Många väljare och andra intresserade tycker att Vänsterpartiet syns för lite utåt. Att det är svårt att urskilja vänster-alternativet i politiken. Men läs hemsida, bloggar och pressmeddelanden då!
Här är det Lars Ohly som med skärpa uttrycker ett viktigt utrikespolitiskt ställningstagande.
Det handlar om Israels agerande i Gaza. Där drabbas civila palestinier, inte minst barn.
Blockaden mot området svälter bokstavligen ut människor.
Raketer avfyras mot flyktingläger där det bor folk som redan har flytt, och inte har någonstans att fly vidare till.
Israels attacker innebär brott mot den fjärde Genève-konventionen. De som ansvarar för sådana övergrepp kan enligt internationell rätt ställas till svars.
- Omvärlden måste reagera! säger Lars Ohly. Ställ Israel inför rätta!
tisdag, mars 04, 2008
måndag, mars 03, 2008
Svart till salu
Minns du reklamen för Nogger black? Antagligen inte. Minns du något så är det väl en onödig mediastrid om Centrum mot Rasism som skämt ut sig genom att kritisera reklamen för lakritsglass.
Pripp & Ölander skriver om fajten i senaste numret av Invandrare & minoriteter. CMR ansåg att glassreklamen gav nytt liv åt rasistiska stereotyper, och det tog hus i helvete. Motkritiken gick ut på att CMR gått för långt och gjort sig löjliga. Därmed var det fritt fram för alla andra att skämta om ras, sex och våld. Sånt som alla ”vi” tycker är roligt, ”vi” som vet precis var gränsen går.
Jag tyckte inte heller att CMR gjort årets mest sensibla debattinlägg. Öppen diskriminering och rasistiskt våld är viktigare att lyfta än en enskild reklamslogan. Å andra sidan ligger det nära konsensus att vara emot öppen diskriminering och rasistiskt våld. Den omedvetna stereotypiseringen och den nedlåtande raljansen är viktigare att lyfta, om man som CMR är en riksorganisation med detta som uppdrag.
”Hur kommer det sig att ett pressmeddelande om rasistisk utformning av reklam får väletablerade människor att förlöjliga pressmeddelandets innehåll genom att frossa i just ras-och sexskämt?” frågar sig Pripp & Ölander, eftersom de som passade på att nypa till var journalister, seriösa bloggare och även myndighetspersoner. CMR tycks ha ”yttrat sig på ett sätt som föranledde omedebar bestraffning från den svenska offentligheten”.
Det som ifrågasattes var något så bagatellartat som GB:s nyheter*, ett utspel av den arten som inte är intressant – förrän man ser motreaktionen.
Det verkar som om CMR:s övertramp bestod i att de dristade sig flytta rasismen ifrån rakade våldsverkare (som alla givetvis fördömer!) till svenskt kapital och svenskars omedvetna föreställningar.
* Ettpar år senare var det tjejer som uppmanade till bojkott av den gulliga rosa glassen Girlie. GB menade ingenting då heller!
Pripp & Ölander skriver om fajten i senaste numret av Invandrare & minoriteter. CMR ansåg att glassreklamen gav nytt liv åt rasistiska stereotyper, och det tog hus i helvete. Motkritiken gick ut på att CMR gått för långt och gjort sig löjliga. Därmed var det fritt fram för alla andra att skämta om ras, sex och våld. Sånt som alla ”vi” tycker är roligt, ”vi” som vet precis var gränsen går.
Jag tyckte inte heller att CMR gjort årets mest sensibla debattinlägg. Öppen diskriminering och rasistiskt våld är viktigare att lyfta än en enskild reklamslogan. Å andra sidan ligger det nära konsensus att vara emot öppen diskriminering och rasistiskt våld. Den omedvetna stereotypiseringen och den nedlåtande raljansen är viktigare att lyfta, om man som CMR är en riksorganisation med detta som uppdrag.
”Hur kommer det sig att ett pressmeddelande om rasistisk utformning av reklam får väletablerade människor att förlöjliga pressmeddelandets innehåll genom att frossa i just ras-och sexskämt?” frågar sig Pripp & Ölander, eftersom de som passade på att nypa till var journalister, seriösa bloggare och även myndighetspersoner. CMR tycks ha ”yttrat sig på ett sätt som föranledde omedebar bestraffning från den svenska offentligheten”.
Det som ifrågasattes var något så bagatellartat som GB:s nyheter*, ett utspel av den arten som inte är intressant – förrän man ser motreaktionen.
Det verkar som om CMR:s övertramp bestod i att de dristade sig flytta rasismen ifrån rakade våldsverkare (som alla givetvis fördömer!) till svenskt kapital och svenskars omedvetna föreställningar.
* Ettpar år senare var det tjejer som uppmanade till bojkott av den gulliga rosa glassen Girlie. GB menade ingenting då heller!
lördag, mars 01, 2008
Fängslande frihet
Var hundrade vuxen usa:n sitter i fängelse, ser jag i bladet. Bland svarta män 20-34 år är siffran en på nio!
Land of the free, home of the brave har fler medborgare i fängelse än något annat land. Detta utan några märkbara fördelar, eftersom återfallen bland de frigivna är lika vanliga som tidigare. Den största delen av ökningen av antalet intagna förklaras med längre strafftid även för brott utan våld, och hårdare påbackning för dem som avvikit.
Trångboddheten är givetvis irriterande för internerna, och de skyhöga kostnaderna börjar nu irritera myndigheterna. I fem delstater läggs det ut mer pengar på kriminalvård än på högre utbildning.
Trots att hårdare tag inte verkar vara någon god investering. Jag trodde åtminstone att änglarna i kapitalismens paradis var mer nogräknade med utdelningen.
