Varför sätts Försvarshögskolan, av alla institutioner, att göra en sociologisk undersökning i Rosengård? En blick på SR visar att utredningen gjordes av avdelningen för Hot- & terrorismstudier - vilket onekligen låter som att på förhand veta vad man vill finna. Nu får utredningen kritik från Centrum för mellanösternstudier vid Lunds universitet, men jag är inte säker på att Mellanöstern är närmaste referenspunkt heller... var är urbanforskarna?
Vad minister Sabuni kommer fram till efter att ha tagit del av utredningen är att det är oacceptabelt att trakassera kvinnor och minderåriga. Bra, då är vi överens om den saken.
I Rosengård (och på fler ställen) finns säkerligen en grogrund för radikal islamism och andra antidemokratiska strömningar. De uppstår lätt hos människor som är chanslöst utanför och uppfattar sin situation som hopplös.
Några enfaktorlösningar finns inte, så Sabuni föreslår åtgärder inom skola, socialtjänst och polis. Gott så – men hur är det med arbete och demokrati? Så länge människor hindras från att försörja sig, diskrimineras bort från arbets- och bostadsmarknad, bemöts med rädsla, obehag eller oförstående deltagande, så länge kommer de att försöka hitta andra utvägar, egna utvägar.
Det finns desperata lägen när självständighet innebär att mina dåliga lösningar är bättre än dina goda.
”Kommunen måste ges förutsättningar att motverka subkulturer som föder politisk och religiös extremism” säger forskarna enligt SvD. Men subkulturer påträffas i alla trånga sociala kretsar. Somliga går ut på outrerade dryckesvanor eller pikant kostymering. Andra har våld och övergrepp som gemensam nämnare - jag tänker främst på barnporrnätverken. Åter andra samlas kring den politiska eller religiösa extremism som pressas fram ur usla livsbetingelser.
Även om subkulturen är förstärkande och stödjande (någonstans ska man ju få det!) är det själva livsbetingelserna som måste förändras för att människorna ska göra det.
En socialdemokratisk lokalpolitiker talar i samma artikel om utbildning och arbete, och å andra sidan trångboddhet och fattigdom. Han verkar ha överblick över sitt område, han pratar inte hot och terrorism utan vill ”mobilisera de goda krafterna” som han verkar veta ungefär var de finns. Han har rätt. Det är endast lokalt ett sådant arbete kan drivas, via de mötesplatser som ger hopp. Det är mikronivån.
Vänsterpartiet talar i sitt pressmeddelande om makronivån, alltså de reformer som ger likvärdiga livsmöjligheter.
Vad som hittills inte framgått är vilka åtgärder minister Sabuni vill vidta.
fredag, januari 30, 2009
torsdag, januari 29, 2009
Självklar högerpopulism
Elisabeth Svantesson är ordförande i den moderata integrationsgruppen. I DN kommer hon ut med både självklarheter och högerpopulistiska idéer. Alla ska arbeta, alla ska omfattas av svensk lag… javisst? Emotsagd av ingen begagnar Svantesson det sedvanliga rasistiska debattknepet med låtsasmotståndarna; de som hindrar folk från att arbeta och utestänger dem från demokratiska samhället, och detta av "snällhet"!
Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.
Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.
På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.
Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.
Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.
Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.
På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.
Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.
tisdag, januari 27, 2009
Förintelsen är en
I samband med förintelsedagen 27 januari öppnar Forum för levande historia en utställning om massmorden på östfronten, i synnerhet i Ukraina. Patrick Desbois som mödosamt verkat för att få fram alla minnen och ögonvittnesskildrigar säger i SvD att vi borde tala om två förintelser, den östra och den västra.
Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.
Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.
Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.
Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...
Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.
- - -
Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?
Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.
Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.
Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.
Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...
Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.
- - -
Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?
måndag, januari 26, 2009
Mätt utan mat
Finns det någon mat i maten? Journalisten Mats-Eric Nilsson har i boken Den hemlige kocken samlat snuskiga fakta om alla kemikalier och falsarier vi tvingas sätta i oss för att hålla livsmedelsfabrikanternas vinster på topp.Lite vatten i skinkan har man väl hört talas om. Och ingen trodde väl på allvar att det står ett hygglo och hackar pistagenötter ner i glassmaskinen. Men den hemlige kocken går mycket längre än så - hur långt visas av längden på innehållsdeklarationen. Det blir nästan ingen mat kvar i maten. Lite hånfullt är det att den som försökt vara nyttig med lättprodukter och vitaminberikning ofta är den som råkar värst illa ut.
Nilsson driver en motsägelse: att vi nu är så tillvanda att vi föredrar maskerade smakförstärkare framför den milda äkta aromen, och samtidigt att vi bara behöver andas över äkta vara för att känna skillnaden. Det må vara hur som helst med det - företagarna ska ändå inte kalla stärkelse, karamellfärg och en rad kemiska formler för jordgubbe!
Om du inte har läst boken startar SvD nu en artikelserie i ämnet, Mat och klimat,
söndag, januari 25, 2009
Utan urskillning
fick rasistiskt material hem i brevlådan. Handskrivet och frankerat. Från Göteborg. Vad jag nu har gjort göteborgarna. Utom att med nöje läsa Fotolasses inlägg om att stadens tidningar behöver en redaktör med integritet, en Torgny Segerstedt.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.
