Ny stil, ny förklädnad

Fler bloggare har irriterats av de nya Moderaternas nya påbud om ny klädstil. Jämlikt jämnstruket ska det vara enligt den info-handbok som M i Jönköping välvilligt ställt till bloggosfärens förfogande, en sorts påhittad äkthet.
”Dräkt och kostym framställer personer i en roll, inte som den person hon är” skriver de, vilket tyder på en ruskig självbild. Tidigare har de alltså klätt sig för att flyta ovanpå – nu ska de klä ut sig för att bli personliga.

Men värre än våndan över dyra kavajer är nästa påbud som gäller de nya Moderaternas nya vokabulär. I en ordlista presenteras ord som inte får användas vilket får min Stalin-mustasch att muntert rycka.
Här är ett urval:
- Säg förbättra, inte förändra. Säg mångfald, inte privatisering.
Nytt för de nya Moderaterna är alltså att inte stå för sina gärningar.
- Säg utanförskap, inte segregation.
De nya Moderaterna är tydliga med att somliga befinner sig utanför och allt som är normalt innanför, de tror ju ändå inte på några övergripande samhällsstrukturer.
- Säg människor, inte individer eller medborgare
Detta är intressant. Individer sa de gamla Moderaterna, medborgare har en starkare vänsterprägel. Människor är vi alla och alltid, så detta är ett ståtligt manipulationsförsök att få högeralternativet att framstå som en apolitisk mitt av likar.

Infobroschyren säger också att de nya Moderaterna är lätta att tycka om.
”De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.”
De är falska, hycklande, utslätade, självgoda, spelat omedvetna, illa klädda och... alldeles alldeles livsfarliga.

Läs också HBT-sossen, som noterat att när Östros talar om ”välfärdens kärna” märks det att de nya Moderaternas nyspråk vinner nya anhängare

- - -
Igår skrev jag mitt tusende inlägg. Har funderat på att stoppa efter tusen, men tycker det börjar bli bättre flyt igen (tack vare dig, läsare!) och när det nu är valår så kör jag på ett tag till.
Fira detta med att sprida namnlistan Haga ska vara park

Det privata är inte alltid politiskt

Tänk vad kritiken i Politik och poesi kan uträtta! Idag hade faktiskt båda morgontidningarna tämligen rättvisande texter om rut-avdraget. SvD granskar sakligt argumenten för och emot. DN har en ledare som kommenterar den något märkliga moralfrågan - alltså om socialdemokrater kan få tillåtelse att följa regler som de själva inte instiftat.

Det får de, skriver tidningen, ty kraven på politiker ska vara rimliga. Tidningens jämförelse: ”Ingen kräver att den som var emot avskaffandet av arvs- och gåvoskatten ska gå i väg till Skatteverket med en pengabunt så fort någon dött eller gett bort något värdefullt” är helt relevant.
Likaså kan jag gott trava runt i förorterna på jakt efter ett offentligt apotek (finns inte!) eller tandläkare (finns i grannstan), men jag skickar inte in ettpar tusingar i extra skatt när jag fått flyttstädat. Jag skulle bara få tillbaka pengarna igen, plus det som jag ändå får tillbaka för att jag har hyfsat god inkomst och överkonsumerar bostadsyta. Så har regeringen bestämt det.

DN vänder sig dock emot dem som ”föraktfullt talat om pigor”, och det med all rätt. Det är inte pigorna som ska föraktas. Jag hade stor respekt och sympati för Rut som hushållade åt granngubben och hans höns. Oftast åt hon stående vid arbetsbänken, men när vi barn var med fick hon sitta hos oss vid bordet. Hennes pepparrotssås var utomordentlig. Regniga dagar ropade vi upp henne från köksregionen till kammaren för att tända den kamin som barnen inte fick röra. Visst låter det mer Jane Austen än välfärdssamhälle?

DN säger också att det blir ”moraliskt och politiskt svårt att vara en del av det påstådda klassamhälle man kämpat för att komma ifrån”. Ordvalet ”påstådda” visar att DN gissar sig fram. Skribenten vet ingenting alls om hur svårt det faktiskt är.
Vi är en del av klassamhället, lever i dess verklighet, äter av det, får våra idéer förvrängda av det - och misslyckas med att förändra det. Det är en ideologisk kamp med sig själv som en liten murvel med rubriknoja inte kan föreställa sig.

Under den politiska kampen, när vi arbetar för något så abstrakt och långsiktigt som att få möjlighet att genomföra sådana lagändringar och jämlikhetsreformer som strategiskt förskjuter makten i klassamhället, då vill verklighetsfanatikerna i Kd ha det till att vi ”pratar om hur människor ska leva sina liv”. DN är inte sena att föra missuppfattningen vidare.
Som om politik vore en fråga om uppfostran.
Eller en redan privatiserad tjänst.

Esbati är inne på förhållandet politik och moral i ett lysande inlägg: ”En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt”
Sjöstedt tillfogar att rut-avdraget till allt annat också är en regional omfördelare
Lite statistik finns hos Fagerlund

Hjälp kvinnorna i Danderyd!

Nu gör Alliansen och media gemensam sak i att lyfta det så kallade rut-avdraget till brännande valfråga om omistlig samhällsreform.
Om städföretagen får göra skatteavdrag så du får billig hemhjälp ska detta på en och samma gång befria oss från svartjobben, skaffa sysselsättning åt svartskallar, plocka fram livspusselbitarna åt medelklassen och - ser man på - även öka jämställdheten, eftersom svenska välbärgade kvinnor kan unna sig samma lättja som sina män.

Rut-avdraget är räddningen för hushållen i Danderyd, Lidingö och Täby (enl SvD:s pappersupplaga). Det är där (och inte i den socialdemokratiska partitoppen) som användandet av hushållstjänster är högst. Det var i motsvarande områden som utnyttjandet av hembiträden var högst för sjuttio år sedan.
Reformen har alltså en klar fördelningspolitisk profil. Åt galet håll.

Ett skamgrepp är att låtsas som om skattebefriade hushållstjänster dessutom är en form av omsorg. En åttioåring med ryggproblem skulle inte ha råd med städningen annars! Hemtjänsten avfärdar hon med att man där inte får välja vilken syssla man vill ha utförd (enl DN:s pappersupplaga).
Alla gamla damer kan inte känna till att valet mellan städning, handling, matlagning och så vidare numera är vanligt inom hemtjänsten. Men pressen borde veta det, som självutnämnd bevakare av allmänhetens intressen.

För tillslut kommer ett kritiskt ifrågasättande av pigavdraget: Det handlar inte om fullt så många nya ”jobb för nysvenskar” som Reinfeldt säger. Men då är den artikeln upplagd som en mästrande ”valfläskkoll” i syfte att visa hur politikerna ljuger - endast media kan tala om för dig hur det verkligen är!
Fläska på, det kan dom.

Det tål tydligen att upprepas: Privata städfirmor har alltid funnits. På 70-talet var det en av dem som ville göra mig, klen sommararbetare, till ”förman” eftersom alla de övriga anställda var utlänningar. Problemet är att städfirmor är dyra att anlita.
Av alla orättvisor i samhället är det just den kostsamma städningen som en enad borgerlighet beslutat sig för att åtgärda. Av vilken orsak? "Klass och kön, klass och kön" som Schyman brukade säga.

Hemtjänsten har inte alltid funnits. Den har vi utvecklat inom ett solidariskt välfärdssamhälle. Problemet med den är att passen är korta och personalen stressad, inte minst hos de privata utförarna. Det problemet skulle avhjälpas med rejäla skatteintäkter för att finansiera en återigen gemensam sektor, där kvinor och män, svarta och vita kan få såväl arbete som omsorg under olika skeden i livet.

OBS! Gäller bara idag!

Idag onsdag åker omkring hundra romska flyktingar upp till Stockholm från Värmland. De ska demonstrera för sin rätt till uppehållstillstånd utanför riksdagen, på Mynttorget.
Demonstrationen beräknas pågå mellan klockan 1315-1345.

Visa ditt stöd!

Kunskap och kvalitet i regerandet

Regeringens förslag till ny skollag har hastats fram för att ett beslut ska fattas före valet. Men förslaget är illa underbyggt och illa skrivet.

Definitionerna är flytande, till och med av ett så centralt begrepp som ”elev”. Språket är otydligt och öppnar för olika tolkningar. Rubriker och paragrafer är inte enhetligt utformade och svarar inte alltid mot innehållet, och paragrafer med samma sakinnehåll kan begagna olka termer och begrepp. Dessutom förekommer felaktiga hänvisningar till andra lagar.