Land of the free, home of the brave har fler medborgare i fängelse än något annat land. Detta utan några märkbara fördelar, eftersom återfallen bland de frigivna är lika vanliga som tidigare. Den största delen av ökningen av antalet intagna förklaras med längre strafftid även för brott utan våld, och hårdare påbackning för dem som avvikit.
Trångboddheten är givetvis irriterande för internerna, och de skyhöga kostnaderna börjar nu irritera myndigheterna. I fem delstater läggs det ut mer pengar på kriminalvård än på högre utbildning.
Trots att hårdare tag inte verkar vara någon god investering. Jag trodde åtminstone att änglarna i kapitalismens paradis var mer nogräknade med utdelningen.
fredag, februari 29, 2008
Superpedagogen om London
Ser Klass 9a ibland. SVT-dokuserien om den usla klassen som med superpedagogers hjälp ska bli en av de bästa i Sverige. Den är välgjord på många sätt, och jag ser att pedagogerna är kompetenta antingen jag gillar dem eller ej, men dramaturgiskt är det något som saknas; konfliktnerven.
Klass 9a verkar vara allmänt sympatiska och babbliga, inte särskilt skärpta men fullt möjliga att undervisa. Då är det ju märkligt att ingen gjort det på åtta år – så nej, det måste vara något annat. Teves ankomst. De fick en chans. Som utbildning funkar det, men inte som dokudrama.
Jag studsade lika högt som alla andra när jag hörde att de inte kunde pricka in London. Men eftersom jag också är superpedagog så drog jag mig till minnes: Hos skolbarn finns en osäkerhet som tar sig uttryck i att det är säkrast att inte veta någonting.
När jag mötte nya fyror påstod de att de aldrig hade räknat plus. De var osäkra på vad nya fröken försökte hitta på. "Menar hon samma plus som riktiga fröken?" Nä, anlägg en totalt blank min så kanske hon förklarar.
På samma sätt är det säkrast att fega ur när en ny stjärna kommer med fåniga frågor om London. Det menas nog något annat..?
Det tråkiga med skolan är inte att barn lär sig för lite, utan att de lär sig fel saker. Till exempel, att vuxna är ute efter att sätta dit dem. Eller att studier går ut på att gissa hur ledaren tänker.
Med detta i bakhuvudet kan man titta en stund till på de nya pedagogerna i Klass 9a. De ställer genuina frågor som utmanar tänkandet. Och det sorgliga är att de studerande inte riktigt förstår dem.
Klass 9a verkar vara allmänt sympatiska och babbliga, inte särskilt skärpta men fullt möjliga att undervisa. Då är det ju märkligt att ingen gjort det på åtta år – så nej, det måste vara något annat. Teves ankomst. De fick en chans. Som utbildning funkar det, men inte som dokudrama.
Jag studsade lika högt som alla andra när jag hörde att de inte kunde pricka in London. Men eftersom jag också är superpedagog så drog jag mig till minnes: Hos skolbarn finns en osäkerhet som tar sig uttryck i att det är säkrast att inte veta någonting.
När jag mötte nya fyror påstod de att de aldrig hade räknat plus. De var osäkra på vad nya fröken försökte hitta på. "Menar hon samma plus som riktiga fröken?" Nä, anlägg en totalt blank min så kanske hon förklarar.
På samma sätt är det säkrast att fega ur när en ny stjärna kommer med fåniga frågor om London. Det menas nog något annat..?
Det tråkiga med skolan är inte att barn lär sig för lite, utan att de lär sig fel saker. Till exempel, att vuxna är ute efter att sätta dit dem. Eller att studier går ut på att gissa hur ledaren tänker.
Med detta i bakhuvudet kan man titta en stund till på de nya pedagogerna i Klass 9a. De ställer genuina frågor som utmanar tänkandet. Och det sorgliga är att de studerande inte riktigt förstår dem.
torsdag, februari 28, 2008
Journalistik inom hegemonin
En vän och kamrat, tillika riksdagsledamot för vänstern var bekymrad över dagens okunniga journalister. Alldeles för många är i avsaknad av teoetiska modeller, och illa inlästa. Om man refererar ”som Littorin sa...” eller ”i keynesiansk stil” förväntar man sig att en politisk journalist ska ha ett hum om vad man talar om. Och när man säger ”taken” ska mänskan begripa att det är socialförsäkringarna som är på dagordningen. Inget fixa-hemma-reportage.
Detdär är basen, den som eroderar av slarv och tidsbrist. Journalistens tidsbrist, alltså. Politikern förväntas ha tid i överflöd att förklara de fakta som artikeln ska utgå ifrån.
En ännu större svårighet möter vi i själva ramen för frågeställarna, den så kallade diskursen.
- Det är inte mitt jobb att förklara för pressen vad som är fakta och åsikter! skriar min riksdagsvän. Jag är politiker, jag ska ha åsikter, men jag hinner inte komma fram till dem för jag måste lägga mina tre minuters taletid på att förklara verkligheten för journalisten!
Kamraten fortsätter ungefär så här:
De säger: ”När vi vet att högre skatter gör att man avstår från arbete...” Men det vet vi inte! Det är en åsikt! Och då ser de förvånade ut! Eller så ska jag för femtielfte gången prestera nåt kvickt om hur bra det är med en massa kvinnliga företagare, men det kanske inte alls är bra! Dom kanske inte vill vara företagare! Men om jag försöker resonera om det kortar tidningen till att vänstern har ju alltid varit mot företag.
Förklaringarna är färdiga. Det enda som finns är försanthållanden som vi ska förhålla oss till. Antingen de är sanna eller ej. Och redan ifrågasättandet tar för lång tid.
I media skare gå undan serru.
- HEGEMONI! skriker riksdagaren. Var jag än ska snacka dammar jag bara in i den jävla hegemonin! Var det nån gång man inte förstod ordet så fattar man det nu!
För den som inte haft den diskutabla förmånen att damma in i ordet varje dag, så betyder hegemoni "dominerande styre". Efter den italienske ideologen Gramsci tolkas det vanligen som ett stadium när de härskandes värderingar endast uppfattas som vanligt sunt förnuft av de styrda.
Detdär är basen, den som eroderar av slarv och tidsbrist. Journalistens tidsbrist, alltså. Politikern förväntas ha tid i överflöd att förklara de fakta som artikeln ska utgå ifrån.
En ännu större svårighet möter vi i själva ramen för frågeställarna, den så kallade diskursen.
- Det är inte mitt jobb att förklara för pressen vad som är fakta och åsikter! skriar min riksdagsvän. Jag är politiker, jag ska ha åsikter, men jag hinner inte komma fram till dem för jag måste lägga mina tre minuters taletid på att förklara verkligheten för journalisten!
Kamraten fortsätter ungefär så här:
De säger: ”När vi vet att högre skatter gör att man avstår från arbete...” Men det vet vi inte! Det är en åsikt! Och då ser de förvånade ut! Eller så ska jag för femtielfte gången prestera nåt kvickt om hur bra det är med en massa kvinnliga företagare, men det kanske inte alls är bra! Dom kanske inte vill vara företagare! Men om jag försöker resonera om det kortar tidningen till att vänstern har ju alltid varit mot företag.
Förklaringarna är färdiga. Det enda som finns är försanthållanden som vi ska förhålla oss till. Antingen de är sanna eller ej. Och redan ifrågasättandet tar för lång tid.
I media skare gå undan serru.
- HEGEMONI! skriker riksdagaren. Var jag än ska snacka dammar jag bara in i den jävla hegemonin! Var det nån gång man inte förstod ordet så fattar man det nu!
För den som inte haft den diskutabla förmånen att damma in i ordet varje dag, så betyder hegemoni "dominerande styre". Efter den italienske ideologen Gramsci tolkas det vanligen som ett stadium när de härskandes värderingar endast uppfattas som vanligt sunt förnuft av de styrda.
onsdag, februari 27, 2008
Gjort sitt jobb i Majdanek
Till Tysklands, eller den tyska statens, fördel brukar det anföras att de gjort sitt bästa att gå tillrätta med sig själva och försökt stå för nazitidens brott mot mänskliga rättigheter. (Jag använder inte ordalydelsen att be om ursäkt för folkmord, även om jag vet att de har gjort det och medger att det är bättre än att inte ha gjort det. Men det är något som inte går att göra.)
Till Tysklands, eller den tyska statens, nackdel kan det med fog tilläggas att det tvärtemot vad vi tror endast var en liten andel av 1930-40-talets mördare som anklagaes, dömdes och straffades. Efter kriget var det svårt att få tag på kompetent personal i en stat som brutit samman. Hederliga tekniker och administratörer var i många fall redan bortskjutna. Nazismens skrivbordsmördare fanns kvar. När de återkom på betydande positioner i efterkrigs-Tyskland blev det allt svårare att få fram vittnen och bevis för övergreppen under diktaturen.
Heinrich Böll skrev tidigt – nästan genast – om sin avsmak för frigående torterare. En som skriver sent, en som pressar sitt skrivande för att hinna få allt det viktiga sagt innan historien sprungit vidare, är Sven Lindqvist. Här följer ett starkt nedkortat utdrag ur en bok jag kommer att återkomma till; ”Avsikt att förinta” :
1300 av dem som tjänstgjorde i utrotningslägret Majdanek kunde identifieras efter kriget. 387 av dem undersöktes av polis, som i 29 fall misstänkte att brott begåtts. 8 misstänkta ställdes inför rätta.
Tyska domstolar krävde ögonvittnen i varje särskilt fall, och av de tusentals vittnena hade 260 sett någon av de anklade begå mord. Rättegången började år 1975.
Enligt de anklagade kunde det ha varit djurkadaver som bränts i Majdanek. Vittnena förhördes om hur de kunde skilja lukten från brända djur från den av brända människor. Även nynazistiska ”forskare” som förnekade Förintelsen inkallades.
Sommaren 1981 hade sju anklagade frikänts, medan en fick livstid för mord.
Av de övriga har tusentals av dem full pension som fd tyska statsjtjänstemän.
Är det dags för någon att be om ursäkt en gång till?
Till Tysklands, eller den tyska statens, nackdel kan det med fog tilläggas att det tvärtemot vad vi tror endast var en liten andel av 1930-40-talets mördare som anklagaes, dömdes och straffades. Efter kriget var det svårt att få tag på kompetent personal i en stat som brutit samman. Hederliga tekniker och administratörer var i många fall redan bortskjutna. Nazismens skrivbordsmördare fanns kvar. När de återkom på betydande positioner i efterkrigs-Tyskland blev det allt svårare att få fram vittnen och bevis för övergreppen under diktaturen.
Heinrich Böll skrev tidigt – nästan genast – om sin avsmak för frigående torterare. En som skriver sent, en som pressar sitt skrivande för att hinna få allt det viktiga sagt innan historien sprungit vidare, är Sven Lindqvist. Här följer ett starkt nedkortat utdrag ur en bok jag kommer att återkomma till; ”Avsikt att förinta” :
1300 av dem som tjänstgjorde i utrotningslägret Majdanek kunde identifieras efter kriget. 387 av dem undersöktes av polis, som i 29 fall misstänkte att brott begåtts. 8 misstänkta ställdes inför rätta.
Tyska domstolar krävde ögonvittnen i varje särskilt fall, och av de tusentals vittnena hade 260 sett någon av de anklade begå mord. Rättegången började år 1975.
Enligt de anklagade kunde det ha varit djurkadaver som bränts i Majdanek. Vittnena förhördes om hur de kunde skilja lukten från brända djur från den av brända människor. Även nynazistiska ”forskare” som förnekade Förintelsen inkallades.
Sommaren 1981 hade sju anklagade frikänts, medan en fick livstid för mord.
Av de övriga har tusentals av dem full pension som fd tyska statsjtjänstemän.
Är det dags för någon att be om ursäkt en gång till?
tisdag, februari 26, 2008
Etnisk rensning bort mot Storgatan
Andreas Malms insiktsfulla artiklar om islamofobi ledde bl.a. till att DN känner sig föranlåtna att också ge utrymme åt Jimmie Åkesson. Han anser att det är stämplande att bli kallad islamofob. Förklara det, när det är rädsla han ger uttryck för. Han är noga med att han inte hatar muslimer, han vill bara ha dem någon annanstans. Malms tydliga svar är: "Sverigedemokraternas mål kan bara nås med etnisk rensning."
Vad Åkesson inte har förstått att många muslimer är svenskar. Eller att det finns svenskar som är muslimer. Så när SD-Kuriren talar för "omfattande hemsändelse" av muslimer handlar det i allmänhet om hem till Nygatan eller Stortorget.
- -
PS1: Det är inte en gammal tradition att hålla skolavslutning i kyrkan. Det är en ganska ny tradition sprungen ur bristen på samlingslokaler, vilket ser lite olika ut från plats till plats i vårt avlånga och olika land.
PS2: När jag bloggar i detta ämne hoppar det ofta in någon kommentator som med lätt försmädligt tonfall undrar var jag bor. Om det är i något avseende en kvalifikation för debatten, står det i min profil.
Vad Åkesson inte har förstått att många muslimer är svenskar. Eller att det finns svenskar som är muslimer. Så när SD-Kuriren talar för "omfattande hemsändelse" av muslimer handlar det i allmänhet om hem till Nygatan eller Stortorget.
- -
PS1: Det är inte en gammal tradition att hålla skolavslutning i kyrkan. Det är en ganska ny tradition sprungen ur bristen på samlingslokaler, vilket ser lite olika ut från plats till plats i vårt avlånga och olika land.
PS2: När jag bloggar i detta ämne hoppar det ofta in någon kommentator som med lätt försmädligt tonfall undrar var jag bor. Om det är i något avseende en kvalifikation för debatten, står det i min profil.
måndag, februari 25, 2008
Välfärd och vänster
I diskussionen om vänsterns blivande partiprogram förra helgen frågade någon om vår syn på medelklassen: om välbetalda arbetare upplever sig själva som medelklass blir väl klassanalysen meningslös?
Tvärtom. Inte om den kombineras med frågan om makt & medvetande.
Men Lotta Gröning lanserade ”skit i medelklassen” som politiskt projekt. Hon menade att medelklassen ”har allt”, och att vänstern ska jobba för dem som har det sämst. Det må låta tilltalande. Men allt som är tilltalande är inte rätt.
Generell välfärd innebär att medeklassen får återbäring på skatterna de blir avkrävda. Andra system leder till skattevägran och privat lösningar för somliga, och godtyckligt frivilliga bidrag åt resten. Att satsa på dem som inget har betyder att hämta in pengar från dem som har. Inte i inskramlingsbössor, utan offentligt och demokratiskt.
På varje möte kommer deltagare som passar på tillfället att vädra sin upprördhet över samhällets olycksbarn. Det kan nog behövas. Men tyvärr är det inte så enkelt att indignation automatiskt ger den bästa politiken.
Tvärtom. Inte om den kombineras med frågan om makt & medvetande.
Men Lotta Gröning lanserade ”skit i medelklassen” som politiskt projekt. Hon menade att medelklassen ”har allt”, och att vänstern ska jobba för dem som har det sämst. Det må låta tilltalande. Men allt som är tilltalande är inte rätt.
Generell välfärd innebär att medeklassen får återbäring på skatterna de blir avkrävda. Andra system leder till skattevägran och privat lösningar för somliga, och godtyckligt frivilliga bidrag åt resten. Att satsa på dem som inget har betyder att hämta in pengar från dem som har. Inte i inskramlingsbössor, utan offentligt och demokratiskt.
På varje möte kommer deltagare som passar på tillfället att vädra sin upprördhet över samhällets olycksbarn. Det kan nog behövas. Men tyvärr är det inte så enkelt att indignation automatiskt ger den bästa politiken.
söndag, februari 24, 2008
Citatiskt
Jag ägnar mig åt isar. Metalliskt gråblå, silvervita. Bloggar därför via citat:
”Birgitta Olsson, Fp, sa att man måste vara ’glasklar’ i fråga om demokrati och diktatur. Vi tyckte att det var en intressant formulering” skriver Röda raketer i ett utmärkt inlägg.
Detta var en underdrift! Formuleringen är faktiskt idiotisk och plattitydisk. Ingen politiker idag har några som helst svårigheter i att ta glasklar eller klockren ställning för demokrati mot diktatur. När glaset börjar klirra och det darras på manschetterna, det är när vi ska reda ut vilken sorts demokrati. Hur mycket ska den utvidgas? Ska den omfatta ekonomin? Ska man prestera för att få del av den? (som en del liberaler bloggledes antytt i fråga om rösträtten).
Pompösa självklarheter är del av proffspolitikernas facksnack. Bevare oss!
Sedan tack till Ali (som tackar Tobbe W) för länken: Friherrinnan Linnéa Transchiöld, bosatt på Östermalm, med en blogg där hon på ett självfallet kåserande och humoristiskt vis beskriver de vardagsproblem vi alla delar. Oh la la!
”Birgitta Olsson, Fp, sa att man måste vara ’glasklar’ i fråga om demokrati och diktatur. Vi tyckte att det var en intressant formulering” skriver Röda raketer i ett utmärkt inlägg.
