Sverige för alla

Demonstration mot nazimarschen

Nazimarschen i Salem den 6 december är ett av Europas största nazistiska möten. Varje år lamslår marschen den lilla Salems kommun söder om Stockholm.

Nazister och rasister får inte marschera omkring med sitt hatbudskap utan att någon reagerar.
Det tysta accepterandet underminerar demokratin och människovärdet. Därför arrangeras en bred antirasistisk demonstration på Södermalm i Stockholm:

”Ställ upp mot främlingsfientlighet och rasism – Stoppa det nazistiska våldet"
Samling: 6 december kl 15 på Slussen/Södermalmstorg

Talare är f.d. kulturminstern Bengt Göransson, Marika Lagercrantz, Johan Lindholm från Byggnads, och Svensk Pop står för musiken

Dagens samhälle

I Dagens samhälle räknar Lena Hörngren upp de politiska partierna och var i landet de har starkast underlag. Alla riksdagspartier utom ett. Gissa vilket.
Det beror inte på att Vänsterpartiets väljarstöd skulle vara jämnt utsmetat i landet och fullkomligt ointressant. Det beror på att hon inte har lust att skriva om Vänsterpartiet.
Det är hon i sin fulla rätt till. Men det är mörtigt, och journalistiskt svagt.

Vad journalistiken i övrigt beträffar lyckas hon i ledartexten inte presentera någonting som helst av intresse angående skillnaderna stad-land, regionalpolitiska behov och spänningar, storstaden som utsugare eller syrepump. Nej, hon skriver att stockholmarna är många och krävande. Se det var något att reflektera över!

Jag hade fördrag med den staden

Lissabon

Skuggig förbindelse, travessa
små hus i vägen varje gång, varje väg
varje övergång mellan gränder, mellanrum
varje gångbros trappsteg

Skugghörnens små dialoger
mellan apelsinman och fågelbursdam
spridda i murgrönskad kakelmosaik

Sista utposten av gamla Europa
fiskare och världsomseglare
väntar ännu på lite världsherravälde

Tvärsbyggd storstad, melodisk
rösters fnitter mitt i nysning
serverar regionalt panerad lutfisk
i små mönstrade hus vid travessan

Förvirring om förvandling

Moderaternas värderingskontroll missar målet, konstateras på ledarplats. Målet om det integrerade samhället, kantänka. Nu har kanske moderaterna ett helt annat mål: att öka sin marknadsandel hos väljarna. Men det är ändå inte säkert att utspelet gagnar dem. Erfarenheter från Frankrike visar att folket föredrar originalet framför kopian. Så brukade man kalla slutsatsen som drogs av Front Nationals fortsatta framgångar trots ett antal andra partier som påhäng i nationalistspåret.

Men nyss citerade ledare håller på sina högergubbar trots deras små missar, och utgår från att de menar väl. Det är omgivningen som är orättvis:
”Det som var tänkt som en snabbare väg till arbete och assimilering förvandlades (min kurs) av de politiska motståndarna till ett utslag av ren rasism. Ropen om ’rasism’ vinner lättköpta poänger - trots att ett bortviftande av nya förslag för att lösa integrationsproblemen knappast hjälper de invandrare som är fast i utanförskapet.”

Vifta bort motstånd är det som synes fler som ägnar sig åt! Kritikerna knuffas ned från argument-nivå, vi bara ”ropar” för att få billig uppskattning. Och när ledarskribenten väl avslöjat det verkliga målet - assimilering, anpassning, lagen om likhet - uppfinns en transsubstantiationslära enligt vilken det är motståndet som förvandlar politiska förslag till rasistiska. Simsalabim! som Pred* brukade säga.

Minns du reaktionerna på Kamalis diskrimineringsutredning? Förnekande, förlöjligande, misskrediterande av hans professionalitet och anspelningar på hans bakgrund. Se det var ett massivt borgerligt stöd för de människor som befinner sig utanför och inte får komma in och putsa överklassens skor!

