrepp, sa forskaren Ingrid Carlgren, som efterlyste en nedtoning av metodfrågorna och problematisering av kunskapsbegreppet. Kunskap kan inte vara detsamma i alla tider och situationer.
Forskaren Lennar Grosin påpekade att det bevisade sambandet mellan lågutbildade föräldrar och skolmisslyckande på inget vis uttrycker ett orsak-verkan-förhållande. Den orsak forskarna isolerat ligger i förväntningarna. Som också teveserien 9A visade kan höga förväntningar ge helt nya förutsättningar.
Detta sagt, låter det egendomligt i mina öron att stå och tala om allt som arbetarbarnen inte klarar, allt de måste kompenseras för. Ständigt detta bristtänkande. Invandrarbarn saknar språk, arbetarbarn saknar hyfs, flickor saknar penis.
Höga förväntningar kan ge det vi behöver: Fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet.
"Kunskap, insikt, frigörelse" skrev min ungdoms guru Paolo Freire.
"Kunskap, bildning, arbete" ligger närmare den mer bekante Celestin Freinet.
Vi kommer ingenvart förutan det.
Det stod snart klart att det finns betydande skillnader mellan olika syn på kunskap och olika syn på lärande, men också en skillnad i hur hög grad man vill betona kunskapen respektive lärandet. Skillnaderna behöver inte vara ideologiska på en höger-vänsterskala. Ändå har kunskap blivit ett intrikat ideologiskt inflätat begrepp, sa forskaren Ingrid Carlgren, som efterlyste en nedtoning av metodfrågorna och problematisering av kunskapsbegreppet. Kunskap kan inte vara detsamma i alla tider och situationer.
Forskaren Lennar Grosin påpekade att det bevisade sambandet mellan lågutbildade föräldrar och skolmisslyckande på inget vis uttrycker ett orsak-verkan-förhållande. Den orsak forskarna isolerat ligger i förväntningarna. Som också teveserien 9A visade kan höga förväntningar ge helt nya förutsättningar.
Detta sagt, låter det egendomligt i mina öron att stå och tala om allt som arbetarbarnen inte klarar, allt de måste kompenseras för. Ständigt detta bristtänkande. Invandrarbarn saknar språk, arbetarbarn saknar hyfs, flickor saknar penis.
Höga förväntningar kan ge det vi behöver: Fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet.
"Kunskap, insikt, frigörelse" skrev min ungdoms guru Paolo Freire.
"Kunskap, bildning, arbete" ligger närmare den mer bekante Celestin Freinet.
Vi kommer ingenvart förutan det.
tisdag, april 01, 2008
Välkommen till alla vi gillar
Århundradets immigrationsreform är på väg. Åtminstone om man får tro Alliansen, uppbackad av de gröna lustigkurrarna som tycks tro att det handlar om gränslöshet. Härmed öppnas för fri rörlighet, arbetskraftsinvandring och mindre regler!
Låter som om vi öppnat upp för fri bosättning, allra minst. Som om vi struntade i krångliga asylregler och sa välkommen! Så som det skulle kunna vara i den bästa av världar, men inte i denhär.
Så var det inte heller ett särdeles gränslöst förslag. Det handlar bara om att ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra."
”En rädsla för konkurrens från utländsk arbetskraft har stått i vägen för öppnare regler” säger Billström&Valtersson i artikeln. Tänk att så fort man inte är överens med näringslivet ska man bli beskylld för att vara rädd!
När det handlar om utsugning av utlänningar och pressade löner skulle det finnas anledning att vara rädd, om man inte vore så förbannad. Men i dethär fallet verkar det mer vara en fråga om import av min polares polare, ett efterliknande av den kanadensiska brain-drain-modellen, eller helt enkelt det att - ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra”. Inte arbetsförmedlingen!
Frågan är om det är så rasande många som absolut vill dra iväg och jobba i Sverige, av alla ställen. De som redan är här, däremot, skulle gärna ta sin chans.
Låter som om vi öppnat upp för fri bosättning, allra minst. Som om vi struntade i krångliga asylregler och sa välkommen! Så som det skulle kunna vara i den bästa av världar, men inte i denhär.
