Längtan till liv, rent tekniskt

Skrock och magiskt tänkande är så långt från teknik och vetenskap man kan komma, visst? Hur kommer det sig då att tekniska manicklar uppträder synnerligen magiskt, om de också inte har börjat tänka riktigt än?

Att datorn uppdaterar sig själv tack vare en filigranteknik som arbetar medan jag sover har jag börjat vänja mig vid.
Att virusprogrammet NORTON (svartlista, pestflagg) besnattar mitt kreditkort utan att ens finnas i burken beror antagligen på den mänskliga faktorn, i detta fall girigheten.
Att tre cd-spelare efter varandra får samma fel beror antagligen på familjens personliga magnetfält -synnerligen starka just i hallen, samma plats där bredbandet dog ut, även om det senare kan skyllas på att jag på den tiden försökte använda NORTON (Som ovan).

Men att andra elektronikpryttlar fortplantar sig i skänklådan, det går utanpå allt annat. Lådan är den där vi lägger bruksanvisningar, uttjänta mobiler, möjliga sim-kort och sladdar och batterier utan närmare specificerat bruk. Mitt nya vetenskapliga rön är att dessa korsbefruktas och föder nya grejer!
a/ En cd som bl.a. innehåller youtube-anvisningen till min kamera. Jag svär att den inte var med när jag köpte kameran. Den uppstod i skänklådan när jag surade över att inte kunna ladda över filmsnuttarna till datorn.
b/ En obegagnad, oanvänd mobil. Ingen har sett den förr. Ingen vet vems den är. Men för sin tillblivelse åt den upp min gamla guldfärgade mobil från -03, som inte längre finns i lådan. Det verkar som att några batterier gått åt för att ge liv åt cd-skivan också.

Humanisterna får säga vad de vill. Men Gud och andlighet är något mycket lättbegripligt och handfast i motsats till den mystiska nyckfulla materian.

Vi som älskar internet

Vi som älskar internet... så inleds ett upprop på Fejan. Ja, några av oss gör verkligen det. På bara drygt tio år har internet blivit en självklar intellektuell och kreativ frihet. Min första uppkoppling omkring -94 var till en tidning i San Francisco. I svart-vitt rullades inskannade artiklar över skärmen. Inte för att jag hade nåt intresse av en tidning i San Francisco. Men det gick! Sedan löpte faktasökandet från akademier som su och sh parallellt med tramsiga chatter och klubbar för Pratchett-fans – tills jag publicerade diktsamlingar och behövde en hemsida, en sajt som idag är tämligen avliden nu i interaktivitetens tid.
Ändå tror jag att datorerna befinner sig på samma nivå som cykeln på 1700-talet: den var gott och väl uppfunnen och tillverkad, det var bara kedjan som saknades.

Jag vill att de som behärskar hantverket får tid på sig att uppfinna kedjan. Både maskinpark och kombinationsmöjligheter. Det får de säkert också, så länge det är lönsamt. Men när det gäller internet hotas användarna av stora försämringar om EU, borgarna och storföretagen får sin vilja igenom.

Upphovsrätten är oerhört viktig för kulturskaparna. Men upphovsrättslagen kan ändras så att vanlig fildelning blir tillåten, och kulturpolitiken kan ändras så att fler kan leva på film, böcker eller musik. Varför inte digitala bibliotek med en generös ersättning liknande den på vanliga bibliotek? Upphovsrättsorganisationerna ska inte få gå in i rollen som både polis och åklagare.

Bevakningen av medborgarna tar sig allt mer groteska former. Innan kapitalisterna ställde till med storkrig hade vi i Europa passfrihet fram till 1914. Men om vi idag vill röra på oss rent fysiskt krävs identifiering och visering (via fingeravtryck i värsta fall) och en omstuvning av minsta hudkräm i packningen. Och om vi i framtiden reser virtuellt är risken stor att staten bevakar våra stigar över nätet.

Internet skapas kontinuerligt av människor för människor. Där ska yttrandefrihet råda. Vi som använder nätet vill inte köpa oss in på småbitar av det som redan tillhör oss. Det pågår nu förhandlingar om internets framtid som kommer att angå oss allihop... iallafall oss som älskar internet.

Läs mer på Vänsterpartiet, vi som ställer upp i EU-valet med en modern, öppen, kulturvänlig nätpolitik.

Subi dura a rudibus

Rubriken är latin och betyder ungefär: ”Utstå ohyfsad behandling av okultiverade knölar”. Ett uttryck som alltför ofta är användbart.

Men apropå gårdagen: Sabuni är numera också frustrerad och öppnar för kvotering av kvinnor i styrelser. En lagstiftning som verkar fungera finns i Norge.

Intresserad av EU-valet 7 juni? Läs Hanna Löfqvists chatt med Aftonbladets läsare. Inte intresserad? Läs den iallafall.

Mycket vasst och kritiskt skrivs om nedskärningarna i skolan. Det är bra. Ingen kan vara mer frustrerad än den som tar sitt uppdrag på allvar men inte ges förutsättningar att genomföra det. Men SvD:s ledarkommentar är småsint "Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?”
Den som sitter i en möglig barack, inte har råd att skaffa datorer åt ungarna, och måste lägga dyr skolledartid på att diskutera städning och brandskydd skulle sannerligen vilja satsa på både hus och administration! Men det finns ingenting att satsa. Det var liksom det som var haken. Självklart ska personalen ha betalt. Och lunchen ska på bordet. Det blir inte mycket mer sen. Hur vågar någon ens antyda att vi slarvar undan pengar och struntar i kunskap?

En rubrik på ledarsidan lyder: ”Efterlängtat klargörande från HD”. Härligt, tänkte jag som trodde de menade min blogg! - men det var Högsta domstolen de tänkte på igen.

Företagsfeminism

Näringslivet hatar lagstiftning (som ofta kallas ”tvångsåtgärder” när det gäller företag och ”hårdare tag” när det gäller folk) och har lovat att sund självreglering och chanser för de dugliga var allt som behövdes för att fler kvinnor skulle ta plats i bolagsstyrelserna.
Men de fortsätter att välja in män.
Män väljer män. Inte av elakhet, utan för att män ser mäns kompetens bättre. Som om detta inte vore illa nog, tenderar även kvinnor att också se mäns kompetens bättre. Vi är tränade i det.

Trött på mitt vanliga feministgnäll? Jamen läs Svenska Dagbladets näringslivsdel då!
I kommentaren låter det nästan som om Margareta Winbergs återkomst vore efterlängtad! – eftersom nuvarande jämställdhetsminister Sabuni är ”mer angelägen om att få en jämnare könsfördelning bland förskollärare”. Som ni vet handlar den branschen dels om det offentliga som bara mår bra av lite tvång, dels om att rekrytera män, vilket tydligen är sexigare. Åtminstone enklare att se hela drösen av kompetenta, kantänka.

”När jag var 30 var jag övertygad om att det här skulle lösa sig av sig själv. Nu är jag 62 år och tvingas tyvärr konstatera att i stort sett har inget hänt. Jag tror kvotering är det enda sättet att ta tillvara kvinnors kompetens och erfarenhet fullt ut” säger en styrelseledamot för Fortum och Finansinspektionen.

Av 165 läsare tycker 25% (i SvD:s omröstning) att det är dags för kvotering. Resten tycker det inte. Undrar vilken princip de stöder sig på denhär gången? Beprövad erfarenhet kan det inte vara.

Tecken, historia

Historien stannar stundom upp. Ibland går den vidare, ekar och kastar skuggor över framtiden.
Det kan vara genom mycket små tecken. En kvarlämnad runa på en pelare i Bysans. En anteckning i marginalen i någon annans bok. Ett upphittat skrynkligt papper.

Ruiner och monument har sitt värde. Men det är skrivtecken som förenar det minimala och privata med det oförgängliga.

En av mina mest värdefulla minnessaker är ett brev från Miep Gies, en av de goda hjälpare som i över två år höll familjen Frank vid liv på en vind i ett av Amsterdams kanalhus. Jag skrev till henne för att höra mig för om acceptans angående ettpar texter där jag refererat till familjen Frank, och Miep Gies svarade vänligt och personligt, gav än en gång mycket mer än hon fick.
Vid sådana ögonblick stannar historien. Tågen slutar gå, rökarna skingras.

Papperslappen på bilden* är skriven av koncentrationslägerfångar medan de slavade med att förstärka ett skyddsrum åt SS. Flaskan med lappen hittades helt nyligen i en källarvägg.
En av undertecknarna överlevde och tog sig efter kriget till Sverige, hans dotter bor här än. ”En röst från det förflutna” säger hon om det värdefulla fyndet.
Vid sådana ögonblick går historien vidare in i nuet.

Ett sista eko - antagligen.
Flaskpost går genom sten. Röster bär genom murbruk.
Vi var här, så lyder texten i korthet:

”Koncentrationslägret i Auschwitz 20.IX.44, skyddsrum, byggt av fångarna nr. 121313 Jankowiak Bronislaw från Poznan, 130208 Dubla Stanislaw från Laskowice, 131491 Jasik Jan från Radom, 145664 Sobczak Waclaw från Konin, 151090 Czekalski Karol från Lodz, 157582 Bialobrzeski Waldemar från Ostroleka, A 12063 Veissid Albert från Lyon (France). Alla mellan 18 och 20 år.”

Är detta politik eller poesi?
Vilken dödlig skulle våga dra gränsen?

Jag lovar – de är fortfarande här.


---
* fotot lånat av DN

Stor efterfrågan på fortkörning

Efterfrågan på att köpa sex är fortfarande stor, visar en snabbundersökning som Expressen redovisar. Därmed skulle det vara sagt att sexköpslagen är helt förfelad. Man frågar sig hur de kom fram till den slutsatsen?

Torskarnas behov av att att köpa kvinnokött är segdraget och svårt att bearbeta. Lagen har endast påverkat gatuprostitutionen, men kan inte avskräcka från den osynliga nätkommersen.
En avsikt med lagen är också att den sätter normen: Att göra affärer med kroppar är oacceptabelt. Men allt för många män tar inte lagen på allvar, och det kan eventuellt hänga ihop med att den redan från början ifrågasatts och förlöjligats.

”Det är olagligt att köra bil för fort också” konstaterar en man i artikeln. Javisst - och om jag kör för fort vet jag ändå vilken normen är och förstår varför jag bestraffas. Fartgränserna är ytterst sällan mål för förlöjligande, och aldrig har jag sett ett tidningsreportage med innehållet: ”Stort intresse för att köra fort i Sverige! Nu ska trafiklagstiftningen göras om, för det är stor efterfrågan på att dundra fram i 160!”

Frågan om prostitutionen är så viktig att den till och med har fått några borgare att värna den fackliga anslutningen. Häpp!

Se även Stockholmsvänstern

- - -
Tack i efterskott till Dagen för en bra kommentar angående bröst och politik!

Var helst inte kvinna och vänster!

Media sköter inte rapporteringen från 1 Maj har jag hört. Enligt en bekant var Sydsvenskans största Malmö-nyhet att en sköldpadda jagade en and i kanalen! Ett spännande liv de lever därnere i södern…

Själv retade jag upp mig på sena nyheterna i någon av kanalerna. De hade visserligen hela tre 1 Maj-inslag, men det lät såhär:

Ett: Vanja klarade sig dåligt. Folk ropade bu och Vanja blev störd. Vanja hade påtagligt svårt att klara upp situationen. Vanja är inte medietränad. Vanja är inte cool. Vanja är i gungning.
Två: Mona fick det också jobbigt. Mona har det inte lätt nu. Men Mona har humor. Mona är medietränad. Mona klarade faktiskt av sitt möte lite bättre än Vanja. Mona pratade också om S’ politik.
Tre: S’ politik är oekonomisk och ogenomförbar, förklarar en expert i studion. Han har verkligen satt sig in i dethär. Han talar klokt, saklig och eftertänksamt. Ingen ropar bu eller stör honom på annat sätt.

Vill du veta mer och bättre om 1 Maj, läs Hanna Löfqvists tal. Eller Esbati. Ska det rapporteras får man göra det själv!
Vill du veta mer om vedervärdigt debattklimat finns ett osmakligt påhopp på Hanna i DN, signerat Malin Siwe. Hon gillar inte vänsterpolitik och blev förstås besviken på att vi har ett så roligt valmaterial, och det får henne att sänka sig till nivån att gnälla på klädsel och utseende.

Slutligen, angående svininfluensa, frågade en reporter: ”Kommer många att dö?”
Käre läsare! En av de saker vi kan vara fullkomligt säkra på i denna ofullkomliga värld, det är att många kommer att dö. De som undgår det är en försumbar minoritet.

Första Maj i Falun

Leve 1 Maj! I Falun går Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna denna solklara dag. En hel skolorkester tutar och trummar, och till en början ger det halvsekelgamla Barnens-dag-associationer, men snart kommer de igång med Internationalen och Arbetets söner.

I fanborgen ser jag till min bestörtning EU-flaggan, den som jag aldrig har stått ut med på grund av dess historielöst hånfulla begagnande av gula stjärnor.

Jag får höra att under de förberedande förhandlingarna om deltagare och märken, paroller och banderoller, var det naturligt nog ingen som kom att tänka på det självklara:

För S är det självklart att tåga med EU, för V att man inte gör det.
Glädjande nog är också FN-flaggan med i täten, vilket visar att S heltenkelt är bättre än vi på en sak: fanor.

Daniel Riazat från Ung Vänster håller tal mot alliansregeringen och för internationell solidaritet. Sedan promenerar vi runt en helgtom och tyst liten stad och försöker få igång sången. Vi är cirka 300 från två partier, och någon säger att sossarna inte på länge varit så många som i år, när det var samarrangemang. Om det är för att de gillar oss eller för att visa oss något vet jag inte. Hatkärleken mellan det stora och det lilla partiet är något vi får bära året om. Men att tåga upp mot Folkets hus till tonerna av Arbetets söner är om inte annat en klassisk djupdykning. Folkets hus som för övrigt inte har EU-flagg.

Kamp för rättvisa under lättsamma former. Det kan arbetets utslitna söner och döttrar unna sig en dag om året.

Kungliga presenter

Kungligheter får mycket små eller mycket stora presenter, säger fantasyförfattaren Pratchett. Små saker som graverade näktergalsägg, eller stora bångliga tingestar som sjuglasvagnar och hertiginnor.
Grattis Carl Gustaf! – så har vi det sagt. Jag missunnar ingen att få en födelsedagspresent.

Men jag är djupt kritisk till att Victoria får en stor bånglig tingest som Haga slott utan att någon funderat över följderna. Enligt Expressen (papper) var hon och fästmannen ”glada som barn” och har redan börjat fundera över inredningen – ett exempel på såväl smak- som aningslös journalistik med tanke på de generationer barn och vuxna som haft utflykter i Haga som kärt nöje, men som kommer att vistas där under bevakning i fortsättningen.

Redan nu står vakter vid slottet dygnet runt, förmedlar annons- och skvallerorganet Mitt i Sundbyberg (papper). Då frågar man sig hur politikerna i grannstaden Solna reagerar på detta kommande ingrepp i medborgarnas kultur- och friluftsliv?
Jo med stolthet och glädje. Stora famnen. En äkta prinsessa i stan!

Moderaten joddlar om stärkt varumärke och mer turism. Men frågan är vad turisterna ska titta på i fortsättningen, om de inte som tidigare kan flanera mellan kulturminnena i Haga. ”Vilken annan stad kan visa upp något sådant” säger M, som om en prinsessas bostad vore ett sagans underverk och hennes blotta närvaro skänker glans åt Solna, en välordnad och trevlig men ganska utslätad gammal socken mellan trafiklederna.
Tyvärr stämmer även vänstern in i det hjärtliga välkomnandet. Man vill helt enkelt ha fler invånare - men har inte kommit på idén att Victoria kan köpia någon av de bostadsrätter som Solna har så gott om. Vad tillgången till parken beträffar ”hoppas” man att den inte försämras.

Hoppas kan man ju alltid göra. Mina förhoppningar skulle vara betydligt starkare om ansvariga politiker hade gjort en konsekvensbeskrivning över säkerhetsåtgärderna innan de börjar låna ut gratis representationsbostäder åt folk som mycket väl kan skaffa det själva.

Klara färdiga gååå!

"Jag behöver en kavaj till Första Maj!" messade maken. Så nu ligger den i packningen. Klara, färdiga, gååå! till 1 Maj, alltså. Liksom ifjol servar Politik och poesi med en enklare turlista:

I Göteborg samlas vänstern på Andra Långgatan kl 1315, och Lasse Ohly talar på Gustav Adolfs torg någon gång efter 1445.
I Malmö, min favoritstad, samlas man på Möllevångstorget kl 11 för att höra vänsterns EU-kandidater Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur.
Linköpingarna samlas kl 12 vid Konsert & kongress och hör sedermera Kalle Larsson i Trädgårdsföreningen.
Stockholm brukar ha världens största demonstrationståg sådär på ett ungefär! Det börjar på Medborgarplatsen kl 12 och slutar i Kungsträdgården med hälsningar från grekiska Synaspismós och SEKO Sjöfolk samt tal av vår EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson och Ung Vänsters Tove Liljeholm. Att Blåsorkestern spelar Internationalen behöver knappast påpekas.
Örebroarna samlas kl 13 vid Skattehuset och knallar på till Stadsparken där partisekreterare Anki Ahlsten talar efter 1330.
Falun har samarrangemang med Socialdemokraterna, det ska bli intressant. Vi samlas på Stora torget kl 1030 och hör Daniel Riazat från Ung Vänster, sen är det firande på Gamla Elverket från kl 12.
Hudiksvall, en annan liten favo-stad, har samling i Rådhusparken kl 13 med tal av Alf Norberg m fl samt irländsk musik utanför Folkets Hus kl 14.
I Skellefteå går man i tåg från Odentorget kl 1345 och har möte i city mellan 14 och 15, sedan kommer SAP dit.
Umeå-vänstern samlas vid Mimerskolans fotbollsplan kl 11 och går till Rådhustorget där EU-parlamentarikern Jens Holm talar kl 12.
Så är vi uppe i Haparanda där Lena Tjäder och Pekka Hyötylä talar på Torget kl 1030.

Om du inte bor i någon av de här städerna, kolla Vänsterpartiet för fler orter där man tågar mot borgarstyre och kapitalism, för demokrati och socialism!

Dröm, hopp och moderater

Jag drömde en natt att min bil blev stulen, så att jag ringde försäkringsbolaget. De svarade att jag inte kunde få ut någon ersättning. Varför? frågade jag.
I drömmen svarade bolaget, med dendär förebrående tonen som antyder att detta är något alla borde veta:
”Ja vi höll ju på med såntdär förut, men det är ändrat sedan länge”. Jag frågade förstås av vilken orsak jag då betalat på min försäkring alla dessa år!?
Svaret i drömmen var: ”Jo men vi behöver pengarna, annars går inte företaget runt.”

Vet inte om den drömmen betyder något. Eller om det räcker med verkligheten.

Hjärtligt tack till Alliansfrittsverige som snabbloggade från Moderaternas konvent. Som konferensräv är det lätt att känna igen sig i minglandet, mumlandet, messandet. Här är några fina bitar:
Från moderat håll frågades retoriskt: ”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” Alliansfrittsverige kommenterar: ”Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.”
Eller: ”Moderaternas ’Historiehörna’ - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!”
Eller: ”Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar.”

Efter detta kan vi behöva Estebans hoppingivande analys av opinionssiffrorna!

Homosexuellt nätverk

Efter att äntligen ha lyckats se dokumentärerna om Ebbe Carlsson i rätt ordning utan tekniktjafs är jag mållös - men tro inte att det hejdar ett inlägg.

Tydligen led mannen av någon störning, en bokstavsdiagnos eller mer själslig. Tydligen var det ingen som märkte det när ”odågan” (som en av kommentatorerna kallade honom) bufflade och charmade sig mot något som teve kallade makten men som bara var dess förbannade sällskapsrum!
Tydligen nöjde sig de högre nivåerna inom socialdemokratin med personlig bekantskap som fribiljett till hemliga uppdrag. Varifrån fick de idiotidén om att ens kompis också är bäst lämpad att vara ens kollega? Hos små barn kallas sådant beteende gränslöst, och oroar personalen. Inom den gamla socialdemokratin var partibeteckningen en merit i sig.
Tydligen gick det också an, för tjugo år sedan, att när man åker dit sätta igång med att skuldbelägga homosexualitet.
Ebbe som socialdemokrat, det var en fin kille om än lite övernitisk. Ebbe som homosexuell, se där den laglöse bedragaren!

Än idag går det att i vissa självbelåtna kretsar snacka sig fram utan andra meriter än fjäsk och bedyrad tillhörighet. Det går däremot inte längre att konspirera om homosexuella nätverk. Det kanske är dags att starta ett, ett mållöst subversivt sådant..!

Rädda Haga - ett strövtåg

Gamla Haga är gården där Gustav III till en början inrättade sig. För sina konseljmöten lät han uppföra turkiska paviljongen dit rådet sprang genom en korridor av granar, vintertid uppvärmd med provisoriska kaminer.

Sedan lät kungen bygga den smäckra rokokobyggnaden Paviljongen, som idag har fasta visningstider. På kullen strax intill placerade han ett litet men väl fungerande Ekotempel. Byggnaderna ligger nära Pelousen, den stora grässlänten där ett antal organiserade eller improviserade fester har utspelats under åren – ofta i Bellmans anda om man lägger till några frisbee.
Uppåt sett från Pelousen ligger Koppartälten, även de en rest av Gustav III:s turkiska period. Idag finns där kafé och ett litet fotomuseum över Haga.

Gustav III storhetsdrömde om att bygga ett lokalt Versailles, men endast grunden blev lagd. Detta halvt igenvuxna parti av fascinerande valv och brunnar kallades av Solnas skolbarn för ”urinerna”, vilket dels står för ruiner och dels för vad somliga gör i dem. Urinerna är en lagom farlig lekplats för klättring och droppstensletning.

Haga slott uppfördes av släkten Bernadotte vid tidigt 1800tal. Dess största attraktion får sägas vara den ”sessornas lekstuga” som finns på tomten. Även det mest rojalistiska barn måste bli mer imponerad av att gå fram och ta på stugan där Victorias fastrar lekt, än av att få höra att det ska ligga ett slott någonstans bakom avspärrninga roch gallerstaket. Det största säkerhetspådrag jag minns var när Chrustjev tog in på Haga slott på 1960-talet. Då tror jag parken var stängd, och det var ändå före terrrrorrristttiden.

Efter ett antal år när parken låg och drönade lika gott som sina rosévinspimplande besökare har det satsats på Hagaparken som turistmål. I sin förlängning in mot Stockholm är den nationalstadspark, den allra första tror jag. Koppartälten har rustats upp och Fjärilshuset inrättats, ett museum för fladdrande fjärilar i tropisk värme, numera ofta med konstutställningar i anslutning. Att vattnen kring Stockholm renats så att det faktiskt går att bada i Brunnsviken är en stor förbättring – i min ungdom var ”släng dej i Brunnsan” ett dödshot.

Passionerade rojalister kan ta och slänga sej ner på kungliga begravningsplatsen, ett romantiskt dunkelt mausoleum, exotiskt avskiljt genom små kanaler och grindar. Den som tröttnat på allt det gröna och vill fly in till asfalten kan promenera förbi Haga södra mot Stallmästargården och sålunda nå Sveavägens mynning. Även Sveavägen är ett minne från Gustav III som anlade paradgata nästan raka vägen från Stockholms slott ut till Versailles. Denne inspirerande personlighet hade en förmåga att vara bäst på det som bara nästan blev av…

Nu vill vi veta om och när Victoria Bernadotte tänker flytta in, och på vilka sätt vårt natur-&-kultur-område ska begränsas för hennes skull?

Haga, vår kungliga folkliga fjäril

Republikan var jag redan. Nu undrar jag om det finns något väluppfostrat sätt att bli kvitt sin fjäskande statsminister?
Denne hundögde karl har med en hälares välvilja gått och givit bort* Haga slott till Victoria Bernadotte, försigkommen ung dam med tronpretentioner.

Slottet har tillhört bernadottesläkten men skänktes av Gustav VI Adolf till regeringen och användes som övernattningslägenhet vid internationell representation. Regeringen äger slottet formellt, men betyder det verkligen att de kan slumpa bort det hur som helst? Skulle Reinfeldt lika lättvindigt kunna sälja till Disneyland, inrätta behandlingshem för frigående psykopater eller bygga om till Oden-tempel?

Slottet har inte på länge använts som gästbostad eftersom det anses omöjligt ur säkerhetssynpunkt. För att trygga residenten mot terrorister krävs något i stil med ubåtar i Brunnsviken – det är annat än Bellmans små najader det!
Så vad krävs för kronprinsessans och dess makes säkerhet? Vilka regler, begränsningar och inrättningar kommer att bli nödvändiga här, i nationalstadsparken Haga, favoritutflyktsmålet för generationer stockholmare, solnabor, sundbybergare och sollentunaiter?

Haga är ett grönskande parkområde med en gyttjig men badbar insjövik och ettpar kaféer. Det rymmer också växthus och fjärilshus och härliga kulturminnen.

Att kulturhistorien är av klart monarkistisk prägel gör inte Haga sämre. Det är i historien kungligheter ska befinna sig.

Reinfeldt må vara rojalist, men behöver han vara det så till den grad att den gamla seden med godtyckliga förläningar återinförs?

Viktigast av allt är frågan om Reinfeldt kan garantera att den betydelsefulla fria rörligheten för medborgarna inte inskränks när en bemärkt person som la Bernadotte flyttar in i vår park?

*Hoppsan! Att slottet ges bort är vad Reinfeldt lär ska ha sagt i teve och formuleringen i SvD på papper. I samma tidnings nätupplaga är det ändrat till: "överlåter dispositionsrätten". Detta är en annan sak, men det löser inte tillgänglighetsfrågan.

Nio-till-tolv-årig utbildning

Röda raketer har avfyrat några häftiga sådana mot utbildningsmajoren. Mannen som säger att "Det är en 'felsyn' att alla måste bli akademiker” eller som tror att det är "'verklighetsfrämmande' att tvinga alla unga att plugga ytterligare tre år" efter grundskolan - trots att verkligheten är den att 98% av alla ungdomar gör just det.
De två procenten som inte går gymnasiet föreställer man sig gärna som hopplösa avhoppare, men faktum är att en hel del av dem har annat att göra. Åka till hemlandet ett år eller jobba i pappas företag.
Raketerna påpekar att Björklund knappast tar några initiativ för att höja utbildningsnivån i Sverige, utan att det mestadels handlar om straff och kontroll av barnen.

Med allt detta sagt är det inte så att jag anser att Vänsterpartiets förslag om obligatorisk gymnasieskola är vår viktigaste utbildningsfråga just nu. Eftersom gymnasiet i praktiken är obligatoriskt. Ytterligare ett formellt tvång tillför ingenting, varken till dem som har kommit på något annat att göra eller till dem som inte vill göra någonting alls, allra minst under tvång. Men förr eller senare måste de allra flesta läsa in gymnasiet iallafall, och då ska dörren vara öppen.
Inte för att de ska bli akademiker allihop. Utan för att en gymnasieutbildning är det minsta som krävs för de flesta yrken idag.

Grundskolan måste göras så välkomnande, intresseväckande och utmanande att kunskapstörsten bibehålls och arbetslusten varar till att börja med i nio år, så att de studerande sedan vill och klarar av att fortsätta.
En okunnig arbetarklass bidrar inte till ett lands utveckling. Det insåg den tidiga arbetarrörelsen, som på den tiden hade stöd av en och annan liberal också.

Rosablå fostran

Hur fostras en torsk? frågade jag igår. Väntade mig inget direkt svar på det, menar inte heller att det finns i denna artikel om våra rosablå könsbyggen.
Men ett samband finns det.

Från första dagen i livet tas vi om hand av vuxna som lutar flickbabyn in mot sig och jollrar med hennes ansikte och håller pojkbabyn i ett stadigt grepp utåt mot omgivningen
– vuxna som blir oroliga om flickor kryper för långt ifrån dem men uppmuntrar pojkar att göra det
– vuxna som förebrår flickor när de härjar och smutsar ner sig och förebrår pojkar när de gnäller och är trötta
– vuxna som vanligen älskar barnen och vill deras bästa samtidigt som de knådar fram genus som ur trolldeg, så att barnen snart är rustade för sina uppgifter i förskola och skola, där flickorna ska hjälpa fröknarna att uppfylla pojkarnas behov.
Varför nu det? Jo, det blir så bråkigt annars. Ty för pojkarna står Behov överst, och för flickorna att vi har Trevligt!
Nu hoppar jag över puberteten och makten över begäret och vems blick som styr och vem som ska vara naken, för du har förstått vartåt jag syftar. Det är vi själva genom patriarkatet som har skapat oss ett samhälle där det är självklart att en man ska bli tillfredsställd – annars bankar han med skeden i bordet så det skvätter!

Några kommentatorer har framhållit att det är ett naturligt behov att vilja ha sex. Givetvis – ingen har heller påstått att det skulle vara konstruerat.
Men vår föreställning om att män först av allt måste få vad de behöver, den är fostrad och ingenting annat.

Hur fostras en torsk?

När DN la upp en fejkad nätkontakt fick den ”ensamma 18-åriga kvinnan” 271 svar på tre timmar. Mestadels av äldre män som vill ha sex. Några av svaren var hövliga förfrågningar, andra rakt på sak: Gillar du hårda tag? Behöver du pengar?
Tidningen följer upp med en kort rapport om unga prostituerade. Hur det kommer sig att flickor säljer sin kropp och hur flickorna själva känner det. Ett obehagligt ämne som reportern hanterar finkänsligt och väl.
Men det fattas en sak. Rapporten om förövarna. Den som tar upp hur det kommer sig att män köper kroppar och hur männen själva känner det. Ett obehagligt ämne som vi alltför ofta bortser ifrån.

Hur kan män, så pass många män som det ändå handlar om, ens komma på tanken att det i deras normala, friska och välanpassade vuxenliv mycket väl kan ingå att ha sex med barn och betala dem för det - att det visserligen är brottsligt men ändå något lustfyllt? Hur har denna föreställning inympats i dem, och hur kan den stoppas?
Det är bra att vi får veta hur flickorna mår, men när det hela tiden är de som står i fokus låter det tillslut som att agenterna i denna förnedrande hantering är flickor. Att det är de som är problemet.
Nej låt förövarna berätta, lägga ut om sin taskiga barndom och hur de har blivit som de blivit. Så att vi någon gång kan lära oss.

- - -

Durban-konferensen låter jag liksom igår andra sköta:
Kritik mot delegaterna som gav Irans president fritt spelrum finns hos Ung Vänster, som jämför det med Norges omdömesgilla agerande och skriver: ”Norge tar alltså sitt ansvar för att återupprätta idén om ett världssamfund som står starkt i sitt motstånd mot rasism och som i sin ambition markerar mot alla sorter av rasism.”
Och Hans Linde sätter in EU:s agerande i ett annat perspektiv, i det att han beskriver hur Israels ockupation fortsätter medan prestigespelet pågår i Genève.

Rimlig debatt

Jag lyssnade på Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg när de i förra veckan presenterade sin bok Slaget om svenskheten. Författarna har gjort ett förtjänstfullt arbete i att kartlägga Sverigedemokraternas historia och ideologi och presenterar en rad goda argument mot deras politik. En värdefull inblick för den som känner sig tveksam.

Annars rekommenderar jag som alltid Sverigedemokraternas hemsida och tidning. De behöver inte ”avslöjas”. Redan 1995 började Åkesson sin omvandling av partiet genom att rensa ut nazisterna, men än idag uppdelas människor efter etnicitet och kultur för att kvarhålla nationalisternas reaktionära dröm om en idyll av likhet. Det är bara att ta del av deras eget material.

Den evinnerligt återkommande frågan om vi ska ”ta debatten” besvarade Lodenius & Wingborg med att det ska vi göra – i rimliga proportioner. Vi ska däremot inte låta högerpopulisterna sätta dagordningen, vilket vi tyvärr gör om vi börjar svara på frågor ställda från felaktiga utgångspunkter.

När författarna nämnde resultatet av senaste valutvärderingen och vilka som är Sd:s huvudsakliga väljare, fnös en man i publiken: ”Ja se detdär tror jag inte ett dugg på!”

Om han var Sd-väljare vet jag inte. Men den kunskapsfientliga inställningen är deras. ”Vanligt” folk vet bäst, och ju mer inskränkt desto troligare blir det…

- - -

Om Durban-konferensen, lojaliteten med USA och respekten för FN: läs Marita Engström

Och Svensson, som påpekar:
Skrivningarna om att religioner ska undantas från kritik ”har tagits bort på grund av arbete från bland annat Sverige och USA. Om man inte vill att dessa skrivningar ska komma tillbaks måste man ju faktiskt vara på konferensen för att förhindra det. En bojkott innebär ju bara att de länder som vill ha sådana skrivningar får möjlighet att införa dem. Bojkotten motverkar alltså sitt eget syfte.”

Det visste jag väl

Ha! Forskare i Melbourne har upptäckt att den som nöjessurfar på jobbet blir mer produktiv än sina plikttrogna kolleger! Det handlar förstås om hjärnans behov av vila och lustbetonade aktiviteter. Med lite kul i pausen blir koncentrationen högre utslaget på hela dagen, och produktionen stiger.

Du kan med gott samvete säga ifrån till IT-avdelningen att de lättar på webbspärrarna. Du behöver nätet för att vårda din hjärna och kan lugnt avstå från babblet i fikasoffan om du hellre mejlar en vän, kikar på Fejsan eller köper biljetter.
Fortsätt webbhängandet - men kom ihåg: det goda resultatet gällde bara så länge man surfar mindre än 20% av arbetstiden. Det gällde inte heller folk som är datorberoende.

Avstängda, utestängda, instängda barn

Alliansen har aviserat de nya straffskalorna i skollagen. Grundskoleelever ska kunna stängas av från undervisningen - så att gäng splittras eller skolan vinner tid att sätta in åtgärder, säger utbildningsmajoren. Som alltid tänker han sig en rationell norm-familj där barnet ändrar sig efter en tankeställare eller föräldrarna resolut tar itu med problemet. Och i det fallet kan det ju vara bra.

Men alla andra gånger, när ...
- barnet stannar i skolan och får en kick av att vara kvar och provocera
- barnet går ut och drar, råkar ut för eller ställer till än värre saker
- barnet ingenstans har att gå därför att
- föräldrarna är för fulla, för deprimerade, för aggressiva
- det är låst och föräldrarna är frånvarande
- skolan ber föräldrarna att hämta, men de vägrar
- inget hem finns, bara olika hotellrum som kan vara olika från dag till dag
- barnet går hem och får stöd av sina föräldrar mot den orättvisa skolan

”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner” säger en klok flicka i tidningen. Ja, eller från föräldrar eller andra vuxna. Att skicka iväg barnet är sällan bästa lösningen. Familjerna ser oerhört olika ut, och en del av dem orkar eller klarar inte att ta hand om sina barn.

Det finns också familjer som tar hand om sina barn så till den grad att de tar ifrån barnet möjligheten till ett eget liv.
Stockholms stad har gjort en kartläggning av hedersbegränsade liv bland ungdomar i skolår 9.
Också här har skolan ett ansvar att se till barnets bästa, att försöka nå fram med påverkan in i familjen. Inte heller här har skolan lyckats.
”Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2)” skriver staden, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att flickorna får skydd (i större utsträckning än jag trodde) men dåligt att vi ännu inte har funnit metoder att nå familjerna - också dem som inte stämmer med den björklundska mallen för effektiv problemlösning.