Långfredag i Kortedala

Du kanske har sett nyheten att en 61-årig Kortedala-bo misshandlades grymt och oprovocerat av ett pojkgäng. Några av pojkarna har häktats för brottet. Samtidigt försökte Nationaldemokraterna göra någon sorts politisk poäng på den tragiska händelsen genom att manifestera mot ”mångkulturen”.

Mångkultur är deras förklaring till allt ont som sker. Medan det otäcka överfallet snarare är ett symtom på att samhället inte håller ihop utan slås sönder socialt och ekonomiskt.

Det blev omkring tjugo högerextremister som idag demonstrerade i Kortedala. De möttes av 400 engagerade medborgare som inte hade något som helst intresse av att lyssna på extremisternas yttringar.

Detta kan aldrig ge tryggheten tillbaka för den överfallne mannen, om han klarar sig. Men fredliga antirasister bådar gott inför framtiden.

En annan värld är möjlig skriver och visar foton från Kortedalas långfredag

Vi i Europa

Solna Sverige Europa
Världen Vintergatan Universum
skrev vi utanpå våra skolböcker
medan vi lärde oss
att bli vi med oss
och dom med andra

Kanske hörde vi att Gud råmade
utifrån universum
under det att vintern föll över gatan
där ett i snöfallet modstulet barn undrade
över exilen och ensamheten.
Efteråt kan vi unna oss att undra
vem som stal modet från barnet?

Lilla skolflicka, tilllhörig
fingerben villigt plitande
hemma Sverige Europa
blyertssudd på blåa linjer
förlinjerade av Faber & Krupp
vilket var ett av namnen på dem som
eldade förbjudna judar

Strax innan det uppfanns,
det militärindustriella komplexet

Idag antas vår vita överlevnad hotas
av en fruktansvärd burka
som köper bröd och meloner

söker till KomVux

Sant är att människan vandrar allena
åtminstone i Hallunda centrum

Vintergatan saknar centrum.
Stenen spyddes av Europas urfar.
Tjurblodsdottern med vingpenna
gravar arvet, knackar mening ur vår benbörd

När vintern faller över världsmedborgarna
undrar jag modstulet
Vilken sorg som är störst?

- Den sorg som endast delas
med utrotningshotade

och en överlevande
i de europeiska erövrarnas värld
den vita vintervärlden

Antirasistisk kortis

Det rör på sig i det antirastistiska, stolt solidariska Sverige. Flera av mina vänner startar bloggar, kvittrar på twitter eller skriver i tidningarnas kommentarsfält, allt med den gemensamma avsikten att skapa ett land där alla känner sammanhang och samhörighet.
Ett korn därifrån, ett visste-du-att...

Det finns fortfarande färre asylsökande i hela den industrialiserade världen än vad som bor i ett enda flyktingläger, Dadaab, i nordöstra Kenya.

Citat från António Guterrez, FNs flyktingkommissarie
Mer fakta hos UNHCR

Bloggverktyget är ändrat. Politik och poesi ansvarar inte för följderna

En ny antirasistisk blogg är Polimasaren

Antidiskriminering i Malmö

Vänsterns Hanna Thomé skriver om Malmös antidiskrimineringsplan. Här har politikerna tagit ställning. Artikeln skriver tydligt och grundläggande om ett samhälle med lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Kortfattat avslöjas myten om Sverige som de mänskliga rättigheternas hemort framför andra. Här har både romer och judar förtryckts - minoriteterna erkändes inte förrän på 2000-talet. Men det är inte bara vår historia som är problematisk. Än idag utsätts människor för hatbrott.
Endast genom ett aktivt arbete för medmänsklighet och rättvisa kommer sådana brott att upphöra. Därför kommer politikerna i Malmö att diskutera det fortsatta arbetet med föreningar och medborgare.
Artikeln avslutas:
”Det är dags att det svenska samhället erkänner sin roll i förtrycket av minoriteter och den strukturella rasismen.
Det är dags att politiken tar sitt ansvar för att motverka förtrycket istället för att reproducera det.
Det är dags att på allvar lyssna på minoriteterna. Inte skuldbelägga, inte exotisera, inte stereotypisera, utan lyssna.”
Hela artikeln finns här

Hur najs är detta?

