Centrum för marxistiska studier och ABF anordnade skoldebatt med två forskare i pedagogik och två vänsterpolitiker, en S och en V. Med tanke dels på den enorma respons som skolfrågor alltid väcker, dels på den vedertagna uppfattningen att vänstern struntar i dem, var det konstigt att deltagarna inte var fler.
Det stod snart klart att det finns betydande skillnader mellan olika syn på kunskap och olika syn på lärande, men också en skillnad i hur hög grad man vill betona kunskapen respektive lärandet. Skillnaderna behöver inte vara ideologiska på en höger-vänsterskala. Ändå har kunskap blivit ett intrikat ideologiskt inflätat begrepp, sa forskaren Ingrid Carlgren, som efterlyste en nedtoning av metodfrågorna och problematisering av kunskapsbegreppet. Kunskap kan inte vara detsamma i alla tider och situationer.
Forskaren Lennar Grosin påpekade att det bevisade sambandet mellan lågutbildade föräldrar och skolmisslyckande på inget vis uttrycker ett orsak-verkan-förhållande. Den orsak forskarna isolerat ligger i förväntningarna. Som också teveserien 9A visade kan höga förväntningar ge helt nya förutsättningar.
Detta sagt, låter det egendomligt i mina öron att stå och tala om allt som arbetarbarnen inte klarar, allt de måste kompenseras för. Ständigt detta bristtänkande. Invandrarbarn saknar språk, arbetarbarn saknar hyfs, flickor saknar penis.
Höga förväntningar kan ge det vi behöver: Fakta, förståelse, färdighet, förtrogenhet.
"Kunskap, insikt, frigörelse" skrev min ungdoms guru Paolo Freire.
"Kunskap, bildning, arbete" ligger närmare den mer bekante Celestin Freinet.
Vi kommer ingenvart förutan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar