Etablissemang och islamofobi

Ännu en vass artikel av Andreas Malm om islamofobi. Jag är särskilt nöjd med det stycke som pekar på att islamofobin framför allt verkar som ett medel för att bekräfta och befästa Europa. Under tidigare århundraden var det nidbilden av juden som utgjorde ett hot mot nationen – kunde den enskilde medborgaren verkligen vara både tysk och jude? Nu är det rädslan för en hel civilisation som tänks ta över institutioner och sedvänja från Siracusa till Kiruna. Det självutnämnda upplysningens och humanismens Europa vilar på så bräckliga benbitar att det kräver en fiende för att hjälpligt hålla ihop fasaden.
Därför, skriver Malm, marscherar islamofobin i takt med tiden. Och därför kan prominenta EU-politiker skylta med sin illvilja.
"Medan den traditionella antisemitismen har spelat ut sin historiska roll i och med överskridandet av nationalstaten växer islamofobin snabbt fram som det definierade tillståndet för det nya Europa, skriver Bunzl” skriver Malm. Ja, och varför inte definierande?

Europas etablissemang har haft svårt att ange något gemensamt enande för vår kontinents mosaik av folk och historia. Risken finns att de har funnit det tillslut.