Än en gång har Politik och poesi fått den mystiska beskyllningen att ”tysta och censurera” debatten om migration. Det som är ett av bloggens allra vanligaste teman! Saknas på Politik och poesi är småprat om livsstilar och frukostvanor. Dessa väsentliga ämnen för tusentals bloggare formligen tigs ihjäl här. Liksom livsstilsbloggarna ignorerar väsentliga samhällsfrågor.
Vad Politik och poesi däremot har skrivit är att det är en myt att migrations- och integrationsfrågor skulle vara nedtystade. Att tjata om censur så fort någon inte håller med är ett sätt att tigga sympati, som dessvärre visat sig lyckosamt.
I Danmark trodde man att vardagsrasismen skulle avklinga om politikerna tog över Pia Kjaersgårds problemställning. Resultatet var det motsatta - skärpt tonläge från höger till vänster, starkt begränsad inflyttning och krav på yrkesförbud för kvinnor i sjal.
Idag säger Tamas i DN att så som Lasermannen fick moraliskt stöd av att se ett rasistiskt partis genombrott i riksdagen, så kan samhällsklimatet hårdna än en gång, och så kan en ensam vettvilling känna sig uppbackad. I samma tidnings pappersupplaga skriver Arnstad om den nazityska propagandafilmen Jud Süss och hur vi påverkas av ”bakgrundsbruset”, det ständigt pågående mumlet av röster, det vi också kan kalla tidsandan. Arnstad avslutar med frågan:
”Hur kan vi tolka dagens Muhammedteckningar, rondellhundar och ’burkadebatt’? - - Håller vi på att skapa ett nutida bakgrundsbrus angående muslimen? Vad har vi att lära av Goebbels och hans propaganda?”
Låt oss lära en sak: Hitler och Goebbels uppfann inte antisemitismen, utan gav fritt utlopp åt ett befintligt judehat. Och de påstod aldrig att det var för att lätta befolkningens känslor, så att hatet skulle avklinga.
torsdag, oktober 21, 2010
onsdag, oktober 20, 2010
Mycket obehagligt
När Tysklands Angela Merkel skärper tonen mot utomeuropeiska immigranter får hon stöd av svenska ledarskribenter och politiker. Det är som skulle vi alla den vägen vandra... dessa tunga dagar när politik och samhälle verkar fastnaglade på rullbandet utför.
Allt fler politiker som tidigare varit anständiga kommer att låta sig påverkas, att sugas in i det ständiga bruset. Det som börjar med den nedlåtande välviljan i lyssna-på-vanligt-folk och ta-in-deras-rädsla slutar med ett övertagande av rasisternas problem.
Det är klart att folk är rädda! Men värre synd om dem är det inte än att de kan ta reda på vem som skräms, om de bara vill!
Den som per automatik lägger skulden hos folk från andra länder har faktiskt gjort ett val, medvetet eller omedvetet.
Vi kan inte vänta på hjälp från ministrar eller opinionsinstitut. Vår överhet noterar tacksamt att folk äntligen har blivit tillräckligt rädda för att foga sig, och kommer inte att göra något åt att någon annan utpekas som Svarta Madam.
Nu har en tysk opinionsundersökningen visat att 55 procent av tyskarna tycker att araber är obehagliga.
Vem ska ställas till ansvar för att sådana undersökningar görs och sådana frågor formuleras? Vem ska ställas till ansvar för att tillfrågade tyskar (av vilken härkomst?) besvarar frågan som om den vore rimlig?
Hur kort är minnet - i Tyskland, i Sverige?
Rullbandet går utför.
Här har också Magnusson har reagerat på stämningarna.
Allt fler politiker som tidigare varit anständiga kommer att låta sig påverkas, att sugas in i det ständiga bruset. Det som börjar med den nedlåtande välviljan i lyssna-på-vanligt-folk och ta-in-deras-rädsla slutar med ett övertagande av rasisternas problem.
Det är klart att folk är rädda! Men värre synd om dem är det inte än att de kan ta reda på vem som skräms, om de bara vill!
Den som per automatik lägger skulden hos folk från andra länder har faktiskt gjort ett val, medvetet eller omedvetet.
Vi kan inte vänta på hjälp från ministrar eller opinionsinstitut. Vår överhet noterar tacksamt att folk äntligen har blivit tillräckligt rädda för att foga sig, och kommer inte att göra något åt att någon annan utpekas som Svarta Madam.
Nu har en tysk opinionsundersökningen visat att 55 procent av tyskarna tycker att araber är obehagliga.
Vem ska ställas till ansvar för att sådana undersökningar görs och sådana frågor formuleras? Vem ska ställas till ansvar för att tillfrågade tyskar (av vilken härkomst?) besvarar frågan som om den vore rimlig?
Hur kort är minnet - i Tyskland, i Sverige?
Rullbandet går utför.
Här har också Magnusson har reagerat på stämningarna.
tisdag, oktober 19, 2010
Läsning om Afghanistan
Jag förstår mig inte på situationen i Afghanistan. Inte blir den mer lättbegriplig när jag läser nyhetskommentatorer som anklagar dem som vill dra tillbaka trupperna för att vara de som hotar världsfreden. Eller läser att nu, efter ett sorgligt men i krig helt normalt dödsfall, ska Sverige ha trupp i Afghanistan för att stöda våra trupper i Afghanistan.
Men en sak vet jag. När helst du hör en maning till nationell samling ska du bli misstänksam med både ögon och öron!
Därför är det bra att somliga begriper mer om Afghanistan än jag. Se Åsa Linderborg . Hon skriver om hur den vanlige hygglige soldaten deformeras av krigets verklighet och anmärker att Sverige nu gått i krig för att öka vår trovärdighet - ”särskilt i USA:s ögon”.
Se också debattartikeln av en journalist med erfarenhet av landet som hävdar att svenska soldater dör i onödan och att det visst är möjligt att förhandla med talibaner: ”De brister i demokrati och är högst kvinnofientliga, men de är ändå inte värre än Saudiarabien dit Sverige enligt starka uppgifter nu säljer vapen.”
Om Sverige bombar den ena skurkstaten och rustar den andra, då är det inte konstigt att man inte förstår.
Men en sak vet jag. När helst du hör en maning till nationell samling ska du bli misstänksam med både ögon och öron!
Därför är det bra att somliga begriper mer om Afghanistan än jag. Se Åsa Linderborg . Hon skriver om hur den vanlige hygglige soldaten deformeras av krigets verklighet och anmärker att Sverige nu gått i krig för att öka vår trovärdighet - ”särskilt i USA:s ögon”.
Se också debattartikeln av en journalist med erfarenhet av landet som hävdar att svenska soldater dör i onödan och att det visst är möjligt att förhandla med talibaner: ”De brister i demokrati och är högst kvinnofientliga, men de är ändå inte värre än Saudiarabien dit Sverige enligt starka uppgifter nu säljer vapen.”
Om Sverige bombar den ena skurkstaten och rustar den andra, då är det inte konstigt att man inte förstår.
söndag, oktober 17, 2010
Socialdemokraterna och den taskiga berättelsen
Socialdemokratins katastrofval är socialdemokratins katastrof. Vill du bli nedmuntrad, läs Suhonens svidande uppgörelse med "den tredje vägen", socialdemokraternas omfamnande av fienden.
Modeordet "berättelse" finns förstås med i artikeln. Inte för att det är fel, Suhonens iakttagelser och slutsatser är skarpa. Men visst är det mitt i eländet lite lustigt hur denna term från sociologin har spritts.
När kommunen skriver verksamhetsplan ska den vara en berättelse, när journalisten redogör för problemen på arbetsmarknaden ska det vara i en berättelse, och nu behöver vi en berättelse för att vinna val också, en bättre berättelse.
Men föralldel. Saker behöver inte vara fel för att de upprepas, även om det ligger nära till hands att tro det.
Modeordet "berättelse" finns förstås med i artikeln. Inte för att det är fel, Suhonens iakttagelser och slutsatser är skarpa. Men visst är det mitt i eländet lite lustigt hur denna term från sociologin har spritts.
När kommunen skriver verksamhetsplan ska den vara en berättelse, när journalisten redogör för problemen på arbetsmarknaden ska det vara i en berättelse, och nu behöver vi en berättelse för att vinna val också, en bättre berättelse.
Men föralldel. Saker behöver inte vara fel för att de upprepas, även om det ligger nära till hands att tro det.
lördag, oktober 16, 2010
Ny skollag
Kunskap valfrihet trygghet, det är mottot för den nya skollagen. Till dess fördelar hör att den ökar rättssäkerheten för barn och föräldrar och förbättrat möjligheterna att överklaga. En annan fördel är att de fristående skolorna blir en integrerad del av grundskolesystemet och att allting i lagen därmed gäller dem så att det inte längre går att krångla sig förbi lite billigare. Tyvärr är detta också ett sätt att permanenta den så kallade friskolereformen genom att kunskapsföretagens verksamhet görs till en del av det nationella skolväsendet.
Mer bra: skolans kompensatoriska uppdrag betonas, att uppväga skillnader i barns förutsättningar. Undervisningen ska drivas enligt vetenskapliga metoder och/eller beprövad erfarenhet. Barnkonventionen och ”barnets bästa” är inskrivet i lag och barnets åsikt ska alltid höras i frågor som rör henom. Vidare ska barnen ska ha tillgång till bild, hälsovård och SYO, och specialpedagogiken finns inskriven som en del av elevhälsan. Formuleringen ”tillgång till” är medvetet vag, eftersom varje glesbygdsskola inte kan anställa en sjuksköterska eller bibliotekarie utan tillgången måste säkras över kommunen - som förstås är bra att ha på landet, där privatskolorna inte självsår sig.
Mindre bra i nya skollagen: Trygghet och studiero har fått ett eget kapitel. Men det är en felaktig markering. Ttrygghet och studiero är så viktiga att de gott kan skrivas in i alla andra kapitel som förutsättningar för att verksamheten håller hög kvalitet. De ska inte ha ett eget kapitel som lyfter dem till mål och inriktning! Ty det som är nytt i kapitlet är en pinsamt konkret åtgärdstrappa – vad pedagogen och skolan ska göra när barnet gör fel.
Att tala med barnet eller utröna hens motiv finns inte med i trappan, endast fyrkantiga korrigeringsinsatser som barnet faktiskt kan tänkas skita i, och vad gör vi med trappan då?
Jo, vi har några steg kvar efter tillsägelse och utvisning, nämligen skriftlig varning och avstängning.
Skriftlig varning är ett sätt att formalisera de evinnerliga föräldrabrev som pedagoger och skolledning naturligtvis både förr och nu begagnar sig av. Skillnaden är dels rubriceringen enligt gammal läroverkssed, dels att varningen verkligen ska innehålla en sådan: ”Om din son-dotter inte... så kommer ... att hända.”
Men med tanke på att skolans mål (fortfarande) är att alla barn ska nå målen finns det väldigt lite hot att ta till. Det enda hotet är just avstängning, att inte få vara i skolan, och det ska absolut inte förekomma i en obligatorisk skolform.
Men gör det nu, när liberalerna genomdrivit sin vilja.
Nu när modern betyder att göra som på farfars tid.
Mer bra: skolans kompensatoriska uppdrag betonas, att uppväga skillnader i barns förutsättningar. Undervisningen ska drivas enligt vetenskapliga metoder och/eller beprövad erfarenhet. Barnkonventionen och ”barnets bästa” är inskrivet i lag och barnets åsikt ska alltid höras i frågor som rör henom. Vidare ska barnen ska ha tillgång till bild, hälsovård och SYO, och specialpedagogiken finns inskriven som en del av elevhälsan. Formuleringen ”tillgång till” är medvetet vag, eftersom varje glesbygdsskola inte kan anställa en sjuksköterska eller bibliotekarie utan tillgången måste säkras över kommunen - som förstås är bra att ha på landet, där privatskolorna inte självsår sig.
Mindre bra i nya skollagen: Trygghet och studiero har fått ett eget kapitel. Men det är en felaktig markering. Ttrygghet och studiero är så viktiga att de gott kan skrivas in i alla andra kapitel som förutsättningar för att verksamheten håller hög kvalitet. De ska inte ha ett eget kapitel som lyfter dem till mål och inriktning! Ty det som är nytt i kapitlet är en pinsamt konkret åtgärdstrappa – vad pedagogen och skolan ska göra när barnet gör fel.
Att tala med barnet eller utröna hens motiv finns inte med i trappan, endast fyrkantiga korrigeringsinsatser som barnet faktiskt kan tänkas skita i, och vad gör vi med trappan då?
Jo, vi har några steg kvar efter tillsägelse och utvisning, nämligen skriftlig varning och avstängning.
Skriftlig varning är ett sätt att formalisera de evinnerliga föräldrabrev som pedagoger och skolledning naturligtvis både förr och nu begagnar sig av. Skillnaden är dels rubriceringen enligt gammal läroverkssed, dels att varningen verkligen ska innehålla en sådan: ”Om din son-dotter inte... så kommer ... att hända.”
Men med tanke på att skolans mål (fortfarande) är att alla barn ska nå målen finns det väldigt lite hot att ta till. Det enda hotet är just avstängning, att inte få vara i skolan, och det ska absolut inte förekomma i en obligatorisk skolform.