* Allan Pred: Even in Sweden

Mer om värderingar

Idag framgår det att Sabuni inte alls håller med om det moderata förslaget till rasistisk särlagstiftning. Istället vill hon ha samhällsorientering inom SFI – så det är strängt taget Vänsterpartiet hon håller med! Vi som menar att språkundervisningen inte kan utföras isolerat, utan genom information och diskussion i väsentliga samhällsrelaterade frågor.
Borgarna har hittills varit emot detta och istället poängterat att immigranten fortast möjligt ska trattas i tillräckligt med glosor för att kunna dra städvagnen.
Helt i linje med värderingen att skita i folk som man inte kan dra nytta av.

I SvD:s papperstidning står det om hur en del av det spanska folket hyllar Franco-fascismen. Medan den mer rumsrena spanska parlamentarismen – premiärministern! – föredrar att diktaturen ”faller i glömska”. Vid samma tidpunkt har en domare efter påtryckningar beslutat att inte gå vidare med utredningen kring den Franco-tidens mer eller mindre mystiska dödsfall.
Apropå europeiska värderingar…

Andra som bloggat:
Svensson
Röda Malmö

Det finns högerns värderingar, och fel värderingar

Kan du fylla i kontraktet på att du känner till svenska lagar? Förmodligen.
Att du känner till svenska regler? Det var svårare. Vilka regler? Alla regler? Att stå till höger i rulltrappan eller vem som för i hambo?
Kan du fylla i kontraktet på att du känner till svenska värderingar? Nej, nu blev det mörkt. Vilka värderingar? Och räcker det med att ha ett hum om dem, eller ska jag omfatta dem också?

Ovanstående kan bli resultatet om ett moderat förslag går igenom. De kallar det tydliga krav på vad som gäller, så det är alltså allvar även om det låter som trivial pursuit. Bryter du mot värderingskontraktet kan vissa bidrag dras in och därmed din möjlighet att studera, exempelvis. Detta är de nya mjuka arbetarklassfähiga moderaterna. Och Sabuni håller med.

Jag har mycket dimmiga insikter i vilka värderingar som är svenska eller ej. Som etiskt rättesnöre föredrar jag deklarationen om de mänskliga rättigheterna, men den är ju internationell.
Jag kommer ändå inte att drabbas av den moderata politiken, ty båda mina föräldrar är födda inom svenskt territorium av svensktalande föräldrar. Av denna närmast slumpartade orsak undgår jag husförhöret. Det gör även arbetskraft från andra EU-länder.
De som ska utsättas för åsiktsregistrering genom kontrakterade värderingar för att få sitt dagliga bröd, är utlänningarna. De enda som kan misstänkas för att inte vara riktigt genomjämställda!

Varvid den svenska högern visade sin djupa tillhörighet i de gamla europeiska rasistiska värderingarna.

Reklam, graffitti, konst. Slavar och fria.

Hos Alliansfritt Sverige hittade jag den första bilden: Fascination, skapad i Bromsten av Circle.

I enlighet med stadens antiklotterpolicy riskerar konstverket att tas bort, trots att det utfördes lagligt och med ägarens tillstånd. Rena vanvettet.

Den andra bilden är från tunnelbanestationen Sundbyberg där konstverken klottrats ned så många gånger att de inte längre går att sanera. De är saboterade av klottrare som vågar påstå att de minsann också skapar konst. Rena vanvettet.

För många år sedan läste jag en intervjubok med graffittare, där frågan ställdes varför de förstör konst och gör turlistor oläsliga, men skonar reklamskyltarna. Svaret var att konsten kom ”uppifrån” medan reklamen var deras eget språk. Rena vanvettet.
Senare har jag även hört konstnärer – hippa eller uppgivna? – som accepterar att bli nedkladdade och ödmjukar sig med att deras konst då blir en dialog med samtiden. I analogi med det skulle den som lånar min Möjligt land på biblioteket och skriver över sidorna bli poet av det, och min poesi en replik i en dialog som jag inte har bett om att föra. Rena vanvettet.