Såg filmen Niceville. En stark historia. Långt borta och nära – sextiotalets Jackson, Mississippi, har inte mycket med vårt samhälle att göra.
Utom att vi som växte upp på 60-talet indoktrinerades till att beundra dem (”om de bara inte behandlade negrerna så illa!” som man sa).
Sedan började de behandla vietnameserna illa också, och vi som var barn började tänka.

Men på 60-talet framställdes USA som världens räddare eftersom de hade vunnit i andra världskriget och befriat koncentrationslägren (”om de bara inte hade fällt de otäcka atombomberna!” som man sa).
På 70-80-talet fick den usa:nska kulturen en renässans. Bilarna, musiken, hela hyggligheten, visst låg det något oemotståndligt i det?

Men på 60-talet var Nürnberglagarna ännu giltiga i flera usa:nska delstater. Raslagarna, alltså. Detta skildras tydligt i filmen Niceville. På 60-talet, när vi barnsliga idioter beundrade en stormakt för att den för somliga tillät en levnadsstandard med tvättmaskin och pool och pastellfärgade shantungklänningar. Samtidigt låg slavekonomin farligt nära i de delstater där hembiträdet inte fick flytta och inte fick gå på husbondens toalett och framförallt inte
fick sticka upp (hen hade inte pool heller, men hen fick sköta tvättmaskinen).

Femton år efter det att unga usa:nska män stod och spydde inför ashögarna i lägren, femton år efter det att usa:nska domare utmätte straff för folkmord i Nürnberg, staden som gav namn åt
alla raslagar, femton år efter detta levde somliga i USA högt på privatslaveri och hade i
vissa delstater laglig rätt att straffa hen som förespråkade jämlikhet mellan ”raserna”.

Wir gewussten ja nichts. Så sa många tyskar efter kriget: Vi visste ju inget. Kanske visste de inte, kanske spelade de ovetande, säkerligen är gränsen mellan vetande och medvetande flexibel.
Vi som var barn på 60-talet kan lugnt säga: Vi visste ju inget. Utom att det var synd om negrerna.
De usa:ner som kom hem från kriget visste. Men såg de några likheter? De som gjorde det hade krigsneuroser. De övriga ställde upp för den vräkiga levnadsstandard för de få som resten av den vita världen gjorde till demokratisk modell - eftersom vinnarna fick företrädet att definiera demokrati som marknad.
Här i landet lät vi dem bara lugnt hållas.
Vi visste ju inget?

På 2010-talet framställs USA fortfarande som föredöme för världens folk.
Tyskland har bett om ursäkt.
Ursäkter hjälper inte långt, men de visar en viljeinriktning.
Förenta Staterna har inte bett om ursäkt.
Inte heller har de skrivit på det fullständiga Genèveavtalet.

Igelkottaögon, Skytte och andra absurditeter

Skytte tror att pedagoger som säger ”hen” till och om små barn försöker sig på att skapa en ny människa. Han tror att vänsterpedagoger redan på 70-talet försökte göra små barn lika som bär, men att indoktrineringsförsöken, tack vare sunda förnuftet, misslyckades. (Skytte tror också att någon kommer att vilja ersätta orden bröder och systrar med det genusneutrala ”bröster”. Hans sunda förnuft tog aldrig in ordet ”syskon”.)

Antagligen tror Skytte att små barn föds till biologiskt betingade könsroller som får det ena barnet att le och lyda och det andra att bråka och klå. I denna samhällsbefriade bubbla är det endast beskäftiga pedagoger som med sina tvångsmedel får till det så att alla får sy.
Men få vuxna tror att pojkar saknar ögonfransar.

Lika många flickor som pojkar deltar i den teknikkurs som jag besökte i veckan. Barnen är i 6-7-årsåldern och ska bygga igelkottar som rör på huvudet och benen. De klarar det fint. På slutet ska de dekorera sina djur. Det blir rosa ludd till knappa hälften av igelkottarna och leopardfläckigt till dryga hälften. Sedan kommer turen till ögonen, och här finns en mängd miniplastplättar att välja på. Ganska fula allihop, ungarna kunde lika gärna rita dit en ögonmarkör. Men plastplättar finns och valet är fritt. Det är då jag får klart för mig vad som gäller på dagens ögonmarknad:
- Nej inte dom, det är ju tjejögon!
- Var är mina, jag ska ha tjejögon!