Detta var en underdrift! Formuleringen är faktiskt idiotisk och plattitydisk. Ingen politiker idag har några som helst svårigheter i att ta glasklar eller klockren ställning för demokrati mot diktatur. När glaset börjar klirra och det darras på manschetterna, det är när vi ska reda ut vilken sorts demokrati. Hur mycket ska den utvidgas? Ska den omfatta ekonomin? Ska man prestera för att få del av den? (som en del liberaler bloggledes antytt i fråga om rösträtten).
Pompösa självklarheter är del av proffspolitikernas facksnack. Bevare oss!
Sedan tack till Ali (som tackar Tobbe W) för länken: Friherrinnan Linnéa Transchiöld, bosatt på Östermalm, med en blogg där hon på ett självfallet kåserande och humoristiskt vis beskriver de vardagsproblem vi alla delar. Oh la la!
lördag, februari 23, 2008
Urban lyrik
Paradigmskifte
I hjärncellsdrivna panoptikon separeras bild från ram
överexponerade figurer i förgrunden av nästa sekel
mot något suddig fond, sotig, skitig,
prehistorisk som en suffragett eller ett värmeverk
I hjärncellsdrivna panoptikon separeras bild från ram
överexponerade figurer i förgrunden av nästa sekel
mot något suddig fond, sotig, skitig,
prehistorisk som en suffragett eller ett värmeverk
Skifta bild
Skifta paradigm
Genomlysta regnbågsdiagram för guldåldern
zoner av koner, vektorer i sektorer
tårtbitar interiört och initierat bestrålade
Skifta paradigm
Genomlysta regnbågsdiagram för guldåldern
zoner av koner, vektorer i sektorer
tårtbitar interiört och initierat bestrålade
Skifta till eliminationsprocessen
ingångna fördrag bekräftar uppsagda avtal
brutna regelverk, bild utan ram
ingångna fördrag bekräftar uppsagda avtal
brutna regelverk, bild utan ram
Tabellernas pilspetsar siktar mot den
oändliga oavhängighetsförklaringen
i de metastaserande provrörsbarnens
i de metastaserande provrörsbarnens
återhållsamma dramaturgi
Eskalerande urvalskriterier
något är det alltid som ska elimineras
genom brödraskapens glädjekalkyler för global maximalism
Skriften på väggen
Den mekaniska nödvändigheten av procentuell exklusion
medger seriemord, sektorsvis
fjärran all nöd
ur Möjligt Land, -01
Den mekaniska nödvändigheten av procentuell exklusion
medger seriemord, sektorsvis
fjärran all nöd
ur Möjligt Land, -01
fredag, februari 22, 2008
Lilla globala Stockholm
Den globala staden* av Ulf Stahre var en oväntad och varmt välkommen läsupplevelse. Antagligen är den inspirerad av Mike Davies’ epokgörande Los Angeles-bok, fast inte lika häftig – eftersom Stockholm tack och lov inte är fullt så häftigt som metropolen därborta.
Stahre visar på gemensamma drag i de internationella storstädernas utveckling, en spiral av segregering, gentrifiering och polarisering. Är du intresserad av galleriornas genomslag? av vagnborgarna i Berlin? eller mer allmänt av Platsens Betydelse? Då finner du något i denna bok. Är du intresserad Stockholms nedrivning och uppbyggnad finner du massor; en angelägen nutidshistoria på stadsdels- och folkrörelsenivå.
Här får vi perspektiv på Klarakvarter, almar och reclaim-fester. Här ser vi likheterna mellan storpolitikernas fallokratiska glassbyggen, och skillnaderna mellan byalag, lobbygrupper och autonoma aktivister.
Stahre visar på gemensamma drag i de internationella storstädernas utveckling, en spiral av segregering, gentrifiering och polarisering. Är du intresserad av galleriornas genomslag? av vagnborgarna i Berlin? eller mer allmänt av Platsens Betydelse? Då finner du något i denna bok. Är du intresserad Stockholms nedrivning och uppbyggnad finner du massor; en angelägen nutidshistoria på stadsdels- och folkrörelsenivå.
Här får vi perspektiv på Klarakvarter, almar och reclaim-fester. Här ser vi likheterna mellan storpolitikernas fallokratiska glassbyggen, och skillnaderna mellan byalag, lobbygrupper och autonoma aktivister.
Gillar du Stockholm kan du fördjupa er relation. Medan jag som ogillar stan fick ett sammanhang där den platsar.
Varning! Om du avskyr 08-or i allmänhet riskerar du att du får viss sympati genom denna bok.
*Den globala staden är publicerad av Atlas akademi/Agora och säljs på Bokus
Varning! Om du avskyr 08-or i allmänhet riskerar du att du får viss sympati genom denna bok.
*Den globala staden är publicerad av Atlas akademi/Agora och säljs på Bokus
onsdag, februari 20, 2008
Otroligt queer
Tänkte skriva nåt om Zaremba och det queera. Avstod sedan jag läst briljanta Brink. Gör det du också. Eftersom de reaktioner jag hört från så kallat vanligt folk är extremt närsynta och apolitiska.
”Nu måste man visst vara sådär queer för att få ett jobb överhuvudtaget. – Och vi som inte är sådär queera och intellektuella då vi får väl hålla mun i fortsättningen då. – Ja nu gäller det att veta vad man säger annars kanske någon blir kränkt för att hon inte får heta Pelle eller nånting. – Nä men gud, är man tillräckligt queer ifall jag heter Pelle!? – AAAhahahahah!”
Detta är typiskt otillfället att säga: Hörni, jag är faktiskt så queer att det inte ens märks.
Ty de skulle inte ha trott mig.
Därför tar jag mig friheten att ifrågasätta om de lättkränkta verkligen är kränkta. Kanhända är det trötta de är.