Men gör det nu, när liberalerna genomdrivit sin vilja.
Nu när modern betyder att göra som på farfars tid.
fredag, oktober 15, 2010
Billig bostadsrätt i Solna
Tre och en halv mille är nålpengar räknat i landets budget. Men i dethär fallet en nål som sticker riktigt illa. Tre och en halv mille kostar det att hålla Victoria Bernadotte med make bekvämt bosatta på Haga slott.
För de pengarna skulle hemlösa kunna få härbärge många nätter.
Eller Brunnsviken befrias från vass och buskslyet röjas i Hagaparken.
Minns ni det än?
Haga ska vara park!
För de pengarna skulle hemlösa kunna få härbärge många nätter.
Eller Brunnsviken befrias från vass och buskslyet röjas i Hagaparken.
Minns ni det än?
Haga ska vara park!
torsdag, oktober 14, 2010
När och hur vänsterrörelse uppstår...
onsdag, oktober 13, 2010
Vem är för många?
”Man måste förstå folk, för är dom inte väldigt många nu?”
-Man måste inte alls förstå folk.
För det första är dom för många, folket,för att vara förståelsebara.¨
För det andra måste man inte förstå allt och alla
eftersom Skit inträffar utan den minsta förståelse.
”Man måste förstå folk, för är dom inte väldigt många nu?”
-Man kan gott förstå, att så fort det är tal om för många
menar folk antingen mördarsniglar eller andra människor,
människor som missunnas både förståelse och förstavelsen med-
För många männskor betyder ”för många” inte vanligt folk
utan den sortens ovanliga som genom att flytta till Sverige
blev för många, en knapp miljon
som i en värld på fem miljarder kan te sig väldigt många
för den som håller på och förstår folk
istället för realiteter.
Om du förstår att folk är ensamma, okunniga, svikna
trötta och övergivna, modlösa och mosiga
lurade på allt som de trodde, berövade det som de trodde sig förstå
då har du förstått folk.
Det räcker, utan att dra in en massa annat folk
som folk ändå tycker är för många.
Förstår du att folk är besvikna på
brorsan och bästa väninnan, chefen och banken
barnens betyg och den sketna lönen, benskörheten och vårdapparaten
på den stora meningslösheten klockan tre dygnet runt
då har du förstått folk.
Vilka av dem är det som är för många?
För många är de hukande tuvhopparna
fientliga egoisterna, kallsinninga fanatikerna
småsinta fånfisarna, pissiga feglingarna
de trång- och tjockhuvade, för många är de
alla elaka människor, alla orättvisa system.
Man måste… ingenting, utom att försöka
Därför försöker vi förstå, varför de som har fel är så många
och arbetar med den svåra frågan, varför systemen är så orättvisa
och slutar genast att blanda ihop det med att folk
i allmänhet
flyttar någon gång i livet.
tidigare publicerad på www.poeter.se
-Man måste inte alls förstå folk.
För det första är dom för många, folket,för att vara förståelsebara.¨
För det andra måste man inte förstå allt och alla
eftersom Skit inträffar utan den minsta förståelse.
”Man måste förstå folk, för är dom inte väldigt många nu?”
-Man kan gott förstå, att så fort det är tal om för många
menar folk antingen mördarsniglar eller andra människor,
människor som missunnas både förståelse och förstavelsen med-
För många männskor betyder ”för många” inte vanligt folk
utan den sortens ovanliga som genom att flytta till Sverige
blev för många, en knapp miljon
som i en värld på fem miljarder kan te sig väldigt många
för den som håller på och förstår folk
istället för realiteter.
Om du förstår att folk är ensamma, okunniga, svikna
trötta och övergivna, modlösa och mosiga
lurade på allt som de trodde, berövade det som de trodde sig förstå
då har du förstått folk.
Det räcker, utan att dra in en massa annat folk
som folk ändå tycker är för många.
Förstår du att folk är besvikna på
brorsan och bästa väninnan, chefen och banken
barnens betyg och den sketna lönen, benskörheten och vårdapparaten
på den stora meningslösheten klockan tre dygnet runt
då har du förstått folk.
Vilka av dem är det som är för många?
För många är de hukande tuvhopparna
fientliga egoisterna, kallsinninga fanatikerna
småsinta fånfisarna, pissiga feglingarna
de trång- och tjockhuvade, för många är de
alla elaka människor, alla orättvisa system.
Man måste… ingenting, utom att försöka
Därför försöker vi förstå, varför de som har fel är så många
och arbetar med den svåra frågan, varför systemen är så orättvisa
och slutar genast att blanda ihop det med att folk
i allmänhet
flyttar någon gång i livet.
tidigare publicerad på www.poeter.se
tisdag, oktober 12, 2010
Stövlarna i öronen
Bekymmersamt men inte oväntat: folket litar inte på forskarna, iallafall inte när det handlar om immigration. Dödläge inträder...
- då det är lågutbildade som (ofta) visar sig öppet främlingsfientliga
- och det av den orsakern cirkulerar en (inte helt grundlös) uppfattning att kunskap är verksamt mot rasism
- men kunskap inte efterfrågas
Stövlarna i öronen. Men om utbildningsministern kan säga att han struntar i forskning eftersom alla ändå vet hur det är, måste väl en före detta varvsarbetare eller arbetslös bergsprängare få säga samma sak. Vi har vare sig en regering eller ett mediaklimat som uppmuntrar till att fundera två gånger.
Artikeln utmynnar i en förhoppning att forskarna ska ta sig tid att i dialog med politiker och medborgare ska föra ut sin kunskap på ett begripligt vis. Det är bra - men det är, strängt taget, inte forskarens främsta uppgift och många av dem har inte heller satsat på att utveckla sin kommunikativa sida.
Det finns två andra samhällsinstanser som faktiskt har detta folkbildaruppdrag. Jag nämnde dem nyss. Det är utbildningssystemet och media.
- - -
Mindre alarmerande men dock oroande är skribenten som menar att Svenska kyrkan fortfarande är eller fungerar som en statskyrka. Kan någon reda ut begreppen här? Har det offentliga Sverige klarat av sekulariseringen eller inte?
- då det är lågutbildade som (ofta) visar sig öppet främlingsfientliga
- och det av den orsakern cirkulerar en (inte helt grundlös) uppfattning att kunskap är verksamt mot rasism
- men kunskap inte efterfrågas
Stövlarna i öronen. Men om utbildningsministern kan säga att han struntar i forskning eftersom alla ändå vet hur det är, måste väl en före detta varvsarbetare eller arbetslös bergsprängare få säga samma sak. Vi har vare sig en regering eller ett mediaklimat som uppmuntrar till att fundera två gånger.
Artikeln utmynnar i en förhoppning att forskarna ska ta sig tid att i dialog med politiker och medborgare ska föra ut sin kunskap på ett begripligt vis. Det är bra - men det är, strängt taget, inte forskarens främsta uppgift och många av dem har inte heller satsat på att utveckla sin kommunikativa sida.
Det finns två andra samhällsinstanser som faktiskt har detta folkbildaruppdrag. Jag nämnde dem nyss. Det är utbildningssystemet och media.
- - -
Mindre alarmerande men dock oroande är skribenten som menar att Svenska kyrkan fortfarande är eller fungerar som en statskyrka. Kan någon reda ut begreppen här? Har det offentliga Sverige klarat av sekulariseringen eller inte?
måndag, oktober 11, 2010
språkbruk
det heter fortfarande fristående skola. sitter på föredragning av nya skollagen, och skolverket använder inga borgerliga eufemismer. det borde inte heller samhällsdebattörer göra
lördag, oktober 09, 2010
Brukar småpartier sätta dagordningen?
Också Isobel Hadley Kamptz i Expressen reagerar mot Sandelins artikel, med flera liknande hon haft oturen att läsa. Hon frågar sig med rätta varför dessa åsikter nu lyfts fram. Som om tidningarna trodde att det räcker med att ge prestigefylld plats på en debattsida för att rasisterna ska sluta känna sig utfrysta.
Klart att det inte räcker – men även om så vore är det en farlig taktik. Som Hadley Kamptz säger är det värsta inte att folk röstar på extremister, utan riktigt farligt blir det först om resten av samhället låter sig vridas i denna riktning.
Ett roligt exempel: ”Det var ett marginellt problem för landet att VPK* på 50-talet gillade Sovjet eftersom ingen utgick ifrån att partiets fem procent av väljarkåren borde få hela det övriga politiska fältet att diskutera behovet av kolchoser.”
Ett roligt exempel så långt, vill säga. För idag tycker jag att medborgarna borde diskutera gemensam välfärd och delad föräldraförsäkring. Inte på grund av vänsterns fem procent förstås, utan för att dessa saker faktiskt behövs, och medias ringaktning av jämlikhet innebär tystandet av en helt annan sorts verklighetsbeskrivning.
Exemplet är mindre roligt om det är ett bidrag till borgarklassens ideologiska relativitetsteori. Den som går ut på att alla som inte tycker som de är samma skit. Som outtröttlig förespråkare av mänskliga rättigheter förbehåller jag mig att få bli betraktad som en annan sorts skit än de som motarbetar sagda rättigheter.
Ett exempel som inte är det minsta roligt är när Hadley Kamptz beskriver Bengt Westerbergs mysande i tevesoffan med Bert Karlsson, en man som han för tjugo år sedan inte ville ha i samma studio. Sitter de nu där och tramsar har det något att göra med den borgerliga uppfattningen av åldrande, den som brukar låta såhär: ”Ja tänk så det var när man var ung och hade åsikter! Annat är det nu, höhöh!”
Både Westerberg och Folkpartiet var bättre för tjugo år sedan. Vad eller vem som vridit dem dit där de är idag vore en intressant fråga för en analysgrupp.
Hadley Kamptz krönika finns här
* hon menar SKP, Sverige kommunistiska parti. VPK föddes på 60-talet
Klart att det inte räcker – men även om så vore är det en farlig taktik. Som Hadley Kamptz säger är det värsta inte att folk röstar på extremister, utan riktigt farligt blir det först om resten av samhället låter sig vridas i denna riktning.
Ett roligt exempel: ”Det var ett marginellt problem för landet att VPK* på 50-talet gillade Sovjet eftersom ingen utgick ifrån att partiets fem procent av väljarkåren borde få hela det övriga politiska fältet att diskutera behovet av kolchoser.”
Ett roligt exempel så långt, vill säga. För idag tycker jag att medborgarna borde diskutera gemensam välfärd och delad föräldraförsäkring. Inte på grund av vänsterns fem procent förstås, utan för att dessa saker faktiskt behövs, och medias ringaktning av jämlikhet innebär tystandet av en helt annan sorts verklighetsbeskrivning.
Exemplet är mindre roligt om det är ett bidrag till borgarklassens ideologiska relativitetsteori. Den som går ut på att alla som inte tycker som de är samma skit. Som outtröttlig förespråkare av mänskliga rättigheter förbehåller jag mig att få bli betraktad som en annan sorts skit än de som motarbetar sagda rättigheter.
Ett exempel som inte är det minsta roligt är när Hadley Kamptz beskriver Bengt Westerbergs mysande i tevesoffan med Bert Karlsson, en man som han för tjugo år sedan inte ville ha i samma studio. Sitter de nu där och tramsar har det något att göra med den borgerliga uppfattningen av åldrande, den som brukar låta såhär: ”Ja tänk så det var när man var ung och hade åsikter! Annat är det nu, höhöh!”
Både Westerberg och Folkpartiet var bättre för tjugo år sedan. Vad eller vem som vridit dem dit där de är idag vore en intressant fråga för en analysgrupp.
Hadley Kamptz krönika finns här
* hon menar SKP, Sverige kommunistiska parti. VPK föddes på 60-talet
fredag, oktober 08, 2010
Hela landet ska leva - och alla i det
Många reagerade igår när jag bemötte Sandelins artikel. Idag får han svar i tidningen av den grön-liberala tankesmedjan Fores.
En av kommentatorerna igår gav exempel på fusk med id-handlingar. Ulla Andersson ger idag exempel på en helt annan sorts moment 22 i denna fråga.
En annan kommentator undrade hur jag kan påstå att köpkraften ökar genom migration trots den kostnad som själva mottagningen innebär. Hen räknar på att du och jag inte kan handla för de kronor som vi betalar in i skatt för andras introduktion.
Som Politik och poesis läsare vet räknar vi här inte i vi-och-andra. Men visst var ordet köpkraft slarvigt använt, eftersom det jag tänker på är handeln, dess omsättning i samhället i stort. Jag menar alltså:
- inflyttning på orten kan innebära att lanthandeln räddas från nedläggning och kanske även breddar sitt sortiment
- inflyttning kan innebära att busslinjen till centralorten blir kvar
- busslinjen innbär att fler människor kan ta sig till centralorten och handla i butikerna där
- inflyttning av barnfamiljer innebär att den lokala skolan räddas från nedläggning
- den lokala skolan har ett kök som köper lokala råvaror
- den lokala skolan ser till att idrottsplatsen måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- inflyttningen medför också att nedgångna bostäder måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- några av immigranterna startar för orten nya företag, vilket ökar utbudet av varor och tjänster
Till och med kyrkobesökarna blir fler. Det ökar inte precis köpkraften, men söndagarna blir lite roligare.
