Barnkonvention och språkkonvention

Pappor livsfarliga för sina egna barn? Det säger konsulten Sternberg, vars konservativa biologism mest är löjeväckande. Tanken att männen ska jaga bisonoxe gör knappast avtryck i kvinnokampen. Men när hon försöker skrämma bort papporna från omsorgen om sina barn har hon hittat torrt krut. Ty en bebis är överväldigande och skrämmande i sin totala värnlöshet. Vem som helst kan tvivla på sin förmåga att bara ge det bästa och aldrig skada detta lilla liv. Den som får höra att han är klumpig och felprogrammerad riskerar att tro det, inte för att han nödvändigtvis är olämplig utan, som Trollhare skriver ”eftersom män mer sällan har erfarenhet av att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar på samma sätt som många kvinnor har. Killar är helt enkelt mer mottagliga för antifeminism - - - för att det är färre killar som är vana att fundera över könsroller.”

Vissa män är farliga för barn. En av dem är minister Billström som vill inrätta trygga omsorgsboenden - i Afghanistan, av alla ställen, så att ensamma flyktingbarn kan skickas tillbaka. "Sverige inte alltid barnens bästa" skriver DN, som får det till att etnocentriska föreställningar om Sveriges överlägsenhet skulle ligga bakom argumenten för att skydda barnen. Nåja, i jämförelse med att vara ensam i ett land vars regering inte kan garantera säkerheten för någon, och där möjligheten att återförenas med släkt och familj är liten verkar Sverige vara ett hyfsat erbjudande.

Trots de skamliga övergrepp som en patriarkal tystnadskultur utsatt den våldtagna flickan i Bjästa för. På den skolan var det livsfarligt att vara barn av kvinnligt kön.

- - -
När Josefin Brink skriver om det tredje könet blir jag glad. Frågan om trans- och intersexuellas status brukar avfärdas med att de är så få så att det inte kan vara någon viktig fråga; ett effektivt sätt att understryka uddaskapet. När man med respekt och ett förändrat språkbruk åtminstone kan underlätta en vansklig situation.
Pronominet ”hen” har anammats i queer-kretsar. Det kan användas enbart som beteckning för ”det tredje könet”, som könsneutralt pronomen istället för det bängliga han/hon, eller konsekvent för alla oavsett kön. Språknämnden avråder - än så länge, kan tilläggas, eftersom de brukar följa ett språkbruk när det blivit gängse. Motståndet mot pronominet är nog för starkt för att en förändring ska ske inom överskådlig tid, men till skillnad från många krångligheter är det av praktisk nytta, exempelvis när någon varit hos läkaren och du frågar: Vad sa hen då?
Livsviktigt är det inte. Men inte livsfarligt heller.

Skydda parken!

Nu har de vaknat. Lite sent kanske. Men äntligen tycks det finnas en opinion mot att förortsfolket berövas vår nationalstadspark.

SvD meddelar att vi får behålla strandpromenaden - längs med järnstaket. Solna kommun har givit dispens från strandskyddet för att med detta staket kunna skydda bernadotterna. Ingenting stoppar prinsessor!
Arrangemanget anses av von Quanten vid Statens fastighetsverk vara ”en fin gest” - inte en gärd av generositet mot prinsessan gubevars, utan ”en fin gest” att allmänheten får komma så nära!
Jag tror jag får rabies. Människa, det är ju VÅR PARK vi talar om!
Inte har vi bett om ynnesten att få komma nära prinsessan. Vi vill gå längs våra egna vattendrag utan att be- och övervakas.
Det är som sutte det en on/off-knapp för förnuft bakom pannan. En knapp som automatiskt slår över på off i närheten av dem som genom en hundraårig konvention anses för kungliga.

Enligt miljöpartisten Martin Hansson kommer sju procent av parkens yta att försvinna vid byggnationerna. Det låter inte mycket, men det är mer än vad som först antyddes (vem trodde något annat?) och det påverkar både dagens friluftsliv och den framtida exploateringen av Norra Stationsområdet, enligt Hansson.
Han tycker för övrigt att det är ”trevligt” med la Bernadottes intåg i parken, men hur trevligt är det egentligen att röra sig under bevakning? Victoria må vara van, men det är inte vi andra. Hansson är överens med Politik och poesi om att ”Haga slotts utsatta läge ej är optimalt ur ett säkerhetsperspektiv”. Det var ju bland annat av det skälet det var besvärligt att låta främmande statsbesök residera där. Självklart behöver kändisfamiljen Bernadotte skydd - därför är det obegripligt hur de har fått i skallen att de ska bo just i Haga.

Nu är det parken som behöver skydd. Hansson lyfter lagstiftningen, som Politik och poesi tidigare varit inne på: ”Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.” Enligt det svar jag fick från Länsstyrelsen är lagskyddet odefinierat och svårt att använda - men det är inte heller någon som försökt att använda det.
Förnuftsknappen stod på off, igen.

Frågan om trafiken bland barnfamiljerna och hundrastarna i parken har fortfarande inte fått något svar. Ska Victoria, Daniel, deras stab och säkerhetspersonalen köra bil på Hagas gångstigar? Ska grusvägarna i Haga breddas och asfalteras? Eller ska familjen & entourage ta buss 515?

Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent, skriver Hansson.
Skyll inte på Politik och poesi.
Skriv på Haga ska vara park

Mer eller mindre förnämliga test

Minns ni dem än... Jens Orback, Stegö-Chilo och Persson den Store? Apropå Ask och de gredelina kuverten har SvD tryckt ett roligt frågetest med otroligt dumma ministercitat. Bara att para ihop groda med person. (Jag fick alla rätt. Verkligen ett förnämligt test!)

Apropå kuvert, fastän orangea - vilket politiskt parti har sagt att du kommer att få bättre pension när du får välja och pussla själv? Svar: Samtliga utom Vänsterpartiet. Vi var inte överens om den blocköverskridande pensionsuppgörelsen.

Apropå nätfrågor så blir Sahlin gång på gång utklassad av Reinfelt ifråga om förtroende hos väljarna. En verkligt respektingivande omröstning - den bidrar ju till att forma opinionen så att vi efter några omgångar reagerar pavlovskt: ”Sahlin, visst ja, det är ju hon utan förtroende...”
Så långt fungerar metoden. Om den hindrar henne från att bli statsminister återstår att se.
Ty fortfarande är jobben, vården och skolan de viktigaste politiska frågorna för en majoritet av befolkningen. Det har SIFO tagit reda på. Ett betydligt mer gediget opinionsinstitut än knapptryck på nätet, men det får långt ifrån samma uppmärksamhet.

Stockholm berättar, kväll med poesi

Stockholm i mitt hjärta? Knappast. Staden har blivit en vana och mitt förhållande till vanor är ambivalent.

Östermalm, den enda riktigt vackra stadsdelen när det gäller arkitektur och mode.
Hippa Södermalm och kvasi Vasastan. Sången i Gamla Stan.
Pompösa Kungsholmen med sina offentliga byggnader och oändliga kajer.
Norrmalm, en så anonym stadsdel att den nästan inte finns. Ändå tillbringade jag en del av min ungdom där, i kvarteren från Dalatrappan och runt gamla Balettakademien på Västmannagatan, upp till blåsiga tråkiga Odenplan, tillbaka nedför Drottninggatans norra del och in på de lustiga smågatorna vid Centralbadet. En viss tillgivenhet finns kvar, och har jag något Stockholm i mitt hjärta är det kanske här. Men märkvärdigt som stad är det inte.

Och så kringadresserna. Många omfattar Aspudden och Farsta med samma hängivenhet som jag ägnat Rinkeby.

Stockholm berättar är ett arrangemang på Kungsholmens bibliotek nu på torsdag kl 1730. Poeterna Annika Brink, Helena Duroj, Jonas Edström och Jane Morén läser stockholmspoesi ur egna verk. Det blir också öppen scen när du kan läsa själv ur medhavd poesi.

VÄLKOMMEN!

Idag var jag centerpartist ett tag

Gör en konsekvensbeskrivning för landsbygden! Det föreslår Centerpartiet i Säter i en motion till fullmäktige. Förslaget innebär att översiktsplanen och andra viktiga frågor för kommunen ska bedömas i ett landsbygdsperspektiv.

Det förvånar mig om en landsbygdskommun som Säter inte redan har ett perspektiv på hela kommunen i sin planering.
Det förvånar mig ännu mer att spontant stödja ett centerförslag.
Kanske måste man ha arbetat med storstadsutveckling för att förstå hur de menar. I regional utvecklingspolitik är likheterna större än skillnaderna. Det handlar om människors rätt till en värdig försörjning där de är. Vilket inte har något att göra med nostalgi eller lokalpatriotism, utan med de ekonomiska och psykosociala kostnaderna när för mycket folk går och mår pyton på samma ställe.

Tydligen finns det fortfarande centerpartister i Centerpartiet.
Allt är inte bävergnag och Stureplan. Tack och lov.

Att få nåt på hjärnan

Associationsbanorna börjar bli uppnötta som gamla skoterspår.

Kom hem och skumläste lokalbladet. Det var en nyöppnad affär som sålde änglar av tvål och en klubb för veteranutombordsmotorer.
Det var planer på en rondell mellan Klashyttevägen och Kvarnvägen. Foto på korsningen också: Här sker många olyckor, kanske bygga rondell... Inte för att det är så mycket trafik. Men det ser snyggt ut med en rondell. En rondell saktar ned trafiken på länsvägen. Varför inte bygga en rondell?

Som sagt, jag skumläste bara.
När jag la bladet i pappersinsamlingen var det med en vag minnesbild av att ha läst något om hundar.

Kort exponering av Expo

Senaste numret av Expo har flera läsvärda artiklar. Bland annat presenteras en rapport från en oberoende tysk tankesmedja (Bertelsmannstiftelsen) som tagit fram strategier för att bekämpa högerpopulismen i Europa.

Underbart! Då sätter vi igång! - Nej, riktigt så enkelt är det aldrig. Flera av strategierna har vi hört förut, tänkt ut själva, diskuterat som användbara. Frågan hur? återstår alltid. Men de är värda att ta del av:

1. Ta politiskt ansvar
Politiska ledare måste visa att rasisim och diskriminering är problem värda att ta på allvar. Stiftelsen föreslår bildandet av ett uppföljande centrum för dessa frågor. Så som vi i Sverige har i Centrum mot rasism som ständigt avhånas, och Diskrimineringsombudsmannen som arbetar på ett individuellt plan med alltför många frågor.

2. Utöva politiskt ledarskap och kontrollera debatten
Ett aktivt avståndstagande från främlingsfientliga argument och ett påvisande av de positiva följderna av immigration. Det gör de flesta svenska politiker - men lyckas inte styra debatten

3. Diskriminering ska leda till konsekvenser
Demokratisk uppförandekod för personer på offentliga positioner med möjlighet till avstängning. Detta går inte helt ihop med svensk anställningstrygghet, men DO bevakar sådana frågor

4. Utbilda offentligt anställda
Öka medvetenheten om diskriminering och rasism och vad det innebär för den som drabbas. Stiftelsen motiverar det med att personalen sällan präglas av etnisk mångfald. En aktiv mångfaldspolicy kan vara en strategi i sig

5. Samverkan mellan olika institutioner
Bygga upp en informationsbank - en sådan som Integrationsverket hade innan de lades ner. Kunskaperna överfördes till Centrum mot rasism, men det ser tyvärr ut att vara något fel på den sidan. Men det är oerhört svårt för en frivilligorganisation att utföra samma kunskapsinsamling som en myndighet

6. Utnyttja den ojämlika fördelningen mellan män och kvinnor i extremhögern
Med jämställdhet som regel för parlamentariska församlingar skulle extremhögern på grund av sin manliga dominans få mycket svårt att komma in

Övrigt ur tidningen: en nästintill komisk återblick på Bert & Ians farliga tramsande i Ny demagogi och en värdefull granskning av hotbilden ”muslimerna tar över Europa” - som helt enkelt är en lögn.

Vinst på apoteket

Här är information om avregleringen av apoteken som jag funnit på Fejsboken. Känner inte till källan närmare:

"- Realprisökningar med i genomsnitt 11%
- Inte längre möjlighet att ta reda på var din medicin finns om den är slut på ditt vanliga apotek, eftersom alla har olika lager
- Om du använder Apotekets e-tjänst för receptbelagd medicin kan den endast hämtas ut på statliga apotek.
- Ökad marknadsföring för vi ska köpa 'rätt' medicin"

Ingen kan väl ha undgått att tevereklamen för receptfria läkemedel blir allt vanligare, allt mer högljudd och lovar allt mer. Inte för att vi ska bli friskare, utan för att företagsägarna ska få ökad vinst.

Också på Apoteksbolaget går vinsten tillbaka till ägarna. Med den skillnaden att här är det staten, det vill säga vi medborgare som tjänar på det.

Chefen vill bestämma - ingen nyhet

198 skolchefer kräver att få bestämma över lärarnas arbetstider - enligt deras uppfattning en modernisering av arbetslivet.
Nog för att vi är överens om att det är bättre för barnen om pedagogerna använder mer tid för undervisning, läxhjälp eller socialt stöd, så att slutligen all skolpersonal har 40-timmarsvecka med semester. Men detta har arbetsgivarsidan hittills misslyckats med att förhandla sig fram till. De har väl haft för lite att erbjuda. Därför vill skolcheferna dels ha Kommunförbundets stöd, dels ingå lokala och till och med individuella avtal så det blir olika för alla.
Men själva principen med avtal är att de omfattar alla. Sedan kan man göra undantag, personliga överenskommelser, helt enkelt vara flexibel inom ramen för det som är gemensamt: Avtalet.