”Nu måste man visst vara sådär queer för att få ett jobb överhuvudtaget. – Och vi som inte är sådär queera och intellektuella då vi får väl hålla mun i fortsättningen då. – Ja nu gäller det att veta vad man säger annars kanske någon blir kränkt för att hon inte får heta Pelle eller nånting. – Nä men gud, är man tillräckligt queer ifall jag heter Pelle!? – AAAhahahahah!”
Detta är typiskt otillfället att säga: Hörni, jag är faktiskt så queer att det inte ens märks.
Ty de skulle inte ha trott mig.
Därför tar jag mig friheten att ifrågasätta om de lättkränkta verkligen är kränkta. Kanhända är det trötta de är.
tisdag, februari 19, 2008
På tiden
Det var på tiden – Fidel Castros avgång, alltså. Att vara kommunist betyder på intet vis att man vill att samme försvagade och intolerante kommunist ska styra oavbrutet och halvsekelvis.Under interregnum och i väntan på fria val är det på tiden att säga något om kommunismen. DN:s ledare skriver: ”Kommunismen prövades verkligen, i halva världen, och visade sig givetvis oförmögen att leverera vare sig välstånd eller frihet.” Men på annan plats i bladet läser man att ”Fidel Castros regim har lyckats väl när det gäller utbildning och hälsa. Analfabetismen har utrotats och medellivslängd och spädbarnsdödlighet är på nivåer jämförbara med betydligt rikare länder” - en betydelsefull del i mänskligt välstånd, kan man tänka sig.
Men låt oss anta att ledarcitatet stämmer, att både välstånd och frihet uteblev. Då är det ordet ”givetvis” som sticker ut. Utgången var given? Alla visste hur det skulle gå? Var det DN:s journalister som hade facit i hand, eller världskapitalismen?
Lika gärna kunde jag skriva: Socialismen prövades visserligen i stora delar av världen, men visade sig trots allt oförmögen till det gemensamma byggandet av välstånd och frihet.
Kommunismen däremot... har vi ännu inte prövat. Ett samhälle utan klasser där var och en fritt kan växa. Det vore på tiden att komma ett enda steg närmare.
Foto HD: Malecon, Habana
måndag, februari 18, 2008
Etablissemang och islamofobi
Ännu en vass artikel av Andreas Malm om islamofobi. Jag är särskilt nöjd med det stycke som pekar på att islamofobin framför allt verkar som ett medel för att bekräfta och befästa Europa. Under tidigare århundraden var det nidbilden av juden som utgjorde ett hot mot nationen – kunde den enskilde medborgaren verkligen vara både tysk och jude? Nu är det rädslan för en hel civilisation som tänks ta över institutioner och sedvänja från Siracusa till Kiruna. Det självutnämnda upplysningens och humanismens Europa vilar på så bräckliga benbitar att det kräver en fiende för att hjälpligt hålla ihop fasaden.
Därför, skriver Malm, marscherar islamofobin i takt med tiden. Och därför kan prominenta EU-politiker skylta med sin illvilja.
"Medan den traditionella antisemitismen har spelat ut sin historiska roll i och med överskridandet av nationalstaten växer islamofobin snabbt fram som det definierade tillståndet för det nya Europa, skriver Bunzl” skriver Malm. Ja, och varför inte definierande?
Europas etablissemang har haft svårt att ange något gemensamt enande för vår kontinents mosaik av folk och historia. Risken finns att de har funnit det tillslut.
Därför, skriver Malm, marscherar islamofobin i takt med tiden. Och därför kan prominenta EU-politiker skylta med sin illvilja.
"Medan den traditionella antisemitismen har spelat ut sin historiska roll i och med överskridandet av nationalstaten växer islamofobin snabbt fram som det definierade tillståndet för det nya Europa, skriver Bunzl” skriver Malm. Ja, och varför inte definierande?
Europas etablissemang har haft svårt att ange något gemensamt enande för vår kontinents mosaik av folk och historia. Risken finns att de har funnit det tillslut.
söndag, februari 17, 2008
Det var en gröning, en röding och programmet
Storstockholms vänsterpartister hade årskonferens i den förträffliga lilla staden Sundbybergs förträffliga kulturcentrum i Hallonbergen. Bitvis var det förträffligt trevligt, det tyckte iallafall partiledaren Lars Ohly och partisekreteraren Anki Ahlsten.Efter konferensen presenterade Lisa Rasmussen och jag förslaget till nytt partiprogram. Opponent var Aftonbladets Lotta Gröning, och det blev en ganska gemytlig tillställning. Gröning verkade inte så intresserad av vårt blivande program utan ville hellre fördöma orättvisorna i samhället, vilket vi kunde instämma i. Hon var också kritisk till Göran Persson, vilket inte heller var särskilt provocerande. Allra minst för oss sundbybergare som under hela valrörelsen betraktade honom som vårt största problem. Grönings kritik av V gick ut på att vi är alltför parlamentariska och inte tillräckligt har kritiserat den offentliga sektorn. Vi har inte haft tid! är ett lamt men dock försvar.
En väsentlig fråga som Gröning väckte är den om politikerns roll: att styra tjänsteutförare och lyssna till medborgarna, inom eller utom budgetramar och lagstiftning. Detta kan man diskutera länge, och varje folkvald bör göra det med sin spegelbild varje morgon. Men det är mera en etisk än en programmatisk fråga.
På nationaldagen inleds Vänsterpartiets kongress. Programdebatten kommer att dra igång långt dessförinnan.
lördag, februari 16, 2008
Folkflertal och individinflytande
Jag fick en rapport om senaste årets riksdagsarbete författad av tre vänsterledamöter. I rapporten kom Mats Einarsson med upplysningen att det övergripande målet för politikområdet Demokrati ändrades i regeringens budgetproposition.