Pojkarna dissar plastplättar som flickorna begärligt söker.
Pojkarna vill inte ha en igelkott med tjejögon. Flickorna vill mestadels ha tjejigelkottar, men några få flickor vill ha killögon. Som är..? Jag måste fråga: Hur ser ni att det är kill- eller tjejögon?
- Dom har ju fransar ser du väl!!

Insikt: Igelkottakvinnor har långa ögonfransar.
Ett öga utan frans är det normala för barnen, och det är ingen som frågar efter eller kommenterar killögon bland plastplättarna. Killar har Ögon. Resten är tjejögon med högt spretande ögonfransar.

- Har inte pojkar ögonfransar? frågar jag och teknikpedagogen.
- Nääe! säger barnen bestämt.
En av de manliga pedagogerna visar sina. Barnen avfärdar det eftersom de vet hur det är: män har inte ögonfransar, det säger dem sunda förnuftet – eller den oabrutna ström av könade varor som fållat in dem från den första dagen i livet.

Hur är det Skytte: Är du en riktig karl? Eller har du ögonfransar?

Trött vid 95

Vänsterpensionärerna i Stockholm hade möte i veckan. Nye ordföranden Sjöstedt talade väl. I slutet på mötet blev ex-ordföranden CH Hermansson ombedd att sammanfatta läget. Enligt en av deltagarna lär han ska ha sagt*:
- Jag blir så jävla trött på kapitalet.

Kapitalet självt har lärt oss att vara positiva. Trött och neggo hör inte hemma i en rörelse som vill något, som verkligen kämpar.
Men CH är född 1917. Bortsett från en misslyckad rysk revolution har kapitalet vunnit hela tiden. Jag utmanar vem som vill att säga: Det var för att han inte kämpade tillräckligt.

Nej, alla glada. Trött må man få bli vid 95.
Inte minst på kapitalet.
Där var det vinst varje gång.
Våra stora segrar räknade vi i inflytandeprocent.

Tack och lov lär vänsterpensionärerna ha väldigt roligt på sina möten. Likaså ungvänstrarna.
Kamp är roligt.
Kapitalet är det inte.


* bilden är lånad från Sveriges Radio. Om den 84-åriga deltagaren citerar fel ber Politik och poesi om ursäkt i hens ställe

Mänskliga rättigheter

Idag, 21 mars, är Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Det kan förtjäna lite extra uppmärksamhet, i synnerhet sedan de antisemitiska morden på skolbarn skakat Frankrike.

Kommunen uppmärksammar dagen genom att hissa EU-flaggan. "Mänskliga rättigheter är inget vi kan ta för givet" säger kommunstyrelsens ordförande, och det är sannerligen riktigt. I kolonialkrigens och slavhandelns Europa, i Förintelsens Europa, i det Europa som ser högerextrema rasister än en gång ta plats i parlamenten kan vi sannerligen inte ta mänskliga rättigheter för givna. Så varför flagga för den europeiska unionen?
EU har inte gjort något för de mänskliga rättigheterna. EU är en kapitalets union, en sammanslutning för att underlätta handel, företagande och utsugning av människor och miljö.

Det var i FN som de mänskliga rättigheterna beslutades. Dem som vi inte kan ta för givna eftersom de och deras instiftande håller på att glömmas bort.
Idag 21 mars, den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering, borde sannerligen FN-flaggan hissas och ingenting annat.