Det finns ingenting modernt i att arbetsgivaren får bestämma mer och oinskränkt förfoga över personalens tid och plats. Begäret efter makt må vara evigt, men bruksmentalitet är bara gammaldags.
Ett verkligt modernt arbetstidsavtal, både flexibelt och kreativt, är det som vissa IT-jättar har använt sig av. Där personalen för att kunna prestera på topp har friheten att välja var och när de vill arbeta, och där en mindre del av arbetstiden ska avsättas för personlig stimulans som inte är yrke.

Husarrest på kontoret, det fyller bara chefens kontrollbehov. Eller är det bruksmentalitet igen - det ska vara LEDAREN som vallar sin flock och genom ”coachning, positiv feedback och att vara critical friend” ser till att deras resultat reflekterar LEDARENS skicklighet. Om dessa ”human resources” behöver stimulans kan ledaren trycka in dem i en samlingslokal på skojsam ”talk-show” om hur man uppnår ”mindfulness”. Eller om hur folk med Downs syndrom spelar teater, så att åhörarna förstår att allt är möjligt...*

Åter till pedagogerna. Ett fullt ut modernt avtal passar inte i skolan, men det gör inte patrons myndighet heller.
Pedagogerna ska vara där barnen är, de ska planera sitt arbete gemensamt, göra rättningar och bedömningar och möta föräldrar. Det har gjorts åtskilliga försök att konstruera arbetstidsavtal utgående från detta - varför ska det vara så svårt?
Som sagt, arbetsgivaren har inte haft tillräckligt att erbjuda. Lärarna håller kvar den lilla frihet som ännu finns i yrket. Att jag förstår dem säger inte att det är rätt, bara att en förändring kommer att kosta.
På sikt bör hela skolan slippa termins- och läsårsformeln. Den ska ha verksamhetsår, under vilket både barn och personal ska kunna ta ut semester.

* Autentiskt exempel. Det mesta är säkert möjligt för folk med Downs syndrom, utom komplexa kognitiva operationer, alltså den förmåga vi andra har för att urskilja vad som faktiskt är omöjligt.

- - -
Billströms vurm för städande svartskallar orkar jag inte kommentera. Han talar för en integration som bygger på att immigranterna ska ”göras anställningsbara” med hjälp av yrkesbetonad ”startsvenska” och att företagarna få stöd skattevägen så att de vill anställa dem. Katastrofalt.

Drömdrottningen ska kunna rätt saker

Victoria Bernadotte har journalisten Herman Lindqvist som historielärare. Nog hade det varit lämpligare med en historielärare – eller står det en blivande monark fritt att ha ett fritt förhållande till vetenskapen? ”Hon blir en drömdrottning” säger Lindqvist, vilket förstås kan vara ett skäl att han känns bekväm för la Bernadotte.
Lindqvist bedyrar att han inte alls ”dyrkar monarkin”. Var det inte en egendomlig tillfällighet att han kom in på den tanken.

Varför inte privatisera kungahuset och låta dem leva på sin egen driftighet? Efter att ha sett en rad bröllopsjubileumsprylar som hovet godkänt, från plastdockor till linnevävnader, tror jag familjen skulle klara sig ganska gott.
Men om de inte längre vore kungliga skulle väl ingen köpa grejerna. Märkvärdiga i sig själva är de ju inte. Och innerst inne vet monarkisterna det, det är ju de som är tilltänkt kundgrupp.

Läs Aktuellt från ett kafébord om de olika monarkismerna.
SAFT, Stockholms antifascistiska tanter har en alternativ mer-än-kärleksfestival den 6 juni i krokarna av den festivalande huvudstaden. Mer om detta kommer.

Såg i en papperstidning häromdagen att Säpo vill förstärka säkerheten i Hagaparken och runt Haga slott. Inte då säkerheten för oss som promenerar och picknickar i parken och bara väntar på våren för att kunna göra det, utan säkerheten för familjen Bernadotte.
Detta har Politik och poesi varnat för i ett år. Friluftsliv mellan taggtråd under övervakning är inte fritt. Vi är många. Bernadottes är två.
Sprid namnlistan Haga ska vara park

Vänsterns skolprogram

Vänsterpartiet har presenterat sitt nya utbildningspolitiska program: Allas rätt till kunskap.

I den ena tidningen stod det att V bytt linje i betygsfrågan. Den andra skriver att vi i mörkröd 70-talsstil håller fast vid att avskaffa betygen. Enligt Ekot är vår uppfattning att vi är emot betyg från skolår 6. En V-företrädare säger att beslutet är svårt att tolka. En annan säger att skrivningarna blivit tydligare.

Du som är intresserad, läs programmet själv! Det har en utmärkt kunskapssyn och ställer höga krav på skolans organisation för att kunna erbjuda alla barn en god bildningsgång. Stycket om betyg är bara en del i helheten och går ut på att du i skolår 9 efter noggranna uppföljningar och utvecklingssamtal bör bli godkänd, eller i värsta fall inte. Detta, som faktiskt är vår ursprungliga linje, framkommer efter ett bedrövligt bladder om vad betyg är, kan vara, oftast blir, och vad vi isåfall menar...

Annars är det mesta i programmet bra.

Provokation och bekräftelse

DN:s förstasida på papper är en perfekt uppvisning i att säga en sak och uttrycka en annan: ”Muslimer tar avstånd från hot mot Vilks”.
Fint! Här ser ni en tidning som minsann inte sprider misstro mot muslimer!
Utom att det är en sensation att muslimer tar avstånd från mord.
Och att muslimer som likformigt kollektiv tillskrivs åsikter i klump.
Här ser ni en tidning som minsann tänker fortsätta skildra muslimer som Dom.

Ibland lyfter media fram personer som i någon mening är muslimer och som beter sig allmänt civiliserat. Vid sådana tillfällen brukar det framhållas hur sekulära dessa personer är - äter fläsk, visar håret och struntar i rondellhundar. Kort sagt, de är normala. Som Vi.
Muslimer som håller sig till traditionella familjevärderingar à la KD och saknar förståelse för satirisk konst är som bekant irrationella traditionalister.

Glädjande nog framträder idag en civiliserad person och riksdagsledamot tillika - Nalin Pekgul (S), som i dagens SvD frågar: ”Varför kränka vanliga muslimer?”
Artikeln hör till det bästa hon skrivit.
Här finns ett tydligt ställningstagande för yttrandefriheten, samtidigt som Pekgul själv känner sig sårad av sammanblandningen Mohammed-hund. Hon tycker bilderna är ”avskyvärda”.
Alltså: ett ställningstagande för yttrandefrihet därför att bilderna är provocerande och för vissa oacceptabla.
En intetsägande bild behöver inget grundlagsskydd.

Pekgul har själv sett Vilks teckningar. Majoriteten av världens muslimer har inte haft tillgång till dem och är upprörda av ett rykte, av extremistisk propaganda eller av rädsla för att denna nedvärdering av deras profet skulle vara den gängse i det så kallade väst.
Väst - den värld där det är förstasidesstoff att muslimer tar avstånd från mordhot.

Den kvinna som utropat sig till Jihad Jane förefaller ha en ytlig likhet med och konstnären Vilks. Båda är media- och uppseendekåta, vill provocera och skita i följderna och kanske inte har annat mål än att det ska susa och brusa.
Vilks säger själv att uppmärksamheten är en viktig del av konstverket - en syn på konstnärens ansvarslöshet som jag finner lätt föråldrad och romantisk.

Åter till Pekgul och ansvarstagandet:
”Mohammed som hund passar alltför väl in i de muslimska extremisternas bild av svenskarna som islamofober. De muslimska extremisternas reaktioner på att Mohammed framställs som hund passar alltför väl in i Sverigedemokraternas bild av muslimer som hotfull homogen massa.”

Det, mina vänner, är inte provokation.
Det är bekräftelse.

Jämlikhetsanden

Jämlikhetsanden kan vara en för valåret 2010 mycket betydelsefull bok. Jag har inte läst den, tror inte jag tillhör målgruppen. Det vill säga, jag är redan övertygad om att jämlikhet är mer hälsosamt än ojämlikhet.
En stor fördel med boken lär ska vara att den har statistik och tabeller för alla de förhållanden som påvisas. Den bör alltså gå att använda som uppbackning för argument. Särskilt om du möter någon som är fixerad vid att mäta resultat och avfärdar rättvisa som en god avsikt med små barn.

Nu skulle jag inte råda någon att tro på en rekommendation från en som knappast läst bakgrundstexten. Det vore naivt och okritiskt och helt fjärran dig, goda läsare.
Ta istället en titt på vad Göran Rosenberg, borgerlig intellektuellmed såväl hjärta som hjärna, har att säga om den.

Här är Jämlikhetsanden!

Länge leve den feministiska internationalen!

Internationella kvinnodagen grundades för hundra år sedan. Det var vid den andra socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn, och syftet var i första hand att kämpa för allmän rösträtt.
Observera att redan talet om ”kvinnlig” rösträtt är ett villospår. Så länge kvinnorna inte får rösta är rösträtten inte allmän. Punkt.

Det var Clara Zetkin, tysk kommunist, som tog initiativet till Kvinnodagen. Den Clara som omnämns i det berömda citatet av Rosa Luxemburg: ”Det finns snart inga MÄN kvar i partiet utom Clara och jag!”
Yttrandet är roligt, eftersom det går att känna igen sig i ledan vid alla fega karlar som inte orkar ta itu med överlevnadsfrågorna så länge andra karlar säger emot. Men det är mindre roligt när man ser att också dessa brinnande kvinnliga förkämpar inte hade annat att jämföra sig med än män. Eller egentligen, vad män borde vara, det som efterlyses i skämtet: ”Vad tänder du mest på hos en man? - Ryggrad!”

Clara Z gick i exil i Sovjetunionen år 1933, sedan de tyska borgerliga hade röstat bort demokratin och röstat fram Hitler som rikskansler. Det var klokt att flytta, med tanke på att Rosa L redan år 1919 mördades av högernationalistiska frikårister.

Trots de tuffa kraven vid start har Kvinnodagen i många sammanhang behandlats som en slags idealistisk mors dag då kvinnor ska få blommor och hyllas för sitt urgamla, trofasta skittorkande från golv och stjärtar. Först i år, och kanske för att det är valår, nalkas tidningarna maktfrågan. Bland annat visar SvD hur det rödgröna blocket stöds i första hand av kvinnor - om endast män hade rösträtt skulle borgarna vinna.
Aftonbladet funderar sig fram till förklaringen att jämställdhet är viktigare för kvinnor, samt att sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg engagerar fler kvinnor än män. Ha, bekant faktum! Förklara det istället, och gör något åt det.
Fostra pojkarna till ryggrad. Se till att de engagerar sig i sina anhöriga, till att börja med.

Och kom inte stickande med någon tulpan eller några fina ord just idag, för då citerar jag poetkollegan Annika Brink:
”Gillar du lyrik? - Nej men jag gillar att bitas!”

Se bloggstafetten till minne av hundra års kvinnokamp!

Men Moderaterna tycker blommor betyder mer än hela lönen, halva makten.

Alliansfritt Sverige berättar mer om Moderaternas äventyr i bloggosfären. De har helt enkelt inte förstått vad det är de inte förstått.

Ikväll inleder SVT sitt knäfall för den kungliga kärnfamiljen, det kungliga heterobröllopet och den medfödda maktens privilegier. Haga ska vara park!

Fotot på damerna Zetkin och Luxemburg kommer härifrån

Politik är roligt

På V-Storstockholms årskonferens delades utmärkelsen till veteranerna ut.
Veteran är den som varit medlem i fyrtio år – jag har sex år kvar själv.
Det finns människor som behandlar medlemskortet som ett åkband och byter parti som man byter skjorta. Andra ser politiskt engagemang som ännu en accessoar i sitt livsstilsprojekt.
Veteranerna är de som levt med partiet, skällt på det och våndats över det, men som ännu står kvar och gör det som ska göras. Partiet var utgångspunkten för gemensam rörelse, men till all lycka också en gigantisk kontaktorganisation där vi arbetade och festade med kamrater som blev våra vänner och fiender.
”Tiden går fort när man har roligt” sa Alf Duroj (bilden)om de gångna fyrtio åren. Visst är det så. Inte skulle vi hålla på om vi inte haft roligt!

Ohly kom in en sväng från partistyrelsemötet och eldade oss inför valrörelsen. Satsa på välfärdsfrågorna, de är för viktiga för att gå som affärsvaror. Bland annat återgav Ohly ett test som radion gjort: de ringde upp en rad privata skolor och frågade om plats till ett funktionshindrat barn. Tio procent av skolorna sa nej på direkten, hälften var tveksamma. Hur länge ska kommunerna fortsätta tvingas avstå skattepengar till skolor som inte ens kan sörja för de barn som vill gå i dem? Ett annat exempel som Ohly tog upp var det försvunna apoteksmonopolet och den otrygghet det innebär att företagare med adress i skatteparadis ska reklambomba oss för att få oss att konsumera mer av något som vi redan sätter i oss för mycket av.

Man hajade till lite när partiledaren sa att arbetsrätten är föråldrad. Men eftersom den tillkom under 1970-talet är den inte anpassad för bemanningsföretagen. Den går därför inte att använda i arbetsdomstolen när skumma företag först sparkar sin personal och sen hyr in dem tillfälligt. Arbetsrätten måste moderniseras för att kunna utgöra ett skydd också i dagens samhälle.
Ett samhälle där kapitalisternas råhet fått ett politiskt understöd som veteranerna inte kunde föreställa sig då på 1970-talet. När de gick med i en arbetarrörelse som kämpade för arbetsrätt och medinflytande, daghem åt alla barn, lika lön för lika arbete och svensk nedrustning.

På Kvinnodagen bloggar de rödgröna i stafett – se här!

Ny stil, ny förklädnad

Fler bloggare har irriterats av de nya Moderaternas nya påbud om ny klädstil. Jämlikt jämnstruket ska det vara enligt den info-handbok som M i Jönköping välvilligt ställt till bloggosfärens förfogande, en sorts påhittad äkthet.
”Dräkt och kostym framställer personer i en roll, inte som den person hon är” skriver de, vilket tyder på en ruskig självbild. Tidigare har de alltså klätt sig för att flyta ovanpå – nu ska de klä ut sig för att bli personliga.

Men värre än våndan över dyra kavajer är nästa påbud som gäller de nya Moderaternas nya vokabulär. I en ordlista presenteras ord som inte får användas vilket får min Stalin-mustasch att muntert rycka.
Här är ett urval:
- Säg förbättra, inte förändra. Säg mångfald, inte privatisering.
Nytt för de nya Moderaterna är alltså att inte stå för sina gärningar.
- Säg utanförskap, inte segregation.
De nya Moderaterna är tydliga med att somliga befinner sig utanför och allt som är normalt innanför, de tror ju ändå inte på några övergripande samhällsstrukturer.
- Säg människor, inte individer eller medborgare
Detta är intressant. Individer sa de gamla Moderaterna, medborgare har en starkare vänsterprägel. Människor är vi alla och alltid, så detta är ett ståtligt manipulationsförsök att få högeralternativet att framstå som en apolitisk mitt av likar.

Infobroschyren säger också att de nya Moderaterna är lätta att tycka om.
”De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.”
De är falska, hycklande, utslätade, självgoda, spelat omedvetna, illa klädda och... alldeles alldeles livsfarliga.

Läs också HBT-sossen, som noterat att när Östros talar om ”välfärdens kärna” märks det att de nya Moderaternas nyspråk vinner nya anhängare

- - -
Igår skrev jag mitt tusende inlägg. Har funderat på att stoppa efter tusen, men tycker det börjar bli bättre flyt igen (tack vare dig, läsare!) och när det nu är valår så kör jag på ett tag till.
Fira detta med att sprida namnlistan Haga ska vara park

Det privata är inte alltid politiskt

Tänk vad kritiken i Politik och poesi kan uträtta! Idag hade faktiskt båda morgontidningarna tämligen rättvisande texter om rut-avdraget. SvD granskar sakligt argumenten för och emot. DN har en ledare som kommenterar den något märkliga moralfrågan - alltså om socialdemokrater kan få tillåtelse att följa regler som de själva inte instiftat.

Det får de, skriver tidningen, ty kraven på politiker ska vara rimliga. Tidningens jämförelse: ”Ingen kräver att den som var emot avskaffandet av arvs- och gåvoskatten ska gå i väg till Skatteverket med en pengabunt så fort någon dött eller gett bort något värdefullt” är helt relevant.
Likaså kan jag gott trava runt i förorterna på jakt efter ett offentligt apotek (finns inte!) eller tandläkare (finns i grannstan), men jag skickar inte in ettpar tusingar i extra skatt när jag fått flyttstädat. Jag skulle bara få tillbaka pengarna igen, plus det som jag ändå får tillbaka för att jag har hyfsat god inkomst och överkonsumerar bostadsyta. Så har regeringen bestämt det.

DN vänder sig dock emot dem som ”föraktfullt talat om pigor”, och det med all rätt. Det är inte pigorna som ska föraktas. Jag hade stor respekt och sympati för Rut som hushållade åt granngubben och hans höns. Oftast åt hon stående vid arbetsbänken, men när vi barn var med fick hon sitta hos oss vid bordet. Hennes pepparrotssås var utomordentlig. Regniga dagar ropade vi upp henne från köksregionen till kammaren för att tända den kamin som barnen inte fick röra. Visst låter det mer Jane Austen än välfärdssamhälle?

DN säger också att det blir ”moraliskt och politiskt svårt att vara en del av det påstådda klassamhälle man kämpat för att komma ifrån”. Ordvalet ”påstådda” visar att DN gissar sig fram. Skribenten vet ingenting alls om hur svårt det faktiskt är.
Vi är en del av klassamhället, lever i dess verklighet, äter av det, får våra idéer förvrängda av det - och misslyckas med att förändra det. Det är en ideologisk kamp med sig själv som en liten murvel med rubriknoja inte kan föreställa sig.