Tidigare hette det ”Folkstyrelsen ska värnas och fördjupas”.
Borgerligheten föredrar: ”En levande demokrati där individens möjligheter till inflytande förstärks och de mänskliga rättigheterna respekteras”.
Regeringen avstår alltså ifrån folkstyrelsen som mål, till förmån för individuellt inflytande som är en helt annan sak. Inte en dålig sak precis – men det beror på hur inflytandet utövas. Folkstyrelse, att flertalet bestämmer, är förskräckande för borgerligheten då de ser risken för det de brukar kalla majoritetens tyranni över minoriteten. Medan de däremot tycks anse att riskerna i individens inflytande över tusentals andra individer förhoppningsvis löser sig med respekt för mänskliga rättigheter.
Uppsatser i statsvetenskap kunde skrivas om detta. Jag bara undrar: är det någon mer som har reagerat när målet för den svenska demokratin ändras i en budgetpropp utan att, så att säga, demokratin själv är tillfrågad?
Tidigare hette det ”Folkstyrelsen ska värnas och fördjupas”.
Borgerligheten föredrar: ”En levande demokrati där individens möjligheter till inflytande förstärks och de mänskliga rättigheterna respekteras”.
Regeringen avstår alltså ifrån folkstyrelsen som mål, till förmån för individuellt inflytande som är en helt annan sak. Inte en dålig sak precis – men det beror på hur inflytandet utövas. Folkstyrelse, att flertalet bestämmer, är förskräckande för borgerligheten då de ser risken för det de brukar kalla majoritetens tyranni över minoriteten. Medan de däremot tycks anse att riskerna i individens inflytande över tusentals andra individer förhoppningsvis löser sig med respekt för mänskliga rättigheter.
Uppsatser i statsvetenskap kunde skrivas om detta. Jag bara undrar: är det någon mer som har reagerat när målet för den svenska demokratin ändras i en budgetpropp utan att, så att säga, demokratin själv är tillfrågad?
fredag, februari 15, 2008
Individ och organisation
Man kan, som flera bloggare idag, debattera om rasism är mera höger eller mera vänster. Om man finner det meningsfullt. Om man däremot betraktar rasismen som en inbäddad struktur i samhället blir det inte fullt så viktigt att partipolitisera den.
Men en som skrivit bra är Svensson. Han skiljer på människorna och rörelsen: ”Att det finns individer i vänstern som bär på fördomar om invandare är självklart. - - Att det funnits antisemitiska/rasistiska strömningar inom vänstern är ingenting jag förnekar. - - Men det är också sant att det var vänstern som i första hand gjorde motstånd mot nazismen.”
Eller, som jag tror det var Sven Lindqvist som konstaterade: Förespråkare för rashygien fanns i alla partier. Men ett organiserat motstånd fanns endast inom vänstern. (Ja: det betyder att enskilda individer mot rashygien fanns inom högern.)
Allt sammantaget kan vänstern vara "mindre rasistisk än högern" som Svensson säger. Den uppfattningen stöder han bland annat på en rapport om ungdomars attityder, där intolerans sätts i relation partipreferenser. Den finns att hämta på Forum för levande historia.
Men en som skrivit bra är Svensson. Han skiljer på människorna och rörelsen: ”Att det finns individer i vänstern som bär på fördomar om invandare är självklart. - - Att det funnits antisemitiska/rasistiska strömningar inom vänstern är ingenting jag förnekar. - - Men det är också sant att det var vänstern som i första hand gjorde motstånd mot nazismen.”
Eller, som jag tror det var Sven Lindqvist som konstaterade: Förespråkare för rashygien fanns i alla partier. Men ett organiserat motstånd fanns endast inom vänstern. (Ja: det betyder att enskilda individer mot rashygien fanns inom högern.)
Allt sammantaget kan vänstern vara "mindre rasistisk än högern" som Svensson säger. Den uppfattningen stöder han bland annat på en rapport om ungdomars attityder, där intolerans sätts i relation partipreferenser. Den finns att hämta på Forum för levande historia.
torsdag, februari 14, 2008
Extremt mainstream
Tack för utmärkt artikel av Andreas Malm om islamofobi och högerextremism, tvillingarna som ger näring åt varandra.
Ny Demokrati var en politisk dagslända, gick att skratta bort, förlöjliga som Greven och Betjänten... men låt oss inte ens försöka göra detsamma med Sverigedemokraterna. Så dumma är de inte, att de inte kan lära av andras misstag. Vi kan utpeka deom som flata, ignoranta eller bara ovana i fullmäktige, men de kommer inte att väljas bort av denna oväsentliga orsak.
Miljöpartiet var inte heller några strategiska florettmästare när de gjorde entré, och talarstolsrutinen är i själva verket oväsentlig.
Det som betyder något är att Sverigedemokraterna är ett fullkomligt normalt högerextremistiskt europeiskt parti. De vill skaffa sig makt för att omskapa samhället enligt en reaktionär ordning, och som argument för sin rasism använder de islamskräcken som (nästintill) rumsrent argument.
Vad menar jag med fullkomligt normalt europeiskt? Har jag inte xtusen gånger fått höra att VI här i den europeiska unionen ALLA kämpar för samma HUMANISTISKA ideal?
Bortsett från att ”Vi måste noga se till att moskékupoler inte byggs högre än kyrktorn” och ”Det finns för många muslimer i Europa”.
Citaten är inte från Jimmie Åkesson. Enligt den ovan länkade artikeln är det två av EU:s starkaste företrädare som talat; Angela Merkel och Nicolas Sarkozy. De må ha sina brister, men några provinsiella hafspellar är de inte.
Om extremismen har blivit huvudfåra, eller om rasismen alltid har flutit med i huvudfåran, finns det platt intet att skratta åt i politiken.
