Jag gillar faktiskt Gudmundsons ledare om Vänsterpartiet. Efter en seg pressträff när endast den förbaskade fildelningen väckte intresse har Gudmundson kokat ihop en rätt uppspelt satir. Inget fantasilöst tjafs om avlägsna diktaturer utan en fin karikatyr på hur vi inom vänstern försöker förhålla oss till förtryckarsystemen - utan fyrkantsmarxism och utan intersektionalism, och då är det inte så enkelt.
Gudmundson föreställer sig hur vi yrvaket upptäcker det ena problemet efter det andra och ”präntar ned några paragrafer” att addera till de föregående. Visserligen var det längesedan vi slutade ”värna kvinnor, barn, djur och andra svaga grupper”, men misstanken att vi av ren utmattning skulle landa i sådana formuleringar finns kvar.
Gudmundson tror sig också ha upptäckt att kärnan i partiet är benhårt socialistisk. Det hoppas jag min själ! - tills vidare tar vi det som en komplimang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar