Brukar småpartier sätta dagordningen?

Också Isobel Hadley Kamptz i Expressen reagerar mot Sandelins artikel, med flera liknande hon haft oturen att läsa. Hon frågar sig med rätta varför dessa åsikter nu lyfts fram. Som om tidningarna trodde att det räcker med att ge prestigefylld plats på en debattsida för att rasisterna ska sluta känna sig utfrysta.
Klart att det inte räcker – men även om så vore är det en farlig taktik. Som Hadley Kamptz säger är det värsta inte att folk röstar på extremister, utan riktigt farligt blir det först om resten av samhället låter sig vridas i denna riktning.

Ett roligt exempel: ”Det var ett marginellt problem för landet att VPK* på 50-talet gillade Sovjet eftersom ingen utgick ifrån att partiets fem procent av väljarkåren borde få hela det övriga politiska fältet att diskutera behovet av kolchoser.”
Ett roligt exempel så långt, vill säga. För idag tycker jag att medborgarna borde diskutera gemensam välfärd och delad föräldraförsäkring. Inte på grund av vänsterns fem procent förstås, utan för att dessa saker faktiskt behövs, och medias ringaktning av jämlikhet innebär tystandet av en helt annan sorts verklighetsbeskrivning.
Exemplet är mindre roligt om det är ett bidrag till borgarklassens ideologiska relativitetsteori. Den som går ut på att alla som inte tycker som de är samma skit. Som outtröttlig förespråkare av mänskliga rättigheter förbehåller jag mig att få bli betraktad som en annan sorts skit än de som motarbetar sagda rättigheter.

Ett exempel som inte är det minsta roligt är när Hadley Kamptz beskriver Bengt Westerbergs mysande i tevesoffan med Bert Karlsson, en man som han för tjugo år sedan inte ville ha i samma studio. Sitter de nu där och tramsar har det något att göra med den borgerliga uppfattningen av åldrande, den som brukar låta såhär: ”Ja tänk så det var när man var ung och hade åsikter! Annat är det nu, höhöh!”
Både Westerberg och Folkpartiet var bättre för tjugo år sedan. Vad eller vem som vridit dem dit där de är idag vore en intressant fråga för en analysgrupp.

Hadley Kamptz krönika finns här

* hon menar SKP, Sverige kommunistiska parti. VPK föddes på 60-talet