En av kommentatorerna igår gav exempel på fusk med id-handlingar. Ulla Andersson ger idag exempel på en helt annan sorts moment 22 i denna fråga.
En annan kommentator undrade hur jag kan påstå att köpkraften ökar genom migration trots den kostnad som själva mottagningen innebär. Hen räknar på att du och jag inte kan handla för de kronor som vi betalar in i skatt för andras introduktion.
Som Politik och poesis läsare vet räknar vi här inte i vi-och-andra. Men visst var ordet köpkraft slarvigt använt, eftersom det jag tänker på är handeln, dess omsättning i samhället i stort. Jag menar alltså:
- inflyttning på orten kan innebära att lanthandeln räddas från nedläggning och kanske även breddar sitt sortiment
- inflyttning kan innebära att busslinjen till centralorten blir kvar
- busslinjen innbär att fler människor kan ta sig till centralorten och handla i butikerna där
- inflyttning av barnfamiljer innebär att den lokala skolan räddas från nedläggning
- den lokala skolan har ett kök som köper lokala råvaror
- den lokala skolan ser till att idrottsplatsen måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- inflyttningen medför också att nedgångna bostäder måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- några av immigranterna startar för orten nya företag, vilket ökar utbudet av varor och tjänster
Till och med kyrkobesökarna blir fler. Det ökar inte precis köpkraften, men söndagarna blir lite roligare.
onsdag, oktober 06, 2010
Sandelin och myten om den förbjudna diskussionen
Idag har SvD en artikel av Sandelin som är bekymrade över tystnaden som råder i samhället under en påtvingad konsensus. Av någon anledning är det flyktingmottagandet han syftar på (inte alls exempelvis tystnaden om kapitalismens orättvisor), och han anser att folket hindras att ta del av grundläggande fakta.
Alltså: detta är en del av den mystifikation som går ut på att det från myndigheternas sida skulle föreligga en dold agenda för att öppna landets gränser och svälta ut dess invånare. Vad i all världen myndigheterna skulle ha för intresse av att göra detta, är ett grundläggande faktum som vi inte får ta del av.
De frågor som enligt Sandelin är hemlighållna skulle då vara:
- kostnaden för flyktingmottagandet (som beräknas på olika sätt och inte ska vägas mot hjälpbehovet)
- att hälften av immigranterna är låg- eller outbildade (ja varför skulle de inte vara det, det märkliga är ju att de som är högutbildade inte heller får några jobb)
- att en stor del av immigranterna är anhöriga, inte flyktingar (ja varför skulle familjer hindras från att leva tillsammans?)
- att många immigranter saknar id-handlingar (som man ofta gör sig av med när man är på flykt)
- att endast sju procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus (ja, statusen är en bedömning som Migrationsverket gör, sannolikt är det fler som borde ges flyktingstatus istället för att tas emot av humanitära skäl)
- att nya ”utanförskapsområden” har skapats i vårt samhälle (naturligtvis, eftersom vi inte har en fungerande arbetsmarknads- och bostadspolitik)
Sandelins avslöjanden är alltså inga avslöjanden, utan handlar om olika uppfattning om vad som är problem och hur de ska lösas.
Texten rymmer ogrundade uttryck som ”massiv” asylinvandring – när det i själva verket är mycket svårt att få asyl i Sverige. Den rymmer lögnen att sju riksdagspartier delar en konsensus om migrationspolitiken när det är precis tvärtom. Som vänstern har stridit för dessa frågor! Det partierna är överens om är att de mänskliga rättigheterna är grundläggande. Men Sandelin ifrågasätter till och med att myndigheterna ställer sig bakom ”rätt” värdegrund – med hans citattecken, som antyder att mänskliga rättigheter kan vara lite grann rätt eller förhandlingsbart rätt.
Artikeln rör på ett belysande vis ihop två frågor: den om migration och den om civilkurage.
Att människor är tystade på sina arbetsplatser, att egenskapen civilkurage har mycket låg prioritet vid rekrytering, att arbetsgemenskapen är splittrad och var och en måste anpassa sig efter chefen, det är verkliga problem och en fråga för sig. Den frågan ska inte utnyttjas för att underblåsa myten om att migration är förbjudet område för en förtryckt minoritet.
Men du har väl redan gissat. Sandelin har i flera års debatt ifrågasatt integration och mångkultur (och även feminismen!) Han jobbar hårt på sin konspirationsteori om ”mörklagd sanning” och har stöd av bland andra nazisidan patriot.nu
Och är inte värre tystad än att han får publicera sig på de stora tidningarnas seriösa debattsidor.
Alltså: detta är en del av den mystifikation som går ut på att det från myndigheternas sida skulle föreligga en dold agenda för att öppna landets gränser och svälta ut dess invånare. Vad i all världen myndigheterna skulle ha för intresse av att göra detta, är ett grundläggande faktum som vi inte får ta del av.
De frågor som enligt Sandelin är hemlighållna skulle då vara:
- kostnaden för flyktingmottagandet (som beräknas på olika sätt och inte ska vägas mot hjälpbehovet)
- att hälften av immigranterna är låg- eller outbildade (ja varför skulle de inte vara det, det märkliga är ju att de som är högutbildade inte heller får några jobb)
- att en stor del av immigranterna är anhöriga, inte flyktingar (ja varför skulle familjer hindras från att leva tillsammans?)
- att många immigranter saknar id-handlingar (som man ofta gör sig av med när man är på flykt)
- att endast sju procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus (ja, statusen är en bedömning som Migrationsverket gör, sannolikt är det fler som borde ges flyktingstatus istället för att tas emot av humanitära skäl)
- att nya ”utanförskapsområden” har skapats i vårt samhälle (naturligtvis, eftersom vi inte har en fungerande arbetsmarknads- och bostadspolitik)
Sandelins avslöjanden är alltså inga avslöjanden, utan handlar om olika uppfattning om vad som är problem och hur de ska lösas.
Texten rymmer ogrundade uttryck som ”massiv” asylinvandring – när det i själva verket är mycket svårt att få asyl i Sverige. Den rymmer lögnen att sju riksdagspartier delar en konsensus om migrationspolitiken när det är precis tvärtom. Som vänstern har stridit för dessa frågor! Det partierna är överens om är att de mänskliga rättigheterna är grundläggande. Men Sandelin ifrågasätter till och med att myndigheterna ställer sig bakom ”rätt” värdegrund – med hans citattecken, som antyder att mänskliga rättigheter kan vara lite grann rätt eller förhandlingsbart rätt.
Artikeln rör på ett belysande vis ihop två frågor: den om migration och den om civilkurage.