Den som säger detta är inte någon missnöjesfixerad kommunist, utan Lagrådet som granskar alla utredningar och lagförslag innan de blir proposition.

Att Björklund hyser ett suveränt kunskapsförakt, det visste vi redan. Mer överraskande är att ett helt departement i brådskan tappar omdömet, försummar alla slagord om kunskap och kvalitet och tror att allt är rätt bara det går fort - innan makten eventuellt förloras.

Leve kulturskolan!

Fyra vänsterpartister skriver i Aftonbladet om behovet av de kommunala kulturskolorna. Enligt en undersökning kommer drygt hälften av landets kommuner att göra nedskärningar inom kulturskolan detta år, vilket främst slår mot barn som inte har råd att ta privatlektioner i musik, dans eller drama.

Vänsterdebattörerna konstaterar det som borde vara självklart: utan bredd, ingen höjd. Det vill säga, både schlagerfestivalen och filmindustrin blir i förlängningen lidande om det inte funnits en bred, tidig frösådd där barn och unga upptäcker sina talanger och odlar dem tillsammans.

Själv ett teaterbarn vill jag också påpeka de värdefulla lärodmar för livet som vi bär med oss ur kulturskapandet.
Grundskolans kursplanedebatt är ett evinnerligt käftande om vilka esoteriska kunskaper i kemi och tyska som är oundgängliga för att du överhuvudtaget ska kunna få ett ordinärt svenskspråkigt välkammat jobb.
I kulturskolan får du, medan du har roligt, lära dig att respektera andra, träna ödmjukt och målmedvet, framträda inför andra, ta och ge kritik och tala så det hörs. Just de egenskaper som vilken personalare som helst efterfrågar mer än konditionalis och kvadratrötter.

”Skandal, skandal, spela nationalsången!” är ett citat ur en sagopjäs på 70-talet.
Skandal att skära i barnkulturen.
Den borde vara nationellt ansvar.

Vackert förortstorn

Moskén i Fittja, Sverige.
Inte en instängd källarlokal, utan ett värdigt gudstjänstrum med torn på.
Den ligger ganska avigt till, inklämd mellan sjön och motorvägen, med den fördelen att en viss avskildhet kan vara rogivande.

E4an söderut från Stockholm kantas av lagerlokaler, industriområden och utförsäljningar, förutom vanliga affärsgallerior. Heron city är en sådan, en blinkande upplyst färggrann lada som kallas upplevelsecentrum för att man kan se film och bowla där. Sorgligast är övergivna centra, felspekulerade affärsidéer vars svengelska namn du aldrig hört därför att vinsterna uteblev. Mellan rader av stängda järnjalusier säljer en ensam blomsteraffär slokiga tulpaner i solkiga lokaler, och en liten privat förskola har fått billig hyra och kikar rakt in i gråbleka, tomma kontorskuber.

Från vägen syns inte detaljerna, inte ens enstaka bra butiker. Här är bara jättehus och jätteparkeringar som vi far förbi och sprutar dånande skit över.
Ruderatmark för kommers, vakuum på storstadens baksida, en övermätt rap från kapitalismen.

Ändå finns det folk som väljer att ogilla – moskén.

Och så rysaren med ormen på det

Partyprinsessan. Envåldshärskaren. Nymfomanen. Eller en bedragen afrikansk hövding, maskerad till en duk för vit mans projektioner?

Klynnes biografi över Kleopatra ger en bred översikt av antikens historia några decennier före vår tideräkning. Härarna marscherar, Roms triumvirer förhandlar, släkterna hotar och fängslar varandra. Genom hela detta komplicerade historiska skeende vandrar Kleopatra - utan att vi riktigt får syn på henne. Hon dyker upp endast som älskarinna till två av Roms mäktigaste män, eftersom hon födde deras barn och kan beskyllas för männens misstag.

Författaren gör ett gediget arbete med att reda ut hur mycket, eller snarare hur litet, som går att få veta säkert om Kleopatra. Hon var drottning över Egypten i drygt tjugo år, en av allt att döma kapabel drottning som kunde sköta både landets skattkistor och Isis-kulten. Sannolikt såg hon bra ut, var begåvad, och gillade att bestämma och att festa. Hon mördade sina syskon och försummade sina barn, men inte mer än vad som var rimligt för sin tid.

Boken avslutas med ett kapitel som kunde bli en studie i sig, om hur Kleopatra beljugits, svartmålats, omdiktats och utnyttjats som varumärke. Inte minst i den påkostade filmen med Elizabeth Taylor från -63, då Kleopatras kärlek förverkligades när Taylor mötte Burton och ännu en melodram tändes.

Noga taget är det inte kvinnan som osynliggjord vi talar om, utan kvinnan som målats över med så många lager och blåsts upp så grandiost att endast den schabloniserade bilden återstår av henne.

Historien och historierna om Kleopatra visar hur näst intill omöjligt det är för en kvinna som överhuvudtaget blir sedd, att då bli sedd som en människa i sin egen rätt.
Kvinnan ses i relation till männen och i relation till uppfattningar om kvinnan.
Om kvinnan är ovanlig i något avseende, är hon ovanlig som kvinna. Allt hon gör, om hon beter sig illa eller gott, färgas av hennes kvinnlighet. Hon kan bli hjälte- eller monsterförklarad, men hon tillåts aldrig agera som fullständig individ och bedömas med mänskliga mått.

Kleopatra-berättelserna visar också hur ”orienten” under det rasistiska och imperialistiska 1800-talet kom att blandas ihop med ”kvinnan” så att egenskaperna blir oskiljaktiga: vek, mystisk, slapp, lat, känslosam, sensuell, syndig, rörig...
Mannen är vit, rationell, beslutsam och målmedveten. Mannen vinner, och skriver historia.

Historien igenom har Kleopatra aldrig upphört att irritera.

Recension från april -09 här, och boken här

Permittat att vara fånig

Alla med en månadslön under 46000 förlorar på att köpa hushållsnära tjänster, konstaterar Pelaseyed. Värt att tänka på när nu socialdemokraten Damberg funderar över hur man ska korpa röster från vad han uppfattar som vanligt folk, det vill säga högavlönade stockholmare. Men Damberg vill förstås ge pigavdraget en jämställdhets- och fördelningsprofil. Förmodligen vill han reformera EU inifrån, också.
Ingetdera lär inte gå så bra. Bådadera är utformade av och för de rika.
För dig som gillar siffror, se Veckans graf. Till och med jag förstod den.
Pelaseyed skriver mycket mer.

Det går åtminstone att sätta åt regeringen för småsaker. JO-anmälningen gick hem - de bryter mot språklagen genom sina engelska mejladresser. Än så länge har vi inte ministryn i Sverige, och regeringen själv har bestämt att svenska är officiellt språk.

Lagen gäller dock bara tunga myndigheter. Det är fortfarande fritt fram för Arlanda att kalla sig airport. Heder åt de busschaufförer som fortfarande ropar ut Arlanda flygplats.
Den som coachar, säljer blusher, jobbar med Smartboard eller utstöter läten som ”me like!” bryter inte heller mot lagen. Den är bara fånig.

Priset i fåneri går till Stockholms stad som kallar prinsessfestivalen för Love2010.
Haga ska vara park!
Se även Fiendeland om kungahusets forna nazisympatier.

Den som fick stanna hemma...

Tidningen Metro ger idag rådet åt oss som reser med Storstockholms lokaltrafik att STANNA HEMMA. Är det ett uttryck för fräckhet, cynism eller resignation?
Alla vi som timme efter timme försöker ta oss till jobbet i tjugogradig kyla uppfattas med andra ord som hemlösa okynnesåkare!

En god vän med ett förflutet i transportbranschen sa att det största problemet näst vädret är privatiseringar med påföljande minskning av personalstyrkan. Den senaste kalla vintern på 1980-talet fanns det på varje station anställda som gick ut och knackade is från spår, växlar och tåg. Idag är det en ensam pendeltågsförare som går ut med ishacka för att göra dörrarna möjliga att öppna och stänga så att hon överhuvudtaget kan köra tåget vidare.

Läs Jöran Fagerlund: ”För privata fordon är snön problemet, för kollektivtrafiken är privatiseringarna problemet.”

Tre kortisar ur idet

Har hittills inte skrivit om moderatfusket, tycker mest det är pinsamt. Det som bekymrar mig är föraktet mot demokratin. Pressen gör sitt bästa att smeta ut moderatmoralen till att detta är något som ”alla” partier eller ”alla” politiker fufflar med, att hånfullt bedrägeri rentav kännetecknar politiken som därmed görs smutsig och föraktlig. Så har Moderaterna ändå bakvägen uppnått ett av sina syften; att skada demokratin och onödigförklara politiken.
Homopoliticus skriver mer.
Se även SvD om de rinkebybor som svärtas ner av människoföraktande halvfigurerna inom ett parti.