Under den politiska kampen, när vi arbetar för något så abstrakt och långsiktigt som att få möjlighet att genomföra sådana lagändringar och jämlikhetsreformer som strategiskt förskjuter makten i klassamhället, då vill verklighetsfanatikerna i Kd ha det till att vi ”pratar om hur människor ska leva sina liv”. DN är inte sena att föra missuppfattningen vidare.
Som om politik vore en fråga om uppfostran.
Eller en redan privatiserad tjänst.

Esbati är inne på förhållandet politik och moral i ett lysande inlägg: ”En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt”
Sjöstedt tillfogar att rut-avdraget till allt annat också är en regional omfördelare
Lite statistik finns hos Fagerlund

Hjälp kvinnorna i Danderyd!

Nu gör Alliansen och media gemensam sak i att lyfta det så kallade rut-avdraget till brännande valfråga om omistlig samhällsreform.
Om städföretagen får göra skatteavdrag så du får billig hemhjälp ska detta på en och samma gång befria oss från svartjobben, skaffa sysselsättning åt svartskallar, plocka fram livspusselbitarna åt medelklassen och - ser man på - även öka jämställdheten, eftersom svenska välbärgade kvinnor kan unna sig samma lättja som sina män.

Rut-avdraget är räddningen för hushållen i Danderyd, Lidingö och Täby (enl SvD:s pappersupplaga). Det är där (och inte i den socialdemokratiska partitoppen) som användandet av hushållstjänster är högst. Det var i motsvarande områden som utnyttjandet av hembiträden var högst för sjuttio år sedan.
Reformen har alltså en klar fördelningspolitisk profil. Åt galet håll.

Ett skamgrepp är att låtsas som om skattebefriade hushållstjänster dessutom är en form av omsorg. En åttioåring med ryggproblem skulle inte ha råd med städningen annars! Hemtjänsten avfärdar hon med att man där inte får välja vilken syssla man vill ha utförd (enl DN:s pappersupplaga).
Alla gamla damer kan inte känna till att valet mellan städning, handling, matlagning och så vidare numera är vanligt inom hemtjänsten. Men pressen borde veta det, som självutnämnd bevakare av allmänhetens intressen.

För tillslut kommer ett kritiskt ifrågasättande av pigavdraget: Det handlar inte om fullt så många nya ”jobb för nysvenskar” som Reinfeldt säger. Men då är den artikeln upplagd som en mästrande ”valfläskkoll” i syfte att visa hur politikerna ljuger - endast media kan tala om för dig hur det verkligen är!
Fläska på, det kan dom.

Det tål tydligen att upprepas: Privata städfirmor har alltid funnits. På 70-talet var det en av dem som ville göra mig, klen sommararbetare, till ”förman” eftersom alla de övriga anställda var utlänningar. Problemet är att städfirmor är dyra att anlita.
Av alla orättvisor i samhället är det just den kostsamma städningen som en enad borgerlighet beslutat sig för att åtgärda. Av vilken orsak? "Klass och kön, klass och kön" som Schyman brukade säga.

Hemtjänsten har inte alltid funnits. Den har vi utvecklat inom ett solidariskt välfärdssamhälle. Problemet med den är att passen är korta och personalen stressad, inte minst hos de privata utförarna. Det problemet skulle avhjälpas med rejäla skatteintäkter för att finansiera en återigen gemensam sektor, där kvinor och män, svarta och vita kan få såväl arbete som omsorg under olika skeden i livet.

OBS! Gäller bara idag!

Idag onsdag åker omkring hundra romska flyktingar upp till Stockholm från Värmland. De ska demonstrera för sin rätt till uppehållstillstånd utanför riksdagen, på Mynttorget.
Demonstrationen beräknas pågå mellan klockan 1315-1345.

Visa ditt stöd!

Kunskap och kvalitet i regerandet

Regeringens förslag till ny skollag har hastats fram för att ett beslut ska fattas före valet. Men förslaget är illa underbyggt och illa skrivet.

Definitionerna är flytande, till och med av ett så centralt begrepp som ”elev”. Språket är otydligt och öppnar för olika tolkningar. Rubriker och paragrafer är inte enhetligt utformade och svarar inte alltid mot innehållet, och paragrafer med samma sakinnehåll kan begagna olka termer och begrepp. Dessutom förekommer felaktiga hänvisningar till andra lagar.

Den som säger detta är inte någon missnöjesfixerad kommunist, utan Lagrådet som granskar alla utredningar och lagförslag innan de blir proposition.

Att Björklund hyser ett suveränt kunskapsförakt, det visste vi redan. Mer överraskande är att ett helt departement i brådskan tappar omdömet, försummar alla slagord om kunskap och kvalitet och tror att allt är rätt bara det går fort - innan makten eventuellt förloras.