Att människor är tystade på sina arbetsplatser, att egenskapen civilkurage har mycket låg prioritet vid rekrytering, att arbetsgemenskapen är splittrad och var och en måste anpassa sig efter chefen, det är verkliga problem och en fråga för sig. Den frågan ska inte utnyttjas för att underblåsa myten om att migration är förbjudet område för en förtryckt minoritet.
Men du har väl redan gissat. Sandelin har i flera års debatt ifrågasatt integration och mångkultur (och även feminismen!) Han jobbar hårt på sin konspirationsteori om ”mörklagd sanning” och har stöd av bland andra nazisidan patriot.nu
Och är inte värre tystad än att han får publicera sig på de stora tidningarnas seriösa debattsidor.
tisdag, oktober 05, 2010
Biskopen talade och sade
Idag väljer Politik och poesi ett långt citat:
"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
- - -
Nyhetsbevakningen är ovanligt nog ett rent nöje att ta del av
"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
- - -
Nyhetsbevakningen är ovanligt nog ett rent nöje att ta del av
måndag, oktober 04, 2010
Bortgjord makthaverska - eller osynliggjord
Anna Kinberg Batra (M) och jag har debatterat i samma panel en gång. Jag vill minnas att vi vann, var och en på sin sida, eftersom herrarna i mitten inte förstått vad frågan rörde sig om. Alltså inte Så ska vi hjälpa våra invandrare att integrera sig, utan Så ger vi människor förutsättningar att leva, arbeta och må bra i ett nytt land.
Sen dess har vi inte setts. Nu är hon gruppledare i riksdagen och här sitter jag.
Se så olika de faller,
ödets otäcka små lotter.
Teves nyhetsinslag med M:s nya gruppledare väckte genast till liv ett politiskt område som försummats på sistone. Det var nämligen tre eller fyra herrar som presenterade Kinberg Batra och talade om hur duktig hon är. Sista gången fick hon stå bredvid en av gubbarna, farbror Fredrik som sa att han känt henne i tjugo år. Sen var det ett inklippt gammalt nyhetsinslag när Kinberg Batra med rejäl kläm gör bort sig. Tack lilla makthaverska. Nästa nyhet!
Om en man på nyvunnen maktposition presenterades så skulle tittarna tro att det var satir, kränkning, lustmord, bondkomik eller vad som helst - utom ett helt normalt nyhetsinslag som endast dödsmördarsuffragetterna noterar.
Fick just reda på att Hans Linde är ny gruppledare för Vänsterpartiet! Okej, då kör vi: Josefin Brink och jag kan berätta hur bra han är. Sedan får han stå framför en mik med Anki Ahlsten som går i god för honom medan han bara nickar. Och så avrundar vi med ett klipp från nån gång när han var full och galen (eller vad nu Linde kan ha gjort för tok?)
Nyhetsförmedling. Mediahantering. Bläh!
Sen dess har vi inte setts. Nu är hon gruppledare i riksdagen och här sitter jag.
Se så olika de faller,
ödets otäcka små lotter.
Teves nyhetsinslag med M:s nya gruppledare väckte genast till liv ett politiskt område som försummats på sistone. Det var nämligen tre eller fyra herrar som presenterade Kinberg Batra och talade om hur duktig hon är. Sista gången fick hon stå bredvid en av gubbarna, farbror Fredrik som sa att han känt henne i tjugo år. Sen var det ett inklippt gammalt nyhetsinslag när Kinberg Batra med rejäl kläm gör bort sig. Tack lilla makthaverska. Nästa nyhet!
Om en man på nyvunnen maktposition presenterades så skulle tittarna tro att det var satir, kränkning, lustmord, bondkomik eller vad som helst - utom ett helt normalt nyhetsinslag som endast dödsmördarsuffragetterna noterar.
Fick just reda på att Hans Linde är ny gruppledare för Vänsterpartiet! Okej, då kör vi: Josefin Brink och jag kan berätta hur bra han är. Sedan får han stå framför en mik med Anki Ahlsten som går i god för honom medan han bara nickar. Och så avrundar vi med ett klipp från nån gång när han var full och galen (eller vad nu Linde kan ha gjort för tok?)
Nyhetsförmedling. Mediahantering. Bläh!
lördag, oktober 02, 2010
Martin Ljung, 55
Martin Ljung var med i hela mitt liv. Noga taget var han med betydligt längre, men det förstår ju inte ett litet barn, och det var när jag var barn som Mariann och jag gick in till granntanten för att höra på Skivan.
I vår barndom fanns det bara en Skiva och en radiogrammofon. Granntanten hade hand om dem, och Skivan satte hon på för att hålla oss på mattan. Den mattan där vi låg på mage och lyssnade.
Skivan handlade om två gubbar som delade tågkupé. De var kompletta idioter och sa fel saker hela tiden. Mariann och jag kunde varenda sak och sa dem samtidigt, på rätt ställe. Vi var mycket noga med hur man hörde på Skivan; interaktiva var just vad vi var, utan att ordet ens var uppfunnet.
Det pinsamma med Skivan var när den ena gubben sa till den andra: ”Herr Larsson har inget kööörkort!” Då sparkade alltid Mariann lite på mig så jag skulle begripa. Min pappa hade inget körkort. Hennes pappa hade en grågrön Volvo PV. Så håller man sig på mattan.
”Hålla handen!” var också en såndär pinsam grej på Skivan. Då höll vi varandra i handen några sekunder. Pinsamt! Men precis som det skulle vara, enligt Skivan.
På Skivans baksida fanns en långtradig sketch som hette Femtiofemman Olga. Martin Ljung han pratade på och publiken skrattade utan att vi begrep varför, men det var ju det vanliga på den tiden. En sak visste vi iallafall: att Skivan handlade om oss. Dess stora ofattbara betydelse låg i det att Mariann, jag och Martin Ljung alla var födda -55.
I vår barndom fanns det bara en Skiva och en radiogrammofon. Granntanten hade hand om dem, och Skivan satte hon på för att hålla oss på mattan. Den mattan där vi låg på mage och lyssnade.
Skivan handlade om två gubbar som delade tågkupé. De var kompletta idioter och sa fel saker hela tiden. Mariann och jag kunde varenda sak och sa dem samtidigt, på rätt ställe. Vi var mycket noga med hur man hörde på Skivan; interaktiva var just vad vi var, utan att ordet ens var uppfunnet.
Det pinsamma med Skivan var när den ena gubben sa till den andra: ”Herr Larsson har inget kööörkort!” Då sparkade alltid Mariann lite på mig så jag skulle begripa. Min pappa hade inget körkort. Hennes pappa hade en grågrön Volvo PV. Så håller man sig på mattan.