Håriga suffragetter

Lite sent ute. Hade inte fattat. Plötsligt dök det upp kvinnligt underarmshår på fejsbok. Jag som inte hade fattat tänkte att visst kan vi strunta i att raka oss, men vad är det att göra affär av?
/Om en personlig anmärkning här är på sin plats må läsarna underrättas om att jag rakar armhålorna, men inte benen. Jag vet att tusentals yngre personer finner det senare udda, tantigt och kanske också äckligt – hur äckligt vill jag verkligen inte veta. Det är mina ben./

Jag var i och för sig bekant med skräcken för kvinnlig behåring. Fanny Ambjörnsson beskrev den tydligt i sin utmärkta avhandling I en klass för sig. Hår överallt utom på huvudet uppfattades av de unga flickorna i undersökningen som ”skarrigt” (= en glosa bildad av scary och skabbig).
Men den aktuella armhålefrågan förstod jag inte förrän det förträffliga kåseriprogrammet Landet runt kom rakt in i söndagsfriden med den oskyldiga skolbibiotekarien som blev offentligt avhånad på nätet.
Något som inte borde vara sant. Något som är sant, samtidigt och mitt i det land som av somliga antas jämställt och av andra antas styras av en vidrig genusfeministmaffia.
”Woman is the nigger of the world” sjöng paret Ono-Lennon. Det vill säga, sådana som inte får finnas. Vi som är äckliga och fula på grund av vårt pigment eller vår kroppsbehåring eller något annat okontrollerbart.

Ja, jag är lite sent ute, men nu har jag fattat. Skolbibliotekarien fick en viss upprättelse genom Landet runt, och alla andra kan läsa ett inlägg av Felicia Ohly på Systerskaparnas blogg.
”Det enda som är mer provocerande än en ful kvinna, är en ful kvinna som inte bryr sig”

Låt oss skriva en ny flickboksserie:
Dödsmördarsuffragetterna och hennes vänner.
Dödsmördarsuffragetterna kommer tillbaka.
Dödsmördarsuffragetterna på nya äventyr.
Dödsmördarsuffragetterna vinner till sist.

Tryckfrihet är bra

Tryckfrihetssällskapet försvarar i en välvilligt placerad debattartikel tryckfriheten i Sverige. Det låter ganska oförargligt. Eftersom vi har tryckfrihet är det väl bra att den försvaras. Men artikelförfattaren Carlqvist kallar Sverige för en ”demokratur” – här råder i själva verket inte vare sig åsikts- eller tryckfrihet. Hon gör sig därför till tolk för de åsikter som inte får komma fram - men vi talar fortfarande om sidan 3 i SvD. Får man plats där kan man bara känna sig nedtystad om man väntat sig förstasidan!

Vad Carlqvist vänder sig emot är att media ”uppfostrar folket” istället för att granska makten. Delvis är mediakritiken berättigad. Politik och poesi har vid flera tillfällen framfört att media osynliggör vänstern som alternativ, okritiskt hyllar Allians-regeringen, mobbar socialdemokratiska ledare som är socialdemokrater, kryper för de kungliga och bidrar till politikerförakt genom att klumpa ihop politiker till en kast utan att visa var intressemotsättningarna finns. Detta är inte folkuppfostran, snarare folkfördumning (vilket kan exemplifieras med fritt vald löpsedel från kvällspressen).

Men ett tryckfrihetsproblem är det inte. Det är en fråga om makt och ägande. Tidningar är företag som måste sälja, och tydligen gör de bedömningen att de frågor som Tryckfrihetssällskapet vill driva inte är säljbara. Vilket innebär en strimma av hopp. Ty den som tar en titt på TFS fejsboksida kan se till exempel hur Reinfeldt förlöjligas på grund av sina mörkhyade förfäder. Man kan läsa att barnporrförbudet är en onödig lag, att Sverige löper risk att få sharia-lagar, att svensk kultur är att fira midsommar med att ta en sup och att eutanasi av obotligt sjuka är värdigt.
Carlqvist själv lär, enligt Frihetssmedjan (oberoende höger) ha skrivit om ”folk från länder med lägre genomsnitts-IQ”. Det är rasism av det klassiskt biologiska slaget.

Om sådant inte säljer är det bara att vara glad. SvD har gått såväl tryckfriheten som det obskyra sällskapet väl till mötes.

Strindberg mot kapitalism

Det är Strindbergsår i år. Som bekant var Ågust inte bara kvinnohatare och ockultist, han var dramatiker och glasklart intellektuell också. Vilket framgår av dialogen nedan som jag kapat från en insändare i Flamman av Lars Berglund, som anger att dialogen från början ingick i Strindbergs Kapitalismens hemlighet.