Fick en fråga på fejsan om jag inte känner mig jävligt stolt när svenskar får guldmedaljer? Beklagar, men jag måste ha blivit ihopblandad med någon annan – sponsorn eller tränaren. Jag har inte gjort någonting som helst för dessa medaljer och ser ingen anledning till stolthet.
Förstår inte alla dem som känner sig personligt inblandade.

76% av svenskarna vill behålla monarkin, sägs det. Det är ganska naturligt, ty vad har de fått för alternativ att seriöst sätta sig in i? Familjen Bernadotte kommer att fortsätta sitt bidragsunderstödda liv under överskådlig tid.
Men detta ska inte betyda att medborgarna stängs ute från kultur och friluftsliv i Haga. Jag är inte alldeles övertygad om att 76% av svenskarna hellre stirrar på ett gallerstaket och några vaktkurer än att de promenerar i dungarna vid Brunnsviken.
Skriv på och sprid: Haga ska vara park

Fönster

Billström backar från ansvar

Europarådets människorättskommissionär anser att Sverige ska sluta skicka asylsökande romer tillbaka till Kosovo. I Kosovo drabbas de av våld och förtryck, dessutom ligger flyktinglägret på förgiftad mark så att några romer har drabbats av blyförgiftning.
Moderate migrationsminister Billström påpekar att varje beslut som fattas ska vara individuellt, vilket är riktigt. Men han undandrar regeringen från allt ansvar när det gäller att förändra reglerna så att fler romer kan få sin individuella asylansökan beviljad.
Billström hänvisar till Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Men något diskussion om att underlätta för romerna från Kosovo att stanna har inte förts där.

Kalle Larsson från Vänsterpartiet säger: När människor avvisas till ett land där de på grund av sin etnicitet tvingas bo i blyförgiftade läger måste man ta sitt ansvar och kräva förändring. Sverige är det land som avvisar flest asylsökande till Kosovo. Det är en skam och avvisningarna måste få ett stopp.

"Typiskt vänstertänkande" fick jag som kommentar senast jag bloggade om detta.
Ja, nog verkar det så.

Fegt och ovärdigt

Under förra året var Sverige det land som skickade tillbaka flest asylsökande till Kosovo. Asylsökandena är vanligen romer, och som Politik och poesi tidigare berättat kan de inte leva i Kosovo där de misshandlas och förtrycks.
Det kan också tilläggas att Kosovo inte klarar att hantera inflyttningen, lika lite som dess polismakt klarar av att upprätthålla tryggheten.
Sveriges avvisningar av människor till våld och förnedring är ovärdigt ett land som säger sig stå för en human migrationspolitik.
Glöm aldrig att det under 1930-talet var judar från nazi-Tyskland som vägrades inresa.

Läs mer i Aftonbladet, som kallar Sveriges agerande för fegt.

Den 3 mars blir det en demonstration av asylsökande romer utanför riksdagshuset i Stockholm.

Allt vill man inte veta

Det blir prinsessbröllop i teve 15 veckor i sträck till våren, upplyser tidningen.
Femton veckor. Nästan fyra månader.
Den television som ska vara allmänhetens tjänare vill att vi ska få veta ALLT.
Allt det som dam- & skvallerpressen skulle klara lika bra, alltså.
De som inte klarar kritiska reportage eller grävande journalistik.
SVT sviker sitt uppdrag.
Vem tar på sig att redogöra för ombyggnader, installationer och avspärrning i allmänhetens egen nationalstadspark, Haga?

Skriv på namnlistan: Haga ska vara park
Hyr the Queen med Helen Mirren också. Utomordentlig inblick i en dysfunktionell familj och ett porträtt av en stark kvinna med felaktig uppfostran.

Män som...

