Martin Ljung var med i hela mitt liv. Noga taget var han med betydligt längre, men det förstår ju inte ett litet barn, och det var när jag var barn som Mariann och jag gick in till granntanten för att höra på Skivan.
I vår barndom fanns det bara en Skiva och en radiogrammofon. Granntanten hade hand om dem, och Skivan satte hon på för att hålla oss på mattan. Den mattan där vi låg på mage och lyssnade.
Skivan handlade om två gubbar som delade tågkupé. De var kompletta idioter och sa fel saker hela tiden. Mariann och jag kunde varenda sak och sa dem samtidigt, på rätt ställe. Vi var mycket noga med hur man hörde på Skivan; interaktiva var just vad vi var, utan att ordet ens var uppfunnet.
Det pinsamma med Skivan var när den ena gubben sa till den andra: ”Herr Larsson har inget kööörkort!” Då sparkade alltid Mariann lite på mig så jag skulle begripa. Min pappa hade inget körkort. Hennes pappa hade en grågrön Volvo PV. Så håller man sig på mattan.
”Hålla handen!” var också en såndär pinsam grej på Skivan. Då höll vi varandra i handen några sekunder. Pinsamt! Men precis som det skulle vara, enligt Skivan.
På Skivans baksida fanns en långtradig sketch som hette Femtiofemman Olga. Martin Ljung han pratade på och publiken skrattade utan att vi begrep varför, men det var ju det vanliga på den tiden. En sak visste vi iallafall: att Skivan handlade om oss. Dess stora ofattbara betydelse låg i det att Mariann, jag och Martin Ljung alla var födda -55.
3 kommentarer:
Jag fick efter tjat en Beatles-skiva och som jag spelade om och om igen. Innan dess fanns bara en stenkaka med Marcia Carolus Rex. Som jag också spelade om och om igen, på grammofonen. I fredags satt jag med Spotify i lurarna och spelade Mozartlåtar och bara nya hela kvällen. Säkert finns Karl XII där också i olika versioner. Spotify öppnar ett litet Mozartparadis. Det är bättre nu än i mitten av 1960-talet. Och till skillnad från den tiden verkar all musik nu plötsligt vara samtida. Om jag gör en spelningslista med enbart 1950-talsrock och lyssnar på den hela tiden nu då blir det min tiotalsmusik, den som jag associerar med tiotalet och inget annat.
Ja och jag sörjer...känns som delar av min barndom försvinner, med 'guben i låddan'
Gullig beskrivning av Skivan
Tror att Martin Ljung lämnade
minnen hos många.Hans röst och
mimik-obetalbara.
Minns honom från Spader Madam
Gladiatan
Skicka en kommentar