Så var det inte heller ett särdeles gränslöst förslag. Det handlar bara om att ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra."
”En rädsla för konkurrens från utländsk arbetskraft har stått i vägen för öppnare regler” säger Billström&Valtersson i artikeln. Tänk att så fort man inte är överens med näringslivet ska man bli beskylld för att vara rädd!
När det handlar om utsugning av utlänningar och pressade löner skulle det finnas anledning att vara rädd, om man inte vore så förbannad. Men i dethär fallet verkar det mer vara en fråga om import av min polares polare, ett efterliknande av den kanadensiska brain-drain-modellen, eller helt enkelt det att - ”arbetsgivarens bedömning ska få avgöra”. Inte arbetsförmedlingen!
Frågan är om det är så rasande många som absolut vill dra iväg och jobba i Sverige, av alla ställen. De som redan är här, däremot, skulle gärna ta sin chans.
måndag, mars 31, 2008
Ett stort steg framåt
Så skrev vi ett partiprogram... iallafall stora stycken av ett, när vi besvarade vänstermedlemmarnas förslag under orgier av automatkaffe medan den första vårhelgen förflöt oss förutan.Av allt vi diskuterade men inte gjorde kan jag nämna...
- att stryka patriarkatet så vi är av med det
- att principiellt fastslå vilka djur som är söta
- att avfärda socialismen som en detaljfråga
eller
- att värna det sista vilda beståndet av frigående programkommissionärer
För flera år sedan funderade vi på arbetsnamn till nuvarande partiprogram. Ett av våra mer ödmjuka förslag var: ”Ett stort steg framåt är bra, men ett litet steg bakåt är inte dåligt det heller!” I den diskussionen fick jag min politiska inställning beskriven som:
- Det är hon som vill säga till arbetarklassen att skärpa sig!
Ja - och då kan ett partiprogram vara till viss hjälp.
söndag, mars 30, 2008
Hej alla du
Hej alla du -
så sa Robert Broberg på 70-talet. Det var jönsigt, vilket ingick i hans roll. Det kommer för mig ibland, eftersom jag allt oftare blit tilltalad med ”ni” av tjänstvilliga ungdomar i butiker eller per telefon. De små liven tror att det är extra artigt. Men sedan snart fyrtio år är korrekt tilltal på svenska ”du”. Den som vill bjuda på extra vänlighet får lägga det i tonfallet.
Teoretiskt sett vore det finaste av allt att säga ”ers majestät” eller ”O Gud”. Men det är inte korrekt, och därmed löjligt överallt utom i sitt sammanhang. Detsamma gäller tilltalet ”ni”, när det inte avser flera personer.
Jag betvivlar inte att barnen hyser goda avsikter. Arg blir jag inte förrän de säger att det är svårt att veta vilket uttryck som är det riktiga. Hur kan det vara svårt? Vem har fått dem att tro det? Mormor på Östermalm? som förstås är språkvårdare till professionen?
Nä sluta jönsa. Nu genast.
Hej då alla ni.
så sa Robert Broberg på 70-talet. Det var jönsigt, vilket ingick i hans roll. Det kommer för mig ibland, eftersom jag allt oftare blit tilltalad med ”ni” av tjänstvilliga ungdomar i butiker eller per telefon. De små liven tror att det är extra artigt. Men sedan snart fyrtio år är korrekt tilltal på svenska ”du”. Den som vill bjuda på extra vänlighet får lägga det i tonfallet.
Teoretiskt sett vore det finaste av allt att säga ”ers majestät” eller ”O Gud”. Men det är inte korrekt, och därmed löjligt överallt utom i sitt sammanhang. Detsamma gäller tilltalet ”ni”, när det inte avser flera personer.
Jag betvivlar inte att barnen hyser goda avsikter. Arg blir jag inte förrän de säger att det är svårt att veta vilket uttryck som är det riktiga. Hur kan det vara svårt? Vem har fått dem att tro det? Mormor på Östermalm? som förstås är språkvårdare till professionen?
Nä sluta jönsa. Nu genast.
Hej då alla ni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)