Jag förstår mig inte på situationen i Afghanistan. Inte blir den mer lättbegriplig när jag läser nyhetskommentatorer som anklagar dem som vill dra tillbaka trupperna för att vara de som hotar världsfreden. Eller läser att nu, efter ett sorgligt men i krig helt normalt dödsfall, ska Sverige ha trupp i Afghanistan för att stöda våra trupper i Afghanistan.
Men en sak vet jag. När helst du hör en maning till nationell samling ska du bli misstänksam med både ögon och öron!
Därför är det bra att somliga begriper mer om Afghanistan än jag. Se Åsa Linderborg . Hon skriver om hur den vanlige hygglige soldaten deformeras av krigets verklighet och anmärker att Sverige nu gått i krig för att öka vår trovärdighet - ”särskilt i USA:s ögon”.
Se också debattartikeln av en journalist med erfarenhet av landet som hävdar att svenska soldater dör i onödan och att det visst är möjligt att förhandla med talibaner: ”De brister i demokrati och är högst kvinnofientliga, men de är ändå inte värre än Saudiarabien dit Sverige enligt starka uppgifter nu säljer vapen.”
Om Sverige bombar den ena skurkstaten och rustar den andra, då är det inte konstigt att man inte förstår.
2 kommentarer:
Stater gör sällan något av vänlighet
finns alltid en tanke om hur man kan
utnyttja situationen och ibland gäller
det olja, vapenförsäljning eller annat.
Danmark har förlorat många fler soldater
men vant sej vid förlusterna?Allt enligt
radion.Är väl därför man hotar svenska
militärer med arbetslöshet, om de inte
ställer upp utomlands tex Afghanistan.
Gladiatan
Krig vet alla att det inte leder till något gott utom våra politiker som av någon konstig anledning fått för sig att de kan bli hjältar på andras död och olycka...
Skicka en kommentar