På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.
Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.
På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.
Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.
lördag, januari 24, 2009
Heligt land
Vi som är upprörda över den israeliska politiken kan vara för judar, mot judar, jude själv, för islam, mot islam, ointresserad av religion, på väg att konvertera, polare med semiter eller aldrig ha mött någon.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.
D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.
D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.
Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.
Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.
---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.
D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.
D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.
Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.
Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.
---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.
Se även Feminiman för klipp ur debatten
fredag, januari 23, 2009
Idag fortsätter från igår
Imorgon lördag är det demonstration igen, klockan 14 på Sergels torg visar vi solidaritet med folket i Gaza!
Men det är väl lugnt nu?
Nja, det är en bräcklig vapenvila. Och efter fyraveckorskriget är 21 hälsokliniker i Gaza jämnade med marken, och 400 personer har fått sitt dricksvatten förstört. Offensiven slutade i 1315 döda palestinier, och 13 döda israeler. (Mitt tidigare räkneexempel hundra mot ett räckte inte. Israelisk vedergällning uppgick till 1000 mot ett.)
5500 palestinier är skadade, varav 70% är civila.
410 av de dödade är barn. Minns att Gaza är stort som Orust eller Haninge, bebott av 1.5 miljoner människor varav hälften är barn. Hur kunde någon få för sig att terroristerna håller fram barnen som sköldar – när de är överallt! Det är deras kvarter, deras skolor och gårdar. Tänk dig 750000 barn i Haninge, en kommun med 74000 invånare! Bara försök tänka det!
Det är något att vara glad för: att endast 410 barn dog. Sån skit är det man har att vara glad för idag.
Mer om terrorister: Den israeliska armén använde vit fosfor, ett ämne som brinner till och med i betong och påminner om napalm. Begagnande av vit fosfor är förbjudet. Det är människoplågeri.
Brott har begåtts mot såväl krigslagar som folkrätt – varför kallas bara den ena sidan för terrorister?
Låt oss nu hoppas på vapenvilan. Vem ska bekosta återuppbyggnaden? EU är redo att ställa upp, men Israel borde sannerligen bidra till reparationen av det som de har raserat. Tvärtom - man kan fråga sig, återuppbyggnad med vad?
Än idag håller Israel blockaden. Gaza är förstört, men nytt byggnadsmaterial kommer inte in. Inte heller medicin. Palestinierna fortsätter att dö.
Det verkar inte alltför långsökt att påstå att den israeliska regeringens mål är att slå sönder själva förutsättningen för en palestinsk stat.
Av obekant anledning samarbetar den svenska militären med Israel, och EU har mycket förmånliga handelsavtal med staten. I en situation när endast ekonomiska sanktioner ser ut att vara lösningen finns ingen vilja att använda handeln som vapen.
Då är det enda vi kan ta till en konsumentbojkott. Dess verkan är liten ekonomiskt sett, men kan ha viss moralisk påverkan.
I vår lilla stad har Vänsterpartiet föreslagit att varje fullmäktigeledamot ska skänka 500 kronor av sitt arvode till en ambulans i Gaza. Det kan bli ett intressant test på om solidariteten har en ideologisk gräns.
Sifferuppgifterna kommer från Hans Linde som mestadels har dem från israeliska källor, eftersom utländsk press inte kommit in i Gaza
Men det är väl lugnt nu?
Nja, det är en bräcklig vapenvila. Och efter fyraveckorskriget är 21 hälsokliniker i Gaza jämnade med marken, och 400 personer har fått sitt dricksvatten förstört. Offensiven slutade i 1315 döda palestinier, och 13 döda israeler. (Mitt tidigare räkneexempel hundra mot ett räckte inte. Israelisk vedergällning uppgick till 1000 mot ett.)
5500 palestinier är skadade, varav 70% är civila.
410 av de dödade är barn. Minns att Gaza är stort som Orust eller Haninge, bebott av 1.5 miljoner människor varav hälften är barn. Hur kunde någon få för sig att terroristerna håller fram barnen som sköldar – när de är överallt! Det är deras kvarter, deras skolor och gårdar. Tänk dig 750000 barn i Haninge, en kommun med 74000 invånare! Bara försök tänka det!
Det är något att vara glad för: att endast 410 barn dog. Sån skit är det man har att vara glad för idag.
Mer om terrorister: Den israeliska armén använde vit fosfor, ett ämne som brinner till och med i betong och påminner om napalm. Begagnande av vit fosfor är förbjudet. Det är människoplågeri.
Brott har begåtts mot såväl krigslagar som folkrätt – varför kallas bara den ena sidan för terrorister?
Låt oss nu hoppas på vapenvilan. Vem ska bekosta återuppbyggnaden? EU är redo att ställa upp, men Israel borde sannerligen bidra till reparationen av det som de har raserat. Tvärtom - man kan fråga sig, återuppbyggnad med vad?
Än idag håller Israel blockaden. Gaza är förstört, men nytt byggnadsmaterial kommer inte in. Inte heller medicin. Palestinierna fortsätter att dö.
Det verkar inte alltför långsökt att påstå att den israeliska regeringens mål är att slå sönder själva förutsättningen för en palestinsk stat.
Av obekant anledning samarbetar den svenska militären med Israel, och EU har mycket förmånliga handelsavtal med staten. I en situation när endast ekonomiska sanktioner ser ut att vara lösningen finns ingen vilja att använda handeln som vapen.
Då är det enda vi kan ta till en konsumentbojkott. Dess verkan är liten ekonomiskt sett, men kan ha viss moralisk påverkan.
I vår lilla stad har Vänsterpartiet föreslagit att varje fullmäktigeledamot ska skänka 500 kronor av sitt arvode till en ambulans i Gaza. Det kan bli ett intressant test på om solidariteten har en ideologisk gräns.
Sifferuppgifterna kommer från Hans Linde som mestadels har dem från israeliska källor, eftersom utländsk press inte kommit in i Gaza
torsdag, januari 22, 2009
Etnisk rensning
Här är Hans Linde, vänsterns talesperson i utrikesfrågor. Tillsammans med en teckentolk berättar han om läget i Palestina. Detta är en del av det vi fick veta…
När palestinierna röstade fram det konservativt islamistiska Hamas i allmänna val, val som enligt moderate valövervakaren Bildt gick helt regelmässigt till, då frös biståndet inne. Plus alla andra ekonomiska transaktioner. Folk hade ”röstat fel”, så omvärlden tog sig friheten att underkänna deras rösträtt.
När palestinierna röstade fram det konservativt islamistiska Hamas i allmänna val, val som enligt moderate valövervakaren Bildt gick helt regelmässigt till, då frös biståndet inne. Plus alla andra ekonomiska transaktioner. Folk hade ”röstat fel”, så omvärlden tog sig friheten att underkänna deras rösträtt.
Det israeliska ”demokratiska” systemet är däremot väl så likt apartheid. Den ena folkgruppen gynnas systematiskt på bekostnad av den andra, även vad gäller formella rättigheter. Eftersom palestinierna har annorlunda id-kort och bilskyltar syns det ganska snart vem som är vem, även om det inte går att avgöra via utseendet.
Människor trakasseras dagligen: när palestinska barn ska gå till skolan via vägspärrarna kollas deras skolväskor och ryggsäckar av tungt beväpnad israelisk milis, och när palestinska bilar ska passera korsningen är lysena ställda så att vägen från det israeliska området har grönt ljus längre tid och köer bildas på den palestinska sidan.
Om du tycker bilkörning är småsaker kan vi ta något essentiellt istället: En genomsnittlig israel gör av med 220l vatten när en genomsnittlig palestinier får 60l till ett högre pris. Den höga israeliska levnadsstandarden med sprinklade gräsmattor och simbassänger skulle helt enkelt inte hålla om alla fick lika mycket vatten.
Den beryktade muren i Västbanken , den som byggdes i ”försvarssyfte”, går rakt över enskildas ägor, så att den som bor på ena sidan inte kan bruka sin jord på andra sidan. När som helst kan den israeliska armén gå in och kapa olivträden över en hel odling, och olivodling är palestiniernas främsta gröda.
De bosättningar som vi kanske föreställt oss som nyodlingar är ofta enbart en provokation. En fanatisk bosättare kan till och med tälta på palestinska åkrar tills någon bonde tröttnar och slänger iväg en sten. Då kommer armén och förbjuder palestinier att beträda sin egen mark, för att ”skydda liv” förstås. Detta fungerar även på stadsgator, exempelvis i Hebron där envisa israeler tar över kvarter efter kvarter med samma metod. Kvar blir en stängd palestinsk butik med den missbrukade davidsstjärnan på jalusin. När hela gatan är stängd och förbjuden att beträda för palestinier, kan de inte ens forsla sina döda ur husen utan måste släpa dem över taken.
Den beryktade muren i Västbanken , den som byggdes i ”försvarssyfte”, går rakt över enskildas ägor, så att den som bor på ena sidan inte kan bruka sin jord på andra sidan. När som helst kan den israeliska armén gå in och kapa olivträden över en hel odling, och olivodling är palestiniernas främsta gröda.
De bosättningar som vi kanske föreställt oss som nyodlingar är ofta enbart en provokation. En fanatisk bosättare kan till och med tälta på palestinska åkrar tills någon bonde tröttnar och slänger iväg en sten. Då kommer armén och förbjuder palestinier att beträda sin egen mark, för att ”skydda liv” förstås. Detta fungerar även på stadsgator, exempelvis i Hebron där envisa israeler tar över kvarter efter kvarter med samma metod. Kvar blir en stängd palestinsk butik med den missbrukade davidsstjärnan på jalusin. När hela gatan är stängd och förbjuden att beträda för palestinier, kan de inte ens forsla sina döda ur husen utan måste släpa dem över taken.
Förnedring och förödmjukelse är klassiska rasistiska metoder. Och de palestinier som blir fråntagna sin försörjning – olivlunden eller butiken – måste förr eller senare utvandra.
Spökbyar blir kvar, byar där fler israeler kan bosätta sig eftersom ”husen står tomma” som jag hört dem kalla det.
Vi andra kallar det etnisk rensning.