Sabotera reklamen! Den kommer inte bara uppifrån utan nerifrån, utifrån, inifrån, runtomkring och mitt ibland oss, och är så förrädiskt manipulativ att den kan inge känslor inte bara av lockelse utan av tillhörighet. Ett språk för slavhjärtan!

Leve konsten!

Självständigt tänkande är inte heller att förakta.

Politik eller cement

Att vara allians är som bekant gott och dugligt. Att endast allierade kan regera, det är något som Alliansen och deras allierade media måste få folket att fatta före 2010.
Men i vår lilla stad har den rödgröna majoriteten just presenterat sin gemensamma budget, medan de borgerliga partierna i opposition inte bara kommer med var sin budget, utan också med var sitt förslag till skattesats!

Så lägg av med allt harvande om det arma folkets behov av gemensamma cementerade planer på tjugo år av enighet. Det är inte där dugligheten sitter. Utan i politiken.

I vår lilla stad vill moderaterna privatisera så mycket som möjligt, sänka skatten med 50 öre och skrota kultur och fritid. Vänsterpartiet har drivit jämställdhet, heltidsanställningar och förbättrad arbetsmiljö för skolbarn. Bara som ett exempel.

Sextimmarsdag även för barn

I dagens tidning utlovade Socialdemokraterna i Stockholm läxhjälp åt alla barn. Idag bedriver både föreningar och företag läxhjälp, så att det blir svårt att kontrollera kvaliteten. I det senare fallet kan det dessutom bli kostsamt för familjen.

Det folkpartistiska skolborgarrådet menar att läxorna är föräldrarnas ansvar, vilket är enkelt att instämma i om man med läxor förstår uppgifter som ska utföras i hemmet efter skoldagens slut - men variationerna i kvalitet kvarstår.

Hur kan S så lättvindigt utlova något för andras räkning? Om de lägger undan öronmärkta läxpengar, hur kan pedagogerna då utveckla studier utan läxor? Eller ska de ålägga rektorerna att prioritera in läxhjälp istället för något annat?

Några forskare menar att ett bättre sätt vore att förlänga skoldagen. Då kan barnen få kvalificerad undervisning efter behov. Vill man se resultat får man betala för det. Forskarna påpekar också svårigheten för föräldrarna att hjälpa till eftersom barnen idag ska lära sig andra saker, ibland på andra sätt.

Ta bort läxorna, som Vänsterpartiet föreslagit. Se till att barnen får studera i sin takt med den hjälp de behöver. Ge dem en fast arbetstid, och fyll fritiden med aktiviteter, föreningsliv, kultur, idrott och för den delen också hemma-mys och hänga-i-centrum.
Barn har flera behov - och olika.

Mer vänster i Uppsala har också bloggat

BARNTEVE?

Förr i tiden, när den fria republiken Rinkeby fanns, diskuterade vi hur fler medborgare skulle börja gå på de öppna nämndmötena. Slutsatsen blev att de kommer om politikerna hotar med att lägga ner ett dagis.

Femton år senare och fem mil därifrån håller allmänheten stilen. När offentlig verksamhet ska stänga måste de reagera. Plötslig närvaro, upprop, namnlistor. Det är bra. De kan ha fel, men den dag de inte reagerar är allting fel.
Nu står vi här med massor av folk, två politiker som ska förklara sig och en ur dvalan uppryckt lokaltidning. Plötsligt har vi också tevekameror mitt ibland oss – här ska den lilla människans kamp skildras! Turligt nog för teve är det en massa riktigt små människor här, så fotografen börjar hetsa dem till att hoppa, skrika och vifta med knytnävar.

Jag tvivlar på att den fotografen har någon större erfarenhet av knutna nävars kamp, och ser genast att han inte har någon erfarenhet alls av förortsungar. De behöver inte precis uppmuntran för att illhojta, och snart blir de påträngande, börjar klättra i hans stativ så han vädjar: Men jag är ju här för att hjälpa er!