”Hålla handen!” var också en såndär pinsam grej på Skivan. Då höll vi varandra i handen några sekunder. Pinsamt! Men precis som det skulle vara, enligt Skivan.
På Skivans baksida fanns en långtradig sketch som hette Femtiofemman Olga. Martin Ljung han pratade på och publiken skrattade utan att vi begrep varför, men det var ju det vanliga på den tiden. En sak visste vi iallafall: att Skivan handlade om oss. Dess stora ofattbara betydelse låg i det att Mariann, jag och Martin Ljung alla var födda -55.
Komplicerade saker som samhället och så
Att förstå samhället är faktiskt svårt. Idag har vi ett så komplext samhälle att det nog är ännu svårare att förstå än vad det var på den tiden då stora teoretiker som Weber och Marx presenterade sina verk.
Snabba enkla förklaringar gör mig därför misstänksam. Lika ofta är de en del av problemet.
Vi förlorade inte valet därför att vi gick i koalition med S och Mp. Problemet är de politiska förhållanden som gjorde en sådan koalition nödvändig.
Vi förlorade inte valet därför att vi är för få i miljonprogramsområdena. Problemet är att vi är få. Och att en uppgiven stämning alstrats i vissa miljonprogramsområden.
Vi förlorade inte valet därför att vi inte kan hantera media. Problemet är att vi inte äger ett enda litet medium.
Vi förlorade inte valet därför att ledningen är trött. Ledningen har aldrig varit piggare, problemet är att ingen vet om det.
Vi förlorade inte valet därför att de rödgröna tävlade med alliansen om skattesatser - jo, det bidrog säkert, men det verkliga problemet är att vi lever inom en världsbild där till och med rödgröna börjar tro att skattetävling är en god idé.
Komplicerade förklaringar kan dessvärre också vara en del av problemet. En orsak till att vänstern förlorat större delen av arbetarklassen är att vår verklighetsbeskrivning vilar på en teori i flera steg (Marx) och dessutom blir mer och mer svårbegriplig ju färre det är som delar den.
"Samhället idag är så komplicerat, att människorna själva inte är kompetenta nog att sköta det" (A. Duroj). Det är därför som Sverigedemokraterna med sina enkla förklaringar har hämtat hem sitt folkliga stöd. Ett exempel på det är hur Åkesson har svarat på frågan om vad som är svenskhet: ”Det som alla känner igen”. Att det är ett idiotsvar stör inte dem som känslomässigt längtar efter att vara med i ett Alla – ett alla som inte betyder alla, utan som beskriver Oss.
Med detta menar jag inte att arbetarklassen skulle vara dum. Alls inte; fördelningen av genier och korkskallar är ganska jämn klasserna emellan. Fördelningen av utbildning är det däremot inte. Och de som idag ursäktar arbetarklassens i val uttryckta rasism med att de inte fattar vad de gör, de löper samma riska att hamna i elitistnischen.
Därför är det på allvar jag frågar om vi i vänstern ska slå oss på lite mer känslomässig populism? Inte för att jag tycker det - men att säga nej till det är också ett val.
Ett val som isåfall drar med sig att våra förklaringar kommer att förbli svårtillgängliga.
Snabba enkla förklaringar gör mig därför misstänksam. Lika ofta är de en del av problemet.
Vi förlorade inte valet därför att vi gick i koalition med S och Mp. Problemet är de politiska förhållanden som gjorde en sådan koalition nödvändig.
Vi förlorade inte valet därför att vi är för få i miljonprogramsområdena. Problemet är att vi är få. Och att en uppgiven stämning alstrats i vissa miljonprogramsområden.
Vi förlorade inte valet därför att vi inte kan hantera media. Problemet är att vi inte äger ett enda litet medium.
Vi förlorade inte valet därför att ledningen är trött. Ledningen har aldrig varit piggare, problemet är att ingen vet om det.
Vi förlorade inte valet därför att de rödgröna tävlade med alliansen om skattesatser - jo, det bidrog säkert, men det verkliga problemet är att vi lever inom en världsbild där till och med rödgröna börjar tro att skattetävling är en god idé.
Komplicerade förklaringar kan dessvärre också vara en del av problemet. En orsak till att vänstern förlorat större delen av arbetarklassen är att vår verklighetsbeskrivning vilar på en teori i flera steg (Marx) och dessutom blir mer och mer svårbegriplig ju färre det är som delar den.
"Samhället idag är så komplicerat, att människorna själva inte är kompetenta nog att sköta det" (A. Duroj). Det är därför som Sverigedemokraterna med sina enkla förklaringar har hämtat hem sitt folkliga stöd. Ett exempel på det är hur Åkesson har svarat på frågan om vad som är svenskhet: ”Det som alla känner igen”. Att det är ett idiotsvar stör inte dem som känslomässigt längtar efter att vara med i ett Alla – ett alla som inte betyder alla, utan som beskriver Oss.
Med detta menar jag inte att arbetarklassen skulle vara dum. Alls inte; fördelningen av genier och korkskallar är ganska jämn klasserna emellan. Fördelningen av utbildning är det däremot inte. Och de som idag ursäktar arbetarklassens i val uttryckta rasism med att de inte fattar vad de gör, de löper samma riska att hamna i elitistnischen.
Därför är det på allvar jag frågar om vi i vänstern ska slå oss på lite mer känslomässig populism? Inte för att jag tycker det - men att säga nej till det är också ett val.
Ett val som isåfall drar med sig att våra förklaringar kommer att förbli svårtillgängliga.
fredag, oktober 01, 2010
Läslänkar under skrivförsök
Medan jag fortfarande försöker valanalysera rekommenderar jag denna text i Aftonbladet, iallafall större delen av texten. Vad den går ut är på Sverigedemokraterna ska identifieras som fascister istället för rasister, vilket trots allt inte är den viktiga frågan. För det första tror jag inte det påverkar dem som röstat på dem ett smack. För det andra:
Det gamla rasismbegreppet var biologiskt, handlade om hudfärg och gener. Genom att medvetet hålla sig till detta begrepp kan Sd svära sig fria från rasism - och det låter som om skribenterna vill gå med på det, fastän de givetvis känner till det idag vedertagna rasismbegreppet som handlar om språk, sedvänjor, religion, uppfostran. I den meningen är Sd rasister, och varför skulle vi låta dem komma undan det?
Medan jag försöker skriva en längre artikel länkar jag också till Ilona Waldau som också valanalyserar och ger bra exempel på hur andra partier gjort.