Vad sa du till mannen därborta?
Jag sa att han skulle arbeta fortare.
Vilken rätt har du att befalla över honom?
Jag betalar honom för det.
Hur mycket betalar du honom för det?
Tio kronor om dagen.
Varifrån får du pengarna att betala honom med?
Jag säljer sten.
Vem hugger stenen som du säljer?
Det gör han.
Hur mycket hugger han om dagen?
Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
Hur mycket får du för det?
Ungefär 50 kronor.
Men då är det ju han som betalar dig 40 kronor för att du går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
Hur blev du ägare av dem, då?
Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
Vem hade huggit den stenen?
Tig, dumbom.

Finns det socialistiska teatergrupper idag? Redo för uppspel?
Det är iallafall Strindbergsår.

Alla ska till Rinkeby

Integrationsministern ska ut på prao. Under en vecka flyttas hans kontor till Rinkeby. Vem vill inte låna Rinkebys hippa namn och rykte för att mejka upp den trista borgerliga fasaden? Inget ont om Husby eller Vårby, men de får inte departementen att rocka.

Rinkebyborna är vana, stadsdelen har varit beglodd under hela sitt fyrtioåriga liv. Journalister, filmare, forskare, nobelpristagare och så Birgit Friggebo då – alla ska dit. Den partiledare med självaktning finnns inte som inte skakar hand på Rinkeby torg i slutet av valrörelsen, med kamerorna påslagna. Hur coolt är det att vara i Tornparken i Sundbyberg med Lisbeth Palme? Nä, jag tänkte det.

Det är bra att det kommer folk till Rinkeby. Glo lite mindre och handla lite mer, så är det ännu bättre. Butikerna i gallerian har svårt att klara de höjda hyrorna, så välkommen att köpa godis eller guld! Pizzerian har utmärkt kebab, så kom och ät!

Det gör nog integrationsministern. Dummare än så är han inte. Men en kortvarig turistboom räddar inte jobben på lång sikt, det vet han också. Och det är jobb rinkebyborna vill ha, inte handskakningar och absolut inte pr-jippon. Dem har Rinkeby helst stått för själva, iallafall på den tiden förortens egenart inte suddats ut av borgarna i Stockholms stadshus.

Ministerbesöket är trams. Men när jag tagit del av några hundra nätkommentarer fick jag rasisternas bild klar för mig: de ser för sig en avgrund av religiös fanatism och vapenskrammel där vita människor stenas.
I Rinkeby – där vi lever med hjärtat, som ett gammalt citat säger.

Så om ministern är villig att lära är han välkommen.
Det finns alltid något att lära i förorten, men det kräver nog att man stannar längre än en vecka.

Läs gärna Karin Rågsjös debattartikel: Ullenhags underklassafari, ett pr-jippo

Feminism - för lika rättigheter

Blåsig eftermiddag vid Slussen i Stockholm. Feministerna samlas. Ung Vänster kan, vill och törs. Med ett citat äldre än de själva.

"En dag ska barnen säga: tack mödrar, det gjorde ni bra, denna mänskliga värld vill vi ha!"

Välförtjänst pris på 8 mars

En glad nyhet på 8 mars är att Systerjouren Somaya får pris för sina insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. För omkring tolv år sedan var jag med och biföll ett litet bidrag till dem från Storstadssatsningen i Rinkeby. Då höll de på att bygga upp en telefonjour för flickor som behövde hjälp. Nu har jouren vuxit, för detta är hjälp som fungerar!

Med takt, förnuft, erfarenhet och värme har Systerjouren Somaya hjälpt många unga människor utsatta av sin familj eller släkt. De tar emot 4000 samtal om året, talar trettio olika språk och har möjlighet att erbjuda skyddat boende, även om det inte räcker till.
Gratulerar på Internationella kvinnodagen!

Sd på rim är nästan värre

Tänker nationalisterna börja fira internationella kvinnodagen?
Lagom till 8 mars har Sd-kvinnorna givit ut en filmsnutt om hedersrelaterat våld.
En och en halv minut med rimmad vers – det är kvinnokamp min liv och kniv!