Det var en intressant upplysning. Utan förundersökning, utan faktagranskning, utan någonting som helst utom ett nödrop från en bekant, utgår teve från att de ska hit och hjälpa folket. Genom att visa upp det mest rörande folket har; sina barn.

Men finns det ännu någon utom media själva som tror att deras uppgift är hjälp till den så kallade lilla människan? På kapitalismens villkor ska de till varje pris säkra läsar- och tittarsiffror. Detta gör de genom upplevelsevärdet hos den mänskliga lilla faktorn i en omänsklig värld; ett enkelt koncept.

Tidningarna är hybrider som på ledarplats med patos kan hylla den sittande regeringens förtryckande nytänk, samtidigt som de på vardagssidan visar jättevanliga människors livspussel med silverkant av positivt tänkande.
Men teve har ingen ledarsida, och enda gången de skäms är om de skulle tvingas säga: ett impopulärt beslut kan vara riktigt under dessa förutsättningar.
Hellre hetsar man då gapiga ungar för att få dem ännu gapigare.
Men inget barn har någonsin blivit hjälpt av det.

Romantisk rörelse

Tvärtemot vad som påstås, är det inte alla romantiker som har huvet i det blå. En hel del av oss tänker också. En av de saker vi brukar tänka är att dikten ska verka i förbund med människan, röra och beröra, ge språk åt ickespråkliga tillstånd.

En romantiker som nyligen tänkt väl är Andreas Björsten som i SvD påpekar bristen på mångfald i tidskriftsstödet. Kulturrådets satsning på några få stora tidskrifter skapar likriktning, in i den huvudfåra som idag heter språkmaterialism. Det betyder att den som vare sig roas eller oroas av det estetiskt korrekta laborerandet med skriv- och skiljetecken får veva stencilapparat.

Som Björsten påpekar: Det var meningen att staten ska stöda kulturtidskrifterna - inte styra deras inriktning!

På sikt kan det medföra att människor slutar läsa poesi och uteslutande vill höra den från scenen. Idag är det huvudsakligen inom estradpoesin som vi finner den röriga rörliga rörande lyriken.

Läkare om lärande

Gunnar Ågren, läkare och före detta generaldirektör för Folkhälsoinstitutet har kloka synpunkter på barn och betyg:
”I en skola där eleverna trivs och har inflytande följer bra inlärning. Hälsofrämjande arbete går hand i hand med bra pedagogiskt arbete. En lärare som är bra pedagog i sitt ämne är den mest hälsosamma läraren för eleverna.” Ågren är väldigt tveksam till betygsliknande omdömen från år ett, eftersom det inte finns några bevis för att de skulle förbättra skolan. Däremot kan han se en rad negativa effekter, så som ökad stress. ”Det bidrar förmodligen till att på ett tidigare stadium demoralisera vissa elever så att de inte upplever skolan som meningsfull,” säger Ågren, som tror mer på uppmuntran för att styra mänskligt beteende. ”Istället för att titta på betygsnivåer och kunskaper kanske vi skulle titta på elevernas och lärarnas hälsa, det är en väldigt bra indikator på om vi har en bra skola.”

Källa: Lärarnas tidning, pappersupplagan

Förr i tiden...

En sympatisk bloggare är HBT-sossen som här har en rak, konkret uppgift om Sverigedemokraterna.
I påföljande kommentarer hittar jag en sd-väljare som tänker på hur det var i ett obestämt förr, nämligen ”när jag var mellan 20 och 30 så kunde man lifta när som helst dygnet runt utan att vara rädd för att något skulle hända. Man våldtog inte, man rånade inte, man gav sig inte på flera mot en, man gav sig inte på tjejer.”
Kanske hade inte jag heller vett att vara försiktig när jag var ung. Men det har aldrig funnits en tidsperiod när våldtäkt, stöld och slagsmål inte skulle ha förekommit. Att just lilla jag har klarat mig helskinnad är inte ett politiskt argument.