Det gamla rasismbegreppet var biologiskt, handlade om hudfärg och gener. Genom att medvetet hålla sig till detta begrepp kan Sd svära sig fria från rasism - och det låter som om skribenterna vill gå med på det, fastän de givetvis känner till det idag vedertagna rasismbegreppet som handlar om språk, sedvänjor, religion, uppfostran. I den meningen är Sd rasister, och varför skulle vi låta dem komma undan det?
Medan jag försöker skriva en längre artikel länkar jag också till Ilona Waldau som också valanalyserar och ger bra exempel på hur andra partier gjort.
torsdag, september 30, 2010
Vi ska bli bättre! är inte ett svar
Flamman öppnar sina sidor för eftervalsdebatt - skönt att det finns något papper i detta land där socialister är välkomna. Där finns just nu artiklar om extra kongress, medlemsenkät och feministisk vision; allt angelägna frågor, ty debatten är nödvändig, även när den känns nästan lika frustrerande som själva nederlaget.
En extrakongress arrangeras om en viss andel distrikt begär det. Jag vet inte om några distrikt har gjort det ännu, och jag tvivlar på om det är en extra kongress som behövs. Vi håller kongress när den politiska kursen ska läggas om (program, plattformar) eller ny ledning väljas. Och visst kan vi byta kurs - men idag vet vi inte till vilken. Det är inget fel på välfärdspolitik, utom att väljarna inte ville ha den, och dem kan vi inte byta ut. Så vad gör vi?
Sak samma med frågan om att byta ledning. Det är bara önsketänkande att en magisk valberedning plötsligt kan skaka fram en hon ska göra det! ur hatten. Just nu finns ingen annan som gör någonting bättre än det som vi just har gjort.
Därför har jag svårt att se det konstruktiva i att lägga ned hundratusentals kronor på att hundratals vänsterpartister ska sitta och vara förbannade på varandra för att vi är så satans misslyckade.
Kravet på en extra kongress känns som ett sätt att bedyra sin upprördhet. Som att skrika istället för att skriva. Däremot tror jag att en medlemsenkät och därefter regionala rådslag skulle vara ett bra sätt att samla underlag till nästa kongress.
Valrörelsen drevs oftast riktigt bra, och det kan möjligen förklara att vi inte förlorat mer än vi gjorde. De fel vi begått måste ha varit tidigare, eftersom socialism är något som folk verkligen inte vill ha.
När bröt arbetarrörelsen samman - utan att vi riktigt märkte det?
Då finns inte alla svar hos Vänsterpartiet. Visserligen har våra krav varit för höga och vårt tilltal för strängt, men som parti är vi för litet för att ha kunnat inverka så starkt på landets arbetande befolkning.
Vårt värsta problem är att det inte spelar någon större roll vad vi gör. Folk vet knappast om att vi finns. Detta är jag rädd att vi försummat att ta in under det att vi entusiastiskt gått in för nya utspel, nya loggor och nya ledare.
Det är lätt att ställa frågor och svårt att besvara dem.
Vi ska bli bättre! är inte ett svar.
För den som vill lyssna på ljudfiler lär en konstruktiv valutvärdering ha ägt rum i Göteborg.
En extrakongress arrangeras om en viss andel distrikt begär det. Jag vet inte om några distrikt har gjort det ännu, och jag tvivlar på om det är en extra kongress som behövs. Vi håller kongress när den politiska kursen ska läggas om (program, plattformar) eller ny ledning väljas. Och visst kan vi byta kurs - men idag vet vi inte till vilken. Det är inget fel på välfärdspolitik, utom att väljarna inte ville ha den, och dem kan vi inte byta ut. Så vad gör vi?
Sak samma med frågan om att byta ledning. Det är bara önsketänkande att en magisk valberedning plötsligt kan skaka fram en hon ska göra det! ur hatten. Just nu finns ingen annan som gör någonting bättre än det som vi just har gjort.
Därför har jag svårt att se det konstruktiva i att lägga ned hundratusentals kronor på att hundratals vänsterpartister ska sitta och vara förbannade på varandra för att vi är så satans misslyckade.
Kravet på en extra kongress känns som ett sätt att bedyra sin upprördhet. Som att skrika istället för att skriva. Däremot tror jag att en medlemsenkät och därefter regionala rådslag skulle vara ett bra sätt att samla underlag till nästa kongress.
Valrörelsen drevs oftast riktigt bra, och det kan möjligen förklara att vi inte förlorat mer än vi gjorde. De fel vi begått måste ha varit tidigare, eftersom socialism är något som folk verkligen inte vill ha.
När bröt arbetarrörelsen samman - utan att vi riktigt märkte det?
Då finns inte alla svar hos Vänsterpartiet. Visserligen har våra krav varit för höga och vårt tilltal för strängt, men som parti är vi för litet för att ha kunnat inverka så starkt på landets arbetande befolkning.
Vårt värsta problem är att det inte spelar någon större roll vad vi gör. Folk vet knappast om att vi finns. Detta är jag rädd att vi försummat att ta in under det att vi entusiastiskt gått in för nya utspel, nya loggor och nya ledare.
Det är lätt att ställa frågor och svårt att besvara dem.
Vi ska bli bättre! är inte ett svar.
För den som vill lyssna på ljudfiler lär en konstruktiv valutvärdering ha ägt rum i Göteborg.
onsdag, september 29, 2010
Mera moteld
Bra debattartikel här! Ett motinlägg mot Neuding och Lundberg som trodde sig bryta tabun i integrationsdebatten genom att lyfta på locket och tala om att immigranter begår brott...
Jag bemötte artikeln i fredags, här: Det är ojämlikheten som tigits ihjäl
En kul passus hos Neuding och Lundberg var att de efterlyste intelligenta argument. Trots att de själva använde argumentet att ”även invandrare är beredda att rösta på Sd” - som om det därför skulle bli bättre och klokare!
Men vi talar inte om en massa, utan om människor. Och människor tänker fel ibland, även om de råkar ha migrerat.
Borde inte tjafsa mer om den självutnämnda intelligentsian inom högern. Men denna eleganta pastisch , återgiven av Esbati, är underbar läsning!
(Pastisch innebär att kunskap om originalet är nödvändig för att förstå det roliga.)
Jag bemötte artikeln i fredags, här: Det är ojämlikheten som tigits ihjäl
En kul passus hos Neuding och Lundberg var att de efterlyste intelligenta argument. Trots att de själva använde argumentet att ”även invandrare är beredda att rösta på Sd” - som om det därför skulle bli bättre och klokare!
Men vi talar inte om en massa, utan om människor. Och människor tänker fel ibland, även om de råkar ha migrerat.
Borde inte tjafsa mer om den självutnämnda intelligentsian inom högern. Men denna eleganta pastisch , återgiven av Esbati, är underbar läsning!
(Pastisch innebär att kunskap om originalet är nödvändig för att förstå det roliga.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)