Ny Demokrati var en politisk dagslända, gick att skratta bort, förlöjliga som Greven och Betjänten... men låt oss inte ens försöka göra detsamma med Sverigedemokraterna. Så dumma är de inte, att de inte kan lära av andras misstag. Vi kan utpeka deom som flata, ignoranta eller bara ovana i fullmäktige, men de kommer inte att väljas bort av denna oväsentliga orsak.
Miljöpartiet var inte heller några strategiska florettmästare när de gjorde entré, och talarstolsrutinen är i själva verket oväsentlig.
Det som betyder något är att Sverigedemokraterna är ett fullkomligt normalt högerextremistiskt europeiskt parti. De vill skaffa sig makt för att omskapa samhället enligt en reaktionär ordning, och som argument för sin rasism använder de islamskräcken som (nästintill) rumsrent argument.
Vad menar jag med fullkomligt normalt europeiskt? Har jag inte xtusen gånger fått höra att VI här i den europeiska unionen ALLA kämpar för samma HUMANISTISKA ideal?
Bortsett från att ”Vi måste noga se till att moskékupoler inte byggs högre än kyrktorn” och ”Det finns för många muslimer i Europa”.
Citaten är inte från Jimmie Åkesson. Enligt den ovan länkade artikeln är det två av EU:s starkaste företrädare som talat; Angela Merkel och Nicolas Sarkozy. De må ha sina brister, men några provinsiella hafspellar är de inte.
Om extremismen har blivit huvudfåra, eller om rasismen alltid har flutit med i huvudfåran, finns det platt intet att skratta åt i politiken.
tisdag, februari 12, 2008
Bidragsberoende kapitalism
Du har väl sett kritiken att företag numera lägger ut servicen på kunden. "Här kan du boka din resa själv – det är bara din tid som går åt..."
Nu har jag upptäckt företagen som till och med lägger ut tillverkningen på kunden. "Här har du ett superfräscht digitalt system – när du klickat dig fram rapporterar du felen till oss..."
När hela kommuner går och köper hela system och planerar in hela utbildningsdagar för hela enheter, då blir det i slutet förbannat dyrt. Kommunalt avlönade sitter noterar fel åt företagarna så att de kan få åtminstone det uppgraderade systemet att fungera bättre. Skattebetalarna pytsar alltså in företagsstöd, utan att ha en aning om det.
Eller bidrag som det heter numera så fort nån jävel utan patent får ett handtag.
Föreställ dig att bilar såldes på samma premisser. "Här har du en extra eco super drive – säg till när du kör in i väggen... "
Det finns inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram bra varor.
Det finns inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram dåliga varor.
Det finns heltenkelt inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram varor. På någons bekostnad.
Nu har jag upptäckt företagen som till och med lägger ut tillverkningen på kunden. "Här har du ett superfräscht digitalt system – när du klickat dig fram rapporterar du felen till oss..."
När hela kommuner går och köper hela system och planerar in hela utbildningsdagar för hela enheter, då blir det i slutet förbannat dyrt. Kommunalt avlönade sitter noterar fel åt företagarna så att de kan få åtminstone det uppgraderade systemet att fungera bättre. Skattebetalarna pytsar alltså in företagsstöd, utan att ha en aning om det.
Eller bidrag som det heter numera så fort nån jävel utan patent får ett handtag.
Föreställ dig att bilar såldes på samma premisser. "Här har du en extra eco super drive – säg till när du kör in i väggen... "
Det finns inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram bra varor.
Det finns inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram dåliga varor.
Det finns heltenkelt inget system som överträffar kapitalismen när det gäller att ta fram varor. På någons bekostnad.
måndag, februari 11, 2008
Sängkammarögon
Fokus fick äntligen till det! Men då var det tack vare jättesexiga Katrine Kielos, förstås.
Mina försök att psykoanalysera svenska folkets förhållande till sina härskare i mamma-pappa-barn-relationer har hittills spruckit. Kielos satte däremot fingret rätt på den erogena punkten: ”Stackars Fredrik! Det är alltid svårt att inleda förhållanden med folk som fortfarande är upphängda på sina ex.”
En annan underbar mening: ”Folket ville känna sig sett.”
Jag tror det är alldeles riktigt. Jag tror att Reinfeldts sängkammarögon var alldeles oemotståndliga för ett trött och glåmigt, medelåldels folk. Liksom hans vapendragare, den sagolike plastfarsan som garanterade snällare ungar till varje morsa och fröken!
Det är bara en sak som inte stämmer i förförelsekonsterna. Alliansen anklagade folket för hypkondri, fusk och lättja. Men folket uppfattade av någon anledning att det var riktat mot någon annan. Att alla dom andra skulle åka dit.
Detta är det mest förföriskt förfärliga i hela det borgerliga moral-moraset.
Mina försök att psykoanalysera svenska folkets förhållande till sina härskare i mamma-pappa-barn-relationer har hittills spruckit. Kielos satte däremot fingret rätt på den erogena punkten: ”Stackars Fredrik! Det är alltid svårt att inleda förhållanden med folk som fortfarande är upphängda på sina ex.”
En annan underbar mening: ”Folket ville känna sig sett.”
Jag tror det är alldeles riktigt. Jag tror att Reinfeldts sängkammarögon var alldeles oemotståndliga för ett trött och glåmigt, medelåldels folk. Liksom hans vapendragare, den sagolike plastfarsan som garanterade snällare ungar till varje morsa och fröken!
Det är bara en sak som inte stämmer i förförelsekonsterna. Alliansen anklagade folket för hypkondri, fusk och lättja. Men folket uppfattade av någon anledning att det var riktat mot någon annan. Att alla dom andra skulle åka dit.
Detta är det mest förföriskt förfärliga i hela det borgerliga moral-moraset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)