Socialistisk reklam

Socialistiskt forum var storstilat. Tusentals personer trängdes i det härliga ABF-huset som bågnade av koldioxiden. Josefin Brink var där för att diskutera och kritisera privatiseringsvågen – men fotot är lånat* från Flamman, Sveriges enda oberoende socialistiska veckotidning!

SSU samsades med Ung Vänster vid samma bokbord. Grön ungdom är ju inte socialister, så de var inte där. Låt barnen fixa regeringsalternativet!
Men mängder av inbördes olika organisationer, så som Verdandi och Kubas vänner, höll låda och bjöd på kola, liksom feministiska tidskriften Bang som tog upp de intellektuellas roll, men var för tung. Inte att läsa, men att bära.

Här har vi välkända bloggaren Hanna i roligt arbete och samspråk vid Flamman-bordet. Se där så lätt det går att förena gammal och ny media!

Alla kan inte ranta på huvudstadens Forum, men alla kan få vänsterperspektiv på nyheterna! Flamman på papper kommer hem till din gamla vanliga svenssonbrevlåda för endast 43:- kr i månaden.

*fotograf: Anne-Li Lehnberg

Mäktigaste makten

Opretentiös undersökning i Fokus av Sveriges hundra mäktigaste. Den bygger på uppgifter från wikipedia och sedan en rankning av bland annat mediagenomslag. Inget viktigt men man undrar ändå... Någon fp-ledamot Camilla finns med på listan, liksom två sekreterare i statsrådsberedningen; Anna-Karin Alterå och Helena Dyrssen. För mig helt anonyma. Schyman är också med, en såväl ryktbar som beryktad person, men idag helt utan makt.

Ej med på listan är Josefin Brink och Katrin Kielos, alltså en framgångsrik vänsterpartist och en s-märkt opinionsbildare. Ej heller ser vi V:s viceordförande Alice Åström, eller Ulla Andersson som är vänsterns finanspolitiska talesperson och förhandlare, eller Siv Holma, kulturutskottets ordförande. Så förfärligt mäktiga är de väl inte. Men det är inte de andra heller.

Romsk kamp

Läs Lisa Bjurwald i DN om hur skolan sviker de romska barnen.

Svårigheten att få modersmålsundervisning i romani kan till en del förklaras med bristen på pedagoger. Svårigheten att nå skolframgång kan till en del förklaras med att många romska barn har hög frånvaro. Svårigheten med att gå i skolan varje dag kan till en del förklaras med ett bemötande av låga förväntningar och misstro; skolan sviker de romska barnen.

Att det är bättre i Sverige än i många andra länder kan till en del förklaras med engagerad romsk kamp mot diskriminering från 1960-talet och framåt.

Forum för förtryckta

Du som är i Stockholm på lördag 15 nov har all anledning att titta in i ABF-huset på Sveavägen. Inte bara för den sobert brutala arkitekturen, utan för Socialistiskt forum som pågår mellan kl 10 coh 18.

Forumet innehåller i år 79 programpunkter och är Sveriges största arena för vänsterdebatt. Den breda debatten som många efterlyser, den som ger plats både åt parlamentariker i plantskola och drömmande världsförbättrare. Kom och möt fackliga feminister under finanskris eller privatiseringsdrabbade papperslösa! Bland talarna finns Åsa Linderborg, America Vera Zavala, Tiina Rosenberg, Josefin Brink, Katrine Kielos och över hundra till! Jättegratis!

Om en annan värld är möjlig, det är jag inte säker på. Men den är nödvändig.

Symboler och stereotyper

11 kvinnor skriver i en debattartikel angående Halal-TV att ”beslöjade programledare ges oinskränkt rätt att kränka alla medborgare som avskyr patriarkala värderingar”. Men i det första programmet, det enda jag sett, kom programledarna inte ut med mer än fnitter och naiva frågor. Kränkningen verkar för de 11 vara framkallad av programledarnas sätt att klä sig, då de skriver: ”Slöjan är ingen klädsel. Den är ett religiöst påbud med tydliga patriarkala värderingar och en symbol för förtryck.”