"Fruimporten är en skamfläck!" skriver Värmlands landshövding i en artikel som jag hoppas fungerar som väckarklocka när det gäller de utsatta, ensamma thailändska kvinnor som först utnyttjats, sedan inte ens får stanna i landet.
Det oroande är inte de fall som bygger på en förälskelse som tar slut, eller på en kvinna som tar chansen att köpa sig ett bättre liv. Det skrämmande är det patriarkala mönstret med kvinnan som utbytbart objekt.
Det finns män som skaffar sig den ena kvinnan efter den andra, väl i medvetande om att hon skickas tillbaka om han gör slut med henne inom två år. Detta är män som enbart vill ha en piga att hunsa, eller män som slår. Detta är män som hatar kvinnor, män som fruktar kvinnor, män som inte skulle orka med sitt liv om de blev tvungna att betrakta dendär som sköter hushållet som en levande människa.

Svenska myndigheter spelar med i den pågående förnedringen. Kvinnan ges ingen relevant information, ingen samhällsintroduktion. Hon har ju en svensk man (det är väl bara utlänningar som isolerar sina kvinnor från det välsignade Svenska Samhället, eller hur?) Till och med när mannen är misshandelsdömd och tagit emot tidigare importfruar får kvinnan gå i fällan. Eftersom hon är asiat och kanske prostituerad är mannens integritet viktigare.
Men en man som slår har ingen integritet överhuvudtaget. Det är en satans missunnsam inbunden tjurskallighet han går och tuggar på i sin ensamhet, tills han får tag på någon som befinner sig i underläge.

Landshövdingen skriver om metoder att skydda kvinnorna. Vem tar fram metoden för att män ska sluta slå?

Se även Mer vänster i Uppsala till minnet av Fadime

- - -
Ett apropå till storstadsinlägget är tidningarnas lista över världens bästa städer. När hälsovård, stabilitet, kultur, miljö utbildning och infrastruktur har vägts in hamnar Vancouver och Wien i toppen. Lite överraskande kanske med tanke på Vancouvers heroinkvarter, men kanske är där uppsnyggat numera. Den enda nordiska staden bland de tio bästa är Helsingfors. Men den är ju så tråkig...

Romer utsatta i Europa

Sluta avvisa romer till Serbien och Kosovo!
Det kräver de romer som demonstrerar utanför Migrationsverket i Kållered. I Serbien och Kosovo förföljs romer och tvingas leva på soptippar utan el eller vatten. De misshandlas ofta av både befolkning och polis, elelr som Ingrid Schiöler från Röda Korset säger: ”Polisen kan inte skydda dem.”
Migrationsverket förklarar avvisningarna med hur utlänningslagen är skriven. Schiöler accepterar inte det argumentet, eftersom lagen kan tolkas på olika sätt. Vem säger att den mest inhumana tolkningen är den korrekta?


Romerna är inte utsatta för politiskt förtryck, utan för diskriminering och spontan etnisk rensning. När det har gått så långt att polisen inte kan skydda dem, kanske inte ens är intresserade av det, måste det ses som att de är strukturellt förtryckta. Därför är romerna inte nöjda med Migrationsverkets svar utan kommer att fortsätta demonstrationerna.
En av dem säger att han inte ens bryr sig om vad som händer honom själv längre - ”men mina barn måste få ett liv. Det kan dom aldrig få i Kosovo”

En rapport från UNHCR om Kosovo (nov -09) finns här
Och i Expos dec-nummer fanns rapporter om romerna i Europa

- - -
Läs här! Vänsterpartisten Mats Einarsson har varit hygglig nog att bemöta kosackerna som jämförde Ohly med förhållandena i Korea

Från Stockholmsvänstern till Vancouver

"Att bo i hyresrätt måste uppvärderas till det frihetsboende det egentligen är.” Så skriver Stockholmsvänstern som har flera långtgående förslag på hur inflytandet ska öka och standarden höjas i vår egen takt i de allmännyttiga bostadsområdena. Ett bostadsprogram skrivet väl i medvetande om att det också finns folk som inte vill sitta i ständiga grannsamråd om hur buskarna ska planteras.

I gårdagens understreckare fanns också tankeväckande läsning om stadsutveckling. Skyskrapeivrarna i Stockholm fick lära sig att vitaliteten och pulsen i höghusstaden nummer ett, Manhattan, uppstod på gatan, på övergivna p-platser eller i de slitna kvarterens orenoverade loft.
Ingen gillar en nergången stad. Men det var faktiskt tillgången på små billiga lägenheter som drog konstnärerna och hantverkarna till New York. Liksom till Kreuzberg i Berlin, och för mycket länge sedan till Montmartre i Paris.