Sd bygger nästan alltid på myter. Här är det Sverige som “jämställdhetens land” som ska avslöjas. Lite sent påkommet kanske, eftersom vänstern i åratal har påpekat de orättvisor som råder. Då har Sd inte varit intresserade. Det är inte jämställdhet de är för, det är hedersvåld de är emot.
Det är vänstern med, men vårt synfält är vidare än så.

I filmen är förövaren inte patriarkatet, den manliga makten. Det är kulturen och mamman, och framför allt “dom” vilka de nu är, kanske svenska myndigheter. Det sägs aldrig rakt ut, det följer bara en rad rim om allt falskt och mjäkigt "dom" tänks ta sig för.
De som hyllar allt från andra länder har blod på sina händer... mässar bakgrundsrösten.
Men vilka är det som bryr sig om från vilket land ett fenomen kommer för att anse det bra eller dåligt? Bara nationalister.

Sd menar att “dom” med “vackra citat målar en falsk fasad.”
Vi får inte veta vilka citat eller vilken fasad.
Detta är ordsignaler, inte ett ställningstagande.

Direkt nedsättande och föraktfullt är deras schvungfulla: “Feghet ger respekt / i tävlan att vara politiskt korrekt.” Det gäller “dom” igen, men vi får fortfarande inte veta vilka de är, bara att en tävlan i korrekthet antas pågå bland några fega människor.
Så tar Sd kamp för utsatta kvinnor - utan att ens kunna peka ut sin fiende!

“Tänk om tolerant är ett annat ord för naiv”, säger bakgrundsrösten.
Ja, nu ska vi nog ta och tänka.
Tänk om Sd anser att intolerant är ett annat ord för mogen?
Tänk om vi har riksdagsledamöter som aktivt motarbetar tolerans?
Tänk om de vill bygga ett inskränkt, småsint, intolerant, gnälligt, fegt, ordkvackande samhälle? - där våld är förbjudet endast inom familjer med hedersrelaterad livsföring.

Titta på filmen, om du vill. Men tänk, föralldel.

Bussbolaget som tänkte om

Hörde du talas om det lilla bussbolaget? Nyheten kommer från fejsbok, så länkar saknas. Dethär företaget körde för Migrationsverket när utstötta och avvisade människor ska tvingas iväg till flygplatsen. Fler transportföretag har gjort det före dem, men många företag tackar nej med hänvisning till den mänskliga tragiken och den obönhörliga hårdheten i Migrationsverkets beslut.
Polisen hjälper numera till med att maskera bussarna, så att bussbolagen inte ska behöva skylta med sitt namn! Något som gav "vita bussar" en hånfullt bakvänd innebörd.

I det nu aktuella fallet mottog det lilla bussbolaget en mejlkampanj från folk som ansåg att det inte var rätt att köra de avvisade. Även om besluten är fattade i laga ordning är de i många fall att betrakta som dödsdomar, och vi har ingen skyldighet att hjälpa till.
I det medeltida Sverige var dödsstraffen lagliga. Men bödeln föraktades likafullt.

Mejlkampanjen fick förstås stort motstånd i olika internetforum. Från det sedvanliga privatkapitalistiska ”om inte de gör det, gör någon annan det”, till pompöst förakt mot uppmaningen till kriminalitet!? (För kännedom: det är inte ett lagbrott att tacka nej till en körning.)

Små företag kan vara beroende av varje uppdrag. Desto större heder åt det lilla bussbolaget i detta fall, för de tänkte om! De kommer inte att åta sig sådana körningar, för det ska inte i fortsättningen behöva råda någon tvekan om företagets värderingar, skriver de i ett svarsmejl. Tack! Bra gjort!

Det visar att både kamp och kampanjer kan löna sig. Även det som verkar långsökt kan få någon att öppna ögonen, reagera och göra ett val.

Småstäder X: Småstan mitt i storstan

Småstan mitt i storstan är det tämligen sanningsenliga varumärket för Sundbyberg. Med trävillor i Duvbo och stenkvarter längs Esplanaden

Kvällsljus över Fredsgatan