Vi andra kallar det etnisk rensning.
forts följer
onsdag, januari 21, 2009
Borgerliga barnhatare
Regeringen verkar för att varje människa som kommer till Sverige ska arbeta och försörja sig själv. Regeringen har ett förslag på gång som innebär att varje inflyttad person ska kunna försörja sin familj och kunna erbjuda lämpligt boende – för att alls få leva ihop med dem.
Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.
Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.
Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!
Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!
Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.
Politik och poesi återkommer i ärendet.
Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.
Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.
Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!
Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!
Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.
Politik och poesi återkommer i ärendet.
tisdag, januari 20, 2009
Tror du på Folkpartiet?
Folkpartiet mest EU-vänliga parti! Det konstaterar de själva inför parlamentsvalet i juni. Jag har inte forskat närmare på vem eller var i den blågulbruna röran vi finner de mest fanatiska anhängarna av grundlagsfäst kapitalism, fästningsmurar mot världen och avlägsnandeprocedurer av oönskade, så detär möjligt att de har rätt. I just det.
På Fp:s hemsida finner vi den tungt sakrala rubriken ”Vi tror på Europa!” Minister Malmström tillfrågas om varför man är så förtvivlat ensidiga, förlåt EU-vänliga, och svarar då:
”Det ligger nog i de folkpartistiska generna att se nödvändigheten av internationellt samarbete.”
Först tro. Sen gener. Var ska det sluta?
Fakta och ställningstaganden är annars rätt bra utgångspunkter för politik, men Malmström gör tvärtom: först känslobetingad tro, sen fri uppfinning av några gener. Allt detta för att landa i självklarheten internationellt samarbete. Usch.
Om det finns någon rationell realpolitiker kvar inom Fp får de gärna komma ut och sakligt upplysa om på vilka sätt de ser att storföretagen tjänar på unionens handelsregler, eller på vilka grunder de finner odemokratiska överstatliga beslut vara mer verksamma än demokratisk parlamentarism.
I den mån jag fortfarande tror på något, så tror jag att det kanske finns sådana politiker. Men att de av någon orsak valt att proklamera en trossats istället.
Sen kanske Fp som ett av småpartierna behöver inavel för sin överlevnad och har lagt upp en genbank den vägen.
På Fp:s hemsida finner vi den tungt sakrala rubriken ”Vi tror på Europa!” Minister Malmström tillfrågas om varför man är så förtvivlat ensidiga, förlåt EU-vänliga, och svarar då:
”Det ligger nog i de folkpartistiska generna att se nödvändigheten av internationellt samarbete.”
Först tro. Sen gener. Var ska det sluta?
Fakta och ställningstaganden är annars rätt bra utgångspunkter för politik, men Malmström gör tvärtom: först känslobetingad tro, sen fri uppfinning av några gener. Allt detta för att landa i självklarheten internationellt samarbete. Usch.
Om det finns någon rationell realpolitiker kvar inom Fp får de gärna komma ut och sakligt upplysa om på vilka sätt de ser att storföretagen tjänar på unionens handelsregler, eller på vilka grunder de finner odemokratiska överstatliga beslut vara mer verksamma än demokratisk parlamentarism.
I den mån jag fortfarande tror på något, så tror jag att det kanske finns sådana politiker. Men att de av någon orsak valt att proklamera en trossats istället.
Sen kanske Fp som ett av småpartierna behöver inavel för sin överlevnad och har lagt upp en genbank den vägen.
måndag, januari 19, 2009
Stäng Guantanamo
På tiden att killen får komma igång nu. Han som hela världen väntar på, Obama alltså. Om han inte riktigt vet var han ska börja när världens-frälsare-springsteen-yran har lagt sig har vänsterpartisten Kalle Larsson ett tips.
Stäng Guantanamo!
250 människor sitter fängslade där utan rättvis rättegång. I usa:nsk media cirkulerar förväntningar att den nye presidenten ska stänga lägret. Men omkring 60 av de fångar som förklarats oskyldiga kan inte utan vidare återvända till hemländerna. Där riskerar de allvarlig förföljelse. Det problemet måste lösas om eller när lägret stängs. USA måste ta sitt ansvar att ta emot fångarna och återupprätta deras värdighet.
Svårigheten för de oskyldigt fängslade att återvända får inte bli ett skäl till att hålla Guantanamo igång. Kalle Larsson påpekar att flera länder i Europa gör sig beredda att ta emot före detta fångar, vilket även Sverige kan göra inom ramen för flyktingkvoten.
Vänsterpartiet har flera gånger lyft frågan i riksdagen.
Obama vore märklig draghjälp, men gärna för mig.
Bara morgonen efter hittar jag ett initiativ av två sundbybergare. Adil Hakimjan, uigur och Guantanamofånge, är välkommen till Sverige där han har en syster. Mer läsning här - hans liv är oerhört spännande.
Stäng Guantanamo!
250 människor sitter fängslade där utan rättvis rättegång. I usa:nsk media cirkulerar förväntningar att den nye presidenten ska stänga lägret. Men omkring 60 av de fångar som förklarats oskyldiga kan inte utan vidare återvända till hemländerna. Där riskerar de allvarlig förföljelse. Det problemet måste lösas om eller när lägret stängs. USA måste ta sitt ansvar att ta emot fångarna och återupprätta deras värdighet.
Svårigheten för de oskyldigt fängslade att återvända får inte bli ett skäl till att hålla Guantanamo igång. Kalle Larsson påpekar att flera länder i Europa gör sig beredda att ta emot före detta fångar, vilket även Sverige kan göra inom ramen för flyktingkvoten.
Vänsterpartiet har flera gånger lyft frågan i riksdagen.
Obama vore märklig draghjälp, men gärna för mig.
Bara morgonen efter hittar jag ett initiativ av två sundbybergare. Adil Hakimjan, uigur och Guantanamofånge, är välkommen till Sverige där han har en syster. Mer läsning här - hans liv är oerhört spännande.
söndag, januari 18, 2009
Bush, brottslingen
GW Bush borde ställas inför rätta! I en skrämmande understreckare beskriver filosofen Molander hur Bush-regimen satt demokratiska fri- och rättigheter ur spel och undergrävt superstatens egen lagstiftning. Detta har han gjort genom att tillåta ständiga undantag från allt vad folkrätt heter när det gäller personer som av en eller annan orsak misstänks vara terrorister eller ha med sådana att göra.
Förenta Staterna har sin egen definition av tortyr*. De omtolkar eller åsidosätter Genève-konventionen som det passar dem, och visar likgiltighet eller rent trots inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Bush har lovat att ingen usa:nsk myndighetsperson ska kunna åtalas där, utan att presidenten tar till alla medel för att befria densamme.
Hur var allt detta möjligt? En vald regering som steg för steg underminerar demokratin. En delförklaring som jag tror är viktig i Bushs fall är hans naiva omnipotensföreställningar.
Den som tror sig vara Guds utsände har rätt även närhan gör fel.
Eftersom jag är USA-hatare från början gör mina ord kanske inget större intryck. Jag har sett några kommentarer till artikeln som gick ut på att det bara är mesiga akademiker som småaktigt försöker komma åt den starkaste.
Därför väljer jag att citera ett förträffligt inlägg på en högerbloggen Motpol. Nyliberalen Engnell ropar, liksom jag fastän från andra hållet, efter demokratiska liberaler. ”Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. - - - USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för.”
* För att det ska kallas tortyr måste den utföras av en sadist, ge livshotande skador och äga rum utanför Förenta Staterna
Förenta Staterna har sin egen definition av tortyr*. De omtolkar eller åsidosätter Genève-konventionen som det passar dem, och visar likgiltighet eller rent trots inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Bush har lovat att ingen usa:nsk myndighetsperson ska kunna åtalas där, utan att presidenten tar till alla medel för att befria densamme.
Hur var allt detta möjligt? En vald regering som steg för steg underminerar demokratin. En delförklaring som jag tror är viktig i Bushs fall är hans naiva omnipotensföreställningar.
Den som tror sig vara Guds utsände har rätt även närhan gör fel.
Eftersom jag är USA-hatare från början gör mina ord kanske inget större intryck. Jag har sett några kommentarer till artikeln som gick ut på att det bara är mesiga akademiker som småaktigt försöker komma åt den starkaste.
Därför väljer jag att citera ett förträffligt inlägg på en högerbloggen Motpol. Nyliberalen Engnell ropar, liksom jag fastän från andra hållet, efter demokratiska liberaler. ”Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. - - - USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för.”
* För att det ska kallas tortyr måste den utföras av en sadist, ge livshotande skador och äga rum utanför Förenta Staterna
lördag, januari 17, 2009
Att göra det omöjliga
Gårdagens blogg slutade med citatet som blivit något av slamrörelsens valspråk: ”Det går inte att tävla i poesi – därför gör vi det”
(Bob Holman)
Om politik är det möjliga, är poesin det omöjliga.
Att ge sig på att tävla i det svårbestämbart skiftande är nästan dumt.
Men bara nästan.
Uppgiften att bedöma både text och framförande ges till några upplockade besökare som kan vara poesirävar, någons ex, en som råkade gå förbi, en som råkade känna sig ovanligt äventyrlig just idag, en som älskar vackra ord eller en som är blasé på allt vad scensnack heter… och de har en hundragradig skala att laborera med. Det blir lika spännande som simhopp och isdans, det blir ännu mer spännande eftersom tävlingen gäller både simhopp och isdans, både höjd och djup och piruetter, allt samtidigt fast med ord.
När man sedan gör upptäckten att poesitävlingar är både trendkänsliga och kompisklistriga, då har man ändå inte upptäckt annat än att de är precis som allt annat.
Bortsett från den slumpbaserade ultrademokratin som gör dem olika allt annat.
Taxichauffören frågade:
- Estradpoesi, det är väl mest en massa blaj?
- Dels det, sa jag. Och dels bra grejer.
- Då var han väl med, dendär turken, sa taxichauffören. Ja ursäkta, men han som är så bra?
- Jag antar att du menar Daniel Boyacioglu? Det var längesen, men det stämmer att han började på slam, och nu har han gjort Dramaten.
- Jag sa ju att han är bra, sa chauffören.
Liksom det finns en del blaj på Dramaten finns ett och annat som är bra i Biljardpalatset, Rinkeby Folkets Hus eller bibliotek över hela landet. Som bonus - Daniel Boyacioglu är gästpoet på Söder-slammet på Restaurang Sjöhästen vid Hornstull den 11 februari klockan 19.
(Bob Holman)
Om politik är det möjliga, är poesin det omöjliga.
Att ge sig på att tävla i det svårbestämbart skiftande är nästan dumt.
Men bara nästan.
Uppgiften att bedöma både text och framförande ges till några upplockade besökare som kan vara poesirävar, någons ex, en som råkade gå förbi, en som råkade känna sig ovanligt äventyrlig just idag, en som älskar vackra ord eller en som är blasé på allt vad scensnack heter… och de har en hundragradig skala att laborera med. Det blir lika spännande som simhopp och isdans, det blir ännu mer spännande eftersom tävlingen gäller både simhopp och isdans, både höjd och djup och piruetter, allt samtidigt fast med ord.
När man sedan gör upptäckten att poesitävlingar är både trendkänsliga och kompisklistriga, då har man ändå inte upptäckt annat än att de är precis som allt annat.
Bortsett från den slumpbaserade ultrademokratin som gör dem olika allt annat.
Taxichauffören frågade:
- Estradpoesi, det är väl mest en massa blaj?
- Dels det, sa jag. Och dels bra grejer.
- Då var han väl med, dendär turken, sa taxichauffören. Ja ursäkta, men han som är så bra?
- Jag antar att du menar Daniel Boyacioglu? Det var längesen, men det stämmer att han började på slam, och nu har han gjort Dramaten.
- Jag sa ju att han är bra, sa chauffören.
Liksom det finns en del blaj på Dramaten finns ett och annat som är bra i Biljardpalatset, Rinkeby Folkets Hus eller bibliotek över hela landet. Som bonus - Daniel Boyacioglu är gästpoet på Söder-slammet på Restaurang Sjöhästen vid Hornstull den 11 februari klockan 19.
fredag, januari 16, 2009
Mera slam!
Dags igen för poesitävlingar eller poetry slam. Stockholms-slammet begås i Snookerbaren, Biljardpalatsets källare, St Eriksgatan 52. Ett nytt kommer inom kort att öppna på Söder, men än så länge läses, viskas och skriks det på Kungsholmen den 29 jan, 12 feb, 26 feb... osv enligt kalendern på http://www.estradpoesi.com/, populärt kallad gröna sidan. 
Den ytterst välförtjänta vinnare jag hörde i torsdags var Malin Jakobsson som drog härliga stycken på västerbottniska.
"Det går inte att tävla i poesi - därför gör vi det"
Webbmästare är kände doldisen Istvan Molnar.
Arrangör, domare, en fjärdedel av föreningen Slam café - Johan Nordgren som här försöker hålla koll på poängräkningen.
Den ytterst välförtjänta vinnare jag hörde i torsdags var Malin Jakobsson som drog härliga stycken på västerbottniska.
"Det går inte att tävla i poesi - därför gör vi det"
Bob Holman
Om sagorna var dumma är verkligheten otänkbar
När jag var liten fick jag lära mig en massa dumheter i skolan.
En av dem var att Det Heliga Landet egentligen var Judarnas och att de Äntligen hade fått Komma Hem igen. Det bodde några fattiga arabiska herdar där också, men det var de hemvändande judarna som Odlade upp Landet och fick Öknen att Blomma.
Det var en vacker saga som jag gärna berättade för mig själv.
En annan dumhet var att FN bestämmer över alla i hela världen och ser till att skapa fred, frihet och trygghet på vår jord. FN hjälper de goda var vi än befinner oss. Förr i världen var det hemska krig, men nu går utvecklingen framåt varje dag och FN visar vägen.
Den sagan kändes behagligt sann en bra bit upp i tonåren.
Inget av detta tror jag längre på.
Ändå står det still i huvudet när den ena sagan ger sig på den andra.
Israel bombar FN.
Det går över gränsen från det absurda till det otänkbara. Som att slå sin pappa.
Läs även Svensson om Israels ursäkt
En av dem var att Det Heliga Landet egentligen var Judarnas och att de Äntligen hade fått Komma Hem igen. Det bodde några fattiga arabiska herdar där också, men det var de hemvändande judarna som Odlade upp Landet och fick Öknen att Blomma.
Det var en vacker saga som jag gärna berättade för mig själv.
En annan dumhet var att FN bestämmer över alla i hela världen och ser till att skapa fred, frihet och trygghet på vår jord. FN hjälper de goda var vi än befinner oss. Förr i världen var det hemska krig, men nu går utvecklingen framåt varje dag och FN visar vägen.
Den sagan kändes behagligt sann en bra bit upp i tonåren.
Inget av detta tror jag längre på.
Ändå står det still i huvudet när den ena sagan ger sig på den andra.
Israel bombar FN.
Det går över gränsen från det absurda till det otänkbara. Som att slå sin pappa.
Läs även Svensson om Israels ursäkt
torsdag, januari 15, 2009
Panlyriskt med farmor
Läste recensionen av en av allt att döma finstämd och tilltalande liten bok; Flensmarcks sammanställning av sin farmors almanackor. Det är bara det att han kallar det ”found poetry” vilket givetvis är nonsens. Hittad poesi vore bättre men inte helt rätt mot farmor, som jag antar faktiskt förde anteckningar. Det är sonsonen som gjort poesi av dem.
Jag irriteras också av recensenten, Helgesons, bekymmer med genrer och etiketter. Är det verkligen poesi? Hon kallar det på flera ställen ett ”projekt” som med sin ”teoretiska dimension” måste begrundas innan man tar itu med texterna, och frågar sig om man verkligen kan göra såhär?
Att använda en annans anteckningar är inte märkvärdigare och vare sig mer eller mindre poetiskt än att vrida ut och in på vokalerna eller få inspiration ur regndroppar. Var och en som har turen att finna sparade texter från gamla släktingar har väl förlorat sig i iakttagelserna och stämningen. Jag arbetade med min farmors brev en hel sommar, samlade intryck från det bonde-Sverige som bara är femtio år gammalt. Att göra poesi av dem vore en idé…
Liksom jag avslutade Rinkebysvit med en poetisk version av Fakta Europa, invandrings- & flyktingpolitiken i den europeiska unionen, sekretariatet för Europainformation, Utrikesdepartementet 1994:4. Det om något borde inte ha gått.
Men det är klart att det går - även om det enligt Helgeson leder till ett panlyriskt förhållningssätt; att poesin finns överallt, ”det handlar om hur man framställer och läser”.
Ja. Bättre kan det nog inte sägas.
Isåfall möjligen av Flensmarcks farmor.
Jag irriteras också av recensenten, Helgesons, bekymmer med genrer och etiketter. Är det verkligen poesi? Hon kallar det på flera ställen ett ”projekt” som med sin ”teoretiska dimension” måste begrundas innan man tar itu med texterna, och frågar sig om man verkligen kan göra såhär?
Att använda en annans anteckningar är inte märkvärdigare och vare sig mer eller mindre poetiskt än att vrida ut och in på vokalerna eller få inspiration ur regndroppar. Var och en som har turen att finna sparade texter från gamla släktingar har väl förlorat sig i iakttagelserna och stämningen. Jag arbetade med min farmors brev en hel sommar, samlade intryck från det bonde-Sverige som bara är femtio år gammalt. Att göra poesi av dem vore en idé…
Liksom jag avslutade Rinkebysvit med en poetisk version av Fakta Europa, invandrings- & flyktingpolitiken i den europeiska unionen, sekretariatet för Europainformation, Utrikesdepartementet 1994:4. Det om något borde inte ha gått.
Men det är klart att det går - även om det enligt Helgeson leder till ett panlyriskt förhållningssätt; att poesin finns överallt, ”det handlar om hur man framställer och läser”.
Ja. Bättre kan det nog inte sägas.
Isåfall möjligen av Flensmarcks farmor.
onsdag, januari 14, 2009
Akut Gaza
Dethär är en reklamfri blogg. Det betyder att jag inte tjänar på det när jag gör reklam. Möjligen gör någon annan det, och isåfall välförtjänt:
Röda Korset driver insamlingen "Tio ambulanser till Gaza".
Sju ambulanser har beskjutits och tagits ur bruk, så skadade människor kan inte tas om hand i brist på transport. Läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. TV4-Gruppens medier står också bakom insamlingen.
De tio ambulanserna som är målet för insamlingen kostar tillsammans drygt 5 miljoner och kommer att skänkas till Röda Halvmånen i Gaza, arabvärldens motsvarighet och samarbetspartner till Röda korset och en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen.
Enklast:
Sms-a AKUT GAZA till 72900 så skänker du 50 kronor via din teleräkning!
Röda Korset driver insamlingen "Tio ambulanser till Gaza".
Sju ambulanser har beskjutits och tagits ur bruk, så skadade människor kan inte tas om hand i brist på transport. Läget är mycket kritiskt för civilbefolkningen. TV4-Gruppens medier står också bakom insamlingen.
De tio ambulanserna som är målet för insamlingen kostar tillsammans drygt 5 miljoner och kommer att skänkas till Röda Halvmånen i Gaza, arabvärldens motsvarighet och samarbetspartner till Röda korset och en av de viktigaste humanitära organisationerna i regionen.
Enklast:
Sms-a AKUT GAZA till 72900 så skänker du 50 kronor via din teleräkning!
tisdag, januari 13, 2009
Hatets krafter, you know who
Ber om ursäkt för en missuppfattning: det möte för Israel i Citykyrkan som jag nämnde ägde rum i söndags, inte om en vecka som jag trodde.
Möjligen var det också en missuppfattning att det var ett solidaritetsmöte för Israel. Enligt Hökmarks blogg var det ett möte mot "hatets krafter".
Hatets krafter är de terrorister som håller barn instängda på Gazaremsan så att de kan bli träffade när israeliska armén försvarsskjuter omkring sig.
I överförd bemärkelse är hatets krafter också exempelvis jag - alla vi som går ut på gatorna och protesterar. Enligt Hökmark är det så att vi utnyttjar kriget för att få en förevändning att gå ut och hata!