Inte så att skyskrapor skulle vara fel. De har sin strama elegans där de passar in, eller där de krävs på grund av utrymmesbrist. Men att som "stureplanscentern" inbilla sig att internationellt storstadsliv uppstår ju fler människor som befinner sig framför en dator trettiosex våningar upp i luften är bara löjligt.
Dessutom utmärks inte Manhattan av någon flott glassighet. Så sent som i slutet av 90-talet var det slitet, skitigt och trångt. Elnätet och ventilationen var av Istanbuls standard. Tunnelbanan slingrade genom svarta mullvadshål. Flatiron building eller Dakota är vackra, men de är ju så att säga ovanför.
Den som vill in i den glänsande hägringen av skyskrapor där glasväggarna bara återkastar skenet av varandra i upprepade reflexer, bör vända sig till Vancouver. Den som vill se en stad i science fiction där det mänskliga blodomloppet låsts i metallrör och glaskolvar borde ha sett Paris-förorten la Défense på 80-talet. Detdär är redan gjort - varför göra om det?
Tänk er en levande stad. Hyresrätter som frihetsboende för barn, gamla, poeter och livsnjutare.

Stockholmsvänstern gör numera också sammanställningar av vänsterbloggar - väl läsvärt!

- - -
”Oskakad hand är ett dåligt skäl” skriver Alltid rött, alltid rätt. Det handlar om mannen som vägrades a-kassa för att han vägrade skaka hand. Jobbsökeriet ska ju vara en golgatavandring av förödmjukelse så att de arbetssökande inte får för sig att de är nåt.
I DN skriver Kjöller klokt om att det faktiskt endast är kvalifikationerna för jobbet ifråga som ska vara avgörande. Inte din klädsel eller ditt uppträdande, såvitt de inte är nödvändiga för att kunna fullgöra uppgifterna.
Men i verkligheten vet vi att anpassligheten ständigt firar nya triumfer.

Var är apartheidkramarna idag?

Ett gäng ängsligt riksdagskandiderande borgare har av någon underlig anledning fått en kolumn skrämselpropaganda publicerad i Aftonbladet. Rena kosacktongångarna.
En rödgrön röst kan göra Ohly till minister och vi får det som i Korea... Extremister av alla slag ska hållas utanför... Tidigare S-ledare var minsann noga med att hålla rent vänsterut...

Ja, det sista stämmer. Tidigare S-ledare har med alla medel bekämpat sin mindre och radikalare konkurrent inom arbetarrörelsen. Avhysning från arbetsplatser, spioneri, svarta listor, kuppartade fackföreningsval och under kriget till och med internering var metoder som dåvarande Socialdemokrater inte drog sig för. Hade de riktat samma kraft åt kampen mot kapitalismen skulle mycket idag ha varit vunnet för de arbetare de sa sig företräda på detta stalinistiska vis.
Men detdär är historia nu. Trots kvardröjande skepsis har vi förlåtit dem. Samarbetet är nödvändigt, för folkflertalets skull.

Det finns annat i historien som tvärtom borde luftas och vädras. Högerns motstånd mot varje demokratisk reform. Det nazistiska stråket inom borgarklassen. De konservativas inbitna försvar av mord och terror om dessa stöder den privata äganderätten - så som apartheid-systemet, bombmattorna över Vietnam och Pinochets blodiga kupp i Chile.
Glöm inte heller att kapitalisterna hade regeringens tillstånd att fortsätta sina lukrativa affärer med nazi-Tyskland, trots att detta förlängde det andra världskriget och drog ut på dess ofattbara lidanden.

Alla har begått politiska misstag. Frågan är vilka som vill reda ut dem, ta lärdom och gå vidare.
Jag lånar en kommentar från en läsare av Alliansfritt Sverige:
”V stödde diktaturer igår mot bättre vetande.
M stödjer diktaturer idag mot bättre vetande.”

Sluta spela oskyldiga! Försök att lära.

Även HBT-sossen har synpunkter, och en mer utförlig analys finns hos Homopoliticus

Svenska bilder

Detta är ett designat fönster. Oklart varför.

Detta är ett land av is och dimma som endast självspäkare kan bebo.

Här måste vi samla färgen i byttor och höra glädjen som sprött pinglande. Denna väggprydnad syddes inte av en designer.
Men lite glädje spred hon allt.