Ja, dessvärre är den det. Också. Lika väl som den faktiskt är ett klädesplagg. Somliga bär det. En del trivs i sjalen, andra bär den av tvång eller gruppkonformism. Åter andra avskyr och fruktar den, då den övergått från tygstycke till symbol.
Ett sätt att värna dem som kränks av sjalbruket är att svensk television aldrig ger ett jobb åt en kvinna i sjal och helst inte visar beslöjade kvinnor utan en förklarande fotnot om riktiga och felaktiga värderingar.
Ett sätt att verka för ett jämlikt samhälle är att även kvinnor som döljer håret ska ha en möjlighet att arbeta som journalister eller filmare på lika villkor.
Observera: Halal-TV är ett inte exempel på det senare. Det är rena exotismen, en programidé som verkar bygga på att stereotypen Slöjtjejer ska ersättas av stereotypen Gulltjejer.

De 11 skriver: ”Halal-TV är en skymf mot det sekulära samhället i synnerhet vid en tidpunkt när det i dagarna rapporterats hur en trettonårig flicka offentligt stenats till döds i Somalia av islamistisk milis som straff när hon försökt anmäla en gruppvåldtäkt. ”
Det var stora ord om ett litet teveprogram. Men jag kan hålla med om att det jag såg var åtminstone skämmigt. Eftersom det bekräftade hur långt vi är ifrån de media vi skulle behöva.

Media med plats för nyheter om trettonåringar i Somalia lika gärna som stormorsor i Alaska.
Media med allvarligt menade diskussioner om etik och ideologi med plats för eftertanke och oliktanke.
Media med uppdrag granskning, inte av vem som hälsar på vem utan av makt – och även av sekter med makt. För det senare, se Jinge om wahhabismen (som jag kortfattat hört omtalas som den saudiska missionen, bland annat av folk med sjal).

Något att se fram emot

Detta är inte inte grinden till en uppfostringsanstalt, entrén till ett adligt residens eller infarten till en lantlig asyl för vanvettiga.
Det är ett servicehus för gamla* människor. På gården finns en flagga med texten: ”Ett boende att se fram emot.”
Bevare oss alla!

Passa även på att läsa Hanna om ättestupan



* Finns det fortfarande någon mer än jag som säger gamla om folk som är gamla? Istället för äldre som vi faktiskt är allihop, jämfört med den som är yngre.
Gammal är inte ett fult ord. Gamla ting har stort värde. Och människor borde vara värda mer än ting.

Moderaterna om diskriminering

Det är ingen nyhet att större delen av Alliansen numera delar nationalisternas uppfattning att immigranter skapar problem och att diskrimineringen är något av en myt. Det är ändå förskräckande när Åse Petersen på Aftonbladet ger en första inblick i Moderaternas rapport om flyktingpolitiken.

”Lyckas vi inte bättre än i dag att se till att de som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapar vi grogrund för allvarliga konflikter”, är vad Billström m fl konstaterat.
”Vi” ska läsas som både majoriteten och de aktiva. Vi som fixar, vi som ser till saker, vi som eventuellt ger folk jobb och som kontrollerar vilka ideal de respekterar. ”De som flyttar till Sverige” är en passiv potentiell konflikthärd för ”oss” att lyckas med.

Enligt Petersen använder Moderaterna ordet diskriminering en enda gång i sin rapport, nämligen här:
”Numera tar Sverige nästan bara emot asylsökande och deras anhöriga och vi skapar alltför ofta områden med trångbodda bidragsmottagare och skäms lite till mans över känslan att även svenskar verkar diskriminera.”

Petersens lysande sammanfattning lyder: ”Diskriminering är alltså mest en ’känsla’ hos infödda svenskar. Tydligare kan moderaternas perspektiv inte bli. ”

Tack till Ett hjärta rött som upptäckte det först!

När moderaterna skriver "även svenskar" låter det som en ofrivillig parafras på Allen Preds bok "Even in Sweden" (se foto) där denne usa:n och forskare ger en kraftig spark åt självbelåtenheten över att problem är något som andra har.