Hatets krafter måste isoleras, säger Hökmark. Vad han tänker ta sig till med svenska stadsgator framgår inte. Men det låter iallfall som om ännu fler barn behöver sitta fast i Gaza. Det innebär också att inga vapen får smugglas in till hatets krafter - däremot nämner han inte svensk vapenhandel med Israel.
Uttrycket hatets krafter är nytt exempel på kollektivisering och demonisering av palestinierna. Om han så tog till Lord Voldemort vore det en något mer rationell personifikation.
Som om ingenting blivit sagt föreslår han sen helt resonabelt vapenvila och öppna gränser.
Å de' va ju bra de'
Möjligen var det också en missuppfattning att det var ett solidaritetsmöte för Israel. Enligt Hökmarks blogg var det ett möte mot "hatets krafter".
Hatets krafter är de terrorister som håller barn instängda på Gazaremsan så att de kan bli träffade när israeliska armén försvarsskjuter omkring sig.
I överförd bemärkelse är hatets krafter också exempelvis jag - alla vi som går ut på gatorna och protesterar. Enligt Hökmark är det så att vi utnyttjar kriget för att få en förevändning att gå ut och hata!
Hatets krafter måste isoleras, säger Hökmark. Vad han tänker ta sig till med svenska stadsgator framgår inte. Men det låter iallfall som om ännu fler barn behöver sitta fast i Gaza. Det innebär också att inga vapen får smugglas in till hatets krafter - däremot nämner han inte svensk vapenhandel med Israel.
Uttrycket hatets krafter är nytt exempel på kollektivisering och demonisering av palestinierna. Om han så tog till Lord Voldemort vore det en något mer rationell personifikation.
Som om ingenting blivit sagt föreslår han sen helt resonabelt vapenvila och öppna gränser.
Å de' va ju bra de'
måndag, januari 12, 2009
Förvillande formuleringar
Häromdagen skrev jag om kollektiviseringen av palestinierna - den bild av en hotfull rörlig mobb som måste framkallas för att de individuella israelernas utsatthet tydligt ska synas. Esbati utvecklar resonemanget i en mycket fin kolumn på SVT-opinion:
”Bakom det hårda israeliska pansaret döljer sig en mjuk människa som kan bli skrämd. Palestinierna? De är inte individer. De är på sin höjd människomassor, därtill hatiska.”
En annan populär formuleringsförvillelse påpekas på Pasteys plats. När nyheterna berättar om alla demonstrationer ”mot kriget” har de fel. Krig förutsätter två parter som tidigare levde i fred. Men detta handlar om en ockupant som härjar inne på en annans oerhört trängda område.
Vi demonstrerar inte mot krig i största allmänhet - utan mot den etniska rensning som staten Israel givit sig in på
”Bakom det hårda israeliska pansaret döljer sig en mjuk människa som kan bli skrämd. Palestinierna? De är inte individer. De är på sin höjd människomassor, därtill hatiska.”
En annan populär formuleringsförvillelse påpekas på Pasteys plats. När nyheterna berättar om alla demonstrationer ”mot kriget” har de fel. Krig förutsätter två parter som tidigare levde i fred. Men detta handlar om en ockupant som härjar inne på en annans oerhört trängda område.
Vi demonstrerar inte mot krig i största allmänhet - utan mot den etniska rensning som staten Israel givit sig in på
söndag, januari 11, 2009
Olika gud?
Stöd för Israels krigföring hör jag ibland uttryckas som att de är ensamma i världen, omgivna av fientliga grannar. Denna föreställning har en lätt rasistisk botten – att israelerna är människor som vi, civiliserade, moderna individer, medan deras omgivning är ett främmande primitivt kollektiv. Helst även muslimer,varvid man glömmer att många palestinier är kristna, om nu det skulle vara av betydelse.
I Uppsala missionskyrka hölls en ekumenisk solidaritetsgudstjänst. I Citykyrkan i Stockholm är det däremot stödmanifestation för Israel om en vecka. Ambassadören (som till skillnad från kollegan i Venezuela är kvar på sin post) informerar om läget, och det blir tillfälle till videosamtal med människor i södra Israel som är hårt utsatta av Hamas’ attacker.
Ett vanligare och mer instrumentellt försvar är att Israel måste försvara sig. Javisst, men så till den grad? Enligt gamla vedergällningsprinciper var det öga för öga som gällde - inte hundra mot ett.
Det är fantastiskt vad industriell effektivitet kan göra för att snabba på förgörandet av de oönskade.
I Uppsala missionskyrka hölls en ekumenisk solidaritetsgudstjänst. I Citykyrkan i Stockholm är det däremot stödmanifestation för Israel om en vecka. Ambassadören (som till skillnad från kollegan i Venezuela är kvar på sin post) informerar om läget, och det blir tillfälle till videosamtal med människor i södra Israel som är hårt utsatta av Hamas’ attacker.
Ett vanligare och mer instrumentellt försvar är att Israel måste försvara sig. Javisst, men så till den grad? Enligt gamla vedergällningsprinciper var det öga för öga som gällde - inte hundra mot ett.
Det är fantastiskt vad industriell effektivitet kan göra för att snabba på förgörandet av de oönskade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)